Blasphemy!

Pride and prejudice kommer med en ny inspelad serie i sex delar med Olivia Colman som Mrs Bennett, till hösten. Jag är såklart gruvligt nyfiken.

Men vem ska få sparken för denna kontamination av fakta? Keira är med i biofilmen från 2005 men med Matthew Macfadyen. Colin Firth är teve-serien från 1995 och med Jennifer Ehle. Hur svårt kan det vara att faktakolla innan man trycker publicera. Och om så viktiga saker dessutom!

Jag såg annars att det var Sense and sensibility på TV härom dagen. Insåg snabbt att jag hade sett den och inte var så imponerande, så fast det var Austen på tv bytte jag kanal. Då har det gått långt. 

Ja, men jag väntar med spänning på Pride and Prejudice 2026. 95, 05 och 26. Inte helt jämn distribution. Men jättehärligt med en ny variant.

P. S. Ber givetvis om allvarlig ursäkt för övertrampet med Schulman på min bild. Men i can't be bothered att leta reda på ett fotoredigeringsprogram på telefonen och klippa bort honom. Så det är som världen är i stort, man kan inte bara klippa bort folk man inte vill höra från.

Annars skulle jag gärna se en nyinspelning av Persuasion. P&P, S&S, Emma och Persuasion är de bästa tycker jag, Mansfield Park och Northanger Abbey är mest waste of space. Om man får svära i kyrkan. 

8 juli

8. What book, movie or show has influenced you the most?

På ett sätt Jane Eyre. 

Det var den första boken jag läste där jag kände mig helt hemma i litteraturen. Jag läste den i åttan tror jag. Den berörde mig mycket och det är ju i stort sett på den tiden som jag har mina favoritförfattare. Just denna versionen i beige är så speciell för mig. För jag köpte en meter eller två av klassiker i den serien när de kostade £1 på Foyles på Charing Cross Road. Det var ljuva minnen från många besök i London. 

Sen har jag alltid älskat deckare, ända från Agaton Sax och Ture Sventon

till Grisham 

och Clancy. Även en del brittiska deckare i ungdomen, då var det mest Agatha Christie och Sherlock Holmes. 

Sen var det en bok jag inte ens kommer ihåg namnet på som vi läste på b-nivån i engelska. Jag tyckte verkligen inte om den men den var välskriven. Där fick jag för första gången respekten för litteraturen. Att det är hantverket som jag uppskattar, inte nödvändigtvis innehållet. Det är ju också därfr jag inte gillar t ex Camilla Läckberg, för hon har inte styr på hantverket litteratur utan bara populärkulturen. Deckare hör normalt sett inte till "litteraturen" men det måste ändå vara välskrivet för att jag ska gilla det. T ex Dan Brown föraktar jag lite, för även om han skriver bladvändare är det inte precis eftertänksamt skrivet. Spänningen som han behärskar är allt. Grisham skriver t ex bättre för han för alltid in andra aspekter än själva mordet och det är flera lager i böckerna. 

Nån film som var påverkat mig? Alla Jane Austen. 

Även en eller ett par som inte var lika bra har ändå påverkat mig. Karaktärerna är mina bästisar. 

TV-program som har påverkat mig? Det vet jag inte att nåt har. Men jag var älskat några stycken, West Wing, 

Law and Order -- alla möjliga versioner,

samt otaliga brittiska deckare där jag tror att Line of Duty 

är den bästa fortfarande, och har en säsong till i pipelinen. 

Downton Abbey 

går ju inte att glömma. Den var kanske inte direkt påverkat mig men verkligen fått mig att tänka. Och massa saker som Mikael inte vet om gamla England har gått honom helt förbi när han sett nåt avsnitt. Jag har ju hela det där med Jane Austen och kvinnors rättigheter i bakfickan, plus att de så fint visar två olika folkgrupper i samma serie, upstairs and downstairs. 

tacksam 8

What book, song or movie have you been grateful for recently?

Jag såg ett inlägg med alla Elizabeth Bennet som spelats under 1900- och 2000-talet och det var sex stycken! Jag har bara sett två. Det var två efter Kiera Knightley och dem borde man ju se. 

Så jag svarar Pride and Prejudice. Favoritboken, favoritfilmen. 

Jag har verkligen två drömmän, förutom den jag har som är mer verklighet än dröm, på ett bra sätt. Och de är Mr Darcy och Gilbert Blythe från Anne på Grönkulla. 

Konstigt nog (inte!) så tycker jag Colin Firth blir snyggare med åldern. Vilket ju mer beror på min än på hans ålder. Men det är lite skrämmande att nån gång kanske jag kommer att tycka att en 100-årig man är läcker. 

