Nu är det slut

Jag har ju lite svårt att hänga med. Men jag har precis fattat att det inte är sommar längre. Det var det ju så nyss. Kommer ihåg vinden i håret på kometen. Man kunde gå ut nyduschad och fick inte istappar i håret.

Härom dagen åkte jag för att hämta medicin, antar jag, jag minns inte längre, och jag hade MÖSSA, SKIDHANDSKAR och FLEECEFILT på benen. Mikael tyckte också att det hade blivit kallt. Han stängde nämligen jackan (ett lager vindjacka).

Monnahs pappa sa att livet är orättvist. Och vissa dar är det mer orättvist än andra dar.

Det är orättvist att vi har det kallt ute. I Sydafrika är det vår nu! Tänk er det, vårkänslor i oktober!

Det är i alla fall orättvist att vi har 24,7 grader i sovrummet. Andra som bor i charmiga hus kan ha 10 mindre än det när det vill sig illa.

Och då är det helt klart mest orättvist för dem.

Hej, mitt vinterland, nu är jag här!

RIP


Mycket av min tro på Gud är ihopkopplad med musik. Sånt som har med evigheten att göra är inte lätt att formulera, och då är musik en ytterligare dimension i ens uttryckssätt, men kan också sätta igång flodvågor av känslor inuti en. Det är ju snart jul, och julmusik står väldigt, väldigt högt i kurs hos mig. John Rutter, en engelsk kompositör och körledare för The Cambridge Singers, har skrivit några av mina julfavoriter. Sjöng några i fyrstämmig damkör i Borås med Sahlins, underbara minnen.

Så ser jag idag att en amerikansk kompositör har gått bort i söndags. Han blev 65 och dog i sviterna av en stroke förra sommaren. Han har skrivit till exempel Pilgrim's Hymn, som jag älskar.

Tabernakelkören, världens kanske mest kända kör (?), har ett radioprogram varje söndag morgon på en halvtimme. Programmet planeras månader i förväg. I söndags stod Pilgrim's Hymn på schemat. Ett gudomligt sammanträffande att de sjöng hans sång samma dag han dog. Jag blir lite rörd.

Igår, eller om det var i förrgår, hade Mikael varit på besök hos några par i kyrkan. Kvart i tio hade han inte kommit hem och svarade inte i mobilen. Jag vet att han ska dö, alla ska dö, men jag vet inte om den kvällen är idag eller om 30 år. Sen Rob dog kan jag inte vara säker på att folk överlever. Han förändrade allt. Jag vet att det är klokt att inte stressa upp sig, saker brukar få sin naturliga förklaring, och de fick de också (han hade sprungit en tur med Vanna, vars ägare är sjuk och inte hade orkat så mycket uteliv den dagen). Någons man dör varje dag, någons barn, ja, till och med någons hamster. Vi måste njuta av livet som om det vore det enda vi har. Ta vara på ögonblicken, för de är livet. Carpe osv.

Hoppas ni kan gå in på länken nedan och höra på Pilgrim's Hymn.

http://www.mormontabernaclechoir.org/articles/tribute-to-stephen-paulus?adbid=10153394488113868&adbpl=fb&adbpr=19919948867&cid=social_20141023_34257277〈=eng

Blocket

David Batra har gått in för det här med svenskarnas olitterära skrivande. Nu är det blocketannonser.

Fin hund Diablo (med öppen käft och djävulens andedräkt) säljes för 2000:-. Ingen stamtavla finns för jag köpte honom på blocket. Snäll hund.

Gevär säljes pga död.

Den finaste var nog en begagnad tarmsköljningsapparat.

Man hittar allt på internet, man måste bara veta var man ska leta.

Fler bostäder

Ja, förutom den där stooooora köpchans-1:an på 27 kvm, så har vi många andra tankar.

Ett hus är till salu i Hemfosa för under en  miljon. Fastigheten består av två hus, vi tänkte att vi bor ju rätt litet nu så vi tänkte få en bra deal på bara det här huset i trädet, på hela 15 kvm.

Som kontrast till ett 15 kvm stort trädhus i Hemfosa, finns det ett badrum på säkert minst den storleken i Jordbro. Jag tar huset för att få badrummet.

Annars har vi i Nynäshamnsposten hittat en drömtomt för ynka 500 000:- ute i bushen. Jag börjar räkna och får lite rikedomssvindel när jag bygger vår lilla enplansvilla med kök med liten matplats, matsalsbord i vardagsrummet där vi även vill ha soffmöblemang för stor familj och våra bästa böcker.

