Kul med ord

Läste nyss nåt roligt på pinterest som jag tänkte berätta om här. Ni kan ju gissa hur det gick.

Men det var en amerikansk författare som sa om en annan att han inte var känd för att få folk att slå upp ord i lexikon. Ja, nåt ditåt.

Och med tanke på mitt senaste inlägg som var så gruvligt telefonändrat och slarvigt, så ska jag nu ge er ett lexikonord.

Tepid.

Betyder ljummen.

Fast både Mikael och jag är osäkra på om det bara kan användas om vätskor.

Vi nämnde det när missionärerna var här härom dagen. De såg lite ut som fågelholkar och undrade om det var engelska. Ojdå.

Ja, det är engelska.

Och ordet blev förevigat när Sheldon Cooper för första gången träffar Amy Farrah Fowler i The Big Bang Theory och hon beställer ett glas med tepid water.

Vi har älskat henne sen dess.

En bra kväll för Magda

Nånstans på nätet, minnet räcker ju inte därifrån och hit, har Magdalena Ribbing sin kolumn om vett och etikett. Är man lite gramse och gruppers till att börja med är det underbar läsning!

Eller vad tycker ni om följande:

På Facebook har inbjudits att ge en köksmaskin för 6000:- till en bekant som tar examen. Det bjuds dock inte till någon fest där presenten ska övertäckta.

Svärmor fick besök av sonen med flickvän och schäfer. Hon vägrade koppla den, skrattade bara när den hoppade upp på folk för att hälsa, bet på småbarnen leksaker, bet av alla knopparna i trädgården, bajsade rätt på gräsmattan och tog inte bort det förrän efter flera tillsägelser, samt slet en korvbit ur handen på ett tvåårigt barn.

Eller tanten som klagar på att hon minsann alltid bjuder på te och smörgås med frivilliga pålägg, medan väninnan minsann bara serverar färdigbredda smörgåsar.

Eller paret som vill gifta sig över sin förmåga och vill att gästerna ska betala festen.

Vi hade ju för sjutton kinamat på vårt bröllop! Så rika var vi. Är det inte själva vigseln, kärleken som är det viktiga? Nej, då ska man överträffa varandra i täckningslöst lyxfestande.

Jaja, man blir ju alldeles till sig av alla idioter som finns, nån blev slagen i huvudet när en kille med ryggsäck vände sig om. Han flinade bara, och skrattade när personen själv sa se sig för.

Magda föreslår att om nån inte lägger kundpinnen på matvarubandet ska man fråga om det gör nåt om man lägger den där. Pyttsan. Så gör inte jag. I mina hemtrakter är det ens eget ansvar att lägga dit pinnen efter sig, Dessutom att inte stå en meter bakom kassörskan med bandet rullande med en chokladbit på, och personen har effektivt stoppat den efter från att dels komma till kön istället, men då brukar jag knö mig och bara säga ursäkta, det är min tur nu. Och försöka att demonstrativt lägga pinnen där, kanske även titta lite på dem, och i värsta fall säga nåt om att de glömde lägga på pinnen.

Det verkar vara stockholmsbeteende. Hemma hos mig har det alltid varit ens eget ansvar.

Jag önskar mig av livet att reagera så coolt och lagom upphetsad att jag vänligt men rakt på sak kan kommentera när nån är lite tokig.

Fast vore jag Magdalena Ribbing skulle jag ligga nätterna igenom och frossa över vilka pucken det finns!!
.
Jag ska be Mikael bjuda in på Facebook till att ge oss en resa. Skitbra. Anledning: firar 20 år med ME i höst. Och jag fick ingen dyr köksmaskin för 6 laxar när jag tog examen. Här ser jag många möjligheter öppna sig! Fast de är väl mest för dem som inte förmår uppföra sig och får skäll i etilettspalten.. Äsch, så jobbar inte vi.

Övertrassering

När min syster och jag var i usa en hel sommar ringde vi hem och bad om mer pengar vid flera tillfällen. Ändå tror jag inte vi klarade oss utan den där nesliga övertrasseringsavgiften. När man får räkna om alla pengar är det lätt att små fel betyder övertrasseringar på kanske 1,19:- men det kostar ändå 90:- i avgift. Jaja.

