Visar inlägg med etikett Kvinnor. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kvinnor. Visa alla inlägg

Apropå Nobel

Det har varit lite överslag åt ytlig skönhet här på bloggen på sistone. Lite ironiskt, eftersom Nobelprisen verkligen hyllar och belönar intellektuella framgångar, inte estetiska. Och givetvis är det inget fel att vara vacker, men om det blir ens identitet är det lite slöseri med bra saker.

Så därför sätter jag in en tänkvärd bild.

Men Audrey var bara inte klassiskt vacker, toppade bäst klädda-listorna, kom trea på 100 filmikoner från 100 år-listan, har fått både en Oscar, Emmy, Grammy och Tony. Hon var engagerad i välgörenhet och ägnade sina sista år (hon dog tyvärr vid bara 63 års ålder av blindtarmscancer) som "Unicef-ambassadör och reste världen runt för att besöka nödlidande och krigsdrabbade barn. Uppdraget förde henne bland annat till Norge, Finland, Honduras, Etiopien, Turkiet, Indien, Vietnam, Bangladesh och Somalia". (Källa Wikipedia.)

Så fira skönheten, sök den för att allt vackert är en sorts gåva till mänskligheten, men kombinera den med att vara vacker på insidan. Tänk på andra. Kanske är det extra lätt att vara givmild och omtänksam i december. Att ge nån en get i Afrika är bra! Men hur mår våra hemlösa i januari när alla redan har maxat sin givmildhet och gjort mer än slut på kassan i december. Det är fortfarande kallt och blött i januari och februari. Köp extra av vanliga saker, t ex en bunt med strumpor, hygienprodukter etc. Här i Haninge finns det verksamhet för hemlösa i Kryckan, men det går att hitta lidande överallt. Den som tänker på nån annan är vacker på riktigt. Eller, med orden i ett kinesiskt ordspråk som jag trodde var Shakespeare: Fragrance clings to the hand that gives the rose. Den här julen har jag fått så många bildliga rosbuketter att jag är överväldigad. Och världen är så mycket vackrare för varje persons omtanke.

Min enkla åsikt

Jag ähum skulle kolla på Aftonbladet och överst står om Arnauld. Han är på en anstalt för sexualbrottslingar, och kommer med den geniala kommentaren att vore det inte fint om de kvinnliga fångvaktarna hade bikinis med kriminalvårdslogga.

Jag hoppar gärna till slutsatser, men det är ju varken ett hopp eller ens minimalt skutt till slutsatsen att om man är så fullkomligt bäng att man fäller sexistiska kommentarer till fängelsepersonalen så är det ju nåt fel på snubben. Och om han inte kan låta bli att vara sliskig i det läget så är jag så säker som man kan vara utan att veta nåt om saken. Killen är skyldig. Frun är rätt bakom om hon aldrig har märkt det. Om nu inte Aftonbladet rent ut bara hittar på.

Apropå det sa jag till Mikael att det värsta som kan hända är inte att han dör. Det är om polisen kommer hem hit och hittar tusentals pornografiska bilder och videor av barn och han döms för pedofili, ja, alltså brott i verkligheten eller vad man kallar det, inte bara bilder utan personliga övergrepp på barn, inte bilder. Tala om att inte kunna tro på en enda av sina tankar och känslor nånsin mer, om det händer. Kanske därför Frostenson försvarar Arnauld så starkt. Hela hennes världsbild skulle rasa om han är skyldig och då är hon inte kapabel att välja mjölk, än mindre bedöma folkå.

Jag är rätt hård i det jag säger, men egentligen är det ju såklart synd om henne. Skillnaden är att om min man blev dömd för massa sexuella brott skulle jag inte tro att polisen eller gamla servitriser var ute efter hämnd. Jag tror ju verrrrrrrrrkligen inte nåt sånt om min man, men jag tror ju att om polisen och åklagarmyndigheten har bevis i flera fall så är det nog man själv som inte har fattat saken rätt. Fruktansvärt hur som helst.

