Tveksamt tema

De här klänningarna sparade jag, men jag är inte säker på om jag tyckte de skulle passa som julklänningar eller om det bara var mitt långklänningsalter ego som kom fram en stund.

Har flera favoriter? Har ni?

Dagens loja ko

Grindelwald är denna kon ifrån. Själv föredrar jag Schweiz framför Österrike, men jag kan gärna tåla en österrikisk ko. Vad lugn den ser ut. Och om den har horn kanske den tekniskt sett är en tjur! Och har som uppgift att vara betäckare åt alla kor på södra sidan av Matterhorn? Eller vaddå? Fall han har skött sig är det inte konstigt att han ser nöjd och lugn ut. Det är ingen attackko, det där, f'låt tjur. Wtahever.

Bröllop, bara på Pinterest...

... men ni är alla hjärtligt inbjudna.

Jag var ju tjock när vi gifte oss, kanske därför jag inte ville behålla klänningen. Ville hellre ha de 2500:- jag köpte den.för. jag är dessutom inget mot de där.tossorna på tv i new york som köper klänningar för vad en lägenhet kostar. Och blommor för 140 000:-. Jag blir ju galen på att det är.en ok norm, samhället borde ha trätt in och sagt hörru, det finns barn som svälter, köpt blommor för 120 000:- istället och ge mellanskillnaden till fattiga och sjuka. Det är ju gamla Englands svar på saken. De rika ska ta hand om de.fattiga. de har ansvar, inte.bara för.dem som bor hos en utan för arrendebönderna också. Fast jag kan väl inte på allvar säga att England har lyckats bättre med.frågan rika-fattiga. I sverige har vi väl nästan gjort så att eftersom fattiga inte får finnas, så blir ingen riktigt rik. Men eftersom folk ändå är rika, så är folk också hemlösa. Inser att det låter som ett orsakssamband och det menar jag inte.

Men nånstans inne i mitt hemligaste hjärta vill jag ha ett bröllopsfoto av mikael där vi ser unga och smala ut, som Ellen och Rob. Två tjocka medelålder är inte lika kul. Även om jag känner goda känslor inför våra bröllopskort, för att jag minns känslan, snarare än att korten är så vackra.

Men lång historia kort. Här är.några brudklänningar jag gillar. Trekvartsärmar och båtringning. Det brukar heta sweatheart neckline och ärmlöst. Men jag gillar klätt. Jag gillar vad det säger i fullständig självkänsla: Se på mig! Se hur himla snygg jag är utan att behöva bevisa det med kroppen. Såna som först och främst vill se sexiga ut i sin brudklänning, dem förstår jag inte. Tycker snarare att det är sorgligt. Måste du bevisa för din man att du är sexig? tycker han inte det så han smäller av? om du måste övertala honom på bröllopsdagen, vad ska du göra resten av livet?

Nej, ingen sexig klänning. En vacker klänning, som är klassisk (så man inte skrattar åt den förrän 15 år senare), som framhäver en vacker och förälskad kvinna. Ja, jag har mina åsikter.

Dagens geni

Nu ska jag skryta om min man.

Igår satte jag fram lite julsaker som stått i lådan några dagar. Och så bytte jag lakan till några juliga påslakan, men blev trött.när jag höll på med kuddarna, och bestämde mig för att inte.byta underlakanet också. Nu blir väl inte.det.gjort förrän nästa år, eller.när jag nu får en gnutta energi som räcker.till lakansbyte. Eller så får jag bara be Mikael. Han gör ju allt annat...

Men.det.geniala var detta. Idag har jag dels haft svår migrän. Treon gjorde ingen nytta alls, så jag fick ta ett sånt där helvetespåhitt, triptan, som jag får huvudvärk och migrän av. Men förutom det har jag haft ont i hela kroppen av att ha röjt omkring med sladdar vid golvet, gardiner vid taket, massa pyssel i höfthöjd, och sammantaget en öm Anja. Så idag har jag bara stoppat hyacinterna i sina boningar och ställt ut dem i lägenheten. Men mått uruselt.

Så säger min man, eättare sagt dick han förklara det lite tydligare en andra gång för jag visste inte om jag förstod första gången. Men såhär är det (jag ber om ursäkt till känsliga läsare för matematiken, men det kunde bara.göras på det viset). Igår gjorde jag 3/3 och idag 0/3. Jag kände igår att det var fel att hålla på tills jag inte orkade mer, men jag kunde inte direkt komma på vad det var dåligt för. Fast om jag hade gjort 2/3 igår av vad jag orkade, dvs vila innan jag blev trött, vad hade hänt då? Då hade jag kanske orkat göra nåt idag också. Kanske 2/3? På två dagar blir det nämligen 4/3, dvs MAN FÅR MER GJORT OM MAN VILAR ÄN OM MAN INTE VILAR. Har ni hört nåt så nymodigt? En absolut paradox, som jag ju ändå fått bevisat för mig är sann. Jag har aldrig förr hört det presenteras så, och nu var det så lätt att förstå!!! Vald vila ger mer aktivitet, tvångsvila är bara plågsamt.

Tror min man får börja på Sköndal och förklara saker för de sjuka. Alla har ju hört om pejsing, eller pacing, men ingen vill göra det för vi tycker att det tar aktivitet från oss och ersätter den med vila vi inte vill ha.

Men om vi ser det på Mikaels sätt, så ger vi oss själva vila, och som belöning höjs vår aktivitet!

Jag brukar ju säga det där med att män och kvinnor är olika och vive la différence! Men inte bara det, Mikael är sportare, jag musiker. Jag har lärt mig att spela och öva och öva hundra gånger mer än jag vill och känn för all del inte efter om du har ont i ryggen (vilket jag ofta hade som cellist) utan kör bara på. Man måste spela skalövningar och etyder tills man kräks.

Mikael har lärt sig att man ska hålla igen, planera sitt energiuttag jäfört med tiden, och absolut ha en spurt kvar i sig i slutet. Det är allt jag inte lärt mig. Klart man inte kan lägga sig ner under pågående konsert, men vad gäller övning så har jag aldrig nånsin planerat för att ha nåt var i slutet. När man har övat en halvtimme så har man. Eller spelat stycket åtta gånger, eller spelat det felfritt tre gånger.

Och så är jag humanist, och tänker inte på världen som något exakt, eller något som kan förutsägas. Världen styrs av känslor som kan blossa upp och bilda en litterär rörelse när Simone de Bouvoir skriver en bok. När? det vet man bara efteråt, när det redan hänt. Så mäter jag.

Så mäter inte mikael. Han är van vid att allt går att mäta, att nån annan vid något tillfälle redan har mätt det, och att det finns presenterat på sånt sätt att nån annan kan dra slutsatser utifrån det uppmätta och sen bevisa dem med hjälp av det uppmätta.

Det.är.därför.vi.är.olika!!!!! Alla behövs! Jag behöver Mikaels hjärna! (Hans hjärta också, det har jag redan. Mmmmm....)

Dagens klant

Har tid hos naprapaten som jag längtat efter. Stress sätter sig i kroppen och jag spänner mig. Har haft migrän 5 av de senaste 8 dagarna. Minns att jag satte både telefonen och väckarklockan igår. Så därför blev jag lite förvånad när jag vaknade och skulle varit där för tio minuter sen. Mikael ringde medan jag kissade, men vi skulle inte hinna dit förrän kanske en kvart senare, tolv om Mikael sprang genom korridorerna med mig i rullstolen, arton om jag gick själv i den takt jag orkar, och då skulle hon få för lite tid till behandlingen. Jag fick en tid imorgon hos hennes kollega, men förra gången jag var hos henne masserade hon för mycket och det får jag ont av, och dessutom fick hon inte bort spänningarna så som min vanliga naprapat får. Så den tiden tackade jag nej till, för jag har ändå en tid nån av de första dagarna i januari. Får klara mig på värktabletter och botox. Och att slappna av, medvetet.