Jag skojar bara. Detta är ett foto från 2024. Tydligen gillar jag Colin Firth på stajlade foton, kanske med filter. Ooops. Så ytlig var man. 

Gamla saker

Jag är en hoarder som har nog mycket självdisciplin för att inte drunkna i mina saker. Men det är svårt. Härom dagen hittade Mikael en oanvänd bricka av Nadja Wedin ovanpå frysen. När jag sa att jag tänkte sälja den på tradera skrattade han som att det var värsta skämtet. Tänkt om jag hade fått en tio för varje gång jag sa att jag skulle sälja nåt på tradera. 

Jag är fäst vid en del saker, t ex min cello, medan andra saker inte är särskilt viktiga för mig och jag mycket väl skulle kunna tänka mig att börja om från ingenting. Nuförtiden finns ju alla foton på andra ställen än i svåråtkomliga fotoalbum. Jag saknar ofta kläder och skor som jag behövt göra mig av med. Just nu har jag massor med kläder till salu på sellpy som jag vuxit ur, inte heller det frivilligt utan pga mediciner. Klackskor funkar inte heller nu som förr och ibland kan jag komma ihåg vissa skor jag hade, vissa outfits, hur jag hade små och stora väskor i alla färger och stilar som kunde matcha allt. Brudklänningen är jag däremot 100% stolt över att jag sålde för 100% av inköpspriset. 

Sen kommer vi till ämnet böcker. Jag är osentimental och har slängt mina första matteböcker och sånt för många många år sen. Även mina första böcker, oftast också all skönlitteratur jag läst redan och under femtio år, och många som jag inte läst än men inte kommer att orka läsa, också ofrivilligt pga sjukdom. Har även gjort mig av med de flesta av mina universitetsböcker. Det var riktigt tråkigt. Vem är jag utan Oxford dictionary of literary terms. Den hade jag förresten bara köpt för skojs skull, den var aldrig kurslitteratur. Foyle's på Charing Cross Road. Jag har aldrig varit i någon affär så många timmar sammanlagt som på den bokhandeln, som närmast är en institution. 

Här ligger det på kartan. 

I högra änden där Oxford street slutar går Tottenham Court Road till vänster och där finns det elektronik. Till höger går Charing Cross Road, där det finns bokhandlar. Längst ner på bilden syns Shaftesbury Ave, där nån känd teater ligger, typ den där Les Mis gått/går. På andra sidan av Charing X Rd låg det förr massvis med små specialistbokhandlar eller secondhandbokhandlar. Jag tvivlar att de har överlevt Internets ankomst. Jag tror aldrig förresten att jag har varit i London när jag haft Internet. I alla fall har jag aldrig haft wifi. Har nog aldrig ens burit med mig en telefon i London. Hur stenålderslängesen måste det ha varit sen jag var där????? Det känns som nyss, men bevisligen inte. Så mina uppgifter om vad som finns eller inte är nog 20-40 år gamla. Men ska det hindra mig från att reminisce? Inte på min egen arena. 

Vi har haft problem med vattenläcka i förrådet så M har varit där ett par dagar. Igår tog han med sig en miniatyrbok hem med Emily Dickinsons dikter. Den ska jag verkligen läsa om. Sätter en spänn på att den är från Foyle's också. 

Den godaste nyheten är dock att jag har trott att jag i ett svagt ögonblick har gått med på att slänga alla mina Montalbano-filmer. Men de låg i förrådet! Och det senaste halvåret när jag har trott att jag har slängt dem, har jag saknat dem så förfärligt mycket. Så nu ska jag verkligen titta på dem.

Google maps är annars verkligen en sak för oss som är sentimentala över platser. Härom dagen tänkte jag på när det skulle vara familjebröllop en timme från där jag bott i Schweiz, och den helt makalösa tour jag fick av Pratteln, BL, Schweiz, med bilder. På hus  och gator och där var spårvagnshållplatsen och allt sånt.

Nyss tittade jag på Charing Cross Road på Google maps. Saknar verkligen London. Jag hittar bättre i London än i Stockholm. Så många fina minnen.

