Dare to dream

En gammal missionärskamrat (som har gett ut egen kokbok) tipsade mig om följande blogg: Dare to dream. Jag orkade inte läsa hela men några frågor hon hade ställt tyckte jag var tänkvärda, och jag ska försöka filosofera över dem lite senare idag.


What do I think about when I don’t have to think about anything?  When I go to the bookstore, what kinds of books do I look at?  Which magazines do I leaf through?


What did I love to do as a young girl?
What skills or competencies have I acquired over my life, especially out of necessity rather than want?  How are they transferable? 
What piece of me do I feel I have set aside?  And why did I?
What is something that I am really good at?
What has been my biggest challenge in life thus far?  Who would I be without this challenge?
What did my parents want to accomplish and didn’t?
Who are my heros and why?

Ha en bra dag. Få inte solsting! Jag ska duscha, så snart Mikael är klar, och sen sätta mig på framsidan. Där är det temperaturer man tål. Inne är det just nu 30,1 och ute (på baksidan) 29,7. Det blir en bok och Baden. Mmmm.

P.S. Undrar vad de har i Bagdad. 45??? Puh.

Helgens skönaste FB-kommentar

"Da jeg var ung, kunne jeg velge og vrake - Men nå må jeg velge mellom vrakene;-)"


Kredd: Josstein Rossby, nästan 70 år

"Bara" Jonathan

Idag var alla barnen bortresta utom Jonathan, som körde hit sig själv på middag. Jag höll på att somna flera gånger i kyrkan, så jag fick en timmes shut-eye när vi kom hem, och Mikael lagade maten.

Sen tittade vi på en kyrkfilm om vår förre profet, Gordon B Hinckley, och hans liv. Den har vi menat att se i flera veckor, sen våra hemlärare lånade ut den till oss, och först nu blev det tid och tillfälle på samma gång. Jag tyckte mycket om den. Men han var ju rent bedårande som person :)

Och att bara Jonte var här var inte så bara. Det var trevligt att pratas vid lite på riktigt och inte bara "elvispen ligger till vänster". Han är en bra kille. När han gick sa jag the l-word till honom. För första gången till nåt av barnen. Jag har älskat dem alla länge, men liksom inte vågat säga det. Vi får se om det kommer en flod nu när första fördämningen är öppnad! Det är kanske tur att ingen är inom pratavstånd för tillfället. Vill inte komplicera deras liv och skilsmässor är värdelösa, osv ...

Men dagen till ära sätter jag in några snodda (Johanna) kort från Jontes studentdag.

Förresten lärde jag mig en sak idag. Mikael reste sig inte upp och gick och sa hejdå till Jonte när han gick. Jag typ klagade lite på det, och gick själv upp. Men Mikael sa att det var med mening, och sen fattade jag. Man säger bara hejdå i dörren åt gäster. Han vill inte att barnen ska känna sig som gäster utan som hemma, och komma och gå som de vill. Jag har inte haft något annat i mitt hus än gäster de senaste 20+ åren, så jag kom inte ens att tänka på det. Man lär så länge man lever.

Men här kommer studentfotona:
Olsson, Bertilson, Olergård. Klasskamrater och gemensam studentfest. Smidigt. Olssons har mycket utemöbler säger jag bara!

Om ni tittar noga ser ni att Jontes barnfoto ser ut som Neo. Jag hade i alla fall ingen aning om att de var lika. Så roligt att se :)

Det här var efter att jag kastade ett glas vatten på honom. Det gjorde jag i hans ölnerlusade flak-kläder. Nu har han blivit fin igen. Ser ni så fin han är?

 Sötasötasöta!!!

Ja, också sötasötasöta, på sitt sätt... Fast fråga inte Mathilda (som det var så härligt att träffa), hon är inte objektiv.


De tre fäderna höll varsitt tal till sina söner. Jag är inte heller objektiv, men nu kan vi snacka sötasötasöta. Om man kan säga det om en lagom tjock man in sina bästa dar, eller hur det nu var som Karlsson på taket förskönade den krassa verkligheten. Jag är i alla fall galen i Mikael. Och hans tal var görbra.

Ett liv är ett liv är ett liv?

Det har visst skapats en lag i USA om att mord på foster, även oavsiktligt i fall av t ex misshandel av mamman, kan räknas som mord. Avsikten med lagen var tydligen att skydda ofödda barn från misshandel. Men nu har lagen även börjat användas mot gravida kvinnor som får missfall och anses ha levt för "slarvigt", t ex tagit droger (läs mer bl a här).

Så om mamman vill ha barnet och pappan slår ihjäl fostret är det mord.

Om mamman inte vill ha barnet och läkaren aborterar det är det inte mord utan "mammans rätt att bestämma över sin egen kropp".

Om mamman vill eller inte vill ha barnet och får missfall kan det också tydligen räknas som mord.

Jag ser ingen som helst logik i det här. Inte heller i diskussionen (eller är den död vid det här laget?) om minnesgudstjänster och begravningar för aborterade foster. Det är om möjligt ännu mer huvudlöst.

Döden. Det kan sägas mycket mer. Det är komplicerat. Så jag slutar nu, eftersom jag säkerligen är för trött för att kunna skriva vettigt och utan att uppröra nån. Eller så är det redan försent, men man behöver inte bevisa samma sak två gånger.

Tala om nakenchock!

Igår hade jag tittat på Law & Order, från 23.00-00.00 tror jag. Sen lämnade jag faktiskt TV:n på och gick till datorn. Typ 20 minuter senare tittar jag bort mot TV:n för att se om det råkar vara nåt bra på, som jag missar. Jag ser inte vad det är. Jag tittar lite mer. Men hjälp, det är två kvinnor och en man som har sex! Som en porrfilm, inte bara som en sexscen på de vanliga kanalerna, där man på sin höjd får se en nippel och lite stök under ett täckande lakan. Jag insåg att det måste vara Playboy-kanalen jag råkade titta på. Den ligger ju mitt bland de andra kanalerna, och den börjar sända så kallat vuxenmaterial efter midnatt, men jag trodde verkligen inte att Law & Order hade varit på den kanalen.

Egentligen tycker jag inte att man ska få såna kanaler utan att särskilt be om dem.

Usch, jag tycker folks sexliv är privat. Jag vill varken se när folk jag känner eller inte känner har sex.

Utflykt med matsäck

Eftersom vi aldrig åkte till Tyresta idag (jag sov för länge) så kände jag för att äta middagen utomhus i alla fall. Jag hade tänkt mig nåt i stil med att köra två, tre, max fem minuter och äta maten i princip var som helst, utom på ICA:s parkering. Men Mikael började köra. Efter en spännande och väldoftande utflyktsfärd var vi på Gålö havsbad, där jag aldrig varit förut (jag använde telefonen för att se på kartan var vi var. Hur cool är min telefon??).

