Att tänka på nåt

Tydligen ska man ha en plats i sitt sinne, som man ska tänka sig att man är på, för att tänka goda tankar istället för dåliga. Jag har aldrig lyckats skaffa ett sånt ställe, men jag har det rätt bra i huvudet ändå.

Men i dagens citat ur födelsedagsklokboken står det att behagliga tankar är bra att falla i sömn på.

Jag brukar däremot inreda kända hus och lägenheter när jag behöver ligga och försöka somna. Särskilt Ellens hus eller familjens sista villa på Sämgatan, för att de båda är så väldigt stora. Mycket inredning att tänka på.

Däremot har jag ett bryderi när det gäller boningar. Jag råkade klicka på hemmet när jag skulle lämna omdöme på ebay (jag ska organisera mina nagellack och har köpt en sån där plastbit med plastfarfar på, som jag ska måla med mina nagellack och benämna dem typ 1-20. Men det var inte det jag skulle säga. Hemmet. Det finns ett nybygge för 995 000:- och man får välja hus. Det ligger bredvid lilla Ica, halvtimma i alla fall, och jag kan inte fatta vad det är de säljer. 995' låter som en tomt eller ett litet hus, inte båda. Det måste vara fel. Sånt som är för bra för att vara sant är det oftast också.

Men man kan ha roligt ändå. Tänka på de olika attraktionerna på Liseberg t ex!

Fast jag är efter på feedly (där har jag alla bloggar jag läser samlade) så imorgon kanske vi kan åka till Liseberg. Annars är jag lite sugen på att bada. Vet inte hur länge jag måste vila mig efter botox.

Tänker ni på nåt roligt när ni skalar potatis eller ska somna?

Att bli rik

Å, jag har fått en bra idé igen. Hur man kan bli rik.

Köp aktier i Roche. De tillverkar MabThera (rituximab, som det snart börjar en norsk studie i om det hjälper mot ME.)

Det sägs att det finns 40 000 personer med ME i Sverige. Vad det finns totalt i hela världen vet jag inte, men miljontals. Forskare har hittat ME på varje plats man har letat efter det.

En dyr medicin till en helt ny patientgrupp som finns i hela världen, det måste väl göra att läkemedelstillverkarens aktier går upp i värde?

Det enda skulle vara om patentet går ut snart. Det orkar jag inte leta efter nu. Är lite matt efter att ha fått en sån bra idé.

Gränsen kryper närmare

Idag har jag duschat, fått botox i stan, beställt sallad på haket och sen varit hemma. Mina ben känns som efter ett för långt lopp. Jag har alltså gått för mycket. Har exakt gått från ytterdörren till vår bil, från bilen in i läkarmottagningen och ut igen, från bilen till pizzerian, sen ut och till en bänk i tre minuter, sen från bilen och in. Jag kanske måste skaffa en stegräknare. Max 40 steg om dagen? Fast jag har för mig att mamma testade det, och den kände inte av hennes trippande steg. Idag har jag släpat benen hemma, det räknar den nog inte heller.

Jag är i alla fall inte nöjd.

Och nu har jag ont i magen och migrän, som jag alltid får av att bli stucken i massa smärtpunkter. Och så ska jag försöka hålla ner på smärtmedicinerna. Har velat ta nåt i fem timmar. Gav mig själv en Alvedon för en kvart sen. Den duger inte.

Så när är en bra tid att dra ner på migränmedicin? På sommaren, när jag alltid har värre migrän på grund av vädret, eller när man försöker dra ner på sömnmediciner, för det är ju lätt att somna när man har migrän. Och jag har ju inte svår insomni i alla fall, så visst vågar jag riskera att störa sömnen. Det blir ju bara rent helvetiskt följder av sömnbrist.

Grr.

Jag säger ju det, sockret är den bästa värsta trösten. Åt en Nogger. Det är inte lätt att vara missbrukare. Som ser en intervention i den nära framtiden.

Nu är jag labil också, och lipar efter sex timmars sömnskuld. Och nej, vi med ME tar inte igen förlorad sömn nästa natt. Så jag får bara må skräp och försöka somna ändå. Jag tog ju hela åtta piller som kvällsdryck.

Fy, jag vet att jag borde skära ner på mina mediciner, särskilt på sömnpiller, som jag har överdoserat en sort av i flera veckor. Jag fattar aldrig när jag ska få tillfälle och skölja ur kroppen alla de här gifterna utan att ligga gråtande, med smärta i kropp och migrän i huvud, och deppighetssuget i hjärtat, och så hålla reda på nån sorts liv. Det livet där nu Mikael får komma ihåg att jag gav honom ett kuvert att posta, som jag sen tog tillbaka när jag hämtade ett rek. Att vara en hjälpsam församlingsvän, dra ihop en inkomst, vilket inte är lätt
Och det där med att hjälpa honom med sina problem (eller ska det vara hans, jag lyckas aldrig lära mig det), att stöttea honom i hans roll som förälder till tre barn inom tullarna höll jag på att säga, och en med små barn i Oslo. Han tackar ja, är ambitiös och generös, och vilken annan man är ute och går med en hund som inte är hans, ser en villa med långt gräs, och frågar damen om han får röja lite. Sen tog han hem gräsklipparen för att försöka laga den, men det gick inte.

På ett sätt känner jag att han inte kan ligga på max hela tiden, för jag kräver inte, jag frågar om det finns nåt kvar typ. Nån kan säkert uppleva mig som krävande. Fast jag är försynt.