Jag har nu personligen övertrasserat någon kroppslig valuta och sitter i sängen efter fem timmar och kämpar med att inte bli för deppig av att inte sova. Mörkläggningsgardinen gör inte riktigt sitt jobb längre och det starka morgonljuset sipprar in bredvid rullgardinen och stressar mig. Jag tog migränmedicin för att jag hade migrän, men den blir jag alltid kissnödig av, så då hoppas jag att jag somnar djupt innan jag blir kissnödig, alternativt blir nödig så fort att jag kan släpa mig upp innan jag somnar.

Det är ett evigt pysslande med den här kroppen. Jag är så trött på det att inga ord utan bara liknande erfarenhet kan förklara. Jag är en fri människa i ett fritt land, men ändå är jag fången både till kropp och sinne. Mikael och jag pratade länge och intressant idag. Jag hade inte hjärta att säga åt honom att jag inte klarade det, att min energi inte räckte till ett trevligt samtal i soffan,och nu ligger jag här osoven och smådeppig men så slut att jag inte ens orkar gå några steg och be om en kram.

Jag har ju i alla fall ett snarkande djur här, hon bryr sig mest om att bli klappad och när hon sover har hon inget nöje av det, så hur terapeutiskt det än är, är jag nu lämnad ensam med min kropp och mina svagheter, mina rädslor, min ledsamheter, min stress.

Nej, inte helt ensam. Jag har läst några minikorta berättelser från Liahona, kyrkans tidning, och det där att minnas att jag har en Gud som är på min dida, det hjälper ibland mot deppigheten om man har sörjt färdigt först och är beredd att gå vidare.

Jag antar att jag är klar för nästa steg. Klar att lämna tvivlet och nojorna bakom mig, lämna stress över saker jag borde göra men som tar sån lång tid att få ork till. Nej, det kommer jag nog alltid att stressa över.

Men vad var det jag skulle säga? Jag hade ju en fin tanke som jag tänkte berätta om, för att ta fokus bort från mig och hur kass det är, till er, som visserligen har problem som jag och alla, men som jag kände att jag ville göra nåt fint för, för att ni är underbara, och också i själviskhetens namn behövde ägna mig åt nåt annat än mitt alltid förestående sammanbrott.

Jaja, det kallas inte hjärna som ett såll, eller ens reptilhjärnan. Det heter faktiskt hjärntrötthet och är neurologiskt efter stroke eller sjukdom (som ME).

Jag ville göra nåt fint för jag mår så dåligt men jag kunde inte komma ihåg vad det fina var? Really? Ja, så jobbar jag, tydligen.

Men jag är på lite gladare humör trots att jag borde vara mitt i en härlig sömn nu. Men jag tror den kommer snart.

Annars, för att vara helt säker på att sömnmedlen börjar verka, så kan jag gå in på tradera och börja bjuda på lite grejer som verkar vara bra idéer nu men kanske inte imorgon. Jag hade sparat ca 50 prylar, mest scarfar i tusenkronorsklassen och väskor i tretusenkronorsklassen. Visst, sånt ska jag ju köpa. Nä, nu somnar jag hellre.

Tack, Sömnens Gud, och Alla Sömnmediciners Gud, om det inte är detsamma. (och nej, jag tror bara på en, men han blir nog inte ledsen av lite konstnärlig frihet)

Zzzzzzz: )

Fredagsdejt

Man ska visst äta tacos och se på Let's Dance på fredagkvällarna.

Men så jobbar inte vi.

Mikael cyklade (jättebra investering i hans trasiga korsband, och jag tittade på tills han försvann i horisonten, typ) och köpte kinamat. Och sen spelade vi Vem vill bli miljonär, som jag hittade billigt på tradera. Det var inte en analog variant utan en dvd-skiva med ljud och allt.

Så kul med dejt fast jag inte kan lämna soffan.

Undrar när de kommer hem med miljonerna vi vann.

Eller fattar jag dåligt?

Underbara Clara säger att man ska köpa ekologiska ägg för hönsens skull.

