Moderegel?

Mormor var ju väldigt intresserad av kläder och mode. Hennes pappa var skräddare och hon sydde massor. Hon hängde med förvånansvärt bra. Och hade guldsandaletter på bröllop och så där. Hon sa att allt mode kommer tillbaka och då kan man vara modern igen. Men jag har å andra sidan hört att om man minns förra gången något var mode, som utsvängda byxor, så är man för gammal för att bära det den här gången. Jag vet inte om jag håller med.

Men hur som helst så hade jag olika färger på nagellacket när jag gick på universitetet, dvs för drygt 20 år sen. En vit prick nära nagelbanden hade jag också, min kompis Sanne kom på det. Men jag antar att jag inte ska göra likadant nu igen. Det orkar jag förresten inte. Hålla på och pyttla med tio flaskor på en gång? Nä, det får man hålla på med om man är ung och pigg. Men EN färg på nagellacket ska jag nog ordna ikväll.

Gröna klänningar, Cellbes

Mer här. 349:-

Gröna klänningar, Ellos

30% extra rabatt på rea, även på märkesvaror, så några av de här ändå rätt häftiga priserna är faktiskt  mycket sänkta och du får dessutom 30% extra rabatt på rean i kassan. Orkar inte skriva ord pris också, men jag hoppas att länkarna funkar så man kan gå in och läsa mer om det är nåt som lockar.


Odd Molly, Passionista, 3295:-

Dagmar, Mitsu, 1995:-

Odd Molly, Delicate, 1677:-

Ilse Jacobsen, Nice, 1450:-

Tiger, Kashi, 1399:-

Ilse Jacobsen, Boanna, 1190:-

Odd Molly, Triumph, 1017:-

Dry Lake, Callie, 959:-

Esprit, Printed Degrade, 719:-

Vila, Madela, 450:-
man måste ju kunna ha ett bättre skärp.

Esprit, klänning med båtringning, 350:-, 94 cm lång.

Nanso, Viuhka, 879:-

Ellos, Cindy, 499:-

Vero Moda, Gigi, 320:-

Vila, Barima, 299:-

Åldersnoja? Ha!

Jag har inte ett spår åldersnoja nu när jag haft min första dag som 48-åring. Jag fattar fortfarande inte hur folk som ser ut att vara yngre än jag kan ha barn som är vuxna, men det är också det enda där min insikt brister :-) Sen hjälper det ju förstås att Mikael är tio år äldre och att jag har Botox och knappt en rynka.

Däremot har jag andra nojor. Det där med bristen på rynkor beror ju bara i pannan på Botox, att de andra knappt syns är för att jag är så fet! Och iofs att jag aldrig solar. Men fetnoja, ojojoj vad jag har det. Men det var skönt att vara på handikappbad igår, jag visste att det inte skulle vara som Stureplan on a beach. Och antingen har man väl fetnoja eller åldernoja. Är man fet ser man inte gammal ut, är man smal ser man gammal ut. Jag är inte säker på att hon Anna Book blev snyggare när hon blev smal och fick nya självlysande tänder.

Sen har jag såklart sjuknoja. Kan vid varje givet tillfälle, när som helst, var som helst, få mig själv att börja gråta om jag tänker för mycket på saker som har med hälsan att göra. Nu har jag redan gråtit lite idag, nja, blivit blöt i ögonen, när jag tänker på om jag blir så sjuk att jag måste sova ensam i en sjukhussäng med toa och vattenglas bredvid mig istället för Mikael.

Men förutom fetnoja och sjuknoja är jag frisk och fräsch och alldeles klar i skallen. Mmmm.

Gröna klänningar, H&M

H&M kammade noll, först. Finns både mintgröna och olivgröna klänningar där, men de var korta, slirviga och till och med Consciousklänningen för 2000:- såg inte särskilt bra ut. Sätter inte ens in några foton.

