Snullet!

Det finns mörkblåa fåtöljer på Blocket sen tiden när Ikea gjorde Strandman k blått. Den gråa vi har har sett bättre dagar så jag kollar alltid efter blåa på Blocket. Såg en häromdagen, skrev med en gång jag sög den och erbjöd handpenning. Men sen kunde jag inte säga vilka tider Mikael Lund hämta den och min handpenning kom för sent och personen hade redan sålt den, och lämnade tillbaka handpenning en.

Det är otroligt vad fort de går. Känner mig så besviken. Det skulle varit en sån bra fars dagspresent till Mikael. Skräp att den gick innan jag ens hann betala handpenning.

Så då får jag väl rensa bland viktiga papper då. Hittade några som jag hade glömt att jag hade.

Men saknar fortfarande en pärm med alla mina journaler sen jag blev sjuk. Fattar inte hur man kan slarva bort en sån sak.

Nej, jag är bara allmänt sur för fåtöljen nu. Skit!!!

I'm a believer

Jag ser små konstiga anteckningar i min hälaldag ok, små konstiga bokstäver som om man hade nagellack på fingrarna och knappt kunde hålla pennan. Sen står det att jag inte vet när jag somnade för plötsligt vaknade jag sittande med blodtrycksmanschetten på kl nio.

Så jo, får jag bara i mig alla piller så blir jag precis lika drogad som förr. Jag tror i alla fall att jag har sovit tretton timmar inatt. Heja! Brukar inte alltid gå att sova igen en sovskuld, men är sååååå tacksam för att det gick idag. Är på gott humör, måste inte gråta för inget, måste inte hålla Mikael i handen för att inte få ett sammanbrott. Skönt!!!!!!

That's a first

Man skulle ju skärpa sig igår och somna i tid. Jag gjorde tydligen inte det, för nu vaknar jag sittande upp i sängen med blodtrycksmanschetten på armen. För att komplicera saken hade jag 98/68. Undrar om det betyder att jag är undermedicinerad. Jag måste nog köpa en bok, jag har undvikit det i det längsta eftersom jag inte orkar läsa böcker. Men jag kan behöva lite hjälp att veta vad jag ska göra nu. Går blodtrycket ner när man är underbehandlad? Läkaren har aldrig sagt hur jag ska tolka mina dagliga mätningar. Det har däremot han vara grupp jag är med i, Paul Robinson tror jag han heter. Men _en bok_. Kunde lika gärna be mig hoppa hoppboll till Kina. Men det måste nog bli sås.

Sitta och sova med blodtrycksmanschetten.

Ellen frågesport, mina svar

Ellen 39 frågesport, Anjas svar om Lillan

1. Vad har Ellen för skostorlek? Fuskiga 39/40 mot mina 42.

2. Vad är Ellens favoritmat? Allt som är lagat av en italienare. Men jag har hört henne uppskatta en risotto al funghi, annars är ju bara vällagad pasta bäst.

3. Vad ser hon helst på TV? Fast hon har ju ingen tv (just nu?) så vad ser hon helst på plattan? Grand designs, heter det så? Med den brittiske arkitekten som beser makalösa arkitektoniska projekt.

4. Vad kan man säga att Ellen gör istället för att se på TV? Läser böcker, går i kör, går på konserter, släktforskar, jobbar mycket, hjälper folk.

5. Vad är Ellens favoritfärg? Lila. Som den tvådelade klänning jag köpte på nyårsrea på Lindex och sydde på ärmar på och hade på hennes bröllop. 

6. Nämn något ätbart som Ellen inte ens skulle provsmaka. Hon är ju känd för att vara bestämd och petig med mat, fisk går inte alltid jättehem t ex. Men hon har nog redan ätit sånt jag inte skulle tro att hon gillade, som bläckfisk, kimchi och sushi. Men ge henne en friterad kackerlacka och den går inte ner.

7. Vad läser hon gärna? Kyrkböcker. Pinsamt att jag inte vet mer vad du gillar! Du har väl inte så mycket tid med Tom Clancy och sånt numera, dessutom vet jag inte om du har ork att läsa finlitteratur som man ska läsa om man ska hänga med. Men du gillade historiska romaner minns jag.

8. I vilket sammanhang har hon varit fotomodell? När hela Ikea BoKlok-koncernen ville visa henne och hennes lägenhet i nåt reklammagasin. Nåt halvår senare skrollar jag på Facebook och blir imponerad över hur fint sorterade böckerna i bildens bokhyllor var, och en sån soffa har Ellen också, och vänta nu, det ÄR Ellen! 

9. Nämn en god egenskap som Ellen har. Lojal, godhjärtad, envis med att göra sitt bästa. Ja, det var tre. 

10. Vad är hennes favoritartister? Rigmor Gustafsson, Katie Melua, nån Ida, Margareta Bengtson, Norah Jones tveksamt, hon Eva som dog, Cassidy? Jamie Cullum? Gamla trofasta U2? Och vad heter legendaren med bleckblåset som duettar i I will wait for you? Christmas with my friends. Jaja, ni vet vem jag menar.

