Äntligen en riktigt lätt fråga! Författare!
Kan också tänka mig att vara professor. Inte nödvändigtvis vara känd som det dock.
Min plan B skulle vara att vara med i Real Group eller så.
Visar inlägg med etikett Incurvata. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Incurvata. Visa alla inlägg
30 juli
30. Finns det nåt du inte gillar som andra älskar?
Att prata om klimathotet. Fast jag förstår att ni inte menar frågan så.
Solsidan. Camilla Läckberg. Och massa svenska serier och komik som Kvarteret Skatan och såna grejer. Huvva. Och hjälp, Mello!!!!!
29 juli
29. Om du vann en miljon på Lotto, vad skulle du göra? Vad är skillnaden om du skulle vinna 100 miljoner?
Den riktigt stora skillnader är väl om jag skulle vinna 10 000:- respektive 1 miljon. För 10 000:- kanske vi skulle åka på en resa. Jag vet inte om jag orkar men det är i alla fall vad vi skulle vilja lägga pengarna på. Och om vi vann en miljon skulle jag köpa en större lägenhet. Jag har ju en jag låtsas att jag ska få.
Vann vi 100 miljoner skulle man ju ha råd att ge barnen varsin miljon, våra syskon, våra föräldrar osv. Och sen köpa en bättre bil, köpa större och bättre boende och inte låta nöja sig med några tapeter man inte gillade. Och sen ge bort ännu mer, alla kanske skulle få fem miljoner var istället.
Sen skulle jag tråkigt nog inte ge bort massa till alla som bad om det. När folk ringer på dörren och er ol pe ger är Mikael ofta generösare on jag. Han köper munkar av fotbollskillarna och grejer ur julkataloger. En gång när Mikael låg på sjukhus tror jag så öppnade jag och det var väldigt vämöfeswmgwrat, vad det nu var. Men så tå let jag att hår är vi en kroniskt sjuk som inte haft lön sen 1900-talet, och en som ligger på sbukvus! dvs kostar pengar och får mindre i ersättning än konen så det tar från bägge ändarna. Vi skulle snarare behkca hjälp av dem. Och vi ger dessutom redan pengar till behövande varje månad bägge två. Jag har kanske en hundring över men jag vill inte få dåligt samvete när jag inte har det. Jag är hemsk på det viset. Till exw pep tycker jag de r reklamerna med svältande barn är superjobbigt. Oftast vänder jag bort ansiktet.
Så en fråga om vad man skulle göra av 209. Miljoner kan bli lite för närgången.
. Mikael I cg jag pratade om arv häromdagen, teoretiskt. Man tror ju inte att barn eller syskon skulle bli arga på en för båt med pengar, men säg den som tror att ens var kommer att bli riktiga hyenor när det står pengar på spel. Precis som ingen normal kvinna tror att hennes man är pedofil förrän polisen kommer och bevisar det.
Men jag är helt övertygad om att det skulle skapa prpblem att vinna 100 miljoner. Inte om man behöll dem själv och aldrig berättade det eller gav till organisationer bara, utan om man blandade in människor. Jag tror ju folk kan börja visa fram rätt eländiga personlighetsdrag i såna situationer. Inklusive den som har pengarna och älskar dem mer än X eller Y eller Unicef eller Greenpeace.
28 juli
28. What kind of relationship did your parents have?
Rätt idealiskt tror jag att jag måste säga.
Jag minns att om man frågade en förälder och fick nej så kunde man inte gå till den andra och få ja. Så enad front, vilket gjorde att allt som var regler kändes som nåt som gällde på grund av naturliga orsaker, inte för att en individ fick för sig nåt i stunden. Det gjorde att jag blev trygg med regler och att de inte hade för många, för de de hade skapade känslan av att man visste att det betydde nåt. Så jag har aldrig känt att förbjudna saker är lockande. För om nåt var bra sa de ja, om det var dåligt sa de nej. Det är en stor sak.