Kläder har jag dock inte direkt åkt till London för att handla på väldigt många år. Dels är jag längre än medelbritten så alla ärmar och alla ben blir för korta. Och eftersom jag sedan bott i tyg- och postordermeckat Borås så gick det alltid att konkurrera ut ett dyrt pund med Borås alla outlets. Köpte på fullt allvar en marinblå skepparkavaj i ull för 69,90:- istället för 699:-. H&M:s outletbutik innan man ens kallade saker för outlet. Näst sista hållplatsen för Hulta-bussen. Min danska kompis Sanne var med mig en gång där, hon var helt hög. Det var där min syster lärde mig att syna ett plagg med kritiska ögon innan man tar med sig det till provrummet. Kjolar/klänningar som är skurna på diagonalen ser alltid fruktansvärt oklädsamt ut på mig, så varför ens prova en sån kjol bara för att den kostar mindre än vad knapparna kostar på sybehörsaffären? Jag är inte alltid styrd av logik, det är min syster bättre på, men man kan alltid träna sig. 

Jag har glömt vad jag tänkte säga. Nej, det var att jag blev så glad för mina Montalbanofilmer. Han är kommissarie på Sicilien, för er som inte känner till honom. 

Och dagens trevlighetstips, gå och kolla nåt ställe på Google maps. Jag ska titta på de adresser jag bodde på som barn nu! 

Nu kan jag dö

Keanu Reeves har ju kontaktat mig vid ett par tillfällen, helt legitimt förståss, och det är ju trovärdigt eftersom han är så sympatisk. Skulle säkert stöta på en svensk kvinna. Men jag har mitt på det torra och Keanu Reeves som back-up om nåt skulle hända.

Mina andra män är Gilbert Blythe i Anne på Grönkulla. Och Mr Darcy i Pride & Prejudice såklart. Colin Firth ÄR Mr Darcy.

Så när det var en som la in badscenen från P&P kunde jag inte låta bli att kommentera

Och ni kommer inte att tro vem som helt legitimt och trovärdigt svarade:

Pm jag dör efter detta så älskar jag er alla och ni har bidragit till att mitt liv har blivit fantastiskt! Tack, alla. Thank you, Colin.

 

Vilken skillnad!

Jag har skrivit en del inlägg bara för mig på sistone och är osäker på vad jag berättat och inte.

Men när jag har lugnat mig så är de där hemska sakerna med vården inte så förfärliga längre. Vissa har ändrats, andra har jag läst på om och tänkt rationellt om, och då blir de också mindre läskiga. Men min nya ME-mottagning är fullkomligt opålitlig. Jag fick avboka pga covid och har trots tre försök inte fått tider på sen eftermiddag eller med tre veckor mellan besöken. Har väldigt svårt att lita på dem när de inte ens kan göra rätt med tidsbokningen. Och med mina dåliga erfarenheter av en okunnig ME-läkare, så är jag inte jättepeppad på att åka dit, inte heller när de kräver diverse fysiska besök innan de kan ge en hemsjukvård. Ska jag gå på läkarbesök i sommar eller bada eller äta i naturen? Det brukar jag bara orka med, en gång vardera, om juli är tomt, vi får se hur det går nu. Dessutom hamnar jag i kö varenda gång de gör fel med tiden. Jag hade ju tid där för evigheter sen och det borde inte drabba mig om de inte läser informationen.

Fast det var verkligen inte meningen att jag skulle klaga. Helt tvärtom faktiskt.

Apotea hade inte min migrän spruta inne, så jag beställde den från en annan firma som just nu levererar gratis i Stockholm, och där gick det. Men två dagar senare ringer de och dels kan de inte leverera sprutan för de har ingen kyltransport och sen kan jag inte få Stilnoct för den måste levereras mot leg, och det kan inte budet göra. Märkligt, eftersom Apotea kollar leg via chauffören.

Men då tänkte jag att jag får handla allt nån annanstans. Jag vill ju hemskt gärna stötta vårt lokala Apotek, men då blir det två fysiska besök för Mikael för mina q10-flaskor måste alltid beställas. Det kanske jag skulle kunna göra per telefon, och sen be honom hämta ut resten när flaskorna har kommit. Men ändå, det känns inte roligt för mig att inte kunna sköta mina mediciner själv. Mikael får gärna göra saker i hemmet men när han gör sånt som är direkt relaterat till min sjukdom känner jag mig lätt som hans patient.