Fy, den här dagen var både trevlig och jobbig. Lipar lite, det rinner bara. Jag har förnuft att inte börja hulka när jag har blivit stucken i alla ställen som gör ont vid migrän. Men det känns faktiskt som om vetekudden och Alvedon har gjort storverk. Inge lip, inge lip!!!

Men goda nyheter!!

Dagens komplimang

Var i stan på botoxpåfyllning. Har haft migrän 40 av de senaste 63 dagarna. Ingen är särskilt nöjd med det. Så jag har fått prova en medicin mot nervsmärta. Den har på två månader inte gjort nytta, men det är inte ultimat att testa en medicin på samma gång som årstiden alltid bjuder extra mycket huvudbry. Hursomhelst, jag sa att jag gått upp 7 kg av medicinen. Lite surt eftersom jag verkligen fått kämpa mig ner i vikt. Men då sa sköterskan nåt i stil med att det är bra om de bra människorna tar lite mer plats i världen. Fattar ni!!

Man är i en sån utsatt ställning gentemot vårdpersonal, så att gå hos snälla människor är fantastiskt.

Dagens klokord

Tänk på att det mesta är övergående.

Så stod det i klokboken jag fick av Mikael.

Jag har hört det förr, men mycket käckare faktiskt.

I gamla skrifter står de "Och det hände sig att...". På engelska använder man då frasen "It came to pass that...".

Och allt som händer, allt som kommer in i våra liv, det comes to pass! Inget elände är menat att vara för evigt. Till sakens natur hör att prövningar kommer för att inte stanna.

Ibland tror man att livet är ett enda långt migränanfall och muffinstop, men det värdelösa kom för att passera förbi. Så skönt!

Hejdå och Good riddence!!

Kan ni hjälpa mig?

Igår mellan mina sovperioder ska jag ha sparat ner följande bild till telefonen. Problemet är att jag inte vet vad det är och varför i all världen jag har sparat bilden.

På ett ställe ser det ut som en högerstovel med dragkedja ända upp, men det där plastspännet???

Jag är så spänd på om ni kan se, och Obs! Jag har inte något annat facit än vad ni ger mig.

Drömskylt

Den här skylten tycker jag är jättevacker.

Ännu vackrare vore den på italienska: Spiaggia. SPIAGGIA!!

Olika fast olika

För en gångs skull är Mikael irriterad över att han inte kan sova. Han förstår mig, brummar han. Ingen gillar det, jag orkar knappt bli sur för sömnlöshet. Om det inte är totalt, då försöker jag få 10 timmar på nått sätt.

Men vi hade visst sagt godnatt tre gånger men det kommer jag inte ihåg, men till slut går jag och lägger mig.

Ville inte stänga dörren till vardagsrummet för jag vill ju liksom ha honom närmare än en stängd dörr. Men jag börjar  ångra mitt beslut. Vad sjutton kollar karlen på!

Dagens knäppaste

Kim Kardashian och Kanye West (var stolt om du inte vet vilka de är) anlitar en dyr dubbelgångare. TILL SIN BEBIS.

Jag måste gå upp. Så här kan världen inte fortsätta.

Lite dagen efter

Varmt

En egen utedusch

Nu fick jag den vetenskapliga förklaringen

Jag vill

Förutom två smycken jag såg på Groupon idag vill jag gå Grundkurs i kriminologi. Det blir nog användbart när jag skriver deckare.

Drömskt!!!!!!!

Jag vill

Förutom två smycken jag såg på Groupon idag vill jag gå Grundkurs i kriminologi. Det blir nog användbart när jag skriver deckare.

Drömskt!!!!!!!

Tänkte bara...

Tänkte bara säga några ljuvliga ord:

Bröstpanel
Takrosett
Spegeldörrar
Kristallkrona
Takhöjd

Och för säkerhets skull, så det inte blir några missförstånd:

Space
Städerska

Tack för ordet!

P.S. Jag glömde ju
Jungfrukammare
Serveringsgång

Tacksam

Ikväll har jag varit deppig. Det beror på att jag är helt slut och också har migrän, som inte vill ge sig. Jag har märkt att jag ofta blir deppig i samband med migrän, vet inte om det är migränet i sig eller triptanerna. Hur som helst så blir jag inte ledaen längre utan jag vet att det är borta imorgon. Kanske börjar om, men det är en annan dags bekymmer.

I lilla kokboken för idag stod det att man skulle vara tacksam för det uppnådda istället för otacksam för det ouppnådda.

Och om det inte vore för min sjukdom så vore livet perfekt.

Men så börjar jag tänka på sånt som normala människor gör, får barn, jobbar, åker på semester, städar. Och så tror jag att jag överdriver när jag ser sjukdomen som mitt enda problem

Men då är boktipset ännu viktigare. Det spelar ingen roll hur bra man har det, man kan ändå hitta fel på sitt liv. Och jag vet inte om svältande barn alltid kan hitta nåt att vara tacksamma för, men det var i alla fall några judar i koncentrationsläger som gjorde det, så då borde vi alla kunna det.

Och följaktligen är jag idag extra tacksam för blommor inomhus, och dem som gett mig dem.

Och fortfarande Mikaels arm runt min midja. Tänk att jag fick kärlek till slut.

Från den ena lyxen till den andra, så är jag också tacksam för ett helt paket fullt med glassar. Åt en 88:an men det fanns nogger, päronsplitt och sandwich också. Kände mig som ett barn som hade fått hela glasskiosken hem till frysen.

