Måndagsbuketten

En somrig bukett passar jag på att visa idag innan det är för sent för somrigt. Vem försöker jag lura, det är väl fortfarande varning för extremt varmt väder... Veckan som kommer såg ut att bli som sommaren hittills. Och nu när jag har vant mig vid vädret lite, dricker extra vätskeersättning och har börjat frysa på kvällarna, så kommer också migränet som ett brev på posten. Och den brevlådan har varit tom i evigheter! Så jag är nästan benägen att säga skicka tillbaka det torra varma, inget lågtryck här tack. Det enda som hände var ju annars att det är 33 grader inne men 80% luftfuktighet. Till och med jag får astma.

Man vet att man har sjuka kompisar när man går in på sin Facebook och folk talar om vad de har fått för symptom av väderomslaget.

Som en boll

Det här med blomboll heter nåt på engelska som jag glömt bort nu. Tycker i alla fall att det är underbart med blombollar. Gillar när man har strikta ramar för nåt men ändå lyckas vara kreativ. Som med dikter. Funderade i fem minuter om jag ville ha en boll som brudbukett, men valde det lite normalare och billigare hand-tied posy.

Apropå engelska såg vi på QI och vi såg på text ingen att de skulle säga lasso så jag lyssnade efter det. David Mitchell uttalade det lassoo, med betoningen på sista och en halv betoning på a. Sen sa Stephen Fry samma sak och då insåg vi att det nog uttalas så på engelska. lAsso heter det ju!

Min favoritlåt från barndomen nummer 1

https://youtu.be/GB89VYfH_aI

Slut på semestern!

Har redan fyra vårdbesök i augusti, tre födelsedagar, 1-2 sociala besök samt bror med familj här från USA i en vecka, inklusive en Tallinnkryssning. Fick lite panik när jag vände på kalenderbladet och kikade på hur månaden ser ut. Egentligen vill jag bada en gång till också. Och jag har haft några dagar utan frossa, så kanske klarar jag värmen lite bättre nu. Fast idag har vi bara 24° ute nu på kvällen och då får jag ligga med filt för att jag tydligen vant mig vid värmen. Alltså, det är ju som ett skämt.

Min favoritlåt från barndomen nummer 2

https://youtu.be/lzIXLV6efk8

Vilken väljer du?

Såg en fråga på IG nyss om vilket man skulle välja:

Ett hus man aldrig behövde städa
100 kvm extra på sitt nuvarande hem
En makalös walk-in closet
Ett toppmodernt kök
Ett spelrum/bar
Lyxigt master bathroom med spa

Jag vill ha allt utom en bar. Gärna ett spelrum dock :-) Men om man bara får välja ett alternativ så står det mellan 100 kvm mer och aldrig behöva städa. Visserligen är det ju Mikael som städar men ändå.

På fullt allvar, hur ska jag göra med mina saker? Jag har så mycket som jag borde sälja på tradera, men jag har inte gjort det på de senaste åren så det är väl inte troligt att jag blir piggare framöver. Men jag är så snål! Tänk om jag får 50 eller hundra spänn per par skor? Inte kan man slänga bort 500:-? Men sakerna är bara värda nåt om jag verkligen får dem sålda, säger Mikael. Och nu har jag så mycket kläder i garderoben som är lite för små att jag inte längre för plats med de kläder som passar. Det är ju ohållbart. Och jag har massor med kavajer och kjolar och minst tio klänningar, fast jag bara går till kyrkan några gånger om året. Och massa högklackade skor jag inte använder. Och jag har ingen pejl på viktiga medicinska papper. Tänk om jag kunde ha dem organiserade på ett ställe, i en pärm i bokhyllan. Jag blir ju bara sjukare så det måste hända nu! Ska jag bara rensa ut, bort, ge upp tanken på alla pengar jag skulle kunna få om jag orkade sälja? Jag vet ju vad jag fick för tio år sen, kanske är marknaden lite mera mättad nu. Men nån sa om en klänning jag sålde att det var det finaste plagg hon nånsin köpt på tradera. Då blir man ju glad, förutom att man får pengar och plats i garderoben. Å, det här är så svårt för mig!

