Visar inlägg med etikett Ideer. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ideer. Visa alla inlägg
Snygg byrå
Kolla vad cool denna byrån blev med William Morris-tapet på framsidan. Just intarsian tycker jag är det minst fina med såna här gamla byråar, så denna gillade jag riktigt mycket, Sandbergs tapeter har satt ut bilden.
Räknefel
Söta Monnahs man fyllde år idag, jag har för mig att hon skrev att det var 46. Men hur kan det stämma, tänkte jag, jag trodde att han var lika gammal som jag och jag är ju 44. Påbörjar matematisk överläggning: vad är det för år i år? Visste inte, fick tänka länge och kom fram till 2016. Ja men då visste Monnah hur gammal hennes man är, medan jag däremot inte vet på ett år när, eller två, hur gammal jag är.
Det stämmer väl rätt så bra med förväntad intelligens. Klaus kan göra mig lite galen på facebook med sina politiska/ekonomiska åsikter, som är radikala och lite asperger-rättframma i sitt framförande. Men så har han väl gått på världens mest prestigefyllda ekonomiska universitet (Wharton). Jag är också smart, i alla fall var jag det för 20 år sen, när jag hade börjat på universitetet och det gick väldigt bra och var suuuuuuperroligt och jag hade tänkt doktorera. Men sen när både C- och D-uppsatserna tog flera år att skriva pga sjukdom, så lade jag ner de planerna. Och visst har jag lärt mig att tänka, ni som inte tror att humanister kan tänka har fel, både se likhet i strukturer mellan språk (jag har kollat med Mikael, och han är verkligen inte dålig på språk för att vara ingenjör, men han kan inte se mönstren mellan franska och italienska, Även om han är så begåvad att han utan ficklexikon ändå åker runt i bergen i södra Italien på en vespa och pratar med folk och köper hem lunch till mig, som han ber om på italienska Han kom inte på att han nog kunde både pain (fr) och panis (lat), utan fick visa hur man maler mjöl med en sån där stor rund sten och sen gör knådningsrörelser. Världens bästa historia, som får stå för mig, för jag lär troligtvis ha glömt bort hur han egentligen berättade den.)
Likheter i strukturer mellan språk, ja. Sen har jag lärt mig en hel del fonetik som verkligen är nyttig när missionärerna kommer och vill öva svenska. Jag kan säga hur de ska ändra munnen för att ljudet ska låta mindre amerikanskt och mer svenskt. Det är verkligen som att ha en nyckel till språket. Och i flera av språken jag talar hör jag dialektala skillnader. Det är en jätte häftig känsla att börja höra det på främmande språk. Sociolekter, dvs olika sätt att tala beroende på klass, är väl nåt vi inte talar så mycket om i Sverige, högt i alla fall, men östermalmssvenska och rinkebysvenska är ju inte samma sak. I engelskan är de skillnaderna mycket större och mer betydelsefulla.