Men så frågade jag Apotea om de kunde säga när de skulle få in sprutan. Jag fick världens gulligaste mail tillbaka, nej, inte gulligt precis, men så snällt och vänligt och tjänstvilligt. Jag tackade faktiskt särskilt för det och personen blev berörd. Då kom jag på att det känns så bra att kunna göra nåt bra för nån annan, även om den tjänsten som är att tacka nån för att de gör sitt jobb bra inte är en makalös ansträngning från min sida. Men jag blev ju så glad själv. Och så kommer jag ihåg hon som satt på bordet bredvid oss på en kryssning en gång. Hon hade sån varm och go utstrålning att jag tänkte att jag också vill få människor att må så bra bara genom att le och säga hej och hejdå. Man kan göra sånt intryck på folk att de kommer ihåg det åratal senare. Inte så att jag vill bli ihågkommen så, utan att en sån liten ansträngning får så minnesvärda konsekvenser. Och jag är ju så trött på att inte duga till nåt. Men jag kan faktiskt medvetet ha i sinnet att i varje möte med en annan människa kan jag vara glad, varm och generös.

Tyvärr ringfe Verisure på dörren när jag stod i duschen och honom var jag inte så vänlig mot. Men de ger sig inte, särskilt när vi har ett annat larmbolags skylt bredvid dörren.

Och så var jag inte snäll idag mot min nya ME-mottagning, men det är ju inte acceptabelt att göra fel gång efter gång efter gång och sen sätta mig i kö igen.

Men det var en sak som jag inte hade fattat i det snälla Apoteamailet,  så jag ringde kundservice och blev kopplad till en apotekare. Och hon var så trevlig att jag helt kom av mig och glömde vad jag ville för hon lät så glad. Det sa jag också, och kom sen på att det var sprutan det gällde. Och hon förklarade ända tills jag fattade. Och om jag förstår saken rätt så har de inte längre eller bara inte just nu några migränsprutor i sitt eget lager. Men de kan beställa från leverantören när en kund vill ha dem. Det blir kanske ohållbart att ha sprutor som kostar 4-5 000:- i lager. Det blir ju stora summor. Men nu fick jag reda på hur jag skulle göra för att ändå beställa en. Och det gick jättebra. Jag trodde texten betydde att tillverkaren inte kunde tillhandahålla medicinen, och då måste man ju vara om sig och kring sig så jag hinner få fram den i tid. Men det var alltså inte slut hos tillverkaren. Osäker tillgång och allt vad det stod var kod för nåt annat. Och jag är så fantastiskt nöjd med Apoteas kundservice. Det enda negativa är de kartonger varorna kommer i och som ska till återvinningen. Men på det hela taget fungerar ju detta strålande. Och jag tackade personen på Apoteas telefon också och egentligen skulle jag ringa nån chef eller så och nämna deras namn! De här två kontakterna har befäst mig som deras kund lika mycket som två idioter får mig att aldrig vilja använda dem mer.

Och så bra som jag mådde när jag hade tackat och gett komplimanger! Jag säger ofta ärligt menade komplimanger när jag träffar folk, men på sistone har det inte blivit mycket folk man träffar. Men det funkar lika bra på mail eller i telefon. 

Så jag har återigen bestämt mig för att jag vill vara en människa som får andra att må bra. (Är inte det en fantastisk sak att vara, nu när jag har tappat mina identiteter och letar efter nya!) Och inte på märkvärdiga sätt som tar tid och ork, utan med enkla medel. Tack, leenden (bakom masken), uppriktiga komplimanger. Man borde ju kunna tänka ut en komplimang för varje person man träffar. Det är väldigt ME-vänligt faktiskt. Lätt att göra och man mår själv bra. Det behövs en motpol till allt tjat om symptom och vårdkaos, och att göra andra glada är precis vad som krävs för att väga över allt det där andra.

Och bara för det ska jag ge en blomma till min bästa migränsköterska. Man kan aldrig tacka för mycket. Jo, man kan ju såklart bli obehaglig på det sättet också, men ni fattar.

Apropå obehagligt så blev det ett slukhål idag på motorvägen och seriösa köer åt alla håll. Mikael märker hur han vet fler platser där man kan träna på olika saker så han inte är beroende av ett viśtvställe, men om det blir ett slukhål på motorvägen och man blir stående en kvart så kan man ju inte göra nåt åt det. Men han låter så ofta som om han är mer van nu. Inte vid krockar och slukhål, men det normala.

Och vet ni vad, jag har köpt serien i 23 (?) delar om kommissarie Brunetti i Venedig, på tyska. Jag har funderat på saken några månader men tänkte att om det blir bra har jag fått mycket nöje för pengarna (hoppas det går att ställa in tysk text så det är lättare att fatta), och om inte så var det bara 200:-. Ser mycket fram mot att se dem! Men jag har så mycket att titta ikapp på, t ex Belgravia, Sanditon, Downton-filmen, samt ca 18 tvåtimmarsfilmer om Montalbano, kommissarie på Sicilien. Anar ni ett tema här?

