europa eller?

Dagens citat:
Cottages are usually well known in several European nations, especially in Canada.

ifall man inte vet...

... så är svaret en röd klänning. Alltid en röd klänning. Eller en annan.

Elie saab

Det här är några nyutkomna foton från Elie Saabs senaste kollektion. Jag gillade inte allt jag såg men de här talar till mig. Man behöver ju inte se sur ut som fotomodell, man behöver inte heller nödvändigtvis klä sig i genomskinliga toppar, men som konst betraktat är jag oerhört fascinerad över och förälskad i mode. Har ni nån favorit? Min är nog den sista. Den har en syster i nummer fem, d?r färgerna och det blåa bandet gör igen, fast femman är enaxlad. Ofta gör ju Elie Saab klänningar som ör släkt med varandra, ibland går tre stycken fram med rosa klänningar fast de är olika i modellen. Ifall man var svinrik så skulle ens brudtärnor ha på sig liknande klänningar från Elie Saab.

10 år!!

Idag fyllde mitt första "barnbarn" 10 år! Han var med, i magen, på vårt bröllop. Han är lång och snygg och så bildlik sin morfar att det är löjligt.

När jag passade honom en gång när han var bebis förklarade hans pappa att han gillar att somna med filten över huvudet som en banan. Jag tyckte det var festligt hur man kunde veta så mycket om en liten bebis. Och sen gick det några dagar, och några nätter, och så höll jag på att skratta ihjäl mig när jag såg att Mikael låg och sov med täcket uppdraget över huvudet som en banan! Det är en av mina älsklingshistorier i hela världen.

Barnbarnet är snäll och klok! Han springer fort och fick klassbästa i flera ämnen på nationella proven. Jag har ju inget med saken att göra men är stolt som en tupp. Jag har älskat honom sen innan han var född. Och att han nu är så stor och fin är ganska märkligt. Men så är det väl när barn växer. Kärleken växer med dem, och stoltheten.

mäklarfantasi

"Underbar lägenhet med genomgående golv". Vad då, har de golv i vartenda rum? Det har jag inte hört om förr.

sorg och tröst

Jag sov ju bra idag men huvudvärken har inte lättat så mycket. Och jag ska inte tro att en natts god sömn utraderar effekterna av en månads dålig sömn, förutom de 25 åren före det. Men jag tänkte att jag skulle lyssna på några barnsånger från vår kyrka och det gjorde jag. Sen blev jag sugen på mer och när jag gick upp tittade på vad jag lyssnade på senast på cd-spelaren så låg där några frestande skivor.

Ja, jag har inte Spotify. Ja, jag har en cd-spelare. Ja, jag har cd-skivor. Jag gjorde misstaget att börja med Rigmor Gustafsons version av en absolut älsklingsdikt som jag inte visste fanns tonsatt. Ninni sjöng den på Robs begravning och jag fattar inte hur hon kunde stå där och sjunga "he is dead" framför sin 31-åriga barndomskompis, nybliven änka, och jag som satt och fulgrät så jag hade kunnat få anställning som gråterska i de sydliga mer uttrycksfulla länderna. Ni får dikten en gång till, jag har med all säkerhet satt in den förr men den är så fantastiskt fruktansvärd. Den heter Funeral Blues och är skriven av W.H. Auden:

Stop all the clocks, cut off the telephone,
Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come.

Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message ‘He is Dead’.
Put crepe bows round the white necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.

He was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last forever: I was wrong.

The stars are not wanted now; put out every one,
Pack up the moon and dismantle the sun,
Pour away the ocean and sweep up the wood;
For nothing now can ever come to any good

Ja, men sen tänkte jag göra mig på bättre humör och satte på Ninnis julskiva. Den är jättebra och just julsånger (förutom när det handlar om sleighbells och Santa) är så betydelsefulla för mig för de handlar om Jesusbarnet och hur han har kommit för att frälsa världen, och det tror jag ju på av hela mitt hjärta.

Och musik i sig är ett språk som talar så direkt till min själ, och när det dessutom textmössigt berör nåt som är centralt i mitt liv, så går det inte att hålla sig oberörd. Och när hon sjöng O helga natt var jag tvungen att vrida upp volymen och sjunga med, två gånger i rad. Den är egentligen inte en av mina favoriter, men hennes version var en mer altvänlig tonart, så jag kunde ta i ändå från tårna och andra gången jag sjöng om att se en älskad bröder i en slav, så blev jag så tagen att jag fick sätta mig ner och gråta.

Tårarna sprutade. Inte bara för att "Frälsar'n krossat våra tunga bojor". Fast just de där bojorna känner jag av lite mer än jag har lust med. Så jag grät också för att jag älskar musik så ofantligt, men jag klarar inte av att lyssna på musik, så som jag inte längre kan läsa böcker. Och de två förlusterna är så svåra. Inte som att mista sin man, men jag lever mitt liv och det krymper och krymper och det som jag normalt tar till för att både roa mig och trösta mig, funkar inte. Och sorgen är så stor över hur decimerat mitt liv är, och när jag lyssnar på musik så blir förlusten ännu större för att saknaden blir så akut.

Dessutom handlar det mycket i media nu om en man som dömts till fängelse för att ha hjälpt sin svårt sjuka fru att ta livet av sig. Hon hade ME. Det blir ju lite jobbigt att ta in. På samma gång lämnas en namnunderskriftslista med 10 000 underskrifter om förbättrad ME- vård in. Förbättrad å förbättrad, det finns ju i princip ingen vård alls, bara två mottagningar i Stockholm men inget mer i hela Sverige. Det finns fortfarande folk som blir hånade när de går till läkaren. Jag själv var hos läkaren igår och blev inte hånad, men det ligger så nära varenda gång. Man är i ständig beredskap och det tär på en.