Dagens klokord

Ett litet framsteg är också ett framsteg.

Framsteg å framsteg.

Idag träffade jag en människa som tyckte om mig. Vi hade inte mötts förut. Jag är helt oförmögen att se på vilket vis jag var snäll, glad eller trevlig. Jag vet att jag inte var otrevlig i alla fall.

Men så inser jag dels att man är hemmablind, men också att de små sakerna inte alltid är de små sakerna.

Jo, faktiskt. När jag kom hem på min födelsedag och läste horden av grattisönskningar på fejan mest, då tyckte jag det var ofantligt. Jag träffar nästan aldrig nån längre, förutom folk på hemköp eller
killarna i vår pizzeria (de har nämligen också väldans goda sallader) men ändå var det så många som tagit tid och energi att uppmuntra mig med tillrop. Folk som jag inte längre "uppehåller", eftersom jag är för trött för att ens ringa mamma på telefon. Så detta var liksom bara av kärlek. Jag är smockfull av goda, varma känslor som folk ville ge mig.

Men även den minsta framgång är också framgång, som vi hörde nyss, och kanske också att det lilla kan vara det stora.

Framgångsrik låter som om man har en dyr bil och visst sorts kakel i badrummet. Men att träffa en människa och göra gott intryck, eller skapa sig god stämning sinsemellan menar jag snarare, det är väl egentligen det bästa som finns.

Och förresten tror jag att detta var inlägg nr 4000 på den här bloggen. Möjligtvis räknas de 30+ utkasten med i det så jag har några kvar. Men det är alltid nån som har läst. Och om nån, nånsin, har blivit berörd, skakat på huvudet, skrattat eller köpt en get, då har jag ju gjort mitt!

Däremot, mamma, så vet jag mycket väl att morfar kallade mormor geten. Och jag förstår precis varför, tror jag. Jag har hört honom tala om barndomarnas gjeitost. Och där på inte fjällen, men kanske vidderna?, så var väl geten en källa till mat och överlevnad, och så är de rätt gulliga av sig. De kan stångas och buffas på varandra, men är egentligen rätt mysiga. Så jag fattar precis varför morfar kallade mormor Geten.

Men mamma, hur sa han det egentligen? Gjäijt'n!

Jag har tyckt att detta vackra smeknamn borde föras vidare, men har inte hittat nån förrän förra året. Då blev Sara G min Get. Men vi kör lite på prov så hon ska få prova om hon  vill avsäga sen den äran.

Hursomhelst, när det gäller människor, då är det lilla aldrig litet!

Och människor är ju det viktigaste. Mikael kan inte bara göra mig lyckligare än någon annan, han har tyvärr också förmågan att göra mig fullkomligt förskräckt och livrädd, när hans hjärna inte än har fattat att det saknas socker. Då kan det bli grejer.

Men han man hittat nån som är en sån man håller hårt i och inte låter undfly, då finns det ändå en hel del arbete kvar. Inte alla ögonblick doftar rosor. Några fler nu i alla fall, i vårt badrum, där man har an svag nästan genomskinlig doft av en sprucken Romance.

Men visst är det så att hela livet är en tappad farfymflaska. Man kan vara ledsen för den var dyr, eller en särskild gåva, eller så kan man som jag komma på att det inte fanns nåt att gräma mig över för flaskan var nästan tom. Jag ligger här och känner att jag kan komma på massa liknelser och klokord. Men eftersom klockan är hela 2:55, så tro jag mina idéer innebär de klokaste just nu.

Men sov gott, folkens, det är början på allt!

Dagens mållös

"De döda ser ut som om de kramas".

Sagt om flygplansvraket.

Dagens fulbesök

Migrän. Ska alltid börja fundera ut varför. Antar att jag vill ha kontroll över varför jobbiga saker händer med min kropp så att jag kan påverka dem.

Idag kom jag ihåg ett rejält åskväder.

Of course.

Dagens finbesök

Idag fick jag manikyr och pedikyr på hembesök. Mina fötter är underbara nu.

Fast det mest spännande var nog när en stor katt plötsligt står i vårt kök. Igår hade vi en katt som nästan kom in, den stod och tittade på Vanna, men den idag var en annan och inne i köket. Mikael bjöd den på någon djursnack vi hade i skafferiet. Festligt.

Vi hade annars skönt tvärdrag hemma idag. Och så god middag, med manikyristen och hennes man, som Mikael känner men inte jag, än, fast lite nu. Pedikyren fick jag av Mikael i födelsedagspresent.

Och så spelade Mikael och jag ett språkspel jag fick av Ellen och så fick jag två fina toppar av mamma.

Och mina fötter är lena som en barnrumpa.

Dagens klokord

Spill inte tårar på gamla sorger, stod det i boken idag.

Vi ME-folk pratar ofta om att sörja, eftersom sjukdomens förlopp är över decades, inte veckor och det blir mycket att sörja efterhand.  Och nåt man kunde för tre månader sen men blev dålig av nu, det måste man sörja. Ibland blir jag arg på all skit som måste sörjas och accepteras hit och dit. Det är så mycket känslomässigt jobb med en svår och långvarig sjukdom.

Så det är ju väldigt klokt att inte gråta över förra årets spillda mjölk. Jag tror inte jag gör det heller, men kanske skulle en terapimänniska kunna gräva fram andra svar, jag vet inte.