11. Vad är magpie? En mycket pinsam historia för mig. Jag hade gjort ordförståelseprov i engelska på universitetet. Ellen gick kanske i högstadiet. Jag kom hem och pyrde över de vansinniga ord som ingen människa kan, nämligen djur, t ex skulle man kunna magpie! Vem har nånsin hört det??? Och då säger lillungen lugnt Skata.

12. Vilken temperatur behövs för att Ellen inte ska frysa? Jag är inte helt säker men koftan åker på på allt under 24. Hon simmar i tropiska vatten med våtdräkt. Jag tror hon är bekväm över 27-28.

13. Vart vill hon resa? Där de har de bästa dykvattnen! Jag vill åka till Egypten med henne, så kan hon dyka hela dagarna medan jag sover och så kan vi äta ihop på kvällen. Och hon vill alltid, alltid åka till Italien, eller vartsomhelst om hon får åka med S.

14. Var har Ellen bott? Kungsbacka och Borås är givet, vad kommer sen? (Fast gatorna i Kungsbacka och Borås kan ge pluspoäng.) Pluspoäng också om man inte säger bara storstadens namn utan även vad orten hette, eller rentav gatan! KBA Gårdskullavägen 30, Fagottvägen, BORÅS Sämgatan 7, Getholmsgatan 38b. MILANO Abbiategrasso med pipistrellan, sen i hons lägenhet som skulle gifta sig, kanske var hon Gessati eller skulle gifta sig med en Gessati. Nicole? Den vet jag inte vad området hette. GENEVE. Det var en liten by på franska gränsen som jag inte minns namnet på. GENOVA. Ingen aning om adress. Ryggont. FRANKFURT. Först Eschersheimer Landstrasse mitt i Frankfurt med Monika Kainzbauer och Ana Coelho. Sen egen lägenhet i Bad Homburg men jag minns inte gatunamnet, fast jag väl bodde med dig där i tre månader. Sen BORÅS Hedvigsborg, LUND Jag kommer inte på det! Nära motorvägen. Sen villan. HJÄLP! Det var inte Kävlinge, inte Lomma, men nån sån by. MALMÖ. Kan inte adressen men det är till vänster om sista hållplatsen före vattnet till Danmark.

15. Nämn hennes bästa vänner, gärna organiserade efter land och/eller kategori? Carolina, granne, vän sen första klass. Likaså hon som kunde läsa bra, hette hon Anna? Sen fick du fler kompisar, t ex Amelie Lind, och alla utom du blev väl läkare. Du spelade mest med Ninni, men även med Maria nånting och den andra sopranen ni hade medeltida kvartett med. Eller vilken tid det nu var. Pizzicato, vad heter det? Cembalo! Och piporgel. Och hon som hade för stort huvud för luciakronan? Du gillar också Pia och Anna. I ITALIEN hade du en del killvänner men framförallt Samantha. BFF. Du var också kompis med Nicole Gessati och nån kille Luka, och han den blåögde killen som bara kunde prata normalt med dig, för alla andra blev så bortkollrade av hans blåa ögon, fast dina var ännu blåare och det svimmar ingen av i Sverige så du kunde vara normal. Alla kände du från ungdomsgängen i kyrkan. GENEVE. Där fick du en jättegod vän med ganska ljust, lockigt hår. Celine var det! FRANKFURT Ana, Adela, Carla, the Vernes', Marcus Manuel, Rob, Pino Drago. Delade lägenhet med vissa, jobbade med vissa, gick i kyrkan med vissa. MALMÖ Du är ju nästan kompis med Rigmor Gustafsson, du är i alla fall tredje systern. Du har haft nån go vän från jobbet som ska ha barn och som är från Bosnien och namnet betyder äpple på turkiska (tja, det är lite skryt eftersom du sa det idag!). Men jag vet inte vilka du jobbar med. Du har några riktigt goa tjejkompisar där nere, Kirsti och Ann-Marie, Vibeke, Kerstin, Ann, Helle. 

Kan vi få svaren vid passande tillfälle, inte "imorgon" eller "före helgen"?

För övrigt är vi på vissa områden nästan identiska och på andra sätt väldigt olika. Vi har också olika mycket blandning av våra respektive bröder i oss.

Jag kunde i alla fall skämta om rosett på väskan idag. Där är vi olika. Jag är mer maximalistisk än du, du är Mary och jag Maxima. Du tänker bättre och fortare än jag och det lär väl inte gå till min fördel med tiden. Allting som jag kan kan du göra bättre. Förutom cellon av uppenbara orsaker. Och jag var fena på d-uppsats men det hade du också varit om du hade läst vidare. Vidare har du läst, som i brett, men jag läste längre. Men det gick ju sådär.

