Vilket uppvaknande!

Vi såg på Så ska det låta härom dagen. Jag ÄLSKAR det, särskilt när det är duktiga musiker med, som det var den här gången.

Och innan jag riktigt hade vaknat drömde jag såhär:

At first I was afraid, I was petrified
Kept thinking I could never live without you by my side
But then I spent so many nights thinking how you did me wrong
And I grew strong
And I learned how to get along
And so you're back
From outer space
I just walked in to find you here with that sad look upon your face
I should have changed that stupid lock, I should have made you leave your key
If I'd known for just one second you'd be back to bother me
Go on now, go, walk out the door
Just turn around now
'Cause you're not welcome anymore
Weren't you the one who tried to hurt me with goodbye
Do you think I'd crumble
Did you think I'd lay down and die?

Oh no, not I, I will survive
Oh, as long as I know how to love, I know I'll stay alive
I've got all my life to live
And I've got all my love to give and I'll survive
I will survive, hey, hey

På nåt sätt, inatt när jag sov, fick jag den att handla om ME. Att jag måste gå igenom processen i sången att inte veta hur jag ska leva utan sjukdomen, till att säga att vad som sen händer så kan jag säga Oh no, not I, I will survive.

Hur som helst rekommenderas att vakna med en glad superhit i huvudet.

Och vet ni, apropå superhit, att jag kunde inte komma på Swedish House Mafia i söndags när vi spelade Vem vet mest, men nu har jag inte kunnat glömma namnet. Det är ju också ett sätt att lära sig saker.

Jomenvisst

"Bar cart"

Ja, jag skulle önska mig att vi kunde ha nåt sånt här bredvid soffan. Jag tror dock att jag måste räkna med att de stora grejerna går bort.

En ovanlig men bedårande måndags-"bukett"

Vänta ett ögonblick bara,

jag ska bara duka lite snabbt.

Sa jag aldrig och det blev såhär.

Min hågkomst

Säger man hågkomst eller tänker jag på eftermäle? Är kanske snart för trött.

Det här är så jag vill bli hågkommen. Stödstrumpor kring tjocka vader, finaste hatten och handskarna med på färden, men ändå skrattandes, farligt nära kanten men med käppen som nån sorts livförsäkring i urringningen.

Eller ja, jag vill ta tillbaka den som alltid skrattar. Det börjar kännas viktigt för mig.

Målning av Inge Löök.

Vart ska du gå, min lilla tacka?

[Sjunges]

Här är mitt hemma

Och där bakom ligger Humanisten. Finns ingen plats jag har känt mig mer hemma, på ett helt annat sätt. Hemma i själen, även om jag bara gick där nåt år.

Mitt andra hemma är för alltid där Mikael är. Ofta så nära att jag kan sträcka ut en hand, en bokstavlig.

Alla pratar om walk-in closet

Jag är å andra sidan helt förälskad i detta walk-in pantry. Eller ja, vad heter ett walk-in glas-och porslinsförråd? Förutom the obvious; heaven.

The Lamb

Ur Songs of Innocence and Experience by William Blake

Little Lamb who made thee 
Dost thou know who made thee 
Gave thee life & bid thee feed. 
By the stream & o’er the mead; 
Gave thee clothing of delight, 
Softest clothing wooly bright; 
Gave thee such a tender voice, 
Making all the vales rejoice! 
Little Lamb who made thee 
Dost thou know who made thee 

Little Lamb I’ll tell thee, 
Little Lamb I’ll tell thee! 
He is called by thy name, 
For he calls himself a Lamb: 
He is meek & he is mild, 
He became a little child: 
I a child & thou a lamb, 
We are called by his name. 
Little Lamb God bless thee. 
Little Lamb God bless thee. 

Alla dagar

För mig är varje dag kanelbullens dag. Jag vet att den riktiga dagen är typ i november. Och jag äter inte en kanelbulle varje dag, även om det kanske skulle vara en dietists antagande om hon såg mig. Men varje dag är en möjlig kanelbulledag. Visst är det en vacker tanke?

Osäkra?

För er som fortfarande undrar om det där med en dagbädd är nåt för er, så kan jag visa den här övertygande bilden. Med plymer, jamendåså.

