europa eller?

Dagens citat:
Cottages are usually well known in several European nations, especially in Canada.

ifall man inte vet...

... så är svaret en röd klänning. Alltid en röd klänning. Eller en annan.

Elie saab

Det här är några nyutkomna foton från Elie Saabs senaste kollektion. Jag gillade inte allt jag såg men de här talar till mig. Man behöver ju inte se sur ut som fotomodell, man behöver inte heller nödvändigtvis klä sig i genomskinliga toppar, men som konst betraktat är jag oerhört fascinerad över och förälskad i mode. Har ni nån favorit? Min är nog den sista. Den har en syster i nummer fem, d?r färgerna och det blåa bandet gör igen, fast femman är enaxlad. Ofta gör ju Elie Saab klänningar som ör släkt med varandra, ibland går tre stycken fram med rosa klänningar fast de är olika i modellen. Ifall man var svinrik så skulle ens brudtärnor ha på sig liknande klänningar från Elie Saab.

10 år!!

Idag fyllde mitt första "barnbarn" 10 år! Han var med, i magen, på vårt bröllop. Han är lång och snygg och så bildlik sin morfar att det är löjligt.

När jag passade honom en gång när han var bebis förklarade hans pappa att han gillar att somna med filten över huvudet som en banan. Jag tyckte det var festligt hur man kunde veta så mycket om en liten bebis. Och sen gick det några dagar, och några nätter, och så höll jag på att skratta ihjäl mig när jag såg att Mikael låg och sov med täcket uppdraget över huvudet som en banan! Det är en av mina älsklingshistorier i hela världen.

Barnbarnet är snäll och klok! Han springer fort och fick klassbästa i flera ämnen på nationella proven. Jag har ju inget med saken att göra men är stolt som en tupp. Jag har älskat honom sen innan han var född. Och att han nu är så stor och fin är ganska märkligt. Men så är det väl när barn växer. Kärleken växer med dem, och stoltheten.

mäklarfantasi

"Underbar lägenhet med genomgående golv". Vad då, har de golv i vartenda rum? Det har jag inte hört om förr.

sorg och tröst

Jag sov ju bra idag men huvudvärken har inte lättat så mycket. Och jag ska inte tro att en natts god sömn utraderar effekterna av en månads dålig sömn, förutom de 25 åren före det. Men jag tänkte att jag skulle lyssna på några barnsånger från vår kyrka och det gjorde jag. Sen blev jag sugen på mer och när jag gick upp tittade på vad jag lyssnade på senast på cd-spelaren så låg där några frestande skivor.

Ja, jag har inte Spotify. Ja, jag har en cd-spelare. Ja, jag har cd-skivor. Jag gjorde misstaget att börja med Rigmor Gustafsons version av en absolut älsklingsdikt som jag inte visste fanns tonsatt. Ninni sjöng den på Robs begravning och jag fattar inte hur hon kunde stå där och sjunga "he is dead" framför sin 31-åriga barndomskompis, nybliven änka, och jag som satt och fulgrät så jag hade kunnat få anställning som gråterska i de sydliga mer uttrycksfulla länderna. Ni får dikten en gång till, jag har med all säkerhet satt in den förr men den är så fantastiskt fruktansvärd. Den heter Funeral Blues och är skriven av W.H. Auden:

Stop all the clocks, cut off the telephone,
Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come.

Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message ‘He is Dead’.
Put crepe bows round the white necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.

He was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last forever: I was wrong.

The stars are not wanted now; put out every one,
Pack up the moon and dismantle the sun,
Pour away the ocean and sweep up the wood;
For nothing now can ever come to any good

Ja, men sen tänkte jag göra mig på bättre humör och satte på Ninnis julskiva. Den är jättebra och just julsånger (förutom när det handlar om sleighbells och Santa) är så betydelsefulla för mig för de handlar om Jesusbarnet och hur han har kommit för att frälsa världen, och det tror jag ju på av hela mitt hjärta.

Och musik i sig är ett språk som talar så direkt till min själ, och när det dessutom textmössigt berör nåt som är centralt i mitt liv, så går det inte att hålla sig oberörd. Och när hon sjöng O helga natt var jag tvungen att vrida upp volymen och sjunga med, två gånger i rad. Den är egentligen inte en av mina favoriter, men hennes version var en mer altvänlig tonart, så jag kunde ta i ändå från tårna och andra gången jag sjöng om att se en älskad bröder i en slav, så blev jag så tagen att jag fick sätta mig ner och gråta.

Tårarna sprutade. Inte bara för att "Frälsar'n krossat våra tunga bojor". Fast just de där bojorna känner jag av lite mer än jag har lust med. Så jag grät också för att jag älskar musik så ofantligt, men jag klarar inte av att lyssna på musik, så som jag inte längre kan läsa böcker. Och de två förlusterna är så svåra. Inte som att mista sin man, men jag lever mitt liv och det krymper och krymper och det som jag normalt tar till för att både roa mig och trösta mig, funkar inte. Och sorgen är så stor över hur decimerat mitt liv är, och när jag lyssnar på musik så blir förlusten ännu större för att saknaden blir så akut.

Dessutom handlar det mycket i media nu om en man som dömts till fängelse för att ha hjälpt sin svårt sjuka fru att ta livet av sig. Hon hade ME. Det blir ju lite jobbigt att ta in. På samma gång lämnas en namnunderskriftslista med 10 000 underskrifter om förbättrad ME- vård in. Förbättrad å förbättrad, det finns ju i princip ingen vård alls, bara två mottagningar i Stockholm men inget mer i hela Sverige. Det finns fortfarande folk som blir hånade när de går till läkaren. Jag själv var hos läkaren igår och blev inte hånad, men det ligger så nära varenda gång. Man är i ständig beredskap och det tär på en.

Så då tänkte jag faktiskt trösta mig med musik och letade fram Slow down med Sissel och min kyrkas stora kör och orkester. Hon är ju ett musikaliskt medium, om man får säga så, och texten beskriver exakt hur jag känner och exakt hur Gud vill att jag ska göra för att få tröst och styrka. (Jag vet inte vem som skrivit text eller musik, även om den är baserad på bibelversen "Be still and know that I am God".)

In the midst of my confusion
In the time of desperate need
When I am thinking not too clearly
A gentle voice does intercede

Slow down, slow down, be still
Be still and wait, on the Spirit of the Lord
Slow down and hear His voice
And know that He is God

In the time of tribulation
When I'm feeling so unsure
When things are pressing in about me
Comes a gentle voice so still, so pure

Slow down, slow down, be still
Be still and wait, on the Spirit of the Lord
Slow down and hear His voice
And know that He is God
And know that He is God

I versionen som jag länkar till här, får Sissel en stående ovation som är så lång att hon själv blir rörd. Hon sjunger ju som en ängel men presenterar också budskapet med sån kraft och inlevelse att det berör så djupt, så djupt. Och jag vet att Gud inte har glömt bort mig. Han är med mig och har en mening med mitt liv och mina svårigheter. Jag ser inte riktigt vad han håller på med för jag har inte ritningen, men jag vet att han är Mästararkitekten som bygger ut mig från en stuga till ett slott, som C.S. Lewis så vackert beskrev det. Och det gör ont men jag tror på att jag en dag kommer att förstå och till och med uppskatta den tillväxt som jag då kommer att se hos mig själv på grund av det som jag varit med om. Det är vad jag hör och känner i mitt hjärta när jag blir stilla och besinnar att han är Gud.


Dagens inredningsgodis

"Sekelskiftesfemma" och "300 meter profilerade lister". Det låter gudomligt men arbetsamt. Sofia Tretow har inrett och jag blir både salig och avundsjuk. Älskar more is more! Men avundas inte processen att spika på 300 meter lister! Källa Sköna hem.






när man talar om trollen...

...så skickar de 17 spam på tre minuter. Och på de senaste inläggen dessutom så de inte fastnar i mitt filter utan jag måste ta bort dem individuellt med två klick och tre bakåtklick per inlägg. Min artrostumme som är ledsen sen jag körde Marve med joystick igår och sen fyllde på mina dosetter (jag hatar blisterförpacknkngar!!!!!) gillar inte att göra onödigt arbete på plattan. Men det kunde varit värre. Bara 17 spam :-)

Och vet ni vad, efter en vecka av att ha vaknat efter 3-4 timmar och behövt ta mer sömnmedel, och då haft dålig sömn för delad sömn är sämre kvalitet, sov jag i natt 12 timmar i ett sträck! Det var mycket otippat för jag hade värsta sömnbristhuvudvärken, en liten släng av feber för att jag varit på vårdcentralen, och allmänt dålig sömn sen flera veckor och som brukar föröka sig snarare än förbättra sig. Så jag är som ett barn på julafton, gladare än gladast! Dessutom köpte Mikael hamburgare igår och det klarar jag av att steka nu när jag sovit, så jag kan göra nytta också och ha middagen färdig när han kommer hem!

Det är visserligen lättare att ha en positiv inställning när man har sovit, samtidigt som det är bra träning att istället för de 17 irriterande spamen fokusera på att jag har sovit. Spamen var ju egentligen en extremt liten nackdel i mitt liv och sömnen en väldigt stor fördel. Så jag ska verkligen komma ihåg att använda de rosa glasögonen när jag ser på mitt liv istället för de grå.

Väcka sig själv 2

10.05 vaknar jag med ett helkroppsryck när en hund ger upp ett högt skall bredvid mitt huvud.