Härom veckan bestämde jag mig för att börja sälja saker, en annons åt gången på tradera. Men hjälp, då kommer det att ta två år. Och hatta fram och tillbaka till posten och ha paket hemma och kolla swish efter betalningar och ha frimärken och väga allt och bla bla bla. Ska jag bara ge bort till röda korset? Eller vad?

Hålla koll

Jag nämnde ju att knappt 70 personer dog av värmen i Japan förra veckan. Nu läste jag att 22 000 personer hamnade på sjukhus. Det låter på ett vis värre. Inte för familjerna till individerna som gick bort såklart, men det är stor skillnad på 70 och 22 000. Jag antar att vårdpersonal har semester i Japan också och vilket kaos det måste bli med så många värmeoffer.

Jag klagar ju rätt duktigt men nu har jag börjat ta mig själv på allvar. Haft frossa tre gånger på en vecka och det har bara hänt mig vid enstaka tillfällen förr, typ tre gånger på 15 år. Så även om det kanske inte orsakas av värmen utan ME:n så förvärras det av värmen. Idag har jag druckit en liter vätskeersättning förutom min dagliga dos vanlig vätska, och jag tryckte i mig två mackor och oboy till kvällsmat, om det är relaterat till kaloribrist. Jag har ju oftast bara orkat äta middag på sistone och jag kanske behöver mer energi om belastningen på kroppen är större nu med värmen. Idag har jag beklagat varje gång jag måst kissa, nej, stanna kvar i min kropp! Fast när det redan är kiss gör det ingen nytta längre, så...

Om jag får frossa inatt också ska jag ringa till 1177 imorgon och höra om det låter som en värmereaktion, eller typ elektrolytbrist eller nåt sånt. Jag har ju fått frossa fast det varit 26° i sovrummet, så jag fattar inte riktigt vad det är. Jag har inte varit särskilt sugen på salt, men jag är inte sugen på nånting förutom dusch och glass. Jag vill inte hamna på akuten och ligga i timtal i en korridor. En gång per årtionde räcker. Men jag tror ju inte att det är nåt fel på mig utan på vädret.

Men min farbror har fått hjärtattack idag, så man ska faktiskt inte skämta med det här vädret. Han mår dock efter omständigheterna bra, som väl är.

Mikael var snäll idag, han hade sett reklam för en cellokonsert i Muskö kyrka och frågade om jag ville gå. Det ville jag ju, men så började det där eviga räknandet som måste göras inför minsta sak. Plus: cello, det kanske är svalt i kyrkan. Minus: var hemifrån igår, det tar en hel halvtimme dit och ac:n är trasig. Men är det svalt i kyrkan kanske det slutar på plus bara för värmens skull? Då kollar Mikael på en bild på kyrkan på nätet och det är en träbyggnad. Då så, då blir det ingen tur. Jag visste det i och för sig från början. Men det är roligt med möjligheter och man kan drömma om alla möjliga saker innan verkligheten sätter in.

Bättre än tandläkaren i alla fall

Idag hade jag tid hos min optiker. Mina glasögon är tre år. Jag ser ibland inte texten på teven, men ibland ser jag, så jag visste att nåt var fel. Vid MS har jag för mig att det är vanligt med nån synnervsinflammation och jag har glaukom i släkten, så det kunde vara lite allt möjligt. Jag har läst på om ögat men det verkar inte som om jag hade symptom som borde kollas av ögonläkare, så jag satsade på att börja med optikern och att de i så fall kunde se om något behövde kollas noggrannare. Goda nyheter, allt var bra ur ett medicinskt perspektiv. Däremot har min syn försämrats. Igen????? Jag är ju i den åldern när folk ska börja få mindre närsynthet. Men med tanke på att jag fick en visdomstand förra sommaren när jag fyllt 47 så kan jag få sämre syn vid 48. Kanske får jag mens när jag fyller 50.