När det gäller annat man kan gråta för, som män man inte fick och så, så propagerar jag för ett helt annat synsätt: lipa inte, ropa Good riddence! Blev det inte, så blir det bättre när det blir. Det förhållande som tar slut är ju per definition "dåligt", så ser jag det. Så skönt då att det finns ett bättre i framtiden.

Mr Darcy ser jag fortfarande inte många fel på, men av de (många andra) jag har trånat efter, är jag särskilt glad för två jag slapp ifrån, men som jag kämpade hårt och länge för. De är bra män, men inte rätt för mig. Jag hade nog fastnat i det där att som ung drömma fram en drömprins och sen tycka att den som kom närmast var ens prins. Visserligen har Mikael flera drömprinsegenskaper, t ex kan vi konversera hjälpligt på franska, men de goda egenskaperna man söker är bara en del. Likaväl är de dåliga, att man ska stå ut med just den sortens brister som NN har. Det får bli lite grävande journalistik innan man vet hur personen är när den inte står på tå för att imponera. Och sen är det nåt som ska klicka. Eller växa fram, gemenskap är det bästa jag kan kalla det, och för oss är det att prata. En dels kitt är golf, biodejter, barnen, barnbarnen, kyrkan, frimärksklubben eller medeltiden.

Men gråta över en man, jag vill inte göra det mer. Vill bara säga Han var fin, när Mikael dör, och så är det färdigt. Fy, det är så jobbigt att gråta. Jag har gråtit min del, eller lite mer kanske. Fast jag har också skrattat mer än de flesta. Men om man är som jag, som väntar hem sin man vilken minut som helst, och -- när man hör nyckeln i låset -- blir så fullkomligt förvånad att man flyger ur soffan och har tur som inte landar med rumpan eller näsan på golvet. Och då börjar jag fnissa, för att jag är så knäpp som är så lättskrämd. Det är inte alla som har så mycket vardagsglädje som jag. Det, hörni!

Om avundsjuka

Glömde en god nyhet

Igår tappade jag en parfymflaska på golvet i badrummet. Den gick såklart sönder, och jag plockade upp de bitar jag såg. Sen kom Mikael och räddade mig och sprutade vatten på golvet.

Lukten är i princip borta nu, det är ju nästan synd, men den goda nyheten var att det bara var yttepyttelite kvar i flaskan, min favorit Romance av Ralph Lauren (den enda parfym jag köpt två gånger), men jag hade köpt den billigt på ebay (såklart) och den hade ändå tagit slut när som helst. Inte nånting att gräma mig över alltså.

Bara en sån sak!

Dagens spänning

Tog kometen till posten. Vet inte om det var jätteklokt dagen efter igår, men jag hade en så stark längtan efter vädret.

Så jag hämtade ett rek (en cerise kimono från Kina att öppna dörren opåklädd i) och postade ett brev. På vägen såg jag nåt så spännande som ett polisavspärrningsband på en moppe! Jag backade lite och tog ett kort (det kunde jag inte med att göra igår på restaurangen) och nu återstår bara att lösa mysteriet. Vad har hänt?

Intrycksfull dag

Gårdagens goda nyheter har ett helt gäng i släptåg:

Först gick jag ut utan behå, tog bara på mig kjol och blus, för jag var nyfiken på posten (och jo, världens finaste kort låg i brevlådan). Sa till min spegelbild i hallen: Vilka långa bröst. Men den goda nyheten var att jag inte träffade några grannar utan behå!
 
Sen får jag säga att jag blev väldigt snygg efter lite trolleri. Min favoritblus, röd med bakknyt och empireskärning från Debenhams fast ebay, röd kjol med halvsmå vita blommor, också ebay, och till det stans vitaste ben och högklackade röda skinnskor för en hundring, även de på ebay, och de hade till och med lappen kvar. Jag har inget emot begagnade kläder, men om skor är för använda så tycker jag det är lite läskigt. Men mina röda från Clarks (ja, det betyder riktigt bra läder) är oingångna. Men sköna! Jag blingade mig i en blandning av favoritsmycken, hälften gåvor från Mikael, hälften gåvor från mig själv.
 
Så skulle vi till Pelikan, som jag skrev om i ett annat inlägg. Man kunde inte svänga varken höger eller vänster in på den gatan, han provade från bägge hållen, och släppte av mig vid övergångsstället. (Nu kommer det snart!) Jag gick lite långsamt, jag kan ju det om jag tänker efter, och sen såg jag Mikael komma gåendes. Jag blir alldeles glad när jag ser honom, i de där svarta finbyxorna som sitter så smäckert över hans gluteus maximus eller vad det heter. Den man sitter på. När Mikael kom berättade han en av dagens många goda nyheter: Han hade scannat Götgatan efter mig men inte direkt sett mig, men en "brunhårig tjej i rött med snygga skor". Nu.kommer.det. Och när han såg att det var jag, så såg han att det var andra som tittade också! Fattar ni vad det betyder!
 
Så det är så fantastiskt välgörande för själen, både att se mig själv i tingeltangel och högklackat. Jag blir alldeles glad att det går att förvandla detta soffmonster till nån som vänder huvuden på Söder. Det är så stort.
 
Sen inne på restaurangen var jag uppfylld av detta med att jag var fin. Kunde inte låta bli att fråga Är jag jättesnygg? He obliged.
 
