Bara lite fynd

Jag vet att man inte ska köpa från Shein och Temu men kolla vilka priser!

Städat lite

Mitt nattduksbord är fullt och det är dessutom så fullt ovanpå också så jag tyckte jag skulle städa lite. För en som inte orkar läsa böcker så har jag väldigt mycket böcker som jag ska läsa. Men nu har jag sorterar bort och in mina gamla hälsodagböcker. Vad jag nu ska med dem till. Samt delat upp böckerna i nöje och ME och ställt i bokhyllan istället.

Till sist hittade jag också två mappar. En innehöll diverse dokument som hade med vår bröllopsresa att göra. Lite sentimentalt att se. Och sen var det lite papper inför planeringen av vårt bröllop! Det var roligt. Till exempel hittade jag också papperet där jag på natten efter vår förlovning skrev några kärleksdikter. Denna lappen har bara en dikt och inte i färdigt skick, men att se de där lite stirriga anteckmingsrna, inklusive förslag på olika rim, var som att ta mig tillbaka till den natten. Detta är de enda dikter jag någonsin skrivit. Jag är inte säker på var jag har dem längre, men jag är inte så fäst vid saker så det gör mig inte så väldigt mycket. Men jag minns att jag var så kär och så lycklig att jag faktiskt inte kunde göra något annat än skriva dikter.

Sen har jag också hittat en mapp med betydligt äldre bröllopsplanering. Typ 20 år gammal. Eller nog snarare 30. Det stod vilka gäster jag ville bjuda in och pga det förstod jag vem den uttänkte brudgummen var också. Men bladet var inte skrivet med min handstil. Vem kunde ha skrivit det? Överst står det en rubrik och håll i er men det var pappas handstil! Han hade alltså suttit och drömt med mig om ett bröllop som inte på något vis var ens det minsta förestående. Där har han suttit med mig som en lallande dåre som drömmer om bröllop med nån jag inte ens var ihop med. Det var nog visserligen inte killen som var det roligaste utan bröllopsdrömmeriet. Sånt här gör visst tjejer när de är tolv, men jag var 22. Jag hade också ritat bilder av min brudklänning, mina blommor och även printat ut en klänning som var på rea för 1942:- och som jag än idag nog tycker är drömklänningen. Det fanns mappar med bilder på olika detaljer som ringar, tårtor, blommor. Förvånansvärt nog var det mer likt det bröllop vi hade än jag hade trott. Vi hade ju ett litet, snorbilligt bröllop, och det är klart att jag hade drömt om 100 gäster på en stor herrgård, men jag hade inte velat betala för det. Och dessutom hade vi ändå så många gäster att det var svårt att umgås med dem på bröllopet. Egentligen kan man väl bara umgås med max sex personer.

Men jag är riktigt riktigt rörd över att pappa satt och planerade bröllop med mig.

Spartips?

Om man bara köper en nog stor brudbukett behöver man knappt köpa nån klänning. Om man bara ser till att alltid stå med framsidan mot gästerna.

Man får drömma!

Jag såg att en annan lyckligt gift kvinna i min ålder, typ, hade pinnat den här brudklänningen. Inte för att andras agerande dikterar vad jag gör, men jag kände mig lite mindre patetisk.

Jag fattade inte riktigt om det var brudaffären som hette Pemberley eller tidningen bilden visades i. Men ärmar och Pemberley och jag var såld. Och så midjan. Jag har 3-4 såna. Men förutom ärmarna och midjan så gillar jag halsen. En liten genomskinlig kinakrage! Så coolt! Och ser ni manteln hon har på ryggen. Den ser inte ut att komma från håret, så jag tror den sitter på axlarna eller ryggen. Återigen, så ovanligt och därmed intressant.

Jag hittade ett gammalt foto härom dagen när jag hade en sån oklädsam top att någon borde ha varnat mig. Varför ser jag det inte själv? Och så hade jag mitt långa hår i en sidtofs, och det var väl fint, som en fin böljande, glansig brun tofs kan vara. Men frisyren är mer än tofsen! Nämligen,  ovanför min panna finns det ca tre centimeter och sen är det toppen av skallen. Så jag ser lätt ut som ett skinhead i uppsatt hår. På den bilden gjorde jag det.