Men det jag lärt mig allra mest och som jag tycker är roligast, är litteraturteori. Detta läste jag på engelska, så teorierna som vi använde och böckerna vi analyserade var engelska. Teorierna har inte med ett visst språk att göra, möjligtvis finns inte lika mycket litteratur av en viss sort i en viss språkgrupp av kulturella skäl, men det är ändå allmänmänskliga teman som har buntats ihop till teorier. Det här är verkligen inte samma sak som litteraturvetenskap, som är dödstrist. Visst är det viktigt att veta om boken skrevs 1790 eller 1990, men jag tyckte litteraturvetenskap gick ut på att läsa många böcker som man inte hann gå igenom utan bara fick lite lös kunskap om. När jag hade lärt mig en del om de där teorierna så var det lite som ett filter man kan lägga över vilken bok som helst, och se det skrivna med en viss sorts syn. Typ leta efter och analysera vissa saker, inte andra. Det finns den marxistiska teorin, som handlar om övermän och fattiga, feministisk teori, om kvinnors jämställdhet, sen kan man läsa en bok ur ett kolonialistiskt perspektiv, om en överperson som behandlar ett folk han rest till som underlägsna. Då tänker man ju på mycket litteratur i de många faktiska kolonierna, men faktum att t ex Dracula går mycket bra att läsa kolonialistiskt tycker jag är intressant. Ni som vet vet att jag intresserade mig oerhört mycket för den tidiga feminismen, när den ännu inte hette så, och när feministrörelsen ännu inte hade skämt ut sig själv med manshat. Nånstans med suffragetterna i mitten, och före och efter på varsin sida. På 1790-talet, när Jane Austen skrev Pride and Prejudice, min favoritbok, fick en kvinna inte ärva sin far. Så man hade ganska begränsade möjligheter, förutsatt att man var i den högre mellanklass som hade ett par tjänare hemma. Om ens bror ärvde mycket så han blev rik, kunde man hoppas på att få bo hos honom resten av livet. Eller så fick man ta anställning som guvernant, och läraryrket hade till och med sämre status nu än då. Eller så fick man gifta sig. Jane Austens böcker handlar alla om att huvudpersonen gifter sig, men det intressanta, som jag studerade, var vilka villkor för giftermål hon satte upp i en tid när kvinnor egentligen inte hade råd att ställa några villkor. Detta tycker jag är en oerhört spännande och omvälvande tid, domestically. De kvinnliga författarna som Austen, systrarna Brontë, Mary Wollstonecraft, skrev ju om kvinnors rättigheter på ett sätt som samhället ännu inte accepterat, och den kampen kallar jag verkligen feministisk, fast man inte kallar dem feminister. Men om de såg en del rubriker på fb idag så skulle de nog heller inte vilja kallas feminister. Manshatet ger mig så dålig känsla i magen.
Ja, det var en lång historia. Det festliga är att jag baserar hela mitt universitetliga värv på att anta att ord betyder flera saker, och så här ser jag att detta betyder. Och så visar jag övertygande exempel på det.
Mikaels sätt att tänka, personligen med sin släng av asperger, och hans sätt att tänka som en ingenjör och naturvetare, är ju helt tvärtom. Man kan inte sitta och ha åsikter, hur väl underbyggda de än är, att 1+1 inte är 2. Förutom om det man ska addera är sandhögar. Om man har en hög sand och lägger till en hög sand, så har man fortfarande en hög sand. Så allt är väl relativt även i matematiken, fysiken, ingenjörsvärlden. Men där måste alla enas om vad ord betyder därför att det blir fel i apparaten annars. Det blir inte en ny, skön läsning av Jane Eyre som är så briljant att man får presentera den för de yngre klasserna. Nej, betyder orden olika så kraschlandar rymdskeppet till en kostnad av 100 miljoner. Ojdå.
Så jag har tänkt att vi valt våra fack för att de passar våra sätt att tänka, plus att vi ytterligare har utvecklat våra tankesätt när vi hållit mer och mer på med våra skrån. Nu läser jag ju inte längre, längre än en kort, enkel text, men mitt tankesätt har jag kvar. Jag finner värde i tankar, idéer, situationer som är helt påhittade och aldrig menade att bli verkliga. För att det är idéerna som intresserar mig. Men idéerna intresserar Mikael också, om de är rimliga och man kan bygga saker av dem.
P.S. Stackars Monnah ville bara veta vad man hade valt till sin födelsedagsmat och så rände jag iväg med 15 000 tecken om everything but.... Jag tror en räk- och laxbakelse från ica maxi till förrätt. Sen supermör kyckling med ris och ferrins grönpepparsås och en fin sallad. Till sist en citronpaj. Eller en kladdkaka med en äkta 200-grammare i, eller brulépudding, eller morotskaka med cream cheese frosting. Eller glass, god och som inte smakar is.
Mitt andra bröllop
Mikael och jag är gifta en gång, och vi är bägge två väldigt nöjda med just det giftermålet och vill inte ha nåt annat.
Men om man nu måste spåna om sånt så vore det rätt romantiskt att gifta oss den 13 dec, för då blev vi tillsammans, för 7 år sen. Folk kanske är upptagna med annat på Lucia, men man är ju såklart egotrippad när det gäller sitt eget bröllop och tänker inte på sånt.