Jag är så glad att våra händer sitter ihop. Såvida Mikael inte bär massa kassar från bilen så håller vi alltid varandra i handen. Jag tycker vi ska fortsätta med det tills vi dör. Man är aldrig för gammal för kärleksbevisningar. Och man är aldrig för ung för att behöva hålla nån i handen när man är ovan vid trappor och högklackat :)
 
Sen efter middagen åkte vi till utsiktsplatsen vid Ersta sjukhus.
 
 
 
Vi såg och till och med hörde när folk åkte vuxenkarusellerna på Gröna lund. Makalöst vacker utsikt, underbart ljum kväll. Och hemmagjord italiensk glass. Jag tog choklad, blåbär och jordgubb. Det var en hel måltid, och räckte ända till Globen.
 
Sen kommer jag inte ihåg mer. Förutom att jag nån gång efter tolv kom ihåg en prinsessbakelse i kylen!
 
Dessutom fick jag en somrig bukett av Mikael, plus en manikyr/pedikyr, plus den kloka boken. Sen hade han letat efter böcker jag önskat mig från biblioteket, hade kollat upp var man bäst kunde köpa buskar (hade önskat mig en syren eller en pion, eller kanske bara nån vad som helst i en kruka). Alla de där förslagen var bara förslag, men han hade försökt genomföra vartenda ett!
 
Och trots att dagen var så fantastisk, med middag, presenter, kort, mess, mail och massa fina meddelanden på facebook, så var det bästa ögonblicket när Mikael la handen om min midja. Det är vad jag alltid velat ha.
 

Pelikan

Igår var Mikael och jag inne i stan och åt på restaurang. Han hade bokat oss på Pelikan, ett jugendinspirerat ställe med anor från 1664! De kallar sig husmanskostens himmel, och vi förstår varför!

Vi delade på en Toast Skagen till förrätt. Den bästa jag ätit. Brödet var fortfarande varmt när vi fick in det. Och räkorna suveräna. Is till drycken kom i en separat skål, vattnet i vacker glasflaska. Servicen var enastående. Snabb, uppmärksam, de hade full koll. (Här vår servitris från igår, hon finns med på bild på hemsidan.)

Sen åt vi köttbullar med rårörda lingon. Hjälp!!! De är kända för sina köttbullar, gör visst 50 kg åt gången. Inga Mamma Scans inte. Potatismos till, köttbullarna var stora som ägg (hemsidan kallar dem "golfbollar"), smakade ljuvligt, lingonen var himmelska (de låter dem visst dra i socker, det förklarar saken!) och var verkligen en brygga mellan potatisen och köttbullarna. Möjligtvis var potatismoset något för löst. Det smakar lätt korvkiosk om det om det är för rinnigt. Men det är allt vi hade att klaga på. Det var helt fantastiskt!


Lokalen var annorlunda, högt i tak, speciella målningar, gammalt klinker eller stengolv. Lite bullrigt av allas ljud, men jag klarade mig.




Jag har massa mer att skriva om gårdagen, men det här stället förtjänade ett eget inlägg. Jag kommer snart tillbaka!

Dagens klokord

Fick en liten tänkvärd bok av Mikael idag. Den hette Ta't lugnt och sjunger långsamhetens lov. Alltså nåt jag verkligen behöver träna på. Ibland gör jag saker långsamt för att jag faktiskt inte orkar fortare, men oftast stänger jag av känna efter-knappen och rör mig hetsigt. Det har jag efter morfar. Han spelade piano alldeles stressigt.

Det stod i boken att man inte ska bygga större hus än man förmår lägga tak på.

Tänker med en gång på Arge snickaren. Så många familjer som harvar och sliter och har åratal kvar av renovering, om de hinner med fyra timmars byggjobb i veckan. Jag blir bestört och förvånad. Dels tror kanske folk att det går fort att renovera,  men det är synd att lägga småbarnsåren på att snickra. Alla orkar inte tapetsera på nätterna och jobba på dagarna. Visst har jag minnen av utbyggnad, pålning, tapeter, nya badrum. Pappa och jag la mitt golv tillsammans i mitt sista flickrum hemma när jag var 18. Jag kan tapetsera.

Tänker också på vad mamma lärde mig: Packa aldrig mer än du kan bära.

Ja, alla dessa klokheter kan ju också ses bildligt talat. Att man inte måste...

Jag glömde vad jag skulle skriva. Och jag kommer inte på det igen, jag har provat. Men ni har egna hjärnor. Själv är bäste dräng.

Svårt å förklara

Mikael kommer först, men utan honom skulle jag lätt ha gift mig med Mr Darcy. Min syster känner mig, och skickade följande roliga bild till mig.

Under middagen ikväll försökte jag förklara den för Mikael. Det var inte lätt, men han vet i alla fall att Darcy är underbar och så nåt med hoppa i vattnet.

Jäpp, det är min man.

Dagens get

Dagens get är bättre än vanligt!

Tio miljoner?

Ifall nån ger mig tio miljoner så skulle jag köpa hus i Italien. Antingen vid Comosjön i norra Italien, eller på Sicilien. Möjligtvis på Sardinien, men jag har inte varit där och kan inte yttra mig.

Man blir alltid sugen på ett lyxigt hus vid Comosjön om man ser på Ocean's Twelve, den gick ikväll och jag kastade nåt getöga på den efter Trinny och Susannah. Ser man på Montalbano pekar pendeln däremot på Sicilien, men jag behöver inte bestämma mig idag.

Tur i oturen

Jag har glömt bort det där med goda nyheter ett par dar. Men idag kom jag på en.