Så till alla hustrur vars män är dömda för nåt, de var nog skickliga manipulatörer hela tiden. Jag beklagar er sorg.

Min senaste förälskelse

Minns när jag tänkte under ett avsnitt av Poirot att han ser rätt så stilig ut faktiskt. Och nu börjar jag beundra en gråhårig dam på över 70? Whatever.
.

Ta kommandot

Jag har länge tänkt att jag ska ta kommandot över den här bloggen. Tänka ut olika ämnen att skriva om, interagera med omvärlden och inte bara skriva vad jag inte står ut med med ME. Vi får se om det blir en sådan uppryckning nån gång. Jag hoppas.

Jag har märkt att mamma inte ny ser längre. Man ser hur en nysning kan vara på väg, men det gör för ont i ryggen så hon liksom stoppar kroppen. Idag har jag gjort samma fast med hostning. Bara stoppat den efter att huvudet gick i tusen bitar efter det första hö-et. Migrän känns inte skönt ihop med hosta. Jag tänker sluta hosta.

Eller kanske inte, måste man så kanske det är bra för kroppen. Men jag ska i alla fall sluta hosta när jag har migrän.

Annars har veckan inneburit två nya rekord i kroppslig förödmjukelse som jag inte tänker berätta om. Angående det ena sa jag till Mikael idag Jag blev ledsen när jag kissade i fåtöljen. Jag har inga såna problem i vanliga fall, har ju aldrig varit gravid, men det är också muskler och de kan också bli utröttade. Och idag hade jag en förfärlig hostattack (det var innan jag bestämde mig för att bara sluta hosta) och jag satt och grep mig i skallen helt hysteriskt när jag hostade, samtidigt som jag intensivt försökte sluta hosta och inte börja gråta av smärtan för då gör det ont också. Och så gick det som det gick. Förödmjukande, men så är det med de gamla och de sjuka. Jag är ju ändå så galet öppen att vem som helst får läsa om det. Det här är min Freudianska soffa där allt ska stötas och blötas. And NO, no pun intended!!!

Om FK undrar om jag har arbetsförmåga för att jag bloggar så kan jag säga dem att jag har detta som min nästan enda kontakt med omvärlden. Jag pratar med min man, träffar Mikaels barn och mina föräldrar och syskon ibland, men träffar i princip aldrig vänner. En vän har jag träffat i år, eller om det är två, jag kan ha träffat S på te och scones, väldigt tjusigt allting, i våras men det kommer jag inte ihåg längre om det var i år eller förra året. Så ofta alltså. Och jag har inte pratat i telefon med en vän på flera år. En gång med Ellen, kanske förra året, mamma några gånger i halvåret, högst (SORRY MAMSEN!). Sen har jag givande konversationer med vänner på Messenger ibland, det går så pass långsamt att skriva att då hinner min hjärna med bättre. Fast ni som sett alla mina stavningsgalna inlägg tycker nog jag skriver för fort snarare än för långsamt, men jag skriver framförallt rätt men jag och Messenger har inte kommit överens om vad han ska ändra i det jag skriver. Det är såklart en han som inte bara kan göra som jag säger. Nej, det var sexistiskt och även om det är sexismen åt andra hållet som är den som varit på tapeten på sistone, #metoo, så är det respektlöst mot vilket kön det än gäller att säga sä

Läste förresten en slottsfrus knep för att undvika sexuella trakasserier: Plinga i glaset under middagen och återge karlens kommentar för alla gästerna. Nån hade presenterat sig och sen frågat om hon hade stayups under klänningen. Det är ju i sånt läge man ska fråga Ja, vill du se dem? Sen, högt till alla: DEN HÄR MANNEN SÄGER ATT HAN VILL SE MINA UNDERKLÄDER.

