Om det är nåt man inte får sno så är det skylten vid ingången till Auschwitz. Hulliganer.

Läs mer på SvD.

Ända sen det började snöa för typ en vecka sen? har jag varit sugen på att se hur mycket som har fallit. Idag tog jag på mig mina högsta ullfoderstövlar och gick ut på balkongen, svepte ner snön från trappan och stack ner en linjal genom snön på gräsmattan.

29 cm!

Jag måste bara skriva om sjukförsäkringen. Jag vet ju att jag är en sorts vågmästare i debatt-Sverige (dryper av ironi), så här kommer min åsikt:

Det är egentligen ett superbra förslag, det där att sjukskrivna ska platsas mot hela arbetsmarknaden, inte bara sitt eget jobb eller sin egen arbetsplats. En gympalärare som får en fysisk skada kanske kan börja undervisa eller administrera. Bara för att man inte kan utföra sitt eget yrke längre betyder inte att man ska ha rätt att, arbetsför på andra områden, kassera in sjukpenning i åratal eller resten av livet. Självklart. Man har inte alls "rätt" till det. Livet händer oss alla. Man måste anpassa sig.

Däremot blir det fel när cancersjuka i sista stadiet måste söka jobb. Nånstans måste man hitta ett mellanläge, något som är rimligt. Jag vet inte om det är politikerna eller Försäkringskassan som har fått hicka, men jag är ju benägen att tro att det är FK, för dem har man ju mindre förtroende för än till och med politiker. "VI kan ju inte tro att folk talar sanning."

Det är också fel när långtidssjuka på halvtid måste söka jobb på halvtid istället för att få sjukpenning på halvtid. Jag hörde en man på radio som jag inte minns vad han var sjuk i, men han sa: Jag behöver inte ett arbete till på halvtid. Jag har redan ett, och skulle gärna arbeta på heltid. Jag behöver bli frisk på heltid.

Själv är jag emellanåt ledsen att jag är längre bort från arbetsmarknaden nu än för fem år sen. Men senast för ett par månader sen fick jag ett jobberbjudande, så det är inte det det är fel på. De som är riktigt sjuka ska få vara det. det är ett jättehårt arbete. Jag skulle gärna byta det.

Men apropå det så har jag fått remiss till en psyktant som M och jag kallar det. Än så länge har jag bara gått två gånger så hon håller fortfarande på att kartlägga mig, men hjälp vad bra det är! Hon förstår vad det innebär att vara sjuk. Och trots att hon har den mentala biten av en människa som sitt område, så drar hon slutsatser om fysiska problem som är otroliga. När hon frågade om min personliga hygien och att jag inte kan duscha varje dag och vad det är som är svårt, svarade jag att det är att ha armarna över huvudet (därför tvättar jag oftast håret i handfatet för då är armarna bara framför huvudet, inte ovanför) och att använda armarna till intvålning. Hon frågade hur det är med mina fötter, förstod att de inte får nån kunglig behandling precis, och sa att jag borde få fotvård. Wow! Jag känner mig så omhändertagen bara av att hon förstår.

Jaja, det slutade inte med politik. Fast en stor del av politiken borde vara att ta människor på rätt sätt, dvs klappa medhårs istället för mothårs. Inte ändra kappan efter vinden, men få väljarna att känna varför ens politik är medhårs.

Fast nu börjar jag babbla. Over and out.

Mikael ramlade igår för andra gången sen snöovädret började. Igår var det nån sträckning i en muskel vid revbenet som var den aktuella plågan. När han råkade "dra till" i musklen vid revbenet som gjorde ont, sa han med känsla: Oj, revbensspjäll. Jag skrattade så jag tjöt. Ni tänker säkert: Man måste nog ha varit där.

Nästa grej. Mikael bäddade sin säng när jag låg i min och vilade middag idag. Vi kommenterade att hans underlakan alltid ser ut som ett dragspel, men att mitt alltid håller sig slätt. Beror det på att jag har två bäddmadrasser i mitt lakan, så det inte finns rum att skrynkla sig? Eller, och den idén framkastade jag: Jag ligger inte på sängen när jag vänder mig om. Lite otydligt sagt, så Mikael svarar: Leviterar du?