Ska ha vårdbesök så kan inte ta sömnpiller och somna om. Så det blir vårdbesök med minneslucka. Tur jag har skrivit upp allt jag måste säga. Har dessutom haft sömnbristhuvudvärk de senaste dagarna och tagit 2 Treo comp vilket är vad jag brukar ta på 2 månader så nu känner jag mig mör och fin som en riktig fransyska.

Zut alors.

Väcka sig själv

Jag har i en vecka vaknat efter ett par timmars sömn. Måste gå upp och ta mer sömnpiller. Grrrr!

Två gånger har Mikael vaknat före mig och har satt på nåt på mobilen som jag vaknar av, fast han sover med telefonen närmare sig och jag har öronproppar.

Två gånger vaknade jag av astma och 4 tryck med bricanyl hjälpte knappt så jag fick sitta upp i sängen i två timmar och andas försiktigt. Och för en vecka sen bad jag Akka om att få medicin med kortison i, det sa min läkare att jag skulle få om det blev värre, och nu är det värre. Men inget recept. Problemet är att gå upp och ta sömnmedel och märka att 4 tryck bara hjälper hjälpligt och jag måste sitta upp i sängen ända tills sömnpillrena är så svaga att jag inte somnar av dem längre.

Idag vaknade jag av den mycket underliga drömmen att jag var och städade i kyrkan och fick förklara för alla att jag var sjuk och det var därför det gick så långsamt och man inte kunde be mig lämna ett papper till nån på andra sidan en trappa och långt bort. Sen kom jag vilse i Borås och stod och grät i en gatukorsning för att jag inte kände igen mig och inte visste vart jag skulle. Men så lyckades jag komma tillbaka, jag var rött smal och hade underbara marinblå skor med klack. Så när jag var tillbaka i kapellet hörde jag en damgrupp träna en sång som jag inte själv kan men har hört två gånger. I början har den en sån där Maria Bau-uppgång när det känns som om tonerna bara stiger och stiger, och inte nog med att ingens röst spricker så låter det bara vackrare och vackrare. Jag har försökt hitta texten på nätet, men jag har glömt en stavelse i början så Google ger mig inte vad jag vill ha. Den börjar ungefär Herre, öppna mina ögon så att jag kan se allt det goda. Den är så vacker. Och den väckte jag mig med idag. När jag hörde att de var i ett rum gick jag runt hörnet ut i korridoren för att höra bättre men inte synas där jag stod och mimade, lipade och ledde sången (det kan jag aldrig låta bli att göra när det är riktigt bra), men sen ser jag en spegel på väggen där de har sett mig hela tiden. Men jag var så uppfylld av sången, den ringer fortfarande konstant i huvudet en timme senare.

Mamma läste om en adventskonsert i Blå hallen/Stadshuset den 1 dec för 350:-. Det tror jag är "riktig musik" och inte nån dagiskör el!er vi som vill sjunga-kör. Men jag klarar inte en sån grej. Jättejättesynd! Att bo här i landets bredaste kulturutbud och aldrig orka nåt.

Veckan efter är det julkonsert i min kyrka, grannförsamlingen 10 minuter bort. Den ska jag i alla fall gå på. Om det är det sista jag gör. Och så ska jag ta fram keyboardet här hemma och bröla Bereden väg för Herran. Jag är faktiskt stressad inför att dekorera och jag vill bjuda hit barnen osv osv, men trots det är detta den bästa tiden på året.

rätten till liv först

En man i Norrland vars fru haft svår ME i 20 år står inför rätta för dråp. Han hjälpte henne nämligen att ta livet av sig när hon inte lyckades själv. Han hade ju dessutom hjälpt henne med de mesta under tiden hon var sjuk.

Om han får fängelse blir jag såklart outsinligt ledsen. Först för de ingen vård, ingen hjälp, inget stöd av samhället, sen när hon inte står ut mer gör mannen en sista barmhärtighetsgärning och hjälper henne att dö, vilket var hennes önskan.

Detta har diskuterats i media, ska man ha rätt ge dödshjälp till folk med ME.

Jag tycker frågan är så sjukt ställd. Har samhället rätt att vägra vård, vägra anpassningar, vägra symptomlindrkng, vägra assistans och i stort sett allt som kunde göra hennes och alla ME-sjukas liv lite lättare, så hade ju folk inte haft något behov av att avsluta sina liv! ME-sjuka har högre självmordsfrekvens än andra. Säkerligen bidrar bristen på vård och hjälp till att göra livet outhärdligt. 

Det finns en debattartikel i Dagens Samhälle skriven av bl a arbetsterapeuten Malin Carlbom, författaren Karin Alvtegen och forskaren Niklas Altermark:

”Vi har något viktigt att säga med anledning av diskussionen om dödshjälp som nu följer i kölvattnet av den uppmärksammade rättegången i Västernorrland där en man står åtalad för dråp på sin fru som var svårt sjuk i Myalgisk Encefalomyelit (ME).”

”Många av de allra svårast sjuka har försämrats av just de insatser som var tänkta att hjälpa. Att diskutera dödshjälp för personer med ME, men samtidigt ignorera hur ME-sjuka behandlas av vårt samhälle och vilka svåra konsekvenser det får för sjukdomsutvecklingen är både orimligt och oärligt. Det är som att säga: 'Ni inte är värda vård, inte värda stöd, inte värda att bemötas med respekt. Inte värda att få era behov tillgodosedda'. Men sedan däremot hävda att de ska ha rätt att välja döden när de inte längre står ut med konsekvenserna av hur de har blivit behandlade.

Vården och övriga samhället måste ta sitt ansvar och behandla personer med ME på ett sätt som inte förvärrar sjukdomen.

ME-sjuka behöver faktiskt er hjälp att leva i första hand. Annars är risken stor att dödshjälp bara blir den yttersta konsekvensen av ett samhälle som konstant förnekar deras verklighet.”

Här kan du läsa hela texten:

50 frågor

Hittat hos Monnah:

#1. Vad åt du till frukost? 

Äter aldrig frukost. Äter middag vid halv sju och sen bara kanske en gång till före midnatt. Mycket fasta, men det går bra på dagen innan man gått upp, men allra värst om man äter skogaholmslimpa med ost och gurka och Oboy, då vill man äta resten av natten.

#2. Vilken film såg du senast? 

Den film jag hade velat se men inte sett är Downton Abbey såklart, men jag tar mig inte ens nästgårds till specialbion där jag kan köra in med rullstol. Grr.

#3. Nämn fem saker man kanske inte vet om mig: 

  1. Det finns väl inget som folk inte redan vet om mig? En öppen bok-mentalitet med välfylld blogg lämnar inte många hemligheter.
  2. Folk kan vara puckon i sina åsikter men det går bra att älska dem ändå. Det är lite svårare, går inte av sig själv, men det gör och man är en lite bättre människa om man vidgar sina kärleksfronter på det viset.
  3. Jag är inte riktigt klädd om jag inte har nagellack. Det väger upp för dålig hemmabehå, fett hår, eksem i ansiktet och inget smink. Fingrarna ser jag själv hela tiden och då kan jag känna mig fin fast jag teoretiskt sett ser rätt hemsk ut.
  4. Jag lärde mig själv att läsa, antagligen med hjälp av Fem myror, när jag var fyra. Plötsligt läste jag vad det stod på mammas handlingslista och hon trodde mig inte utan skrev nåt annat och då läste jag det också. Är verkligen en bokstavsmönbiska, inte en akffermönniska. Men det värsta är matte med bokstäver! 
  5. Jag har en hemlighet kvar och som jag inte tänker berätta. Två faktiskt. Bägge rör kroppen och är alldeles för förnedrande för att berätta om.

#4. Vilken film kan du alla replikerna till? 

Ingen. Men närmast är väl Pride and Prejudice.

#5. Stör det dig om någon säger att dom ska ringa men sedan inte gör det?

Jo, verkligen. Jag tål inte telefonsamtal bra och har nog samlat för det. Blir de då inte av när det skulle måste jag samla och vila en gång till, eller ännu värre om personen ringer rätt tid men nästa dag. Då kommer jag ju inte ihåg vad jag skulle säga.

Men om nån kanske ska ringa privat och inte gör det blir jag nästan glad. Det låter hemskt, men telefonsamtal är så krävande. Jag orkar egentligen inte.

#6. Vill du just nu göra några tatueringar? 

Nej, nej och åter nej. Det är så white trash. Ursäkta om jag förnärmar nån, men det är så billigt. Skulle jag dö om jag inte tatuerade mig skulle jag göra en prick under foten.

#7. Sover du med eller utan kläder på dig?

Underkläder.

#8. Vilken parfym använder du? 

Jag har i princip slutat med parfym, först av hänsyn vid vårdbesök, sen för att jag blivit avvand och tycker att det luktar väldigt mycket. Jag har aldrig haft samma parfym två gånger, förutom nu, när jag köpte en Romance av Ralph Lauren på tradera för att i alla fall ha nån.

#9. Hur många landskap har du bott i?

Västra Götaland, Halland, heter detta Sörmland? Och Schweiz och England och vistelser på några veckor i Boston, Utah, Frankfurt och Italien.

#10. Sover du på någon särskild sida? 

Vi byter inte sida här hemma och då har jag Mikael till vänster om mig när vi ligger i sängen. Men på hotell, kryssning osv så är det inte så jättenoga.

#11. Är du en beroendemänniska? 