Aldrig hänt mig

Ni vet ju, ni som vet, att jag har holländska drottning Maxima som stilidol. Hon gör rätt i 98% av fallen tycker jag, och hennes få missar säger jag inget mer om, det är ju troligare att det inte är jag som hänger med ordentligt.

Tvåa på listan är helt klart kronprinsessan Mary av Danmark (och Tasmanien). Hon är ofta lite striktare än Maxima, med mindre starka färger och stora mönster. Och hennes lilla figur efter fyra barn, jag tror nästan hon ser lite anorektisk ut i bikini. Men vi ska inte ägna oss åt sån shaming som att prata om kvinnors figurer i bikini. Hon är i alla fall helt underbar i sin stil, ser verkligen graciös och svävande ut.

Men det som är på den här bilden, ni kan kanske ana vad det är som inte är helt skräddarsytt, det kan jag säga har ALDRIG HÄNT MIG.

Däremot har de flesta av mina byxor suttit löst där bak.

Är det nu jag ska säga, flåshurtigt, vive la différence?

Ni anar inte!

Jag älskar Mikael mer än nånsin men idag blev jag glad av en annan anledning. En kille från Manhattan ville flirta med mig på Pinterest. Jag förstod inte riktigt vad han ville, så jag svarade lite avvaktande, och då blev det tydligt att han ville lära känna mig. Så det svarade jag inte på, för det är väl så man hör eller? Att förklara att jag inte fattade vad han menade, och ja, jag bloggar (men du har inte brytt dig om att kolla den för då hade du sett att den var, ähem, PÅ SVENSKA), men att jag är gift, känns lite mer avsnoppande. No pun intended!!!

Men jag blev så glad att nån blev lite småbetuttad i mig (again, no pun intended!!!) av att ha sett mitt foto och mina intressen. Det händer inte ofta, så det var glädjande.

Annars är jag gladare och tacksammare än nånsin att Mikael kom hem till mig idag igen.

Och att han är så snäll och ordnar om sina alla planer för att följa med mig till Stora Sköndal. Idag trodde jag inte det skulle bli känslosamt, jag skulle träffa läkaren, men jag fick hålla honom om halsen större delen av vägen hem (hans hud lugnar mig). Jag blev nog dels påmind om att de är så bra, dels har jag inte kunnat arbeta så mycket med psykologen, men jag har gjort en del soulsearching, läst mina understrykningar i en bok han ville vi skulle prata om, och funderat på saker som den geniala AT:n har sagt. Så jag har ju fått in lite främmande tankar i skallen, och de lever runt lite och gör att geysern med känslor, som för övrigt är rätt tagna ur Karin Alvtegens svit Skuld, Skam, Saknad, Svek och Skugga, tillsammans med chefen Insomni. Men låter inte det som om jag skulle bli föredragshållare eller rentav psykolog och hjälpa kroniker?! ME-patienterna lär väl ta slut när vi väl får tag i nåt rituximab. Kanske inte i år, säkert inte i år, men får man hoppas på nästa? och absolut senast i början av år 2019 för då hinner jag bli frisk till vår 10:e bröllopsdag senare på året! Eller året efter, då fyller mikael 60 och jag 50. Men annars kan vi hitta på ett datum i september 2024, för då har jag varit sjuk 30 år och då måste jag väl i alla även halvgudars namn vara frisk. Visst?!

Bar cart

Jag vill gärna ha en antik barvagn på ett ställe i vardagsrummet, men femtusen lägger jag inte. Jag orkar inte heller åka runt och titta på vad folk på blocket har att erbjuda. Och jag har inte kommit på än hur ikeas rullvagn råskog ska hackas så den ser ut som fem laxar.

Fram tills dess ser jag på inspirationsbilder. Den här är skön på samma gång som den är lite tveksam. Att paja instrument är inte ok. Men kanske var det redan trasigt, beyond repair, och de gav det nytt liv. Jo, så var det.

I've got all my sisters with me!