Däremot hade de en hel del under rea och som inte följde med på sökning på de aktuella klänningarna. Här hittade jag en hel del, det mesta dock 20-30 cm för kort eller andra liknande fel. Det som jag redan vet att du inte vill köpa sätter jag inte ens in för inspiration. En av mina favoritklänningar nånsin är här, men den borde jag inte sätta in för den är mer Maxima än Mary. Men jag kan inte låta bli :-)

Här börjar jag med en klänning som har potential men inte mer. 699:- ist f 999:-. Men du behöver säkert korta axelbanden för att få midjan i midjan och det är för mycket med volangerna för din minimalistiska smak. Men gillar du färgen eller?


Creppad klänning 249:-. Med lite lila i, jag blev positivt överraskad.

Mönstrad klänning, 279:-, min Maxima-favorit.

Mönstrad klänning i mörkgrönt. Not so likely.


Smaragdgrön klänning. Skulle behöva ta ur resåren och flytta den 1 dm upp. Ev endast ta ur resåren och använda skärp i midjan.

Vadlång klänning. Lite för många fel. Slitsen är för lång, tyget är tunt så det ser svårt ut att sy igen så det ligger slätt, dessutom ser midjan rätt låg ut redan på modellen. Det skulle vara om du använder ett skärp som slutar med midjesömmen, inte börjar. Annars var ju halsen osv görsnygg!


V-ringad klänning. Finns ingen bild på modell och jag får ingen känsla för passformen/längden.

Draperad trikåklänning. Den kommer nog sluta väl mycket ovanför knät. Mer Britney Spears än Mary av Danmark.


Draperad klänning. Lite mer bröllopsgästklänning än jobbklänning. Kan se hemskt billig ut i tyget i verkligheten. Omöjligt att säga var midjan sitter på dig.

Crêppad klänning. Khaki är väl inte grejen? Finns för bara 129:- i marinblått, blommigt, orange.


Sen fanns det en lång mörkgrön klänning med gula blommor på, men inte ens jag som gillar blommönster tyckte den var snygg. Och en handfull mint/ljusturkosa klänningar som inte var så perfekta att jag satte in dem fast det är _grön_ du vill ha.

Men för den som har normala storlekar kan H&M:s rea alltså erbjuda en hel del fynd.


Gröna klänningar

Lindex hade ett par som började dra åt rätt håll, men ingen jag rekommenderar. Men kan visa bilder på dem ändå.

(Om nån undrar vad det här är har min syster frågat mig om tips på gröna klänningar och jag kollar runt lite efter alternativ.

Gröna klänningar

Den här finns på KappAhl för 349:-. Finns en XLNT-klänning i grönt som är sänkt med 70% men den skulle jag inte tro är smickrande för nån. Mao är detta allt, jag har inte censurerat nåt. Gör en snabbkoll på Lindex och H&M ikväll också.

Här kan du se mer av den grönblommiga klänningen.

Världens bästa födelsedag!

Jag har längtat efter att bada i flera år, sen senaste gången jag badade. Oftast har jag bara inte orkat den utflykten det blir om man inte har en pool i trädgården, ibland har det inte varit fint väder när jag har orkat.

Nu har det varit värmerekord. Det känns som om vi hade 20 grader i maj, 25 i juni och 30 i juli. Jag har varit rätt dålig pga värmen, blir ännu mattare än vanligt. Jag har haft svårt att orka äta, och för några dagar sen tänkte jag att det nog inte kommer att gå. Både bilresan, badandet och klädbyte. Igår kändes det lite bättre på dan, säkert för att det är skönt att få duscha, men sen blev det olidligt frampå natten. Så jag hade inte jättehöga förhoppningar. Men jag klarade det!!!!!! Vi åkte till handikappbadet som ligger bredvid min ME-klinik, en stor utomhuspool med omklädningsrum, utedushar, trappor med handtag, picknickbord. Och vattnet var så varmt! När man går ner brukar man ju komma till en punkt, ungefär vid midjan, när det börjar kännas kallt. Men det var så varmt att det bara möjligtvis var lite svalt på huvudet när det blåste i det blöta håret. Jag simmade kanske totalt tio simtag för att stretcha ut kroppen, och sen låg jag bara och flöt. Det är så fantastiskt underbart att bara ligga och flyta och vara avslappnad. Älskar, älskar, älskar det! Det är inte snack om saken att jag skulle vilja ha pool hemma. För det här var inte en psemesteraktivitet, sånt som man gör för att vila, ta det lugnt, slappa vid poolen. Det var en jobbig aktivitet som jag har laddat för i flera veckor och egentligen borde vila efter i flera dagar.