Men att försova sig till en behandling har jag nog inte gjort på många år. Och stängt av två klockor i sömnen, och inte vaknat heller av ett telefonsamtal, ens fast jag hade tappat ur ena öronproppen.

Hon naprapaten är i alla fall jättebra, för mina sorters problem. Hon masserar inte utan trycker mer på centrum av de spända ställena tills muskeln slutar spänna sig. Det gör givetvis ont, men triggar ingen fibrovärk som massage gör. När Mikael skulle massera på min nackspärr blev jag öm som ett blåmärke på ryggen när han förarbetade och skulle få igång cirkulationen. Och jag kom inte på att säga ifrån heller. Jag har ju ont nånstans typ jämt, så det kan man ju inte kommentera. Ja, så fel det kan bli.

Naprapaten förtjänar dock ett julkort. Å, tänk om jag hade ork att göra egna julkort. Tänk om jag hade ett eget rum, med arbetsbord för scrap, symaskinen framme, en bokhylla för tyg, en för scrap, och en för pärmar och böcker, och så ett vackert skrivbord med ryggen åt det andra där jag skulle ha datorn. Tänk vilken lyx att ha ett skrivbord. Hjälp, vad jag längtar efter det. Just nu ligger chokladkalendern jag fick av mamma överst på datorn för att dölja den rätt tjocka hög med allsköns papper som ligger ovanpå. Och ni skulle se stolarna vid matbordet. Man kan klä 3-4 hemlösa med det som ligger där. På utsidan av min garderob hänger fyra toppar till, och vid min fotända fem till som är nytvättade och ska hängas in. Men det får inte plats nåt mer så jag måste göra mig av med de minsta kläderna nu när jag måst köpa lite nytt i ytterligare en större storlek. Tungt. Jag måste ta hand om detta, och hygiengrejerna, och allt jag säger att jag ska sälja på tradera. Så ta en sak i veckan då!

8. #LIGHTtheWORLD

Idag var temat mat till de hungriga. Jag orkade som vanligt knappt göra nåt, men jag har ätit två gånger idag (först rester av spaghetti med köttfärssås från i måndags, och sen vörtbröd med julskinka). Jag har tänkt på maten lite extra medan jag åt den och att jag är lyckligt lottad som har mat och har Mikael som gör att jag får mat. Jag är också tacksam för att mina matallergier inte är svåra. Jag tål inte tomatsås t ex, men det kan gott slinka med ibland utan att det gör nån nämnvärd skada. Jag svullnar inte upp och måste åka till akuten efter en flisa jordnöt, så jag är tacksam. Eller som en bekant, som om nån ätit en clementin i samma 300 kvm stora utrymme inom den senaste timman, får besvär. En gång hade hon bytt handväska och inte fått med sig sina allergitabletter när vi var i kyrkan och just ovanstående inträffade. Jag har alltid ett par mediciner med mig i handväskan, men jag har aldrig varken förr eller senare råkat plocka med mig en Clarityn, men den dagen hade jag det. Och hon inte. Sånt säger man inte "slump" om om man är som jag.

-----------------

8. Jesus bad till sin Fader

Förslag:
Lär dig om olika religioners syn på bön
I min religion har vi i princip bara en bestämd bön, dvs en sån där ordalydelsen alltid är samma, och det är när nattvarden välsignas. Annars är alla andra böner "fria". Man kan tala med Gud hur man vill, även om vi har ett löst mönster för böner, som jag skriver längst ner för den som är intresserad.
Håll en bön. Be för dig själv eller för någon annan, ställ en fråga eller tacka för något.


Mönster för bön:
1. Vänd dig till Gud och kalla honom vid namn.
2. Tacka honom.
3. Be om det du behöver.
4. Avsluta i Jesu Kristi namn. Amen.

7. #LIGHTtheWORLD

Då var det skrifttema. I min kyrka har vi fler heliga skrifter än Bibeln, det är därför vi inte säger Bibelvers, utan skriftställe.

Jag tänkte dela mitt favoritskriftställe med er.

Det står i Johannes Uppenbarelse kapitel 7 vers 17 (och 7/17 är min födelsedag dessutom):

"Lammet mitt på tronen ska vara deras herde. Han ska leda dem till livets vattenkällor, och Gud ska torka alla tårar från deras ögon."

Varför är det min favoritvers?
1. Den talar till mig rent estetiskt. Orden är vackra, som poesi. Jag faller alltid för sånt.
2. Sen är innebörden fantastisk och personlig, och här måste jag ta punkt för punkt:

Det är så vackert när man kallar Jesus för Lammet. De står för renhet, oskyldighet, och, som jag gissar efter viss toalettpappersreklam på TV, det mjukaste som finns. Att Lammet har en tron är en påminnelse om att han verkligen är Kung i Himlen. Han är Guds Son. Jag har aldrig sett en tron i verkligheten. Men där sitter nån speciell. Men trots att han hör hemma på en tron ska han vara vår herde. Jag älskar också när man kallar Jesus herde. En som sköter djur, tar hand om dem, känner dem, håller koll på dem så inte vargen tar dem. Leder dem dit de behöver komma för att få mat och vila. Å, den liknelsen är också så vacker. Och han ska verkligen leda oss, inte mindre än till livets vattenkällor. Vad är det? Jesus kallade sig själv det levande vattnet. Vatten är livsnödvändigt, så att ha en egen källa kan rädda livet på en. Vi rika västerlänningar tänker inte så. Men Jesus säger att han är sättet varpå vi kan få liv och vår inre saknad och törst släckt. Han är också Vägen, Sanningen och Livet.

Men sen kommer det som får mig att braka samman. Först ska vi få ledas till vattenkällor som ger oss liv om vi följer Kristus, och han gör det fast han har rätt att sitta på en tron och bli uppassad. Den herden älskar sin flock.

Och så stor är kärleken att Gud själv ska torka alla tårar från våra ögon. Han ska göra så att allt som var visset blir levande, att allt vi var ledsna för, besvikna för, allt vi saknade, ska kompenseras. Har man följt Kungen ska man få allt i arvedel, och ens jordliga sorger ska försvinna. Jag ska ha femton barn. Jag ska vara frisk och hoppa bock och leka med mina barn. Och jag ska inte gråta mer. Nån ska se mig, mitt i sorgen och tårarna, och räcka ut sin arm och torka mig på kinderna. Nån som har skapat värdarna ska ta sig tid med mig och min sorg.

Jag har ju gråtit mycket. Så att nån ska trösta mig betyder oerhört mycket.

---------------------

7. Jesus gav mat åt de behövande

Förslag:
Bjud någon på middag
Skriv ditt favoritrecept på enkel, billig mat i nån middagstipsgrupp på sociala medier
Donera konserver, tetra pak mm till Röda korset, Frälsningsarmén el dyl.
Skänk pengar till hjälporganisationer.
Köp något i Frälsningsarméns shop.
Köp en tidning (Situation) som en hemlös säljer.
Ge EU-migranten utanför mataffären en smörgås. Det är inte politiskt, det är omtänksamt.

6. #LIGHTtheWORLD

Igår var det bota sjuka-dagen. Jag gjorde INGENTING. Oh well... Jag tränar mig på att bara släppa tankarna när jag inte klarar nåt. Kunde inte somna, hade migrän. Jag kände mig i alla fall glad över att man kan rädda liv med sin kropp, som Jesus gjorde, genom att ge blod. Har inte sett det som att följa Jesus, men det är det ju. Annars hade jag gärna och för evigt blivit botad från migrän. Men jämfört med för tio år sen så har jag nu många metoder som gör mig riktigt mycket bättre.