Jag har gått upp i vikt. Inte jättekul när man redan innan var tjock.

Men den goda nyheten är att eftersom jag gått ner 16 kg och låg några kilo under min "normalvikt", så hade jag ju lite att ta av utan att jag blev smällfet. Nu är jag bara mitt vanliga igen, och kan återigen ha de två kassarna kläder jag sorterade ut men inte har skänkt bort än.

Och orsaken till viktuppgång är min senaste medicin som ska hjälpa på nervsmärta och migrän. Den är en gamla sortens antidepressiva och det går man upp i vikt av bara man tittar på ett piller.

Så ja, nu är jag mitt vanliga tjocka igen. Men hade jag inte först gått ner mina 16 kilo hade jag exploderat nu!

Så goda nyheter.

Eller ja, typ.

Spännande!

Jag älskar deckare. Så ni kan förstå hur spännande jag hade det i söndags kväll när jag upptäckte blod på köksgolvet! Frågade Mikael med en gång om han hade skadat sig, men han förnekade det. [Och visst låter "förneka" som om man bara ljuger och visst har gjort det!] Jag visste inte med mig att jag hade erfarit blodvite under den minst sagt händelserika kvällen, så jag trodde nu snarare att det hade droppat från hallonen som Mikael tar ur frysen varje morgon. Vår frys hade ju gått sönder.

Ner på golvet, eller i alla fall nästan, spruta medel på alla fläckarna, torka med papper. Tankeverksamheten gick inte på högvarv just då eftersom jag bara brukar kunna göra en sak åt gången. Men med möda och mer slit än jag förväntat mig tyckte jag nu att parketten var fin igen. Ähum, i alla fall fri från blodfläckar. Att jag hade tappat sockerpaketet på golvet nån dag innan och både sopat och våttorkat för att Mikael inte var hemma gör möjligtvis att golvet var renare än vanligt, det beror väl på hur mycket av sockret jag faktiskt fick bort. Men det förtäljer inte historien.

Men sen såg jag fler fläckar, mera kökssprut, huvudet mår inte bra av att trotsa tyngdlagen i framåtblickande läge och knäna orkar inte att jag böjer mig ända till marken, så jag stönade lite åt detta fysiska arbete, som jag ju ingalunda är van vid.

Tror ni inte att jag en tredje gång upptäcker några utsmetade fläckar. Ni hade förmodligen kommit på det fortare, jag är ganska svagsint numera, men då insåg jag att det var jag som gjorde fläckarna, och jag hade inga hallon. Tittade under fötterna och där var det minsann rött under tårna. Vatten, papper, gno, var kommer det ifrån? Det är mest blod på lilltån så då inser jag att jag måste ha gjort mig mer illa än jag trodde när jag slog foten i datorn som stod på golvet vid soffan. Gick in i badrummet, stapplade för att inte smutsa ner såret, och där fick jag sitta i evigheter med blött papper mot tån tills det behagade sluta blöda. Och jag hade nu inga problem att förstå var blodfläckarna i hallen och badrummet kom ifrån.

Ja, så kan det forsa ur en lilltå. Lite som det har format i det här inlägget.

Har tagit bort plåstret nu och tänkte lufta såret inatt.

Jäpp, så spännande har vi det hos oss.

Mera tidningar

Jag såg just reklam för Damernas värld och jag klickade på fyra nummer.

Sen hoppas jag att jag kommer ihåg vad jag redan har beställt under veckan -- det gör jag inte -- men jag tror inte det var nåt man skulle få smink av, möjligtvis swedish grace-skålar. Fast då vill ja helst 4 eller rentav 6, och jag kanske redan har beställt någon tidning, men vilken vet jag inte. Jag borde verkligen skriva upp såna här saker, nu när jag vet att jag är glömsk. Och inte kommer ihåg att jag satt in samma lupiner på bloggen tre gånger på några dagar.

När jag tog mina nattpiller hade jag glömt av om jag hade tagit sorten jag hade i handen eller inte. Glömma en sån sak på mindre än en sekund.

Mikael säger att det ofta ligger en vetevärmare i mikron när han ska göra frukost. Så har jag stoppat in vetelängden, satt på 1:30 och står där och tänker att jag inte får gå nånstans för då kommer jag att glömma det, och sen händer nåt så jag glömmer den i alla fall. Inte allvarligt, bara irriterande.

Och nu har jag helt glömt av ifall det här inlägget har något tema eller syfte, men jag orkar varken leta eller läsa om. Välkommen till uppånervända världen. Det kan gå så vilt till här på det olergårdska!

Årets t-shirt

Det har ju handlat en del i år om hur mycket man måste säga för att nej ska betyda nej.

Så sätter min (feministiska) kusin in en bild på instagram av en t-shirt där det står följande:

JAG VILL INTE KNULLA.
TACK FÖR VISAD HÄNSYN!

Jag skrattar ihjäl mig, fast jag vet att det är ett allvarligt ämne. Men "tack för visad hänsyn" är så klockrent att det resonerar i hela mig.

Finn fem fel, eller ett grovt

Vad ser ni för fel på den här reklambilden? Jag ser inga fel alls. Modellen är snygg och baddräkten jättefin. Priset vet jag inte nåt om, inte heller om det är en fin designer som gjort baddräkten.

Ni kanske ser bättre än jag, men jag tror jag måste avslöja vad felet är.

Tjejen är plusmodell! Fy bubblan.