De som känner mig skulle säga att jag är galen i väskor, skor och stövlar, smycken, kläder. Böcker, soundtrack till Jane Austenfilmer, Jane Austen-filmer. Böcker. Men beroende är jag inte, bara nästan. Jag kan låta bli att köpa fynd på tradera, men 1 gång av 20 trillar jag dit ändå. Men jag är inte beroende av nåt annat, kanske lite socker då.

#12. Vem är den roligaste människan du känner? 

Jag har ingen som helst aning. Pinsamt att jag inte ens kommer ihåg vem som är rolig.

#13. Har du fått fortkörningsböter någon gång? 

Nej, då hade de hellre bötfällt mig för att jag körde utan körkort :-)

#14. Dagens låt?

Ingen. Gårdagens var när en fet kille med långa lockar sjöng the Prayer på en uppsjungning tillsammans med en tjej. Han är så nervös och apart men sjunger gudomligt, och då gillar jag ändå inte opera. Och Du måste finnas. Den slutar aldrig beröra. Bara hon kan sjunga den med sån känslointensitet att det verkar äkta, inte spelat. Efteråt kom en variant med Sanna Nielsen och den var vi tvungna att stoppa faktiskt.

#15. Har du varit med i tidningen? 

Ja, i Allers och Må bra om jag minns rätt. Om ME båda gångerna. Samt i Sveriges alla tidningar i samband med Ulf Adelsohns eriksgata (1982?) (inför valet där han ville möta vanliga människor och mamma skriver vanliga men catchy brev.)

#16. Hur imponerar man på dig? 

Var smart, kvick och snäll. Ha snygga skor. 

#17. Vilken är din favorit-Disneyfilm? 

Jag har väl bara sett typ fyra stycken och då måste jag säga Belle, för hon läser böcker. Beauty and the Beast rättare sagt.

#18. Vem ringde du senast?

Mikael, i onsdags, ser det ut som i telefonen.

#19. Vad skrämde dig om natten som barn? 

Monster under sängen, mörker.

#20. Vilken är din favoritjulsång?

Nästan vilken som helst av de klassiska (inte Mer Jul av Adolphson och Falk alltså!!!) och särskilt Bereden väg, Jul, jul, strålande jul, och Kom och Se. Samt de flesta av John Rutter. Och Luckamorgon på teve ska vara med überduktiga sångare, inte något dagiståg! Inte heller musikskolan i Töreboda, utan riktiga sångare.

#21. Vilken är din bästa egenskap? 

Det är för svårt att säga just nu, jag är lite vilse.

#22. Är du social? 

Småprat? Koka mig levande! Fester, samma sak. Samtal med 2, 4, 6 personer älskar jag och om jag känner dem är jag inte nervös, annars är jag det. 

#23. Favoritland utanför Sverige?

Italien

#24. Vad läser du just nu?

Som Pesten av Hanne Vibeke Holst. Såg henne på Babel och blev helt förälskad i boken och fick den i julklapp. Hela januari läste jag, halva boken, sen har jag inte haft tid över. Inte konstigt när man lägger energi på sånt här! Men det kräver en del för att läsa. Men jag tror jag ska fortsätta med boken men inte tro att jag måste komma ihåg allting utan bara känna läslust och glädjas i nuet.

#25. Hur mycket kontanter har du på dig just nu?

En femhundring.

#26. Favoritskådespelare 

Colin Firth/Mr Darcy är nog den ende skådis som har en egen anslagstavla på min Pinterest.

#27. Isglass eller mjukglass? 

Typ solero med isglass utanpå och sen glass inuti.

#28. Vad är det första du gör på ett hotellrum?

Kollar utsikten, badrummet, sängen. Packar upp. Jag älskar att packa upp i hotellrum, ställa allt som det ska vara, förhoppningsvis ha nog många galgar osv.

#29. Från vem är ditt senast mottagna SMS? 

Bokningsbekräftelse på Botoxbehandling.

#30. Vad skulle du vilja lära dig? 

Skulle vilja gå om universitetet, kanske några andra ämnen. Köra bil. Dyka. Sjunga vacker och inte bara bra. Laga mer mat, sy bättre?

#31. Vad var ditt senaste inköp?

En kökshandduk på tradera som jag bestämde mig för att inte bjuda på när jag såg att den hade svart botten, inte blå som vår likadana löpare, och att deras frakt var rätt dyr så det blev 60-70 spänn för en kökshandduk. Så jag fattar inte hur jag kunde bjuda på den fast jag bestämde mig för att inte göra det. Sömnpiller säkert, jag kommer inte ihåg det heller. Det är bäst att den är bra!

#32. Till vem sa du ”Jag Älskar Dig” senast?

Jag sa det till Jonte innan han åkte till Asien och jag vet inte om jag har sagt det till Mikael sen dess. Jag säger det inte varje dag till honom, det får inte gå inflation i det eller fungera som en avslutningsfras innan man lägger på luren.

#33. Vad tänkte du när du såg dig själv i spegeln i morse?

Wow, jag måste ha glömt att borsta tänderna igår kväll.

#34. Vad väljer du, godis eller chips? 

Godis! Fast gärna sourcream & onion chips med Holiday-dip och gurk- och morotsstavar. Men bara chips som snacks gillar jag inte så mycket. Hellre då ostbågar eller micropopcorn med smör..

#35. Din absolut sämsta egenskap? 

Jag har svårt att bedöma mig på det planet också. Jag tror Mikael skulle säga kommunicerar dåligt, men inte som i är svår att förstå när hon pratar, utan kommer inte på att hon ska kommunicera vissa saker. Men jag är ju van att prata hål i folks öron, samtidigt som jag levde ensam i många år och aldrig behövde berätta nåt för nåns skull utan bara om jag själv hade lust.

#36. Vad är ditt favoritdjur?

Delfiner. Men om det avser husdjur så hund! Vill egentligen gärna ha en hund, men bara hälften. Den får inte krafsa och väcka mig, inte sova i sängen, inte behöva promenader, inte kosta pengar. En sån hund hittar man på bottenvåningen på Hamley's i London...

#37. Hur lång är du? 

176,5 cm.

#38. Vilken är din ögonfärg? 

Brun

#39. Om du skulle ändra någonting hos dig själv, vad ändrar du?

Vikten! Allt annat har jag ju teoretiskt en chans att ändra på själv. Jag behöver inte väga 57 igen, men vi säger väl 69 kg då. Knappt 40 kg ner. Men jag har gått ner nästan lika mycket själv redan. Det är jag stolt över, men det är fortfarande det där med mediciner som ställer till det.

#40. Vad värdesätter du hos dina vänner?

Samma som imponerar på mig, intelligens, kvickhet, snällhet. Och snygga skor, verkligen!

#41. Vilket av plaggen i din garderob är din favorit?

Min favoritklänning som jag köpte med Rebecka i London, som dels blev så ofantligt för stor att jag gav bort den, men fick tillbaka den när vederbörande gått ner i vikt, men nu behöver jag gå ner typ 20 kg för att få på mig den. När vi hade 30-årsfirande för Thomas hade jag på mig den och kände mig som tidernas fotomodell. Då hade jag precis gått ner 16 kg. Och precis efter det provade jag Saroten och gick upp 9 kg. Alltså.

#42. Vad får dig att gråta? 

Bra, äkta, berörande musik. Jag tror jag är sån där högsensitiv person och att musik talar till mig på nåt mer sätt än den talar till vanliga människor. Jag kan känna mig som om jag inte klarar att stanna i kroppen, jag måste liksom fly upp i himlen för musikkänslorna blir så starka att jag inte vet vad jag ska göra med mig själv. Och därför lyssnar jag sällan på musik, är det skvalmusik från radion så orkar jag inte ljudet, är det bra musik är det som att springa maraton för jag blir så berörd.

#43. Nämn tre saker som får dig att le? 

Bebisar!!!!!!!! När Mikael kommer hem med nåt, blommor, smörgåstårta eller så. Komplimanger. Jag strävar efter att alltid verkligen tro på människors komplimanger, varför skulle de ljuga?

#44. Om du fick tre önskningar, vad skulle det vara? 

Bli rik (och köpa en lägenhet med fotlister, stuckatur, serveringsgång och hög i tak. Och möbler och gardiner som passar) (och köpa en understated BMW när Mikael har hjälpt mig ta körkort) 

Gå riktig skrivarutbildning och bli utgiven författare, också gärna populär, fast jag ännu inte ens har bestämt mig för att inte skriva under pseudonym. 

Att alla i min familj och Mikaels barn bodde i vårt område.

#45. Vilka är dina favoritserier på tv? 

Kollar inte på nåt speciellt just nu, men mina senaste tre favoriter visar vilken min favoritgenre är: The night manager, Line of Duty och The Body Guard (tror jag den hette). Gillar också Broadchurch, Shetland, Vera. Och gärna också norska och danska krim. Och Downton Abbey!!!!!!!!!!!

#46. Vad har du på dig just nu? 

Har lagt mig nu men hade svarta jeans, båtringad, trekvartsärmad vitsvartrandig topp med fleecefilt. Måste ha långärmat på vintern. Borde inte ha min värdelösa hemmabehå men jag orkar inte sånt som sitter hårt och sticker en i fläsket.

#47. Vilken superkraft skulle du välja – att kunna flyga eller att vara osynlig? 

Jag skulle älska att kunna frysa. Om man fick ha ordentligt på sig däruppe. Osynlig vet jag inte vad jag skulle med det till. Jag har inga jag måste tjuvlyssna på. Det skulle vara några stensäkra aktier som vi kunde tjäna fem miljoner på till lägenheten med stuckatur. Fast jag vet inte om fem räcker, så kanske 10 då.