Idag gäller alltså:
6. Jesus läste skrifterna

Förslag:
Skriv ditt favoritskriftställe på sociala medier
Messa ett skriftställe till någon som kan behöva det
Och för ickekristna/icketroende: Läs någon berättelse om Jesus och tänk hur du kan applicera hans gärning på dig i modern tid. Även om du tror att han var en vanlig människa så var han ett föredöme om man tar sig tid att tänka efter.

5. #LIGHTtheWORLD

Idag har det varit ett ganska religiöst tema, att Jesus dyrkade sin Fader. Jag vill inte be om ursäkt för min tro, men jag vill gärna respektera dem av er som inte är intresserade av trosfrågor. Och jag vill gärna att alla ska kunna känna sig hemma i den här julkalendern, oavsett vad man tror eller inte tror. Men detta är trots allt min personliga blogg, och min tro är viktig för mig, och särskilt nu i juletid.  Så, där var min ursäkt och min varning, vilket ni nu föredrar.

Jag hade bestämt mig för att ha en speciell bön till Gud idag, men jag har faktiskt varit för trött för att formulera nåt särskilt viktigt. Däremot har jag lyssnat på några av mina favoritsånger och -psalmer, sjungna av några av mina favorittjejer, Unitone sisters (kolla deras facebooksida t ex. Ny CD ute nu. Shameless PR!). Några av sångerna har jag själv sjungit i samma arrangemang, och jag hittade snabbt min stämma, fast det var 10-15 år sen jag sjöng dem. Särskilt en, som var så speciell för oss. Min syster organisten spelade till. Hon var som en fjärde medlem i trion och spelade med sån fantastisk inlevelse och jag minns det än idag. Sången heter på svenska O gudomlige Herre och är en bön till Jesus att han ska "se mig" som man så modernt säger. Kom ihåg mig, men inte det dumma jag gjort. Du är mäktig att frälsa, så snälla, ha nåd. För mig.

Nu vet jag ju att uppgiften var att Jesus dyrkade fadern, men det bästa sättet att säga tack för allt till Gud är nog att följa i Hans Sons fotspår, och likna honom, som vi alla gör på olika vis och även här i min julkalender, vilket jag känner mig glad över.

-----------------------

5. Jesus botade de sjuka

Den här har jag fått positiv förhandskritik på. Skulle gärna annonsera att alla som läser här idag blir botade! Från allt som ni lider av!!! Men så funkar det inte. Men jag har jättemånga riktigt bra förslag.

Förslag:
Lämna blod, läs mer på geblod.nu
Besök någon som är sjuk, skadad eller handikappad
Hälsa på någon som ligger på sjukhus
Lär dig mer om psykiska sjukdomar, t ex på 1177.se
Anmäl dig som organdonator på Donationsregistret.se
Anmäl dig som benmärgsdonator på Tobiasregistret.se
Maila en sjuk och muntra upp hen?
Donera pengar till forskning.
Stöd gärna biomedicinsk forskning för ME-sjuka på Swish 123 25 29 816.

P.S. Till ME-sjuka. Vi får i vissa länder inte lämna blod och med tanke på nuvarande forskning rekommenderas inte att vi varken donerar blod eller stamceller, eller organ när vi gått bort. Man vet inte ännu vilken skada sjukdomen gör på organen eller hur den överförs till andra. På Donationsregistret kan man inte välja att donera sin kropp till forskningen utan det måste man ha kommit överens om medan man lever med en av de tre medicinska institutioner (KI, Uppsala, Umeå) som accepterar detta. Jag vill gärna donera min kropp till just ME-forskning, men jag vet faktiskt inte om det är möjligt. Det är strikta regler för vem som får hantera en död kropp. Mer information finns på Livsviktigt.se, en sida med frågor och svar om hur man tar ställning till donation. Jag ska försöka ställa frågan på några olika platser och se vad som kommer fram.

4. #LIGHTtheWORLD

Gårdagens tema var att hjälpa andra att se. Jag hade tänkt göra nåt på riktigt, men det orkade jag inte. Men jag tror att jag hjälpte en person att se en sak.

Men så hade jag en jobbig stund och när jag gick in på toan för att snyta mig och torka tårarna, och försöka fixa det smink som numera befann sig på mestadels fel ställe, så kände jag inte igen mig i spegeln. Jag kände att jag inte visste vem jag var. Att jag har glömt vad man svarar i telefonen är faktiskt en bra liknelse för hur det känns. Vem är jag?

Jag kände mig mycket förvirrad, fast mest överväldigad av trötthet. Och tänkte att den som känner mig mest faktiskt varken är mamma eller Mikael, utan min himmelske Fader. Han har känt mig så länge jag funnits, även innan jag föddes hit till jorden. Han vet precis vem jag är, och jag måste låna hans ögon, jag måste se mig som Han ser mig. Då kommer jag att minnas vem jag är.

---------------------

4. Det här skulle kommit igår/natt så att ni fick tid på er att tänka hur ni ville göra uppgiften. Men jag mår inte bra och orkar inte göra detta i rätt tempo. Vad spelar datumen för roll? Vi får göra så gott det går.

Jesus dyrkade sin Fader.

Jag tycker temat är jättesvårt. Det finns förslag som att hjälpa till att städa i en kyrkobyggnad, men det funkar för mormoner kanske, men inte för alla. Och i Sverige är vi inte religiösa på det viset att jag kan skriva som uppgift att man ska bestämma sig för att be varje dag i december. Så jag får fortsätta att fundera på hur detta temat kan anpassas till alla.

Förslag:
Om du tror på Gud, håll en bön och tacka honom för något han gjort för dig.
Gå förbi, eller in i, en kyrka du har i närheten. Tänk och känn. Betänk att tron är viktig för många människor på jorden. Du får gärna gå på Gudstjänst i min kyrka. Alla är välkomna. De börjar som regel klockan tio eller elva, men det är bäst att kolla. På lds.org går du längst ner till meetinghouse locator. Sen kan du förstora Sverige och klicka på din plats och få veta vilken församling som är närmast, och vilken tid deras gudstjänst börjar, samt adress och telefonnummer.
Mitt tredje förslag är sekulärt och handlar om ledare. Samtala med någon om vad det innebär att vara en bra ledare, för en familj, skola eller ett land.

Ramlat

Igår var jag på ett fint möte i kyrkan. De vanliga gudstjänsterna är ju på morgonen och jag kan inte avbryta sömnen för något i världen. Men ibland är det extramöten eller konserter på kvällarna och då går jag mer än gärna. Men igår gick inte så bra. Orkade inte sjunga, det var för tungt att andas, och egentligen borde jag nog inte ha gått alls för jag hade feber när jag var färdig med påklädning, hår och smink. Men ibland vill man och då åker förnuftet ut genom öronen. Jag sitter i en Baden-Baden, rättare sagt ligger så gott det nu går. Fäller upp den till sittställning när jag ska resa mig. Igår var jag bara för trött så jag visste inte riktigt vad jag gjorde, och benen var för veka för att spjärna emot, så jag ramlade. Hela ryggen på golvet, ett riktigt fall. Och jag vred vänstra benet när jag ramlade, och det har jag märkt inatt när jag inte har kunnat vända det benet i sängen av smärta. Nåt i knät drogs för långt. Som väl är kan jag gå utan kryckor. Med små, handikappade steg. Så som jag alltid borde gå, men är för otålig och för stolt.

Jag känner mig som en gammal tant. Jag hade tagit fram högklackade skor. Vilken tok jag är. Kunde inte vara normal ens med flats.