Samma gamla skratt, så länge så jag blev andfådd. Men nej, jag leviterar inte, men lyfter mig lite när jag ska vända mig om. Kanske så att lakanet ligger mer stilla.

Det här handlar givetvis varken om levitation, lakan eller revbensmuskler. Det handlar om humor. För jag har försökt flera gånger att skriva ner nåt roligt som Mikael har sagt på bloggen, och varenda gång faller det platt till marken. "Man måste nog ha varit där." M och jag pratade om vad som "gjorde" humor. Kanske är det timingen, och ögonblicket, och när man skriver det i en blogg försvinner både timingen och ögonblicket, och kvar blir en vits, som ju är en helt annan sak och kräver mer humor än ett enda knäppt ord uttalat i ett roligt ögonblick.

Varpå jag börjar fundera på humor i böcker. Är folk roliga mot varandra i böcker? I Jane Austens litteratur dryper det ju av roligheter, men hennes skämt är snarare mellan henne och läsaren, på karaktärernas bekostnad, inte lika ofta mellan karaktärerna själva. Och hur är det med dagens deckare, som ju ska beskriva vårt samhälle. Skämtar folk i Läckberg? Dan Brown? John Grisham? Stieg Larsson?

Och hur gör man för att beskriva ett sånt där ögonblick som "revbensspjäll"? Hur blir man en sån författare? Ska börja leta aktivt i böckerna jag läser efter humor som karaktärerna uttrycker. Har ni några tips på skämtsamma personer i litteraturen, säg gärna till!

Jag följer en blogg som heter Fun Life Development. Jag har hängt med den så länge att den hette Amazing Mind förr, och fortfarande heter den så i min RSS-feed. Det är intressanta psykologiska funderingar på saker och ting.

Förra veckan hade författaren ett inlägg där han skrev att vem som helst får be honom om ett gästinlägg om vad som helst, och han ska skriva ett! Jag hoppade på den chansen på stört, och mailade och berättade vem jag var. Att jag hade en liten blogg på svenska hindrade inte. Och ämnet jag valde var ett juligt ett om att ge. Mina besöksväninnor var här i förrgår och pratade om att hjälpa andra. Det är också en sån där sak som blir större än summan av sig själv.


How Giving Makes You Richer

Imagine you're sitting at a table, with a huge pile of cash in front of you.

You decide to give some of it away. Do you now have more, or less cash?

Okay, second scenario. You're feeling really happy with a big smile on your face. You have plenty of happiness, so you decide to give away some smiles, and smile at a few random strangers.

Now, do you feel happier, or less happy?

In economics or mathematics, things are simple. You give away, and you have less. But psychology works in all sorts of funky ways. Giving away smiles make you have more! (And that's just the beginning...)

Today, I'll show you 3 reasons why giving makes you richer. We already covered the first one:

1. Giving intangible things (like smiles) make you have MORE of them

And for example presents are more about the thought behind them than the physical present itself.

Now if you're thinking that I'll keep going on about how giving makes you spiritually richer and happier, and all that airy-fairy over-the-rainbow reasoning... nope. The other two points are all about how giving makes you actually, physically richer, in real money terms.

Abundance mentality

There's a funny thing called abundance mentality, and its counterpart, the scarcity mentality.

Scarcity mentality is when you believe that there isn't enough to go around for everyone. In order for someone to HAVE, someone else needs to HAVE NOT. According to scarcity thinking, rich people are taking away from the poor, because in order for them to be rich, someone else needs to be poor. Bastards :)

So let's say you have scarcity mentality. Then you get a better job, start gaining money, until you could say that you're... *gasp*... a rich person!

But you believe that rich people are evil, because they're taking away from the poor! On the other hand, you also believe you're a good person! Aaaaargh! To resolve that dilemma, you subconscious will start sabotaging you in all sorts of sneaky ways, just to make you lose that money and maintain the consistency of your beliefs.

You might get mysteriously ill, or procrastinate needlessly, or even waste all your money gambling.

On the other hand, with abundance mentality, you believe there's enough to go round, and you simply have plenty of money because you have added that much value to other people's lives. So you are free to use that money in the most beneficial way possible. Or gain more money, since that only means you're contributing even more to other people's lives!