Usch, jag vill gärna vara om inte kroppsaktivist så åtminstone kroppspositiv. Ellen rensade bort några böcker om sånt som jag köpte för rätt många år sen, sen jag blev tjock, för att få hjälp att älska mig själv. Jag orkade såklart inte läsa böckerna.

Om jag ska nånstans nu, socialt, inte på vårdbesök, så försöker jag ha nagellack, örhängen, smycken, lägga några minuter på smink, så att jag känner mig fin. Det är ju extra svårt att känna sig fin när man går i ett par för stora stretchjeans för att det ska gå lätt att vända sig om i soffan, och idag hade jag en rödprickig kortärmad topp med en vit kofta med hål under armen. Den klädedräkten leder inte mina självförtroendepoäng uppåt precis, och ser man ut så jämt för man är sängliggande, då blir kroppen en separat entity. Den skapar plågor, problem, begränsningar, vånda, ångest, ensamhet. Inte särskilt mycket lattjo lajban där. Så man får lura sig lite och klä sig lite bättre än man nödvändigtvis behöver och ta nytta av hur len ens hud ser ut med den svinbra och lika dyra foundation från Lacôme (min heter 010 och jag tror det är porcelaine. Bara 01 heter albâtre och är lite gulare. Nåt för E?). Sen jag har börjat köpa några dyra skönhetsgrejer märker jag hur bra de är. Fast jag har läppennor där H&M:s är långt bättre än Lancômes. Om de ger bort en läppenna ihop med franska Elle, så är det inte så bra kvalitet som de är kända för.

Jag är så glad att jag är gift, för visst är det en speciell tid när man hela tiden klär sig för att vara fin och för att ens man ska tycka det. Men det är en annan fin tid, den, när man kan vara ruskigt ful och ofräsch och han älskar en precis lika mycket då. Inte bara säger det, men gör det! Samt hälften av gångerna varken ser hälften av det ofräscha eller hälften av det snygga. Det är fördelen med att män inte ser detaljer utan helheten.

Vilka drömmar!!!

Viktor & Rolf har gjort de här brudklänningarna. Jag dånar av alla tre. På min 11-åriga bröllopsdag. 

Vi åt kinamat och halloncheesecake. Bägge jättelyckade (förra gången fick jag nån chilibiff istället för kyckling med cashewnötter så idag kollade han extra noga och personalen lovade att det var det jag fick). Pratade lite, skötte sen saker som måste skötas. När det inte går ner fler saker i tvättkorgen och så. Själv har jag minnesluckor för att jag vaknade för tidigt och lång historia. Tur att vi inte måste klä upp oss och gå ut och dansa salsa. 

Och så blev jag så sur på Sifo. De erbjöd mig 2 500:- för att prova "tobak" vid tre tillfällen och prata med andra om det. Hur kan det vara etiskt? 

Lite sent ute

Mikael och jag firar 11-årig bröllopsdag om två veckor och först nu har jag hittat min ultimata brudklänning. Lite sent ute, men vad gör det. Brudklänningar kommer jag att glo på tills jag dör.

Vi har missat!

Vi eller i alla fall jag har missat ett kungligt bröllop! På min födelsedag den 17 juli gifte sig den äldsta dottern till prins Andrew och Fergie, Beatrice, med en italiensk greve som hon känt hela livet. De skulle gifta sig rätt stort i maj, med mottagning i drottningens trädgård för några hundra gäster, men sen kom Corona och nu hade de ett minibröllop med 20 pers, bara föräldrar och syskon och drottningen och hennes man. Italienarens fyraårige (?) son var best man/page boy. Bröllopet har redan en egen sida på Wikipedia. Jag har slarvat bort länken men det går bra att googla på Wedding Beatrice of York. Annars har Ebba von Sydow den mesta informationen på svenska.

Förlovningsbilderna kom i färg, som hennes syster hade tagit, och i svartvitt, som ett proffs hade tagit. 

Själva bröllopsfotona finns det minst sagt ont om. Typ fem stycken. Hennes föräldrar är inte med på nåt (säkerligen med mening pga pappans skandaler) och drottningen står på behörigt avstånd på ett. Inte för att jag hade haft min farmor med på mina bröllopsfoton förutom på släktfotona. Men inte bara farmor och farfar. Måste man skryta om att man är kunglig? Trodde inte man behövde bevisa nåt längre, men vad vet jag. Vet inte heller om det är nåt som "folket" kräver. Så jag kanske inte ska ha nån åsikt om just det.

