All skillnad i världen!

Läser en diabetesblogg (https://www.livetochdiabetes.se). Eftersom diabetiker är så olika så är det vettigare att jag lär mig specifikt om hur Mikaels diabetes beter sig än helt andras, men jag brukar ändå få nåt att tänka på när jag läser så jag fortsätter.

Idag var det nån sportare som beskriver maten under en dag. Läs och häpna:

Mellanmål
(innan träning)
Banan/smoothie/juice
Frukost (efter träning)Gröt med banan/nötter/honung + 2 smörgåsar med pålägg (t.ex. jordnötssmör)
MellanmålNötter/frukt
LunchRis, falafel, hummus, grönsaker + knäckebröd
MellanmålSmörgås/frukt/smoothie/nötter
Under träning/direkt efter träningSportdryck/dextro/russin/frukt
MiddagPasta med vegetarisk currygryta och grönsaker
MellanmålSmörgåsar/frukt/gröt


Om vi då jämför med min dagsranson av kost:

Frukost

Massa piller svalda i 0.5 dl yoghurt och 15 ml medicin i olja svalt i 0.5 dl Troccadero light, samt två andra mediciner sväljes med 33 cl oftast lättdryck svart vinbär.

Middag

Idag, tack mamma och pappa!!!!!!, en rejäl portion potatis och kålpudding och sås och lingonsylt, samt en sallad med dressing och smulad fetaost (jag pimpade deras sallad). När jag säger rejäl portion menar jag verkligen det. 33cl dryck till maten.

Kvällsmat

Ikväll hade jag bakat, jippi, så vi åt varsin smal bit kladdkaka med cocostoska. Jag drack under dagen ett par 33 cl-glas till så mitt totala dryckesintag blir förhoppningsvis 1,5 l. Jag dricker massor när jag är törstig, vilket tyvärr är sällan, och därför har jag färdig svartvinbärsdricka för det kan jag tvinga i mig lättare och framförallt mer av än vatten. Vatten duger bra till törst, mindre bra till tvång. Och så svalde jag mediciner med max 0.5 dl yoghurt, samoa idag, 15 ml olja med två munnar trocca.

Jag vet att det är extra viktigt att dricka när man har lågblodvolym, då ska man också salta extra tror jag. Jag har aldrig varit en stordrickare, men ska försöka bli bättre nu när jag har såna problem med ögonen. Det ska i a f inte vara för att jag dricker för lite.

Det är allt. Jag äter alltid mediciner och dricker yoghurt och något mer till det. Oftast minst 33 cl. Och så dricker jag under kvällen, 33-66 cl. Och så äter jag en rejäl middag. På kvällen äter jag oftast bara medicin och vätska. Har vi färdigkokta ägg kan jag ta ett, annars dricker jag lite varm oboy för att dra blodet bort från huvudet till magen, att det söta ska göra en pigg men sen trött, plus att varm mjölk har nåt i sig som man somnar av.

Men låter den dieten som nåt man går upp i vikt av? Det är orättvist! Just nu kämpar jag med en växt mage som jag är sur på. Men jag äter mat till största delen, god, hemmalagad mat, och kanske nåt nyttigt till kvällsmat, ibland ett par sillbitar eller tre köttbullar med rödbetssallad, eller 2 dl O'boy. Jag äter en variant av 16:8 som nog mer är 18:6. Men sporadisk fasta som inte förknippas med svält ska snarare göra gott, man blir bl a mer insulinkänslig.

Men vi borde ta tag i vår kost igen och ta bort potatis och i mitt fall pasta, och bröd som vi har ätit av och till i december och januari. Det är så enkelt och så gott med en ostmacka till kvällsmat, men man kan äta bara ost och gurka. Jag håller mig mätt längre på LCHF-mat. Och det är ju nyttigare för både Mikael och mig. Så får det bli. Potatisen får nog vara halvt kvar förresten, för jag blir allergisk av alla ersättningsgrönsaker som blomkål, broccoli och svamp och även ägg. Men man kan äta en liten potet istället för två stora.


På!

Mikael fick ett cancerscreeningskit på posten idag. Från 60 år och uppåt ska man göra det vartannat år. Fantastiskt att de var så "på" med att skicka det att födelsedagsblommorna inte ens har dött än. Skönt att saker kan fungera inom vården.

Vilken lista!

Jag fick ju en meterstor julklapp levererad utanför dörren i slutet av november. Den visade sig innehålla 24 presenter med 24 komplimanger. Jag är fortfarande helt ställd, det var så fantastiskt gjort!

Jag har nu skrivit av alla lapparna och känner mig som morfar sa, ödmjuk men stolt. Jag är oerhört tacksam för att någon ser så mycket gott i mig, på samma gång som det känns som en sorts uppmaning att använda mina gåvor för att göra världen till en bättre plats. Fast jag bara ligger ner nästan jämt.

Jag skäms lite också för att det känns som skryt att visa er allt detta. Men jag kan inte låta bli, det är så fint!

Vad duktig du är som kämpar så tappert varje dag!
Kom ihåg att Jesus Kristus ser ALLT.
Han finns här för dig.
Han räknar varje tår som rinner ner för din kind.
Du är aldrig ensam.

Många kramar
Tomgen

Ansvarsfull
Noggrann
Jordnära
Anpassningsbar

I en spegel:
Du är vacker. Du är värdefull. Anja, du duger precis som du är!

Du är en uppmuntrande och stöttande person.

Du är en generös person.

Du är en varm person med ett sinne för humor.

Du är en kärleksfull person. Du är mån om människorna omkring dig.

Du är duktig på att visa empati.

Du är intellektuell och snabbtänkt.

Du är strukturerad och målmedveten.