Jag är så chokladsugen. Är så glad att jag inte orkar resa mig upp och hämta nån.

Nu har jag nog sagt allt. Men var inte rädda, här fylls det på av mera ingenting fortare än ni hinner ana.

Dagens skratt

Det var inget bra på tv, jag brukar inte bry mig då utan läsa menyer eller kolla Pinterest eller diskutera ME-frågor, men Mikael hade jobbat vid datorn precis hela dagen och ville verkligen vila genom att kolla på nåt. Vi kollade på några Friends-bloopers och nåt annat som vi såg på så halvhjärtat att jag inte ens minns vad det var.

Då säger han: Nu får du säga vad vi ska titta på, och jag är inte så snabbtänkt och kommer inte på nåt annat att säga än Toto. Han fnissar lite och kör Africa. 

Sen ser jag det här, skrattar görhögt och ÄLSKAR min man för att han bryr sig nog mycket om mig för att kunna skämta om Mr Darcy.

P.S. Jag har äntligen förstått varför han alltid säger om Kiera Knightley att hon badar i fontänen. Nej, säger jag, det är Mr Darcy och i en sjö och i en annan version än den här. Men han ger sig inte, och nästa gång hon är på TV (det var mycket Love Actually i jul såklart) säger han det igen och jag fattar verkligen inte.

Men det visar sig att Kiera Knightley har badat i en fontän (jag svär inte på att det var en fontän, det kan vara lite Sophia Loren eller Anita Ekberg eller vem det nu var som influerar det där med fontänen) i en helt annan film som jag inte sett som heter Atonement eller Försoning.

Och apropå Atonement och försoning så kan jag ju en ganska stor mängd både engelska och svenska ord som normala människor inte har den blekaste om, och det är kyrkord. Baptism har väl de flesta hört, funeral likaså, men Atonement som betyder försoning är inte alla som vet. Men jag har ju läst kristna böcker på svenska och engelska och har snappat upp en del. Så mycket att när jag sitter och har engelskaprov (fattar ni att autocorrect hade särskrivit engelskaprov och jag höll på att inte upptäcka det! Pinsamt.) i 2:an i gymnasiet står glosan förlossning och det stod helt, helt stilla i huvudet. Till slut kom jag inte på nåt bättre än Redemption. Läraren gav mig fel, men jag inbjöd henne att slå upp ordet i lexikon:

Redemption: försoning, förlossning.

Fick rätt på det.

Saker du inte visste att du behöver

Saker att stoppa i sina lyxväskor när man inte använder dem, så att väskorna inte tappar formen.

Ja men då så! Kan fås med initialer ockaå, tur!

Annars var den här tidningen, Town and Country, det lyxigaste jag läst. Har aldrig sett så mycket reklam där de inte ens skriver ut priset utan att man får fråga efter det. Nån gång har jag sett det på smycken i brudtidningar, men det här var på en helt annan nivå. Kläderna på en bild kostade inte tusen kronor utan hundratusen. Typ. Jag var mest sugen på bilderna på Lady Edith (Laura Carmichael). Snygg såklart. Men sminket kostade väl tusen spänn, liksom frisören.

Apropå Downton så är jag lite sur att jag inte orkar gå och se den. Jag trodde ett svagt ögonblick att jag skulle kunna det, men de senaste dagarna har varit kassa. Så enormt irriterande! Vi får se hur länge den går, om jag hinner.

S A V E. T H E. D A T E !!

13 september, alltså dagen efter vår 10-åriga bröllopsdag, är det premiär på Downton Abbey-filmen.

Här är en trailer från UIP.

Algoritmen funkade!

Nu fick jag tips från Pinterest på några anslagstavlor de trodde att jag skulle vilja följa. Ni ser ju själva. Så jag var tvungen att sätta in några av favoritbilderna.

Vad folk är snälla!

Efter att jag har beklagat mig så är folk så snälla. Stackars Mikael hade köpt en bukett Hemköps-tulpaner på samma dag som jag fick den där överdådiga buketten av min syster, som var maffigare än både hennes och min brudbukett! Men jag fick också en länk av goa Lisen till The Lake Scene. Ni som vet, vet. Ni andra måste ha varit i Nordkorea de senaste 35 åren. Den här länken ska förhoppningsvis funka.