De gifte sig i Windsor och hade möjligtvis någon liten mottagning eller lunch efteråt. Så mycket brydde jag mig inte att jag lade det på minnet. Mammorna läste varsin dikt, dels Shakespeares Sonett nr 116 (Let me not to the marriage of true minds admit impediments) och nåt av EE Cummings. Ingen sjöng i kyrkan, man andas säkert ut för mycket virus då, men nationalsången hade visst spelats. Lite skumt att ha på bröllop. Återigen, om jag minns det rätt. Jag skrev nämligen det här inlägget igår natt och nu idag när jag skulle göra färdigt är hälften borta och jag bryr mig inte så mycket att jag rotar på nätet efter fakta i saken, igen.

Hon lånade en tiara som drottningen själv hade på sitt bröllop. 

Om ni ser på drottningens bild så är tiaran lite assymetrisk i mitten och den gick nämligen itu precis före vigseln så nån hovjuvelerare fick rycka ut och laga den fort. Den är egentligen ett halsband som nån har gett till nån. För övrigt har drottningen likadana pärlor på sig fortfarande, fast det ser ut som två rader på bröllopet och nu har hon tre. Jag är också en pärltjej men inte så jag måste ha det jämt. Jag tog hål i öronen bara pga att jag ville ha pärlor i öronen. Och så ska man ha mörkt hår i knut och tyllkjol och tåspetsskor. Oh well.

Nu har jag förresten sett reklam på FB om nåt företag som möjligtvis heter Alice of Sweden. De gör helt annorlunda örhängen, så baksidan är inte en plugg på en pinne utan platt och direkt mot örat. Man sätter i bakdelen först, och på framsidan finns det gängor som man skruvar fast typ en pärla i. De säger att de inte känns (piggen bak kan ju vara obekväm om man som jag ibland ligger ner när man är bortbjuden på middag), varken när man ligger på sidan eller duschar eller nånting. Tycker det verkar vara smart. Dessutom är de hypoallergeniska, vilket också är bra. Titan och nåt. Jag får utslag av vissa av mina örhängen. Men det var ett rejält sidospår.

Klänningen var en vintageklänning som drottningen hade på 60-talet och som hovskräddaren har personifierat lite och lagt till satin och ärmar osv. Och så var det nåt med slöjan men det har jag glömt.

Förlovningsringen skulle visst vara värd $130 000. Vigselringen bryter mot traditionerna! Slå på trumman! Men det var bara att den inte var i guld från samma gruva i Wales som alla andra.

Jag tycker det är fint att folk gifter sig fast de inte kan ha stora fester. Mikael och jag gifte oss också fast vi inte kunde ha 250 pers på ett slott, fast av andra skäl än just covid. Äktenskapet är mer än festen. Och jag är så glad för vårt bröllop och för vårt liv tillsammans. 

Och så är jag så glad för kungliga bröllop! Nu vet jag inte om nån som är giftasmogen i Europa, men om några år blir det bröllop i Danmark, Norge, Holland, Belgien. Sen finns det ju massa halvblodsprinsar som är förvisade, eller som är kungliga över en region som inte är monarki längre, men dem har jag ingen pejl på alls. Men jag tror att Japans kejsares dotter avsade sig kronan pga kärleken. Så det är nya tider nu. Maxima av Hollands mellandotter ser ut som en fotomodell och verkar väldigt spunky, som sin mor. Det kan bli spännande.