Men då skulle jag plötsligt kolla på bågar. Man kan inte sitta i rullstol och göra det. Dels sitter de flesta bågarna utom räckhåll, dels är jag så närsynt att jag inte kan se mig i spegeln om jag inte står upp och nästan ställer näsan i glaset. Så jag stod upp en stund, gick mellan prisklasserna, valde ett par bågar. Kom till prisuträkningen. För att glasen inte ska bli så tjocka behövs nån speciell slipning och fast jag tog billiga bågar och dessutom fick halva priset på dem så blir det 1643:-. Vet att mångas glasögon kostar bra mycket mer än så, men ändå. Tiden när man kunde ta billigaste bågen och billigaste glasen är förbi. Jag var inte riktigt beredd på 1643:-, jag trodde optikern bara skulle bekräfta att mina ögonmuskler är trötta. Jag kan tänka mig roligare sätt att spendera både mina pengar och min energi än hos optikern. Får bra service och är nöjd osv, men ändå, jag hade gärna sluppit alla mina vårdbesök och kunnat åka och bada istället. Det är inte en dejt precis att kolla på glasögon.

Hade velat köpa en behå, eller fem, på Lindex efteråt för det ligger precis bredvid. Körde in i affären, ålade mig genom små gångar fram till behåarna, de som såg enorma ut var bara 85C och jag har 100E vilket inte stod på några av dem jag kollade på, så jag bara gav upp. Man vill ju inte bara köpa en behå utan att prova, trots att jag tar rätt storlek brukar jag kunna få prova 10-20 st innan jag hittar en jag är nöjd med.  Numera går jag omkring i hemmabehåar, köpta på nätet och med passform därefter. Men man måste ju ha finbehå att ha hos naprapaten, när man ska träffa folk, så. Känns inte roligt att bara ha gamla, dåliga behpar. Jag förtjänar inte att se ut som skräp. Tror dessutom jag har sett att den behån jag har från Lindex och som jag bara köpt nya av utan att prova i säkert 10 år numera har utgått ur sortimentet. Bara tanken på att beställa hem 20 behåar från Lindex, prova dem, hoppas att nån är bra, packa ihop och skicka tillbaka, gör mig så matt. Hoppas att nån är bra, om ingen är bra tänka på om den bästa inte är så dålig att man kan nöja sig. Annars börja om igen nån annanstans. Hjälp! När jag kom ut från Lindex med oförrättat ärende frågade Mikael så snällt om jag ville göra nåt annat. Glitter och Ur & Penn låg bredvid och Ur & Penn har rea, men jag orkade inte ens titta. Han köpte en Nogger till mig och sen flyttade han styrningen på Marve så att han körde mig till bilen.

Jag blev deppig av att jag var så trött av en halvtimme hos optikern att jag inte ens klarade av att köpa en behå. Och blev helt slut av att bara åka in i affären och kolla runt på några.

Mamma och pappa hade köpt en smörgåstårta till oss (kunde inte ha kommit på en mer passande dag!) och jag har legat ner sen vi kom hem, förutom när jag åt. Fick lägga mig i sängen och tråkvila. Jag vet ju att jag är sjuk, att värmen är jobbig, att jag är försämrad, men varje gång jag märker att nåt är svårt som jag har klarat förut, så blir jag så ledsen. Jag skulle verkligen önska att det inte var så, att jag kunde sörja klart, att insikten om att jag blir sämre kunde gälla både hjärnan och hjärtat, för om jag inte blir överraskad borde jag inte bli ledsen.

Nu hoppas jag bara att jag inte får frossa i natt. Två gånger den senaste veckan har jag fått det, och jag har nu lagt täcket bredvid sängen för att jag inte ska behöva gå ut i vardagsrummet och hämta det. 26,4° i sovrummet låter ju inte som nåt att få frossa för, men jag är redan kall om fötterna. Vad skönt det vore om jag bara kunde somna och vakna imorgon klockan 15.00. Men ju sämre jag mår desto sämre sover jag. Oh, the irony.