Sen behöver Mikael ett arbetsrum, som vi kan ha som gästrum också. Och sen sovrum med ordentligt med förvaring och stora ytor. Stora ytor ska det vara överallt. Det är vad jag saknar mest.

Vackert, välorganiserat tvättrum, byggt lite som ett kök. Sen om jag får lov vill jag ha ett litet rum som arbetsrum också. Med dator, symaskin och kortgrejerna framme. Då skulle jag kanske kunna ge folk hemgjorda kort igen. Nu orkar jag inte röja i materialet. 

Å, vilken dröm!!!! Vi vill på ett sätt gärna bo på landet, men inte i en by på landet, eller ett bostadsområde på landet. Helst så vi inte hör eller knappt ens ser några grannar. Avskilt, lugnt, tyst, vilsamt. Men med tre barn som inte kan ta sig hem till oss då så är det inga riktiga planer. Om tio år kanske, när de alla har egna bilar.

Konsten att förstöra en historia; samt en rebus och en sång på köpet

Läste om en ME-tjej idag som tog bussen hem från jobbet. Till stället som hon flyttade ifrån för ett halvår sen och som ligger 1,5 mil bort. Fy vad kul.

Själv hällde jag upp mat på tallriken och glömde den på bänken, satte mig vid bordet och såg inte tallriken och tänkte Har jag redan ätit upp?

Så vad var det för bortglömd historia jag skulle berätta/förstöra?

Mikael och jag ser på tv. Det är reklam för en hudkräm. "Nu med... " och så har jag glömt av ordet. Frågade Mikael Vad är det, en växt eller?

"En växt? Jag vet vad det är, det är VAD SOM HELST! De har en lista på 1000 främmande ord, och så tar de i en milliliter i en kubikmeter kräm, och så kan de säga var tredje månad att de har en NY FORMULA."

Hjälp vad jag har skrattat idag.

Här har ni då en bildrebus som illustrerar produkten i reklamen.

Och svaret är en välkänd sång, nämligen

Ansiktsburk, ansiktsburk
Han fick vad han ville för hatt.
Han tjalla' på sin lilla tjeeeeej
Tjo fiderittan hatt.

Eller lyssna å se här:
Http://youtu.be/an_8U -GDgwc 

Dagens säljargument

Följer med i bostadsmarknaden (en överdrift...) genom att läsa säljannonserna i Mitt i Haninge varje vecka. Igår fick vi även Nynäshamnsposten i posten, så då läste jag de annonserna också.

Det finns visst lite kodord, ungefär som när en chef skriver ett reklmmendationsbrev åt nån de absolut inte rekommenderar. "Charmig" betyder "orenoverat kyffe", om nån undrade.

Men vad läser ni mellan raderna i följande annons?

"Riktigt stor 1:a som går att göra om till en 2:a. Köpchans!"

Storlek?

27 kvm.

Jag skrattar fortfarande.

Lampor till salu

På lördag klockan 14.00 är det auktion på Häringe slott (ett av en handfull slott och herresäten vi har här omkring, nästan på kometavstånd). Möbler, mattor och ett 40-tal kristallkronor! (Här har ni tre av dem.) Jag måste ha i alla fall ett par av dem. Vi har bara kristallkrona i sovrummet än så länge. Och den är inte ens en meter stor.

Kvalificerat slöseri

Ett par i Tungelsta har fått 5000:- i skadestånd för att deras katt har blivit överkörd av tåget.

Jäpp, ni läste rätt.

Tamdjur (katt, hund, ko, häst nämndes i artikeln) har nämligen rätt att gå fredade på tågspåren.

Say again?

Vet Slöserilobudsmannen (som numera är en kvinna) om detta?

Italienskt?

Fick en reklamblad från Port 73, shoppingcentret bredvid Coop Forum. Restaurangen Al forno kallar sig för "det kompletta italienska köket". Deras special?

Kebab
Kebabtallrik
Kebabrulle

Pest eller kolera

Tog en treo för en och en halv timme sen, men den räcker inte. Fick migrän igår och jag får inte ta min vanliga migränmedicin, sumatriptan, på en månad. Så nu bubblar en treo comp i glaset. Ljudet gjorde ont i huvudet.

Ja, men så ta medicinen då. Jag ska, och ska hämta ut eller be Mikael hämta ut en annan medicin. Men just nu har jag inget alternativ och migränen är så illa att jag inte kan låta den vara obehandlad.