Sen ville jag gärna äta utomhus så Mikael hade köpt med sig varsin sallad, sen fick vi varsin bakelse av SusPet, som är min nya stödsyster i kyrkan. Väl hemma kom min bror förbi med massa smaskigheter som lakrits, blåbär och mascarpone, lila blommor och ett kort som jag började lipa när jag läste.

Sen har jag fått så många hälsningar via sociala medier från familj, släkt och vänner. Jag känner mig överväldigad över hur underbar den här dagen har varit och hur älskad jag har känt mig.

Och Mikael fick lågt socker och det var väldigt segt att få upp, men jag känner att vi ju har gift oss för att hålla ihop både i vått och torrt, så om det nån enda gång är jag som får hjälpa honom med hans sjukdom så känns det bara lite mindre orättvist å Mikaels vägnar som gör massor för mig varje dag. Han fick dessutom dåliga nyheter idag.

Men idag är jag för lycklig för att dåliga nyheter ska beröra mig på riktigt. Vi får prata mer om det imorgon. Idag har varit uuuuuuuunderbar!

"Ulla, min Ulla"

I fredags var pappa superfarsa nr 1 och körde mig till Sköndal, med ett par stopp först på blomsteraffären och chokladfabriken, där jag mötte min doktor Ulla för sista gången. Det kändes hemskt roligt att få visa vår tacksamhet, min och 16 andra personers, som varit hennes patienter på ME-kliniken.

Mikael fick ställa in för att hinna träffa barn och barnbarn innan de åker hem efter den här vistelsen. Men det gick jättebra med pappa. (Fast jag hade haft den tiden på Sköndal i ett par månader och kunde inte flytta tiden i sista sekunden så jag också kunde få träffa barn och barnbarn. Det var ju det enda trista.)

Dock har jag ingen smartphone längre, och kameran på min Nokia är gruvligt dålig. Så jag tog med mig plattan, som laddats hela natten. Tyvärr hade det varit glapp och batteriet var dött. Så det fick bli selfie med Nokian ändå och här är fotot.

Dagens klokord

Jag vet ganska många saker I teorin, men inte så många av dem har jag bemästrat i praktiken. Denna är en. Älska värmebölja, värre kraftlöshet än vanligt, helt sängliggande, risk för inställda utflyktsplaner? Det är ju lite "Foten i kläm? Jajamensan!!!" över det.

Jag har ett tag kvar tills jag har lärt mig att vara den person jag önskar att jag redan vore.

Downton Abbey

Nu är det andra gången en kanal börjar visa om alla säsonger av Downton Abbey. Tror det var ett avsnitt per dag i december, fast bara t o m säsong 5, dvs man fick inte se slutet. Nu har det gått två avsnitt per söndagskväll och vi har sett fram till och med specialavsnittet efter säsong 3, men nu i söndags var inget program och när jag frågar tv 7 på Facebook så säger de att det är pausat och jag får återkomma efter sommaren. Det tolkar jag som samma som de som inte visade säsong 6 när de sa att jag skulle återkomma, dvs de tänker inte visa mer. Så nu blir jag upprörd igen. Att bara visa början, hälften eller nästan hela av en serie som väl måste vara nån av världens populäraste, är så irriterande. Boxen kostar 399:- och den är jag sugen på nu! Ska kolla om den finns på Netflix, men jag tror chanserna är små.

Nu blev jag jätteledsen!