#48. Vilket är ditt favoritgodis? 

Gott och blandat. En röd, en grön, en svart söt. Upprepas. De salta brukar Ellen få och Ellenns barndomsvän åt alltid upp de gula och orangea. Jag frågar bara en sak. Har de verkligen kollat att folk gillar de gula bäst? Det är ALLTID flest gula i och färst gröna alt svarta söt.

#49. Vad är din största fobi? 

Tyvärr getingar. Och efter i somras så gillar jag inte att ha decimeterlånga gräshoppor inne i lägenheten heller.

#50. Vilken resa drömmer du om just nu?

Hotel Dolcestate nära Cefalú på Sicilien. Alltså, den maten! Fast de har stängt nu. Då skulle jag hemskt gärna åka till Kap Verde!

Och detta baseras på att jag kan flyga i överljudsfart, för en flygresa på 6h låter inte så görbar när jag knappt tar mig till Huddinge.

sammanbrott?

Jag släpade mig upp idag, kvart över sex, hade sovit sådär och blivit väckt av astma i mitten och det gick åt jättemycket bricanyl så flera som vet nåt sa att jag behöver annan medicin och det var ju vad läkaren sa, att jag skulle höra av mig om det blev värre. Så jag skrev det idag på 1177.

Så när jag gick upp gick jag bara de 10 stegen till soffa/fåtölj och satte mig och pratade med Mikael. Det framkom att han hade köpt en grillad kyckling och då tänkte jag gå upp och dela den och göra sallad till. Att göra riktig kycklingsallad med makaroner i och hemgjord currydressing var önskedrömmen, men det blev den rimliga varianten insåg jag. Men när jag gått till köket och tittat på kyckligen, började tårarna rinna. Jag hade redan slut på energi. Så Mikael skulle behöva göra maten, jag tvingade mig att ta alla piller, för det är jobbigare att förklara för någon annan, sen tog jag med mig kläderna till bordet och tog på mig en strumpa medan jag vilade från en tugga. Såna är mina dagar nu. Orkar bara klä på mig och ta piller. Jag är så nervös över att täcket slog bort benen under mig, men jag måste verkligen vila så mycket att jag kan hämta mig från det här.

Sådär satt jag och grät och Mikael höll mig i handen och klappade mig. Hittade några logiska fel i min känslosamma slutsatser om alltings eländighet, vilket gjorde att bördan minskade, men det gjorde handhållandet också.

Men så började jag gråta igen, den här gången för att jag ville vara en stark fru som kunde hjälpa och stödja min man mycket, inte att han ska komma hem som en trött 59-åring efter 6 timmars flyttning och behöva trösta mig nör jag får sammanbrott. Lip, lip.

Sammanbrott? Sa Mikael med ett leende. Om det här var ett sammanbrott så varsågod och ha så många du vill. Jag minns inte exakt, men nåt ditåt. Jag blev så lättad!

Det var skönt att höra att det inte är en jättestor grej för honom. Jag är ju ganska passionerad och stormande på ett sätt, men jag blir sällan arg eller sur men ofta ledsen för sjukdomen. Och det förstår han och tröstar bra, men reser sig nyktert upp och fixar kycklingen. Han VET att jag skulle göra det om jag kunde, även göra det även om jag egentligen inte kunde. Men om jag faktiskt inte kan fast jag vill, då får jag aldrig några förebråelser eller påminnelser om att han minsann också är trött. Han kan säga när han är trött, det är inte så att jag har monopol på det, men han använder inte sin trötthet emot mig och det är väldigt vuxet gjort.

Jag har ju blivit nån som jag inte var förr, en rädd, orolig, kontrollerande, självsvag, fet version av mig som var så lyckad i många år fast jag var sjuk. Jag hade begränsningar men hade ändå utrymme för så mycket i mitt liv att det var ett rikt liv. Men nu är det inte precis ett rikt liv kvar. Ett rikt liv på Pinterest. Och jag ligger och tänker ut menyer och temafester, det senaste är middag med julmustprlvning (blindtest) med barnen. Men jag orkar inte julpynt och Mikael har inte tid än. Jag tror vi får göra så att julgrejerna förvaras på ett ställe som jag vet om och kommer åt, så kanske jag kan ta en stjärna i veckan från oktober. Vi får se. Barnen ska fira hos sina andra halvor i år så vi får en lugn jul vilket inte är ledsamt alls. Just nu längtar jag efter alla vackra grejer som gör hemmet så fint, men jag svimmar vid tanken på att klä granden. Lyfta armarna 100 ggr? Värdelös ide!

Men ni skulle veta vilka coola tilltugg jag planerar till julmustprovningen. Då skulle man bara äta typ jordärtkockssoppa eller nåt sånt till förrätt, med bröd, och sen gå lös på finger foods som passar till must. Och fina små ark för röstning. Ifall jag bara orkade liiiiite till, så mycket kul jag skulle kunna hitta på då!

barndomens dumheter

Jag kommer ihåg att jag alltid höll för titthålet i dörren när vi skulle till mormor och morfar. Det var liksom roligt som barn att överraska. Men nu förstår jag att man som gammal, eller som vem som helst egentligen, inte vill öppna dörren utan att se vem det är först.

Jag kommer också ihåg en gång när jag svarade Skeppsbrons nakenbadhus när jag svarade i telefon och det var farmor. Hon sa ungeför Nej, men jag skulle till mitt barnbarn, och jag avbröt Men det är jag, det är Anja, men hon kunde inte ta in det, och jag insåg att det var smartare att lägga på och svara Anja ordentligt. Det var på den gamla goda tiden när man hade en telefon med sladd och som satt fast i ett hål på väggen. Och en krullig sladd mellan luren och knapparna. Vilket stenåldersfynd!

Så ser jag rubriken på veckans Mitt i och som jag har missat tills nu: "Äldre lurade av falska barnbarn" och jag blir så vred. Man får stjäla om man vill vara så usel, men man kanske skrämmer ihjäl folk som måste fortsätta arbeta på Apoteket, Guldbutiken, frissan. Men att ge sig på sina gelikar tycker jag är avskyvärt, men att skada barn, handikappade eller gamla är mer än så. Det finns en blind kvinna som bor på andra sidan rälsen här i Vh och hon gick som jag minns det med rullator och väskan i korgen. Hur lätt är det att stjäla en väska från en blind? På ett sätt undrade jag om hon var dum som gjorde det eller extremt modig, a Statement Maker. 

Men den som attackerar svaga tycker jag är psykopatisk. Inte för att jag har läst psykologi och vet vad det egentligen innebär, men att kunna ignorera den allmänmänskliga känslan empati gentemot svaga och försvarslösa för sin egen vinnings skull är vidrigt. Illa nog att ett gäng äldre killar ger sig på en ensam, något yngre kille och snor hans jacka och telefon. Mina ungar skulle aldrig få ha jackor för flera tusen som "inbjöd" till överfall. Men det betyder ju fortfarande inte att det är deras fel, men är det vettigt att ha skolans dyraste jacka men vara rädd varje gång man rör sig ute?! Det är att skapa helt fel liv åt sina barn. Jag älskar citatet "Ge inte dina barn vad du inte hade råd med, utan lär dem vad du inte visste."

De där historierna som jag fortfarande inte riktigt kan tro att de är sanna, om att man blev botad från AIDS om man våldtog ett spädbarn, gör ju att jag undrar om det ens finns hopp för mänskligheten.

Ibland tänker jag när de kriminella hämnas på varandra att de har valt det själva, får skylla sig själva, varsågod och ta död på varandra om det är ert kall i livet. Men man ger sig inte på mammor och pappor med barn och man bombar inte oskyldiga. Man bränner inte upp folks bilar för att det är skoj. Man har inte roligt för att nån annans liv blir förstört. Man ska inte ens ta livet av sig genom att hoppa fram för en bil, som M var med om. Såvitt han vet så dog hon inte, men det finns ju tågchaufförer som blir helt förstörda för att nån hoppar ner på rälsen. Inte deras fel, men den normala mänskliga känslan är sorg när ett liv släcks.

Även inom kriminaliteten trodde jag det fanns regler, men det verkar inte så. Det kanske var så på 20-talet, 1920-talet alltså. Gentlemannatjuv, "shook hands with Sinatra" (när nu han levde), allt sånt är tydligen borta. Och då måste reglerna skärpas på motsvarande sätt. Att stjäla är alltid fel men att lura en gamling är förfärligt. Då ska man straffas ordentligt, inte få straffrabatt. Om politikerna inte förstår det här med rabatt, så är det så att om man säger köp tre, betala för två, så köper folk två men får en extra! Så straffrabatt är en uppmuntran till fler brott. Man får ett gratis om man "köper" två. Fattar inte hur folk kan acceptera det. "Ja, men de blir ju inte rehabiliterande av mer tid i fängelse". Nej, det kanske inte de blir. Men det skiter väl jag i. En som tycker det är en bra idé att skrämma en gammal person som säkert har vänt på småslantar hela sitt liv och ta deras sista kronor, en sån är redan så rubbad att jag inte vet vilket sorts program som skulle få dem snälla, produktiva och ha ett jobb som inte gick ut på att stjäla från arbetsgivaren, eller för den delen, hemtjänstbrukarna (true story!). Kanske om de fick tillbringa tiden med att först träna upp en hund till t ex diabeteshund, så de blir älskade ovillkorligt (kanske för första gången i livet) och känner glädjen i att hjälpa andra istället för att stjälpa dem. Och sen skulle man ha nån relativt lång lista på saker man skulle göra, som hjälpa en gammal tant över gatan. Småprata med henne, för att se hur hon hade det, inte med målet att få reda på var hon har sina pengar. Så att de får se att de svaga inte är mål för stöld utan människor som älskar och gråter. Och om de tvingas göra massa bra saker för andra så skulle de plötsligt känna att det känns bättre inne i mig när jag är snäll mot nån än när jag slår nån. Jag tror inte man kan fixa det med terapi, bara lägga grunden till det, utan att man behöver utföra goda gärningar för att kunna känna det självvärdet man får av det, och av bara det.