Du har en sprudlande personlighet! Du är en frisk fläkt!

Du är en lugn person som skapar trygghet omkring dig.

Du är en kreativ problemlösare.

Du är en ärlig person. Du är äkta.

Du är en person man alltid kan lita på.

Du har ett härligt skratt som lätt smittar av sig.

Du har ett skarpt sinne.

Du har strålande vackra ögon.

Du är en bra lyssnare, du är närvarande.

En vinnare ger aldrig upp och du är duktig på att slutföra det du påbörjar -- i stort och i smått. Därför är du en vinnnare!

Du är duktig på att lyfta fram det bästa i dina medmänniskor.


Kära Anja,

Kärlek kan visas på många sätt,
Som formen av ett hjärta eller en vacker bukett.

Kärlek är mer än det ögat kan se,
Det finns så mycket i tystnad vi alla kan ge.

En uppriktig bön för någons vägnar,
Eller ett leende till någon när det regnar.

Det är tanken som räknas trots allt,
Gud ser till hjärtats önskan framför allt.

Du är unik, den enda i ditt slag,
Med ett hjärta av guld sprider du Guds kärlek varje dag.

Många kramar
Tomten

Politisk ilska

Läste igår i en kvällsblaska (vet inte vilken så jag låter inte bli att säga vilken med mening) om nån Paula som sitter i riksdagen och ska gifta sig. Tror hon har varit ihop med sin pojkvän i 11 år varav förlovade de senaste 4. Hon ansökte om att få vara tjänstledig från Riksdagen i en månad "för att lära känna sin man bättre" som hon uttryckte det, eller m a o åka på smekmånad. Riksdagen röstade, bara fyra eller fem röstade ja, normalt blir man inte ledig för sånt. Det tycker jag är helt ok. Att vara riksdagsman är ett val man gör och man får rätta sig efter de regler som gäller. Det är inte jättemånga som får ledigt från ett vanligt jobb i en månad heller. Personen tillhör SD, och möjligtvis har det påverkat några av rösterna, eftersom man räknas som rasist om man har nåt gemensamt med SD. Fast jag hade nog också röstat nej, inte behöver man vara ledig en månad för att lära känna nån man varit ihop med i 11 år. Fjanterier, lyxliv. Åk när Riksdagen har ledigt. Så gör andra med fastlagt veckoschema, som lärare.

Men nu kommer grejen. Eftersom hon inte får tjänstledigt med ersättare, och eftersom Riksdagen inte har närvaroplikt, så ska hon ändå åka på smekmånad. MED FULL LÖN!

Jag blir fullkomligt galen när jag hör det. Det är inte konstigt att det här landet går åt skogen om vi har såna vansinniga regler för dem som styr vårt land. Vilket annat jobb har ingen närvaroplikt med bibehållen lön? Man borde få lön för exakt det antal timmar man har varit på plats, och kanske också för det arbete som utförs på resande fot. Jag kan tänka mig att de har en del material att gå igenom som de gör på tåget på väg hem. För visst bor alla riksdagsledamöter ute i landet, inte permanent i sin "övernattningslägenhet" som står skriven på mannen och som rikafagsfrun då hyr till överpris av mannen. Den gången var det en Liberal, men jag är rätt så bombsäker på att politikerfusket är jämnt fördelat över hela regnbågen. 

Och det är mitt dilemma. Jag älskar egentligen politik, men föraktar politiker. Den som fuskar ska ut, utan fallskärm. Så får de ta dit Sofias änglar om de behöver möbler, och gå till Arbetsförmedlingen, som alla andra. Fy vad jag avskyr lagligt fusk. Prostituerade är vad de är, eller värre, för de säljer inte sin moral för att överleva eller för att föda ett drogbetoende utan bara för att gå från välbeställd till förmögen till stenrik. På Sveriges befolknings bekostnad.

Jag tänkte på mina syskon, min syster jobbar jäms med VD:n och har även i tidigare jobb haft ansvarsfulla positioner över firmans miljoner eller miljarder, jag vet inte riktigt vad hon bestämde över hos Sony i Kina. Min bror ska komma och föreläsa på Handels. Själv jobbar han på ett av USA:s fem bästa universitet. Ingen av dem njuter särskilt av att visa upp sig, tvärtom, men de kan det och gör det när det krävs. 

Så kommer min hemtjänst Christina på besök. Hon är som en hök och ser vad jag gör på samma gång som hon gör nåt själv, och efter duschen brukar jag torka mig själv på de privata ställena, om jag orkar, och sen ta på mig morgonrocken och ligga och vila tills jag orkar klä på mig. Men på samma gång som hon svabbar golvet har hon koll på hur jag torkar mig. Och på rätt sekund står hon plötsligt i givakt med morgonrocken med rätt sida ut och armhålen så långt ner att jag inte behöver vika armarna bakåt för att komma i dem. Vilken yrkesskicklighet. Och då är riksdagsledamotens betalda men icke godkända smekmånad ett slag i ansiktet.

Det är också ett slag i ansiktet på de många som jag känner på nätet och som mer eller mindre veckovis får olika sorters dåliga nyheter från Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen eller vården. Jag hörde nån på tv som sa att de hade lagt 900 000:- på sitt bröllop. Och i min ME-värld är det gott om sjuka som lever på sin partner, på lån från familjemedlemmar osv och 900 000:- är en drömsumma som skulle räcka till mat och husrum i många år. Och så ska nån få lön från riksdagen när hen är på smekmånad?