Sen är det klart att jag såg dem mer som föräldrar än som äkta par. Men jag minns att mamma kunde skriva lappar till pappa och som hon la på hallmattan där hon önskade honom välkommen hem om han skulle komma sent, och att hon skrev under dem med roliga namn som Drottningen av Saba.
Sen är de ett läsande par, universitetsubildade och som har gett oss en kärlek för böcker som är en oerhörd gåva. Jag behöver aldrig bli ensam eller uttråkad mer i mitt liv om det bara finns nåt att läsa. En av mina favoritminnen (ch som jag nog redan har berättat om) var när vi åkte på semester till Italien i samband med att jag hade bott i Basel. Vi hade med oss en bok var och alla läste ut sin bok en dag, sen bytte vi varje dag och till slut hade alla läst varandras fem böcker. Semester är intrinsically förbunded med läsning för mig. Ingen läsning, ingen semester. Folk som har fler filmer än böcker ska man vara misstänksam mot. Och om de böckerna är kioskromaner ska man också dra öronen åt sig lite.
27 juli
27. What do you think is your greatest strength in relationships?
Två saker. Att jag inte är så argsint av mig och att om jag blir arg så går det fort över. Jag tycker också att jag hanterar mig själv ganska disciplinerat när jag bli arg. Har inte alltid varit så.
Det andra att jag är uppskattande. Jag tackar. Jag berömmer. Motsatsen, folk som är snåla med komplimanger eller som måste slå ner på en på samma gång som de motvilligt ger en en komplimang, tycker jag så hjärtligt illa om. En gång fick jag en komplimang ca tio år efter att personen hade tänkt den om mig, och då fick jag den bara för att hon hade fått nåt liknande. Så trist.
Den fina familjen Bautista är några av mina största exempel på det. De är så fantastiska på att alltid säga nåt gott om folk. Mamma säger att lille J i fem-sexårsåldern kunde se att mamma hade nya örhängen och berömma dem. Både amazing uppmärksamhet men också en godhjärtadhet som vill allas bästa.
25 juli
25. What's a small decision you made that changed your life?
Det som fick störst konsekvenser var två beslut. När jag flyttade till England blev jag sjuk. När jag följde med mina föräldrar till Stockholm en sommar träffade jag Mikael. De två mest omvälvande sakerna i mitt liv.
24 juli
24. What's the most beautiful place you've ever been?
Är det för sliskigt att svara I Mikaels famn? Ja, det är det.
Har tre svar. Jag kan ju inte bara säga en sak sådär snabbt och enkelt.
Naturen mellan Borås och Ulricehamn. Jag är uppvuxen vid havet men älskar inte västkusten. Men en timme in i landet är det platt med små kullar, gräs och träd och får. Vi har faktiskt ganska likadant här, både öster- och söderut.
Sen är det Norge. Det var längesen jag var där men det är breathtaking.
Och till sist mitt älskade Sicilien. Vi hyrde bil och åkte omkring och de där byarna alltså, jag smäller av. Vykortsvackert överallt. Detta är Cefalu, en kvart från där vi bodde.
P. S. Sen måste jag tillägga Antigua i Västindien. Det var på fullt allvar som på de där paradisstrandplanscherna.
Men om jag ska lägga till en sak så vill jag nog lägga till ännu en. Jag gillar utförsåkning mer än längdskidor men fjället är vackert.
Och inte att förglömma mitt älskade Schweiz. Jag vet inte varifrån den här bilden är tagen men så såg det på allvar ut från stugan där vi firade påsk.
23 juli
23. What's a personal rule you never break?
Igen en väldigt svår fråga. Jag antar att det skulle vara att jag inte slår nån. Men det är det ju många som inte gör, eller gör. Jag har inte sådär svart eller vitt, allt jag gör fel gör jag ju för att jag inte kunde bättre just då. Och jag tycker att vissa av mina brister är förlåtliga men inga oförlåtliga.