Jag har trots tylldrömmarna fått en ny, eller nygammal, respekt för Victoria. Jag blev påmind i fredags om när jag som ende ackompanjatör i en sångtävling fick ett särskilt omnämnande av juryn för mitt musikaliska sätt att spela. Men bara för det blev jag nervös inför konserten och kom av mig. Och en annan gång på ett jobbevent vann jag en rockringstävling, och när de ville se det senare på middagen fick jag såna nerver att jag tappade den efter fem varv. Så jag gillar verkligen inte att synas. Då gör jag dåligt ifrån mig. Jag var orolig inför min egen födelsedag för jag vill gärna bli älskad men det är jobbigt att vara i centrum. Jag vet inte om det är för att jag är fet eller om jag inte tycker det finns nåt substantiellt i mig som hör hemma i centrum. Jag har sjungit för publik på 5-800 pers, duett och trio, flera gånger, och jag hade ett två takters solo i en trio. Och enda anledningen till att jag gick med på att sjunga ens två toner solo var att det var så fantastiskt musikaliska människor jag framförde det med så att det var en så rolig upplevelse att jag svalde den bittra solosången. När jag skulle sjunga upp för att gå med i en kör en gång var jag helt förstenad av rädsla. Men det var Ninni som hade tipsat om att jag skulle gå med i den kören, när hon och min syster stod bredvid körledaren som var deras lärare i flera ämnen på musikgymnasiet och de typ vouchade för mina sångförmågor. Så han lät mig slippa sjunga solo och testade mig bara på hur bra jag kunde sjunga a vista och vad jag hade för spann, och jag har sällan varit så lättad. Jag har alltid varit musikalisk, läst noter bra, sjungit rent och hållit min stämma även i åttastämmiga skumma bitar. Men jag sjunger inte vackert. Det är bara min man som tycker det. Jag brukar kalla min sångstil fog horn. Men så jag hatar verkligen att sjunga solo. Duett går bra, det har jag gjort massor av gånger, för då kan man gömma sig bakom att man bildar ett nytt unikt ljud tillsammans. Lång avvikelse här också. Men om Victoria känner för att representera Sverige så som jag känner för att sjunga solo, då är hon verkligen värd all heder. Hon gör mig inte ens till republikan!

Makens tålamod

Jag tog till slut makten till teven men det var inget att se på så då blev det TLC, där det var dragqueens som ordnade bröllop. Bruden hade ett stort rött födelsemärke över halva ansiktet och först tog de bara förlovningdfoton men där de hade sminkat bort alltihop, men sen när hon gifte sig hade hon kvar det. Det rör mig alltid när jag ser hur de får folk att se sig i spegeln och tappa hakan för att de inte visste att de kunde vara så snygga. Det var det jag gillade bäst med Gok Wans program, att se kvinnorna se sig i spegeln.

Efter det såg vi två avsnitt av Borrowed or New, eller nåt sånt. Det är när typ deras mammor vill att de ska gifta sig i deras gamla klänning, som oftast ser helt vansinnigt fula ut, idag var inga undantag. Under tiden som en designer/sömmerska syr om den gamla klänningen går bruden till en brudbutik och väljer ut en klänning där och sen får hon välja mellan den nya eller den lånade, som då brukar se allt annat än ful och omodern ut. Första avsnittet var inte så minnesvärt, en lång tjej som jag glömde kolla på vilken det blev. Men det var det andra, för att klänningen var nåt av det förfärligaste jag sett och klädde henne så illa att det var tragiskt. Men designern gjorde om den så att den blev en av de finare brudklänningarna både Mikael och jag har sett, och mamman grät när bruden valde den. Och det var inte en sån typ av tjej som bryr sig om vad nån tycker, men hon såg hur väl den klädde henne.

Och så blir jag så inspirerad av designerns skicklighet. Hon frågar ju bruden vad för features hon gillar och så gör hon om och klipper loss men sparar detaljer som måste vara speciella att ha, och skapar brudens drömklänning av mammans drömklänning. Så fint.

Den billigaste klänningen k brudbutiken idag kostade $1300. Jag provade en klänning för 8 000:- som var så övermöblerad att det var ett skämt, men jag undrade hur jag nånsin skulle hitta en jag hade råd med och en som inte såg ut som om nån tappat klisterburken och sen 1 000 kristaller och cubic cirkonier och mormors spetsar.

Min mamma är lite drygt 10 cm kortare än jag så även om hon hade haft den kvar hade den nog inte funkat på mig. Och just det, jag blev ju tjock också. Då hade den verkligen inte passat. En av mina största bedrifter var när jag köpte klänningen sydd efter mina mått inklusive bolero och underkjol för 2 500:- och att jag tre månader efter bröllopet sålde den för samma summa. Det enda jag ångrar var att jag lät dem sy boleron efter måtten Mikael hade tagit. Jag skulle bara ha bett att få titta på nån storlekstabell och valt den storlek som låg närmast mina mått, för de blev inte ordentligt tagna och boleron gick inte att använda. Den var annars precis som jag ville ha den, och sen fick jag köpa en på nätet som bara dög men inte alls var lika bra. Men vem bryr sig om det efter tio år, eller om det är elva nu, ja.