Men jag hade glömt att man inte ska ta några morfinpreparat om man har problem med gallan. Man kan få kramper i gallgångarna. Läste igår om en som fick det och sa att det gjorde ondare än när hen hade gallstensanfall. Jag är lite rädd för min treo comp nu (som har kodein i sig)!

Ja men botten upp :/

Dagens klokord

Läste en artikel idag, eller skummade rättare sagt, och som ni ser länken till här nere (och nej, jag kan verkligen inte klippa ut adressen, skriva källa, markera källa, klicka på skapa länk, jo, allt detta kan jag, men jag kan inte klistra in länken. Vet inte vad motsvarigheten till ctrl+c är. Hursomhelst, detta är det bästa jag kan åstadkomma, hela adressen nedan. Sorry.)

Det handlar om äktenskap och är skrivet av en terapeut, som kanske eller kanske inte vet vad hon talar om på grund av det, men jag tycker det var väldigt klokt.

Hon börjar med att beskriva en scen, som jag gör till min egen, och varje syster-med-en-bror:s. Nämligen, nåt pågår, viss retning och allmänt göra livet outhärdligt. Till slut orkar man inte mer och skriker Johan!!! Och då får man skäll för att man bråkar. Det verkar inte som det första bråket var det dåliga, eftersom det så förståeligt gjordes i tysthet, men när sen syrrans tålamod är totalsumman, och frustrationsreaktionen kommer, då är det flickans fel. För tyst retning stör inte föräldrar som högljudda klagomål.

Och terapeuten liknar detta vid att den ena partnern gör något, i all sin ofullkomlighet, make och maka försöker kommunicera om detta men grälar och blir skickade till terapeuten för att de inte kan kommunicera. När kommunikationsproblemet var ett tecken på det bakomliggande problemet, irritationen över vad-det-nu-var. Och sen räknar hon upp nio saker som troligare orsakar problem i äktenskapet än just kommunikationen. Såååå klokt.

Men hur som helst. Allt som ger nyktra perspektiv på äktenskapet tycker jag är välbehövligt.

http://drkellyflanagan.com/2014/10/01/the-9-most-overlooked-threats-to-a-marriage/

The tenth most overlooked threat to marriage måste vara att inte ge frun (tycker jag i alla fall) blommor, så här får ni en fin bukett, som ni kan säga att ni har fått av nån på internet. Kanske kan er pojkvän/make börja lära sig att kvinnors motorer går på blombuketter, och i viss mån choklad. Eller nybakade croissanter.

Snäll eller hård

Jag vet att man inte ska döma folk efter utseendet.

Men vissa tycker man ändå om, får förtroende för, skulle vilja att de hanterade hela krisberedskapen efter tsunamin i Asien. Skulle känna sig trygg om hon arbetade för ens försvunna barn. På grund av hur hon ser ut, Lottie Knutsson.

Eller, en ganska liknande människa, i alla fall frisyren. Och trots att jag faktiskt har hittat bilder där hon ser snäll ut, så ser hon inte god ut. Reinfeldt utstrålar så mycket snällhet bredvid henne att han liknar jultomten bredvid isdrottningen. Anna Kinberg Batra.

Obs! Det här är en av mina passionerade men minimalt underbyggda åsikter. Bygger bara på att vi såg Kinberg Batra i Metro och både Mikael och jag tycker inte hon ser trevlig ut.

Dagens bukett

Den här var väl fin! Plommon också, kul.

Gammal är äldst

Twitter mailar mig och frågade om jag känner Göran Hägglund och vill följa honom. De andra två de föreslog var i alla fall människor från "verkligheten". Jag försökte spara hans foto och sätta in här, för att berätta att jag blev lite förvånad över att min första tanke var att han var så snygg! Och att det var så fint med lite grått vid tinningarna.?!?!

Med andra ord kommer jag att tycka att åttioåringar är snygga där på hemmet?

Jag trodde inte jag hade åldersnoja, och det har jag kanske eller kanske inte, men det går bara för fort.

Apropå för fort så tog Mikael foto åt mig på Ica idag. De håller på att ta fram julgrejer! I år tänker jag inte vänta, jag tar fram grejerna när jag vill. Jag tycker ju bäst om julen i förväg. Och jag har fortfarande inte släppt det där med adventskalender med goda gärningar. För att minnas Christ i Christmas. Kanske kan göra nåt av det här?

Sursursur

Är botten nådd när man börjar gråta medan man sitter på toa (inget samband för övrigt alltså)?

När man blir arg på nån som är smal?

När man får spotta ut päronet i skräpkorgen för att allt smakar surt när man är sur?