31° i ett par dar till, sen en liten 29:a, sen 30° hela veckan. Jag blev så ledsen att jag började gråta lite. Menar ingen ingen kommentar på det skrivna till höger, utan bara om vädret. Jag var så dålig idag att ett tag visste jag inte om jag skulle svimma eller gråta. Om jag har en timme ur sängen en vanlig dag har jag klarat ca 10 minuter på benen idag. Mikael har fått hämta min middagstallrik åt mig. Så att ha det så i mer än en vecka lockar mig inte. Får bo i duschen. Nu är det 27,8° i sovrummet, det går an på kvällen, men det är värre när solen skiner också, luften blir plågsamt varm. Jag vet inte hur jag ska överleva detta. Blöta trasor på huvudet, duscha kallt, blöta håret, äta glass, dricka kall mjölk. Kanske en blomspruta med vatten, kanske spruta framför fläkt också? Och äta mycket salt. Och be till Gud och säga att bönderna verkligen behöver regn! 25° går jag med på och gärna en snabbskur varje dag/natt.

En trosfråga, men den kan översättas

Jag tror följande funderingar kan översättas till vilken tro man vill, eller ingen alls.

Jag hörde en persons kommentar idag och jag glömde fråga var hon sagt det (var det i ett tal i kyrkan sa hon det ju offentligt, men det kan ha varit till min man och då ska jag absolut inte yppa det.) Men det var om ett svårt sjukt barn och den tröst från Kristus hon fick när det var extra svårt.

Plötsligt började jag förstå vad de som föräldrar gått igenom, det märker man när man får vissa detaljer. Som visar på en bra mycket jobbigare situation än jag trodde när jag hörde om saken. Jag tror att jag trodde det var lika svårt som de flesta tror om att ha sjuka barn, men det är ju bara att skrapa på ytan!

Jag blev väldigt imponerad av kvinnans styrka när jag hörde vad hon sagt idag, och hur hon hade känt sig tröstad i de värsta stunderna.

Jag började ju gråta när jag hörde det, av medkänsla med henne, och av glädje över att Gud fanns vid hennes sida.

Men så tänker jag på vad jag går igenom. Jag blir visserligen plågad varje dag, men ingen far illa, Mikael och jag har det bra, jag kan ha viss kontakt med omvärlden och familjen, ofta bara genom plattan, men ändå. Jag ser mycket bilder och älskar dem. Om det finns såna som den här kvinnan som går igenom sådana händelser som med sitt barn, vem är jag att be att Gud ska hjälpa mig. Det finns ju folk som har riktiga problem, typ att deras barn väger 1 kg och har inga lungor än. Ska jag då komma med min bön, att jag vill ha hjälp för att det är så varmt idag att jag har legat ner nästan varje minut på dygnet och knappt orkade äta maten Mikael lagat (och ååååå vad gott det var!!). Och att jag tog en treminuters dusch, som jag absolut inte orkade, för att jag inte heller orkade vara så varm. Jag blev yr och matt, men det är ju fjanterier jämfört med en fyrabarnsmamma som dör av cancer, eller en bebis som svävar mellan liv och död i månader.

Men då måste jag minnas att Gud använder nån egen matematik. Det är inte så att ju fler folk som ber till honom, desto kortare och sämre kvalitet på hjälpen får bedjarna. Idag är det 1 miljon som inte har mat, så vi får se om vi har betat av dem om fem-sex år, så kan du återkomma med din fråga då? Det funkar ju på nåt helt annat sätt. Gud kan hjälpa varje människa, hur stort eller litet deras bekymmer än är. Det är inte bara den det är mest synd om som får tröst, det är inte heller så att om det inte är så jättesynd om en så får man vänta på sin tur. För Gud är alla nummer ett. Han skulle väl inte släppa hit oss till en egen planet och inte ha ett sätt att hjälpa, trösta, rädda oss? Jag tycker det avsnittet på Downton är väldigt fint när Jimmy blir full på marknaden och Thomas följer efter honom (för att han är lite kär i honom och att han vet att det kan gå illa när han är så full och har viftat så med sina pengar) och räddar Jimmy, som springer och hämtar läkaren åt Thomas. Jag tror Gud har masssssor av såna spejare som Thomas. Nån som känner och älskar oss och håller ett vakande men osynligt öga på oss. Vi behöver inte specificera vilka dessa är. Men jag tror att det är ett bättre upplägg till och med än Jultomten och nissarna!