Men betyder ekologisk verkligen nåt som har med producentens livskvalitet att göra? Jag säger inte emot, jag undrar bara om det egentligen är två skilda saker. Ekologisk betyder för mig obesprutad. Och ingen besprutar väl sina hönor. Är etisk och ekologisk alltid samma sak? Det trodde inte jag i alla fall.

Vardagsbilder

Jag vill helst inte bli taggad i att sätta ut fem vardagsbilder, men här får ni en freebie.

Påskmat

Såg en kul grej på Facebook. Tänk er följande konversation:

Hur går det med bantningen?
Dåligt.
Vad åt du till frukost?
Ägg.
Det är väl inte farligt. Stekta eller?
Cadbury's.

Fy vad kul. Cadbury's gör chokladägg om nån inte kunde räkna ut det.

Fördomar

Idag besannades allas våra fördomar om amerikaner och varför så många är feta. Vi hade några av missionärerna på middag (två amerikanska killar på 20 år) och Mikael gjorde en bär/grädde/yoghurt-efterrätt. Han ställde fram vår enorma burk med stevia som kommer att räcka tills scheherazade är färdig med sina tusen sagor. När jag tar Stevia i mitt te tar jag bokstavligen fem korn. Det är ju typ hundra gånger sötare än socker. Den ena åt lite och tog sen Stevia på sin portion. En stor tesked! Hade det varit riktigt socker hade han klättrat på väggarna efteråt.

Fast han kanske inte visste att fejksocker är görsött, och åt upp av artighet fast det smakade illa. I så fall säger jag inget om amerikaner och deras matvanor. Då handlar inlägget om en ung mans artighet.

Fast jag har ätit isglass i USA. Både min syrra och jag hade lust att kasta ut dem genom bilfönstret. Och det var ändå när jag åt socker som vanliga människor, inte som nu när man har blivit lite mer medveten och restriktiv med sockret och vant sig vid mer naturligsmakande mat.

Tror som sagt helt klart att det är sockret som är boven, inte fettet. Men mer om det på en annan blogg nära dig!

Onödigt att skrämma upp sig

Jag var lite nervös över min knöl igår. Försökte hålla tankarna i schack, men de rusar ju lätt iväg om man är en sån som jag.

När jag gick upp bad jag Mikael titta på den. Han är ju delvis sjukvårdsutbildad. Först såg han att det var som ett hål i huden, och började misstänka en infektion, fast inget var rött eller varmt, så jag hade inte tänkt på det. Efter lite poking and prodding med diverse verktyg fick han ut seriösa mängder gammalt var. Ursäkta, det låter läskigt. Men jag är så glad att min knöl var en böld. Nu är jag ännu ömmare men vem bryr sig?!

Känner mig också lite fjantig för att jag förstorade upp det hela. Men det är ju lätt att säga med facit i hand att jag inte skulle ha oroat mig. Men knöl är inget bra ord. Jag är väl inte jättekär i böld heller. Men bättre en äcklig knöl än en farlig.

Enough!

Jo, jag hittade en knöl. Orkar inte behöva bry mig om en sak till! Minns att jag har känt den ett tag men inte reagerat, typ märkt den i duschen men trott att det är förhårdnad efter borttagning av de där växande leverfläckarna. Men nu tittade jag efter noga och det är inte på samma ställe. Fattas bara detta också.

Är så kraschad efter i lördags. Sover dåligt, tycker den här sjukdomen är skit!

Dessutom blir jag så grymt upprörd över hur dåligt behandlad söta Geten blev idag. Hade jag varit en ordentlig vän hade jag bakat nåt gott och åkt förbi med. Eftersom tröstätning löser alla problem.

Ibland är det bara lite mycket. Tycker att det räcker nu!

Hör jag fel?

Jag hör en maskin som åker i området mot vårt hus. Ljudet försvann och nu kom det tillbaka. Låter helt klart som en traktor.

Men säg för allt i världen inte att det har snöat igen inatt. Varför måste våren tveka?

Hade filt på benen, vanliga mockahandskar (dvs inte svarta insulate modell skidhandskar) samt ingen mössa på mig igår på väg hem från Hemköp. Och frös gruvligt! Så kallt som det var kan jag gott tro att det snöar nu.