Men okej, om jag måste nämna nåt. Jag svär inte, jag stjäl inte, jag fuskar inte. Men jag har gjort alla tre. Sug på den, ni.
Eller scrolla.
.
.
.
.
.
.
.
Om jag måste svära så använder jag engelska svordomar på b, inte b*tch utan två andra. Vid nåt eller ett par tillfällen har jag råkad svära på schweizertyska också. Det tror jag inte att jag har gjort för sista gången. Men jag kanske svär en gång var tredje år, så det är inget stort problem.
Stal, ja, det gjorde jag första och enda gången när jag var fyra år. Arne och Maja Karlsson hade en pytteliten sköldpadda i glas, typ två centimeter stor, och jag trodde att jag inte kunde leva utan den så jag stoppade den i fickan. Men har inget minne av att jag nånsin hade den efter det. Däremot minns jag att jag satt i en mörk garderob och mådde dåligt för att jag hade stulit den. Jag sa aldrig till mina föräldrar för jag hade inte stått ut med att behöva gå tillbaka och be om ursäkt. Så jag kände skuld men vägrade ta på mig skammen.
Fuska. Den är svårare. Jag har faktiskt fuskat en gång i vuxen ålder. Och då hade jag ingen ursäkt som att jag var fyra år. Det var en tenta jag hade i tyska. Jag hade ju ME då och hade kognitiva problem. Men om det var saker man skulle komma ihåg så brukade jag skriva upp dem på ett papper ur minnet innan jag började med tentafrågorna så att jag liksom kunde använda mitt eget facit senare. Och den här gången var jag så trött att jag inte visste om jag skulle komma ihåg det jag måste komma ihåg. Så jag skrev en fusklapp och hade i mitt pennfodral. Jag tror att jag sen skrev det ur minnet och har inget minne av att jag faktiskt använde fusklappen. Men det är en usel sak att göra. Jag tyckte jag var så speciell att jag förtjänade att speciella regler skulle gälla för mig. Det skäms jag verkligen för. Och grejen var att inget hade hänt om jag inte hade fått VG på den tentan. Men jag ville bara vara bäst i klassen och lät min fåfänga styra över etiken. Burr!
Fusket var förresten detta:
Även om jag lärde mig att neutrum ska komma efter femininum.
22 juli
22. Who was your biggest influence growing up?
Oj vad svårt. Såklart mamma. Jag blev formad hemma som folk blir mest. Eller om det är dagis som formar folk mest nu. Fast det var lite väl bitskt sagt kanske.
Jag hade inte heller idoler, varken I sporten så. Jag inre brydde mig nog mycket om, och inte heller I musiken för jag ser det som nåt separat från vilken sorts människa jag vill bli. Vill inte kunna bok sångerska bara r att hon har fil röst.
Så nej, jag vet faktiskt inte.
Kan komma ihåg kvinnor jag beundrade utseendemässigt. För att de inte skämdes för sig och tog ut svängarna lite. Till exempel min spanskalärare Kristina Pehrson som kom färsk till Aranässkolan efter att ha bott på Kanarieöarna. Det var färger och armband. Hon var lite som en vuxen version av Desigual.
Apropå armband kommer jag ihåg ett stelt guldarmband som Eva Mattsson hade på sig. Jag var bara barn när jag såg det men fastnade verkligen för det. Och tänkte att det ska jag ha i framtiden fast i silver. Och det fick jag. Eller köpte.
Men att jag mest har haft utseendemässiga förebilder beror inte främst på att jag är ytlig utan på att jag faktiskt hade förstått, i alla fall teoretiskt, att det bara finns en av mig och att jag ska göra mig själv så bra som möjligt, inte bli som nån annan.