Och förresten var det en bloggare som använde uttrycket ta sig upp från botten om det förfäääärliga tillståndet när man inte har nån aning om hur man ska göra en lägenhet finstylad.

Jag är sur, sur, sur. Ledsen, egentligen, såklart. Ledsen, rädd, besviken, för liten, för fet, för svag, för sugen på pizza, för trött.

Jag har i alla fall inte ebola.

Bam, där satt den. Längesen nu.

Om tiden och kulturen

I min kurs Tysk affärskommunikation (som jag verkligen har haft nytta av efter universitetet, på alla mina coola arbeten, jag är inte bitter...) gick nån igenom det här med hur olika vi ser på tid i Europa. Mamma nämnde i nån kommentar Ellens goa italienska bästis. I Italien håller de inte tiden, men de är varma och omtänksamma. I Tyskland håller de tiden, men de är inte varma och omtänksamma. Går det inte att kombinera dessa "motsatser"?

Kruxet är att tid inte bara är tid. Man kan se tiden cirkulära eller linjärt. Vi använder för enkelhetens skull Italien och Tyskland som exempel.

Tänk er ett Metzgerei, slakteri. I Tyskland har man q-matics nummerlappsapparat och slaktaren ropar achtundfuenftzig. Då visar personen lappen där det står 58. Han kanske beställer ett kilo rimmat fläsk, fem vitlöksdoftande Bratwurstar, und (in Basel) zää Schibe Lyoner (som jag inte vet vad det är men det smakar som mormors kalvkorv). Mäta, väga, pappersförpacka, skriva på med bläckpenna, sina fina tyska ettor som börjar nere till vänster och som jag verkligen saknar. Och så är han färdig. Neunundfuenftzig! Lite mortadella, en fläskstek, och igen några Bratwurstar. Samma procedur med pappersinslagning och bläckpenna. Sechtzig!

Här ser man varje person linjärt. Kund nummer 58 betjänad före 59, och även om kund nr 60 också vill ha mortadella, får han vänta på sin tur. Ordnung muss sein. Och folk lägger maten i fula beigea textilväskor med der Gruene Punkt på. Som passar till randiga pyjamasliknande byxor och birkenstockkopior.

Vi förflyttar oss till landet där vitlöken inte luktar gamla sockor, som den gör i Tyskland. Förlåt. I Italien luktar allt gott, förutom peperoncini, som väl kanske luktar gott men inte smakar som denna nordiska mes är van. Hur som helst. Vi ska köpa kött.

Dörren till il macellaio (?) öppnas och nån ropar Buongiorno Silvia, nån annan pussar på kinderna, och medan två äldre herrar putsar ovansidan av skorna på byxbenets baksida för att bli riktigt uppmärksammade av Signora Zetti, som mist sin man, "för nog länge sen", ja, över detta tjattrade kaos ropar slaktaren vilka som vill ha salsiccia? Ett kilo till signorina Gessati, fyra stycken till signor Bertolli och två till den väldoftande änkan. Har alla fått? Slaktaren frågar vad de vill ha mer, jag har lamm. Nån vill ha lammstek och nån vill koka benen. Sen tar han fram salami, den vill alla smaka på, och sen köper alla en bit. Signoran hinner knappt blicka mot ytterdörren, förrän de två välputsade vännerna tävlar om att hjälpa henne med både varorna och dörren. När man har klackar på sig till slaktaren, och full frisyr, så får man liksom lite dörröppning och annan service, och alla ler åt alla.

Ni märkte såklart skillnaden. Tyskarna ser tiden linjärt, nummer 58, 59, 60.

Italienarna ser varorna: salsiccia, lamm, salami och människorna betjänas cirkulärt.

Ett helt annat fall.

Du är tysk. Du har stämt träff med någon på Rathauscafe kl 17. På väg dit träffar du Mattias, men ni hälsar bara, och sen måste du gå, för du blir sen annars. Sen ropar Andrea på dig från andrahandsaffären bakom busshållplatsen, och trots att du inte sett henne på ett år, pussar du henne bara på kinderna och säger att du tyvärr är försenad till ett möte. Och så småspringer du från hållplatsen och till fiket. Christian sitter redan där, och klockan är ju bara två över, så han köper din ursäkt. Och ni får en trevlig stund med varsin kopp nåt.