Efter en lika spännande promenad från parkeringen till stranden (via diverse små gyttjepölar, eller mini-hav om man hellre vill -- men det klafsade faktiskt om gymnastikskorna. Oerhört spännande!) satte vi oss på varsin medhavd stol och åt helstekt fläskytterfilé och gourmetpotatissallad. Citronfantan smakade också extra gott ute i naturen.

(Bilderna är varken från idag eller från mig.)




Vi bor ungefär i "han" på Västerhaninge, och pildutten är nästan Gålö havsbad.

En hund lurade några ner i vattnet två gånger, efter en pinne. Hunden vände sig om när det började bli mindre grunt, som för att titta och fråga: Vill ni verkligen gärna ha tillbaka den där pinnen eller? Och så var det nån liten tjej som badade medan hennes vuxna sällskap satt fullt påklädda. Och sen kom det en lite förfriskad man i den gyllene medelåldern som sprang ut i kalsipperna och ropade uppmuntrade åt sig själv innan han doppade sig. Det var lite underligt att alla pratade stockholmska. Jag är van vid att Mikael gör det och att folk i kyrkan gör det, men "folk" i allmänhet tror jag fortfarande ska prata göteborgska. Fast om ni satte mig i en spårvagn skulle jag nog bli hemskt förvånad över hur det lät. Mina öron vet inte riktigt var de hör hemma...

Mitt hjärta hör i alla fall hemma här, med Mikael.

Och ifall hans barn kommer förbi och ger oss kramar, så finns det inget mer man kan önska sig!

Årets boktitel

"The end of the wasp season" av Denise Mina -- det låter väl som årets höjdarbok? Att det är en skotsk deckardrottning gör inte saken sämre. Men tyvärr köper jag inte en bok för 99:- på grund av titeln.

Ett blogginlägg är däremot gratis.

Diverse

I förrgår natt skulle jag efter två nätter med halverad dos försöka sova utan insomningspiller. Själv tyckte jag att jag bara slumrade och vred och vände på mig hela natten, men Mikael påstår säkert att jag har sovit mer än jag tror. Hur som helst var det inte tillräckligt, för efter att vi hade varit på Apoteket och Posten/ICA så var jag så slut i skallen att jag glömde allt han sa och jag sa, medan jag sa det. Det var lite svårt att prata med mig för jag glömde allt och fattade inget. Så inatt var jag lyrisk över att få somna med mina två "snuttefiltar" igen. Och jag sov som en stock till 14:09. Midsommarfirandet i Tyresta slutar visst vid tre, och Mikael hade ingen större lust att åka dit längre. Jag hade inget emot det heller. En dag hemma är bra, kanske kan man till och med orka göra nåt som har behövts länge?!

Tydligen är jag dock inte så smart idag heller för jag vet inte vad jag skulle med allt det här...

Det var nåt om kött. Jo, vi köpte en finfin fläskytterfilé igår som jag hade tänkt att skära i bitar och marinera under natten och sen låta Mikael grilla på Tyresta. Men när jag kom på det klockan 03.00 var jag inte på det humöret. Och nu har jag bara stekt den i pannan och kört in den i ugnen med termometern. Just det, det var DET jag skulle säga! Termometern får alltid spel om man stoppar i sladden utan nåt "kött" runt den, men jag vet ju inte om den funkar om det står 103 grader på den när den bara mäter luften omkring oss. Så idag stoppade jag ner den i ett glas vatten. Jag spolade lite så det inte skulle vara varmt, men väntade inte precis tills det blev isigt kallt heller. Men hör och häpna, termometern påstod att vattnet var 24 grader. Alltså, badar folk i kallare vatten än så?!?!? När jag stack in den i köttet kan meddelas att det bara höll 21 grader. Som en kall sommardag? Huvva!

Det var nog bara det. Måste stänga fönstret nu, jag huttrar.

Glad midsommar!

Jättekul för designälskare

Hittat på Making it lovely.

Vara borta en månad?

Härom natten kollade jag lite på Blocket (våra matbordsstolar faller i stycken fast jag kollade mest på skoj) och råkade hamna på Utland - uthyres. Tjena.

Så jag har bestämt mig för att jag ska hyra en bungalow i Thailand som jag hittade för lika hög/låg månadshyra som vår lägenhet. På stranden, med havsutsikt och billig restaurang på "tomten". Där skulle jag ligga och läsa (räcker 10 böcker i en månad?), lyssna på musik i mobilen (som även skulle ha gratis, trådlös wifiuppkoppling) och filosofera under ett parasoll, som skulle skydda mig mot bränna men inte mot svalkande vindar. När jag tröttnade på det skulle jag äta löjligt billig thaimat (fast de kallar det säkert bara mat) och guppa i vågorna. Och så skulle jag gå in i bungalowen och spela lite spel med Mikael, för han kan ju inte jobba hela dagarna. Och det skulle inte finnas några getingar, kackerlackor eller -- tvi vale -- ödlor och ormar.

Och sen, kanske i januari, eftersom jag har blivit van vid att ta det lugnt, skulle jag hyra vad som helst som har utsikt. Just denna kommer från Skottland, härifrån.


I maj skulle jag kunna åka till Västindien, eller till Zermatt i februari/mars. Eller både och. Okej då.

Det här pillret skulle jag köpa

Det skulle finans ett piller som innehöll alla näringsämnen man behöver, och när man svalde det skulle man känna sig inte bara mätt men också belåten, som om man faktiskt hade ätit något gott.

ATT jag skulle köpa det pillret!

Fast idag lagade jag krämig potatis- och purjosoppa med lantbröd med köttbullar och rödbetssallad och äppelmuffins till efterrätt. Men det var betydligt lättare än vad det låter.

Men jag skulle definitivt köpa ett sånt där piller. Eller ett till varje dag under resten av mitt liv. Och ett till Mikael med.

Felet sitter inte i näsan

En 13-årig flicka med piercing i näsan har nekats plats på en kristen friskola i Örebro, just för att hon har en piercing i näsan, vilket strider mot skolans klädkod, rapporteras i t ex DN och Aftonbladet. Den kristna friskolan grundades 1994. Sedan starten har den haft en tydkug klädkod för eleverna. De som går på skolan förväntas ha en vårdad klädsel. Tatueringar, piercingar, utmanande kläder och t-shirts med rasistiska budskap är inte okej, skriver Aftonbladet. Flickans anhöriga har nu anmält skolan till Skolinspektionen.


Men det är inte det som är sanningen, påstår jag. "13-åringen var välkommen till skolan under förutsättning att hon avlägsnade smycket från näsan." Så sanningen är inte att hon blir vägrad plats, utan att eleven vill gå i en skola med klädkod men vägrar att följa klädkoden.

På engelska kallas detta "entitlement" och är hett som orsak till dagens ungdomsproblem -- åsikten att man har rätt till saker utan att behöva foga sig vid vidföljande skyldigheter.