Jag såg denna klassiska och classy bild.

Han gifter sig inte med en kvinna, han gifter sig med ett stycke kött. Huvva.

För övrigt låter jag som många av mammorna som inte önskar att deras barn ska se ut som strippor på sin bröllopsdag. Jag avskyr slampiga brudklänningar. Var desto slampigare i sovrummet om du vill men se inte ut som en working girl I kyrkan. Det borde bara vara prästen som är the working girl just då.

Och man kan vara klädd men ändå oanständig. Hade Mikael smekt min rumpa sådär på bröllopsfotona hade jag inte satt ut dem på Internet, om man säger det. Det är väl ingen som tror att två personer som är attraherade gifter sig? Man behöver sällan visa den sexuella lockelsen genom att peka på vad man tycker är sexigt? Folk har egna ögon och egna hjärnor. Jag har inte sett nåt bröllopsfoto där brudgummen klämmer på brudens bröst. Det vore ett steg på classy-stegen.

Jag hade faktiskt, nu när det är jag själv som tar upp bröst, och har på ett sätt fortfarande (eftersom jag aldrig gjorde det) lust att ta fina, smakfulla men sexiga foton av mig själv. Jag ville gett det till Mikael i bröllopspresent, men jag hade för mycket att göra och jag var för fet. Och nu är jag inte smalare. Men jag tänker att man får trixa med ljus och vacker miljö och fina underkläder, och inte ta på hela mig på samma gång, för det är ingen vacker syn, utan utvalda delar som man råkar få att se bra ut.

Jag skulle inte precis kalla fotoboken Babe, I'm yours, eftersom vi avskyr alldeles för smöriga smeknamn och bara på nåder kallar varandra älskling om vi inte kan låta bli. Om han kallade mig Barbie eller Honey eller Gorgeous skulle jag rysa lite. Honey är gulligt, men varför blanda in engelska? Jag kan tänka mig att kalla honom Honung, förutom att honung mer är för ont i halsen och inte särskilt gott. Om han sa snygging när jag var snygg skulle han inte få en smocka, men karlar är ju lite blinda, det är därför de kan tycka att vi är vackra trots våra [allt i långa rader som är fel med kroppsdel efter kroppsdel]. Men jag gillar när han säger att jag är fin när jag har ansträngt mig. Ibland kan det vara tre dagar sen senaste hårtvätt och då kan han tycka att jag ser fin ut i håret. Det är i såna lägen jag frågar mig om vi måste ta bort hans bestämmanderätt och göra mig till hans förmyndare.

Men annan gång skulle vi gå ut och äta och jag hade kjol på mig (och var inte fet) och han gick bakom mig i trappan och sa Tänk att jag ska få gå ut med de där benen ikväll! Så låter man honom ärva rubbet och Var det nåt mer du ville ha?

Jag fick en födelsedagspresent av Lyko idag, vilket passade perfekt för de hade lågt pris på Batiste torrschampo så jag skulle köpa fem flaskor och lite annat smått och gott, så nu gick jag igenom kundkorgen och tog bort 20 nagellack jag lagt där på skoj och köpte bara sånt jag behövde. Och fick 100:- rabatt.

Och så har jag fått en tårta av ICA Maxi.

Imorgon ska min hemtjänstperson fila mina hälar och antingen imorgon eller på torsdag epilera mina ben. De är så pass långt bort från mig att jag inte sett hur håriga de hunnit bli. Fast i det här vädret behöver man snarare gummistövlar. 23,9° i sovrummet när jag la mig. Får gräva fram en kofta! Har filten ovanpå täcket varenda natt. Men man kan ju stänga fönstret. Och hellre lite för kallt än lite för varmt. Lättare att värma upp sig än kyla ner sig. Man kan ju inte stå i duschen jämt.