Så om jag inte vågar be Gud om hjälp så är det inte för att han är en sträng Gud som skulle hånskratta och säga Du har ju bara ME, det är ju bara hittepå. Det finns andra som upplyser oss om det, ofta. Nej, Gud skulle tacka för förtroendet och sen inte ha nåt bättre för sig än att lyssna, uppmuntra, stödja, ge kloka råd, ge oss en Faders kram.

Så när jag inte känner Guds tröst lika mycket i mitt liv tror jag att det är jag som inte har bett honom om hjälp snarare än han som har fått frågan men tackat nej. Det är jag som måste våga ta plats, våga tro att universums Gud tycker att mina minsta problem till och med är värda hans tid.

En ung kvinna idag hade sjungit en sång som går ut på att när du inte hittar nån frid i världen, så finns det frid i Kristus. Jag ska se om jag hittar den med en typ 4-årig flicka. Här.

Om myror

Jag har inte så mycket som händer i mitt liv, så små saker får lätt överdrivet stor betydelse. No pun intended, men myror är ju verkligen små.

Mikael har läst på nätet och strösslat (nåja, om strössla betyder tjocka lager på strategiska platser!) lägenheten med kanel, cayennepeppar och en mycket stark Ajax-blandning för att förvilla deras doftspår. Det har inte funkat. Och han har dammsugit upp otäckt många, så mycket att batteriet i lilla dammsugaren tog slut. Jag drömde om dammsugning inatt men det var säkert för att Mikael körde handdammsugaren när jag sov. Inget hjälper av de där naturliga antimyrmedlen. Förra året kom de in genom ytterdörren och vi såg deras promenadstråk, men i år kan vi inte se var de kommer in. De gillar ena hörnet på vardagsrumsmattan men det ser inte ut som om de kommer in genom luftfiltret en meter bort heller.

Men vi har lärt oss en del om dem. De är till exempel skickliga kommunikatörer. När man har dödat ett par myror kommer snabbt fler dit. Igår låg en död myra på en pappersnäsduk på soffbordet och när jag skulle resa mig upp och slänga papperet var myran borta. Jag tror den var absolut krossad, så min enda förklaring är att hens släktingar har tagit med sig henom. När man dödar en börjar också de i närheten att springa snabbare. Och när Mikael bara sätter på dammsugaren springer de fortare. Jag har svårt att tro att de är högintelligenta, men de har kanske utvecklat särskilda förmågor som är nödvändiga för deras överlevnad.

Lite dåligt samvete har jag för detta myrdräpande, men vi har ju rätt att inte ha myror inomhus. Det känns som om naturen har satt oss i toppen av näringskedjan och att vi får lov att döda djur om vi behöver mat eller om de inverkar menligt på vårt liv och vår hälsa. M och jag pratade faktiskt om djur och känslor idag. Att djur kan välja om de vill fly eller fäkta, men att vi inte vet hur mycket det är ett faktiskt val eller en instinkt från ryggmärgen. Nån schimpans har ju lärt sig att kommunicera genom teckenspråk och har faktiskt dessutom kommit på att skylla ifrån sig på andra. Om vi som människor inte kan bete oss artigt och snällt mot djur så mister vi ju en del av den bit som vi kallar högtstående eller åtminstone civilicerad. Oavsett om djur har känslor eller inte så ska vi behandla dem som om de hade det! Och det är lättare att behandla hundar väl än myror. Men jag står fast vid min åsikt att man får utrota dem från sin innemiljö om det behövs. Och vi försöker att avskräcka dem från att vara i vår lägenhet med all den där kanelen, det vill vi ju hellre än att ha en fälla. Men det hade nog inte passat mig att tro att mord av alla djur är synd, är lite osäker på om det är buddhistmunkar som inte ska råka trampa på myror. Jag har säkert mördat myror och myggor och getingar. Och jag tänker inte tveka en sekund på om jag ska ha ihjäl nästa geting som kommer in hos oss. Om jag kan få ut den, fine, men jag brukar inte våga det.