Men för dem som inte vill lära sig så ska man i alla fall hålla dem inlåsta så att de inte kan råna nån annans morfar. 

Och ja, jag är hemskt intresserad av politik men helt outhärdligt trött på politiker.

min galna, underbara morfar

Mammas goa kommentar:

Allt gick fort och hetsigt hos honom :-) Vi kämpar lite emot det arvet. Lagom är bäst. 

Han spelade ju ibland till församlingspsalmerna när ingen annan fanns, och eftersom han inte kunde noter så gissade han sig till vilken psalm det var. Och tog sina egna ackord. Nån gång gissade han fel på psalm och spelade nåt helt annat :-) Det blev livat.

kluven men sugen

Jag har ett smått hysteriskt förhållande till jul. Älskar Jesusbarnet av hela mitt hjärta, vill gärna använda december till att ge honom presenter i form av goda gärningar som hjälper min nästa. Men jag ser ju aldrig nån som säljer Situation Stockholm, orkar inte fixa hygienpalet åt hemlösa i Kryckan, vi är glada om vi orkar äta bättre mat än frysmat i micron. Mikael har bokstavligen inte haft en sekund över och det är fortfarande ett examensarbete kvar. Och sen ska han söka jobb, det är inte så stressande kanske men gör inte sig själv. Med andra ord så vill jag involvera honom i julförberedelserna så lite som möjligt tills han är klar med allt. Men jag har ju velat ha allting framme i flera veckor. För före är kul, efter är tråkigt. Jag är ganska ensam om det men jag är så gammal att jag inte bryr mig om det längre.

Men här har ni lite inspiration, om ni inte redan har fyllt era kvoter från reklammagasinen.

Men kom ihåg att det är Christ som är centrum i Christmas.

kolla vad snyggt!

En i varje blir liksom djärvare och mer impactful. Undrar om vi ska göra så med nästa bukett. Tror bilden är H&M:s.

drömhus?!

Det här är inte riktigt min stil, men har nåt så lekfullt, förtjust över sig att jag tänker att man måste må jättebra om man bor i huset. Om det finns hiss 🤪

Vad är det med klänningar???

Jag har alltid varit förtjust i klänningar. Kommer ihåg en del klänningar jag hade som barn, en brun som jag avskydde, en lila med små vantar på som jag tyckte om och en rosa fotsid med puffärmar som jag älskade passionerat, hade på ett familjekort med glugg där fram och som jag grät när vi fick ge bort. Och mina fräcka kusiner la den i utklädningshögen, då blev jag ledsen.

När jag flyttade hemifrån upptäckte jag att en Pressbyrån i ena ändan av Nordstan hade många utländska tidningar blev det min favoritpromenad på lördagarna när jag inte hellre tog långa vägen via gamla Ullevi, Liseberg, avenyn och hem. Underbara promenader. Men den Pressbyrån hade BRUDTIDNINGAR och jag var så såld. Sen flyttade jag till Schweiz och köpte säkert sex BRUDTIDNINGAR på tre månader. Det var inte nödvändigtvis att jag ville gifta mig, just då i alla fall utan i framtiden, men jag bara älskade det vackra. Nu älskar jag också tapeter, kristallkronor och glas med samma passion. Kanske till och med bilar, fast det är inte ofta man ser en bil som är lika vacker som en brudklänning. Ellen bodde i en välbärgad förort till Frankfurt och där dreglande vi i korsningarna. Aldrig sett så många understated glänsande BMW:er som där. I princip varje bil var en svart beamer vid rondellen med macken som ledde till Ellens gata från motorvägen.

Just det, det var så grymt varmt där när jag var där när hon hade opererat handleden och jag fick agera frissa och hjälpare. Det kunde vara 32° kl 21.30. och hon bodde på fjärde våningen, vindsvåningen, utan hiss. Och som hade takfönster. Jättenöjd med takfönster i värmebölja. Ellen som kom direkt från den italienska sommarvärmen tyckte inte det var märkvärdigt, jag fick antingen stå i duschen eller äta glass. En gång blev jag avsläppt vid sagda rondell med mack och jag tänkte köpa en solero för promenaden hem. Det var en liten bit på en gata, kanske 200m, så inte så långt. Men som svensk har man lärt sig att vänta lite innan man öppnar glasspapperet så glassen får en chans att smälta från hård isbit till svalkande glass. Men efter bara några steg i 35° var den mer som ett glassliknande objekt med rinnande spår på trottoaren. Den fick jag sluka. Tänk att en erfarenhet som att äta en glass ingalunda är universell!

Men jag kom från klänningar till glassar. Jag har glömt vems den här klänningen är men jag är KÄR!!!

Årets H&M-samarbete

Om jag hade storlek 36 istället för 54 och behövde några blåsor skulle jag verkligen tälta för att komma först i kön imorgon bitti för att norpa några klänningar av Giambattista Valli som är årets H&M-samarbetsdesigner. Några av Madeleines finaste klänningar kommer från honom. Jag hade gärna gått på julfest, eller vilken fest som helst egentligen, i nåt av nedanstående. Jag har tittat på Metro Modes reportage med deras 18 favoriter och här är mina bland dem:


Den här skira saken skulle jag haft på mig på vår grandiosa 10-åriga bröllopsdagsfest. Men då får man inte spilla. Har hittat att nån på eBay syr vuxenhakklappar. Om det fanns nån som matchade hade man kanske vågat äta i den här klänningen.
Hade gillat om ärmarna var lite mer trumpetiga. En svart klänning är inte så somrig och jag hade tyckt att det balanserade lite bättre. Den här ser annars inte så extrem ut som en del haute couture-verk gör. Som en vanlig klänning, fast extra snygg! Kan tänka mig att tyllen och blommorna är ljuvliga!
Jag tror att den här kjolen är ca 40 cm lång och jag brukar behöva 60 cm för att nå till knäna. Men om vi låtsas lite så ser den här kjolen helt drömsk ut! Verkligen en stark kandidat till en vintrig fest. Jag hade velat matcha den med en svart, kortärmad angorapolo. Kolla vad kjolen vippar!

Ääääälskar att de matchar de två olika röda färgerna med varandra. Precis lagom olika för att det ska se spännande ut och inte som att man är färgblind. Läderbyxlorna är lite för mycket boyfriend fit för min smak, jag brukar inte vara så snabb att hänga med modet, men å andra sidan hade ett par smalare byxor lätt sett ut som pinnben i och med att toppen har sån övervikt runt axlarna. Jag hade nog gärna haft på mig ett par vinröda sammetsbyxor till. Då hade de kunnat sitta lite tajt över rumpan men sen vara långa och raka och att bara de spetsiga skorna sticker fram under byxfållen.

Nu ska vi på julfest! Ingen panik alls för hur vi ska få hemmet julfint i tid!


Nästan perfekt

Omaha bridal, $161.99. Det närmaste jag kommit drömbrudklänningen på länge, och vilket pris!!! Om jag varit smal. Vikten kommer alltid göra att jag är missnöjd med brudfotona, nej, så ska jag väl inte säga. Men missnöjd med min vikt på brudfotona. Ingen klänning i världen hade gjort mig nöjd med storleken.

Sen slår det mig att det är min systers brudklänning. Hon har alltid kommit på saker snabbare än jag.

Och förresten är det inte brudklänningen eller midjan man ska vara nöjd med, utan brudgummen. 

Bättre?

Min systers bästa kompis från Italien, Samantha, skrev på fb Piove, piove. Fb erbjöd sig att visa en översättning, fast jag mycket väl vet att det betyder det regnar.

Så översättningen till "Piove, piove" lyder "det regnar, det är".

Hur kan samma ord betyda en sak och sen en annan? Visst måste det vara svårt att göra ett översättningsprogram, men är inte själva grunden att vissa ord betyder vissa saker?

Det är som min sömnapp. Den säger att jag har haft djupsömn fem gånger inatt, två av gångerna när jag visste vad klockan var och var helt säker på att jag var vaken. Hade gått upp ur sängen och tagit mer sömnmedicin och vaknare än så kan man knappt vara.

Hur kan de påstå att jag sover när jag är vaken? Jag tror ju inte på nånting appen säger när den nästan dagligen påstår saker jag vet inte stämmer. Och tror andra på appen? För att de inte skriver upp som jag när jag vaknar och lägger mig och har facit själva?

Det var Skavlan på tv härom dagen och jag beklagade mig för Mikael för hundraelfte gången. För 15 år sen var Skavlan en norsk programledare som hade som middagsbordskonversationer med fyra gäster på samma gång, inte som nu att han intervjuar en och de andra är tysta. Då var det samtal mellan besökarna som blev så spännande för att de var så olika och hade så vitt spridda sätt att tänka och vara. Och nu är det bara reklam, för Greta, för de kvinnliga partiledarna, för Chris O'Neill, för artister, skådisar, the odd scientist. Varför ska nån ta ett vinnande koncept och försämra det?