Nu babblar jag mest, men jag försöker klämma ur mig en kärleksförklaring som inte får mig att gråta, inte är för smörig (där är vi ganska lika och himlar snarare med ögonen åt romantitramsi), men uttrycker på pricken vilken makalös människa du är och hur arg jag är på dig som inte bor granne med mig, jag kunde vika all din tvätt! We go way back. Och långt, långt in i evigheten! Jag litar på dig, det är inte ofta jag gör det fullständigt utan egen koll vid sidan av. Och det är inget fel på dig förutom adressen. Skulle det inte vara roligt att kunna träffa brorsbarnen mer? Du är ju en underbar faster till alla sex. Och man tjänar mer här. Och det blåser och regnar mindre. Jag saknar dig så. Säg vad jag ska säga så du kommer hit? Magpie?

Jag älskar dig!

💜💜💜

Den tyngsta förklaringen!

Min långa utläggning om varför jag inte sov, som både var terapi för mig att tänka ut, och som jag inte bara använder för att skylla på saker, eller på mig själv, fick nu den sista pusselbiten. När jag hällde ur nattens sömnpiller i den lilla skålen och fyllde på med magnesium som är så stora att de inte går ner i dosetten, tyckte jag det var lite skralt. Och när jag kollade efter så saknades Stilnoct. Och det gjorde de igår också, och i hela dosetten från igår. Det visste jag ju mycket väl om, och var varför jag fick dela upp den senaste apotekabeställningen, för att kylbudet med migränsprutan inte gick att boka förrän efter att Stilnoct redan hade tagit slut i söndags. Så inte konstigt att jag aldrig blev trött, och att jag hemföll åt självförakt och att den extra stilnocten jag tog vid sex-tiden inte hjälpte nåt vidare. Det fattades mer än så.

Jag blir så glad. För nu hade jag ju tagit på mig allt, att jag är för otrygg med den nya medicinen så att jag ska bevisa att den minsann inte räcker och att jag kommer bli sömnlös som jag fruktar. Men allt är inte mina nojors fel, medicinerna hjälper verkligen! Så nu känner jag mig mycket bättre till mods.

Men annars kan jag meddela att jag fått tre finnar inatt/idag. Får man det av sömnbrist eller? Jag har faktiskt tappat minnet lite av att jag sov för lite inatt så jag kommer inte ihåg vad som har hänt idag. Men det smakar kladdkaka i munnen? Just det, vi fick en underbar laxmiddag av mamma och pappa, och så var E här och pratade och rensade. Och skorna! Men då vet jag. 

Nu ska jag släcka ordentligt i tid. Jag _kan_ lita på medicinerna.

P.S. Mikael har precis tvärbromsat två gånger i sömnen. Jag fnissar lite.

Farväl!!!

Kommer inte ihåg hur många år sedan det var sen jag hade högklackat på mig, men ooooo, vad jag älskar mina vackra skor. Men idag har alla par utom ett, med rätt bred klack, åkt ner i svart sopsäck och ska doneras inom kort. 1) Att jag inte orkar sälja dem på Tradera och ge dem nytt liv, och 2) att jag inte tror jag kan ha högklackat mer. Fast jag har elrullstol. Men man ska ju i och ur bilen också. Tre fallolyckor, varav den sista (senaste) tog ett år att läka, är inget jag vill riskera igen fast skorna är så speciella. Beslutet fattar egentligen sig själv, ju.

Men så ledsamt att säga tack och adjö till några av mina trognaste vänner. Såna glädjespridare. Röda, vinröda, bruna, vita, silvergråa, smäckra. Flera med fullt hanterbar kilklack. Men det går inte.

Farväl.

Och om jag inte vore så trött hade jag känt mig frestad att plocka upp dem ur soppåsen och fota dem först. Men jag tror bara det gör plågan längre.

Dessutom slängde jag två kubikdecimeter med bijouterier. Men hittade som motvikt några andra äkta och kära smycken som jag glömt av. Och bijouterierna var bara skönt att bli av med, en oerhörd lättnad. Känner mig alldeles fluffig av frihets- och lättnadskänsla. Så skönt också att om beslutet stanna eller åka är svårt så frågar jag bara E. Så processen är supersmidig, kan inte bli bättre.

Men skorna.

Och nu när jag smakat på frihetskänslan tror jag att jag ska slänga några gamla läppstift också. De har ju dessutom ett bäst före-datum som skorna inte har. 

Tur och skicklighet

Nu är jag räddad. Jag fick 20/20 på SvD:s frågor om årets ordförståelse från högskoleprovet. Hade inte hanterat att få mindre. Det är en känslosam dag idag.