Förutom att man skulle haft nån som spelade in tal och musik från middagen, så att man kan komma ihåg mer från dagen, nu har jag tappat bort mig. Jo, förutom videofilmningen och mitt hår, som jag hade klippt i juli och inte tänkt på att jag skulle behöva göra brudfrisyr av knappt två månader senare. Det var inte ens min favoritfrisyr, men så blev det. Och så är jag ju riktigt irriterad på att jag inte var lika smal när vi gifte oss som när vi träffades. Men jag har tur, Mikael tycker inte det är nån ko på isen om jag är lite tjock. Det är mest jag som lider av det.
Men om vi skulle gifta oss nu den 13 dec, så är det två saker jag gärna skulle vilja ha, och det är såna där asiatiska lyktor som fungerar som små luftballonger. Fy vad fint om alla gäster fick sända iväg såna.
Jag vill också ha tomtebloss. Vet inte till vad, men de är så fina. Att gå under en ark (vänta, vad heter arch på svenska?) ser så romantiskt ut.
Ja, men välkomna då på fiktivt bröllop på lördag! Vi serverar inte risgrynsgröt men längre än så har jag inte kommit i planeringen. Men kom gärna!
Sphere of influence
Om man vill påverka världen ska man hålla sig så nära sin inflytelsesfär som möjligt. Om man inte kan hålla sams med sin familj, hur tror man att vi ska få fred i världen? Och att ens ansträngningar att bota ebola, utrota världssvälten och göra världen till en bättre plats, kan kännas som en droppe i havet, åtgärdas genom att man gör saker där man är. En god gärning förlorar i energi på en lång resa och är effektivare bredvid en. Gillar Oprahs random acts of kindness, när hon betalar vägtull för nästa person, för near nurtures next. Dvs man blir sugen på att själv hjälpa någon och då förlorar godheten inte resemil utan vinner istället momentum. Som en växande snöboll, eller de där ringarna på vattnet. Faktum är att med ringar på vattnet kan man inte börja med mitten/sig själv och sen hoppa till de svältande barnen i Afrika. Nu är det ju verkligen inte så att vi inte kan eller ska hjälpa dem som är långt bort, men jag menar mest att såna goda gärningar som sker i hemmet kanske inte duger i vårt sinne, och det är fel tänkt. Om vi måste bota världssvälten och inte tänker på att vi kanske precis har motat bort svälten hemma, är det lätt att tappa sugen.
Jag menar inte heller att man ska slå sig för bröstet och sätta sig ner och pösa resten av livet för att man köpte en get i Afrika när det var så populärt för några år sedan (och jo, vi köpte en och den heter Margit efter min mormor som kallades Geten av sin käre make).
Hade det räckt med att jag visade bilden och sa en mening om att hjälpa där man kan påverka? Bestimmt. Tyvärr lider jag -- och ni -- svårt av en enastående mångordighet. Den förvärras efter midnatt dessutom.
Och om jag har använt ordet enastående lite för mycket på sistone, så är det för att jag läste att Leif GW hade sagt att han inte trodde det fanns några som är så enastående dumma som deltagarna i Paradise Hotel. Om jag nu minns det rätt. Enastående och PH var i alla fall ordagrant.
Förra julen gav vi en signerad bok av Leif GW till Mikaels mamma. Hon fick en likadan av sin sambo. Fast utan autograf, så hon behöll vår. Då kände jag mig nöjd med presenten, när den var så bra att nån annan hade kommit fram till samma sak.
Fast usch, prata inte om julklappar. Varje november tänker jag att den här julen ska vi minsann ge alla ett bidrag till Läkare utan gränser, och sen springer man ändå omkring (nja) och shoppar till vuxna människor som tjänar mer än jag. Unicef säljer en julgranskula med Karl-Bertil Jonsson för 179:-. Det är typ den bästa presenten nånsin. Fast en jul köpte jag ett häfte av Läkare utan gränser. För bidraget fick man ett modest litet häfte där det stod exempel på vad ens peng hade räckt till. Det var olika för olika summor, och var kanske tre exempel. Det blev så verkligt så som de hade beskrivit det. Den presenten kändes väldigt bra att ge bort. Och det var mer som ett gåvoblad, inte så att man kände att de hade tagit ens mässlingvaccinationspengar och tryckt flashig broschyr, absolut inte.