Dagens lurendrejeri

Se här, på en fin baden baden-stol. En sån köpte vi på Rusta för 299:- härom dagen. Jättebra. I rött.

Idag får jag så reklam från groupon om att köpa en baden baden för 549:-! Då sparar man 60% för ordinarie pris är hela 1374:-.

Det är en sak om man köper en Iittalaskål eller en kopia på Ellos. Då vet man att man betalar extra för design och copyright.

Men är baden baden en skyddad designprodukt som ska kostar mer än tusen kronor mer, eller är det bara lurendrejeri? Tycker synd om dem som inte får rustareklam i brevlådan och lägger tusen spänn i sjön.

Miss Piggys skor

Miss Piggy är lite rundlagd.
Men hon prioriterar skönheten och glamouren, samtidigt som hon innerst inne vet när saker inte kommer att hända.

Miss Piggy är rosaglittrig från topp till tå, så när hon joggar och tar små eftermiddagslurar samlar hon bara ihop sig inför allt det glamorösa.

Jag tror hon skulle älska de här skorna:

Jag har glömt strutsen!

Jag inser plötsligt att jag glömt av att visa er den ljuvligaste bilden av en struts på Aruba. Kan det bli mycket bättre än så? Nej, jag trodde väl inte det.

Kittys skor

Kitty med de röda B WahlströmsryggaKlein och kombinerar hennes sportigt med hennes orädda.eter Nancy Drew i ursprunget. Spökskrivare har släppt ur sig ofantliga mängder böcker under pseudonymen Carolyn Keene.

Kitty har ingen mamma, hennes pappa är välbeställd, hon har egen bil och är duktig på sport. Hon följer modet och är oförskrämd i alla mystiska situationer hon hamnar.

Vad har Kitty för skor? Många, är väl det självklara svaret. Jag har valt ut några som jag tycker är typiska för henne.

Allvar, stor dos

Läste härom-nångång om en flicka som blev sexuellt utnyttjad av sin granne. Han skrämde henne med att hon absolut inte fick berätta om det för mamman, och det gjorde hon inte heller.

Däremot försökte hon länge förklara för mormor: My neighbor always plays with my butterfly. I don't like that. --öh, va?!

Man behöver väl inte gå all in och säga penis och vagina, själv tycker jag de är rätt vuxna namn. Tydligen hittade jag på själv vad "framstjärten " (aaaqrgh!) hette, och det var nyff.

Men även om penis och vagina är överkurs så är kissamurraå och sånt underkänt. Jag tycker det är jättebra att vi nu har både snopp och snippa.

Lär i alla fall era barn rätt namn på grejerna, så att de har orden att berätta det för nån.
Det var DAGENS PEDOFILTIPS 1

DAGENS. PEDOFILTIPS 2.
Nån kan vara så slug att han går till ditt barns skola och berättar att mamma är skadad och vill att han  kör barnet dit. -Vad är kodordet? frågar barnet
Dern vuxnes förvåning i kombination med stammande, varnar barnet för att mamma inte alls har skickat den här person. Så skrik högt, gå till en vuxen

PEDOFILTIPS 3
Om ditt barn går vilse i affären, säg inte att de ska gå till en vakt eller en polis. Det kan gömma sig elakingar även i de vattnen. Nej, man ska titta efter en mamma med barn. Risken att en mamma med barn är pedofil är näst intill försumbar.

PEDOFILTIPS 4
Man ska undervisa om att det finns olika sorters hemligheter. Det ena är att bra saker är hemliga, som att lillebror ska få en cykel. Eller att det är överraskningsfest för nån. Bra hemligheter är goda nyheter och de kommer ut om några dagar.

De andra hemligheterna kan vara nåt som gör nån illa, antingen en kompis eller man själv. Såna hemligheter är aldrig roliga, och vad personen än säger så får man berätta såna nyheter för sina föräldrar osv

Coulda woulda shoulda

Jag hade ju tänkt skaffa fina lupiner längs vägrenen. Men de hade dött, typ. Men så här tänkte jag mig dem.

Det blev dock en bukett snabbköpsrosor som jag återanvänder till max.

Askungens skor

Askungen är flickan som får sova vid spisen och historien om henne och skon är drygt 2000 år gammal. En grek skrev historien århundradet f Kr och i Kina hade man en egen variant på 800-talet. Charles Perrault var alltså inte först med Gåsmors sagor, ej heller bröderna Grimm.

Men om vi för in sagoprinsessan i 2000-talet, så känner jag att det är lite jobbigt att välja skor åt nån som sover vid spisen. Jag önskar henne ett bättre öde (så skönt att vi har facit!!). Men tyvärr passar dessa träskor bra för ändamålet. Robusta för slavgöra, men ändå rätt feminina eftersom styvfamiljen var lite rädda för henne. Hennes inneboende godhet och kvinnlighet vinner ju prinsen, och de egenskaperna har hon haft hela tiden, även om styvmamma och systrarna försökt trycka ner henne.

Men sen när hon träffar prinsen, då har mössen sytt hennes klänning, alternativt en gudmorsfe. Hon ser gudomlig ut, men tappar skon. Den här ser ut att kunna tappas lätt när det springs i slottstrappor vid midnatt. Den är också smäcker till en liten fot, och precis rätt dress code för en bal med prinsen.

Dock känns det riktigt bra att veta att hon lärt sig gå i dem tills dess att hon gifter sig med prinsen.

Nu dör jag lite

Choklad och bacon? Really?!