Då dyker ju Dr Phil upp som svar på min egen fråga. I början av sin tv-karriär hade han ju intressanta ämnen, människor, problem. Gav goda råd som fortfarande hänger med ibland. Men sen blev han en sån där som har fyra arga familjemedlemmar som skriker men kanske inte slåss, men vem vet hur långt borta den sortens tv är. Min mammas pojkvän var ihop med min syster och jag vill ha revansch. Min pappa har molested me, men tjejen är visst vad heter sån som inte kan låta bli att ljuga. Såpaämnen istället för psykologi och hjälpa riktiga människor (och nej, jag tycker inte såpapersonligheter representerar normalbefolkningen. Fast man kan bli kunglig trots att man var med i Paradise Hotel.)

Det var en sån där Professor Langdon-film på teve och jag såg på sista kvarten. Vi var ju rätt tidiga med Dan Brown och läste dem på engelska när de börjat klättra på NYT-bästsäljarelistan via Johan & Beth. Och sen blev Dan Brown supermegakändis och översatt till alla språk och filmatiserad med självaste Tom Hanks som huvudperson. Och alla fem (?) böckerna efter genombrottet är precis samma bok, bara med en annan kvinnlig person och nåt annat att jaga. Varje bok lite sämre än den förra, lite mindre personlig, lite mer exakt ur pepparkaksformen. Han skrev helt andra böcker före det, men när Langdon blev superkändis så är det det både förlaget och författaren vet säljer, så då förenklas, fördummas, allmängörs böckerna för att igen ge läsarna exakt vad de fick förra gången, för att absolut säkert upprepa succén. Och fortfarande har ingen redaktör reagerat på att han skriver eerie knappt 20 gånger i varje bok. Det kanske nån nu tycker är del av det vinnande konceptet som inte kan förändras det minsta. Så ingen tar en minstaste chansning längre, för man vet vilket hål pengarna kom ur.

Så trist när konsten fördummas på grund av pengar och framgång. Man skulle ju kunna hoppas att ekonomisk frihet för författaren skulle innebära total konstnärlig frihet att skriva bättre!

Ett mysterium löst!

Jag har börjat känna en inte helt angenäm lukt här hemma och vet inte var den kommer ifrån. Och nej, jag gick faktisk själv ut med räkskalen förra helgen. Jag har undrat om det är att kuddfodralen i soffan har börjat lukta om jag legat med fett hår på dem, men nej, det är inte kuddarna.

Och sen har det börjat lukta likadant i sovrummet också! Vad konstigt. 

Vad har de olika rummen i lägenheten gemensamt?

Jo, mig. Och härom dagen lyfte jag på huvudet och tittade mot taket istället för ner i plattan och då kom det en swish av lukt. Från mellan mina hakor. Så den äckliga lukten är om jag tittar neråt för länge så hakorna inte får nån luft, då börjar det lukta instängt.

Jag skriver detta som nån sorts rolig grej, men det är faktiskt förfärligt. Att vara den som luktar. Och jag orkar inte hålla på att tvätta alla ställen som behöver tvättas. Ska jag behöva få hemtjänsthjälp oftare för att jag börjar stinka? Det är ju en stor ansträngning som det är och oftare känns ju inte rimligt. Så att göra nåt man inte orkar och som försämrar en, eller lukta illa? Kiss och svett och gammal tant. Plötsligt känner jag för att engagera mig i PRO. Nu plötsligt förstår jag hur de har det.

Alla rätt och inga rätt

Jag kunde inte hålla mig längre utan har börjat prenumerera på SvD digitalt igen. För det var högskoleprov förra helgen och jag måste göra några ordtest. Och det var skönt, 20 av 20 på de tre jag gjorde.

Sen stod det att de hade samlat de 10 svåraste uppgifterna från mattedelen på ett antal år, och jag tänkte (i min naivitet) att jag skulle göra det provet också! Som en ödmjukande erfarenhet. Jag läste första frågan, rättare sagt skummade den för det var så mycket information och jag kände mig som att det stod Lisa har fem kor och hälften lämnade Köpenhamn i 60 km/h och vilken månad är det om ett kvarts år?

Så det är visst skillnad. Alla rätt upprepade gånger jämfört med orkade inte ens försöka förstå första frågan.

Men vi gillar ju olika.

Insikt!!!

Jag vet inte om jag får säga vem det var och vilken blogg, men N skrev idag nåt som klickade så. Jag kom på en sak som jag inte förstått på många, många år.

Mikael märker ju att jag är superduktig på att stänga av hur kroppen känns och bara köra på. Det har jag lärt mig från barndomen. Även om man tycker läxorna är tråkiga så läser man bara tills det är färdigt, och samma med cellospelet. Jag är väldigt disciplinerad på det viset och kan sköta det jag måste göra så att det blir klart i tid. Ja, teoretiskt sett och utan ME. Nu kan jag knappt plocka undan örhängena jag hade på julafton förrän i mars.

Men samtidigt som jag egentligen är så disciplinerad är jag så dålig på pacing. Dålig ska jag inte säga, men jag har inte blivit 25 gånger bättre för varje år jag varit sjuk. Jag kämpar verkligen fortfarande med det. Mikael beskrev det bra för min senaste läkare. Jag pacear väldigt bra i stort, dvs har koll på almanackan så det inte hamnar för mycket nära varandra, så mycket det nu går att styra själv. Och om det är några planer som jag inte är i form för så skippar jag dem fast jag blir ledsen av det. J är jättesnäll och brukar sätta in foton på Snapchat så jag ser vad som händer.

Men det vardagliga är jag så dålig på att göra lugnt. Jag hetsar, som min personlighet. Jag arbetade med psykolog Anders om att träna mig på att göra saker långsammare, och lyckades. Från början blev jag andfådd varje gång jag tog mediciner och klädde på/av mig. Vi kom på en metod för hur jag skulle vänja mig vid att göra det på ett annorlunda sött som inte gjorde mig andfådd. Just andfåddheten är tecken på att kroppen börjar använda den anaetoba energicykeln som inte funkar och så sätter allt med 400% mjölksyra och sånt igång. Om man inte blir andfådd för att man gör saker långsamt så kan man göra fler saker! Jag säger det ofta till mig själv under dagen och upprepar också Långsamt! högt för mig själv.

Men idag fick jag alltså en enorm pusselbit av N. Hon skriver att hon är överrörlig och att hon måste ha respekt för smärtan. Där kom det förlösande ordet! Jag har ju massa smärta, mest från huvudet men nästan alltid också på ett par tre ställen till. Viss smärta blir värre när jag gör för mycket, men viss smärta har jag även om jag bara ligger i sängen och blundar. Men speciellt huvudvärken hjälper inte mina mediciner mot, så jag tar Treo och Treo comp, som hjälper lite. Det gjorde jag i helgen, för att jag skulle kunna träffa mina ME-vänner. Men nu kan jag inte ta dem på ett tag, magen klarar det inte, så då får jag bara ignorera att det gör så ont att jag skulle vilja ha stark medicin. Och jag ignorerar smärta hela dagarna, varje dag. Man måste för att inte bli galen. Man gör andra saker koncentrerat, som kollar på allt på rean på Asos, för att om man gör ingenting gör det så ont att det tar av ens humör, ens motstånd, ens livsglädje. Är det då särskilt konstigt att jag även ignorerar andra signaler, som lite andfåddhet, lite törst, lite pulsstegring? Det är ju småsaker jämfört med huvudvärken som jag lägger mycket energi på att inte känna. Man kan inte välja vilken smärta man ska känna och vilken man ska ignorera. Känn inte huvudet men känn en mindre smärta som inte känns allvarlig. Hjärnan funkar inte så. Den känner alla smärtor eller inga. Om man har mist handen i en sågverksolycka kanske man inte känner att man har skoskav, den de är ju extremer. En huvudvärk är inget extremt, och framförallt är det inte akut smärta utan decennier lång. Det finns ingen inställning som säger ignorera huvudvärken men lägg märke till när du blir andfådd.

Det är inte en ursäkt men en förklaring. Jag ägnar mig åt så mycket ignorerade att ibland händer det med saker som inte ska ignoreras.

Det är också därför jag inte får mindfulness att funka. Om jag stannar upp och blir medveten, så blir jag dels irriterad för att jag får göra allt så långsamt och också märker jag ju om jag är uppmärksam att det är massa ställen som gör ont. Så jag får inte mindfulness att funka, även om mina försök att lära mig hur jag ska tänka för att inte trigga irritation eller förtvivlan inte har varit sådär helhjärtade precis.

Men nu får jag komma på hur jag ska dela upp mitt medvetande. Vissa saker ska gömmas, andra ska jag vara uppmärksam på.

Kanske är det samma jobb som varje småbarnsmamma gör: ignorera spyorna, uppmärksamma kramarna.

Tack i alla fall, kloka N, för att du löste upp den gordiska knuten för mig. Jag kom ett stort stycke framåt i hanteringen av sjukdomen! <3

Bekännelse

Vi åt räkor idag och då minns jag en annan gång när vi gjorde det. Jag fick en bra idé att jag skulle lägga skalen i en sån där brun papperspåse som man egentligen ska slänga matavfall i men det brukar vi inte orka. Men nu tyckte jag det var en bra idé att börja igen. Men sen glömde jag av det. Och Mikael rensade i rör och grävde i skåpen och fattade inte vad det var som stank. Tills jag på typ tredje dagen kom på att jag hade lagt räkskal i papperspåse. Jag ska inte tala för Mikael, men ibland undrar jag om det inte är som att leva med en som är dement.