Men nu kom jag bort från ämnet. I allt det här talet om myror kom jag plötsligt ihåg en aktivitet vi hade i Göteborg i kyrkan när jag var ca 15. Det var en taltävling och varje församling skulle producera en ungdom som kunde argumentera kring ämnet Myror i köket. Jag var Kungsbackas tävlingsdeltagare (och mamma hjälpte mig med argument till talet) och min kusins numera man Richard Å var Alingsås deltagare. Vet inte vem som vann, men det borde ha varit Richard, för jag kommer fortfarande ihåg hur karismatisk han var i sitt sätt att tala och övertyga. Och ingen är förvånad över hans stora framgångar som säljare!

Sätt att retas

Det känns som värmerekord idag. Termometrarna visar på 29, 29,1, och 34,5. Inte i solen utan inne. Och jag minns hur det var när man var barn och det värsta ens syskon gjorde i bilen var att RÖRA EN. Hud mot hud är absolut förbjudet.

Sen kan man tycka att den där solfilmen jag ansökt om från kommunen hade varit bra att ha den varmaste sommaren nånsin. Det har gått fem veckor och de har inte ens läst ansökningsbrevet. Det tog Mikael en vecka att få tag på nån på telefon och fråga hur det går. Allt personen hade att informera om var när vi skickade in ansökan. Fyra gånger. Fast just den biten var vi rätt medvetna om själva. Däremot är min ansökan den som väntat längst, det presenterade de som goda nyheter! Men de påstår att de ska göra hembesök nästa vecka. Vet inte varför. Se på fönstren? Vi har rätt normala fönster. Se på mig? Jag har skickat läkarintyg. Ett elände med folk som vill komma hem så man måste gå upp ur sängen och ha kläder på sig. Dessutom har jag haft en enda sak planerad hela sommaren och det är att göra en utflykt på min födelsedag på tisdag. Ska jag inte få krascha ifred utan behöva ha hembesök efteråt? Grr. De har nog ingen aning om att besöket förvärrar precis vad läkaren har förklarat är anledningen till att jag behöver hjälp. Att få hjälp innebär stora ansträngningar. Det tog säkert en månad för att få till ansökan med alla papper och intyg, och alla ansträngningar för att få Marve ska vi inte tala om. Oh, the irony.

Blir jag möjligtvis lite stingslig av värmen?

Tur att det är Downton Abbey ikväll. Och på kvällen är det nästan okej temperatur.

Apropå ironi så fryser jag på fötter och ben där luften kommer in från det öppna fönstret. Att jag har svårt att tåla temperaturskillnader är en underdrift. Fy vad sur jag är. Sov dåligt inatt pga värmen så jag är säkert stingslig både av sömnbrist och värme. Om man behöver en anledning. Violet har sagt att man inte behöver en anledning.

Sommarbild

Å vad somrigt och fräscht och kökshandduk och äp...VA! Tomtar? Alltså jul istället för juli? Gillar inte att bli sådär lurad.

Dagens svar

Dagens flopp

Dagens älsklingar

Dagens tanke

Lika som bär!

Den sönderrostade kopplingen som orsakade den skenande rulltrappan i Citybanan.


Madeleines örhänge

En idé, om nån vill hänga på

Monnah nämnde sina ringar (förlovnings- och vigsel-) och då blev jag jättesugen på att göra en gissningslek med folks ringar. Dvs om man har några ringar hemma, kan man ta ett kort på dem eller på dem på sin hand, och skicka det till mig! Antingen via mail eller MMS, nej, inte MMS för telefonen jag har nu kan inte ta emot eller skicka MMS. Men kan ni maila till anjaolergard@gmail.com.