En gång fick Mikael två påslakanset i julklapp. Usch, det är lika lågt som att ge ett barn gummistövlar eller kalsonger i julklapp.
Beach 2014
Kolla här vad jag ska göra i sommar. Köpa ett tassbadkar och bada i i trädgården, som en pool. Är det inte värdens bästa idé?!:
http://www.vvsochbad.se/Badrum-Badkar-Noro--Noro-Old-England-156-Lejontassbadkar-1560-760-640-790-356567.html?utm_source=pricerunner&utm_medium=cpc&utm_campaign=vvsochbad
Inför i sommar
Förra sommaren satt/låg jag på vår framsida i baden-baden. Baksidan blir för ljus för mig.
Ska se om jag kan göra nån sorts plantering i stora krukor eller så, grannen har ju värsta trädgården, vi har seriös höproduktion.
Nåt man ska tänka på?
Probably the worst disease your doctor has never heard of
Patients with ME/CFS experience a level of disability that is equal to patients with late-stage AIDS.
Jag ska fundera på vad jag vill göra med mitt liv om jag -- fel, fel -- NÄR jag blir frisk. Imorgon tror jag inte det blir, men jag hoppas lite optimistiskt på Mella och Fluge och fem år. Före 50 egentligen då! Tänk att fira intåget i århundradets andra halva med att bli frisk. Jag tjuvstartade på livets andra kvart med att bli sjuk vid 24, men det är nån matematik i det här, jag ska bara komma på vilken.
Nu ska jag lägga mig i sängen och skriva listor på vad jag vill göra!
En lång och härlig dag
Nu är det faktiskt snart jul. Jag har lyssnat på julmusik! Det kanske jag skrev om. Jag är så old-school att jag lyssnar på CD:ar och den första julskivan som åkte fram är Josh Grobans. Jag har två ställen på den där jag brukar lipa, och i år sprutade tårarna. Det ena är bara ett ackord som är så kraftfullt i duetten med Faith Hill. Vad det andra stället är nu har jag glömt, jo, såklart när det blir sådär pampigt i Adeste fideles. Om jag orkar ska jag göra en vimpel... äsch, vad heter det? Flera vimplar efter varandra på ett snöre. Med julpapper och en bokstav på varje, och texten ska vara Venite adoremus och kanske Dominum också om det får plats, men det tror jag inte. Den ska hänga i köket över öppningen till vardagsrummet. Ja, jag drömmer som en tok om allt jag ska göra om jag orkar.
Jag var i alla fall väldigt glad och tacksam härom dagen när jag lyssnade på musik. Mikael lyssnar på musik med texten först, jag lyssnar på musiken först. Det är därför ett enda ackord kan få mig att lipa. Och julmusik är förbundet med så mycket mer än bara en vanlig digga-låt. Det är barndom, lukter, traditioner, förväntan, Jesusbarnet, allt som ligger en nära hjärtat samlat i ett. Kan faktiskt inte låta bli att tänka på Knuten i just detta sammanhang. Ett litet virrvarr, men perfekt balans som bildar nåt vackrare än delarna. Och apropå det så har jag lite pejl på Georg Jensen-ljusstakar på tradera. Priset på Royal design är fortfarande fantastiskt, men jag har inget emot en lite mer hands-on win-win-situation. Och jag skulle inte tacka nej till en Knut, men Georg Jensens har fyra ljus, så den kan bli en fin adventsljusstake. Kanske.
Dessutom grät jag nog för att jag saknar musik och sång. Jag orkar så väldigt sällan lyssna på musik och det är en sorts sorg i mitt liv. En stor och viktig del som jag inte orkar. Det kräver koncentration till och med att ha musik som bakgrundssorl, så det är i yttersta undantagsfall som jag väljer att ha musik på. För att inte tala om att jag inte kan sjunga längre. Rösten låter som en gammal rökig tant, och inte på nåt sexigt vis... Men så går det när man inte ens får sin veckovisa psalmsångsövning.