Så då tänkte jag faktiskt trösta mig med musik och letade fram Slow down med Sissel och min kyrkas stora kör och orkester. Hon är ju ett musikaliskt medium, om man får säga så, och texten beskriver exakt hur jag känner och exakt hur Gud vill att jag ska göra för att få tröst och styrka. (Jag vet inte vem som skrivit text eller musik, även om den är baserad på bibelversen "Be still and know that I am God".)

In the midst of my confusion
In the time of desperate need
When I am thinking not too clearly
A gentle voice does intercede

Slow down, slow down, be still
Be still and wait, on the Spirit of the Lord
Slow down and hear His voice
And know that He is God

In the time of tribulation
When I'm feeling so unsure
When things are pressing in about me
Comes a gentle voice so still, so pure

Slow down, slow down, be still
Be still and wait, on the Spirit of the Lord
Slow down and hear His voice
And know that He is God
And know that He is God

I versionen som jag länkar till här, får Sissel en stående ovation som är så lång att hon själv blir rörd. Hon sjunger ju som en ängel men presenterar också budskapet med sån kraft och inlevelse att det berör så djupt, så djupt. Och jag vet att Gud inte har glömt bort mig. Han är med mig och har en mening med mitt liv och mina svårigheter. Jag ser inte riktigt vad han håller på med för jag har inte ritningen, men jag vet att han är Mästararkitekten som bygger ut mig från en stuga till ett slott, som C.S. Lewis så vackert beskrev det. Och det gör ont men jag tror på att jag en dag kommer att förstå och till och med uppskatta den tillväxt som jag då kommer att se hos mig själv på grund av det som jag varit med om. Det är vad jag hör och känner i mitt hjärta när jag blir stilla och besinnar att han är Gud.


Dagens inredningsgodis

"Sekelskiftesfemma" och "300 meter profilerade lister". Det låter gudomligt men arbetsamt. Sofia Tretow har inrett och jag blir både salig och avundsjuk. Älskar more is more! Men avundas inte processen att spika på 300 meter lister! Källa Sköna hem.






när man talar om trollen...

...så skickar de 17 spam på tre minuter. Och på de senaste inläggen dessutom så de inte fastnar i mitt filter utan jag måste ta bort dem individuellt med två klick och tre bakåtklick per inlägg. Min artrostumme som är ledsen sen jag körde Marve med joystick igår och sen fyllde på mina dosetter (jag hatar blisterförpacknkngar!!!!!) gillar inte att göra onödigt arbete på plattan. Men det kunde varit värre. Bara 17 spam :-)

Och vet ni vad, efter en vecka av att ha vaknat efter 3-4 timmar och behövt ta mer sömnmedel, och då haft dålig sömn för delad sömn är sämre kvalitet, sov jag i natt 12 timmar i ett sträck! Det var mycket otippat för jag hade värsta sömnbristhuvudvärken, en liten släng av feber för att jag varit på vårdcentralen, och allmänt dålig sömn sen flera veckor och som brukar föröka sig snarare än förbättra sig. Så jag är som ett barn på julafton, gladare än gladast! Dessutom köpte Mikael hamburgare igår och det klarar jag av att steka nu när jag sovit, så jag kan göra nytta också och ha middagen färdig när han kommer hem!

Det är visserligen lättare att ha en positiv inställning när man har sovit, samtidigt som det är bra träning att istället för de 17 irriterande spamen fokusera på att jag har sovit. Spamen var ju egentligen en extremt liten nackdel i mitt liv och sömnen en väldigt stor fördel. Så jag ska verkligen komma ihåg att använda de rosa glasögonen när jag ser på mitt liv istället för de grå.

Väcka sig själv 2

10.05 vaknar jag med ett helkroppsryck när en hund ger upp ett högt skall bredvid mitt huvud.

Ska ha vårdbesök så kan inte ta sömnpiller och somna om. Så det blir vårdbesök med minneslucka. Tur jag har skrivit upp allt jag måste säga. Har dessutom haft sömnbristhuvudvärk de senaste dagarna och tagit 2 Treo comp vilket är vad jag brukar ta på 2 månader så nu känner jag mig mör och fin som en riktig fransyska.

Zut alors.

Väcka sig själv

Jag har i en vecka vaknat efter ett par timmars sömn. Måste gå upp och ta mer sömnpiller. Grrrr!

Två gånger har Mikael vaknat före mig och har satt på nåt på mobilen som jag vaknar av, fast han sover med telefonen närmare sig och jag har öronproppar.

Två gånger vaknade jag av astma och 4 tryck med bricanyl hjälpte knappt så jag fick sitta upp i sängen i två timmar och andas försiktigt. Och för en vecka sen bad jag Akka om att få medicin med kortison i, det sa min läkare att jag skulle få om det blev värre, och nu är det värre. Men inget recept. Problemet är att gå upp och ta sömnmedel och märka att 4 tryck bara hjälper hjälpligt och jag måste sitta upp i sängen ända tills sömnpillrena är så svaga att jag inte somnar av dem längre.