Stackars Martin Timell dock, som har verkat så mysig i byggteve men visst släpper ut sin bästa kompis till påseende för damer i alla möjliga situationer. Som Anders Borg. Själv har jag aldrig träffat nån som har tagit fram sina juveler på det viset. Jag tycker det är i högsta grad onormalt. Men så umgås jag inte med Sveriges elit, medie- såväl som politiska eller nåt annat heller. Kanske gör folk så idag på fester och middagar. Man ska sätta det finaste man har på bordet och dessa män tycker ju helt klart att lilleman är det finaste de har.

När jag var tonåring möte min lillasyster på bara typ 8 år en blottare väg till skolan. Jag har glömt vad hon gjorde. Med just blottare har jag hört att man ska peka och skratta, för då har de ingen makt över en, utan skäms istället. Skäms inte för sitt olagliga beteende, men skäms för att den tilltänkta kvinnan skrattade åt honom. Men jag vet inte. Om jag möter nån så önskar jag att jag hade sinnesnärvaro att svara typ Stoppa in kompisen där han hör hemma. Jag tappar matlusten. Eller kanske ta fram slaktarkniven jag alltid bär och säga Kom hit, jag blev precis sugen på prinskorv. Det kanske räcker att säga Det var mig en ful en, den vill du nog inte visa för nån mer. Tänk om man kunde få dem att sluta ofreda folk genom psykologi, alltså genom att svara rätt sak. Det skulle vara en makttripp som alla äldre, för rika för sitt eget bästa-herrar kunde avundas. #Kvinnorkan!

Dagens Màxima-dos

Med den här översta hatten tvivlar jag på om hon är min stilidol.

Och hade bara hennes man kungen haft på sig krona med röd sammet inuti, och riksäpple eller riks-orange..., så hade det varit ännu coolare. Men en äkta slängkappa i päls, det är respekt på det.

Strong women

Ellos kampanj måste.väl anses rätt lyckad när jag BLOGGAR om den :)

De har samlat några starka, snygga kvinnor under hashtagen #strongwomen. Den senaste säger att man är en stark kvinna om man speak up och säger sin åsikt.

Jag förstår att de bara dribblar med ord. Men ändå blir jag lite sur. Är det verkligen vad en stark kvinna ska vara idag? Smal, snygg, och säga sin mening?

Värdelöst.

För mig är en stark kvinna en som går sin egen väg även om hon inte har sällskap på den. En stark kvinna står upp för sin tro, politiska syn, etik, moral osv, när det behövs, inte just because. Man är stark när man vågar göra saker själv, både bokstavligt och bildligt. Gå på bio själv, äta på restaurang själv, börja på kvällskurs själv. Att våga möta andra människor som sig själv är starkt. Att inte veta vad som händer men veta att man klarar det. Och när det värsta händer, så hanterar man det som en drottning. Det är kvinnlig styrka.

Att acceptera sin ofullkomliga kropp och klä upp sig oavsett storlek kräver också styrka. Lätt å va stark när man är "smal och snygg", inte så lätt när man tycker man bara är "och." Men om man går fort och ler mycket, så ser ingen hur ful man är, sa Lasse Åberg. Det är kvinnlig styrka, kanske också manlig. Att le stort mot inte bara folk utan mot livet, "hon ler åt den dag som kommer".

Jag har så många punkter att arbeta på innan jag blir en stark kvinna. Många säger att jag är det, men jag fattar inte vad de menar.

Men jag grät inte när Mikael fick lågt socker och vägrade öppna munnen för druvsocker. Jag blev i ärlighetens namn mera irriterad. Inte specifikt på Mikael, för det är ju inte Mikaels hjärna som fattar de besluten, utan en 2-årings hjärna. När man biter ihop läpparna och vänder bort huvudet, det skriker bebis, eller hur! Ja, en stark kvinna tänker inte på vilken skada det gör hans hjärna att inte få socker. Hon blir inte hysterisk. Hon blir inte arg på den trotsande babymaken som inte rår för sin tillfälliga dumhet. Hon förstår, och fortsätter försöka hjälpa. Och hon fortsätter försöka tills faran är över.