P.S. Nu förstår jag varför jag talar om min kropp som en separat person från mig. Mikael tycker att man själv och sin kropp är samma sak. Självklart är man ju mer än sin kropp, men att kroppen är en själv. Jag separerar dem väldigt ofta i "kroppen" och "jag". Inser nu att det är för att jag tycker att min kropp har svikit mig. Den vill inte vad jag vill. Jag blev sjuk medan jag gjorde nåt bra, sen när allt hade gått åt pipsvängen med kroppen i 10 år blev jag dessutom fet också. Var tjock på mitt bröllop!! Jag kan inte riktigt förlåta min kropp för det. Den borde ha varit lite schysstare, stått på min sida, inte lämnat mig ensam. Inte plågat mig så. Sovit lite mer när jag behöver det som bäst.

Läser om folk som cyklar 11 mil och avslutar med en löprunda. Att man kan styra sin kropp är nästan religion idag. Och jag kan inte styra min kropp det minsta lilla. Målar nagellack ibland för att nånting, en smula, ska vara som jag vill, vara fin, ge mig glädje.

Men om kroppen inte är nån, är det mig själv jag är besviken på då? Man kan ju inte vara besviken på nåt man inte har valt.

Och nu känner jag igen känslan jag ofta får hos psykologen, när jag inser nåt. Min värsta rädsla är att det ska vara jag som gjort detta mot mig. Det är ju värre än att bli utsatt för misshandel, det är att misshandla sig själv! Visst borde jag ha förstått bättre, vilat mer och förhindrat att en infektion blev ME, vilat mer inte bara i början utan varje dag sen dess som jag vetat att det är ME och att jag måste göra mindre för att inte bli värre. Jag sa bara till min läkare Varför blir jag sämre? Kanske för att du gör för mycket, svarade han flera gånger. Men då sa jag alltid Hur kan jag göra mindre än det här?

--- Man kan när man måste. Jag borde ha förstått det innan det blev försent. Tänk om jag hade fastnat på en högre nivå än det här, en där jag kunde handla en behå och äta ute med min man. Iklädd mer än behån då. Och om jag inte förstod det då så är det ändå inget att göra åt nu. Vad jag kan göra nu är att göra mindre!!!!!! Jag vet hur jag kan göra mindre, men det krossar mitt hjärta. Jag har redan stannat hemma från ett bröllop i år, jag vet inte hur mycket mer jag klarar.

Så mycket som jag måste.

Fast det känns det inte som.

Väderprognos

På lördag ska det bara bli 26°. Å vad vi kommer att frysa då.

Får jag tre önskningar?

Jag vill gärna vara smal igen. 70 kg räcker. Storlek 40 låter ok. Jag vill så gärna gå in på H&M och bara ta nåt. Jag var så duktig på att shoppa förut, Borås var väl iofs bra att shoppa i också, men jag saknar mina kläder. Kom att tänka på en underbar marinblå kjol härom dagen med liten liten volang längst ner, på knät, och litet blommönster och som jag hade en linnekavaj i sån där ljusblå  nyans som alla män har på skjortor. Jag kunde vara politiker eller chef med den garderoben. Och klackar, tänk att kunna ha klackar!

Jag vill gärna orka lite mer också. Måste inte bli frisk, så sjuk som jag var för 10-15 år sen vore rätt skönt. Då kunde jag resa ibland, sköta hemmet, men måste ändå ta det lugnt. Men inte ligga ner nästan hela dygnet som nu. Jag är snart kedjad till den här sängen alltså. Med fjäderkedjor som inte syns, men bryter jag dem kostar det multum och är kanske inte ens värt det. Om jag blir sämre är det ju inte värt det, men om jag blir sämre oavsett vad jag gör så är det ju värt det. Men ingen vet. Och ingen vet om en plötslig övertrassering bara smäller till och så hoppar jag flera snäpp neråt i mående, och då var det ju verkligen inte värt det!