Och jag ber om ursäkt för det här med julkalendern. Jag klarar inte varje dag, märker jag. Inatt vaknade jag, förutom av ont i benet, av att jag hade somnat medan jag lade undan plattan (den och mobilen låg fint på laddning) men jag hade inte fått undan extrakuddarna eller fått på mig öronpropparna och ögonmasken. Jag gör allt det på samma gång, det tar en minut, så det förvånar mig att jag däckade mitt i. Men utan öronproppar och ögonmask sover jag alltid sämre. Så den här natten var slarvsylta. Jag ska värma mat nu. Igår bad jag Mikael att köra förbi mcd på vägen hem. Jag visste att jag inte ens skulle orka ta en macka. Fast vi har vörtbröd och skinka, som jag längtar så efter. Får nog be Mikael göra två mackor till mig innan han lägger sig ikväll. Men där går en gräns, känslomässigt. Att han lagar middag och ibland kommer till soffan med en färdig tallrik till mig är en sak. Han skulle ju äta själv. Men att be nån att göra mackor, då är man sjuk på riktigt. Men jag kunde väl tänka mig att den här månaden skulle bli en emotionell bergochdalbana. Trött och stressad är bästa receptet för gråt och jobbiga känslor.

Så se till att ni får sova, och strunta i några saker så ni inte blir så stressade. Det är viktigare att vara lycklig och ta in nuet.

En riktig måndagsbukett i juletid

Renoir

Paul August himself har här fått tag på två flickoebarn som musicerar. Jag tycker pianoarmen känns oproportionerligt lång, men flickan med fiolen ser ut som ett foto av en flicka som spelat fiol i sex, sju år. De håller alltid fiolen sådär. Det var så jag bedömde att bilden var verklig, eller rättare sagt, att objekten var äkta, inte bara snygga props.

Jag gillar konst. Inte all, men jag gillar det där omedelbara kärleksförhållandet som kan inträffa. Och så en "liknande" bild lite senare, och den tycker man inte ens är fin. Det där att man faller för konst gillar jag. Jag har en fet mapp på Pinterest med mestadels abstrakt konst. Mina andra filer är Klimt och en finsk konstnär. Inge Löök som målar typ skämtbilder, nej, det är fel ord. Det är inga skämt, de har det bara roligt. Det är två gamla glada damer som busar och hittar på skoj. Sån livsglädje i de bilderna. Jag kan visa några när jag orkar.

3. #LIGHTtheWORLD

Idag skulle man hedra sina föräldrar, och jag kan sorgligt nog meddela att det inte tog längre än till 2 dec för mig att misslyckas med det jag föresatt mig. Vaknade med migrän, och fick ta både triptan och treo, och det är väldigt ovanligt. Jag har mått rätt visset idag och inte orkat skriva det där fina brevet till mina föräldrar som jag hade tänk, och som de förtjänar. Men det blev ett par meningar i ett nattligt mail. Saker går åt skogen, deal with it. Det är nog den nyttigaste lärdomen man kan lära sina barn. Så att de inte baxnar vid livets första vindpust.

-----------------------

3. Jesus hjälpte andra att se.

Måste sätta in ett underbar bild på Jesus i färd med att bota en blind man. Den här är del i ett bildförlopp med stillbilder från en film och det finns ett "bättre" av när han faktiskt botar honom, några bilder senare. Men jag älskar nedanstående. Jesus älskar honom först, sen botar han honom.

Förslag:
Skänk bort gamla glasögon till hjälporganisationer eller optiker som samarbetar för att få glasögonen till behövande.
Hjälp någon att se något positivt hos sig själva som de kanske inte har kunnat se själva.
Färglägg bilden på Jesus som botar den blinde mannen. Tänk dig hur det skulle kännas att först vara blind och sedan kunna se. Njut av att kunna se färgerna i bilden du skapar.

Allt vi trodde var sant

Tydligen är det så att svenska djur inte får antibiotika och en massa andra saker som jag har glömt. Det innebär att ekologiskt kött subventioneras till ingen egentlig nytta, eftersom det finns lika bra svenskt kött. Så ekologiskt från Långbortistan är dessutom en total feltänkning. Läste detta om nån kvinna som är kobonde och erbjuder folk öppna landskap, arbetstillfällen och nåt mer och som är emot att ekologiskt kött ska pushas mer än svenskt kött. Och efter att ha läst artikeln håller jag med.

Dessutom, sa kvinnan, så är det så medelklassigt att klaga på kossornas metangaser innan man hinner byta om i resväskorna från Thailandssemester till Alpsemester. Flygutsläppen står för 95% av vilka utsläpp det nu gällde, kossorna för 5. Och att då sitta i Thailand och vara stolt över sin frukttallrik är liksom bara dumheter.

Jo, det här stämde överens med mina tankar i ämnet, fast jag vet fortfarande att det är väldigt lätt att dribbla bort mig, eftersom jag kan så lite och minns ännu mindre.

Men jag reagerar för ännu ett hypeat feltänk, och det är hållbara köp. Man köper en fåtölj för femton tusen, en lampa för tjugo, ett matbord för 40, och säger sen nöjt att det är hantverksbyggt och vi kommer gärna att vilja att våra barn får ärva det en dag.

Så, vilka möbler har ni hemma som är köpta av era föräldrar eller grandparents. Eller ännu värre svärföräldrar. Hur mycket går ni med på att överta en annan människas stil, i en tid när personligt uttryck är allt? (Även om det personliga uttrycket ser likadant ut i alla säljes-annonser eller för den delen stylade objekt som hyllas av inredningsbloggarna.)

Jag tror inte dina barn kommer att vilja ha på sig din brudklänning, om du får feeling av den liknelsen (även om det börjar locka mig till att skriva ett annat inlägg.) Jag tror inte heller framtida generationer kommer att överta våra möblemang. Visst, en vacker möbel som påminner en om nåt speciellt hos en som har gått bort. Men det är inte samma sak som att dela ut hela hemmet till sina barn. Om de inte ska bo hemma tills de blir fyrtio, den ålder jag tror krävs för att man i allmänhet ska börja uppskatta stilen från sin barndom igen. Eller nej, det gör man för sjutton aldrig, men en gammal femtitalsnegress vill man hemskt gärna ha i fönstret, som minne. Medan mannen inte förstår varför hans fula prylar ska bort.

25 ord för snö?

Nu vet jag ju att det är en skröna, det där att eskimåerna, eller inuiterna som de egentligen heter, har väldigt många ord för snö. Vi har ju ett par stycken också, lössnö, kramsnö, jag kommer bara på de två. Men vi har ju flera för regn också, hällregn, ösregn, duggregn, sommarregn osv. Vi torde inte ha väldigt många för solsken...

Och jag kommer ju att förstöra hela liknelsen för jag tänkte säga att vi med me har många fler ord för vila än andra människor. Men nu kan jag bara komma på två, och då är det tvångsvila och blundvila jag tänker på. Tvångsvila som jag använder det betyder att man tvingar sig att vila flera dagar innan man ska göra nånting, fast man gärna hade gjort nåt spännande som att hämta posten. Blundvila använder jag när man efter en aktivitet är så pass trött att det inte räcker med vanlig vila, som är ligga ner och göra nåt, typ slösurfa eller se på tv, utan man måste vila helt avskärmat, med ögon och öron stängda och gärna en filt på sig också om man inte tycker det duger att värma de iskalla händerna på sitt febervarma ansikte. När jag blundvilar brukar jag också behöva ligga helt horisontell, alltså inte på sina vanliga  liggkuddar i soffan.

Kan ni fler sätt att vila? Snabbvila säger ju sig själv, att hinna med tio minuter på soffan efter att man klätt på sig och ska göra nåt, typ gå till doktorn. Jag brukar säga tråkvila också, om det är så att man inte kan roa sig medan man ligger ner. Att man kan göra nåt långsamt och som inte tar någon tankekraft (tv går bort, läsning går bort, film går tokbort, viss surf går bort särskilt om man kommunicerar).

