Ett slag i magen, på ett bra sätt.

Vackraste dikten, vackraste melodin. Musiken sjunger egna ord. "Jag skall vandra ensam, utan spår", låter som sorgliga strofer för mig, men i sången låter de bara accepterande. En helt annan känsla när sista strofen läses jämfört med sjungs, såhär i min favorittonsättning dessutom.

Det är vackrast när det skymmer: http://youtu.be/v4IMN_zxbj0

2 kommentarer:

Harriet Klarin sa...

När jag lärde mig Pär Lagerkvists dikt utantill slutade den: Jag skall vandra ensam, utan spår.
Är det din mobil som är framme igen?
Annars måste jag rekommendera poesi för dig som inte orkar läsa. Det kräver förstås mer tankemöda än skönlitteratur, men man kan välja att bara läsa och njuta av rytmen och orden.
Gissa vilken poet jag rekommenderar? :-) Ständigt denna Fröding...
modren

Anja Olergård sa...

Spår. SPÅR!!! Ständigt denna vessla, förlåt, telefon!

Ja, man skulle kanske börja läsa dikter. Ett varv till på Dickinson är jag sugen på.