Det vore också superroligt om ni ville säga när ni förlovade er och när ni gifte er, så får vi se hur mycket årtalet syns på ringarna. Det här är ju en en minut gammal idé och fler förslag tas tacksamt emot. Det är fler folk som följer mig på Facebook än här så jag kan fråga där också. Och sen får jag alla bilderna och allas namn och så får man försöka matcha. Alla kan ju inte känna alla, men kanske kan man säga nån mening eller två om vad man är för några eller hur ens bröllop var, och så får man se om det går att gissa vems vigselring som är vems. Jag skulle älska en sån lek, f'låt blodigt allvar! Är ni med?

Vi gör så här, att här i kommentarerna får folk ha åsikter och idéer och sen när ingen mer säger nåt så sammanfattar jag "spelreglerna" och lägger ut det här och på fb.

Så, snälla säg massa åsikter nedan!

Folk

Jag har alltid kommit överens med folk, har också alltid kunnat skriva min åsikt så folk förstår. Men idag har jag haft en jättejobbig erfarenhet på Facebook när en person upprepade gånger har missförstått det jag säger och rent ut sagt hittat på själv vad hon tycker att jag säger, även om hon inte tycker det såklart. Men jag vet ju själv vad jag tycker och jag har ingen anledning att skriva något som är tvärtemot vad jag tycker, flera gånger dessutom. Jag försökte bara hjälpa till och en annan person än vad det gällde kallade mig för mästrande och hotade med att utesluta mig ur gruppen, fast sen framkom att hon inte var admin. Men det känns ju jättetråkigt att bli missuppfattad och kritiserad. Inte för att jag bryr mig specifikt om ifall just den personen förstår mig, men om hon ska klaga på mig får hon ju förstå vad jag säger innan hon klagar på det, kan man tycka.

Jag är dessutom så trött efter igår och att det har varit så varmt idag, och myrorna, att jag känner mig riktigt ledsen och ömklig nu. Är fullt medveten om att jag med all säkerhet är överdrivet labil, det blir jag vid ansträngning. Men jag kan inte bara säga till mig själv att inte vara ledsen. Kanske kan jag skjuta upp att tänka på det tills imorgon, när jag kan se på det mer objektivt.

Fast jag är glad och stolt över att jag inte sa till henne att hon är dum i huvudet. Men det är ju precis vad jag känner för nu. Man kan ju inte skylla på att nån annan får en att känna nåt, det är ju ens eget val vad man känner. Men om nån är dum mot en blir man ju ledsen.

Men ju mer jag tänker på saken, desto mer ska jag ha Cousin Violet, eller The Dowager Countess eller vad hon nu kallas egentligen, som min förebild. Hon uttrycker sig klokt och kort och koncist och ofta roligt, ändrar sig när hon har fel, och säger alltid sanningen. Eller den del av sanningen som folk behöver höra. Sån vill jag vara.

Världsviktiga nyheter

Det ska bli film av Downton Abbey med the original cast. Vet inget mer men det är nog så goda nyheter! Och fortfarande är det flera säsonger kvar av serien på söndagskvällarna. Jag blir alltid hög fram mot fredagarna och tänker Nu är det snart söndag! Och på måndag eftermiddag tycker jag det är så långt kvar till söndag. Jag älskar ju kostymdramer, fast inte alla per automatik. Men Downtons lyskraft är enorm. De får en ju till och med att älska hunden! Kanske är det det som är så lockande, att de tar alla karaktärer, hög som låg, god som ond, och visar varför de är sympatiska och älskvärda och att alla människor består av både bra och dåliga egenskaper. Hjältar är inte hjältar i alla lägen och hos den värsta bov finns det förmildrande omständigheter. En lagom överförenklad verklighetsbild.

En vuxen man

Jag minns innan vi var gifta och att Mikael dukade av ett glas. Tänkte att det var så skönt med en vuxen män som jag inte skulle vara mamma åt.

Sen har jag tänkt det många gånger, senast idag, när jag tog fram byttan med diskmaskinspulver och som behövde fyllas på härom dagen. Nu var den påfylld och jag hade inte haft det minsta med saken att göra.

En annan gång hade jag sett några spillfläckar på ett köksskåp i tre dagar men orkade bara inte torka. Sen var de borta.