20 juli
20. What's a food combination you love that other people find strange?
Det har jag faktiskt ingen aning om! Leverpastej och rödbetssallad är ju inte precis okänt, inte heller fläder och jordgubbar. Mig veterligt gillar jag ingen konstig kombination.
När det gäller färger däremot så gillar jag rött och cerise och rött och lila. Orange och cerise också, även om jag inte är en orange person.
18 juli
18. How do you define success for yourself?
Förut hade jag sagt att vara duglig, att vara bra på det man gör. Och om man gör nåt man är dålig på så lär man sig fort. Ni fattar. Väldigt "duktigt".
Sen efter det skulle jag säga Som klarar av sitt liv, med vad det innebär av svårigheter. Som inte blir bitter, inte självupptagen och inte suger ut folks energi som en igel.
Men inte ens det säger jag nu.
För även iglarna gör bara vad deras instinkt säger dem. Puckon kanske inte har nån opuckad förebild. Visst kan man bli som vem som helst i världen, men om man inte kan tänka sig att man själv är nåt annat än det man är så är det svårt att bli nåt annat.
Så nu säger jag att framgång är att inte göra Gud besviken. Och då menar jag en Gud som älskar alla sina barn, som ser deras problem precis så som de är och inte bara som de ser ut. Som ser alla ansträngningar också, och inte bara som de ser ut. Hur mycket kämpa som ligger bakom varje andetag. Så med den liknelsen så är det som en elev, bäst eller sämst i klassen, som skulle plugga så gott de kunde till ett prov. Och om den sämstas mamma hade dött kvällen före provet så skulle hen göra ännu sämre ifrån sig än om hen hade pluggat ostörd i bara tio minuter. Eller om den bäste hade brutit armen och inte kunde skriva svaren inom provtiden. Eller som inte ens hade kom dit från sjukhuset än. Men att nån ser och vet precis allt, älskar en och säger Bra gjort. När allt man ville var nåt bra, även om man inte förmådde det.
17 juli
17. What would be impossible for you to give up?
Mitt förhållande till Gud. Men jag kan inte se att jag skulle behöva ge upp det.
Annars vill jag verkligen inte ge upp Mikael. Jag vet att jag behöver göra det när döden kommer. För ett tag. Skiljas för att mötas åter. Men om den tiden blir mer än en dag så är det för lång tid.
16 juli
16. What's a quality you really admire in others?
Snäll och osjälvisk. Att man har förmågan att tänka ur andra människors perspektiv. Konstigt nog handlar det inte ett dugg om asperger eller så, utan är ett annat beteende. En känsla för att andras välmående är viktigt.
Det att vara villig att offra sig själv för någon annan är nåt jag verkligen beundrar. Offra små eller stora saker. Att inte slänga glasspapper på marken är ju en sån grej. Man offrar sig för naturen och för den som tömmer papperskorgarna.
Gör det! Var en människa som har omtanke om andra, inte bara dig själv.
15 juli
15. What's your favorite way to recharge when you're feeling drained?
Nä, det har jag inget. Jag vill aldrig recharge för jag gör inget annat. Jag är som ett batteri som ligger på 2% och det kostar 3 att gå på toa och borsta tänderna. Så jag har inget favorite way to recharge. Jag önskade att jag bara kunde få 50% nån gång ibland och göra nåt annat än bara ladda. Det drömmer jag om.
14 juli
14. What would your perfect day look like from start to finish?
Vakna utvilad. Det är en stoooooor grej! Om jag bara gjorde det skulle dagen kunna innebära i stort sett vad som helst.
Annars skulle jag vilja börja med hotellfrukost, sen cykelutflykt med Mikael, bad, och kycklingsallad i naturen. Sen skulle jag vilja träffa alla syskonbarn och barnbarn, gärna i mindre grupper så att man kan ägna sig åt dem ordentligt. Jag inser nu att jag gärna skulle använda fem-sex dagar till det.
Och åka på Liseberg.