Dålig dag

Jag kände redan när jag la mig igår att det skulle bli en dålig natt. I efterhand i alla fall, jag vet inte hur medveten jag var om det till att börja med. Jag gör ju mitt bästa för att inte känna sånt, det är det centrala i min ångest. Det är obehagligt på nåt sätt som jag inte riktigt förstår varför, det där att det känns som om hjärnan har startat om och det är första gången man ska somna och man känner i kroppen att man inte vet hur man gör. Och jag blir så rädd av den känslan. Då krävs det mycket medicin och oftast räcker ju bara medicinen till de vanliga dagarna, inte de extra dåliga. Så när man har en extra dålig dag så förvärras den av förväntningarna, av att jag försöker skjuta bort rädslorna, av att medicinen inte kommer att räcka för att däcka mig, och att jag då gör allt tvärtom mot vad jag borde dvs skjuter upp att somna tills medicinerna inte är på topp längre och så får jag gå upp och ta mer och känner mig värdelös för att jag inte klarar av att ta tjuren vid hornen och bara blunda.

Det var flera orsaker till att jag inte kunde somna, förutom det där att insomningsstället i hjärnan var som borttaget. Dels hade jag huvudvärk, som alltid visserligen, men mer än vanligt, och så att det påverkade mig. Man blir trött av smärta. Fast inte sömnig! 

Sen hade jag det problematiskt med andningen och det blev inte bättre förrän jag tog astmamedicin. Att hosta med huvudvärk är jobbigt men jag skjuter upp så länge det går att ta medicin, jag tycker jag tar så mycket medicin till att börja med. 

Och så hade jag ont i kroppen. Gick till slut upp och tog en Alvedon och en Ipren. När man har ont för att bolstret trycker för mycket på en är det svårt att koncentrera sig på att somna.

Sen var jag hungrig också men orkade inte göra nåt åt det. Men klockan halv sju på morgonen var det ohållbart och jag åt två rostade mackor.

Sen blir jag ledsen för Mikaels skull. Han är äldre än han tänker sig och hans nya jobb tar alla hans krafter. Jag tror han känner sig som jag, trött på att vara trött och stressad över det han inte orkar. Så har ju många det. Men jag känner att jag inte vet hur jag ska peppa honom och det blir en stress i mig istället. Det berör mig djupare än allt annat (förutom hälsan) när jag känner mig otillräcklig i vårt äktenskap. Jag känner mig ju ofta som ett barn mot en vuxen, jag jobbar inte, gör inget hemma, får anfall av känslor. Han får mig aldrig att känna mig som nåt annat än en fantastisk fru, men det är ju mina egna önskningar att hjälpa och vara ett stöd. Och i botten min rädsla för att bli sådär sjuk så jag försvinner och bara min kropp finns kvar i ett annat rum. När han inte har en fru utan ett skal.

Sen ska jag få hjälp med att organisera. Jag är så tacksam att jag gråter när jag tänker på det. Men det är också emotionellt krävande. Jag blir på det klara med att jag inte kan själv. Att ta emot hjälp är också jobbigt när man är driven att vara självständig. Och så tar jag dessutom ut framtiden i förskott och det känns som om jag ska dödsstäda. Jag är ju rädd för försämring och snart finns det ingenstans att ta vägen än rätt in i försämringen. Det där att jag blev så dålig i somras av födelsedagsfirandet och egentligen inte orkade både ta mediciner och äta, absolut inte klä på mig också men det var sommar så jag behövde inga kläder och det är Corona så folk kommer inte förbi oplanerat så jag kunde gå i underkläder, det var väldigt jobbigt att hantera då och jag klarar inte av att tänka att jag kanske blir så nästa gång jag försämras. Och inte kan hämta mig från det. Det tog tre månader, men jag har hämtat mig nu. Men det kommer försämring. Alltid försämring.

Och så blir jag rädd för jul. Surfar som en tok på alla affärers julsortiment på ett mer hysteriskt sätt än nånsin förr och jag vet inte precis vad det betyder men att jag har någon obehaglig känsla i botten som jag försöker döva. Förmodligen är jag rädd redan nu för att jag kommer att göra för mycket och kommer att må dåligt. Och så är jag också rädd att det är sista julen jag kan gå hemifrån. Redan förra julen fick jag avstå julkonsert.

Ja, och så har jag sovit sex timmar i natt.

Igår luktade det först morning breath i sovrummet, avlopp i badrummet (det är nåt fel på vattenlåset i duschen och trots att man bokstavligen duschar ner i hålet så kommer det avloppslukt upp). Och sen luktar en växt så illa, jag vet inte om det är jord och förruttnelse men i söndags fick jag hålla för näsan tills jag orkade gå upp och ställa den i köket istället. Men mitt hem är mitt allt, jag kan inte fly härifrån så det är jobbigt när det luktar mycket. Jag är ju överkänslig, Mikael känner inte hälften av vad jag känner. Men det tar energi att befinna sig i starka dofter.

Men är det nåt jag har lärt mig så är det att man inte ska tro på allt man tänker.

Fast å andra sidan så måste jag ta itu med de saker jag känner så att jag kan bearbeta dem istället för att begrava dem. Känslor uppstår nämligen igen, som zombies, om man inte har gett dem vad de behöver innan man begraver dem.