Idag vaknade jag av den mycket underliga drömmen att jag var och städade i kyrkan och fick förklara för alla att jag var sjuk och det var därför det gick så långsamt och man inte kunde be mig lämna ett papper till nån på andra sidan en trappa och långt bort. Sen kom jag vilse i Borås och stod och grät i en gatukorsning för att jag inte kände igen mig och inte visste vart jag skulle. Men så lyckades jag komma tillbaka, jag var rött smal och hade underbara marinblå skor med klack. Så när jag var tillbaka i kapellet hörde jag en damgrupp träna en sång som jag inte själv kan men har hört två gånger. I början har den en sån där Maria Bau-uppgång när det känns som om tonerna bara stiger och stiger, och inte nog med att ingens röst spricker så låter det bara vackrare och vackrare. Jag har försökt hitta texten på nätet, men jag har glömt en stavelse i början så Google ger mig inte vad jag vill ha. Den börjar ungefär Herre, öppna mina ögon så att jag kan se allt det goda. Den är så vacker. Och den väckte jag mig med idag. När jag hörde att de var i ett rum gick jag runt hörnet ut i korridoren för att höra bättre men inte synas där jag stod och mimade, lipade och ledde sången (det kan jag aldrig låta bli att göra när det är riktigt bra), men sen ser jag en spegel på väggen där de har sett mig hela tiden. Men jag var så uppfylld av sången, den ringer fortfarande konstant i huvudet en timme senare.

Mamma läste om en adventskonsert i Blå hallen/Stadshuset den 1 dec för 350:-. Det tror jag är "riktig musik" och inte nån dagiskör el!er vi som vill sjunga-kör. Men jag klarar inte en sån grej. Jättejättesynd! Att bo här i landets bredaste kulturutbud och aldrig orka nåt.

Veckan efter är det julkonsert i min kyrka, grannförsamlingen 10 minuter bort. Den ska jag i alla fall gå på. Om det är det sista jag gör. Och så ska jag ta fram keyboardet här hemma och bröla Bereden väg för Herran. Jag är faktiskt stressad inför att dekorera och jag vill bjuda hit barnen osv osv, men trots det är detta den bästa tiden på året.

rätten till liv först

En man i Norrland vars fru haft svår ME i 20 år står inför rätta för dråp. Han hjälpte henne nämligen att ta livet av sig när hon inte lyckades själv. Han hade ju dessutom hjälpt henne med de mesta under tiden hon var sjuk.

Om han får fängelse blir jag såklart outsinligt ledsen. Först för de ingen vård, ingen hjälp, inget stöd av samhället, sen när hon inte står ut mer gör mannen en sista barmhärtighetsgärning och hjälper henne att dö, vilket var hennes önskan.

Detta har diskuterats i media, ska man ha rätt ge dödshjälp till folk med ME.

Jag tycker frågan är så sjukt ställd. Har samhället rätt att vägra vård, vägra anpassningar, vägra symptomlindrkng, vägra assistans och i stort sett allt som kunde göra hennes och alla ME-sjukas liv lite lättare, så hade ju folk inte haft något behov av att avsluta sina liv! ME-sjuka har högre självmordsfrekvens än andra. Säkerligen bidrar bristen på vård och hjälp till att göra livet outhärdligt. 

Det finns en debattartikel i Dagens Samhälle skriven av bl a arbetsterapeuten Malin Carlbom, författaren Karin Alvtegen och forskaren Niklas Altermark:

”Vi har något viktigt att säga med anledning av diskussionen om dödshjälp som nu följer i kölvattnet av den uppmärksammade rättegången i Västernorrland där en man står åtalad för dråp på sin fru som var svårt sjuk i Myalgisk Encefalomyelit (ME).”

”Många av de allra svårast sjuka har försämrats av just de insatser som var tänkta att hjälpa. Att diskutera dödshjälp för personer med ME, men samtidigt ignorera hur ME-sjuka behandlas av vårt samhälle och vilka svåra konsekvenser det får för sjukdomsutvecklingen är både orimligt och oärligt. Det är som att säga: 'Ni inte är värda vård, inte värda stöd, inte värda att bemötas med respekt. Inte värda att få era behov tillgodosedda'. Men sedan däremot hävda att de ska ha rätt att välja döden när de inte längre står ut med konsekvenserna av hur de har blivit behandlade.

Vården och övriga samhället måste ta sitt ansvar och behandla personer med ME på ett sätt som inte förvärrar sjukdomen.

ME-sjuka behöver faktiskt er hjälp att leva i första hand. Annars är risken stor att dödshjälp bara blir den yttersta konsekvensen av ett samhälle som konstant förnekar deras verklighet.”

Här kan du läsa hela texten:

50 frågor

Hittat hos Monnah:

#1. Vad åt du till frukost? 

Äter aldrig frukost. Äter middag vid halv sju och sen bara kanske en gång till före midnatt. Mycket fasta, men det går bra på dagen innan man gått upp, men allra värst om man äter skogaholmslimpa med ost och gurka och Oboy, då vill man äta resten av natten.

#2. Vilken film såg du senast? 

Den film jag hade velat se men inte sett är Downton Abbey såklart, men jag tar mig inte ens nästgårds till specialbion där jag kan köra in med rullstol. Grr.

#3. Nämn fem saker man kanske inte vet om mig: 

  1. Det finns väl inget som folk inte redan vet om mig? En öppen bok-mentalitet med välfylld blogg lämnar inte många hemligheter.
  2. Folk kan vara puckon i sina åsikter men det går bra att älska dem ändå. Det är lite svårare, går inte av sig själv, men det gör och man är en lite bättre människa om man vidgar sina kärleksfronter på det viset.
  3. Jag är inte riktigt klädd om jag inte har nagellack. Det väger upp för dålig hemmabehå, fett hår, eksem i ansiktet och inget smink. Fingrarna ser jag själv hela tiden och då kan jag känna mig fin fast jag teoretiskt sett ser rätt hemsk ut.
  4. Jag lärde mig själv att läsa, antagligen med hjälp av Fem myror, när jag var fyra. Plötsligt läste jag vad det stod på mammas handlingslista och hon trodde mig inte utan skrev nåt annat och då läste jag det också. Är verkligen en bokstavsmönbiska, inte en akffermönniska. Men det värsta är matte med bokstäver! 
  5. Jag har en hemlighet kvar och som jag inte tänker berätta. Två faktiskt. Bägge rör kroppen och är alldeles för förnedrande för att berätta om.