Jättebra!

Jag har två vårdbesök i veckan, ett på telefon och ett på video. Så bra! Hade aldrig gått annars. Det är fortfarande en ansträngning och vis av erfarenheten ska jag gå igenom ärendena med Mikael innan för jag tror bara att jag har pejl och så glömmer jag ändå hälften varje gång. Men fatta vilken lyx att få vara hemma när man pratar med vården! Lyx å lyx, det borde ju vara varje sjuk människas rättighet om man blir sjuk av att ta sig till vården, men det är ju en annan femma.

Skillnaden

Einsteins relativitetsteori är mer avancerad än jag förstår, men nån beskrev att den förklarar att fem skunder är långt när man har handen på en varm platta men kort när man kysser en vacker dam. (Är det såna kommentarer, som inte ska tolkas bokstavligt, som gör att jag får reklam om att träffa äldre damer i mitt område??????)

Jag har läst i nyheterna om det där Apoteksbolaget som det fattas mediciner för. Einsteins relativitetsteori är applicerar även här: Om det saknas statiner så har de kommit bort. Om det saknas narkotiska preparat har de absolut inte " kommit bort". Same same but very different. Det är relativitet.

Götebårrg!!!

Det är inte ofta reklam gör en på riktigt gott humör. Men jag såg reklam på fejan för en firma som trycker posters med ord på olika dialekter. Jag tänkte att mamma skulle gilla den jämtska. Vissa ord kände till och med jag igen.

Men den underbaraste var ändå göteborgskan. Så-klart!!!

Jag säger inte ofta ord som Mikael inte förstår, men härom dagen sa jag exter och han blev ett frågetecken och trodde jag hade sagt nåt med ex som i exfru.

För er stackare som inte pratar det fina målet kan jag förklara att exter är nåt man har för sig, som lite ovanliga vanor. Kanske också att mottagaren känner viss irritation över hur personen gör, det upplevs som irriterande, långsamt, onödigt osv. Att man måste stoppa i nederhyllan på diskmaskinen före den övre skulle jag kalla exter. Men att man tömmer maskinen innan man stoppar i nytt är såklart inget exter. Bara det som är ologiskt och meningslöst men ändå viktigt för personen är exter.

Dagens utbildning.

Jag säger bara en sak

Be creative

Jag älskar Readly. För 99:- i månaden får Mikael och jag läsa vilka tidningar vi vill och hur många som helst. Jag saknar bara Sköna hem bland inredningstidningarna, men det finns fler än man hinner med i vilket fa!l.

Jag vaknade nyss och läste en för mig ny tidning som heter Be creative. Den handlade om broderi, och du milde vilka alster. En hade gjort supervackra 50-talskvknnor i galakläder men istället för huvud var det en svamp på den ena, en vitlöks-, ja, vad heter hela den där som är som en lök i formen för alla klyftorna är kvar. Först blev jag imponerad av hur hon kunde trolla så med garn, för det var så tydligt 50-tal i sättet att stå och i kläderna. Och sen de där grönsakshuvudena. Jag vet absolut inte vad konstnären menar att det ska betyda men jag blev kär.

Sen var det nån som hade gjort hela Klimts Kyssen och det var ju bara helt makalöst. Jag blev så imponerad och berörd och kände verkligen för att vara kreativ själv. Men jag sov lite kort i natt så kreativiteten kommer nog inte att orka nåt mer än måla lite läppstift. Men gott så!

Vinna upphandling

Jag är förfärligt glad att jag inte har en planerad operation som går om inget för att de inte har nog med engångshandskar. Man behöver inte säga nåt mer om det.

Det jag drabbats av är däremot att tre av mina mediciner inte finns tillgängliga någonstans. En har de fått in efter ca en månad, men en annan sömnmedicin har jag inte kunnat hämta ut på månader, och de flyttar hela tiden fram datumet för när den ska bli tillgänglig. Jag fick sitta i ca en timme (det motsvarar alltså två hela dagars aktivitet för mig) och läsa på fass om vilka apotek i hela Stockholmsområdet som hade alternativa storlekar inne, skaffa nytt recept och sen skicka Mikael till en annan ände på stan. Och det uttaget skulle räcka tills min storlek på 250 tabletter skulle finnas tilgänglig. Men under tiden har de skjutit upp datumet från oktober till december så då behöver jag be om ytterligare ett nytt recept, efter att jag kollat om nån fortfarande har mindre förpackningar kvar, och jag förstår mig inte på vilka apotek som ligger närmast av Järfälla och Bromma, så jag får gå igenom alla och så får Mikael avgöra vart som är enklast att åka. Ska han sitta i bil i en timme eller två när det dräller av apotek? Det behöver ju inte vara det som är närmast heller, om man inte kan åka raka vägen dit. Den här stan är stor. 

Jag har blivit vis av erfarenheten och hamstrar mediciner. Dels kan jag inte riskera att jag tänkt fel och trott att jag har en burk kvar av nåt som faktiskt är slut, och jag är så kognitivt överbelastad att jag inte längre räknar med att jag kan hämta ut i rätt tid som jag kunde för några år sen. Så jag har köksskåpet fullt av mediciner, så att jag alltid har en oöppnad burk av allt, inte bara den aktuella burken. Så får man egentligen inte göra men det skiter jag högaktningsfullt i. Jag tycker att jag har rätt att skydda mig själv mot brister som kan leda till svår försämring och suicidtankar och ångest, vilket är resultatet om jag inte sover. Lite antacida kan man ju vara utan, men mediciner som faktiskt är på liv och död får ju bara inte vara slut. Sömn är det för mig. Två av medicinerna är just sömnmediciner. Om jag inte hade hamstrat hade jag varit utan den ena en månad och den andra i ett kvartal eller mer. Förra året räckte ett par veckors sömnbesvär för att nästan driva mig över kanten. Jag kände det som att jag hängde över kanten med armen om en gren. Det får inte hända igen.

Jag tycker inte privatiseringar är fel och själv har jag fått bättre service av Apotea än Apoteket förutom i undantagsfall. Men jag har nyligen förstått att när Apoteket var monopolägare hade de ansvar för att mediciner skulle finnas tillgängliga, och sen man släppte marknaden fri försvann det ansvaret. Jag förstår att ingen enskild apoteksfirma vill sitta på jättelager som räcker för alla, när man inte vet om folk går till dem eller andra. Så själv tycker jag inte att felet var att släppa monopolet utan att ta bort den viktiga funktionen att tillse medicintillgången. 

Men så läser jag om de där inställda operationerna. Tänk en patient med gallsten som måste fortsätta ha svåra smärtor och äta morfin. Och en svårt sjuk som jag som inte kan flytta om i almanackan hur som helst och kan bli permanent försämrad om en operation skjuts upp och man får gå med problemen längre, och att det andra i almanackan som inte skulle krockat gör det, så att man får göra andra vårdbesök medan man inte är återhämtad efter en operation. Sånt blir jag livrädd av, det är exakt sånt som kan förstöra hela livet för en ME-sjuk, en övertrassering av energinivåerna som man själv hade planerat i enlighet med sin förmåga, men som istället blir en onödig belastning och permanent försämring. Och om de stänger en akut så får man åka längre för att komma till en annan, och då blir också väntetiderna längre. Jag förstår att friska politiker inte har en aning om vad de här sakerna innebär för svårt sjuka. Vissa saker kan de nog föreställa sig, jag säger inte att alla politiker är dumma eller oempatiska, men de kan inte förstå vidden av det. Och hur stressande det blir för personalen kan de nog förstå. Att ha vårdköer och på samma gång ha personal men sakna engångsmaterial. Det är så man storknar. Om Sverige blir invaderade så har jag ingen som helst tilltro till att vi kan ta oss ur det. Kan man inte ens få fram plasthandskar, hur ska man kunna försvara sig mot stormakter?

Så varför blev det såhär? Apotekstjänst förklarar det med att de fick fler akuta ordrar än de kunde hantera i princip.

Men då tänker jag att det där med att begära offerter från flera firmor och att den med lägst pris vinner upphandlingen, är det egentligen en sån smart idé? Den som har lägst pris har ju också minst lager, för lager kostar och de är ju billigast av en anledning. Kanske borde inte den firma vinna upphandling som har det lägsta styckpriset utan den som kan leverera 100% av ordrarna, även vid högtryck. Det kostar ju vården mer att ställa in operationer än vad jag tror att man sparar in på ett par handskar som är näst billigast istället för billigast. Men det är bara som jag tror. Jag är varken politiker, ekonom eller vårdplanerare. Men med sunt förnuft kommer man långt. Vissa borde pröva det.

Lite roligt

Det där tyngdtäcket kanske gör nytta för sömnen, men jag blir så utarbetad av att vända mig om att jag inte har orkat nästan nånting alls på hela tiden jag haft det. Max orkat koka färsk pasta med 2 minuters koktid. Men jag vaknar inte längre av att jag vänder mig och har inte heller träningsvärk när jag vaknar.

Har också skaffat en sömnapp. Jag vet inte hur mycket jag litar på den, för den säger att jag varit vaken när jag själv trott att jag sovit. Men djupsömnen kan vara rätt, två gånger en natt men bara en gång nätterna efter det.