Jag vet inte vad för parti jag skulle vilja ha, men ett där ärlighet och etik och moral var grundstenarna. De som avlönas av änkor och fattiga ska inte sko sig och fuska sig till pengar. Sånt får man göra i den privata sektorn. PG får ge sig själv så mycket han har lust med, för så länge som styrelsen och aktieägarna håller med så är allt väl. Han är väl ett dåligt exempel men jag kommer inte på vad nån stor, aktuell,  bolagspamp heter. Dessutom skulle man behöva en eftergymnasial utbildning för att bli riksdagspolitiker. En som inte är van att läsa akademiskt material ska inte bedöma utredningar om sånt som berör vårt land. Och statsministern skulle ha universitetsexamen, några halvfärdiga svetsarkurser duger inte. Man ska också ha haft riktiga jobb som man inte fick sparken från. Man ska inte heller hamna på riksdagslistan för att man är svärmor till partiledaren, och sen inte vara där. Blir man politisk vilde så förlorar man sin plats i riksdagen såvida man inte tog sig in genom att bli kryssad. Då är man folkvald på riktigt. Och fuskar man med boende och annat så utesluts man ur partiet och blir av med lönen och arbetet och får gå på A-kassa tills de hittar ett annat jobb. Man kan få en till tre månaders uppsägningstid men har man fuskat ska den inte gälla tror jag. Då har man förverkat sin rätt och redan så att säga stulit de pengarna vid ett tidigare tillfälle. Eller så får man tre månaders uppsägningstid men måste betala tillbaka allt man fuskat sig till. Det vore nåt!

Och man skulle styra Sverige med sunt förnuft. Har man inga pengar till skola så beställer man inte konst för miljoner. Om de gamla på äldreboendena får sömnpiller klockan 18 och aldrig får vara ute ska man inte ta kommunpamparna på "utbildningsresa" på Bahamas. Julklappen för kommunens anställda kan gott vara mindre värd än julklappen på Feta Firman, för kommunen har lägre krav på effektivitet, övertid och smekmånad. Fast det gäller inte barnomsorgen, för där riskerar vi ju bara att i ett kollektivt slag fostra en generation som träffar pedagoger mer än sina föräldrar och blir kvarglömda på lekplatser. Och som för alltid blir skadade av ett socialistiskt kidnappningsexperiment.

Ni hör att jag är i gasen nu. Och ja, det är så mycket som är fel och som om vanligt folk fick vara med och bestämma inte skulle vara så. Barnomsorgen är en, där går jag riktigt igång när man ska lämna ifrån sig ett barn som inte har lärt sig att prata eller bajsa på beställning, och tas om hand med en handfull andra ettåringar. Det är ingen pedagogisk verksamhet. En byter blöjor hela dagarna och den andre ska hindra de andra från att slå varandra med leksakerna de inte är socialt mogna att samsas om. Om barnomsorgen ska fungera tror jag att den behöver vara mer som familjer. Som två-tre familjer på semester, med stora och mindre barn blandat, så att de lär sig andra metoder för uppmärksamhet än att skrika högst. Och där de stora kan få ökad självkänsla genom att lära de yngre. Läste så sött om M i London som tyckte han var barnvakt åt nån typ två år yngre. Som min kusin sa till Johan, det skilde väl ett halvår/ett år: Du bebis, jag karl. Och män i barnomsorgen, som i familjen, men minutiös kontroll av belastningsregister och obligatoriska samtal med f d arbetsgivare. Och inte förrän barnen fyllt tre, kan prata för sig själva, resonera, och berätta för mamma och pappa hur dagen har varit, inte bara bli olyckliga och inte ens kunna säga Sixten slog mig. Visst har man skolbarn i jämnåriga klassindelningar och det behöver man när det är en viss grad av utbildning som eftersträvas. Men mitt lilla syskonbarn har lärt sig krypa fast alla hon möter i sin familj går på två ben. Jag tror inte man måste vara en homogen grupp för att öva på motoriska färdigheter till exempel. Om vi kunde sluta behandla alla som om de var exakt likadana. Låt individen trivas på sitt eget sätt. Allt annat är fientligt. Hur roligt vore Så ska det låta om de hade samma gäster varje vecka, eller om de sjöng bara låtar från ett visst år eller en viss artist. Det är ju variationen som är vacker! Och då kan man till och med uppskatta Siwan en gång i programmet. Men inte varje vecka.

Oj vad jag skulle kunna lägga mig i saker som jag inte har med att göra. Och vad bra det skulle bli då ;-).

Det börjar med en ...

... knappnål och slutar med en silverskål, heter ju det gamla talesättet om stöld, eller vad som helst egentligen. Och i mitt fall började det med en turkos bild som jag sparade på Pinterest. Jag har ett gäng anslagstavlor som är tillägnade färger, och den med längsta namnet heter Teal, green, aqua, mint, turquoise. Till och med namnen är vackra!

Men så hände det jag glömt bort. Det dök upp en turkos bild till och jag sparade den också, och en till. Sen var det kört, det var mint efter aqua efter turkos. Just det, flödet av vad de visar mig för bilder påverkas i realtid av vad jag visar intresse för. Det är ju för svårt för mig att förstå hur de gör såna program, men jag märker ju effekten av dem.

Och precis det lärde jag mig i psykologin i skolan, fast jag inte minns vad det kallas, men att om man går på stan och är hungrig ser man fik och restauranger överallt, är man nygravid ser man barnvagnar, är man olyckligt kär ser man lyckliga par. 

Det finns också nån teori som har med en fabrik i Boston att göra och som gick ut på att man skulle studera arbetarna för att förbättra nåt. Men bara av att veta att de blev studerade förändrade de sitt beteende. Så därför måste man studera såna som inte vet om det, om man vill veta vissa saker.