#4. Vilken film kan du alla replikerna till? 

Ingen. Men närmast är väl Pride and Prejudice.

#5. Stör det dig om någon säger att dom ska ringa men sedan inte gör det?

Jo, verkligen. Jag tål inte telefonsamtal bra och har nog samlat för det. Blir de då inte av när det skulle måste jag samla och vila en gång till, eller ännu värre om personen ringer rätt tid men nästa dag. Då kommer jag ju inte ihåg vad jag skulle säga.

Men om nån kanske ska ringa privat och inte gör det blir jag nästan glad. Det låter hemskt, men telefonsamtal är så krävande. Jag orkar egentligen inte.

#6. Vill du just nu göra några tatueringar? 

Nej, nej och åter nej. Det är så white trash. Ursäkta om jag förnärmar nån, men det är så billigt. Skulle jag dö om jag inte tatuerade mig skulle jag göra en prick under foten.

#7. Sover du med eller utan kläder på dig?

Underkläder.

#8. Vilken parfym använder du? 

Jag har i princip slutat med parfym, först av hänsyn vid vårdbesök, sen för att jag blivit avvand och tycker att det luktar väldigt mycket. Jag har aldrig haft samma parfym två gånger, förutom nu, när jag köpte en Romance av Ralph Lauren på tradera för att i alla fall ha nån.

#9. Hur många landskap har du bott i?

Västra Götaland, Halland, heter detta Sörmland? Och Schweiz och England och vistelser på några veckor i Boston, Utah, Frankfurt och Italien.

#10. Sover du på någon särskild sida? 

Vi byter inte sida här hemma och då har jag Mikael till vänster om mig när vi ligger i sängen. Men på hotell, kryssning osv så är det inte så jättenoga.

#11. Är du en beroendemänniska? 

De som känner mig skulle säga att jag är galen i väskor, skor och stövlar, smycken, kläder. Böcker, soundtrack till Jane Austenfilmer, Jane Austen-filmer. Böcker. Men beroende är jag inte, bara nästan. Jag kan låta bli att köpa fynd på tradera, men 1 gång av 20 trillar jag dit ändå. Men jag är inte beroende av nåt annat, kanske lite socker då.

#12. Vem är den roligaste människan du känner? 

Jag har ingen som helst aning. Pinsamt att jag inte ens kommer ihåg vem som är rolig.

#13. Har du fått fortkörningsböter någon gång? 

Nej, då hade de hellre bötfällt mig för att jag körde utan körkort :-)

#14. Dagens låt?

Ingen. Gårdagens var när en fet kille med långa lockar sjöng the Prayer på en uppsjungning tillsammans med en tjej. Han är så nervös och apart men sjunger gudomligt, och då gillar jag ändå inte opera. Och Du måste finnas. Den slutar aldrig beröra. Bara hon kan sjunga den med sån känslointensitet att det verkar äkta, inte spelat. Efteråt kom en variant med Sanna Nielsen och den var vi tvungna att stoppa faktiskt.

#15. Har du varit med i tidningen? 

Ja, i Allers och Må bra om jag minns rätt. Om ME båda gångerna. Samt i Sveriges alla tidningar i samband med Ulf Adelsohns eriksgata (1982?) (inför valet där han ville möta vanliga människor och mamma skriver vanliga men catchy brev.)

#16. Hur imponerar man på dig? 

Var smart, kvick och snäll. Ha snygga skor. 

#17. Vilken är din favorit-Disneyfilm? 

Jag har väl bara sett typ fyra stycken och då måste jag säga Belle, för hon läser böcker. Beauty and the Beast rättare sagt.

#18. Vem ringde du senast?

Mikael, i onsdags, ser det ut som i telefonen.

#19. Vad skrämde dig om natten som barn? 

Monster under sängen, mörker.

#20. Vilken är din favoritjulsång?

Nästan vilken som helst av de klassiska (inte Mer Jul av Adolphson och Falk alltså!!!) och särskilt Bereden väg, Jul, jul, strålande jul, och Kom och Se. Samt de flesta av John Rutter. Och Luckamorgon på teve ska vara med überduktiga sångare, inte något dagiståg! Inte heller musikskolan i Töreboda, utan riktiga sångare.

#21. Vilken är din bästa egenskap? 

Det är för svårt att säga just nu, jag är lite vilse.

#22. Är du social? 

Småprat? Koka mig levande! Fester, samma sak. Samtal med 2, 4, 6 personer älskar jag och om jag känner dem är jag inte nervös, annars är jag det. 

#23. Favoritland utanför Sverige?

Italien

#24. Vad läser du just nu?

Som Pesten av Hanne Vibeke Holst. Såg henne på Babel och blev helt förälskad i boken och fick den i julklapp. Hela januari läste jag, halva boken, sen har jag inte haft tid över. Inte konstigt när man lägger energi på sånt här! Men det kräver en del för att läsa. Men jag tror jag ska fortsätta med boken men inte tro att jag måste komma ihåg allting utan bara känna läslust och glädjas i nuet.

#25. Hur mycket kontanter har du på dig just nu?

En femhundring.

#26. Favoritskådespelare 

Colin Firth/Mr Darcy är nog den ende skådis som har en egen anslagstavla på min Pinterest.

#27. Isglass eller mjukglass? 

Typ solero med isglass utanpå och sen glass inuti.

#28. Vad är det första du gör på ett hotellrum?

Kollar utsikten, badrummet, sängen. Packar upp. Jag älskar att packa upp i hotellrum, ställa allt som det ska vara, förhoppningsvis ha nog många galgar osv.

#29. Från vem är ditt senast mottagna SMS? 

Bokningsbekräftelse på Botoxbehandling.