En god man tackar för hjälpen med en kyss och ett riktigt, från-hjärtat tack!

Räknefel

Söta Monnahs man fyllde år idag, jag har för mig att hon skrev att det var 46. Men hur kan det stämma, tänkte jag, jag trodde att han var lika gammal som jag och jag är ju 44. Påbörjar matematisk överläggning: vad är det för år i år? Visste inte, fick tänka länge och kom fram till 2016. Ja men då visste Monnah hur gammal hennes man är, medan jag däremot inte vet på ett år när, eller två, hur gammal jag är.
Det stämmer väl rätt så bra med förväntad intelligens. Klaus kan göra mig lite galen på facebook med sina politiska/ekonomiska åsikter, som är radikala och lite asperger-rättframma i sitt framförande. Men så har han väl gått på världens mest prestigefyllda ekonomiska universitet (Wharton). Jag är också smart, i alla fall var jag det för 20 år sen, när jag hade börjat på universitetet och det gick väldigt bra och var suuuuuuperroligt och jag hade tänkt doktorera. Men sen när både C- och D-uppsatserna tog flera år att skriva pga sjukdom, så lade jag ner de planerna. Och visst har jag lärt mig att tänka, ni som inte tror att humanister kan tänka har fel, både se likhet i strukturer mellan språk (jag har kollat med Mikael, och han är verkligen inte dålig på språk för att vara ingenjör, men han kan inte se mönstren mellan franska och italienska, Även om han är så begåvad att han utan ficklexikon ändå åker runt i bergen i södra Italien på en vespa och pratar med folk och köper hem lunch till mig, som han ber om på italienska Han kom inte på att han nog kunde både pain (fr) och panis (lat), utan fick visa hur man maler mjöl med en sån där stor rund sten och sen gör knådningsrörelser. Världens bästa historia, som får stå för mig, för jag lär troligtvis ha glömt bort hur han egentligen berättade den.)
Likheter i strukturer mellan språk, ja. Sen har jag lärt mig en hel del fonetik som verkligen är nyttig när missionärerna kommer och vill öva svenska. Jag kan säga hur de ska ändra munnen för att ljudet ska låta mindre amerikanskt och mer svenskt. Det är verkligen som att ha en nyckel till språket. Och i flera av språken jag talar hör jag dialektala skillnader. Det är en jätte häftig känsla att börja höra det på främmande språk. Sociolekter, dvs olika sätt att tala beroende på klass, är väl nåt vi inte talar så mycket om i Sverige, högt i alla fall, men östermalmssvenska och rinkebysvenska är ju inte samma sak. I engelskan är de skillnaderna mycket större och mer betydelsefulla.
Men det jag lärt mig allra mest och som jag tycker är roligast, är litteraturteori. Detta läste jag på engelska, så teorierna som vi använde och böckerna vi analyserade var engelska. Teorierna har inte med ett visst språk att göra, möjligtvis finns inte lika mycket litteratur av en viss sort i en viss språkgrupp av kulturella skäl, men det är ändå allmänmänskliga teman som har buntats ihop till teorier. Det här är verkligen inte samma sak som litteraturvetenskap, som är dödstrist. Visst är det viktigt att veta om boken skrevs 1790 eller 1990, men jag tyckte litteraturvetenskap gick ut på att läsa många böcker som man inte hann gå igenom utan bara fick lite lös kunskap om. När jag hade lärt mig en del om de där teorierna så var det lite som ett filter man kan lägga över vilken bok som helst, och se det skrivna med en viss sorts syn. Typ leta efter och analysera vissa saker, inte andra. Det finns den marxistiska teorin, som handlar om övermän och fattiga, feministisk teori, om kvinnors jämställdhet, sen kan man läsa en bok ur ett