Måste berätta en rolig sak. Mikael är ju inte jätteförtjust i kostymdramer i allmänhet, men känner till Mr Darcy och Hugh Grant. Och så känner han igen Kiera Knightley i den andra P&P men han brukar säga att det är den filmen när hon badar i en fontän. Jag har på väldigt lång tid inte fattat vad han menar. Darcy och Hugh Grants rollfigurer i Bridget Jones brottas ju i en fontän, och i den andra P&P är ju som sagt den berömda badscenen med Darcy, men han blandar väl inte ihop Colin Firth med Kiera Knightley och en sjö och en fontän. Men så kom en ytterligare pusselbit och det var att det var Kiera som badade i fontänen och kanske ganska förföriskt. Okej, då är det inte Jane Austen över huvud taget. Och då kom jag på att det nog handlar om Atonement. Jag har inte sett den själv, men har för mig att Kiera är a little racy i den filmen. Så fick vi lösningen på den gåtan som har pågått länge!

And your parents are in good health? Det är en sån komplimang! Att han värderar hennes åsikt så mycket att han bemödar sig om att bli en bättre människa.

Det tog en stund!

Slog om på teven, Sister Act är på nån kanal. Den är från 1992. Tittar en liten stund. Nånting gnager i mig. Nunnor. Är det nån som är lik nunnorna i Sound of Music? Gnag, gnag. Så kommer jag på det, och DET tog en lång stund! Man börjar bli gammal. Ja, både jag och skådisarna. Då och nu:

Downton Abbey

Här kan ni se en teaser inför filmen som kommer nästa år i slutet av september. Den ska bli lite häftigare, lite lyxigare, lite bättre. Jag tänker mest på hur jag ska lägga upp genomtittandet av tv-serien före det. Det får jag nog räkna på. Egentligen skulle jag vilja titta på alla avsnitten med nån som är downtontokig som jag, och sen gå på bion ihop. Om man nu kan få sin trötta kropp att klara trappor, och vad gör man då åt rullstolen?

Här kan ni se. Man får verkligen inte veta nåt, men musiken är fylligare. Dyrare, I suppose.
https://youtu.be/TYnITeDfaA4

Downton Abbey, filmen

Man har börjat spela in filmen om Downton Abbey. Cousin Violet ska vara med, fast hon är 83 eller om det var 85. Underbart, hon ger verkligen krydda till serien. Läste på Expressen om filmen och serien. Filmen ska få premiär nästa höst. Det ser jag fram emot nåt så fantastiskt mycket!

I artikeln stod också några saker om skådespelarna. T ex var det han om aöelade Matthew Crawley som ville sluta i serien. Man hade då valet att han skulle skilja sig men aldrig träffa sitt barn. Det tyckte upphovsmannen och manusförfattaren Julian Fellowes inte var trovärdigt, så då blev det som det blev. Nån kanal visade alla avsnitt t o m säsong 4 tidigare i år och det slutar med just sagda händelse. Det stod också att Michelle Dockery som spelar Lady Mary förlorade sin fästman i cancer. Inte lätt att fortsätta med business as usual då.

Mikaels citat

Det är ju inte svårare att göra det rätt! säger han ofta när folk gör fel på tv.

Och nu har det gått en serie där tre tonårskillar har försvunnit och den ene har -- ve och fasa -- diabetes! Alla blir livrädda när hans två necessärer med diabetestillbehör låg i ryggsäcken. Visst, Mikaels alla diabetestillbehör är en spruta som ser ut lite som en tjockpenna till whiteboard eller så. Mäter sig gör han med mobilen och dutten han har på armen, den sitter två veckor i taget. Två necessärer i en ryggsäck är bara okunnighet, eller lögn för späningens skull.

Men det allra värsta är när de i tv-program verkar som att om en person med diabetes inte får sitt insulin omedelbart så dör de. Det gör de, men det tar lååååång tid. Månader, inte timmar. Nej, det var ju livsfarligt för killen att vara utan sin spruta i tv-serien. Fyra timmar utan och det var fara för livet.

Faktiskt är det farligare att vara utan mat än utan spruta. Tar man ingen spruta så ska man inte äta och då händer absolut ingenting. De blir hungriga som en vanlig människa som inte ätit på länge. Har man däremot tagit spruta men låter bli att äta kan man få kramper och diverse anfall och medvetslöshet. Personen kan gå från fine till medvetslös på rätt kort tid, och då menar jag kort som motsats till månader som var lång. Det må låta plötsligt, men ofta får man signaler om att sockret är på väg ner i o m att personen börjar uppföra sig märkligt och då har man relativt lång tid kvar, ofta timmar, tills det är riktig kris. Mikael säger att man inte dör av lågt socker, jag är inte helt övertygad, om man krampar, tuggar fradga, sätter i halsen, slutar andas, kan man inte dö då?