#30. Vad skulle du vilja lära dig? 

Skulle vilja gå om universitetet, kanske några andra ämnen. Köra bil. Dyka. Sjunga vacker och inte bara bra. Laga mer mat, sy bättre?

#31. Vad var ditt senaste inköp?

En kökshandduk på tradera som jag bestämde mig för att inte bjuda på när jag såg att den hade svart botten, inte blå som vår likadana löpare, och att deras frakt var rätt dyr så det blev 60-70 spänn för en kökshandduk. Så jag fattar inte hur jag kunde bjuda på den fast jag bestämde mig för att inte göra det. Sömnpiller säkert, jag kommer inte ihåg det heller. Det är bäst att den är bra!

#32. Till vem sa du ”Jag Älskar Dig” senast?

Jag sa det till Jonte innan han åkte till Asien och jag vet inte om jag har sagt det till Mikael sen dess. Jag säger det inte varje dag till honom, det får inte gå inflation i det eller fungera som en avslutningsfras innan man lägger på luren.

#33. Vad tänkte du när du såg dig själv i spegeln i morse?

Wow, jag måste ha glömt att borsta tänderna igår kväll.

#34. Vad väljer du, godis eller chips? 

Godis! Fast gärna sourcream & onion chips med Holiday-dip och gurk- och morotsstavar. Men bara chips som snacks gillar jag inte så mycket. Hellre då ostbågar eller micropopcorn med smör..

#35. Din absolut sämsta egenskap? 

Jag har svårt att bedöma mig på det planet också. Jag tror Mikael skulle säga kommunicerar dåligt, men inte som i är svår att förstå när hon pratar, utan kommer inte på att hon ska kommunicera vissa saker. Men jag är ju van att prata hål i folks öron, samtidigt som jag levde ensam i många år och aldrig behövde berätta nåt för nåns skull utan bara om jag själv hade lust.

#36. Vad är ditt favoritdjur?

Delfiner. Men om det avser husdjur så hund! Vill egentligen gärna ha en hund, men bara hälften. Den får inte krafsa och väcka mig, inte sova i sängen, inte behöva promenader, inte kosta pengar. En sån hund hittar man på bottenvåningen på Hamley's i London...

#37. Hur lång är du? 

176,5 cm.

#38. Vilken är din ögonfärg? 

Brun

#39. Om du skulle ändra någonting hos dig själv, vad ändrar du?

Vikten! Allt annat har jag ju teoretiskt en chans att ändra på själv. Jag behöver inte väga 57 igen, men vi säger väl 69 kg då. Knappt 40 kg ner. Men jag har gått ner nästan lika mycket själv redan. Det är jag stolt över, men det är fortfarande det där med mediciner som ställer till det.

#40. Vad värdesätter du hos dina vänner?

Samma som imponerar på mig, intelligens, kvickhet, snällhet. Och snygga skor, verkligen!

#41. Vilket av plaggen i din garderob är din favorit?

Min favoritklänning som jag köpte med Rebecka i London, som dels blev så ofantligt för stor att jag gav bort den, men fick tillbaka den när vederbörande gått ner i vikt, men nu behöver jag gå ner typ 20 kg för att få på mig den. När vi hade 30-årsfirande för Thomas hade jag på mig den och kände mig som tidernas fotomodell. Då hade jag precis gått ner 16 kg. Och precis efter det provade jag Saroten och gick upp 9 kg. Alltså.

#42. Vad får dig att gråta? 

Bra, äkta, berörande musik. Jag tror jag är sån där högsensitiv person och att musik talar till mig på nåt mer sätt än den talar till vanliga människor. Jag kan känna mig som om jag inte klarar att stanna i kroppen, jag måste liksom fly upp i himlen för musikkänslorna blir så starka att jag inte vet vad jag ska göra med mig själv. Och därför lyssnar jag sällan på musik, är det skvalmusik från radion så orkar jag inte ljudet, är det bra musik är det som att springa maraton för jag blir så berörd.

#43. Nämn tre saker som får dig att le? 

Bebisar!!!!!!!! När Mikael kommer hem med nåt, blommor, smörgåstårta eller så. Komplimanger. Jag strävar efter att alltid verkligen tro på människors komplimanger, varför skulle de ljuga?

#44. Om du fick tre önskningar, vad skulle det vara? 

Bli rik (och köpa en lägenhet med fotlister, stuckatur, serveringsgång och hög i tak. Och möbler och gardiner som passar) (och köpa en understated BMW när Mikael har hjälpt mig ta körkort) 

Gå riktig skrivarutbildning och bli utgiven författare, också gärna populär, fast jag ännu inte ens har bestämt mig för att inte skriva under pseudonym. 

Att alla i min familj och Mikaels barn bodde i vårt område.

#45. Vilka är dina favoritserier på tv? 

Kollar inte på nåt speciellt just nu, men mina senaste tre favoriter visar vilken min favoritgenre är: The night manager, Line of Duty och The Body Guard (tror jag den hette). Gillar också Broadchurch, Shetland, Vera. Och gärna också norska och danska krim. Och Downton Abbey!!!!!!!!!!!

#46. Vad har du på dig just nu? 

Har lagt mig nu men hade svarta jeans, båtringad, trekvartsärmad vitsvartrandig topp med fleecefilt. Måste ha långärmat på vintern. Borde inte ha min värdelösa hemmabehå men jag orkar inte sånt som sitter hårt och sticker en i fläsket.

#47. Vilken superkraft skulle du välja – att kunna flyga eller att vara osynlig? 

Jag skulle älska att kunna frysa. Om man fick ha ordentligt på sig däruppe. Osynlig vet jag inte vad jag skulle med det till. Jag har inga jag måste tjuvlyssna på. Det skulle vara några stensäkra aktier som vi kunde tjäna fem miljoner på till lägenheten med stuckatur. Fast jag vet inte om fem räcker, så kanske 10 då.