Min hemtjänstperson har blivit aggressivt anfallen av en halvdrogad katt som var nyopererad och hade fastnat mellan två skåp med sin sån där strut. När hon till slut fick loss henne sprang hon inte traumatiserade och gömde sig utan det var då hämnden började och hon rev och bet och blodet flödade i sovrummet och stänkte hela vägen bort till hunden som höll sig undan. Den katten tror jag inte är frisk. De kanske vill kalla den för Mr Trump. Men nu kom jag av mig, när hon kom hem från sjukhuset i bandage undrade hon hur hon skulle få bort allt blod under naglarna, och sen ta gången hon kunde tvätta händerna på riktigt och inte bara väta fingrarna, ryckte hon det var så skönt. Och första riktiga duschen som hon inte behövde hålla upp armen invirad i plast var så underbar, och då sa hon att hon förstår lite vad det betyder för mig att få hjälp med det. Att lukta gott två gånger i veckan utan att bli försämrad mer än nån timme efteråt är helt makalöst. Och nu fönar hon håret så jag inte ligger på kudde med blött hår i nacken som är full av psoriasis. Och så gör hon alla möjliga hygiengrejer som jag inte klarar själv, som smörjer in mig, filar hälarna, klipper tånaglarna, epilerar benen osv. Så välsignad. Imorgon blir det blomdoft. Är inte säker på märket men det är en rosa flaska med några blommor i och som jag ääääälskar doften av. Skulle vilja ha den i handtvätten också. Kan man ha His and Hers tvål? Varför inte.

Foto i juni 16

Mason jar/bell jar

Nu står det helt stilla i huvudet. Vi har en syltburk i kylen, lagom kul foto.

Många bröllopsbilder har mason jars till vaser för en sån där rustik look. Det är inte många bröllop nu i coronatider så vi får kanske nöja oss med bilder av bröllopsglasburkar?

Om jag gifte mig

Jag har ju haft tid på mig att tänka igenom mitt bröllop och i efterhand ha åsikter. Det är ju de enda åsikterna som verkligen räknas, de med facit.

Jag ångrar inget från den dagen. Jag är jätteglad. Men inte kan det krävas av en att man ska sluta planera sitt bröllop bara för den lilla detaljen att man redan är gift. Jag minns fortfarande känslan när jag gick in på Pressbyrån på Nordstan och hittade brittiska brudtidningar ca 1991. Och sen när jag flyttade till Schweiz fanns det tyska brudtidningar! Sen var det kört. Jag köpte alla jag kom över. Har säkert ägt två meter brudtidningar sammanlagt. Fast favoriterna var faktiskt ändå brudbukettstidningarna. Jag fick bara tag på kanske tre stycken nånsin, men hjälp vilket innehåll! Nu är Pinterest mina tidningar, och Readly också. Fast i ärlighetens namn läser jag inte brudtidningar längre, men jag samlar fortfarande brällopsbilder på Pinterest.

Det enda jag ångrar var att jag var tjock. Så när jag drömmer är det en smal version jag drömmer för.

Egentligen tror jag att jag vill följande:

Vinterbröllop. Kanske november. Om det var sommarbröllop skulle platsen garanterat vara Sundby gård, 

för vi har så fina minnen därifrån och så är utsikten to die for. Men jag antar att det skulle vara lika vackert med snö. Annars på vintern tror jag kanske att jag hellre skulle vilja ha det på den gustavianska herrgården på Muskö, jag har glömt vad den heter. Ludvigsbergs herrgård. Jag har inte varit där så jag vet inte om bilderna förskönar vare sig miljö eller mat, men jag gillar ju gustavianskt.

Ingen sån där märkvärdig meny, men god mat!!! Och tårta istället för efterrätt. Det skulle inte bli dans efteråt för det orkar jag inte. Eller, om det är ett påhittat bröllop där jag är smal kan jag ju lika gärna vara frisk också...

Här är Sundby gårds billigaste bröllopsmeny och den köper jag absolut! Man skulle nog förmodligen också kunna få ner priset genom att folk dricker alkoholfria drycker.