Men jag har ändå känt att jag inte tror det är en hållbar idé i längden. Jag kan inte använda all min energi när jag sover och få möjligtvis bättre sömn, men inget jag märkt, men totalt sett kraftigt minskad aktivitetsförmåga dagtid.

Så i natt tänkte jag byta täcke med Mikael och känna skillnaden. Vaknade piggare än på länge! Jag har alltså inte tagit slut på mig! Men vi får se hur det känns när jag går upp.

Mikael sa att när han flyttade täcket så kändes det tungt, men när det låg på kroppen kändes det knappt. Jag håller med, det är görsvårt att hantera, men ligger inte så tungt på kroppen. Det var ju en förutsättning, så jag inte skulle få ont av det.

Men på mig har ju täcket legat still i en rätt ordningsam fyrkant för att jag rör mig under täcket snarare än flyttar det. Mikael sov med det som han brukar, dvs flyttade omkring det än här och än där, och nu ligger det i en knöl som det brukar. Jag tror inte han fick träningsvärk av det :-)

Men det roliga var att när han precis hade somnat igår och flyttade hela täcket med armen så stönade han högt i sömnen. Då var det tydligen tyngre än han hade förväntat sig. Jag låg bredvid och fnissade.

Täcket väger bara 3 kg. När man läser på Ikea har jag för mig att ett vanligt täcke väger halva det. Så detta är ju ett väldigt lätt täcke för att vara tyngdtäcke, de finns upp till 10 kg. Men redan ett 5-kilos kände jag mig kvävd av, orkade inte dra luft ner i lungorna med täcket på bröstet, och klarade med nöd och näppe att vänta mig till sidoläge en gång. Då kan man inte ha det en hel natt.

Kanske borde jag ha skaffat sömnappen långt innan jag skaffade täcket så jag hade ett normalläge att jämföra med.

Och det har faktiskt känts som en befrielse inatt att slippa täcket.

Men jag känner också hur jag nog är mer avslappnad med täcket på. Men nu kan jag kanske påminna mig själv om att slappna av. För vad hjälper det om jag är mer avslappnad, om den lilla rörelsen under natten gör att jag blir tröttare än vanligt.

Arbetsterapeuten hade nog rätt. Blir imponerad över att hon kunde förutsäga det, det finns ju ME-sjuka som älskar sina tyngdtäcken. Hon var nog bara väldigt bra på sitt jobb, bra på att analysera information och översätta den till täcket. Det ska jag komma ihåg att berömma henne för.

Höjden av dumhet

Jag hörde härom dagen att Bianca Ingrosso hade köpt sin första lägenhet, det var alltså ett tag sen för jag tror den hon har nu är hennes andra (skäms på mig för att jag vet det!) och att hon fick räkningar av föreningen som hon först bara ignorerade (???) och att hon sen, när hon fick förklarat för sig att hon måste betala månadsavgift till föreningen också, blev "förbannad" och skrek att hon minsann hade köpt lägenheten och den var hennes nu så hon tänkte inte betala nåt mer. Det är inte rimligt att folk som vet så lite om världen ska kunna köpa lägenheter i mångmiljonsklassen. Världen är helt uppåner!

Sen såg jag annars på det där Wahlgrensprogrammet i fem minuter och då verkade Bianca sitta med sin hund (?) hos sin agent och berätta att hon skulle anställa en assistent. Agenten frågade vad hon hade tänkt sig att leta efter, ja, personen ska ju vara med mig hela tiden. Men när ska personen då göra sitt jobb? Men jobbet är ju att vara med mig. Agenten släpper det. Så skulle Bianca ordna en audition för de som ville ha jobbet. Agenten frågar Bianca vad hon har tänkt att säga till de många ansökande som vill sola sig i glansen av en av Sveriges viktigaste influencers. Jag rapade bara lite nu när jag skrev det. Jo, hon har tänkt fråga om de gillar djur. Då säger agenten så syrligt att Bianca inte förstår det Du har aldrig varit på en jobbintervju va?

Och den människan som inte sjunger, skådespelar eller mig veterligt gör nåt utom att vara dramatisk och självcentrerad i dokusåpetv ska ha så det så gott ställt att hon kan köpa en stor, central lägenhet. Man får gärna vara känd, men jag tycker att man ska vara känd FÖR nåt, inte bara känd. Hjälp, den kvinnan. Får inte hetsa upp mig såhär före läggdags.

Jag tror jag skulle få en plötslig astmaattack om nån sa till mig att de vill bli influencer. Ja, och alla Mikaels högstadiekillar som inte ville plugga behövde inte kunna nåt för de skulle alla bli Zlatan. Visst. Är du bäst i ditt lag nu? Nehej, då kommer du nog inte att bli Sveriges bäste spelare. Och Zlatan kan mer än fotboll. Han är som Trendenser-Frida som har väldigt bra marknadsföringsförmågor trots att de jobbar med nåt annat än marknadsföring.

Själv är jag eventuellt lite bitter för att jag inte har en våning på Strandvägen. Men bara lite. Det skulle vara för stort jobb att ha middagsbjudningar för allt viktigt folk man måste känna, som Schulmans och så.

Nä, nu spricker jag, så mycket sarkasm klarar jag inte på en gång.

Same same, but different

Dags för en kärleksförklaring?

Jag beundrar kronprinsessan Victoria. De andra syskonen kan se fram emot ett liv i sus och dus med nån gala emellanåt, som jag inte räknar som arbete om man inte är på en var och varannan kväll förstås. Hon känner sig säkert inte mogen uppgiften, i alla fall inte förr när hon hade
ätstörningar.

Men jag tycker hon klär sig fantastiskt! Ett favorittillfälle brukar vara polarmusik-galan då hon tar ut svängarna. Eller vad sägs om denna underbart överdådiga skapelse?


Så elegant med den där hatten. Det måste vara en skön känsla att vara så vacker.


Juveler åt alla håll, men störst av allt är kärleken.


Det här fotot älskar jag av flera skäl men det största är skorna. Hon har nämligen haft den så många gånger på sig att jag känner igen dem vid det hörnlaget! Och det älskar jag! Hon har ju högre klädkonto än Madeleine och Sofia, men så representerar hon ju nästan jämt, till skillnad mot dem. 

Men i den röda blåsan på Nobel ser hon ju ut som arketypen för en drottning. Så glamourös men seriös. Det är skillnad på glamorös drottning och glamourdrottning...

Hon ser lika fin ut när hon är vanligt klädd som när hon är festligt klädd.


Och bröllop, då måste man ju nämna hennes brudklänning. Ju mer jag tänker på den och ser andra klänningar, desto mer är den min topp 3. Maximas var finast, sen Victorias och sen vet jag inte ens vem som är trea.


Jag vet inte när det här fotot är taget men älskar det djärva mönstret och den markerade midjan. Hon har haft mycket blått på sig i höst.

Så ofantligt stiligt och dramatiskt utan att ta allt utrymme för sig själv.

Om ni är observanta känner ni igen skorna från kortet med blå klänning och rosa kofta. Älskar att hon inte är rädd för att återanvända saker. Det visar tacksamhet och ödmjukhet mot folket som betalar henne för att vara deras kronprinsessa.


Jag känner en allvarlig brist i mitt liv över en randsydd klänning med typ fjädersläp. Så ljuvligt överdrivet!


Sen älskar jag att hon är så vanlig men ändå kan stassa upp sig och se 100% äkta ut, som om hon är gjord för att gå på röda mattan med tiara värd hundratusentals kronor. Eller jag vet faktiskt inte vad de kostar. Jag har bara burit tiara en gång, när jag gifte mig, och den fick jag låna av snälla Dorro. Jag tror dock den var gjord av circonier, inte diamanter. Men fin ändå. Finare än de jag kollat på hos dem som sydde min klänning. Här är hon dock inte i tiara, men ett underbart hårsmycke till Elie Saab-klänningen på konserten före bröllopet. Hon är så fantastiskt fin här!


Hon verkar ha utvecklats till en fin människa som visar genuin glädje i det vardagliga uppgifterna och också har den där blicken när hon tittar på nån som ser ut som att personen känner att hon verkligen hälsade, såg, och uppskattade hens närvaro. Jag har sett Silvia ha samma värme i handslaget. Det är en drottninglik egenskap.


Jag beundrar alla som har självförtroende nog att gå i hatt. Och har huvudform som passar.


Sen gillar jag att de fostrar sina barn. På diverse dop har man sett Victoria försöka hålla lite pli på de andras barn till och med. De gör något rätt, som lär barnen hur man uppför sig, samtidigt som de så uppenbarligen har varma relationer. Och den här klänningen fick nog många likes där likes ges.


Hon har verkligen hittat färger hon tycker om. Jag är ju också svag för vinröd, så topp till tå med vinröd gillar jag!


Vad hon än bär så ser hon strålande ut!


Det här är, om jag minns rätt, en Elie Saab från en Nobelmiddag. Tänk att få ha såna kläder på sig, såna smycken, och bli sminkad och fixad av de bästa frisörer som finns att tillgå. Hoppas hon uppskattar att vara så uppfixad emellanåt och inte känner det som en börda.


Den här tror jag ör en Camilla Thulin som jag gärna skulle äga. Med tillhörande midja. Jag tycker om att hon lyckas vara så förfärligt välklädd jämt och så ofta i svenska märken. Så värdigt en kronprinsessa att visa upp våra finaste designer.

 Victoria, du är min drottning!