Jag blir sur på mamman, som har mage att säga att "13 år är en så känslig ålder" och att det är förfärligt "att då få höra att man inte duger som man är."

Skitsnack!

Värsta irritationen

Mamma och pappa har svenskakurser med de amerikanska tempelmissionärerna.

I söndags fick jag se en vedervärdig syn, ja, fullkomligt vidrig!

Mamma låg i sängen och läste en svensk grammatikbok. Ja, det var såklart en amerikansk bok om svensk grammatik. Jag får hjärtklappning bara jag tänker på eländet. Boken används visst på MTC i Provo. Dem hade jag lite högre tankar om än så. Exempelmeningarna i boken är fullkomligt hejdlösa. Jag minns tyvärr -- som väl är??? -- inte några specifika meningar, men de var i stil med: En gube bode i en lådda, förutom att meningarna dessutom hade legio grammatiska fel Jag blev nästan lite illamående. Av stavningen, grammatiken och hur vansinnigt fel det mesta var och lät. Och att det används som läromedel?!?!?

Sen blev inte saken bättre av att mamma visade mig en stencil där det förklarades hur svenska alfabetet uttalades. A hade de inga direkta problem med att beskriva, men B skulle visst uttalas som det engelska baye. På allvar?!?!?! Med fler diftonger än till och med skånskan? Inte konstigt att att amerikaner som pratar svenska ofta låter som, ja ursäkta, ett skämt. Minsta tolvåring i Sverige får lära sig i skolan att andra språks ljud inte är likadana som våra, till exempel att man uttalar R på ett lite annat sätt i franska än vad vi gör. Det är ju liksom det som är grunden för främmande språk, att de inte är som vårt!

Jag baxnar. Bokbränning låter lockande.

Dagens filosofiska tanke

Ni har kanske läst om den tio månader gamla kejsarpingvinen som i vanliga fall hör hemma i Antarktis men som simmade mer än 60 mil i fel riktning och hamnade i Nya Zeeland helt ensam (läs annars t ex här). Låter förresten lite som Columbus: "Jaha, så det här är Indien..."

Får mig osökt att tänka på en liten, enkel princip:

Om du upptäcker att du har börjat gå åt fel håll, vänd om, nu!

Men sånt kanske bara gäller varelser med lite högre IQ. If that's you, ta dina bäringar.

Skylt



Undrar om jag ska köpa en sån här skylt till mamma i födelsedagspresent. Haha.

Nej, uuuuä, det var lite weird!

Hur många sätt kan man klaga på vädret på?

Igår surade jag för att det regnade hela dagen och var kallt.

Men så kom jag på att om det blev 30 grader idag så skulle jag säkert klaga på det också.

Nu blev det inte 30, utan 20, men så fuktigt att jag kallar Västerhaninge för ett våtvarmt omslag.

Så frågan är, hur många sätt kan man hitta på att klaga på vädret på?

Vädret på bilden har inget samband med blogginlägget.

Bra sätt att säga det

Igår talade vår stavspresident (ledaren för alla församlingar i vår kyrka i Stockholmsområdet) Marcus Karlsson om hur lätt det är att inbjuda vänner till kyrkan: Om någon frågar något -- vadsomhelst -- om kyrkan, typ Vad tror ni om ...? kan man bara svara Kom och se. Konstigare än så behöver det inte vara.

Så i samma banor kom jag att tänka på följande ikväll: Om någon frågar en om man vill ha en drink före maten eller vin till middagen, kan man svara Nej tack, jag dricker inte alkohol. Eller så kan man bara bli glad och säga Ja tack, gärna -- ett alkoholfritt alternativ. Visa att man uppskattar omtänksamheten som ligger bakom frågan, utan att skapa distans genom olikheter och nejsägeri. Och om någon bjuder över en på kaffe, behöver man inte säga att man inte dricker det (för då låter det som om man svarar nej till att komma, inte till att dricka kaffe) och sen när man är där kan man bara be att få ett glas vatten istället. Ja är alltid bättre än nej. Eller, så kan man inte säga (Asperger smittar?!), men ni fattar: I just de här och andra liknande fall är ja väldigt mycket bättre än nej. Hade en föga älskad chef i min ungdom som alltid tjatade om att se möjligheterna. Men det ligger faktiskt nåt i det.

(Och ja, jag skulle gärna gifta mig med Mikael igen. Kunde bara inte låta bli att säga det.)

Tävla i tid och otid?

Okej, så man kan ju argue att jag bara tävlar hela tiden. Till exempel i förra inlägget, om vem som kan flest ord. Eller när som helst annars, kan tyckas.

Så jag måste bara försvara mig lite. Jo, vi tävlar jämt, jag och mina syskon och föräldrar (förutom pappa, som alltid säger att han inte ska vara med på spel osv, men så ropar han rätt svar från TV-fåtöljen medan vi andra fortfarande tänker, men det är en annan historia). Men i alla fall jag är en bra förlorare. Jag kan lätt erkänna att jag är värdelös på nåt, eller på mycket. Att jag inte har nåt bollsinne, att jag inte hade bäst studentbetyg av mina syskon, att jag är tjockast av barnen, att jag är asocial och pratig, och massa annat som är sant, men som inte gör mig sämre för det. Att tävla är roligt och en inre drift för mig, men om allt som räknas är att vinna och man måste dölja sanningen i de fall man INTE har vunnit, då är det inte bra tror jag. 

Kanske skulle man som träning misslyckas med något varje dag, och svälja det bara. Inse att ingen är fullkomlig, att det inte är personligt värde som avspeglas i tävlingsresultatet. Sådär som amish gör i sina lapptäcken -- sätter dit en ruta som inte passar in, för att påminna dem om att bara Gud kan skapa något som är perfekt.

Så idag kan jag säga att jag var rätt ful i håret på stavskonferensen. Och det är helt OK. 

Ingrid N vann däremot lätt orgelspelartävlingen :) 

Och Johanna H vann rördtävlingen när hon inte kunde sjunga (hon ledde sången) för att församlingen sjöng för fint. Det var Mr Beans låt. Den är bra. Det får avsluta för idag.