Ma, allora siamo in Italia. Vi ska gå på kafé med Luca och Simona (här säger man ofta bar fast det är ett kafé). Jag är osäker på om vi ens sa nån tid. Först kliver vi på tunnelbanan och ser Lucas kusin som har bott i Frankrike ett år. Vi går av vagnen och går och köper en glass med honom i den fortfarande rätt varma augustikvällen. Det finns massor att berätta, och det var en sån lycklig omständighet att vi ses såhär! Såsmåningom är det dags att gå åt våra olika håll, och vi tar tunnelbanan ett par hållplatser till. På väg upp ur metron står Simonas lillasyster Aurelia i en blomsteraffär, och ska välja ut den vackraste buketten till det sällskapligaste priset. Vi tackar och pussas, och går upp och ut, och hamnar faktiskt till slut på kaféet. En och en halv timme senare än vi tänkt, men vi träffade den å den å den på vägen.

Så i Italien ser de folk cirkulärt. Den jag är med just nu är viktigare för mig än den som jag eventuellt ska träffa om en timme. Och om ödet hjälpt en med en överraskande nybliven vänskap, så prioriterar man dem, framför nån man inte ens vet om de är där ännu. (Och i Italien talar man av erfarenhet, och personer är antagligen inte där än.)

Ni ser ju, det blir fel för några i båda historierna. Och det går att hävda effektivitet hos båda slakthandlarna.

Så är det när vi inte uppfattar tiden likadant, eller hur vi ser på dem vi möter visavi dem vi (snart) ska träffa.

Jag älskade Schweiz och Basel men skulle nog hellre bo i den italienska kantonen Ticino. Om det finns några som har lyckats ta det bästa från det romanska och det bästa från det germanska, så måste det väl vara tessinarna!

Tänk när man förstår andra lite bättre.

Global handwashing day

Vinterkräksjukan hindrar man bäst, har jag precis lärt mig, inte med handsprit, utan genom att tvätta ordentligt och länge med tvål och vatten. Och goggla med händerna, inte bara låta det rinna.

Läste om en kvinna med lunginflammation som skulle få nån inhalationsmedicin, och sköterskan hade massa handsmycken, nagellack, och tog med händerna på där kvinnan skulle stoppa inhalatorn i munnen.

Läste sen hur nån sa Din tid är inte viktigare än nån annans. Du har inte rätt att gå till jobbet sjuk, eller skicka sjuka barn till skolan. Din tid är inte viktigare än nån annans.

Nu har jag inte blivit smittad av nånting på tio år, men det är inte bra, tvärtom faktiskt. Mitt immunförsvar är superstört. Innan det vände hade jag tio år där jag fick varenda förkylning som fanns i närheten. Och snuvade inte bara ett par dar, utan blev helt sängliggande i tre veckor, och mådde förfärligt de tre veckorna. Det kan man tänka på när man nyser i bussen.

Svamp

En av de bästa sakerna med kometen (förutom hur jag hör och ser att folk ler och pekar på streamersarna) är att jag känner lukter från naturen. Sommarregn, nyklippt gräs. Och nu en distinkt höstlig doft som jag upplevde som champinjoner.

Mmmmmm. Är så glad för min näsa.

Midjan

Hittade denna för övrigt så fantastiska femtitalsbild på pinterest härom dagen. Så skulle inte är riktigt sant.gå omkring. Natten går tunga fjät...

Men detta är snarare ett inpass i modeller-är-sjukt-smala-debatten. Om den midjan inte är photoshoppad så blir jag lite ledsen.

Visst, allt ser väl vackrare ut på en smal. Grr. #fetärfri. Men normalsmal måste väl ändå vara bättre än anorexismal?

P.s. Såg en kvarts film med Katherine Hepburn igår. Likadan midja. Tydligen var det idealet. Och när det sägs att dagens förebilder är anorektiska, medan förr så var de så hälsosamt smala, då kanske det inte är sant.

Några drömyrken

Sara gjorde nåt test via fb som förutsåg att hon skulle bli terapeut. (Säger man bara så, eller måste man säga samtalsterapeut på svenska?) och jag ville gärna få samma resultat, inte nödvändigtvis för att jag har hängt upp hela min personlighet i Saras person, utan för att det är en yrkesframtid jag inbillar mig skulle vara trevlig. Mer specifikt skulle jag vilja arbeta med (gifta) par, pre-marital counseling är ett fenomen i alla fall i Staterna. Jag tror att det kan vara bra att ta pulsen på sitt förhållande innan man befäster det med ett bröllop. Att man inte får lov att bara vara romantisk och tänka på brudklänning och bröllopspresenter. Att det inte räcker att vara kär, varken för att gifta sig eller för att fortsätta vara gift. Nu har ju jag en massa åsikter på det här planet, och är till och med passionerat investerad i saken. Man kanske är en bättre terapeut om man kan hålla tyst och ställa kloka frågor.