När ni ska skriva böcker eller göra film, kan ni inte se till att alla med ME och diabetes blir porträtterade korrekt!

Tydligen var det nån i Jo Nesbøs Sonen som hade ME? Jag har inte läst den, och vissa i Norge blandar ihop ME med utmattningssyndrom och trötthet orsakat av depression, så det som står kan vara både rätt och fel.

Filmtips

Mikael och jag har sett en film som heter Berättelsen om Pi. Boken som filmen (från 2012 av Ang Lee) bygger på fick Booker-priset 2002 eller om det var 2003. Jag kan verkligen se hur det ligger en litterär bedrift bakom filmen, den var en upplevelse, inte bara förströelse (som en thriller med Mark Wahlberg som jag tittade på inatt -- möjligtvis med titeln The Shooter -- och som var ok men bara underhållning, och man kanske gjorde sig en eller annan eftertanke som sen lika fort försvann ur sinnet). Jag vill inte avslöja för mycket, men den handlar om en indisk pojke vid namn Piscine men som kallas Pissin' av sina klasskamrater och bestämmer sig för att istället konnotera sitt namn med talet pi, 3,14. Men Pi är bara en kort bisak i filmen, den handlar absolut inte om matte. Även om vi sett en film om ett indiskt mattegeni som kommer till Oxford, och den var också bra! Jag vill gärna rekommendera filmen.

Jag läste om boken på Wikipedia och det var så intressant! Eftersom det är en prisbelönt roman stod det en hel del om teman osv, som jag älskar! Att inte bara läsa men att analysera boken. Å, det var tider när vår lärare i litteratur lät oss läsa olika Booker-prisvinnare. Jag skulle gärna få ett själv! Vilken dröm. Å vad jag önskar mig frisk så jag kan göra nåt vettigt!

Men antagligen kommer jag inte att bli frisk förrän jag har lärt mig att göra nåt vettigt av det här decimerade livet. Ungefär som att jag träffade Mikael när jag hade förlikat mig med tanken på att leva ensam.

Tårtbönen, världens mest kända

Käre Gud, får jag ta en tårtbit till? Ja, det får du!

Vi har sett Astridfilmer på lördagkvällarna på sistone. Underbart. Nu senast Ronja Rövardotter och veckan före Tjorven. Och hon är ju ett geni, som kan hålla kvar en 57-åring och en 47-åring framför "barnprogram". Jag vet väl inte vad Nobelpriset är, men det ska väl vara för att man nyskapar sin genre eller har varit väldigt viktig för dess utveckling eller så? Hon skulle ha fått det. Men vad begriper jag om sånt.

Downtown Abbey ska bli film

Man ska börja filma i september. Vet inte mer. Men det är väldigt goda nyheter för alla Downtonfans.

Apropå filmer, har ni sett Lady Susan? Eller om den hette Love and Fiendship, i alla fall en Austenfilmatisering (av novellen Lady Susan, mer eller mindre) och som var lite mer karikatyrisk än Austens andra böcker. Period drama, i alla fall. Se den! Jag fick en filmkväll med den och J i julklapp, underbart minne och sån bra julklapp. Se den. Ni vet säkert hur man hittar filmer, annars får ni fråga nån som är yngre. Om den finns på Netflix ska jag se om den!

Photoshopping Mr Bean Into Things

Bored panda på Facebook hade tio bilder på Mr Bean som diverse andra och de var såååå roliga. Här är en. Nästan så man vill rama in den och ha hemma.

Filmtips

En ny Jane Austen-film, hur ofta kommer det? Och hur ofta är det baserat på novell som aldrig filmats? Ni förstår min spänning inför att få se Love and Friendship, en ny film baserad på Lady Susan, en kortroman i brevform men med humor så det skulle räckt till en tjockbok.

Lady Susan är alltså en liten bok, men det är också Love and Friendship. Såvitt jag minns, det var kanske 15 år sen jag läste dem, så är själva historien i filmen baserad på Lady Susan. Men den nya titeln passar utmärkt! Den var bara 1.33 lång och jag som är austenfrälst hade gärna sett det dubbla. Så se den om ni kan! Den har ingen riktig romantik som man är van vid, utan är mer en fars och en samhällssatir om man nu ska säga nåt allvarligt.