Morbidt dödstips

Min mamma hälsar

"På 2:an ikväll gick ett program om dieter.  Där var en karl som hade fått diagnosen ME och bestämde sig för att äta raw food. Han uppfödde och slaktade i sin trädgård ett lamm som han sen åt upp under månaden som kom - i rått tillstånd. Han åt allt på lammet, skinnet, fettet, hjärtat, binjurarna, levern, ögonen, you name it. Han sa att han var frisk nu."

Så jag ska kanske ta tillbaka det där om att inga dieter kan bota ME.

Hjälp, vilken rövarhistoria. Råa lammögon? Jag blir ordlös och ska inte sätta in nån gullig djurbild förrän vi alla har glömt detta.

Missuppfattning de luxe

En person skrev att någon sagt att hon botade sin ME ("autoimmun sjukdom") på sex veckor med kost.

Let's bring some facts into that, som Johans professor vid UCL brukade säga.

1) ME är förmodligen en autoimmun sjukdom. Men man är inte helt säker än. Den har också drag av neurologisk sjukdom, och det är som neurologisk sjukdom den kategoriseras av WHO (G93.3) sen många årtionden.

2) Man kan inte bota ME med kost. En del personer upplever lindring av vissa problem, t ex IBS, med hjälp av lågkolhydratskost, men ingen blir av med själva sjukdomen. Ingen blir heller botad av homeopati eller alternativmedicin. Om någon påstår att de har blivit botade av detta så har de antagligen inte haft rätt diagnos, eller tillhör den lilla lilla delen av sjuka som spontanläker.Om någon påstår att de kan bota ME så har de fattat saken fel och du ska inte tro dem. Det finns ännu ingen bot för sjukdomen, även om många forskare runtom i världen arbetar hårt på saken.

3) Personen ovan diagnosticerade sig själv med ME för att hon hade hört av någon att diagnosen utmattningssyndrom bara finns i Sverige och att ME och utbrändhet är samma sak i andra länder. Det är jättefel. Utmattningssyndrom heter t ex burn out på engelska, så där finns det. Utmattning är dock en stressrelaterad, psykiatrisk diagnos. ME är som sagt neurologiskt. Om man behandlar bägge sjukdomarna som en enda så kommer undergruppen som har ME inte att bete sig som läkarna förväntar sig, eftersom det handlar om skilda sjukdomar. Det som hjälper utmattning gör ME sämre, ibland långsiktigt och permanent. Att man har fått diagnosen utmattningssyndrom eller utbrändhet betyder absolut inte att man har ME. Inte heller är utmattning en autoimmun sjukdom. Och vad jag vet botar man inga autoimmuna sjukdomar på sex veckor. Diabetes typ 1 är en autoimmun sjukdom, liksom psoriasis och Bechterews, och de är kroniska. Som exempel.

4) Man kan inte få en ME-diagnos efter bara sex veckor, än mindre bli frisk från det. Man behöver ha haft oförklarad, dvs på andra vis välutredd, trötthet i sex månader för att kunna ställa ME-diagnos.

Jag säger inte detta för att kritisera. Jo, jag kritiserar ju, det gör jag. Men min orsak är att informera. Det finns fortfarande så många felaktiga uppfattningar om ME, och för varje fel måste jag utgöra ett rätt. De som har kommit i kontakt med mig ska inte tro fel. Tack för er uppmärksamhet.

Dålig dag

Idag har jag orkat klä på mig. Nåja, har i sanningens namn också borstat håret, satt på en maskin tvätt som jag tror redan låg halvfärdig i maskinen, och just det, stoppat in den i torktumlaren, det var ett gäng handdukar. Och så har jag sett en film med Mikael, ätit middag som han lagat, och nyss gjort två skinkmackor och en liten kopp oboy.

Och jag som var deppig för att mitt liv är så litet, att jag inte orkar nåt, bidrar, kan nåt. Det är tydligen aningens lite större än jag tror. Men ändå. Störigt fet lördag, eller vad det heter nuförtiden. Och då menar jag det ironiskt. Man kanske inte ska använda ord man inte begriper på ett ironiskt sätt. Det kan lätt bli pannkaka av det. Eller crepes, om ni föredrar. Har visst inget cirkumflex på plattan.