Mikael och jag pratade om psykologen på Sköndal tidigare i höstas/somras. Två besök har ju fått bli en kvarts telefonsamtal, när jag var för kraschad för att åka dit. Men nu borde jag kunna prioritera det. Fast det kommer att bli så svindyrt att åka dit med sjukresor och hemtjänsten som ledsagare. Och jag är rädd att jag inte lyckas lösa problemen utan står på samma ställe när både plankan och energikontot är tomma. Och då blir det jul. Sen har jag två besök på neurologmottagningen också, så fyra vårdbesök plus ett femte på telefon från nu och fem-sex veckor framöver. Det går inte, men det måste gå. Det stressar mig.

Och egentligen borde jag träffa psykologen två gånger i veckan i ett år. Då kanske jag skulle kunna fixa några saker. Som det är nu är jag så fysiskt förhindrad att träffa honom att varje nytt besök blir som att börja om. Jag vet att det inte är en optimal situation och det skrämmer mig att jag kanske måste sluta gå dit för att det kostar kroppen så mycket att det som psyket vinner, tar kroppen. Jag vet inte.

Jag märker i inlägget att jag har så mycket rädslor att jag smäller av. Kan jag inte bara sluta att vara rädd? Vem gör det någon nytta?

Så kul

Ett av mina favlritställen på nätet är en ME-grupp där vi beskriver dråpliga saker vi gör eller inte gör pga hjärntröttheten som kommer med ME. Jag skrev själv där igår om hur frustrerad jag blev när jag inte kom ihåg mitt system för färgkoordination i min kalender och bara satte random färger på eventen.

Men idag skrattade jag också åt någon annan, och det var skönt som omväxling. Det var en kvinna som hade tappat bort sina glasögon. Många timmars letande senare, och med vad som följer, t ex hur ska jag ha råd att köpa nya glasögon och. HUR kan de bara försvinna, så hittade hon glasögonen i behån. Jag skrattade så ljuvt, tills jag klädde av mig och upptäckte att jag tagit på mig underkläderna utåin igen.

Visst är det bättre att skratta än att gråta, även om man kan få ont i huvudet av bägge. Kanske menar naturen att man ska småle i mjugg? Hä hä.

Tv-tips

Har precis kollat färdigt på en brittisk serie i sex delar på SVTplay, Erkännandet. Det är en deckare/kriminalserie i botten, men serien har många ytterlugare bottnar som de har tagit upp på ett spännande sätt. Så den var mycket mer än en deckare och jag var fascinerad. Kanske var den lite för mycket på djupet om hur sorg efter en älskad anhörig känns, men om man klarar de påminnelserna så kan jag rekommendera serien. Ni känner igen många av skådespelarna också. 

Nattskräck!

Jsg brukar inte vara rädd för varken Mikael eller sovrummet, förutom den gången han hade ätit surströmming (men det stank inte). Men idag drog jag mig, för även om jag har hört hans vanliga tv-program tusen gånger vid det här laget, ibland samma avsnitt tre gånger samma kväll för han somnar ifrån det och vaknar och börjar om. Men det är inget mot detta. Det har varit buskis i flera timmar!!! Jag var först helt säker på att Mats-Einar var med, och att det var därför han kollade, men alla låter ju som M-E i buskis och rösten vsr inte rätt. Grejen är att Mikael inte tycker bättre om buskis än vad jag gör. Men Annika Andersson är duktig! Ibland vaknar han när jag stänger av telefonen, konstigt nog, så jag funderar på att ta på mig hörselkåporna nu när buskisen är en meter bort. Huvva.

Dagens tips

Sean Lock hade precis en bok med Life hacks med sig på 8 out of 10 cats does Countdown. Det var rätt kul.

Shoplift from charity shops. They didn't pay for the stuff, so whose is it anyway.

Ojdå

Snälla Monnah svarade på ett inlägg jag inte kom ihåg att jag har skrivit och jag förstår att det gjordes post sömnmediciner. Det märks så tydligt på stavfelen, skrivfelen, oordningen, mångordigheten. Jag trodde jag hade bestämt mig för att inte publicera blogginlägg på nätterna. Igår har jag också hittat en vara på Marketplace och frågat om den finns kvar. En halvtimme efter att jag släckte. Utan minne av det. Virus i Facebook eller sömnpiller.

Jag har blivit medlem i H&M och får hemtransport gratis. Sen när man har provat kläderna kommer de och hämtar kartongen igen om man vill lämna tillbaka något. Också gratis för medlemmar. Så man slipper få nåt till återvinningen!

Så jag handlade några reagrejor som jag är nöjd med. Ett par underbara rutiga byxor men de var helt felsydda och ramlade av mig. Jag behöll 7 plagg varav ett var en scarf så sex plagg. Har för lite långärmade kläder och det behöver jag på vintern, då duger inte 3/4-ärm.