And this is where giving comes in.

The quickest way to develop a belief is to act as if you already believe it. ("Fake it till you make it.") Your mind can only maintain a certain level of inconsistency between your actions and beliefs. And if you keep doing abundance mentality actions, guess what belief is going to change?

And giving is one of the best abundance mentality actions! If you believe there's enough to go around, you'll have no problems giving away all your savings to charity. Hey, you can always make more!

So here's the second reason giving makes you richer:

2. Giving develops your abundance mentality, which then subconsciously works to help you become rich and happy.

And now for the last point.

How giving makes you richer through other people

No, I won't mention karma. And neither am I talking about giving stuff to people just to make them like you. That's manipulative, uncomfortable, and doesn't work.

What I mean is - we all surround ourselves with people similar to us. If you love dogs, you will like hang out with other dog-lovers. If you're a geek, you'll hang out with other geeks. And if you have abundance mentality... you will naturally surround yourselves with abundant-minded people!

(And they'll be drawn to you the same way you'll be drawn to them.)

So here's the final reason giving makes you richer:

3. Being generous (both with money and intangible things) attracts generous, positive people into your life.

And there you have it. Giving makes you richer. It might not make sense mathematically or economically, but it makes perfect sense when you look at the psychology!

Now get out there and give :)

Har ni hört om killen vars farthållare vägrade "låsa upp" sig så han fastnade i 80 km/h genom rödljus och allt möjligt. För en gångs skull var termen "tuta och kör" hans enda val! Färden varade en halvtimme och han led efteråt av smärre chockskador. Tacka för det!

Apropå bilar så går allt åt skogen för Mikael just nu. Han har inte kört bilen på ett par dar (sen snöovädret) och skulle därför byta till vinterdäck idag. Han kom inte uppför backen utanför skolan, där han stod parkerad. Det är inte ens en backe... Så hämtade han några grejer och skulle byta däck hemma istället för hissa upp den på macken. Byta fyra däck med domkraft i snön är väl inte det roligaste man kan tänka sig, men så fick det bli. Trodde han ja! Förra gången han använde domkraften vid en punka tyckte han den var lite värdelös. Nu var den inte bara lite värdelös, utan helt sönder. Han gick hem till pappa, har fått låna hans bil och är nu på Biltema för att köpa en ny domkraft. Tur att mamma och pappa bor så nära!

Nu måste jag skynda mig att bestämma matlista för veckan och ringa M och säga vad han behöver köpa. Önskar vi kunde äta pizza hela veckan, eller åtminstone att jag skulle slippa laga mat hela veckan! Oh well.

Kör försiktigt!

Läste om en engelsman köpte en 15-metersgran, sågade den i tre och knödde in den i huset så att det ser ut som om den växer ut genom taket. Suveränt.

Hittade några jättesnygga halsband på nätet (skrev bara upp att de kostar $7.50 resp $8, men inte var).

Jag är så kär i Mikael. Han är så underbar.

Och så har jag hittat en lista på 50 saker som kan få kärleken att växa. När jag hade läst de första åtta orkade jag inte läsa mer och väste Jag älskar dig till Mikael.

Om man inte vore så känslig för översentimentalitet vore det en bra idé att typ sätta listan på kylen och koncentrera sig på en sak i veckan.

P.S. Poäng till den som tar sig till 1.