Vi har i alla fall 27-28 grader i skafferiet. Och nej, vi leder inte torktumlarluften ut genom skafferiet. Bara 24 grader i sovrummet. Hårt å bo i lägenhet. Som barn minns jag förresten alltid hur varmt det var hos mormor och morfar (hyreslägenhet). Jag är ju villabarn och tyckte de hade det så lyxigt.

Apropå mormor och morfars lägenhet, så såg Mikael och jag nyss på TV hur nån slängde sopor i ett sopnedkast men sån där grå lucka med handtag. Å, vad jag älskade att slänga sopor i den. Sån skulle vi ha här. Aldrig behöva klä på sig varken jacka eller skor för att gå bort till sophuset, det vore tider, det.

Förresten tyckte jag som barn att namnen Grace, Faith och Hope var så vackra. Nyss hittade jag påskliljor på pinterest och mindes att jag brukar tycka att ordet daffodil är så fint. (Hmm, min telefon ändrade just daffodil till Fabrizio. Skottpengar på det!) så nu ska mina tre döttrar heta Daffodil, Rose och Lilac. Jepp, de kommer att vara 75 år när de föds.

Nu kommer traktorn igen. Jag har kollat ut och det är ingen snö. Kan det vara grusbilen som ska städa? En sån såg jag till salu på blocket för 55 000:-. Fast man hänger den efter en traktor och det äger vi ingen. Annars hade det varit en rolig present till Mikael. En egen kvastbil!

Mikael har fortfarande ont i knät. Så fult av universum när han bara skulle motionera. Det är orättvist att folk som är värda nåt bra inte alltid får det. Som barnen i Biafra eller så. Ingen förtjänar att svälta, eller, det som är närmast mig, att bli sjuk.

Förresten köpte jag katrinplommonjuice på Hemköp igår. Det är det pensionärsvarning på.

Yttermera var det en som blängde på mig i rondellen igår. Jag antar att hem blev sur när jag körde i rondellen med kometen. Men sekunden innan hade en cyklist kört i samma rondell. Jag trodde det var ok. Hen kanske blev sur för att jag kör som om jag inte har körkort, vilket jag ju inte har.

Har mer jag kan betrakta denna afton, men jag försöker somna. Det går sådär, eftersom jag slog knut på mig själv igår och nog har lite post-adrenergt syndrom. Eller som det kallas med lekmannatermer: jag mår dagen efter.

För många påminnelser

Blev påmind om min mans sjukdom. Min egen stod inte hänsynsfullt på sparlåga för det.

En bebis tittade på mig länge. Jag har aldrig haft nån bebis. Mycket av mitt försvar raserades i den blicken och längtan brände ett litet hål i mig.

En gammal vän har precis opererats för cancer.

Folk dör, folk blir sjuka, livet är svårt för så många.

Ändå har jag sett mig i spegeln och varit nöjd. (Vilket säger mer om min generellt positiva inställning än om mitt utseende.)

Sett på många foton av dem jag älskar och saknar.

Pratat länge med Mikael.

Varit i kyrkan.

Bara idag alltså!!

Livet är som det är, både underbart och hemskt på samma gång. Fast ibland kommer bara alla känslorna på en å samma gång.

19 av 20

Så har det kommit ett nytt ordtest från högskoleprovet. Fick nitton rätt, eller egentligen sa telefonen 18, men på en fråga stod det att jag hade svarat en annan sak än jag hade. Eller trodde att jag hade. Jag vägrar att räkna det som fel. Även om jag hade fått fel för det på provet. Jag tävlar ju med mig själv bara.

Men jag ska inte avslöja ordet jag inte kunde, så ni kan göra det själva om ni har lust. Men det var inte ens nästan så att jag kunde det. Det var mer att jag inte ens vet om jag har hört ordet förr.

Måste komma ihåg att fråga Mikael imorgon. Jag tror faktiskt att han kan det.

Minnesförlustshopping

Jag har ju lärt mig att jag inte ska blogga eller maila folk när jag har tagit sömnpiller. Men jag tappar också minnet när jag sovit för lite. Det har jag dock inte lärt mig ännu, även om jag hade gjort chokladpudding utan att veta det för bara en månad sen. Men nu har jag köpt en svart kajal och två vita. Slapp vinna en grå som jag också budat på.