kolonialistiskt perspektiv, om en överperson som behandlar ett folk han rest till som underlägsna. Då tänker man ju på mycket litteratur i de många faktiska kolonierna, men faktum att t ex Dracula går mycket bra att läsa kolonialistiskt tycker jag är intressant. Ni som vet vet att jag intresserade mig oerhört mycket för den tidiga feminismen, när den ännu inte hette så, och när feministrörelsen ännu inte hade skämt ut sig själv med manshat. Nånstans med suffragetterna i mitten, och före och efter på varsin sida. På 1790-talet, när Jane Austen skrev Pride and Prejudice, min favoritbok, fick en kvinna inte ärva sin far. Så man hade ganska begränsade möjligheter, förutsatt att man var i den högre mellanklass som hade ett par tjänare hemma. Om ens bror ärvde mycket så han blev rik, kunde man hoppas på att få bo hos honom resten av livet. Eller så fick man ta anställning som guvernant, och läraryrket hade till och med sämre status nu än då. Eller så fick man gifta sig. Jane Austens böcker handlar alla om att huvudpersonen gifter sig, men det intressanta, som jag studerade, var vilka villkor för giftermål hon satte upp i en tid när kvinnor egentligen inte hade råd att ställa några villkor. Detta tycker jag är en oerhört spännande och omvälvande tid, domestically. De kvinnliga författarna som Austen, systrarna Brontë, Mary Wollstonecraft, skrev ju om kvinnors rättigheter på ett sätt som samhället ännu inte accepterat, och den kampen kallar jag verkligen feministisk, fast man inte kallar dem feminister. Men om de såg en del rubriker på fb idag så skulle de nog heller inte vilja kallas feminister. Manshatet ger mig så dålig känsla i magen.
Ja, det var en lång historia. Det festliga är att jag baserar hela mitt universitetliga värv på att anta att ord betyder flera saker, och så här ser jag att detta betyder. Och så visar jag övertygande exempel på det.
Mikaels sätt att tänka, personligen med sin släng av asperger, och hans sätt att tänka som en ingenjör och naturvetare, är ju helt tvärtom. Man kan inte sitta och ha åsikter, hur väl underbyggda de än är, att 1+1 inte är 2. Förutom om det man ska addera är sandhögar. Om man har en hög sand och lägger till en hög sand, så har man fortfarande en hög sand. Så allt är väl relativt även i matematiken, fysiken, ingenjörsvärlden. Men där måste alla enas om vad ord betyder därför att det blir fel i apparaten annars. Det blir inte en ny, skön läsning av Jane Eyre som är så briljant att man får presentera den för de yngre klasserna. Nej, betyder orden olika så kraschlandar rymdskeppet till en kostnad av 100 miljoner. Ojdå.
Så jag har tänkt att vi valt våra fack för att de passar våra sätt att tänka, plus att vi ytterligare har utvecklat våra tankesätt när vi hållit mer och mer på med våra skrån. Nu läser jag ju inte längre, längre än en kort, enkel text, men mitt tankesätt har jag kvar. Jag finner värde i tankar, idéer, situationer som är helt påhittade och aldrig menade att bli verkliga. För att det är idéerna som intresserar mig. Men idéerna intresserar Mikael också, om de är rimliga och man kan bygga saker av dem.
P.S. Stackars Monnah ville bara veta vad man hade valt till sin födelsedagsmat och så rände jag iväg med 15 000 tecken om everything but.... Jag tror en räk- och laxbakelse från ica maxi till förrätt. Sen supermör kyckling med ris och ferrins grönpepparsås och en fin sallad. Till sist en citronpaj. Eller en kladdkaka med en äkta 200-grammare i, eller brulépudding, eller morotskaka med cream cheese frosting. Eller glass, god och som inte smakar is.