Men sån tur då att jag inte blev terapeut i det där testet. Jag blev writer.

Vilket sammanträffande att mitt första och enda verk som också har blivit refuserat, finns på min döda dator. Men det var en liten barnbok som jag kan återskapa ur minnet, kanske till och med förbättra. Fast just nu finns det inte rum för sånt i mitt liv. Ohälsan äter upp det mesta av min tid, och bara såna här sömnmedelspåverkade, nattliga inlägg når publiceringsknappen. Så må det vara. Livet händer.

Men sen vill jag bli professor i engelsk litteratur också. Det är nog rimligast av allt just nu, lol. Jag kan knappt läsa serier...

Jag skulle kunna tänka mig att svara i telefon eller vad som helst om jag blev frisk!

Men en sak i taget. En dag i taget.

P.S. Råkade se ett danskt program på SVT inatt om barnuppfostran. Tyckte psykologen var så duktig! Klarsynt men också fantastisk på att framföra saker genom att stärka personen. Jag tänkte att psykologi är ett hantverk! Att det ligger stor yrkeskunskap i att ta folk, inte bara att se saker i folks liv som kan förbättras.

Mumma för ocd:n

Hur är det jag brukar säga? -- Jag dånar lite.

Vilosäten

Idag pekar pendeln på...

...less is muuuuuch more!

Dagens hare

Visst är den fin!

Mikael

Jag har börjat märka en tendens, och det är att när Mikael inte är hemma så tar jag kometen på utflykt. Jag vet inte om det är ångestdämpande på nåt vis. Igår skulle jag gått på konsert i kyrkan men mådde så dåligt att jag inte ens orkade klä på mig. Tur att jag har världens gosigaste morgonrock från Twilfit som jag fått av Mikael. Så trots att jag var så dålig igår, så köpte jag hönökaka på hemköp. Och stekte köttfärs och skar grönsaker till tacos när jag kom hem. Är jag inte klok eller?

Sen skulle jag lägga mig i soffan och tänkte duka undan Mikaels tallrik. Han frågade varför, jag sa för att jag älskar dig, och han frågade om jag inte kunde visa det genom att låta den stå kvar. Ibland är det irriterande att han har så rätt, men för det mesta är han ju klok och jag behöver lära mig att tänka om.

Det finns nån bok som handlar om kärlekens språk. Att man visar och känner kärlek på olika sätt. Jag tror det är genom ord, presenter, tid, ja, nåt sånt. Jag märker att jag har itutat i mig sen jag var barn att kärlek är att göra snälla saker. När vi frågade mamma och pappa vad de ville ha i julklapp sa de jämt nåt i stil med att vi skulle städa våra rum eller vara lydiga eller så. Jag ska nu inte skylla det här på mina föräldrar, men jag märker att sättet jag vill visa Mikael att jag älskar honom är att göra saker för honom. Jag köper inte grejer till honom, när jag säger att jag älskar honom så är det för att jag inte kan låta bli att säga det, inte för att han vill höra det. Tid är också viktigt, och samtal, men det är egentligen det enda vi har som är lite normalt, tid att samtala, eftersom jag aldrig orkar göra nånting.

Så jag behöver lära om. Jag behöver lära mig att Mikael uppskattar mer om jag mår bra än att jag dukar av hans tallrik. Det är jättesvårt för mig.

Kanske skulle börja i den andra änden och fundera ut -- eller rentav fråga! -- vilket som är Mikaels kärleksspråk. Dels hur han känner sig älskad, och dels, om det är annorlunda, hur han visar mig kärlek. Jag har kanske missat nåt.

En tumme av varje

Malala har fått fredspriset. Jag har nästan glömt vad det var hon gjorde, men har en känsla av att det var att hon kämpade för kvinnors rätt till utbildning mot talibanerna i Afghanistan? Och blev hon skjuten också? Hon är i alla fall bara 17 år, yngst nånsin. Hennes medpristagare liknades vid Gandhi, så synd att jag inte har en aning om var han verkar eller för vad eller vad han heter. Tummen upp i alla fall. Och en klapp i ryggen åt norska kommittén som de senaste åren har varit... låt oss bara kalla det för nydanande i sina tankegångar. Bara för att man inte håller med dem måste de ju inte per automatik ha fel. (Ingen säger till Mikael att jag sa så va?) Putin for fredspriset är ju ingen vacker hejaremsa... Så tummen upp för dem och kommittén.