Så hur är det i mitt liv? Vad kommer det mer av när jag fokuserar på det? Det jag verkligen vill eller det jag förströr mig med? Det som hjälper mig själv och andra eller som bekräftar att Aftonbladets läsare är intresserade av ___ (valfri fåfänglighet)?

Men som belöning för att ni har läst ända hit ska ni få se några av de vackra bilderna som reeled me in.

Förresten (apropå engelska) är det Robs födelsedag idag, min systers döde man. Och jag tänker på andra som gått bort, nyligen eller för lite längre sen. En vän som hette Carla fick lite problem med sköldkörteln (säger jag med brasklapp, minnet är ju som ett såll och det är inte av ointresse jag har glömt var min vän fick cancer, jag har ju svårt att veta vilken dag det är), ändå blev det inte bra och då var det cancer, och innan blommorna Ellen och jag skickade hade kommit fram var hon död. Inte lika snabbt som Rob, men från frisk till död på veckor. Mikael har väl inga åldersnojor apropå att han fyllde 60 nyss, det är ju inte siffran som är obehaglig utan ohälsan, oanställbarheten, allt med o-.

Men förlåt, ni skulle ju få mintiga bilder, inte dödsprat. Men det är svårt att Rob är död. Det betyder att varje gång Mikael går hemifrån kan det sluta med att han inte kommer hem. Man kan inte lita på livet längre. Och Thad's mamma dog i sömnen när hon var i min ålder och hade små barnbarn som inte var äldre än ena handens fingrar, tillsammans. Min pappa är äldre än hans pappa var när han dog, och Mikael är äldre än sin pappa. -- Ursäkta, jag vet inte skillnad på sin och hans märker jag. -- Man vet aldrig. Och ska jag vara ärlig trodde jag att Mikaels mamma skulle dö. Men tydligen ska man inte tro på läkarnas prognoser alla gånger. Hon såg så snygg ut på Mikaels födelsedagsmiddag att det var snudd på oförskämt. Apropå oförskämt så märker jag både på magen och på kläderna att jag har gått upp i vikt. Det har satt sig på medicinmagen (den magen som är ovanför naveln) så jag tror att skurken är en sömnmedicin som jag brukar äta 20 mg av men gått upp till 30 (för att 10 mg inte finns nånstans och 30 inte hade skåra och blev smul när jag försökte skära av en bit. Hoppas att 10 kommer åter i lager, men jag håller inte andan tills dess för jag tror de har skjutit upp datumet tre gånger redan). Det gör ju mitt redan sköra självförtroende ännu svagare. Om det inte fanns några speglar skulle jag tro att jag var mycket snyggare än vad jag är.

Men här kommer minten. Passa er vad ni fastnar i.

Same same but different

Ingen aning

Jag kan inte beskyllas för att ha koll, men nu har jag missat följande: Annie Lööf säger i augusti 2019 att hon ska ha barn i början av 2020, men tydligen fick hon en dotter redan den 4 december och som fortfarande vårdas på neonatal avdelning.

Inte för att jag följer några politikers Insta-konton, men det känns så konstigt att helt ha missat ett helt barn.

Jag har i alla fall inte missat att det är Förintelsens 75-årsdag imorgon. Mina syskonbarn går i judisk skola i staten New York. Inte för att konvertera, men bara för att skolan är bra. Såg nyss ett kulhål i en lyktstolpe utanför en judisk skola och filmer av folk som slog judar och putte dem så hårt att de ramlade rätt på näsan i gatan. Jag har alltid tyckt om judar, för att vår granne när jag var barn var judisk rabbi. Jag var ofta inne hos dem och såg på när han bad och gjorde sina ritualer, jag minns inte vad det kallas så jag säger ritualer. Jag kommer ihåg det väl fast jag bara var sex år. Folk som har en tro och försöker vara goda människor på grund av den respekterar jag oavsett vilken religionen är. Och jag tycker också illa om folk som hatar andra bara på grund av deras religion. Det är mycket av det nu i världen. Har varit länge, visserligen.

En god vän till mig och jag diskuterade kort hur våra olika religioner så ofta var helt felaktigt beskrivna i religionsböckerna vi hade i skolan. Eftersom det stod så underligt om min förstod jag att det som stod om hennes var lika tokigt. Och det är ju först när man vet en hel del själv om ett ämne, som jag och ME, som man kan känna igen när en tidningsartikel är korrekt eller skev så ända in i bänken.

Och trots att man läser tidningen kan man alltså helt missa en graviditet och en födsel.

Träffade min kusins barn och barnbarn förra helgen. På min bonusdotters 30-årsfest. Världen är liten, men stor också.

Böcker

Det är ju jättevackert och ger ett fridsamt uttryck till inredningen, men hur ska man hitta böckerna? Att kombinera form och funktion är mitt bästa, men det är att gå för långt att ta bort funktionen på böcker och bara reducera dem till anonyma, själlösa beigeheter.

Sen är Billy rätt bra. Jag vill byta ut alla våra omaka bokhyllor mot vita Billy med dörrar. Mikael är inte säker på att han vill ha vita. Vi får väl se.
I vanliga fall vill jag gärna ha böckerna i färgordning (fast det har jag inte haft på många år, men jag vill!), men på nåt sätt blir det här väldigt vackert. De är färgstarkare än moderna böcker och det förvånar mig, men det är snyggt!

Dagens skratt

Det var inget bra på tv, jag brukar inte bry mig då utan läsa menyer eller kolla Pinterest eller diskutera ME-frågor, men Mikael hade jobbat vid datorn precis hela dagen och ville verkligen vila genom att kolla på nåt. Vi kollade på några Friends-bloopers och nåt annat som vi såg på så halvhjärtat att jag inte ens minns vad det var.