Men sen har jag köpt sex zizzi-blusar på Tradera också. Så nu är jag färdig för i år. Jag vill ju köpa örhängen, nagellack, massa sånt, och skönhetsprylar. Fast ÖB hade batiste torrschampo för 29:- fast de kostar minst 47:- på nätet. Då vill man ju gärna köpa där istället. Jag vill gärna ge en julklapp till min hemtjänstperson och först tänkte jag köpa en bodylotion från Lancome, sån som jag har, men så tänkte jag att det blir superskumt om hon luktar som jag. Sen tänkte jag köpa nagellack men hon får så torra naglar med nagellack så de skivar sig. Så en nagelolja kanske. Sen tänkte jag ett doftljus, men hon har nästan inget luktsinne kvar efter att en häst sparkade henne i huvudet, om jag minns saken rätt. Vissa starka dofter känner hon men ibland luktar det brand i näsan. Så jag vet inte riktigt vad jag ska köpa. Sen vet jag att hon gillar att gå ut och äta julbord och då tänkte jag att hon och jag kan äta julbord och så bjuder jag henne. Men är inte det lite skumt, att hon får gå med personen vars nakna kroppshydda hon nyss tvålat in? Man går ju ut och äter med chefen, så det kanske är ok.

Men så ska jag komma på vad jag ska ge sköterskan på neurologen där jag går varannan månad för botox. Det är ännu svårare för jag vet inte alls hur hon ser ut som privatperson, om hon gillar doftljus, nagellack, lyxig bodylotion, ansiktskräm kan vara svårt om man har fet eller torr hy osv.

Men nu glömde jag vad jag skulle skriva på riktigt.

Kanske tur, jag skulle ju inte skriva när jag har tagit sömnpiller. De har nog inte satt igång sin värsta attack än, men plötsligt går man från lucid till rambling på en mening. Jag sparar er det den här gången. Inte för att det ovan var nåt annat än rambłing. Men jag ska sluta kritisera mig själv. -- Jag är fin och snäll och rolig och gör mitt bästa. Oavsett vilket så duger jag som jag är.

P.S. Jag kollade på Ecco och hälften av stövlarna skulle jag hellre stanna hemma än ha på mig, och så har de andra boots, där man ser på bilden vad gott lädret luktar och då tänker man att 1699:- väl är ett helt normalt pris för fotbeklädnader. Jag har inte köpt dyrare stövlar än 1200:-, men så var det också ca 15 år sen.

Men jag lägger gärna 2 000:- på ett par riktigt snygga stövlar. Min kusin Charlotte hade ett par stövlar som var mouthwateringly fine på mormors begravning. Så förtjänar alla stövlar att känna sig.

Bye for now, jag har fortfarande inte kommit på vad det var jag skulle säga, så jag slutar här. Puss och kram.

Hieroglyfer?

Den nya sömnmedicinen funkar bra. Jag skriver ännu konstigare anteckningar än förr dock.

Lyckades till slut utläsa "Mkt yr/matt, kraftlös". Men vad betyder "Fortför VEM?" 'Sänkte pengar?" och en 'åtta" (?) med cedilj?

Och jag vaknade helt frusen idag. Låg och huttrade, men inte som en sån där frysattack jag får ibland, (de brukar vara 10-13 anfall, detta var inget anfall, bara vanlig frusenhet med 23,1° i sovrummet och inga vintertäcken än. Då gick jag upp och tog en stilnoct och två melatonin och tänker försöka somna igen. Förresten har jag fått dra av mig filten nu. Jag drack en kopp varm oboy och har gjort rörelser med tummen så nu är jag lite svettig på knät. 

DHL säger att de har levererat ett paket utanför dörren kl 10.52. Det står inget paket utanför dörren. Det är tre svindyra burkar b12. Om de har slarvat bort det för att jag sa att det fick ställas utanför dörren utan underskrift så blir jag galen. Skulle försöka undvika att Mikael måste åka till utlämningsställe. Men nej, jag måste nog gå och kolla igen, annars kan jag kanske inte somna.

Jippi! Nu kollade jag i lägenheten om de hade fel på tiden och levererade medan Mikael var hemma och han tog in det. Ingenstans. Kollade utanför dörren igen, i morgonrock. Inget. Grrrr. Tänker gå och kolla i brevlådan också. Då ser jag en jiffybag, inte ens en kartong, bakom sopborsten. De har glömt det så bra att jag tittade två gånger utan att se det.

Men så bra. Allt är väl. Nu ska jag bara somna igen.