En å femti

Här kan ni läsa en underbar betraktelse över ett helmysigt ord. Äsch, den är rätt kort så jag kopierar in hela här istället:


Halvannan

När hörde du senast nån säga halvannan? Även om ordet förekommer en del i tidningstext, skulle jag tro att det för många svenskar känns främmande att använda. Man säger hellre en och en halv. Själv har jag inte heller halvannan i mitt aktiva ordförråd. Men jag funderar på att börja säga det, eftersom det ändå är ett rätt festligt uttryck. Jag kanske skulle prova och se vilka reaktioner jag får om jag ber mina studenter att lämna in sina uppsatser med halvtannat radavstånd. Tyvärr är risken för missförstånd nog rätt stor – halvannan är ju inte ett helt genomskinligt ord.
I danskan används det dock rätt flitigt. Där kan en butikskassör be kunden om ”halvanden krone”, när en svensk dito skulle fråga efter ”en å femti”. Eller skulle ha frågat, rättare sagt. Vi har ju som bekant avskaffat 50-öringen, eller ”the 50-trout” som allas vår favoritmaskinöversättning kallade den.
(Ylva Byrman, SvD:s språkblogg)

Som hedersdansk (det heter väl så när man av särskilt ömma skäl har fått en utmärkelse, men inte en riktig doktorsgrad?) blir jag alldeles varm. Undrar om jag inte kan komma på ett sätt att använda ordet redan ikväll? Hmmm, vad sägs om "Tvättmaskinen kör på spin cykle nu. Men jag tror inte att strumporna behöver tumlas i halvannan timme." Tur man har en sån smart man. Man kan säga i princip vilket ord som helst till honom i en konversation och han förstår. Men han vet faktiskt inte vad jamb eller anapest är. Men det är å andra sidan allt jag upptäckt hittills, som jag har kunnat mer om än han. Detta kan ju även anföras som argument mot mig istället för för honom, men det frestas väl ingen av?! Jag tror jag måste fråga honom om han vet vad frikativ är, och klusiler. Det kanske blir fler poäng till mig. Eller så har jag i ärlighetens namn själv glömt exakt vad det är och kommer bara ihåg själva namnen. Och nåt med att stänga munnen när man skapar ljudet?

Stänger nu både ljudet och butiken.

Hejhej.

Sveriges sjukvård, FANFAR

Jag har en sååååååååå bra neurolog/migränläkare. Idag fick jag botox, som jag får var tredje månad, och det minskar mina migränanfall i både hur ofta de kommer och hur illa det blir när de kommer. Skulle säga att migränet är 90% bättre än förut.

Min läkare har dessutom vunnit priser i patientpopularitet.

Det kostar väl en tre hundra spänn att gå dit, men det är bara för att jag inte har varit hos några andra läkare i år, annars kommer man ju lätt upp i högkostnadsskyddet.

Däremot kostar en "dos" botox, eller Xeomin som min sort heter, 1954:-. Det vill säga en smärre kostnad på knappt 8000:-. Vad jag betalar? 1 800:- om året, och då ingår ALLA mina mediciner i det priset, till exempel migränmediciner som är svindyrt.

Om ni inte är övertygade än, fråga nån i USA hur mycket deras mediciner och läkarbesök kostar. Fast de tar väl hand om Mia. They should, eftersom Johan & Bettan betalar flera tusen i månaden i sjukförsäkring.

P.S. Läkaren lyckades till och med krångla sig runt att nästa besök borde bli när vi har bröllopsdag. Jag sa att vi gärna vill resa bort då och frågade om han kunde tidigare. Lite pyssel, och vi fick en tidigare tid. Jag är mest kär i Mikael, men min läkare kommer på god andra plats.

P.S. Dessutom var det massa japaner uppe vid Ersta sjukhus. Alla hade seriösa kameror med tunga objektiv. Stackarna, inget fint väder att turista i. Sen låg det en helt kryssningsfartyg nedanför oss. Själv vill jag hellre kryssa i Karibien.

Android och allt vad det heter

Trots att jag stod och glodde på sladdarna en låååång stund råkade jag köpa en mini-USB-laddare igår, inte en micro-. Men idag var vi och bytte den. Så nu har jag suttit i soffan och lekt med telefonen. Den var mycket enklare att fatta än jag hade trott. Skönt! Har också ringt till Mikael, hem, fröken Ur och svarat på Mikaels samtal samt tryckt upptaget. Och så har jag ändrat ringsignal och gjort lite kalenderinställningar. Nu sitter Mikael och ... kalibrerar den? för Internet.

Min telefon är en Xperia X8, men inte vit utan svart, med vinrödflammig baksida.

Såååååå tacksam till Ellen. Snällt att ge mig en telefon. Bryr mig inte om att den är lätt begagnad och inte kostar 5 000:- ny. Den här är typ 800 gånger bättre än min senila gamla Nokia från 2007.

Jag känner mig lite hipp på nåt vis. Pinsamt. Äsch, vem bryr sig.

Den satt!

Bara 15% av de 6,6 miljoner medlemmarna i stadskyrkan tror på Kristus. Och folk frågar mig om min kyrka är kristen där 100% tror på honom !?!


Kred: Steven Bergström på Facebook

Dagens hänryckning

1. Har varit bland folk och shoppat. Vet inte vilket som var roligast. Att se nåt annat, att vara nånstans, det var nog roligast. Men om jag inte hade fått med mig nåt hem hade jag nog tyckt att det kändes som bortslösade timmar. Tog hela tre timmar på mig, så jag skulle ha tid med pauser och gå långsamt och sitta ner osv. Fick tag på ett barnlexikon till Mia & Bella, lite rea-accessoarer (två ringar, två hår-/broschblommor och en scarf) samt en behå. Har det inte helt lätt på den fronten så jag är glad att jag hittade en, fast jag hade velat ha flera.

2. Fick en klänning på posten idag från Debenhams, fast från eBay. Så roligt!

3. Suuuuuuupergod middag hos mamma och pappa, och svenska jordgubbar till efterrätt. Gott med stek som jag inte gör själv så ofta, skönt å inte behöva laga mat själv, jordgubbar är alltid himmelriket.

4. Har blivit så inspirerad att jag ska ta fram en gammal tacksamhetsdagbok (som jag senast skrev i för ett år sen) och börja skriva hänryckningar i den. Jättebra attityd. Tack till den medelålders kvinnan!

Paraproskokians


Här är då ett ord jag aldrig har hört. Men jag känner igen vissa användningar nedan. Tänk att ord kan vara så kul :)

Here is the definition:

"Figure of speech in which the latter part of a sentence or phrase is surprising or unexpected; frequently used in a humorous situation."

"Where there's a will, I want to be in it," is a type of paraprosdokian.

1. Do not argue with an idiot. He will drag you down to his level and beat you with experience.

2. The last thing I want to do is hurt you. But it's still on my list.

3. Light travels faster than sound. This is why some people appear bright until you hear them speak.

4. If I agreed with you, we'd both be wrong.

5. We never really grow up, we only learn how to act in public.

6. War does not determine who is right - only who is left.

7. Knowledge is knowing a tomato is a fruit. Wisdom is not putting it in a fruit salad.

8. Evening news is where they begin with 'Good Evening,' and then proceed to tell you why it isn't.

9. To steal ideas from one person is plagiarism. To steal from many is research.

10. A bus station is where a bus stops. A train station is where a train stops. On my desk, I have a work station.

11. I thought I wanted a career. Turns out I just wanted paychecks.

12. Whenever I fill out an application, in the part that says, 'In case of emergency, notify:' I put 'DOCTOR.'

13. I didn't say it was your fault, I said I was blaming you.

14. Women will never be equal to men until they can walk down the street with a bald head and a beer gut, and still think they are sexy.