Jag kommer ihåg när jag var tolv och fick nån barnsjukdom. Då läste jag Törnfåglarna på en vecka. Nu är bokläsning nåt man gör när man är frisk, inte sjuk. Ramarna har verkligen förändrats, för mig i alla fall.

Nu ska jag slövila. Nej, det hittade jag på nu. Men det är stadiet som är före sömn, när man inte ska producera, kommunicera eller oskulera för då är man för alert.

Hej på er, expertvilare och önskevilare!

Dagens skrämsel

Läste följande lilla notis i Aft* nyss:

Under den inhyrda sjuksköterskans inskolningspass på Karolinska i Solna hittades hon medvetslös på en toalett. Sjukhuset gjorde en anmälan om misstanke om missbruk till Inspektionen för vård och omsorg, IVO. Sköterskan har tidigare dömts för att ha stulit narkotikaklassade läkemedel på Södersjukhuset – nu riskerar hon en treårig prövotid, uppger Nyhetsbyrån Siren.

Är det nån mer än jag som blir rädd när ni läser detta (som högerpopulisterna brukar säga)? En sjuksköterska döms för att ha stulit narkotika och fortsätter sedan hyras ut som sjuksköterska? Och hittas medvetslös på toan första dagen? Och riskerar prövotid?!?!?

Jag förstår inte hur en sjuksköterska som stulit narkotiska preparat kan få sätta sin fot på ett sjukhus. Rimligtvis, eller jag tycker att det är rimligt, har man i samband med domen för stöld av narkotika på SöS också undersökt om hon själv brukade narkotikan, vilket hon troligtvis gjorde, om hon inte helt plötsligt började göra det första dagen på KS. Och är det nån som tror att en knarkare slutar av sig själv? Det finns visserligen inget i texten som säger om hon slutat eller med vilken hjälp. Men har man inte strängare koll än så när man arbetar med folks liv? En sjuksköterska på droger måste väl vara det värsta ett sjukhus kan tänka sig. Om man redan har gett Macchiarini sparken vill säga.

Yngre!!!

Jag vill verkligen bli en del av den där yngre generationen, den som har märke efter telefonen i jeansen, som tar fram den i tid och otid (nåja) och som tar selfies hela tiden. Idag var vi nämligen på julbord. Det var fantassssstiskt gott, fint, trevligt osv. Och jag var så grymt snygg i massa smink av olika sorter, dinglande örhängen och friserat hår. Tror ni jag iddes ta kort på oss? Nä, jag känner mig fjantig om jag tar kort, som om jag är vid Eiffeltornet eller nåt. Fast just vid Eiffeltornet skulle jag kanske inte ta kort, för folk får ju inte tro att jag är turist. Ni fattar kanske, ni andra gamla och som inte är piffade så ofta, att man grämer sig för att man inte tog det där enda kortet. Grämer sig när man står över handfatet och ser att ansiktet, som man trodde var ens eget, blir blekt och degigt när sminket rinner ner i avloppet.

1. #LIGHTtheWORLD

Jag valde förslaget att säga något snällt till någon som behövde det. Och min syn på det är väl att alla behöver det, alltid. Så man kan säga nåt snällt till vem som helst och bara det är ärligt menat så ökar det jordens totala summa av glädje, kärlek och medmänsklighet. Men nu var det ju inte så att jag skulle filosofera utan göra. Kanske en hel del snack men mycket verkstad!

Jag funderade på att säga.något snällt till psykologen på St Sköndal, som jag är så glad för och imponerad av. Men jag valde att inte göra.det, är inte riktigt säker på varför, om det var att jag inte vågade.

Men redan igår kväll visste jag vem jag skulle säga nåt vänligt till. I ME-grupperna har det vid ett par tillfällen blivit ganska otrevliga (tycker jag i alla fall) diskussioner. I normala fall säger jag bara Knock yourselves out, men om diskussionen handlar om nåt som inte är sant känner jag väldigt ansvar gentemot dem med kortare sjuktid och mindre kunskap. Och särskilt när det är i RME:s officiella grupp, då får det ju inte stå felaktigheter som nya sedan går in och läser. Men alla känner inte alla och begriper inte alltid när de ska tro på vad nån säger baserat på vad man enligt tidigare erfarenhet vet att den personen har koll på. Vi har några som arbetar med informationsmail utåt och med notiser om nästan allt som händer i me-världen. Dem börjar man ju inte gå i diskussionen med om Lenny Jasons senaste grej osv. Men jag är inte nån som håller på med nåt särskilt. Jag är bara vanlig medlem. Men jag kan väldigt mycket om me, eftersom jag lärde mig mycket under de första 15-20 åren innan hjärnan blev så mosig. Så när nåt är fel brukar jag försöka ta ork att skriva hur det är. Men alla förstår inte att jag ofta vet vad jag säger, inte inbjuder till en diskussion (som jag sällan har energi för). Och därför har det vid ett par tillfällen blivit lite tråkig stämning och det har varit tungt att bära att man kanske bara tog med sig plattan upp för att kissa och gå och lägga sig, och två timmar senare tjafsas det fortfarande om åsikter resp fakta, och bara vissa inser skillnaden. Jag vill absolut inte låta väldigt högfärdig nu, men jag är rätt smart och kunnig, även om jag ibland också är ensam. Men så händer det som gör allt detta eviga diskuterande värt det för mig, och det är att nån annan som varit med länge klickar gilla på ens inlägg. På ens kontroversiella, säg det rakt ut bara-inlägg. Och genast är man inte ensam. Nån har vågat säga Och förresten håller jag med Anja! De där likesen är en helt annan sak än om man sätter in en bikinibild på IG och får 25 000 likes. Jag skulle få noll på en bikinibild, huvaligen! Den enda rösten, som ibland följs av andra (som har vett nog att sova när det är natt), och jag blir så uppbyggd. Plötsligt är det som när kronprinsessan och prins Daniel alltid har tackat för all värme och allt stöd. Vilket stöd? Jo, det är när nån klickar gilla på nåt du har sagt som krävde väldigt mycket av dig att skriva. För att du inte vill käbbla, inte ens diskutera, för att du är svårt sjuk och får betala för det imorgon medan de andra i tråden kanske går till jobbet som vanligt. Detta är givetvis bara en syn på saken, men den är min, och jag håller fast vid den. Om en röst kan göra skillnad, då kan ett gilla också göra det. Och det försökte jag säga till en som ofta has my back. Jag väntade med mening tills nu i natt, så jag inte behöver vara nervös för svaret. Nu ska jag koncentrera mig på att sova.

-------------------------

Imorgon har vi:
2. Jesus hedrade sina föräldrar

Förslag:
Ring dina föräldrar. Messa inte bara.
Berätta en historia om dina föräldrar för dina barn.
Be en förälder om råd angående ditt barn.

Inför julkalendern #LIGHTtheWORLD

Då är det alltså dags för årets traditionella julkalender här på Überseriöst.

Som jag har nämnt tidigare har jag i år tänkt använda mig av en färdig mall, kan man säga. Den kommer från min kyrka och finns på mormon.org och på hashtaggen #LIGHTtheWORLD. Den baseras på att likna Jesus genom att göra vad han gjorde. Häng på! Det funkar för alla sorters religiösa, agnostiker, ateister och filatelister.

Jag kommer att göra så att dagen innan skriver jag vad nästa dags tema är, så att man får tid att tänka. Sen kommer jag senare på dagen rapportera om hur min uppgift gick, och säga vilken som är nästa dags. Jag hoppas att jag kommer att vara så pass lucid (jag vet inte om man kan säga så på svenska men det var för frestande med tanke på att Lucia bara inträffar den här månaden) att jag vet vilken dag det är åtminstone de flesta dagarna. Och eftersom jag är i princip sängliggande så kommer jag att anstränga mig för att det lilla ska få betydelse.