Dagens tummen ner är sjukhuset som hade en 80-årig kvinna över natten efter cancerbehandling. Hon hänvisade till en toalett som var ostädad efter en patient med kräksjuka. En vecka senare är kvinnan död, i lungödem men p g a kräksjukan hon fick på sjukhuset. När hon ringde och var dålig ville de inte ta in henne p g a smittorisken (jaså, då smittar tydligen kräksjuka?!) och förstod inte hur illa det var med henne.

Semmelweis. Har vi inte lärt oss NÅNTING?!

Sen kan ju diskuteras att kvinnan kanske hade dött av sin cancer ändå, det förtäljer såklart inte historien. Men man kan ju inte avpolletera gamlas vård för att de ju ändå ska dö av nåt snart. Jag vet inte var gränsen går, men inte vid att ge en cancerpatient en kräksjukesmittad toa på sjukhus. Det är bara värdelöst.

Jag är så tacksam att jag har klarat mig bra efter galloperationen. Jag hade inte velat ha nån MRSA med mitt sjuka immunförsvar. Folk som redan är sjuka ska inte behöva kämpa på två fronter. Särskilt inte pga okunskap. Men vad är det för blind och döv person som inte vet att en vinterkräksjuketoalett har röda blinkande varningsskyltar. Bildligt talat. Det var nämligen brister i personalens kunskap, stod det, så nu ska de ha kräkkurser varje höst.

Jag säger inget mer om det, förutom Tummen ner.

Förresten fick jag magsjuka hos en kompis en gång i Göteborg och hennes pojkvän skulle ha tenta den morgonen, så hon ville skicka hem mig. Jag förstår henne fullkomligt!! Att paja en tenta är ju inte tre förlorade timmar utan kanske månader av ompluggning (man glömmer) och att behöva göra om den när ens klasskamrater gått vidare och man borde hänga på det nya och måste ha kvar det gamla på samma gång. Så hon körde mig till swebus på Nils Erikssonsplatsen, och jag kravlade mig in på första platsen bakom chauffören och satte min väska bredvid mig. En snipig tant kom och tittade kritiserade på mig, och jag hade ingen lust att hela bussen skulle höra att jag hade diarré och kräksjuka. Så jag bara tittade bort, och tänkte att räpiga tanter ska inte tro att unga är ohyfsade. For all we know kunde hon också ha dött av vinterkräksjukan som kvinnan ovan! Så jag räddade hennes liv!

Haha, får det också tummen upp?

Besked med besked

Idag meddelade Goodreads mig att det var 500 dagar sen jag började läsa Dan Browns Inferno.

Det är nog ett nytt lågvattenmärke på alla fronter.

Men jag har lyckats läsa en bok i år. Den plånboksstora boken Ta't lugnt med cirka fem ord per sida, och sen en teckning. Den tog ett halvår.

Vi får se hur det blir med inferno.

Dagens erbjudande

(Etiketten "Kul" använd med viss ironi.)

Groupon har idag ett erbjudande om kiropraktik i Nacka.

Just sayin'.

Nu är det jul

En svala gör ingen sommar, men jag har TRE bevis på att det är jul:

Pepparkaksdeg på Ica
Julstjärnor (blommor)
Allers julnummer i affär för 35:-

God jul!

Bästa nånsin!

Jag har tappat en lagning och var hos tandläkaren idag. Är ju lite livrädd för tandläkaren, fast både han och sköterskan är så underbara, att det väger upp. Lite.

Så idag tittar han. Ser att det är en lagning som ploppat ut, han behöver inte ens borra utan bara... Ja, typ göra så det fäster. Ingen borrning, ingen bedövning!!! Och så stoppade han i den nya lagningen, och jag var ute igen på en halvtimme!!! Så fantastiskt bra har det aldrig gått, och jag är så lättad och glad!!

Däremot trodde jag att mina 785:- på kontot skulle räcka. Men nej, det kostade 1600-nåt. Oj, mycket pengar!! Men att jag kom så snabbt att det inte hade börjat bli karies i hålet gjorde ju att lagningen blev jättesmidig. Först skulle jag få en tid i december, men nu fick jag en återbudstid. Det gick så bra, jag är så lättad och tacksam.

Och, som päron på moset eller vad det heter, så känner jag inte av ryggen idag. Och faktiskt inte migrän heller. Han lutade mig så mycket bakåt i tandläkarstolen att jag kände hur ryggraden drog ut sig.

Så bra allting kan vara!

Äntligen!!

Nobelpriset i litteratur går till den franske författaren Patrik Mondriano. Eller nåt liknande, jag kunde inte hålla stavningen i huvudet tills jag hade öppnat det här inlägget.