#48. Vilket är ditt favoritgodis? 

Gott och blandat. En röd, en grön, en svart söt. Upprepas. De salta brukar Ellen få och Ellenns barndomsvän åt alltid upp de gula och orangea. Jag frågar bara en sak. Har de verkligen kollat att folk gillar de gula bäst? Det är ALLTID flest gula i och färst gröna alt svarta söt.

#49. Vad är din största fobi? 

Tyvärr getingar. Och efter i somras så gillar jag inte att ha decimeterlånga gräshoppor inne i lägenheten heller.

#50. Vilken resa drömmer du om just nu?

Hotel Dolcestate nära Cefalú på Sicilien. Alltså, den maten! Fast de har stängt nu. Då skulle jag hemskt gärna åka till Kap Verde!

Och detta baseras på att jag kan flyga i överljudsfart, för en flygresa på 6h låter inte så görbar när jag knappt tar mig till Huddinge.

sammanbrott?

Jag släpade mig upp idag, kvart över sex, hade sovit sådär och blivit väckt av astma i mitten och det gick åt jättemycket bricanyl så flera som vet nåt sa att jag behöver annan medicin och det var ju vad läkaren sa, att jag skulle höra av mig om det blev värre. Så jag skrev det idag på 1177.

Så när jag gick upp gick jag bara de 10 stegen till soffa/fåtölj och satte mig och pratade med Mikael. Det framkom att han hade köpt en grillad kyckling och då tänkte jag gå upp och dela den och göra sallad till. Att göra riktig kycklingsallad med makaroner i och hemgjord currydressing var önskedrömmen, men det blev den rimliga varianten insåg jag. Men när jag gått till köket och tittat på kyckligen, började tårarna rinna. Jag hade redan slut på energi. Så Mikael skulle behöva göra maten, jag tvingade mig att ta alla piller, för det är jobbigare att förklara för någon annan, sen tog jag med mig kläderna till bordet och tog på mig en strumpa medan jag vilade från en tugga. Såna är mina dagar nu. Orkar bara klä på mig och ta piller. Jag är så nervös över att täcket slog bort benen under mig, men jag måste verkligen vila så mycket att jag kan hämta mig från det här.

Sådär satt jag och grät och Mikael höll mig i handen och klappade mig. Hittade några logiska fel i min känslosamma slutsatser om alltings eländighet, vilket gjorde att bördan minskade, men det gjorde handhållandet också.

Men så började jag gråta igen, den här gången för att jag ville vara en stark fru som kunde hjälpa och stödja min man mycket, inte att han ska komma hem som en trött 59-åring efter 6 timmars flyttning och behöva trösta mig nör jag får sammanbrott. Lip, lip.

Sammanbrott? Sa Mikael med ett leende. Om det här var ett sammanbrott så varsågod och ha så många du vill. Jag minns inte exakt, men nåt ditåt. Jag blev så lättad!

Det var skönt att höra att det inte är en jättestor grej för honom. Jag är ju ganska passionerad och stormande på ett sätt, men jag blir sällan arg eller sur men ofta ledsen för sjukdomen. Och det förstår han och tröstar bra, men reser sig nyktert upp och fixar kycklingen. Han VET att jag skulle göra det om jag kunde, även göra det även om jag egentligen inte kunde. Men om jag faktiskt inte kan fast jag vill, då får jag aldrig några förebråelser eller påminnelser om att han minsann också är trött. Han kan säga när han är trött, det är inte så att jag har monopol på det, men han använder inte sin trötthet emot mig och det är väldigt vuxet gjort.

Jag har ju blivit nån som jag inte var förr, en rädd, orolig, kontrollerande, självsvag, fet version av mig som var så lyckad i många år fast jag var sjuk. Jag hade begränsningar men hade ändå utrymme för så mycket i mitt liv att det var ett rikt liv. Men nu är det inte precis ett rikt liv kvar. Ett rikt liv på Pinterest. Och jag ligger och tänker ut menyer och temafester, det senaste är middag med julmustprlvning (blindtest) med barnen. Men jag orkar inte julpynt och Mikael har inte tid än. Jag tror vi får göra så att julgrejerna förvaras på ett ställe som jag vet om och kommer åt, så kanske jag kan ta en stjärna i veckan från oktober. Vi får se. Barnen ska fira hos sina andra halvor i år så vi får en lugn jul vilket inte är ledsamt alls. Just nu längtar jag efter alla vackra grejer som gör hemmet så fint, men jag svimmar vid tanken på att klä granden. Lyfta armarna 100 ggr? Värdelös ide!

Men ni skulle veta vilka coola tilltugg jag planerar till julmustprovningen. Då skulle man bara äta typ jordärtkockssoppa eller nåt sånt till förrätt, med bröd, och sen gå lös på finger foods som passar till must. Och fina små ark för röstning. Ifall jag bara orkade liiiiite till, så mycket kul jag skulle kunna hitta på då!

barndomens dumheter

Jag kommer ihåg att jag alltid höll för titthålet i dörren när vi skulle till mormor och morfar. Det var liksom roligt som barn att överraska. Men nu förstår jag att man som gammal, eller som vem som helst egentligen, inte vill öppna dörren utan att se vem det är först.

Jag kommer också ihåg en gång när jag svarade Skeppsbrons nakenbadhus när jag svarade i telefon och det var farmor. Hon sa ungeför Nej, men jag skulle till mitt barnbarn, och jag avbröt Men det är jag, det är Anja, men hon kunde inte ta in det, och jag insåg att det var smartare att lägga på och svara Anja ordentligt. Det var på den gamla goda tiden när man hade en telefon med sladd och som satt fast i ett hål på väggen. Och en krullig sladd mellan luren och knapparna. Vilket stenåldersfynd!