Till och med det minsta försök att göra något gott för någon annan är alltid bättre än inget alls.

Och givetvis är förslagen att se som inspiration. Själv är bäste dräng osv. Men jag tycker det är jättekäckt med ett dagligt tema. Det blir lättare då än om man bara säger "Jag ska vara mer medmänsklig och mindre köptokig".

---------------------------

1. Jesus lyfte andras bördor.

Förslag:
Säg något snällt till någon som behöver det.
Erbjud dig att hjälpa någon att flytta.
Skotta snö från din grannes trottoar.

Eftersom jag inte har några barn...

... så får jag väl säga att det här är det vackraste jag gjort.

Förutom att det är Martha Stewart som har gjort bägge.

Men ni fattar.

Måndagsbuketten

Stella di Libero

Dagens spädgris

Dagens julko

Dagens alpko från Grindelwald

Julblommor på två sätt

Dagens jobbansökan

Dagens sammet och veklagan

Har glömt vems bild detta är också. Jag får verkligen skärpa mig.

Men detta sammetsvackra gör mig alldeles lycklig!

Och kudden i förgrunden är från Jysk, eller så har Jysk kopierat originalet, vilket väl är det troligaste.

Är lite sur på Jysk. Det där med spegeln som de inte ens hade två timmar efter att affären öppnade. Och så fick vi reklam igår kväll, inklusive ett rejält kampanjblad från Jysk. Gissa om de säljer min spegel? Men har dubblat priset. Jaha, så nu finns den igen.

Dagens medmänsklighet

Förresten, för nån vecka sen såg jag i en säljgrupp på fb hur nån erbjöd en hel julkalender med paket till en flicka 6-10 år och att hon eventuellt kunde fixa en till till nån utarbetad eller mindre bemedlad mamma.

Och förut ikväll läste jag om en frisör som sa att hon har sax och kam och bil och om folk skriver personligt meddelande till henne om vem de är och varför de gärna blir klippta inför jul, så ska hon välja tio stycken och åka hem till dem och klippa dem gratis.

Och nån tipsade henne då om hemlösa som kanske skulle behöva ny frisyr till jul.

Vad jag önskar att hela min jul handlade om att göra saker för andra. Jag köpte en röd kjol på tradera son var felmärkt i storleken och som jag fick pengarna tillbaka för. Den tänkte jag ge till kvinnohärbärget i Handen, eller vad det heter där kvinnor som har tagit sig ur våldsamma situationer, kanske bara med kläderna på kroppen, får bo. Dem vill man ju gärna ge fina kläder. Tänk att inte ha några kläder att ha på en jobbintervju. Förra julen tror jag vi gav bort hygienpaket åt dem och de hemlösa på Kryckan. Vad trevligt det skulle vara att köpa 20 tandborstar, tandkrämer, kammar osv osv, på ica maxi och sen stå i ett litet effektivt löpande band med familjen och plocka ihop necessesärer till behövande. Jag vet inte om Belle skulle orka koncentrera sig, men Neo skulle säkert minnas det resten av sitt liv. Den julen vi hjälpte till så folk som inte bor nånstans kan tvätta sig och bli rena. Å, vad hjärtat bultar av JA, JA, GÖR DET.

Vi får se, kanske får jag fullt upp i december med att klara av min julkalender, där jag varje dag ska göra något för någon annan för att likna Jesus, som alltid gjorde saker för andra och visade kärlek. I min version blir det verkligen små saker, som kommer att kännas rätt stora för mig.

Häng gärna med mig i december. Dagen före skriver jag vad nästa dags sak är, och dagen efter skriver jag hur det gick när jag gjorde dagens julkalendergärning. Ni är mer än välkomna att skriva och berätta om era erfarenheter i kommentarsfältet eller i privat meddelande.

Skojar bara

Jag har visst julångest. Jag har haft så mycket feber den här veckan, som jag fått av att typ koka färsk pasta i två minuter, och sen har jag legat ner resten av dagen förutom när jag klädde på mig. Och då blir jag stressad för de många saker som står inplanerade på almanackan. Bra saker, roliga saker, nyttiga saker, nödvändiga, men för många.

Och så kan jag inte sova. Var liksom uppe i varv i hjärnan förut, och hade feber, så kroppen kändes avig, och då går jag inte ens och lägger mig utan ligger kvar i soffan och väntar på att kroppen ska godkänna min anmälan om att få sova. Till slut känner jag att jag är för trött för att ligga där och vänta, och så går jag och lägger mig ändå, och är smårädd för att inte somna. Och inatt sov jag 13 timmar och då trodde jag att jag rättat till det som varit fel hela veckan. Men vi hade besök en liten stund idag, och jag tror inte jag tålde det. Antingen att det var för sent, för långt, eller för emotionellt. Eller så fick jag feber av de 10 Marianne jag åt. Man kan aldrig vara så säker. Jag tror alla med ME har önskat sig ett rejält signalhorn som kroppen ska tuta i när man går över gränsen. För det är så svårt att veta. Vissa saker klarar man aldrig, som att åka på semester på andra sidan jorden. Vissa saker brukar man klara, men inte för många i taget, och ibland gör man inget av det man inte klarar och får ändå varningslampor som blinkar, för mig har de varit feber och allergier och migrän den här veckan. Och ändå har jag möjligtvis bara varit hemifrån en gång och hämtat posten eller slängt sopor. Och att jag mår så efter en vecka utan aktiviteter, förutom besöket ikväll, det utlöser en enorm stress inför de aktiviteter jag måste göra och som jag gissar kommer att få mig att må pest och som jag kanske inte har hämtat mig ifrån förrän i mars. Fy, vad jag blir deppig när jag tänker på det. Jag vill göra alla de där sakerna, men jag vill å andra sidan också bara ligga hemma och äta take-out med hörselskydd så att det här dåliga inte blir värre. För hur ska jag klara det? Ska jag skippa naprapaten och välja julkonsert, fast få mer ont, eller ska jag skippa det jag älskar med julen och gå på vårdbesök, för att det är "bra för mig"?

Jag trodde att jag så smått och pö om pö hade återhämtat mig, och särskilt när jag sov 13 timmar i natt. Men klockan är efter fyra på natten och det står sex saker i min almanacka nästa vecka, varav två är duscha, tre är aktiviteter utanför hemmet och ett är ett besök hemma. Det här går inte. Men hör ni, jag slutar tänka på det nu och försöker boka tid för samtal med min man (ha!), så får han hjälpa mig att sovra i kalendern. Jag kanske vet intellektuellt sett vad jag klarar och inte, men det är skönt att luta sig mot honom emotionellt sett, när man måste göra jobbiga grejer.

Haha, dagens skratt inträffade nyss. Mikael vände sig om i sängen och morrade samtidigt som en tiger. Undrar vad han drömde!

Ja, det var nog bäst att avsluta det här med ett skratt. Vi hörs på en web nära dig!

Dagens räv

Dagens getbebis

Måndagsbuketten

(Förlåt, jag glömde komma ihåg vems klänningen/bilden är.)

Dagens storböl

Jag saknade Bereden väg för Herran idag, dessutom har vi flyttat bort elpianot så jag kunde inte spela den själv heller. Så jag kollade några fina versioner på YouTube. Det började röras i hjärtesträngarna. Jag har haft julångest några dagar för att jag varit så övertrött och stressad, men jag sov gott och länge inatt, så nu börjsr julångesten fördrivas och ersättas av julefrid. Mikael har hämtat in lite julsaker också.