15. Behind every successful man is his woman. Behind the fall of a successful man is usually another woman.

16. A clear conscience is the sign of a fuzzy memory.

17. I asked God for a bike, but I know God doesn't work that way. So I stole a bike and asked for forgiveness.

18. You do not need a parachute to skydive. You only need a parachute to skydive twice.

19. Money can't buy happiness, but it sure makes misery easier to live with.

20. There's a fine line between cuddling and holding someone down so they can't get away.

21. I used to be indecisive. Now I'm not so sure.

22. You're never too old to learn something stupid.

23. To be sure of hitting the target, shoot first and call whatever you hit the target.

24. Nostalgia isn't what it used to be.

25. Change is inevitable, except from a vending machine.

26. Going to church doesn't make you a Christian any more than standing in a garage makes you a car.

27. A diplomat is someone who tells you to go to hell in such a way that you look forward to the trip.

28. Hospitality is making your guests feel at home even when you wish they were.

29. When tempted to fight fire with fire, remember that the Fire Department usually uses water.

Words of Wisdom:

"The early bird may get the worm, but the second mouse gets the cheese."

Hittat på Blood-red pencil.

Äktenskapsråd, men inte från mig

Hittade två tankeväckande artiklar om äktenskap: Wake-up calls for wifes och Wake-up calls for husbands.

Nu bedömer jag inget om artiklarnas skrivsätt, eventuella attityd eller brist på modernitet eller jämlikhetstänk. Jag säger bara att när jag läste de första par punkterna i artikeln till kvinnor insåg jag att det är precis vad Mikael säger när vi pratar om vad vi önskar oss av vårt äktenskap och vad vi vill att den andre ska göra för att vi inte ska få problem utan vara lyckliga. Kanske kan man applicera detta på fler än vårt äktenskap?

Hänryckningens tid

Det har ju nyss varit pingst, även om det inte precis är så stort ståhej kring den högtiden.

Däremot tycks hänryckning vara ett tema för vår kära fru Dårpippi, den medelålders kvinnan. Hon har berättat på fejan om olika sätt hon blir hänryckt. Tycker det är en bra idé att bli hänryckt lite då och då. (Och jag menar absolut inget respektlöst mot kristna som ser allvarligt på pingst och hänryckning, särskilt eftersom jag själv är kristen, men jag tycker bara ordet gör sig fantastiskt väl även i ett lite vidare sammanhang.) Jag bestämde mig för att ägna dagen åt att tänka på hur jag kunde bli hänryckt i olika situationer, och här är dagens resultat:

1. Blev grymt hänryckt när Mikael kom hem efter en dag hos en kund. Ja, att han hade med sig kinamat hem var väl egentligen den stoooooora hänryckningen. Slippa laga middag -- wohoo!

2. Blev sen hänryckt igen när han överraskade med delicatoboll och choklad.

3. Hade en hänryckning till idag. Min svåger Rob har brutit benet och går med helbensgips. Han är överenergisk till sin läggning och jag undrade hur han skulle hålla sig vettig i hövvet när han inte kunde flänga omkring och arbeta och tänka. Ellen berättade för mamma idag att Rob hade lurat i henne (eller bara försökt???) att deras mikro hade sprängts. Att jag inte dog av skratt när jag hörde det. Stackars Ellen, hon kommer att få leva på helspänn de närmaste månaderna. En överenergisk man i gips, som bara ligger och tänker ut sätt att skämta med sin fru hela dagarna, det kallar jag ... hänryckning :)

Dagens klokord

Badnymfer

Det visste jag inte

Det stavas mejl.

Många tror att mejl är en lite slapp variant av den mer formellt korrekta stavningen mail. Men faktum är att det är precis tvärtom. Det korrekta sättet att stava svenska ord är det som anges i Svenska Akademiens ordlista,SAOL. Den är nämligen allmänt erkänd som vår kodifierade norm för stavning och böjning. Och SAOL tar faktiskt inte upp stavningen mail, ens som ett alternativ. Det var en engelsk övergångsform som användes innan ordet blivit helt etablerat i svenskan.

Den som vill stava vårdat skriver alltså mejlE-post och e-brev går så klart också bra. Formen mail är däremot att betrakta som lite ovårdad. Om man nu ska vara på det där dömande humöret.

Tvångsläsning?

Gillar ni att läsa böcker, alternativt uppskattar ett bra blogginlägg, läs det här på Segullah -- Mormon women blogging about the peculiar and the treasured.

Själv har jag nog 20 böcker hemma (skönlitteratur) som jag inte har läst. Fast om jag lägger mig i sängen nu kan jag börja på den jag fick låna av mamma förut idag, eller den jag hade med mig från Skåne. Och så är jag verkligen sugen på att läsa Utvandrarna-serien och Work and the Glory. Och jag behöver läsa om Jane Austens böcker, för det var flera år sen sist.

Så många böcker, så lite ork å tid. Men desto fler ursäkter...

"Spretigt" som vanligt

Härom natten, när jag med fyra sömnpiller i mig ändå inte somnade förrän klockan 06.00, hittade jag på flera bra blogginlägg. Hjärnan kunde liksom inte sluta, och den var på topp. Men sen dess har alla eventuella tankar varit som bortblåsta. Igår hörde vi hur nån beskrev en ... hm, korkad person som att hon har otur när hon tänker. Det har jag :) Men som sagt har jag inga genialiska bloggämnen på lur, så ni får hålla till godo med vad jag rapar upp här.

Förresten kan jag säga att jag har mördat idag, kanske eller kanske inte inspirerad av sommardeckarkänslan som Gunilla beskrev. Förresten mördade jag en pappa långben igår. Hade inte tänkt mörda den även om jag ogillade den skarpt, men eftersom den plötsligt flög rätt in i mitt ansikte så skulle han döden dö. Tjoff, så fick han sig en smäll med gardinen mot väggen. Det var för att han satt på gardinen. Det är inte världens smartaste eller fräschaste sätt att döda djur på, men han satt inte still nån annanstans så jag hade inget val. Men jag fick honom inte ordentligt så jag fick även drämma till honom på golvet. Fattar inte varför jag babblar så mycket om detta, ni vet ju alla hur det är. Nåja, kanske inte Stina WP eller vad du heter nuförtiden, du kommer från ett mer djurälskande hem än så antar jag.