Jag brukar ha hört talas om författarna som får nobelpris, men inte denna gången.

Och de andra prisen var nåt med led-lampor, hjärnceller som hittar vägen, och nåt med att titta på nåt i hög förstoring och upplösning.

Glöm inte, ueberserioest är platsen där du får korrekt vetenskaplig information!

Vad ni är fina och kloka!

Vad imponerad, stolt och glad jag blev över era kommentarer på förlåtelseinlägget. Jag gör så här, rutan i kommentarerna är så liten, så nu ser jag bättre vad jag skriver.

Tror precis som Sara att förlåta inte betyder godkänna eller acceptera. Men du skrev nåt om skuld, som i vara skyldig någon något, och där började jag tänka. Jag vill att hen ska råka lite lagom illa ut för att hen gjorde nåt väldigt dåligt mot nån i min familj. Och det var den hämnden som jag inser inte är varken civiliserad eller nyttig för mig. Så när du nämner skuld, kanske kan jag istället tänka att hen är skyldig mig lite dåligt karma, men jag efterskänker den skulden. Det kan gå hur som helst för hen, och det påverkar inte mig längre. Det kanske är en väg som kan leda mig till att förlåta.

(Och självklart pratar inte jag heller om triviala vardagsgnabb.)

Mamma, det kan hända att du är lite för religiös för en del här, jag har ju inte koll på vilka som är här. Men å andra sidan är det ju min blogg, och min mamma, så vi fortsätter som förut tycker jag! Jag hörde också på det talet, och tänkte på hen. Men jag tycker inte det är rättvist att Kristus ska bära hennes synder, jag vill att hon själv får betala för dem. Och det kanske hon kan få, men då blir nog motkravet att jag i gengäld får betala själv för mina, och det är ingen bra idé.

Jag märker att jag egentligen inte vill henne illa, jag bara vill att hon själv ska vara på den mottagande sidan av vad hon gjorde. Jag vill henne inte rent allmänt illa, bara att hon verkligen ska förstå och känna den smärtan hon orsakade. Men jag tror på en Frälsare som frälser, inte urskillningslöst, lite hipp som happ, utan i enlighet med vad folk har gått igenom i sina hjärtan och sina liv. Så han släpper nog inte henne med en "high five, nu börjar festen." Hon kanske måste erfara smärta, så som hon åsamkat, men det behöver inte ha med mig att göra. Jag behöver inte bry mig om det längre.

Anonym, var så hemlig du vill, men var så hjärtligt välkommen!!! Din historia är väl av den värsta sorten. Den som gör nåt ont mot ett barn, den har man inte mycket till övers för. Kanske är det dock som det sägs, att den som är förövare ofta först varit offer. Då förstår man hur viktigt det där arbetet med försoning är, att komma ut på andra sidan av skam och skuld. För jag tror som du säger, att det kanske inte handlar om förlåtelse i den situationen. Att försonas med tanken på att det har hänt, att inte känna skam och skuld, det låter mer än stort. Men ett steg i taget. Tack för förtroendet!

Kan den tänka själv?

Diskmaskinen startade för en minut sen, fast jag legat i sängen tio minuter. Visserligen hade jag satt på den med sex timmars fördröjning förut ikväll, så att vi slipper höja ljudet på teven (jag har ju typ alltid migrän nuförtiden, grr). Men sen glömde jag bort det och såg att luckan varit öppen i tre timmar. Och on-knappen alltså varit avstängd samma tid. Jag förstår, _kanske_ ska tilläggas, att det inte är on-knappen som tänker, men jag är ändå lite konfys nu. Alla maskiner som jag inte förstår hur de funkar tycker jag är genier. Hur vet maskinen att det gått sex timmar när den har varit avstängd? Finns det ett litet timglas i saltfacket?

Ryggskott

Knäppte behån med händerna bakom ryggen, som jag alltid gör. Antar att jag drog snett för det smällde till i en muskel och nu har jag nog vad som kallas ryggskott. Har fel på mycket, men ont i ryggen brukar jag inte ha. Alltid nåt. Mikael smörjde i alla fall in stället med voltarensalva. För en timme sen tog jag en Alvedon och en Ipren, och -- peppar peppar -- nu känns det bättre.

Men imorgon ska jag till tandläkaren. Hjääääälp! Ryggen har i alla fall hållit mig lite upptagen idag. Alltid nåt.

När jag ser...

När jag ser en sån frisyr så får jag lust att ringa frisören på sekunden! Alltså, vad vackert!!