Men jag kanske ropade hej före bäcken med sköldkörteln. Om det där hårda trycket över bröstet var övermedicinering så borde det ha försvunnit när jag minskade mina doser med 2/3. Och det gjorde det. Men jag är fortfarande lika matt. Fick nervryck i handen som höll ett glas flädersaft (kan rekommendera Icas egna, närmaste hemmagjord jag kommit) och jag höll på att stjälpa ut srickan. Som tur var var det bara 1/3 fullt men det svängdes nästan upp till kanten av mitt nervryck. Och jag tappar mat ca 3-4 gånger per måltid. Ta på mig en "dignity" haklapp för vuxna. Jag ser precis formen framför mig. Men vem ska orka designa, producera? Ska fråga kusin Katrin, syslöjdslärare, om hennes elever skulle vara intresserade av ett sånt projekt. Jag satt nästan och darrade lite igår. Det var ingen styr på kroppen. Och jag får massa bra råd, men som inte funkar, som att kolla pulsen. Jovisst, men pulsen styrs av ME för mig. Och bltr? Högt på morgonen, lågt på kvällen.135/89 igår morse, 109/75 på kvällen. Och pulsen på morgonen rep på kvällen ägg resp 96. Höga värden men beter sig normalt efter mina omständigheter. En annan person sa att jag skulle använda tempen, egentligen basalteml, för att avgöra om dos är för låg eller för hög. Så de två dagar jag åt 30, 25, 20, 20, hade jag 36,5 på morgnarna. Det har sänkts med 0,1. På kvällarna har jag bara ett värde för jag skrev nåt jag inte kunde läsa, men igår kväll hade jag 35,6. Men det går inte att veta om det beror på ME eller dosen ssk-medickn. Jag trodde inte bara hjärtat skulle må bra av förändringen utan också matthetwn!!! Jag är lika slut som när jag var överdoserad. Nu vet jag inte vad jag ska göra. Men ska fortsätta med t3 only tills det har gått de 12 veckorna. Men om jag har fel på bägge konverteringagenerna, kan jag äta lite t4 då eller bara t3? Jag har läst att i princip så konverterar ingen NOLL. Men om jag får mer t4 än jag kan konvertera så kommer jag att bygga upp ett nytt problem.

Jag drar mig bara för att kontakta doktorn. Egentligen behöver jag ta ca 2-3h och fylla i värdena sen sist. Och så är jag rädd att han ska tycka att jag är knäpp som tar bort Levaxin. I så fall ska jag bara säga att om han inte är medveten om det här sättet att behandla ovanliga ssk-fall så kan jag inte gå hos honom utan får byta till nån som känner till det. Och jag klarar ju inte att läsa böcker men det finns två jag gärna vill läsa. Ska jag våga mig på dem? Jag kan kolla bibblan. Så gör det inget om jag inte orkar läsa den.

Godnatt.

Skriv upp Quetiapine, ni som är förvärrade sömnproblem på fronten. Anti-psykotiskt medicin, men lägsta dos är 1/32-del av högsta dos. Hon har sagt att jag ska ta 1-4 piller, dvs 25-100 mg. Så blir man trött av den. Tar man den i fulldos, 600-800 mg så blir man inte trött längre utan blir behandlad anti-psykotiskt, t ex om man har diagnosen schizofreni.

Vikt eller viktigt

Läst idag: "Läckbergs viktkris! Femton kilo plus."

Aad,

Jag menar INGET dåligt om Läckberg (förutom att hon är en dålig författare) men när jag såg fotot tyckte jag hon såg tjock ut. Tjock, på femton kilo! Jag har gått upp 90 kg och bara gått ner knappt 40. Så jag väger alltså 50 kg för mycket nu, ett kilo, eller 51,7 kg ifrån vad jag vägde innan jag blev tjock. Hur enormt fet är jag om Läckberg ser tjock ut på 15 kg och jag har 50 kg extra. Det är inte roligt att tänka på. Det är det enda med förhållandet till Mikael som jag är ledsen för, dels att jag var fet på mitt bröllop, och dels att det finns så få foton av oss för att jag jämt tycker jag är för fet.

Bara för det ska jag sätta in ett foto av oss där jag är fet. Jag behöver träna mig.

Om det går som planerat imorgon ska Mikael och jag till Timmermansgatan och fira att han friade för 12 år sen, på plats där han gjorde det alltså. Vi har kollat att stället finns kvar och jag hoppas vi kan få sitta där vi gjorde då. Jag hoppas verkligen att jag ska orka, det vore så kul. Inte på 12 år har jag orkat åka dit vid förlovningskubiléet, så imorgon bara ska jag dit.

Bra, hittills, tror jag

Jag vet inte om jag berättat det här redan, så jag ska försöka fatta mig kort. Efter tio dagar av tyst vånda pratade jag med Mikael och insåg att jag måste våga pröva den nya sömnmedicinen. Jag delade dessutom upp saken mentalt genom att säga till mig själv att jag bara behöver våga en natt. Beroende på hur det går då får jag göra en plan. Och jag hade ingen rebound insomnia utan blev trött av sömnpillret! Och nu efter kanske 10 ytterligare dagar har jag sovit 11 timmar flera nätter i rad och dessutom både somnat och vaknat tidigare. Så det är jättegoda nyheter. Men jag har haft mer ont i huvudet och vikten har det gått för kort tid för att märka, men de var två av biverkningarna som var mycket vanliga (fler än 1 av 10) och som jag inte vill ha.