Däremot dödade jag en geting idag. En hade vi förresten inne innan barnen skulle komma och jag var på väg att mota ut den, men Mikael tog över. Den jag dödade var istället i gästhemmets matsal och jag visste att alternativet var att vara rädd för den under hela Hjälpföreningen, eller att döda den. Så när han satt på en ruta smällde jag till honom med en tidning. Det blev en väldigt slemmig fläck efter honom! Eller henne, var det väl, för visst är det bara honorna som är ute nu, och letar bo att lägga sina blivande barn i? När jag berättade om händelsen för Mikael sa jag att jag inte hade skrikit eller agerat irrationellt över huvud taget. Alltså, jag KAN det. Eftersom valet var att vara rädd en timme eller döda den var det enkelt. Smack bara. När de sitter relativt still på en ruta är det inte så farligt. När de flyger omkring hysteriskt i lägenheten, ett par sekunder per rum, så är det värre. Men det är det man har karlar till.

Apropå karlar har Rob tydligen brutit benet och ska gå med gips i 12 veckor. Sicken grej för en energiöverskottsman som han. Han kanske till och med kan läsa en bok? Vi hoppas han har det bra i alla fall. Tydligen har han gått med brottet/sprickan i flera dar. Karlar...

Äter Brie och Saltiner. Mmmm, så gott! Fast när jag öppnade osten började det stinka gamla svettiga sockor. Mikael sa att ju äckligare ost luktar, desto godare är den. Tja, det kan kanske stämma. Han äter någon mögligare ost än jag. Han gillar starkt. Själv har jag också en perfekt krämig och mild hushållsost i kylen, den perfektaste osten på länge. Gissa om M tycker den smakar... noll. Karlar!

Fick också agera sköterska lite grann idag. En kvinna blev dålig på Hjälpföreningen, och hon har maaaaaaaaaassor av problem (svår astma så hon ofta får syrgas, före detta lungcancer, diabetes, för att bara nämna tre "fel"). Mitt i mötet började hennes stolsgrannar att gå mot utgången med henne och hon såg verkligen dassig ut. Svimfärdig, vek, blek, allt sånt. Till slut fick de ner henne på mammas soffa (som var lättast att nå) och folk gav henne vatten, baddade pannan kallt och fläktade henne. Nån la kudden skönt under huvudet och jag försökte att inte glo. Trodde väl att hon hade fått värmeslag, som mamma fick igår (räknas det som första outningen idag, eller var det det om Mikael och ost?), så jag försökte lämna henne i fred eller vad man ska säga. Men så hörde jag hur nån sa nåt om socker (och hennes hand skakade och M kan skaka när han har lågt socker) och då vaknade jag. Tog snabbt fram mina Dextrosol som alltid ligger i handväskan. Nån hade hämtat hennes man också. De ville gärna mäta sockret, men jag tyckte hennes man borde vara hos henne (annars skulle han åka hem och hämta hennes mätare), så jag erbjöd mig att hämta Mikaels. Vi bor ju närmast kyrkan också, om man inte räknar med tempelmissionärerna och mamma och pappa. Tog med mig mätaren och en flaska mjölk tillbaka, om det hade blivit sämre under tiden. Det är bäst att vara beredd. Pappa hade kört mig, eftersom Mikael hade lektion. Hon verkade dock må bättre när jag kom tillbaka och hade 6,6 i socker, vilket inte är lågt utan i mitten. Men M förklarade sedan att om sockret sjunker från exempelvis 20 till 10 (dvs från görhögt till nästan lagom) så är det ofta själva sjunkningen man märker av, inte specifikt vilket sockervärde man har. Så hon kan ha haft ett blodsockerfall ändå, som avhjälptes av en sockertablett. Tydligen har hon typ 2, åldersdiabetes, och hon och hennes man är kanske inte lika vana som Mikael efter hans 30 år med sjukdomen. Har man inte haft lågt socker så många gånger förut är det inte lätt att veta hur det känns, och det är inte lätt för mig att veta om hon hade lågt socker eftersom folk beter sig så olika. Det förstod jag på anhörigkursen jag var på en gång. Jag har precis börjat lära mig hur Mikael är, men det är som sagt inte samma för alla, eller likadant för en viss person varje gång. Och hon hade visst sagt nåt allra först om att hon kände av sockret, och mot det hjälper ju vatten och kall panna föga. Men det hade jag som sagt inte hört, för då hade jag rusat fram med Dextrosol snabbare. Tänkte i ärlighetens namn inte ens på att hon har diabetes förrän jag hörde henne säga socker.

Men det som var intressant var att jag tyckte om mig själv som sköterska. Jag är ju hispig, hetsig och obetänksam av naturen, men som diabetessköterska är jag cool och målmedveten, samtidigt som jag är (om jag får säga det själv) oerhört tålmodig och vänlig. Och det är så skönt att vara till nytta.

Som avslutning kan erkännas, om än ohemult motvilligt, att Mikael krossade allt motstånd, inklusive från hans k hustru, när vi lekte med frågor ur den nya sommarklurigttidningen som följde med senaste numret av Språk. Till och med Jonte kunde ett engelskt ord jag aldrig hade hört (dock inte magpie). Jag har det inte lätt. Fast jag vann väl på latinfrågorna kanske.

Och just det, ska skaffa laddare till min "nya" telefon. Än så länge vet jag i princip bara hur man sätter på den. Har bara haft Nokior och den jag har nu är så gammal att den inte ens finns med på Nokias (för övrigt rätt usla) hemsida när jag skulle jämföra laddare. Så jag har kollat mail två gånger på telefonen sen 2007, när jag köpte den. That's it. Så appar och Android och facebook i telefonen har jag inte en susning om. Får kanske hitta nån ung som som kan visa mig.

Men ibland är jag gammal, ibland är jag ung (och med det syftar jag på en viss man i församlingen som jag av förklarliga skäl inte vill avslöja namnet på här, men som är lite äldre än jag och som Mikael har varit på toa med. Ja, sådär som att ungar behöver hjälp, ni vet.)

Nog med toahumor! Sov gott.

Studenter!!

Vilken lycklig dag för alla studenter. Faktiskt minns jag min egen studentdag. Frihetskänslan då har jag aldrig lyckats toppa.

Men det är lite varmt. 30,3 ute och 31,7 inne. Låt vara att värmemätaren står i laptopens värmeutblås, så 31,7 är nog en överdrift. Men ändå. Hot!!

Så jag tänkte ha en ishatt på mig idag. Vet ni var man kan köpa såna?

------------

Ska gå och sätta igång korsdraget nu. En piasava wedged mot ytterdörren så den inte flyger igen. Balkongdörren är redan öppen.

Och förresten, vad heter korsdrag på engelska? Här trodde jag att jag var tvåspråkig...