50. Schedule date nights regularly.
49. Speak your truth in a respectful way.
48. Ask for what you want or need.
47. Share your feelings often.
46. Create magical moments.
45. Compliment your spouse daily.
44. Change yourself instead of trying to change your spouse.
43. Look your best, dress up and be well groomed.
42. Lower your expectations.
42. Learn to enjoy each others company.
41. Plan for good times.
40. Support each other’s individual goals.
39. Create goals together.
38. Do service work together.
37. Eat as many meals together as possible.
36. Talk to each other for 30 minutes a day.
35. Pray or meditate together.
36. Share in each others interests.
34. Touch your spouse several times a day.
33. Kiss every day for at least 12 seconds.
32. Apologize and state how your behavior will change.
31. Spend time away from each other.
30. Be trustworthy.
29. Remove the television from your bedroom.
28. Accept each other’s flaws.
27. Don’t take each other for granted.
26. Give each other space.
25. Offer to help with daily chores.
24. Say please and thank you no matter how big or small the act.
23. Always give away the extra cookie.
22. Serve yourself last.
21. Check in with each other while apart by talking or texting.
20. Clean the other’s car.
19. Watch some TV together.
18. Be the first person to pick up the dishes from the table.
17. Smile often.
16. Gaze into each other’s eyes.
15. Eat meals slowly and really listen when the other speaks.
14. Refuse to hold a grudge.
13. Cuddle often.
12. Be honest.
11. Forgive often.
10. Surprise each other.
9. Spend 3 weekends alone together each year.
8. Plan and stick to your budget together.
7. Always discuss major purchases before making them.
6. Laugh at each others mistakes.
5. Never threaten each other.
4. Make honesty your best policy.
3. Respect each other.
2. Remember together you’re a team.
1. Make love often.

42??
Ser ni ' som saknas i 42(2) och 36? Och 6?
36 förresten???
Nån kan verkligen inte räkna. Hur smallminded är jag som märker det istället för att gå och kyssa min man i 12 sekunder (vem räknar?)?

När vi var och snurrade nånstans förra veckan sa Mikael att han så gärna ville ha en GPS, men att det var så onödigt, "för jag hittar ju". Det känns jättebra att vara gift med en som hittar i hela Stockholm. Jag behöver aldrig bry mig.

Ni har väl följt den interaktiva Aladdin-asken? Folket ska ha fått rösta om vilken som skulle bort, eller rättare sagt vilken som var deras favorit, och då kom nån under 4%-spärren och ska bytas ut om en ännu okänd föredetting från 1939 som hoppas på comeback.

Har sett att det gjorts reklamfilmer (privata) för vissa arters fortlevnad. Ge mig en trofénougat så äter jag upp den som stöd.

Det blev i alla fall ägglikör som åkte ut -- sörjd och saknad av ingen? eller rättare sagt knappt tre procent. Sa du knappt tre personer? Verkar rimligare.

Nu är det tydligen utröstning som gäller på allt. Är så less på det. Robinson, Paradise hotel eller vad det heter, och de där ljuvliga (ironisk!!) amerikanska dejtingprogrammen Bachelor. Usch, alla ska bara röstas ut.

Visserligen har praliner inga känslor, även om jag ändå inte tycker om att "välja först" och "hamna sist" och "ingen vill ha med en i fotbollslaget". Men jag är inte 100% logisk så här kommer ändå placeringslistan:

Så gick det i pralinkampen:

1. Körsbär i likör 13 %
2. Gräddnougat 12 %
3. Trillingnöt 12 %
4. Pärlnougat 9 %
5. Cocoskola 9 %
6. Nöttryffel 8 %
7. Höstnougat 7 %
8. Trofénougat 7 %
9. Mjuktoffee 6 %
10. Apelsintryffel 5 %
11. Romrussin 5 %
12. Likörtryffel 5 %
13. Ägglikör 3 %

Läste nyss om en författare som uppfyllde en 14-årig döende pojkes dröm. Pojken har legat på hospis i 18 månader och är döende i cystisk fibros. Han älskar bokserien Fablehaven, där den femte delen kommer ut i mars. Det räknas inte med att han kommer att överleva länge nog för att läsa den, så författaren ringde honom och berättade allt det spännande som skulle hända i boken.


När pojkens familj ropade "Tack" i telefon, blev författaren lite rörd: "The idea that my books could help distract him is way cooler than anything" said Mull... "It is way beyond anything I hoped my writing would do."

Efter förra inlägget med Messias, blev jag lite sugen på en Messias sing-along, men hittade ingen i Stockholm i december. Shame. Men däremot hittade jag en lagom ypperlig sing-along av "For unto us a child is born" på YouTube. Häng med i er stämma i noterna, det är dagens notläsnings-/koncentrationsövning! Tyvärr ser man inte nästa sida av noterna i förväg, och har man otur glömmer man om man nyss sjöng ett g, men då får man gå på känsla.

Kolla här i alla fall. Det finns fler!!!!