Jag vill gärna vinna en summa pengar. Stor. Jag vill gärna bo större och också gärna mer enskilt. Fast om jag mår som för 15 år sen kanske jag tål om nån granne har barn som gillar basket. Eller nån granne som skriker högt på fotbollsmatcherna. Och inbyggt i det där med pengarna skulle förutom själva huset vara en pool, och en Rut. Och gärna att vi kunde köpa mat från restaurang måndag till fredag, Rut får gärna hämta den åt oss. På helgen kan vi laga våra favoriter, och ha gäster, det är nog lagom.

Apropå laga favoriter. Jag såg att vi hade skinka och fyrkantiga mackor så jag tänkte göra kvällsmacka i min smörgåsgrill. Jag var faktiskt hungrig och kände mig glad över att få nåt så stadigt som varma mackor. Men pyttsan, brödet såg så mörkt ut, som att solen inte skiner in i påsen. Men då ser jag att de är fullkomligt övertäckta av grått mögel. Fy sjutton. Då tappade jag sugen, slängde påsen i soporna och gick och la mig hungrig.

Men annars är det mina tre önskningar. Jag har insett att sånt som vara lycklig, ha ett bra förhållande till min man och så inte är sånt man ska be om när man får tre önskningar av ett sagoväsen, för att vara lycklig i livet och med Mikael kan jag ju påverka själv. Vikten kan man väl också påverka själv, men det är såpass svårt att jag absolut skulle ta en sagoönskning till det. Och några miljoner till ett hus känns också lättare att be Aladdin om. Att må bättre med mediciner från landstinget ligger nog allra minst i kikaren, nej, vad säger man, att jag inte ser det i den omedelbara framtiden. Om det kommer en bot om 10 eller ens 5 är så har jag tröttnat då. Jag har tröttnat nu. Sista augusti har jag tröttnat och då vill jag kunna gå upp ur sängen klockan halv tio, ta en dusch och ändå ha energi över till att göra nåt stillsamt och försiktigt. Jag behöver bara orka göra avkopplande grejer, måste inte orka jobba heltid och träna massa. Jag kan ha tråkigt. Men om jag inte orkar jobba vill jag gärna ha ekonomisk förstärkning från Aladdin så jag har råd att shoppa, om jag nu får ork till det. Och i vårt större boende ska vi då ha ett piano och det ska jag orka spela på. Jag tror för sjutton att jag vill bo i en gammal lägenhet med stuckatur och högt i tak, kanske inte många rum, 3 på 96 kvm låter lagom. Kanske 4 på 110 om vi har råd. Correction: Om Aladdin har råd. Om jag orkar saker ska vi ju ha symaskinen framme och det får kanske vara mitt hobbyrum då. Fast tänk om jag orkade jobba 4 timmar om dagen och ändå hade ork kvar efter det? Det låter lika troligt som att Aladdin kommer och ger oss tre önskningar.

Jag måste inte bo på Strandvägen. Men det ska vara som en estetisk lyckosmocka att se ut genom fönstren. Nåt med Karlhällskanalen ser också frestande ut. E!ler Erstaterassen. Men jag vet inte var man bor där. Kan Aladdin fixa det också eller? Så går jagin på Hemmet och letar här på mitt håll.

Värmen

I Japan har drygt 70 personer dött pga värmen och deras rekord var 41°. Afrika, som är den varmaste världsdelen, har slagit rekord med nåt på 51. I Algeriet dessutom, har svårt att tänka mig att det inte är ännu varmare nånstans i nån öken längre söderut. Denna information är visserligen filtrerad genom det stormaskiga nätet som är mitt minne, men är ändå hämtat från SvD, som är den huvudsakliga källan till min information nuförtiden, vilket är flera snäpp upp från Aftonbladet och Expressen. Så man kan säga att bloggen har blivit trovärdigare nu. Eller inte.