Och jag tackar min lyckliga stjärna att jag inte budat på nån av de 10 klänningarna, fem jackorna och sex par stövlarna som jag hade lagt i bevakningslistan. Eller tre parfymer och tre kavajer, fast den ena "vann" jag.

Jag kanske börjar lära mig. Som väl är var några kajaler inte så dyrt. Jag vet inte vad jag håller på med riktigt... Skulle behöva nån sorts barnspärr på tradera och eBay. Jag har i alla fall inte köpt en sidenscarf för 500 spänn. Eller, det har jag ju, men inte en gång till.

Dagens översättning

Ser på Law & Order: SVU och en man, ung och snygg, säger att han var på jakt efter a treadmill.

På textremsan stod det trampkvarn.

Inte precis kaka på kaka

I förrgår sov jag inte riktigt, bara slumrade, och kunde inte ens sitta upp när jag åt middag utan fick lägga mig ner och vila.

Igår hade jag minnesluckor och ont överallt, tog till och med kodein. Plus fick ställa in en sak jag längtat läääänge efter.

Idag är jag så ledsen och överkänslig och godissugen att jag känner mig som en drogberoende.

Ifall jag faller för suget och åker till centrum kommer jag att må dåligt imorgon också, eftersom jag har göront i benen redan innan.

Förutom att jag behöver skärpa till kosten så jag går ner i vikt igen. Min syrra var så snygg i sina skräddarsydda kläder att jag blir galen av kroppsavundsjuka. Hata fet! Vill tröstäta. Skevt.

Vilken rolig blogg det här är!!

Tvätta öronen eller läs textremsan

Hade på teven men tittade inte. Det var i alla fall CBS 60 minutes och en för mig ny kvinnlig reporter. Hon intervjuade en man och jag tyckte hon sa Olergård. Men eftersom det är ett taget namn och inte finns utomlands tänkte jag att jag måste ha hört fel. Men så sa hon det igen, och igen, och då var jag tvungen att läsa textremsan.

Ojdå. Hon sa visst oligark.

Da, tavaritj! ("Ja, kamrat", för er moderater)

Den ljusa sidan

Vi har ju lärt oss av ... nej, det försvann helt, men ni vet, de engelska humoristerna med silly walks osv, att alltid se livet från den ljusa sidan.

För er som är glada över våren (inte jag, jag blev görsur igår att jag inte klarade av en kort utomhusflirt) kommer här en liten glädjedödare, fast fördel för vintern:

Man vet i alla fall att de svarta fläckarna i utkanten av synfältet varken är spindlar eller getingar. Är inte helt nöjd med att åter snart behöva dela omgivning med dem. Utan bin dör vi, och allt det där, men om de bara kunde hålla sig utanför vårt hus och utanför vår tomt, så skulle jag älska sommaren mycket mer förbehållslöst.

Och förresten har krabbor åtta ben, jag som trodde att det bara var spindeldjur som hade åtta. (Källa: Gårdagens Smartare än en femteklassare).

Apropå djur och ljud inifrån lägenheten. Någon snarkade nyss så fint att det lät som en liten flöjt. Jag har så roligt nästan jämt.

Förresten har jag köpt tolv paket med 5 par öronproppar i varje. Mikael var på Claes Ohlson härom dagen men de hade inga, och jag blev helt nervös och bestämde mig för att skaffa ett nytt lager från nätet, nu när mitt förra börjar sina. Öronproppar för 350:-, och jag är lika glad, nej gladare, än om jag hade köpt ett par skor. Människans utveckling!

En ny studie

En ny studie har visat att kvinnor med lite övervikt lever längre än de män som påpekar det.

Vilka sura rönnbär

Fy vad sjuk jag känner mig. Och bara för att jag åkte på en liten liten utflykt med kometen. Gissar på att jag var hemifrån en kvart, och då satt jag ändå still och vilade och lyssnade på fåglar ett tag.

En kvart är för mycket? Fy bubblan!