Fördelar å nackdelar med sommarvädret

Fördelar
Man blir på gott humör
Det är mysigt att sitta på balkongen och äta frukost
Lätt att klä på sig
Vattnet blir varmt så man kan bada (så småningom)
Det luktar så gott, både sommarregn och gräsklippning och mer
Ljusa kläder
Korsdrag


Nackdelar
Det syns att jag inte orkat epilera benen på flera veckor!
Getingar!!!!
Eventuella gräsklippare i fjärran som låter som getingar
Åskhuvudvärk
Svett (se dock sista punkten under Fördelar)

Slutsatsen verkar vara en lätt övervikt för Fördelar?

Bara sju?

Det finns många synder. Kardinalsynderna, eller dödssynderna som de också kallas, är däremot sju. Tänk att det finns 10 bud att hålla och 7 synder att undvika. Det borde vi väl klara, eller?


Jag har i alla fall gått igenom de sju dödssynderna och funderat över mina egna brister. Ni kan läsa en annan fundering här. Men här är min ofullkomlighet. Vad är din?


Högmod
Jaaa, det är jag. Tycker ofta att jag är bättre än alla andra. Tycker dock också ibland att jag är sämre än alla andra, mest när jag deppar för att jag är sjuk. Jämnar det ut sig?

Girighet
Är inte så värst girig. Jag är inte pengatokig och inte prylgalen, tror inte att dyra märken gör mig bättre eller lyckligare. Har inga "leksaker" jag måste ha. Skönt med en synd som jag har någorlunda under kontroll.

Vällust
Tja, jag har visat viss disciplin på området i många år, så jag tror inte detta är min stora svaghet heller.

Avund
Eftersom jag inte är girig är jag sällan avundsjuk på andras välmående. Och jag har inga problem med att andra lyckas väl eller är snygga. Jag är snarare generös av naturen. Men å andra sidan hindrar det inte mig från att också vilja vara rik och vacker. Men det är inte avund mot andra, utan bara att jag tycker skönhet och rikedom och hälsa är en bra idé, som jag också skulle kunna anamma.

Frosseri
Now we're talking. Att bara äta en av en sak gör jag i princip aldrig. En kanelbulle? En skopa glass? Ni måste skämta. Däremot frossar jag inte i lyxartiklar. Fast kanske i skor och förut också i väskor. Men om det dyraste man köpt i livet var sin brudklänning, och man sålde den på Blocket med 0% förlust, så kan man väl inte kalla mitt kläd-/sko-/accessoarintresse för frosseri? Fast nu börjar jag tänka, är det frosseri att ha mer än ett dussin nagellack och inte kunna slänga nåt av dem? Men om det är frosseri, är det kanske rätt oskyldigt.  Fast jag frossar lite i bloggar också... OK, här har tydligen detekterats viss svaghet.

Vrede
Å, det är jag bra på. Blir sällan, sällan arg. Kontrollerar även irritation relativt bra. Håller huvudet kallt när M och jag är oense. Faller inte i fällan att slå där det verkligen känns eller bråka oschysst. Är däremot lättupprörd, men sällan på människor i min omgivning utan snarare på saker i samhället.

Lättja
Att jag har fått den här sjukdomen och bara blir sämre torde vara beviset på att jag inte är lättjefull utan ofta pressar mig över bekvämlighetens gräns. Men å andra sidan är man så luthersk till sitt kynne, man å man -- JAG -- att det så snikigt enkelt blir att man känner sig lat för att man inte gör mer, jämt. Lägenheten ser ju inte precis ut som om det bor pedanter här. Men att inte orka är inte lättja. Fast det är väldigt svårt att särskilja dem känslomässigt när man ställer krav på sig själv.

Barndomssmak

Igår kväll skulle Mikael och jag fira vår hemkomst med varsin glass. Av nån anledning var det bara Piggelin och Päronsplitt kvar från mix-paketet, och vi tog, halvt motvilligt, varsin Päronsplitt. Men så insåg jag att jag älskade den som barn. Den och Nogger var mina favoriter!

Så det var med viss vördnad jag tog första tuggan. Helt klart päron (eller päronester), och så den där härliga blandningen av isutsida och glass, halvsmält. Mmmmm.

Fast det var sött som sjutton!

Apropå sött så hällde jag idag ut resten av min svartvinbärssaftflaska. Minns inte vilken sort det var, men såna där 1+7 smakar aldrig särskilt äkta, huvva. Detta var så sött så håret krullade sig.

Jag är stolt att jag hellre hällde ut skräpet än drack upp det. Man måste inte äta all skit man har betalat för. Faktiskt.

Skånekvinnan?

När vi åkte till Malmö flygplats igår kommenterade Mikael att han verkligen gillar Skåne när det inte bara är platt, utan lite kullar eller åtminstone böljande natur. Jag håller med.

Och är det nåt jag inte är så är det platt, utan böljande :)

Helgen i punkter

Vilken långhelg vi har haft! För det första har vi haft fantastisk tur med vädret. Jag har inte kollat termometern men det har känts som 25+ hela tiden. Nere i vårt gästrum (18 grader?) har jag sovit med collegetröja, tights, strumpor, täcke, ullfilt, samt ett sovtäcke. Men hellre bylta på mig än ligga och svettas i ett 30-gradigt rum.

I detta nu (eller för länge sen egentligen, eftersom det här inlägget aldrig blev färdigt) sitter sex personer i sofforna i TV-rummet (det var för varmt på övervåningen så efter middagen gick vi ner medan värdparet svalkade sig i den 25-gradiga poolen). Efter lite diverse trevliga samtalsämnen åkte ljudnivån ner i takt med att fler datorer användes. Nu sitter fem personer i soffan och surfar. Mamma ligger på en resesäng med en bok i handen, och pappa turas om med den granne som har intressantast dator/-innehåll. Moderna tider. Det tär att umgås socialt. Ibland måste man få dra sig tillbaka till sin egen bubbla :)

Vi har också inspirerats av skånsk musik. Särskilt En liden vid kanin. Njut den här.

Sen har vi också haft celebert besök av Käkka Dahlgren. Då njöt vi av fyrhändigt piano och Mozart satt i huvudet flera dar efteråt. Det grillades och skrattades och njöts, alldeles förfärligt.

Det har även spelats kubb några gånger. Det går lite fortare om myggen hugger.

Jag har bränt mig på axlarna. Måste ha skett i poolen. Nu kliar det bara. Jag har dock långt ifrån "Landets värsta bränna" (se bildspel med 60 eftertänkansvärda bilder).

Nu ska vi spela spel. Ellysen tog fram en chokladask. Cirkus samma mått som Katrins getingbo: 0,5 x 1m. Hoppas den räcker.
Annars måste jag säga att det här hotellet har bjudit rent kungligt!

I torsdags avnjöts olika grillade kött, "pappas" potatissallad, Pär Morbergs potatissallad, pastasallad (=Särimner som räckte i tre dar). Sen åt vi säkert efterrätt, men vad minns jag inte nu.