Jag har inte hört om några dödsfall i Sverige, men rimligtvis finns det väl såna denna rekordsommar. Själv var jag ju utomhus i några timmar igår och det var oerhört mycket svalare än att vara i lägenheten. Så de som inte ens kan gå ur sängen för att hämta posten ligger kanske och plågas värre än de brukar. Och har dessutom vikarier i hemtjänsten som inte vet hur man gör enklaste syssla som ställa undan disk. Jag har ju fått betala redan för den där utevistelsen, men på ett sätt är det ändå en lättnad att ha variation i plågorna. Att inte bli alldeles nipprig på värmen en stund var en stor lättnad. Trots allt. Och att se vatten var fantastiskt. Ikväll har det förresten luktat natur så ljuvligt på kvällen. Det luktar sommarregn, vilket jag inte förstår alls.

En enda fördel har jag kommit på med värmen och torkan. Mikael har klippt gräset en gång. Det enda som är grönt är ogräset, och gräsmattan på Solliden såg jag härom veckan.

Och då har vi ändå inte 40 eller 50 grader utan 30. Nån sommar följde mamma världsvädret noga och jag blev alldeles förstörd när hon rapporterade från Bagdad. Minst 40 jämt. Att folk är lite ettrigare i de där varma länderna (jag såg på Linus på linjen igår och hans italienska upprördhet är rolig ända tills man lever med den, antar jag) är så förståeligt. Det stod ju faktiskt i SvD att olyckorna ökar, självmorden ökar och folk blir allmänt surare i värmen. Och visst är norrlänningar sävliga och lugna, sena till vrede. Som Ingemar Stenmark, där är det enda som går rappt skidorna.

Men jag längtar livet ur mig efter de där solfilmerna. Igår hade jag frossa och det var inte trevligt.

Måndagsbuketten

Tyckte det här var ett ovanligt sätt att presentera blommor. Lite minimalistiskt, japanskt, så. Gillar.

Utflykt

Vi var med Mikaels barn idag och det senaste tillskottet Miriam, på picknick i slottspark som kan ha hetat Täby slott? Det var en flik av Östersjön där och pojkarna tittade gärna upp från tallrikarna för att se på båtarna. Vädret var faktiskt alldeles perfekt, inte för varmt, ingen sol i ögonen men bakom träden, och bara några promenerande som gick förbi annars var stället vårt. T har fått igång Toyotan som var vår och före det mammas och pappas. Många timmars hårt arbete och mycket mekaniska kunskaper låg bakom. Inga getingar plågade oss, förutom en som satte sig på T:s krage men jag blev bara lite hysterisk över det. Ett jätteroligt tyskt spel som jag ska se om jag kan köpa från Amazon. En god kladdkaka! Vilken härlig utflykt! Sol, vind och vatten i lagom kombination!

Så välsignad

Jag har det så bra på många sätt, och på de som betyder mest. Jag har Mikael, han är snäll, vi är gifta och gör allt för att vi ska kunna lita på att det alltid ska vara så. Av alla sjukdomar han kunde ha, som Alzheimers, så har han en som inte påverkar mig på långt när lika mycket som min påverkar honom.

Han har underbara barn som jag älskar som de barn jag aldrig fått. Nyaste tillskottet i familjen, en ingift Miriam, är söt som socker. Mikael fick stenar som Belle plockat till honom. Det är älskade barn och barnbarn.

Mina föräldrar är på andra sidan rondellen, både bokstavligt och bildligt. Kan inte säga vad de har betytt och betyder. Måtte de ha 10-15 år kvar att leva.

Mina syskon är så fantastiska. Jag känner mig verkligen älskad och buren av dem. Och de har gjort mig till faster till fem av de goaste ungarna som finns. Och jag hoppas på fler!

Jag har fina, fina vänner. Några i verkligheten, några här eller på Messenger eller i brevlådan. Några som jag inte ens känner men som är blixtsnabba med att ge tröst och stöttning till andra sjuka när nån har det jobbigt.

Jag får jättebra vård på Stora Sköndal. Precis vad jag längtat efter sen 1994. Jag är inte jätteimponerad av min hälsocentral, men de har gjort mer rätt än fel, på det stora hela.