Då säger han: Nu får du säga vad vi ska titta på, och jag är inte så snabbtänkt och kommer inte på nåt annat att säga än Toto. Han fnissar lite och kör Africa. 

Sen ser jag det här, skrattar görhögt och ÄLSKAR min man för att han bryr sig nog mycket om mig för att kunna skämta om Mr Darcy.

P.S. Jag har äntligen förstått varför han alltid säger om Kiera Knightley att hon badar i fontänen. Nej, säger jag, det är Mr Darcy och i en sjö och i en annan version än den här. Men han ger sig inte, och nästa gång hon är på TV (det var mycket Love Actually i jul såklart) säger han det igen och jag fattar verkligen inte.

Men det visar sig att Kiera Knightley har badat i en fontän (jag svär inte på att det var en fontän, det kan vara lite Sophia Loren eller Anita Ekberg eller vem det nu var som influerar det där med fontänen) i en helt annan film som jag inte sett som heter Atonement eller Försoning.

Och apropå Atonement och försoning så kan jag ju en ganska stor mängd både engelska och svenska ord som normala människor inte har den blekaste om, och det är kyrkord. Baptism har väl de flesta hört, funeral likaså, men Atonement som betyder försoning är inte alla som vet. Men jag har ju läst kristna böcker på svenska och engelska och har snappat upp en del. Så mycket att när jag sitter och har engelskaprov (fattar ni att autocorrect hade särskrivit engelskaprov och jag höll på att inte upptäcka det! Pinsamt.) i 2:an i gymnasiet står glosan förlossning och det stod helt, helt stilla i huvudet. Till slut kom jag inte på nåt bättre än Redemption. Läraren gav mig fel, men jag inbjöd henne att slå upp ordet i lexikon:

Redemption: försoning, förlossning.

Fick rätt på det.

Det är dags för:

...en lila bukett
en portion spaghetti Bolognese
Och
ett kul handarbetsskämt. 

Trevlig blandning va?


Men nu när jag tittar efter lite noggrannare ser det inte ut som spaghetti på matbilden utan vitkål! Så gör man inte!!!!!

Skönhetsångest

Hade skönhetsångest, sa jag till min man igår. Han fyller 60 om en vecka och är rätt tränad i vad man ska svara kvinnor på såna frågor: Har du ångest för att du är för vacker? Nej, sa jag, jag är för fet (har dessutom gått upp i vikt av att jag åt bröd hela december samt nästan hela årets ranson av godis och vetebröd, plus att jag har dosökat en medicin jag går upp i vikt av) och har inga kläder jag känner mig snygg i, och dessutom har jag klippt mig iförrgår och vet inte om jag är jättemissnöjd med klippningen eller bara är så grymt ovan, klippte ca 5 cm och jag hade bara precis så det nuddade axlarna). Och idag skulle vi fira Mikaels dotter som fyller 30. Och då är det inte kul att känna sig fet, ful i håret och inte snygg i sina kläder inför massa ungdomar med små smala perfekta figurer, till och med de nyblivna mammorna.

Apropå mammor träffade jag min kusins barnbarn som var där för att fira Jojo. Nej, min kusins barn var dänmed sin bebis för att fira Jojo. Festligt. Hennes bebis satt nöjt hos mig tills Andrea bad att få ta ett kort på mig och lilla A till sin mamma, min kusin, men just då började hon kinka sig. Hoppas det blev nöt bra som jag också kan få!

Det andra bebisbarnet på festen, vår egen Emmi, började först gråta när hon såg mig, sen hade Jonte haft henne (nöjd) ett tag men till slut stod jag inte ut och tog henne i famnen och då bröt hon ut i JAG VILL HA MIN MAMMA-gråt. Så min framgång som morsgestalt var ikväll sådär lagom. Men har man inga barn utan bara de tre yngre syskonen som man fick fostra så mycket man hade lust, häääääää, så blir man ingen specialist. Men jag bytte blöjor från 11 års ålder och blev även lämnad ensam korta stunder med en sovande bebis när jag var 8. Jag var ju ansvarsfull så det räckte för hela banaskaran.

Men det var ju skönhetsångest det handlade om. Min man är visserligen vältränad i komplimanger, men han är ändå man, så han löste problemet med några kvicka svar: Men de förväntar sig att du ska se ut som en tant (jag är 49 och har bonusbarnbarn, så jo, visserligen, så allt mindre än det är en fördel för dig. Hmmm... Dessutom -- och jag tycker du väljer dina kläder jättebra -- så är du ändå inte en stilförebild för ett gäng 30-åringar. (Som är smala, tjänar pengar och orkar gå i affärer, bara där är jag ju en kilometer efter. Ser aldrig ens folk och har ingen som helst aning om vilka kläder som är moderna för jag ser bara vårdpersonal och kungligheter på Pinterest.) Mmm. Och de kommer att vara glada om du bara kan komma. Ja, det har du rätt i. Så mysbyxor då? 😁 Fick underbara gammalrosa fleecebyxor i julklapp med tillhörande tofflor med rosetter. Nä. Och jag kommer ju inte orka vara jättemed. Men jag fick några väldigt handfasta "råd" som hjälpte mig i säkert fem timmar tills jag återigen börjar tänka på kläderna och ser mig i spegeln. Nackdelen med me, man kan inte ens ha den frisyr man har lust med för det tar för lång tid för hemtjänsten att föna torrt mitt hår och ska jag göra det själv nån gång tar orken slut mitt i sminkningen. Och så har jag fått eksem, eller psoriasis är det väl, av sömnbrist och stress, eller för att jag låtit bli att smörja fläckarna 2 ggr dagligen för att jag varit så dålig i några dagar och bara orkat äta. Eller så har jag ätit nåt jag reagerar direkt på för jag är så kass. Två päron kan vara boven. Och ska man vara fet, ful klippt, inte känna sig bekväm i några kläder och dessutom ha utslag i ansiktet, nej, då är jag inte nöjd. Och sen måste jag hämta mig för nästa vecka fyller mannen 60. Stressad?????? Nästa vecka blir nog dock enklare för då ska vi bara ut och äta med barn och respektive. Men fy. Ibland drömmer jag om burka, inte för att det är nåt särskilt välsmakande skämt. Eller att gå ner 50kg, då skulle jag inte bry mig om jag hade en bad hair day. Skit, skit, skit, det blir nog den auberginefärgade klänningen. Med bred midja...