Luft och lukt och ljud

Rastade kometen i det fina vädret, och hunden. Hon älskar verkligen att åka med. På hemvägen fick hon springa av sig och det är otroligt hur en hund som är en hand eller fot hög kan springa snabbare än kometen.

Jag åkte till stället bakom skolan där min drömtomt ligger. Där brukar det växa vitsippor i slänten men det var för tidigt. Jag hade vantar på mig fortfarande, och mars är kanske lite väl optimistiskt. Men det var en vansinnigt härlig tur i alla fall, det luktade inte så mycket vår, men fåglarna kvittrade som besatta, det var blå himmel och jag fick känna vinden i håret. Jag är alldeles glad!!

Och tänk vad fantastiskt Sverige är som har gett mig nya ben. Det är sån skillnad på att åka komet och att sitta i bil. Det är nåt visst med promenader! Luft och lukt och himmel och fågelsång!! Aaaaa!

Nu tv-serie

Kolla in http://digitalt.tv/wp-content/uploads/2013/06/Badehotellet-TV-2.jpg

Gillar dansk TV.

Igår såg jag första avsnittet av underbara Badehotellet och som utspelar sig på Jyllands kust på 1920-talet. Den var jättebra och jag hoppas innerligt att detta var typ första delen av åtta, och att det var slut sen. Avskyr när de drar ut på upplösningar i flera säsonger, som prison break eller Lost, och nåt som var görbra blev pinsamt dåligt. Men se den gärna om ni behöver nåt att göra på torsdagar kl 20-21 tror jag. Fyran möjligtvis.

Insikt

Jag har för länge sedan slutat vädja till Gud att hjälpa mig förstå vad jag ska lära mig av det här så jag kan bli frisk. Numera försöker jag snarare hantera detta så gracefully jag kan, vilket ibland inte är särskilt väl.

Nyss läste jag ett blogginlägg som min "bonus sister Jennifer" hade gillat på facebook. Jen är syster till Beth, som är gift med min bror, och deras enda fel är Atlanten mellan deras hus och mitt. Jens inlägg var från nån stackars mamma till liten pojke med hjärntumör. Hon började med att säga att hon är så trött på att gråta, så trött på att ha en anledning att gråta, trött på att vara stark när man egentligen är svag. Kände så väl igen mig, fast det nog är svårare att ens barn är sjuka än man själv (sorry, gummimamma, det är inte meningen).

Eftersom folk i allmänhet är mer religiösa än vad vi är här, skrev denna kvinna om en vers i Bibeln som jag har tappat bort nu, men kontentan var att det bara är i sin svaghet man kan finna Guds styrka.

Jag är ganska skriftlärd och har dessutom (förlåt, HADE) ett huvud för utantillärning av sånger, dikter, verser ur skrifterna. Men trots att jag vet att jag har hört det förr så var det nytt för mig idag. Jag kom ihåg hur jag som rätt ny volontär för min kyrka i England och sen Sverige lyckades oförskämt bra med mina uppgifter. Typ otroligt bra. Men eftersom jag blev sjuk nästan med en gång och därför inte lade ner den nödvändiga ansträngningen personligen, så såg jag det som att det inte var JAG som hade åstadkommit allt det där. I den situationen var det lätt att se någon annans hand i min framgång, eftersom jag trots sjukdomen i grund och botten fortfarande var stark. För det mesta. I mina egna ögon.

Och jag berättade för min kusin häromsistens om när det kom tjejer från kyrkan med pizza, och hur glad jag blev, och hur glada de såg ut, och hur jag inte är bekväm i rollen som den som tar emot. Redan för tio år sen i Borås var jag tvungen att "betala" tillbaka till dem som hjälpte mig med dammsugning t ex. Minns en gång när jag bad änglajenn och änglajess att torka köksluckor resp duschkakel. De fick massa oriflamegrejer som tack. Vad babblar jag om?

Jo, att jag har svårt att vara behövande. Vill inte ligga Mikael till last, eller samhället. Blev glad när en kvinna i församlingen lagade kycklingmiddag till oss en gång, men det är ju Mikael som lagar mat och egentligen han som fick tjänsten, intalade jag mig. Jag stretar verkligen emot när det börjar verka som om jag är svag. För jag är inte svag, jag är självständig, intelligent, modig och blablabla.