Jag hade fullt upp med handlingen, men hann med att märka att Kate Beckinsale var lysande i huvudrollen. Hon är ju dock en hjältinna i Austensammanhang, men spelar även motsatsen med briljans. Vi hann lägga märke till att tiden inte var som i de andra filmerna, denna skulle utspela sig 1790, 20-30 år före de andra. Och så var karaktärerna i den här filmen något rikare, för när det var bomullsklänningar i de andra så var det siden i denna. Citat och helt korrekt observation av Jojo. Jag är ju också väldigt intresserad av inredningen som jag dock inte hann med att titta på. Men den här filmen tål att ses fler gånger. Faktum var att den lämnade en så välbehövlig smak i munnen att man ville ha en bit till så fort den var slut.

Regissör var inte Andrew Davies och jag minns inte vem.

Detta var en underbar filmkväll! Så kul att se en tjejig film med en tjej, som gillar Austen dessutom. Jag fick faktiskt detta i julklapp. Så Jojo kom hit med filmen och massa gott fika. En superduperjulklapp och jag är jättelycklig!

Min nya platta -- skärmen hade spruckit på den gamla, plus att den var så full att den varje dag varnade för att en del program inte fungerade som de skulle och man måste ta bort saker. Jo, men min nya platta sär skriver det jag ihop skrivit. Ni ser själva! Alltid denna stavningskontroll som rättar rätt till fel. Så om jag missar några ersättningar så får ni ge mig ett tag tills jag lagt in det mesta i ordförrådet, eller vad det nu kallas.

Jag har varit en redig mormor idag. Frågar hur snapchat fungerar, swipat åt fel håll av misstag, som lilla mamma när hon skulle lära sig dubbelklicka. Och när Jojo skulle gå fingrade jag på hennes jacka och kunde inte komma på vad den var gjord av, och sa Vad är det? Precis som mormor!

Så har jag också sett små rosaklädda prinsessor, för blonda för att vara k, men i Norge går det kanske an. B fyller 4 år imorgon. Be still ny heart. Jag gjorde misstaget att bara kolla lite på klänningar på h&m. Livsfarligt att "bara kolla lite". Där kan jag göra av alla mina pengar i resten av mina dagar. Jag köpte nog en och annan klänning åt Elsa när det begav sig. Å, små flickor i klänningar, det måste vara livets mening. Jag får vallningar!

Ändå försöker vi, jag, att hålla tillbaka på presenterna. När föräldrar skiljer sig blir det lätt dubbelt så mycket julklappar, och varken Mikaels barn eller barnbarn har behov av mer grejer. Och jag är en fattigpensionär och Mikael tog jag inte för pengarna. Men han är så förfärligt generös. Tusenlapparna flyger, och jag tycker det ligger ett värde i att de inte ska flyga. Man gör barn och för den delen barnbarn också en tjänst om man lär dem att uppskatta det inte rent monetära. Jag har försökt köpa välgörenhet till Mikael varje år, inte bara, men det är en bra fot att stå på och så kan man hålla tillbaka på köpfesten. Jonte har lagt märke till det för en jul hade han köpt sakerna på Myrorna, en tung värmeljusstake från ett "äkta" ställe, och en cool gångkäpp som gentlemän hade förr i tiden. Han visste dessutom att vad han än köpte därinne så gick pengarna till nåt bra, och det var en underbar present, att han hade märkt att vi uppskattar sånt. Jag höll på att säga att då blir man lycklig som mamma. Visst jag har moderskänslor för dem allihopa, vi bara har inget namn för vad jag är så vi kallar mig Anja. När N skrev på paketlappen i julas så var Til Anja Du er snil en lika värdefull kärleksförklaring som Mikaels första Jag älskar dig, eller hans senaste blombukett. Så jag uppskattar såååå att Jojo tog sig tid att hänga med mig ikväll, att filmen var så bra, den bakade kakan så god, och alla ansträngningar och försakelser tacksamt noterade i hjärteboken.

Om ni kan, gift er med en lite äldre man. Han stoppar in i både diskmaskinen och tvättmaskinen utan coachning. Och de personer som eventuellt medföljer kommer du att älska med en kärlek så stark att den kan förflytta berg.

Det enda jag önskar mig nu är att vara lite friskare så jag skulle orka umgås mer, orka hjälpa till mer, orka samtala så mycket att man blir en så viktig person att de kan vända sig till en i livet, inte bara "pappas fru". Jag är ju själv så ovan numera vid samtalande att jag ofta kommer på efteråt att jag skulle sagt det och det, och frågat om det ena och det andra. Jag pratar nästan bara med Mikael så jag är ovan helt enkelt. Ja, vi önskar alla att vi vore bättre på saker och då får vi öva.

Tack älskade Jojo för den kreativa och fett maxat typ uppskattade julklappen!!