P.S. Jag tog den auberginefärgade klänningen med omlottrynk, drog på mina strumpbyxor med högst midja (=världens bäste fleskepress), örhängen från Amstel diamonds, mitt favoritarmband nr 1 som Mikael har köpt och nr 2 som jag har köpt, mitt favorithalsband nr 1 som Mikael hade köpt och örhängena har jag också köpt själv, de är bara gjorda av Amstel och är inga diamanter. Nagellack hade jag sen igår och frisyren blev jättefin inne i badrummet men raknar ju så löjligt efter 5 minuter. Men när jag höll på med allt skönhetspysslande så tittade jag inte bedömande på mig i spegeln utan bara rent faktiskt, som blev ögonskugga jämn osv.

Och då fick jag en fantastisk insikt! Om man sminkar sig, fixar håret, tar nagellack och fullsmockat med juveler så känner man sig görsnygg! Om man tittar sig i spegeln ser man valkar och dubbelhakor och sånt man inte gillar. Vi är som targeted missilles när det gäller att hitta fel på oss själva. Så mitt råd är Känn efter hur snygg du är, titta inte i spegeln. Den säger inte hur snygg du är, bara att du har spenat mellan tänderna och annat som är fel. För när du känner efter (och håret i alla fall är tvättat) så känner du en känsla inifrån som säger att du är grym på alla möjliga vis och särskilt snygg också! Så jag ska aldrig lyssna på spegeln mer utan bara på min inre röst. Hon står lite hysteriskt och skriker att jag borde bli fotomodell, den nippran!? Men det finns faktiskt feta modeller, eller plus size. Jag tror jag är very very plus och den marknaden är nog inte jättestor. Men jag kan starta en YouTube-kanal där a very fat girl, jag menade middlaged lady, dresses her best. Man blir visst jätterik på att ha YouTube-kanal. Synd bara att jag inte riktigt vet vad det är. Vi fixar det imorgon, då är det jobbsökardag.

Lyssna på ditt hjärta, så får du veta hur enormt vacker och underbar du är!!!

Vilken kväll!

Mikael och jag skulle hjälpa några med att ta kort på en sak och när vi var ute och åkte passade vi på att titta lite på husen på väg hem, och så avslutade vi med "vår tomt" som ligger bakom skolan så fortfarande väldigt lokalt men med bara natur bredvid fram till ridskolan. Jag drömmer om att vi ska bygga ett enplanshus där eller ett hus med källare som kunde få vara Mikaela egna för jag klarar inga trappor. 

Men med ett stort sovrum till oss, som ska gå i marinblått och vitt, ett gästrum med dagbädd, utdragssäng och ett par madrasser. Har inte brytt mig om färgerna i det, kanske blått och rött så är det fint till både pojkar och flickor. Kanske skulle vi kalla det vårt bibliotek och ha en skön fåtölj med läslanpa, om man inte vill ligga i sängen och läsa. En garderob skulle hjälpa.

Sen varsitt arbetsrum till oss. Där inne får man hålla sig med sina prylar. Jag skulle ha ett vackert sirligt skrivbord eller en gammaldags sekretär för datorn och allt mitt författeri. Sekretären kan sluka mycket nyttigt dessutom. Och så ett sybord, en smal hylla med tyger och ett arbetsbord med massa förvaring där jag kunde göra kort. Jag vill verkligen orka göra det och kanske skulle jag kunna det om alla prylar var framme och organiserade och överblickbara.

Bakom köket skulle groventren ligga med tvättmaskin och torktumlare och kanske torkskåp också, samt linor i lårhöjd så jag kanske kan hänga tvätt. Och det ska vara en görsnygg tapet, man ska inte snåla med extravaganser, det blir himlen av värsta rummet om man väljer en underbar tapet. Och att byta ut en synlig plastmatta mot en fräsch gör underverk för liten yta = lite pengar.

Sen ett stort, lantligt kök i grönt kanske. Gillar Ikeas nya som heter Kungsbacka. Grått är så tråkigt annars gillar jag gråa kök också. Men gammaldags utan att vara för mesigt. Gammaldags med personlighet! Och helst bara en rund matplats för 4 personer. Ett bord med en "svampfot" istället för fyra ben är jag lockad av, eller ett gustavianskt möblemang. Kanske målat i gammalrosa eller vinrött för att bryta av mot det gråa.

Det ska inte vara en dörröppning bara till resten av ytorna, men kanske en halv bokhylla hög avskärmning mot finmatrummet. Där vill jag ha långbord för 8 pers och två karmstolar på varsin ända. Matrummet ska också gärna ha öppen planlösning mot vardagsrummet, men det kan vara L-format också. Där vill jag ha Ikeas teal-färgade howardsoffor, två stycken av den största modellen, samt de två tullsta vi har nu, eventuellt med ny klädsel, eller några nättare fåtöljer utan armstöd och en stor Mikael-fåtölj. Högt soffbord vill vi ha, alternativt höga brickbord som inte ramlar om man ställer ett glas på ena ändan. Färgerna ska vara teal och vinröd som i ett dubbelpåslakan jag köpte en gång fast vi har varsitt täcke men jag bara visste att det där pionmönstret och de färgerna tillsammans kommer jag aldrig att hitta nåt som talar mer till min själ. Så vinrött och teal och kanske vitt. Och gardinerna ska man sy på en typ 30 cm bred nederfåll i teal eller plommon sammet för lakanen är väl bara 2 m på längden. Vi gillar att äta framför teven och då är ett 40 cm högt soffbord inget ergonomiskt underverk. Men om soffbordet är normalhögt och vi har nåt högre hörnbord för våra tallrikar kan det funka bra.