Västerbottenpaj med sikrom, rödlök, gräslök, gräddfil och örtsallad

Baconlindad fläskfilé från Rocklunda gård med säsongens primörer, smörad rödvinssås samt purjolöksgratinerad potatiskaka med salvia

Fläderpannacotta med krusbärssås och hackad vit choklad

Inte jättemånga gäster. Egentligen tycker jag att åtta pers är max vad man klarar av att prata med, max 10, men det är mer ett elopement än ett bröllop. Det har absolut sina fördelar också och det har jag också fantiserat om. Men om man ska ha 50 gäster på mat så blir det 50 000:- för en billig trerätters! Så det går liksom inte att äta så fin mat som jag egentligen vill med så många gäster som jag egentligen vill. Han Jason som öppnat innerstadskvalitstskrog bredvid lilla centrumet vid Ringvägen i Vh, han skulle nog kunna göra en makalös bröllopsmiddag. 

Men 50 000:- för mat låter inte lockande alls. Det känns roligt att drömma om men inte lika roligt att faktiskt betala det. Men 100 000:- räknas allmänt som ett budgetbröllop. Ha! säger jag.

Färgerna skulle såklart vara mauve och aubergine med svart och vitt. 

Och gärna cheesecake men hellre blåbär eller björnbär på, för färgtemats skull.

Buketten nåt sånt här, dvs jättelik den jag hade fast mörkare rosa.

Alla flickbarnsläktingar skulle ha såna här kransar i håret:

Jag kanske skulle vilja ha en bukett med vita anemoner. Antar att jag väljer bort det för att den där buketten ovan måste vara det vackraste jag nånsin sett. Men som plan b:

Frisyr, nåt sånt här?

Och om det ska vara mindre formellt en lösare variant.

Och om jag ska elope så blir det min vanliga frisyr.

Juveler och skor är svårt att bestämma när man inte har klänning, så här famlar jag lite i mörkret. Men här är lite juveler som jag kan tänka mig att bära:

Det halsbandet.

De örhängena, fast de ser faktiskt mer ut som festörhängen än brudörhängen så eventuellt får jag passa på dem.

Övriga juveler, går inte att säga rakt av, men ungefär såhär:

Skor. Beror på om jag ska kort eller lång klänning och hur familjärt det ska vara. Men typ:

Klänning, såååååå svårt. Jag bara ändrar mig. 

Jag har några elopeklänningar, men det blir ingen elopement för vi är ju redan gifta. Men för spelets skull:

Baowam!!!!

Sen kommer det svåra. Men eftersom allt är drömmar får jag välja 15-20 brudklänningar och behöver inte välja ut en.

Bara gummen är densamma får man leka med verkligheten hur man vill.

Vill såklart hellre ha denna i kritvitt. Kritvitt är enda färgen för mig!

Rosetten i midjan är lite skum men jag gillar den. Däremot är ränderna på kjolen bäääääst!

Det finns ingen som tycker att man ska ha sån slits i verkligheten. Bara på röda mattan. Så inte på mitt bröllop. Men för övrigt.

Den här från Victor & Rolf skulle bara ha chifongblommor istället för de här lite för iögonfallande.

Bo-ring. Men vän och söt. Man kan ju ha såna dagar också.

Den här kan jag inte gifta mig i för det är nästan ut som min syrras.

Om den här säger jag You go girl! Ha broccoli i buketten, olika topp och kjol, och ett chanelaktigt halsband. Men jag skulle inte klä i en sån kjol. Men i pärlorna. Jag hade valt en a-linjeformad kjol, haft blusen utanför och haft skärp i midjan istället. Och inte broccoli kanske...

Hellång!!!!!

Hellång och samma sidentyg överallt.

Trekvartsärmar till! Allt blir bättre då.

Äääälskar denna. Enkel men genial passform och detaljer.

Sådär.

Vitt tyg, inte ljusbeige. Och gärna en helt annan topp. Men plisseringskjolen lägger jag bud på med en gång!

På ett sätt älskar jag den sista mest, för att den är så annorlunda, men fint annorlunda. Och jag skulle inte ha tassels i öronen. Tror den hade klätt mig också, för 80 kg sen.

Mikael är så snäll. När vi pratade om företeelsen att förnya sina löften dvs gifta sig igen, men jag inte hade avslöjat att jag inte såg det i vår framtid, så var han så omtänksam och kunde absolut tänka sig att hitta på löften till andra gången.

Det är verkligen bara brudgummen som är det viktiga den dagen. Men man kan få drömma!