Så ser jag rubriken på veckans Mitt i och som jag har missat tills nu: "Äldre lurade av falska barnbarn" och jag blir så vred. Man får stjäla om man vill vara så usel, men man kanske skrämmer ihjäl folk som måste fortsätta arbeta på Apoteket, Guldbutiken, frissan. Men att ge sig på sina gelikar tycker jag är avskyvärt, men att skada barn, handikappade eller gamla är mer än så. Det finns en blind kvinna som bor på andra sidan rälsen här i Vh och hon gick som jag minns det med rullator och väskan i korgen. Hur lätt är det att stjäla en väska från en blind? På ett sätt undrade jag om hon var dum som gjorde det eller extremt modig, a Statement Maker. 

Men den som attackerar svaga tycker jag är psykopatisk. Inte för att jag har läst psykologi och vet vad det egentligen innebär, men att kunna ignorera den allmänmänskliga känslan empati gentemot svaga och försvarslösa för sin egen vinnings skull är vidrigt. Illa nog att ett gäng äldre killar ger sig på en ensam, något yngre kille och snor hans jacka och telefon. Mina ungar skulle aldrig få ha jackor för flera tusen som "inbjöd" till överfall. Men det betyder ju fortfarande inte att det är deras fel, men är det vettigt att ha skolans dyraste jacka men vara rädd varje gång man rör sig ute?! Det är att skapa helt fel liv åt sina barn. Jag älskar citatet "Ge inte dina barn vad du inte hade råd med, utan lär dem vad du inte visste."

De där historierna som jag fortfarande inte riktigt kan tro att de är sanna, om att man blev botad från AIDS om man våldtog ett spädbarn, gör ju att jag undrar om det ens finns hopp för mänskligheten.

Ibland tänker jag när de kriminella hämnas på varandra att de har valt det själva, får skylla sig själva, varsågod och ta död på varandra om det är ert kall i livet. Men man ger sig inte på mammor och pappor med barn och man bombar inte oskyldiga. Man bränner inte upp folks bilar för att det är skoj. Man har inte roligt för att nån annans liv blir förstört. Man ska inte ens ta livet av sig genom att hoppa fram för en bil, som M var med om. Såvitt han vet så dog hon inte, men det finns ju tågchaufförer som blir helt förstörda för att nån hoppar ner på rälsen. Inte deras fel, men den normala mänskliga känslan är sorg när ett liv släcks.

Även inom kriminaliteten trodde jag det fanns regler, men det verkar inte så. Det kanske var så på 20-talet, 1920-talet alltså. Gentlemannatjuv, "shook hands with Sinatra" (när nu han levde), allt sånt är tydligen borta. Och då måste reglerna skärpas på motsvarande sätt. Att stjäla är alltid fel men att lura en gamling är förfärligt. Då ska man straffas ordentligt, inte få straffrabatt. Om politikerna inte förstår det här med rabatt, så är det så att om man säger köp tre, betala för två, så köper folk två men får en extra! Så straffrabatt är en uppmuntran till fler brott. Man får ett gratis om man "köper" två. Fattar inte hur folk kan acceptera det. "Ja, men de blir ju inte rehabiliterande av mer tid i fängelse". Nej, det kanske inte de blir. Men det skiter väl jag i. En som tycker det är en bra idé att skrämma en gammal person som säkert har vänt på småslantar hela sitt liv och ta deras sista kronor, en sån är redan så rubbad att jag inte vet vilket sorts program som skulle få dem snälla, produktiva och ha ett jobb som inte gick ut på att stjäla från arbetsgivaren, eller för den delen, hemtjänstbrukarna (true story!). Kanske om de fick tillbringa tiden med att först träna upp en hund till t ex diabeteshund, så de blir älskade ovillkorligt (kanske för första gången i livet) och känner glädjen i att hjälpa andra istället för att stjälpa dem. Och sen skulle man ha nån relativt lång lista på saker man skulle göra, som hjälpa en gammal tant över gatan. Småprata med henne, för att se hur hon hade det, inte med målet att få reda på var hon har sina pengar. Så att de får se att de svaga inte är mål för stöld utan människor som älskar och gråter. Och om de tvingas göra massa bra saker för andra så skulle de plötsligt känna att det känns bättre inne i mig när jag är snäll mot nån än när jag slår nån. Jag tror inte man kan fixa det med terapi, bara lägga grunden till det, utan att man behöver utföra goda gärningar för att kunna känna det självvärdet man får av det, och av bara det.

Men för dem som inte vill lära sig så ska man i alla fall hålla dem inlåsta så att de inte kan råna nån annans morfar. 

Och ja, jag är hemskt intresserad av politik men helt outhärdligt trött på politiker.

min galna, underbara morfar

Mammas goa kommentar:

Allt gick fort och hetsigt hos honom :-) Vi kämpar lite emot det arvet. Lagom är bäst. 

Han spelade ju ibland till församlingspsalmerna när ingen annan fanns, och eftersom han inte kunde noter så gissade han sig till vilken psalm det var. Och tog sina egna ackord. Nån gång gissade han fel på psalm och spelade nåt helt annat :-) Det blev livat.

kluven men sugen

Jag har ett smått hysteriskt förhållande till jul. Älskar Jesusbarnet av hela mitt hjärta, vill gärna använda december till att ge honom presenter i form av goda gärningar som hjälper min nästa. Men jag ser ju aldrig nån som säljer Situation Stockholm, orkar inte fixa hygienpalet åt hemlösa i Kryckan, vi är glada om vi orkar äta bättre mat än frysmat i micron. Mikael har bokstavligen inte haft en sekund över och det är fortfarande ett examensarbete kvar. Och sen ska han söka jobb, det är inte så stressande kanske men gör inte sig själv. Med andra ord så vill jag involvera honom i julförberedelserna så lite som möjligt tills han är klar med allt. Men jag har ju velat ha allting framme i flera veckor. För före är kul, efter är tråkigt. Jag är ganska ensam om det men jag är så gammal att jag inte bryr mig om det längre.