Sen har jag en idé om att ha en gustavianskinspirerad hall i svart, vitt och gult. Med byrå och skoskåp och garderob, kanske ett tyg framför jackorna.

I gången jag tänker mig utanför sov- och arbetsrummen skulle jag ha den marinblå William Morris med rosa stora blommor. Tapetserar man sovrummet med den måste man ha enfärgade påslakan och jag älskar att ha lite olika stilar även om färgskalan är samma.

Master bedroom ska ha en stor walk-in closet med mjuk matta och en "köksö" för väskor med smycken i utdragbara lådor överst. Långa halsband och scarfar får också förvaras klokt.

I vårt master bathroom kan jag på fullt allvar tänka mig helvitt. Men då med amerikanskt fluffiga handdukar och hotellkänsla och kristallkrona i taket. Golvvärme. En dusch där duachstolen är lätt att flytta in och bort, gärna med duschväggar istället för duschdraperi, och för hälsans skull ett stort hörnbadkar med massageströmmar.

Det saknas rött. Jag kan tänka mig att gästrummet är rött och blått om det ligger i den blåa korridoren, annars kan det röda komma från gästtoan i hallen, som ska ha en superhäftig tapet och bara ett handfat med glashylla och spegel. Kan tänka mig en magnoliablomma i storleken 2 m eller nån sån tapet. Och så har vi vinröda accenter både i köket och vardagsrummet.

I vardagsrummet ska också finnas en flygel. Och stängda vitrinskåp med våra vackraste böcker och noter i vackra pärmar eller tidskriftssamlare, bägge kan kläs med kontaktplats, matmor verkar bra här. Våra fula böcker, samt pärmar, eller de böcker vi läser får vi ha i våra arbetsrum respektive biblioteket.

Detta hus ska ligga på marken. Noll trappor till ytterdörren. En glasveranda med vackert möblemang och pelargoner i alla fönster. Där kan det lätt vara lite smårödrutigt och beigerött storblommigt tyg från Laura Ashley.

Ute finns en sturdy och pålitlig gunga som håller för mig. Det finns också en hammock med ett snöre som är bundet vid nåt som står stilla, så att man kan gunga sig i hammocken genom att dra i snöret. Och ett myggnät över hela hammocken.

Givetvis ska alla fönster och dörrar ha som tavlor som man kan fästa med kardborre och där ramen av trä spänner upp muggnät som sen kan ställas i fönsterramen medan man har fönstret öppet men INGA djur kan komma in. Vi har också en plaskpool för Emmi och en större pool för andra barnbarn och syskonbarn. Och som jag kan ligga och terapiflyta i när som helst. Och tomten har fullvuxna träd, helst naturtomt och bergknallar, samt en robotgräsklippare. Och ingen insyn och absolut ingen "inhörsel". Och en granne som vi byter tjänster med, Mikael har läxhjälp med barnen mot att nån rensar våra rabatter. Det finns också en vit liten parkbänk i det vackraste hörnet av trädgården. Och ett stort altangolv med en rejäl sittgrupp och matgrupp. Vet inte vem som ska laga denna mat dock. Mikael vill väl ha en grill. Rätt mysigt med litet utekök också, så han grillar medan jag gör sallad. Det orkar jag då, när vi har flyttat. Grr.

Men for now drömmer jag om att få en anslagstavla med marinblått elefanttyg från svenskt tenn. Jag använder kalendern och Keep resp Docs på telefonen och plattan men den gamla hederliga metoden att sätta upp en lapp funkar ibland mycket bättre.

Jag har noll tryck över bröstet. Skönt att det var vad jag trodde. Skulle inte legat och haft ont i sex timmar dock. Men man gör så gott man kan men den hjärnkapacitet man äger för dagen.

Haha. Nu när jag skulle trycka på publicera inser jag att jag fastnade på mitt drömhus och glömde berätta om vårt äventyr! Vägen framför det som är "vår tomt" går över en åker fram till hästskolan Blåkulla, och där ska Mikael vända men åkte helt omärkligt ner i diket och kunde inte ta sig upp själv. Han ringde en från kyrkan som är vår stödperson och han kom med världens bästa pannlampa och fast det tog en lång stund att hitta grejen man skulle ta bort för att komma åt hålet där man ska skruva i dragkroken, och fast de först inte fick i kroken, för den var gängad åt fel håll (det var en Volkswagen och M vet att fram till andra världskriget gängade tyska skruvar åt andra hållet. Men en VW från 2000-talet borde vara gängad som resten av världen gör det). Men när han väl var fastkrokad gick det på 20 sekunder att få upp bilen. Och det gick inte att se att det var ett dike bredvid vägen för de var igenvuxna och såg ut som om det var platt mark. Men nu vet vi det. Och tusen tack till vår fantastiske stödperson Eric.

Så glad

Jag var så rädd när jag fick hemtjänst för att det är så konstigt att en främmande människa duschar och tvättar håret på en. Som väl är har jag den bästa hemtjänstpersonen som finns och kan sitta där med rumpan bar och hon kammar håret och det är det mest normala i världen.