Men sen började jag klicka på olika saker som föreslogs, ni vet hur det blir, och en timme senare har jag hamnat på bröllopskonsert för Daniel och Victoria, och till sist hör jag Imor'n är det bröllopskalas. Jag sjunger med, men rösten håller inte mer än några stavelser. Sommar, Sverige, musik, kärlek, bröllop, Elie Saab-klänning, barnkör, kärlek. Hjälp vad jag bölade. Har aldrig kunnat lyssna på den utan att bryta ihop totalt av att den innehåller så mycket kärlek och bröllop. Plus jordgubbstårta på altanen. Allt som är underbart i livet. Och "Du har just fått den du vill".

Jag har också fått den jag vill, den jag drömt om i så många år. Jag kunde aldrig föreställa mig honom, men när han kom visste jag på sekunden att det var han. Han är så snäll, har ett stort hjärta, och det uppskattar jag så.

Igår kom han hem med en bukett blommor, en stor maffig sak, och lussebullar som smälte i munnen. Han var så lyhörd för att jag kände mig supersjuk och supernere. En sån karl, det är ju tur vi har 'en.

Jag smäller av. Av lycka.

Lite inspiration?

Vi har en tom yta. Ja, en. Men det ser i alla fall ojämnt ut på höger och vänster sida om soffan. Vi har sagt för länge sen att vi skulle ställa nåt litet där, men det har jag glömt av, och Mikael gör rätt i att inte köpa inredning oombedd. (Han försökte, ombedd, köpa en vit spegel igår på Black Friday-rea men den var slut. De två efter honom i kön skulle köpa samma spegel...) Så jag kollade lite lojt på Blocket, läste några bloggar, glodde runt lite på Pinterest och avslutade med att söka på sideboard på Ikea. Deprimerande. Men så fick jag den goda idén att kolla på Hemnet, där har de ju även rumskategorier att inspireras av. Kollade på några bilder, helt ok, en, två till, och sen hittade jag en drömbild! Går till objektet, och tror ni inte att på tio bilder i frimärksformat så har jag vaskat fram ett SLOTT för 35 miljoner, på en egen ö, med allé till ingången. Jag baxnar och blir så sur att jag inte ens tänker sätta in några bilder på det här. Ni kan ju tänka er själva. Men för det priset så får man mycket hus för pengarna. (För en tiondel får man 83 kvm i Vendelsö.) Jag får visserligen medge att hela stället var rätt bedagat, i alla fall möbler och gardiner. Och på en vägg i hallen hade färgen släppt på några ställen. Så you get what you pay for.

Men nu var det så att jag skulle ha en liten sak att ställa i en knöfull, liten lägenhet. Inte ett slott.

Det suger att ha slottssmak och lägenhetsplånbok.

Och förresten har jag massa ideer. Helst en drinkvagn, det har jag haft nippran på länge, fast i krom och med växter på. Eller en sån där gammal byrå med marmortopp och intarsia. Eller ett vitt gustavianskt sidobord med en lampa med blå elefanterlampskärm från Svenskt tenn, eller en ananaslampa för 1 900:- som jag råkade se igår. Men det ska vara nåt litet. Piedestal låter förfärligt osexigt. Och kan man inte ha så stor grej att det kan få plats två saker på? Kanske ett vitt halvmånebord, det har jag ju suktat efter länge, och en lampa och en växt. Får fortsätta att kolla på Blocket. Efter sidobord, inte slottsinredning.

Dessutom är problemet inte omedelbart överhängande. Den där tomma platsen ska nämligen få en gran så fort som jag kan förhandla in den från förrådet.

Dagens skratt

Facebook frågade mig nyss om jag var i Majbrasan i Vh. Dagens asgarv. Det roliga är om man vet att Majbrasan i Vh ligger bakom vårt hus. Så nästan rätt. Bara ett halvår fel. Så blir det när datorer ska tänka.

Oartighet

Ibland är ju inte folk kloka. Det bästa exemplet är spanska C:s eldiga svar när en något socialt handikappad (men ändå!!!) bekant frågade henne om de inte skulle ha fler barn. "Nästa gång min man och jag har sex och jag känner att jag blev befruktad ska jag säga till dig!"

Det är ju annars en svår sak, det att svara när folk säger ohemult dumma saker. Man är ju beredd på vissa dumheter, men ibland är folk särdeles begåvade inom facket dumma kommentarer, och då räcker man inte alltid till. Man kunde inte föreställa sig och/eller förbereda sig på den sortens dumhet.

Jag tror det var Dr Phil (som jag sörjer så. Jag tyckte nämligen han var bra i början, nu är hans program mer som Ricki Lake om ni minns henne) som sa att man skulle säga såhär:
Bla bla, dumhet.
- Ursäkta?!
Bla bla, mera dumhet.
- Ja, vad sa du?!
Bla bla, rekord i dumhet.
- Så du menar att du tycker att JAG ska "bla bla, rekord i dumhet"?
Bla bla. Ja.

Ja, om man sen då inte säger nånting alls så hamnar det dumma, oombedda rådet hängande i luften på ett ganska tydligt sätt. Gör det mot förmodan inte det, hänger sig i luften lite pinsamt, säger man bara jaha, eller tack för din omtanke.

Men det är ju verkligen inte jag som är spaltskriverskan nummer ett. Igår fick Magdalena Ribbing frågan om hur man svarar folk som frågar ifall ens transsexuella barn har bytt kön på riktigt, där nere.

Mycket ska man höra innan öronen trillar av.

Så Magdalena svarade, och kom sen till detta geniala:

Fortsatta frågor av någon som är totalt okänslig kan besvaras med "hur då menar du?" vilket måste få den som frågar att gå in i detaljer och då kan du ge svaret "men hur tänker du nu?" just därför att det är absurt att vilja rota i andras kroppar.

Till slut om inget annat hjälper kan du säga "men tycker du inte själv att det du frågar är så privat att andra inte har med det att göra."

Jag är ju inte lika finkänslig som Magdalena och hade hellre velat säga Och hur har du nåt med det att göra? eller kanske Vad får dig att tänka att det är din ensak? Eller Du är inte med nu.

Om sanningen ska fram vore det underbart att få säga till nån Och hissen går inte ända upp märker jag.

Men det kommer aldrig att hända. Jag är för trevlig, artig, väluppfostrad. Suck.

Tacksam?

Idag på mormonnewsroom.se finns en liten betraktelse om tacksamhet. Artikelförfattaren har skrivit en lång, härlig lista på saker hon skrivit ner i sin tacksamhetsdagbok. Sån underbar läsning!!

Men jag försökte också lura ut vem personen var. Och innan jag kom till slutet och såg namnet, hade jag kommit på det.

Det slår mig, på nåt vis. Skulle nån som läser en lista över vad jag är tacksam över förstå att det var jag? Kanske finns det inget egenvärde i att folk ska veta, men jag tänker på det såhär. Att folk borde känna igen vad jag är tacksam för, för att jag har pratat så mycket om det redan.