Sen skulle jag äta italienskt på restaurang. Kanske träffa vänner och sitta och prata runt maten till sent.
Avsluta med att köpa biljetter till Sicilien.
Och sen ha lite marital relations.
Sen somna av mig själv och sova gott. I ett hotellrum med supervacker inredning.
Fast kanske läsa en bok först med nattlampan tänd.
Sen komma ihåg en tackbön för denna underbara dag.
13 juli
13. What's one goal you're currently working towards?
Ja, jag har väl inte satt mål på många år. Jag tycker det är stressande. Om jag kunde göra det jag ville sätta som mål så hade jag ju redan gjort det. Så då kommer jag nog att misslyckas om jag sätter det som mål som jag inte kan. Och därför sätter jag inte mål.
Man kan ju tänka sig att jag skulle kunna ha lägre ambitioner och sätta mål som jag kan klara. Men det har jag känt ända sen tonåren är fusk. Mål är för att växa. Så som Mondo I fyraårsåldern som skulle bli världsbäst på stavhoppning. Så att sätta mål som jag klarar är väl ingen vits med.
Fast nu tänker jag på en sak. Jag såg en video på ett av barnbarnen som byggde svårt lego med sin pappa. De där ingenjörsgenerna är starka. Mitt i alltihop sa han glatt Jag kunde!
Och den känslan är ju förstås underbar. Kanske ska jag set myself up for success så att jag kan säga Jag kunde.
Då har jag faktiskt ett mål som jag tänker på. Mikael känner mig och för nån vecka sen sa han att han ville att jag skulle be honom om tre saker om dagen. Dels är jag dålig på att stå på mig och häva mina behov, inte så nycket mot Mikael utan mer mot vården. Så det är jättebra för mig att träna mig i en trygg miljö. Och jag är inte rädd för att be Mikael om saker men visst låter jag bli oftare än inte. För jag är inte bekväm med att inte vara självständig och duglig. Och är lite orolig för att jag ska börja bli för behövande så att han inte orkar med mig. Och det är ju helt mitt eget tankesätt, inte hans. Så det är jättebra att träna mig på det, och så generöst av Mikael att ge sig själv arbete för min skull.
De först par dagarna gjorde jag det, tre gånger om dagen, och det kändes jättebra. Men sen har det inte blivit nåt på några dagar för att vi har gjort saker med andra hela vår gemensamma vakna tid. Men jag ska plocka upp den idén igen. Jag har faktiskt bett honom om en sak idag. Hämta mediciner på Apoteket. Ska få ny betablockerare och förhoppningsvis är det slutet på ett halvår med huvudvärk.
Så ett mål jag arbetar med är att be Mikael att göra nåt tre gånger om dagen. Läskigt och nyttigt att säga det högt.
12 juli
12. What's something that has surprised you about your adult life?
Att man kan påverka så lite hur det blir men ändå kan påverka mer än man tror hur man tar det.
T ex vill jag köpa en viss femma. Högt i tak, vi skulle få plats med megastor soffgrupp och matbord för 18 personer. Sen skulle vi kunna ha varsitt arbetsrum och det låter löjligt eftersom jag inte arbetar, men det skulle verkligen öka min livskvalitet mycket om jag kunde ha ett piano framme, en symaskin framme, och mina pysselgrejer framme. Så att man bara behöver sätta sig, inte först ta fram och sen är orken slut. Det önskar jag mig verkligen. Och att ha plats för folk så att om/när jag inte kan gå hemifrån alls så kan jag ändå ha plats för familjen. Ja, det vill jag verkligen! Men vi har inte de miljonerna som krävs.
Men på samma gång vet jag att skilja på behov och önskningar. Det är verkligen inte omständigheter eller saker som avgör hur jag mår. Det är det enkla som gör livet. Att jaga efter saker gör en inte lyckligare. Så på ett annat sätt har jag större makt över mitt liv än jag trodde.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)