Sen har det hänt en sak på sköldkörtelfronten. Jag har blivit väldigt matt i två dagar. Var så utan styrsel igår på duschen att jag på fullt allvar nästan inte kunde stå på benen när hon smörjde in mig. Och idag var det likadant. Men så har jag också haft tryck över bröstet idag, som kan vara övermedicinering. Jag hade bara 36.0 i temp ikväll men kände mig febrig redan vid sjutiden, vilket ju inte är pga ME:n så tidigt. Och jag hade rask mage trots att magmedicinen låg framme, glömd. Har haft puls som om jag var kraschad, dvs lite åt det höga hållet med kanske tio slag, men jag är inte kraschad, så det kan också vara ett tecken. Det är i så fall goda nyheter att jag känner symptom i kroppen som kan guida mig i dosbestämning. Läkaren sa att jag skulle höja tills jag fick övermedicineringssymptom och då backa. Förutom efter en vecka när jag blev så pigg har jag inte känt nånting, så detta är goda nyheter. Att jag märker nåt. Jag har ju också slutat med Levaxin och har bara den här snabba medicinen, och att kroppen nu verkar få för mycket av samma dos som jag legat på länge passar också in på vad jag har misstänkt. Att kroppen beter sig som den ska enligt mina teorier om vad som är fel är jättegoda nyheter. 

Var det jag som skulle fatta mig kort?

Dagens ojdå

Jag ligger i soffan och är arg på mig själv för att jag har provat kläder när jag redan hade feber. Ansiktet brinner och svetten rinner och jag ska bara kolla om det har kommit några nya inlägg på min blogg. Eeeh, det borde jag veta själv. Ojdå.

Tur i oturen

För länge sen råkade jag flärpa till mitt ena örhänge som legat på matbordet sen min födelsedag. Det försvann. Det har inte sugits upp av dammsugare så ligger nog nånstans på bordet fortfarande, men jag har så mycket skit där att det lätt kan gömma sig.

Så härom dagen skulle hemtjänsten komma och jag minns att redan förra gången, eller förrförra, dvs för en eller två månader sedan, så tänkte jag att jag skulle flytta bort sakerna. Nu gjorde jag det, och hittade bara mitt ena örhänge, fortfarande. Det är fint och jag retar mig på att jag slarvat bort det ena.

Men jag är så långrandig. Vad jag menar att jag skulle komma till är att jag är så glad att det är ett fejkörhänge jag köpt själv från Kina. Hade det varit diamanter eller en present från Mikael hade ju förlusten varit förfärlig! Fast då hade jag kanske tagit hand om det bättre.

Tänker på mitt äktenskap. Jag måste behandla det som om det är äkta diamanter och inte cubic zirkonia.

Ellen 39 Frågesport

Familjens födelsedagar i år har mest utspelat sig på Zoom, nånstans runt min födelsedag dog traditionen eftersom vi träffades på riktigt då, men när vi hade kalas på Zoom gjorde jag en frågesport om födelsedagsbarnet. Nu har det väl gått sin rundliga tid sen Ellen fyllde år, och jag ber om ursäkt för att jag är så grymt efter, men jag tänkte i alla fall ge er en chans att tävla i Ellen-kunskap. Vissa av frågorna kan verka lite random men de har varit obligatoriska för alla.

Tilläggas kan också att Ellen och hennes snivskarpa minne har vunnit alla tävlingar hittills. Kanske att pappa vann mammas och tvärtom, men annars har Ellen kunnat mest om alla. Så skärp er gärna nu och visa vad ni vet om Ellen Maria Klarin McKnight: (eller är det farligt att skriva ut hela namnet så på internet?)

Ellen 39 frågesport

1. Vad har Ellen för skostorlek?

2. Vad är Ellens favoritmat?

3. Vad ser hon helst på TV? Fast hon har ju ingen tv, så vad ser hon helst på datorn?

4. Vad kan man säga att Ellen gör istället för att se på TV?

5. Vad är Ellens favoritfärg?

6. Nämn något ätbart som Ellen inte ens skulle provsmaka.

7. Vad läser hon gärna? 

8. I vilket sammanhang har hon varit fotomodell?

9. Nämn en god egenskap som Ellen har. 

10. Vad är hennes favoritartister? 

11. Vad är magpie?

12. Vilken temperatur behövs för att Ellen inte ska frysa?

13. Vart vill hon resa?

14. Var har Ellen bott? Kungsbacka och Borås är givet, vad kommer sen? (Fast gatorna i Kungsbacka och Borås kan ge pluspoäng.) Pluspoäng också om man inte säger bara storstadens namn utan även vad orten hette, eller rentav gatan!

15. Nämn hennes bästa vänner, gärna organiserade efter land och/eller kategori?

Jag väntar några dagar med att svara och hoppas att Ellen väntar ännu längre, eftersom jag hoppas att jag ska vinna och inte vill missa chansen om hon kommer med facit för snabbt.

Ellen 5.0

Ellen 4.0