Jag vet inte om det ligger något bakom med att man inte vill ha hjälp, vill vara oberoende och duktig och gärna lite mer duglig än alla andra. Jag tror det är nåt sånt för mig.

Jag har i alla fall fått utökad hemtjänst så jag ska få hjälp med att föna håret och såna hygiengrejor men även kan få annan hjälp i hemmet. Det är inte helt lätt att få men mitt argument var att jag är inte bara en normal sambo till Mikael utan han gör massor för att vårda mig, och det ingår inte i det ansvar gifta har för varandra. Dessutom har han diabetes och jag vill hellre att han motionerar än att få problem med diabetesen och behöva dialys eller andra följder som är hemskare och som jag inte vågar tänka på. Då skulle han må fysiskt dåligt och jag behöva jättemycket mer hjälp, så det är en bra idé att stämma i bäcken, kommunen. Och det köpte de. Idag ligger jag i rena lakan. De är egentligen jullakanen (inte julmönster men julfärger) och jag ville prova det en gång innan vi lägger undan dem till nästa jul. Jag har bytt mina egna lakan i kanske 44 år och det är svårt att lära gamla hundar sitta. Men jag tränar mig. Faktum är att jag minns när jag var liten och drömde om att bli så lång att jag kunde hålla upp ett påslakan utan att det nuddade mark. 

Med 12 timmars sömn under bältet idag kände jag mig oövervinnerlig. Tills jag gick upp.

Ska klippa mig nästa vecka. Hoppas så det blir bra!

Sen är det om jag räknar rätt 6 födelsedagar i familjen i januari. Några ska vi inte fira, några bor i USA, men det är två jämna här hemma! Men måste sluta. Jag kan inte somna när jag skriver, varför "glömmer" jag det jämt?

Jag är ju lite galen, för på samma gång som jag är elated, vad det nu heter på svenska, över att ha rena lakan utan påverkan på min hälsa, så är det också så konstigt. Allting skriker att jag är dålig och att vi borde klara detta själva. Men nu råkar vi vara två medelålders sjuka. Visserligen är hon som hjälper oss ännu äldre och har också sjukdomar och fel, men det tål jag inte tänka på för då blir jag gale. Det var inte länge sen jag sa till Mikael att jag har blivit bättre på att ta emot hjälp och att jag blir genuint glad när nån är snäll mot mig snarare än obehaglig till mods och generad. Om folk nånsin ska få känna känslan att vara snäll, att göra skillnad i människors eller brända australienska djurs liv, så måste det finnas nån som tar emot hjälpen. Och vilka av kängrurna skulle tacka nej för att de kände sig generade att ta emot hjälp för det betydde ju att de var mindre värda som behövde hjälpas. Så sjukt tänkt!!!

Så jag sätter in ett fint foto av mina fötter under Ikeas lakan Knodden (tar jag ur minnet så chansen är 50/50 att det heter nåt helt annat) som kostar 179:- och kan torktumlas! Och jag är hemskt nöjd med mönstret. Det står att botten ska vara grå men den ser marinblå ut för mig, som jag föredrar. Det röda och färgglada ser juligt ut för mig och efter nu ska de vila till december!

Och om ni har problem med två bäddmadrasser, som vi, som har satt ihop en enkelsäng från Mio med en enkelsäng från Ikea i en sängram från medeltiden, då vet ni att det är svårt för en del människor att inte flytta på sin bäddmadrass på natten. Vi har hittat ett 180-lakan som har hela 36 cm resår/invik och så pass brett invik ligger man på och bäddmadrassen ligger relativt stilla. Det är i, tror jag, bomullspercale och kostar 349:- på Ikea och det kan vi rekommendera. Det här är det andra sånt vi köper för att de var så bra. Lite lite glatt utan att kännas som draglakan.

Jag sov 12h inatt och orkade göra tacos. Skar knappt nåt, salladen ligger färdig i påse, skar en tomat och en paprika, rev lite ost med en osthyveln som river strimlor. Käckt när man bara är två. Sen bara steka och öppna tacosåsburken och gräddfilen. Gurkan dog igår så vi klarade oss bra utan. Majs har vi aldrig för att det är så sött att vi triggas av det. Och guacamole orkar vi aldrig göra. Så detta är väldigt svenska tacos, så som vår spaghetti är svensk och vår kinamat. Ellen berättade för sin bästis Samantha, italiensk 7-barnsmor och mästerkock, att i Sverige finns det folk som har champinjoner i köttfärssåsen. Barnen blev uppriktigt förskräckta, gulligt. Funghi?!?!?🤔😕🥺😲

Apropå mat såg jag på Gordon Ramsey goes Junior eller nåt. Mattävlarna var 9-13 åt och lagade bättre mat än jag nånsin har kunnat. Wow!!! Impressive och inspirerande.

Så sorgligt

Oavsett varför vi mister någon så är det en tragedi. Att bli av med nån som är förskräckligt dålig är oftast inte fallet, och även i situationer där man delar på sig frivilligt är det inget enkelt val och inte fritt från sorg för alla inblandade.

Jag önskar verkligen att barn skulle få ha bägge sina föräldrar hos sig. Jag tror det är bäst, i allmänhet. Men ibland går det inte. Går verkligen inte.

Dessutom är ju mitt eget lyckliga äktenskap följden av att ett annat äktenskap sprack, så jag är ju glad för det. Men allt är inte svart eller vitt. Bara på begravningar.

Svart och vitt

Hörde en jätterolig sak idag och en jättetråkig. För att visa att livet inte är svart ELLER vitt utan BÅDE svart och vitt tar jag härmed till mitt trognaste argument, mode. Varsågoda.