Men här har ni lite inspiration, om ni inte redan har fyllt era kvoter från reklammagasinen.

Men kom ihåg att det är Christ som är centrum i Christmas.

kolla vad snyggt!

En i varje blir liksom djärvare och mer impactful. Undrar om vi ska göra så med nästa bukett. Tror bilden är H&M:s.

drömhus?!

Det här är inte riktigt min stil, men har nåt så lekfullt, förtjust över sig att jag tänker att man måste må jättebra om man bor i huset. Om det finns hiss 🤪

Vad är det med klänningar???

Jag har alltid varit förtjust i klänningar. Kommer ihåg en del klänningar jag hade som barn, en brun som jag avskydde, en lila med små vantar på som jag tyckte om och en rosa fotsid med puffärmar som jag älskade passionerat, hade på ett familjekort med glugg där fram och som jag grät när vi fick ge bort. Och mina fräcka kusiner la den i utklädningshögen, då blev jag ledsen.

När jag flyttade hemifrån upptäckte jag att en Pressbyrån i ena ändan av Nordstan hade många utländska tidningar blev det min favoritpromenad på lördagarna när jag inte hellre tog långa vägen via gamla Ullevi, Liseberg, avenyn och hem. Underbara promenader. Men den Pressbyrån hade BRUDTIDNINGAR och jag var så såld. Sen flyttade jag till Schweiz och köpte säkert sex BRUDTIDNINGAR på tre månader. Det var inte nödvändigtvis att jag ville gifta mig, just då i alla fall utan i framtiden, men jag bara älskade det vackra. Nu älskar jag också tapeter, kristallkronor och glas med samma passion. Kanske till och med bilar, fast det är inte ofta man ser en bil som är lika vacker som en brudklänning. Ellen bodde i en välbärgad förort till Frankfurt och där dreglande vi i korsningarna. Aldrig sett så många understated glänsande BMW:er som där. I princip varje bil var en svart beamer vid rondellen med macken som ledde till Ellens gata från motorvägen.

Just det, det var så grymt varmt där när jag var där när hon hade opererat handleden och jag fick agera frissa och hjälpare. Det kunde vara 32° kl 21.30. och hon bodde på fjärde våningen, vindsvåningen, utan hiss. Och som hade takfönster. Jättenöjd med takfönster i värmebölja. Ellen som kom direkt från den italienska sommarvärmen tyckte inte det var märkvärdigt, jag fick antingen stå i duschen eller äta glass. En gång blev jag avsläppt vid sagda rondell med mack och jag tänkte köpa en solero för promenaden hem. Det var en liten bit på en gata, kanske 200m, så inte så långt. Men som svensk har man lärt sig att vänta lite innan man öppnar glasspapperet så glassen får en chans att smälta från hård isbit till svalkande glass. Men efter bara några steg i 35° var den mer som ett glassliknande objekt med rinnande spår på trottoaren. Den fick jag sluka. Tänk att en erfarenhet som att äta en glass ingalunda är universell!

Men jag kom från klänningar till glassar. Jag har glömt vems den här klänningen är men jag är KÄR!!!

Årets H&M-samarbete

Om jag hade storlek 36 istället för 54 och behövde några blåsor skulle jag verkligen tälta för att komma först i kön imorgon bitti för att norpa några klänningar av Giambattista Valli som är årets H&M-samarbetsdesigner. Några av Madeleines finaste klänningar kommer från honom. Jag hade gärna gått på julfest, eller vilken fest som helst egentligen, i nåt av nedanstående. Jag har tittat på Metro Modes reportage med deras 18 favoriter och här är mina bland dem:


Den här skira saken skulle jag haft på mig på vår grandiosa 10-åriga bröllopsdagsfest. Men då får man inte spilla. Har hittat att nån på eBay syr vuxenhakklappar. Om det fanns nån som matchade hade man kanske vågat äta i den här klänningen.
Hade gillat om ärmarna var lite mer trumpetiga. En svart klänning är inte så somrig och jag hade tyckt att det balanserade lite bättre. Den här ser annars inte så extrem ut som en del haute couture-verk gör. Som en vanlig klänning, fast extra snygg! Kan tänka mig att tyllen och blommorna är ljuvliga!
Jag tror att den här kjolen är ca 40 cm lång och jag brukar behöva 60 cm för att nå till knäna. Men om vi låtsas lite så ser den här kjolen helt drömsk ut! Verkligen en stark kandidat till en vintrig fest. Jag hade velat matcha den med en svart, kortärmad angorapolo. Kolla vad kjolen vippar!

Ääääälskar att de matchar de två olika röda färgerna med varandra. Precis lagom olika för att det ska se spännande ut och inte som att man är färgblind. Läderbyxlorna är lite för mycket boyfriend fit för min smak, jag brukar inte vara så snabb att hänga med modet, men å andra sidan hade ett par smalare byxor lätt sett ut som pinnben i och med att toppen har sån övervikt runt axlarna. Jag hade nog gärna haft på mig ett par vinröda sammetsbyxor till. Då hade de kunnat sitta lite tajt över rumpan men sen vara långa och raka och att bara de spetsiga skorna sticker fram under byxfållen.

Nu ska vi på julfest! Ingen panik alls för hur vi ska få hemmet julfint i tid!