Jag vet att män inte har lika bra känsla för detaljer som kvinnor, och det är ju den skillnaden i seende som gör att vi kvinnor ser massa små brister i vårt utseende medan våra män ser en vacker helhet. Och kanske ser de inte spillfläckarna lika fort som vi, men att ha en man som torkar efter mig är underbart. Jag har honom helst till andra saker, men som torkare får han ändå höga poäng!

Ofräscht!!!!!

Härom dagen såg jag massa myror på framsidan och nu ikväll har de kommit in hit! Såg 5-6  stycken bredvid diskmaskinen och dödade dem i en hast och tittar ner på golvet och ser säkert 20 st till. Fy vad läskigt!!!!! Kommer ihåg förra sommaren hur de hade en stig över hallmattan. Vi körde med kanel då för att det skulle vara ett naturligt sätt att få stopp på dem, men det hjälpte inte. Då köpte vi nåt djurdödarmedel och så var problemet löst på fem minuter.

Är rätt slut efter alldeles för mycket aktivitet idag och för tidigt. Men nu känner jag som små grejer på huden och tror det är myror på mig. Typisk överreaktion. De har hittills inte kommit in i sovrummet så jag tror jag är säker. Undrar om det var för att vi hade ytterdörren öppen i ett par timmar ikväll? De har ju inne och ute på samma nivå iom att vi inte har nån svale. Usch, kan inte föreställa mig att få inbrott i hemmet, när jag känner mig så pass invaderad av några myror. Men jag gillar ju inte smådjur. Tvi vale vad äckligt! Och jag känner mig som när jag fick löss en gång, som att man är ohygienisk och det är därför som de gillar en. Men med löss har jag hört att det inte är sant, trots att hon i Madicken hade löss pga hygienbrist. Usch, usch, usch. Det här ska vi nog anmäla till föreningen, andra sommaren i rad med myror. De kanske bara går in till grannen om vi har myrmedel. Eller är det som med antibiotika, att ju mer man använder det desto okänsligare blir kräken? Fy, det där med återvinna hushållsavfall i soprummet, vilket är var jag såg myrorna härom dagen, känns inte värt det just nu.

Bröllop och skilsmässa

SvD rapporterar om en studie som visserligen är från 2014 men lär ändå vara aktuell, där Ett dyrare bröllop ökar risken för skilsmässa.

"Ekonomiprofessorerna Andrew Francis-Tan och Hugo M Mialon undersökte 3 000 gifta personer och fann en rad faktorer som påverkade skilsmässostatistiken. Enligt studien fanns ett samband mellan hur mycket paren spenderade på både förlovningsringen och vigseln och hur länge äktenskapet höll. Att välja partner efter utseende påverkade också äktenskapet negativt. 

Forskarna fann att ju mer pengar som lades på förlovningsringar desto större var risken för skilsmässa. Särskilt i fallen där ringen kostade mer än 17 500 kronor.

Samma sak gäller priset på själva vigseln. De som spenderade mindre än 10 000 kronor var mer troliga att hålla ihop.

Professorerna fann även att de par som tyckte att den andres utseende var en avgörande faktor för giftermål hade kortare äktenskap.

Men allt som kostar är inte nödvändigtvis sämre för äktenskapet. Forskare fann att de som åkte på smekmånad hade en avsevärt mindre risk för att gå skilda vägar."

Jag känner mig så nöjd, så bekräftad i mina bröllopsval. Ibland blir jag svartsjuk på folk som är smala och rika och har tjusiga bröllop. Men det vi gjorde rätt var att vi fokuserade på kärleken och på löftena och på att ha trevligt tillsammans med gästerna. Vi hade inte ett finare bröllop än vi hade råd med. Att låna pengar för att skryta för sina vänner (och i förlängningen ljuga om sin ekonomiska situation) är kanske ett feltänk som även drabbar annan logik och till slut även äktenskapet. Grattis till alla som har råd med en härlig bröllopsfest, men mest grattis till alla som är rika på kärlek!

Obs! Den halvdåliga översättningen är SvD:s, inte min.

Lika som bär

Gröna klänningar del 2