Mary Poppins skor

Hon kan ju flyga med sitt paraply, men är ändå brittiskt proper. Hon vill vara fin men inte låta klackarna hindra henne från att leka med barnen. Så här tror jag att Mary hade varit fotbeklädd 2014.

Tarzans skor

Tarzan är van att svinga sig i lianer och springa barfota i djungeln. Men jag tror han skulle behöva ett par riktiga löpardojjor. Som ändå smiter in i djungeln rätt bra.

Vilket roligt projekt

Jag låg och "köpte" skor på Zalando förut idag innan jag orkade gå upp, och jag kom på en sån roligt idé. Jag hittade nämligen ett par riktiga Ville Vessla-skor, om nu vesslan hade varit kvinna, och kom på att man kunde välja intressanta litterära personer och matcha dem med typiska skor. Fy vad kul! Ännu ett projekt som stannar i mitt huvud. Men jag är ändå glad att jag får idéer även om jag inte orkar genomföra dem. (Jag har kört det nya lakanet i tvättmaskinen idag, det är färdigt om typ 20 min. Sen ska jag torktumla det och vika det när det fortfarande är varmt, och förhoppningsvis orkar vi byta lakan imorgon.) Man får vara glad för det lilla. Och att jag får roliga tankar och idéer kan vara frustrerande men är trots allt en källa till glädje. En god nyhet, att det är glatt och fullt ös. Har ni nån figur som behöver nya skor?

Tapeter!!!

En av de roligaste sakerna med mitt utsläpp på grönbete idag var tapeterna på rusta. Jag blev alldeles hög och skulle (igen) behöva ett helt hus för att få plats med alla ljuvliga tapeter. På Rusta! Det hade jag inte trott. Tänk vad som skulle hända om jag råkade se nån uppsättning från Cole & son eller så, det vore nästan hälsovådligt. Borde man inte förse tapetavdelningen med varningstext: Vistelse på tapetavdelningen sker på egen risk. Vi tar inget ansvar för hjärtbesvär som kan uppkomma vid åsynen av våra prisvärda skönheter, ej heller för små eller stora kroppsskada som uppstår när farbror Bengt med pacemaker ska hjälpa till att tapetsera.

Synd att jag har så illa dåligt minne, annars hade jag legat här och tapetserat hela Ellens hus. Men nu minns jag bara en enda tapet, vit med superstora blommor i vitt också, fast glansigt. Jag vill seriöst bygga ett litet hus på gatan in mot ridskolan. Det är ett stycke skog där som jag gärna ville bo i. Och välja tapeter till alla rummen!! Jag får hjärtklappning av spänning! Dåligt, måste lugna mig för att kunna sova.

Och Rusta har inte betalat mig för dessa åsikter utan de är helt mina egna. Men om Rusta läser det här får ni gärna höra av er. Jag är inte ointresserad av ett samarbete.

Nu kan jag välja!

Goda nyheter, dåliga nyheter, idag har vi fått välja! Vi började vår gemensamma del av dagen (Mikael hade förarbetat medan jag sov) med Media Markt. Frysen ska vara 186 cm hög, som alla män i min familj, bröder, make, svåger. Vi jämförde allt som gick att jämföra och åkte sen till Elgiganten. Samma procedur där, om än något mindre urval. Till slut hade vi bestämt oss och jag gick till Rusta för att kolla på utemöbler medan Mikael köpte kylen och bar ut den i bilen. Jag njöt som en sexåring i godisbutik. Så jättekul att vara i en affär som inte är hemköp! Det var jättelängesen.

Så småningom kom Mikael efter och vi bestämde oss för två baden i rött (vi bor i rött hus). Jag fyndade också servetter för en tia, citronellaljus i turkos och orange, samt ett billigt duschdraperi med ränder i turkosa och röda nyanser. Tänker hänga upp det på verandan så vi får avskildhet. Jag borde verkligen passa på att sitta ute nu när det är varmt och jag kan få d-vitamin. Sen vill jag ha vimplar också, en hängande blomma och kanske en blomlåda eller nåt. Orkar inga stora projekt, men jag hade storvulna planer i våras. På pinterest finns massa projektinspiration som jag får låta stanna där. Jag hoppas på att byta lakan den här veckan, och posta några brev. Vi får se!

Maten i frysen hade efter ett dygn utan kylfunktion lite olika tillstånd. Kött, kyckling och fisk var fortfarande fryshårda, hallon, bacon, bröd var mjuka och det var smältvatten i alla lådorna. Vi ska ha dörren åt andra sidan än den sitter, men det är visst inte en barnlek att flytta, och skåpet måste ligga ner. Och sen måste det stå upp ett tag innan man sätter på det osv osv. Plötsligt säger Mikael att frysen har en buckla, och jag flyger upp ur soffan. Och visst finns där en spikrak inbuktning, knappt en decimeter lång. Vi hittade motsvarande märke i plasten. Men Mikael inser att han aldrig kan bevisa att den fanns där från början. Vi var lite ledsna och irriterade en stund, det är ju surt på ett skåp för över fem tusen och som ska räcka länge. Men samtidigt sitter märket en decimeter över nederkanten och kunde varit betydligt synligare. Jag kände att vi har ett val mellan goda och dåliga nyheter. Om man nu måste leva med en buckla i sin splitternya vitvara, då satt den på rätt ställe och var lagom stor. Det kunde varit mycket värre. Men imorgon får vi se om Elgiganten har nåt att säga om saken.