Jag är långt efter mina jämnåriga i allt som brukar kallas vuxenpoäng, men det är som det ska vara. Vi har inte råd att sjukas livsstil ska uppehållas, jag är glad att pengarna räcker till räkningar. Och att mina sommarsandaler är flera år gamla och lite slitna, och kommer från Deichmann och inte Hermès, vad gör det? Jag uppskattar fina saker, och hade gärna sett Mikael i snygga kläder istället för en t-shirt från Jula, men om det är hans största fel (och det är det!) så är det ju inget att klaga på. Jag hade gärna åkt på semester, men att vi inte har råd gör inget för jag orkar i alla fall inte. Att Mikael får dåliga nyheter ovanpå dåliga nyheter gör inte heller så mycket, bara han älskar mig. Och om vi är varandras trofastaste stöd så har jag mer än många, mer än man kan förvänta sig faktiskt. Vi äter varje dag, olika mat dessutom, vi äter så mycket glass att vi dessutom är feta, det regnar aldrig på oss när vi försöker sova, det största hotet mot vår livsstil var myrorna som försvann när Mikael använde myrmedel.

Det finns ingen bot mot ME, men jag har inget dåligt liv. När jag räknar upp det jag är tacksam för känner jag mig rikligt välsignad, ja, rik helt enkelt. Rik på allt som spelar någon roll. Fattig på det som inte gör någon enda människa verkligt lycklig. Pengar är papper, en kram är att någon ser en, älskar en och säger Jag är på din sida. Att min ohälsa plågar livet ur mig, sakta och säkert, är också bara nåt man får köpa om det man vill ha är Livet. Många har det värre än så.

Jag har hetsat upp mig så mycket i det sentimentala nu att jag faktiskt vill ta Mikaels hand.

Men jag väcker inte en sovande man, några vuxeninsikter har jag gjort. Livet blir bättre för oss båda om jag låter honom sova snarare än väcker honom för att säga att jag älskar honom.

Så jobbar jag. Det finns ju mess.

Glädjeskutt

Smörgåstårtor

Det finns så många olika. Min favorit är med lax och räkor.

Å vad klokt

Lika som bär

Drottning Màxima av Holland och Drottning Mathilde av Belgien.

Mat!!!

Kolla vilken underbar middag jag hittade! Är konstigt nog hungrig på en fin köttbit. Det är väl för att det har blivit "kallt" idag, det är nere på 27° i sovrummet och då blir man hungrig igen.

Receptet heter Oxfilé med potatisbakelse och två såser (kantarellsås resp rödvins- och chokladsås) från koket.se, men det blev fel när jag skulle spara länken.

Men vad sur jag blir! (Gröna klänningar)

Jag tillbringade en evighet i förrgår och igår med att leta gröna klänningar på Asos. Började med reaklänningarna, tog fram bilder och länkar och sparade tusen gånger så inget skulle missas. Och sen publicerade jag inlägget. Och nu finns det inte. Bilderna har jag kvar, men inte länkarna. Så jag sätter in fotona igen, och så får det vara med länkarna. Sale, dresses, green, och så får man scrolla själv. Det finns mååååånga. Grrrr.

Victoria 41

Kronprinsessans födelsedag firas varje år på Öland den 14 juli och blir visst en större grej för varje år. Först tar de emot på slottsgården (?) och sen är det konsert på kvällen.

Jag förstår om man som mamma inte vill vara ifrån sina små barn, men det är ju inte så jätteplågsamt att se vacker ut på konsert och kalla det för jobb.

Kungen lär ska ha sagt Jag jobbar ju nästan varje dag! Jag hörde det själv faktiskt på tv. Jag tänker på brandmännen. Det är skillnad på jobb och jobb.

På fotot när Estelle dricker ser hon ut exakt som sin mamma.

Och jag är inte republikan. Inte 100% rojalist heller, men mer det. Bara det blir lite reality check emellanåt. Victoria är suverän!