Jag har länge tänkt att jag borde gå med i snapchat så idag gjorde jag det. Men nåt är skumt, för fast den fick mina kontakter så hittade den inte nån. Inte ens Mikael. Så jag måste hålla på och fatta hur det funkar på samma gång som jag måste fatta varför det inte funkar.

Och så måste jag så många saker igen. Det är nog därför jag är så grisk. Jag tänkte att bara julen går över så blir det lugnt. Men det börjar ju igen. Den här veckan ligger på energiminus, hittills.

Om jag orkade åka nånstans så skulle jag det. Fly.

Och såna där historier om mobiler som exploderar på natten när de är på laddning. Mikaels telefon ligger ofta på hjärtat. Men det var väl nån särskild modell (av Samsung eller?) och inte hans.

Nu börjar plattan också bli full och säger varenda dag att den behöver mer utrymme.

Det lät annars som nåns dåliga helg.

Ska skriva "sur" i hälsodagboken.

Jag har migrän förresten. Andra dosen nu.

Men jag måste ha nåt att göra, jag kan inte ligga och försöka somna, då kan jag inte glömma smärtan. Men om ett tag orkar jag hursomhelst inte vara vaken i alla fall, så...

Så jag läser tidningar på Readly, just nu nån som hette nåt i stil med Period Homes. Inte särskilt lärvärd faktiskt.

Men det som var roligast idag var annonsen som började:

Har du frusit mycket i vinter? Kanske är det här månaden när du börjar tänka på tvåglasfönster så du kan älska ditt period home igen.

Det spelar ingen roll vad ni säger. ENglas är för tropisk värme. England borde inte på någon plats i RIKET ha nåt annat än TREglas. Jag har aldrig varit så kall som när jag bodde i nordvästra England. Med englas. Skrapa rutorna på insidan. I september. Sova med.vantar. september. Sover under tjockt täcke för dubbelsäng, dubbelvikt. Fryser eventuellt inte på de kroppsdelar som täcks av denna monstrositet i ett enkelpåslakan. Hjälp vad många lager kläder jag hade på mig. Till slut brydde jag mig inte om vilken Michelineffwkt det fick, jag frös ju, jämt, ända in i märgen och ut på andra sidan. Älskar inte deras väder.

Tävlingsinstinkten

Nån utbränd medieperson sa att när hon blev sjukskriven sov hon 22 timmar om dygnet i en månad.

Psss, det är väl inget.

När jag blev sjuk sov jag 23 timmar och 45 minuter om dygnet i 2 1/2 månad.

Jag har stark tävlingsinstinkt, den har jag ärvt nästan i orubbat skick från mamma och morfar. Men jag fuskar inte och låter barn vinna. Och i skolan behövde jag bara vara bäst, inte personbästa.

Nu vet jag inte vad jag tävlar i längre, sovtimmar tydligen. Inatt går det inte så bra.

Drömskt!!!

Nu vill jag nästan gifta mig igen.

Fast vet ni vad, nu har jag räknat ut det.

I år firar vi åttaårsjubileum.

I år börjar det komma resultat av de norska studierna.

Så om två (och ett halvt) år, när vi firar tioårsjubileum, kan jag vara frisk och smal!

Ba-dam!!!!!!!

Rätt i magen på mig

Kärlek

Sån liten skillnad, men så stor effekt

Kisa så är det samma bild

Den bästa blandningen

Jag längtar bara hem, men i drömmen längtar jag också bort. Till Lugano, en ort i Schweiz där man talar italienska och gror palmer. Det måste vara den bästa kombinationen nånsin, den schweiziska ordningen, allt fungerar, det finns mat i hyllorna i affären, posten kommer på utsatt tid, tåget kommer på utsatt tid. Men så ändå, ci vediamo, palmer och playa, pasta, pizza och kindpussar. Nu kan jag inte garantera att varje bild nedan verkligen är från Lugano. Amerikanerna på Pinterest vet inte helt vad det är för skillnad på Italien själv och italienska Schweiz, så några bilder kan vara felmärkta. Caveat, bara.

Fast nu kom jag på vad haken är. Schweiziska priser. Gud bevare oss.

Inge Lööks figurer önskar Gott nytt år

Några favoritbilder på Máxima