I fredags får man väl säga att vi åt vårt livs godaste hamburgare. Lallerstedts bea var nog grädden på moset. Och köttfärssmeten var inte att leka med, så vi tackar inte bara grillkocken utan också blanda-kocken.

På lördagen var det italiensk afton. Till förrätt melon och lufttorkad skinka (melonen var på sekunden perfekt mogen och skinkan var alldeles saftig). Sen fortsatte det med salsiccia och bönsallad, kött å bea igen, samt en rätt misslyckad tiramisu, som undertecknad hade gjort noggrannt och efter konstens alla regler, men som aldrig satte sig. Eventuellt var Savoiardi-kexen inte nog torra och sög inte åt sig av mascarponekrämen. Men å andra sidan var några av kexen så lätta att de flöt upp på ovansidan. Oh well, jag har väl tappat greppet. Har nog inte gjort tiramisu på 4 år.

Söndag efter kyrkan blev det libanesisk buffé. Typ. Grymma grillade köttfärsspett, lammkorvar, hummus, tomat-/paprikaröra som var grym, oliver (huvva!), grillade megachampinjoner, pitabröd (Hattings frysta sa Ellen, och de kan verkligen rekommenderas!) sallad med såna där frön, typ quinoa, som hette nåt jag inte minns och hade granatäpplekärnor i! Nä, nu orkar jag inte försöka minnas mer. Mina syskon har stått för huvuddelen av matlagningen och de tog också några kort. Vi får väl se om de sätter några på fejan, annars tjatar jag lite på dem, så jag kan sno.

Idag har jag suttit hela eftermiddagen i Robs arbetsrum och surfat. Det är så varmt på övervåningen (stackars Mikael sitter vid matbordet och jobbar) och jag har inte köpt nåt på eBay på länge...

Men då så. En underbar vistelse. Vi saknade Johan med familj såklart, men det är vi å andra sidan rätt vana vid vid det här laget. Grr.

Idag är det Natioanldagen och eftersom vi är i Skåne, som knappt (??) är svenskt, i alal fall låter det inte så när man hör folk prata, så åt vi bara köpepizza. Sen Stockholmsbilen avgick har Rob tidied up, Mikael har jobbat (dessutom vaknade han 05.30 imoprse och har jobbat sen dess). Ellen och jag har diskuterat Android och abbonemang, och nu tar jag mig i kragen för att skriva färdigt det här. Om sanningen ska fram får väl också erkännas att jag har bjudit på ett tiotal grejer på eBay. Bland annat ett par limegröna sandaler. Mamma säger att jag är skofetischist. Men hon har inte alltid rätt.

Är jag rå och hemsk?

Jag tycker inte att varje död är en förfärlig tragedi. Jag tycker att folk som får dö relativt lugnt efter ett långt liv har det rätt bra. Folk som slipper lida, både till kropp och själ och sinne, dör en god död. När unga dör är det däremot hemskt. Och barn ska bara inte dö före sina föräldrar, vare sig barnen är 40 eller 4.

Men jag kan faktiskt inte bli särskilt upprörd när jag läser om 83-åriga Lisa som fallit i hemmet och ambulansen/trygghetslarmet fallerade så hon dog på sjukhuset nästa dag. Det ska givetvis inte vara så att folk i allmänhet ska få dö ifrån ambulansen. Men en kvinna på 83 år som dog i sviterna efter ett fall? För mig låter det ... normalt. Självklart kan hon ha haft mer liv kvar i kroppen, men när ska folk få dö? När morfar dog försökte de återuppliva honom länge, länge. Mormor undrade varför han inte fick dö. Vi kan ju liksom inte försöka bota allt hos alla, alltid. Folk måste ju dö av nåt också, till slut.

Låter detta pragmatiskt intill omänsklighet? Jag menar det inte som att ett liv inte har värde, eller att man inte saknar dem som gått bort. Självklart menar jag det inte så. Men det verkar som om allt till varje pris handlar om att leva längre. Själv föredrar jag att leva mer i de stunder man har, inte så mycket att lägga fler stunder till livslängden. Ett liv som är levat till fullo, med passion och intensitet, och en barnslig upptäckarglädje, det är ett gott liv. Och efter ett sånt liv hoppas jag själv att få dö en god död. Att när Döden kommer för att hämta mig, att folk då inte slåss för att till varje pris hålla mig kvar. Jag vill inte hamna mitt i ett slagsmål när jag ska gå bort. Är det dags så är det dags.

Kan ni se vad detta är?

Det är inget ekivokt.

Det är Mikaels spruta. Han skakar alltid av den när han har tagit, så att det som finns i röret ska ut. Men så råkade han snärta till med handen så att sprutan träffade min stolskarm.

Själv hade jag glömt av att jag hade tagit kortet, så när jag såg fotot på kameran fick jag fundera en lång stund innan jag fattade vad det var.

Och nu hör jag förresten att de dukar undan frukosten/lunchen. Jag får väl slänga mig in i duschen. För övrigt säger de att det är 30 grader på baksidan vid poolen. Så att det känns som om man är i Italien (och inte behöver åka på semester i september...). Vi får väl se. Ska ta med mig en bok och solglajjer och testa solstolarna. Och så har jag ju min nya tankini-baddräkt som kanske eller kanske inte måste invigningsbadas. Vi får se hur djärv jag är. Igår var det bara 21 grader i vattnet.

Hej så länge!

Fåret Olof

När jag vaknade idag (hade livet för de övriga här redan varit i full gång i flera timmar) och jag fick se telefonvideo av Fåret Olof som har blivit kungligt fostrad. På videon hör man en människoröst bräka och så svarar fåret. Flera gånger händer det. Och fåret är så vitt och gulligt. Jag blir nästan kär. Fast mest kär är nog fåret, men kärleken är inte besvarad. Tragiskt. Fast vi andra föredrar nog en kvinnlig ingift, när den tiden kommer, inte ett får.

Den affären skulle man äga

Flög till Skåne idag med Mikael. Superbilliga biljetter men service värd mer. Kul å umgås med familjen en långhelg!

Men dagens reflektion är: Efter säkerhetskontrollen på Arlanda (och på alla flygplatser antar jag) kan man tydligen ta vad som helst i betalt. 30:- för en flaska icke-märkes-vatten och 59:- för en trekantsmacka.

Dagens stjärnvinst går däremot till Max, som serverade mig ett utmärkt flygplatsmål (trerätters, om man räknar drickan) för samma som trekantsmackan. Heja Max!

(Sen att vi kom till gaten när alla redan satt i planet, det är en annan historia. Jag hade faktiskt inte hunnit äta nån frukost. A woman's gotta eat!)

Just det, på väg ut från planet träffade vi nån vi kände. Men eftersom jag inte frågade om lov att skriva om det här får ni gissa. Det var en som är en sorts bror till en viss läsare som är skön och heter lika grekiskt. Han sjunger bra. Och är tydligen steward också.