Men jag ska ju ge mig själv till Mikael, det är vad äktenskapet är, och eftersom jag är sjuk och svag ger jag honom även det, fast jag avskyr att behöva erkänna det.

Men Gud då? Enligt skriftstället är det först när jag är svag som jag får del av Guds styrka. Kanske för att den starke inte behöver nån annan. Den starke är ensam och slår sig kanske för bröstet. Den svage behöver Gud, för "själv går jag under".

Kanske Gud har gett mig min svaghet (inte som straff utan i present) för att jag ska bli nödd och tvungen att vända mig till honom. För att jag hade fortsatt vara svag ensam, men att jag tids nog kan bli stark med honom. Och om styrkan sen står i proportion till svagheten nu, så verkar det rätt lovande. Får bara bli bättre på att förbehållslöst bära fram hela mig, med fett otvättat hår, mysbyxor, behå som är skön istället för gör nytta, gråa ringar under ögonen, och be att få den där styrkan du talade om, Gud. Nu vore lagom, men vi kan ta det i din tid, det har gått väldigt bra förr när jag har gjort som du har sagt, när du har sagt.

Ska fundera mer specifikt på hur jag kommer med hela mig till Kristus och låter honom hela mig från min svaghet. Vilken svaghet ska jag börja med? Den där med när jag tycker det är dåligt att vara svag?!

Nej, jag vill!

För kanske två veckor sen ville Tymosjenko inte bli president, nu ska hon ställa upp i presidentvalet.

Varför är politiker av naturen (verkar det som) så oärliga? Jag tycker politik är både intressant (nästan) och viktigt, men jag blir så ledsen av maktfixering, självhävdelse och dyngkastartekniker.

Förvånad

Jag bor i Haninge kommun. "Vi" kämpar om att det tredje Ikea-varuhuset ska hamna i vår kommun istället för Globenområdet.

Därför läste jag med intresse den rätt långa artikeln om Ingvar Kamprad (det namnet kunde telefonen själv) i Aftonbladet (tror jag) nyss. Några saker som fastnade lite extra var hustrun Margareta. Hon gick bort 2011 efter 49 års äktenskap i sjukhussjukan. Visste inte att folk dog av det. Fortfarande glad för att sjukhusvistelsen i samband med galloperationen i vintras gick bra.

Det stod att han grät varje dag första året. Vilken urladdning! Tänk att folk övervinner sånt och inte bara överlever utan blommar till slut.

Vad tungt livet är för många, många gånger.

Jag har det inte tungt, men lite tufft. Migrän efter injektionerma och saroten som inte söver mig. Sov fem timmar inatt (jag vet att vissa med ME skulle vara lyckliga för det, men själv blir jag inte människa i varken kropp eller knopp på mindre än 10) och fick först feber för att jag duschade och när jag vilat bort den fick jag feber igen för att jag satt upp vid middagsbordet. En gång hade jag feber två gånger.

Förresten minns jag hur klokt min kära kusin (vars flickor jag är extra förtjust i) uttryckte sig när hon förklarade om min sjukdom för nåt barn: Anja får feber när hon gör för mycket.

Hon hade aldrig sagt: Anja är lite trött.

Denna kvinna är snart färdig läkare.

Det ni, världen!!

Dagens vildsvinstips

Man ska inte springa allt man orkar ifrån dem, då det är en klar signal till flocken att anfalla,. Rådet om man blir angripen av ett gäng svarta feta bestar (vildsvin alltså. Vad. Trodde, Du?!) som kan slita av mig armen. 1) Ska man inte springa för livet. De springer nämligen rätt fort efter en.

2) man ska däremot vara lite cool, som att man lyssnar på hipp musik (eller vad grym musik heter idag) och egentligen inte bryr sig om bestarna. Om vi inte bryr oss bryr de sig inte heller.

Till sist känns detta sammanfattningsvis som ett mycket aktuellt ämne med tanke på alla vildsvin i Vendelsö.

Kom ihåg, det är här på bloggen du får de verkligt goda tipsen!