Därför säger jag, igen hoppas jag, att jag är tacksam för Mikael, mamma, pappa, mina syskon, deras fruar och mina syskonbarn. För Mikaels barn, och barnbarnen. Och de som kanske kommer att tillhöra familjen i framtiden. Spelkväll. Besök. Omtanke, både om mig och från mig. Lukten av ren tvätt. Nybäddade lakan. Mat. Rostbiffsmacka, skinkmacka, ostmacka. Pepparkaksdeg. Tända ljus. Snölandskap. Nackkudde. Mjuk soffa. Ännu mjukare säng. Mjuk midja, I suppose. Bereden väg. Middag. Vänskap. Skrivande. Drömmar. Liseberg. Läsa bok, åka till Italien. Flyta i varm pool. Bh. Att Mikael lever. Att jag lever. Att vi är gifta för evigt. Att vi kämpar för att det ska bli så, och att vi fortfarande ska vilja det om tolvhundra år. Marabou. Gott & Blandat (sötsvart, grön, röd). Kyckling med cashewnötter. Friterade räkor. Magnum. När Mikael läser skrifterna. När jag kan gå till kyrkan. Sakramentet hemma. Smink, locktång, smycken, strumpbyxor. Inredningsdrömmar. Resedrömmar. Författardrömmar. Matdrömmar. Festdrömmar. Sydrömmar. Sångdrömmar. Kärleksdrömmar. Ny spegel till vardagsrummet snart hoppas jag. Levande blommor! Få blommor i present. Drömmen om att läsa. Bebisar. Hur de luktar, hur mjuka de är, hur de ser på en. Nagellack. Bullar!!! Hjälp, BULLAR!!!!! Att det finns glasögon. Mediciner! En rejäl dos kodein. Botox. Mina vigselringar. Mikael. Mikaels skratt. Att hans nysningar är så starka i ljudet att jag typ får lock för öronen och blir döv i fem minuter. Den gången vi var på Riverdance. Alla goda utemiddagar vi ätit. Att jag kommer att sakna hans nysningar när han dör, eller jag. Att han lever. Att jag har så bra hjälp på Sköndal. Att min vc-läkare är bra. Humor. Jesus. Mikael. Öronproppar. Mediciner. Att det är så himla svårt att sluta med detta. Men jag kan. Bara lite till. Stöd. Omtanke. När ni bär mig. <3

snälla, får jag bara säga en sak till?

Jag sa att jag hade 4,7 i gymnasiebetyg, men det var utan ambition, bara på begåvning. Syrran, som fick ut gymnasiebetyg för två linjer dessutom, fick typ 4,9999999999. Men hon var ambitiös.

Just det, jag är hos psykologen för mitt kognitiva test han och vill höra hur det står till där uppe. Svårt i skolan? Jag sa kaxigt, men sant, att till och med på universitetet var jag bland de bästa i klassen.

Ja, och sen gick vi igenom några exempelsituationer och vad jag har svårt med, ur minnessynpunkt tex, eller koncentration osv. Så han skulle vara beredd på det i sin tolkning.

Jag gör ett gäng olika tester och är lagom trög på vissa, lagom smart på andra.

Sist ger han mig en lista med 50 ord som man bara ska läsa högt. Han förklarade, som till alla, att om jag var osäker på hur ett ord uttalades kunde jag gissa. Vem får alla rätt, inklusive ett ord jag aldrig hört/sett, på latin dessutom, men jag uttalar det rätt ändå. Det delprovet brukar de använda eftersom såna resultat brukar överensstämma med begåvning. Och född i min familj och med de ingifta vi har, och Rob, plus med Mikael och min nya familj, där alla också är extremt smarta, så är det lätt att jag känner sig som den som inte hänger med, inte fattar, inte hör, den de får förklara reglerna för en gång till mitt i spelet och så. Och när jag pratar med Mikael så pratar jag så som jag orkar, dvs jag anstränger mig inte som om det vore en jobbintervju. Och då vet jag såååå ofta inte vad saker heter, fattar inte hur man öppnar, stänger, släcker, sträcker, smäcker, ja ni fattar.

Så det var så GÖTT idag att min begåvning slog i taket! Bra gjort av en som kan titta på bilderna i en inredningstidning och en dag senare titta på samma tidning och vet inte om jag läst den. Jag fick lite självförtroende idag, och det var så härligt! Det gjorde mig lycklig. Det är meningen att man ska göra saker man är duktig på. Det skapar något gott hos människan, så man inte är ute på stan och okynnesvåldtar eller slår ner folk för att man inte gillar hur de ser ut. Fick alla de här människorna, ja, ungdomar är också människor, chans att prova på saker och hitta nåt de verkligen är bra på och/eller brinner för, skulle de inte ha lika mycket anledning att drälla på stan, för de är hemma och BYGGER SIN EGEN GITARR. Färgar kompisarnas hår kanske. Flätar afroflätor. Att känna att just jag duger till är fantastiskt.

Kan inte alla som ser det här tänka efter i morgon om nån gör nåt bra. Och säg det då till dem! Jag tror att man kan skapa en revolution av välmående!

Det förbjudna, det underbara

Med en sån rubrik kanske ni förväntar er ett annat sorts innehåll. Men, nej, leta vidare, det här är ingen sån blogg.

Men jag har sett nåt underbart idag och ska göra nåt förbjudet, berätta om det.

I korridoren utanför psykologen på Sköndal som jag var hos idag gick jag bakom en tjej med blont hår. Jag säger inget mer, jag KAN inte säga nåt mer, för jag är ju observant som ett blindstyre. Men jag såg en sak som man känner igen. Håret längst upp/bak, jag tror inte det heter hjässa, var lite tillplattat på ett sätt som det bara blir om man ligger i sängen mycket. Eller soffan. Jag kände mig med ens som om vi hörde ihop på nåt vis. Hon är som jag.

Jag har förresten en helt annan frisyr efter sex timmar i soffan ikväll än framför spegeln. Bedhead är en term jag verkligen tycker vi ska vara med och uppvärdera, nu när vi fått de unga med oss, som behöver produkter för att se slitna ut som vi. Bara så ni vet, ni som inte är så med, det finns nu alltså ett hårvårdsmärke som heter Bed head. Men det är inte för oss som vill ha bort bed head:et. Där föll den jämförelsen. Nog så. Trött. Borde andas lugnt. Farväl!

Artikel

När jag drömmer om att bli författare tänker jag alltid att jag ska skriva under pseudonym. Och ni anar inte hur många fantastiska pseudonymer jag kläckt ur mig genom åren! Men det där att sitta i tv-sofforna är för marknadsföringssjälar, eller extroverta om ni vill. Jag vill helst sitta inlåst i ett torn och skriva. Nja, inte inlåst, och inte i ett torn, men gärna med en författarkollega bredvid/mittemot mig som man går och äter lunch med.

Men, jag vill inte bli känd. Jag vill så gärna inte bli känd att jag är lite nervös för att jag nu är med i Må Bra (nr 12 som kom idag). Det hjälper ju inte att jag ser mastodontiskt fet ut på den ena bilden. Men ni kan ju se själva. Eller köp ett eget ex. Jag loooooovar att ni kommer att kunna se bättre om ni köper tidningen!

Om ni kan hitta något snällt att säga får ni gärna göra det. Jag tigger inte beröm, jag är bara väldigt nervös. Fast artikelförfattaren gav mig årets finaste komplimang i dag. Jag får försöka andas och tro på mig själv.

(P.S. Soffan kommer från Mio/Blocket, gardinerna och mattan är ikea, så även golvlampan, de mörkblåa kuddarna H&M Home och de andra Jotex. Jotexkudden var för övrigt i ett inredningsmagasin jag läste igår. Då känner man sig nöjd. "Jag köpte den innan varenda stylade lägenhetsannons hade den." So not gonna happen. Men jag tackar för det lilla, en prisvärd toile de jouykudde som sen blev hypead i tidningen. Blusen är också H&M fast från Tradera. Sminkning, egen, och så synd att jag bara ligger på håret för det har Vannas mamma gjort görfint. Funderar på att ta familjefoto, ja, avec Michel et moi. Vet inte om jag vågar några fler foton. Kanske om man skär av fotot under munnen så att inte hakorna kommer med?

Det jag ville säga med den där ohejdade reklamen förut var att jag vet att det inte brukar gå till så, men ni får gärna skicka mig nån liten rabattkupong eller så. Jag vet att jag bara har drygt 100 läsare om dagen och det ligger inga stora pengar i de sponsringskontrakten. Men femti spänn i rabatt? Ok? Jag står på Eniro. Tack på förhand.)