På samma vis insåg jag idag hos doktorn att det helt enkelt är vissa saker jag måste ge upp tanken på. Många saker har jag redan gett upp, men när jag måste gå och ta prover (tråkigt, tar energi) istället för att gå till naprapaten (ger energi för det tar bort smärta), så blir jag lite sur. När vården inkräktar på mitt liv, då blir jag irriterad. Provtagningspersonalen hade sagt till Mikael att jag kunde få bli provtagen hemma, men det verkade inte läkaren särskilt med på. Ja, det är ju synd när ens enda aktivitet i veckan ska bli att gå till vårdcentralen. Jag längtar så till Lions men jag har inte kommit dit än. Har längtat sen förra vintern. Kanske kan jag hitta några söta kaffekoppar och använda som krukor till hyacinter. Jag brukar ta bort jorden och låta rötterna stå i en vas, men det har jag gjort i en del år nu och längtar efter variation. Men jag vet att det inte är en mänsklig rättighet att roa sig, så jag får anpassa mig.
Jag har i alla fall roat mig idag! (Fast jag vet att jag bara orkar max en sak i veckan så passar jag alldeles föär ofta på att göra nåt mer "när jag ändå...".) Jag åkte kometen till vc, och det var underbart. Att känna luft och natur och något utanför lägenheten var uppfriskande på många sätt. Sen är jag inte så rädd längre för läkaren. Dummar hon sig så tänker jag påminna henne om att hon har hittat på saker i journalen. Hon protesterade inte ens mot mina sömnmediciner.
Sen satt jag på kometen och pratade med Mikael i telefon, och det kom till slut ut en kille från gymmet och frågade om allt var OK. Fy sjutton vad snällt! Och förresten hade en skolklass precis slutat när jag åkte hemifrån och två killar i typisk slyngelålder hälsade på mig! Tror ju inte att de kände mig, utan bara var artiga. Det var coolt.
Och sen beställde jag pizza. Jag har inte använt plånboken på månader, så det var lite av en erfarenhet att dra fram 65:-. Hade glömt det där med pengar. Jag handlar ju bara på nätet och där ser man aldrig pengarna. Mitt senaste köp var förresten ett Lancomeläppstift som jag är jättenöjd med. Före det två nagellack, ett Dior i gammalrosa och ett Isadora i lila.
Jag har väl berättat om världens bästa sätt att ta bort nagellack?
Man tager en bomullsboll, inte bomullsrundel, och börjar fiska upp ändan som om det var ett ihoprullat band. Sen river man av små små bitar, lite större än en nagel bara, 10-12 st. Sen tar man sitt medel och häller lite på tussen, trycker den mot nageln och gör på ena handen i taget. När man har fem duttar på fingrarna kan man trycka till med dutten och dra, och i 9 fall av 10 försvinner ALLT nagellack i ett drag. Ibland kan det fastna nån flisliknande bit på sidan. Nyckeln är nämligen att det är medlet som tar bort lacket, inte bomullen. Och om medlet får sitta på nageln i några sekunder så följer det med helt snällt. Sparar tid, ansträngning och bomullsbollar. Här ser ni en bild. Beskrivningen på sidan har jag inte läst.
Dessutom var jag idag på textilaffären i centrum medan min pizza stod i ugnen. Rena drömmen! Julkrusiduller en masse, men dem frestades jag inte av, eftersom jag ska ta fram jullådan imorgon om jag orkar, och kanske (antagligen!) har jag massa saker jag inte minns och som känns nya. Men jag köpte två stuvar och lite allmänt pyssel, får rapportera mer om det en annan dag.
Jag har så mycket idéer på Pinterest. Och idag är jag lite i gasen, som jag lätt blir när jag liksom tar i för att orka nåt ansträngande. Det där höga "jag var ute och levde!" har inte ersatts än av "här får du betala för att du tog ut mer energi från kontot än vad du hade innestående". Skillnaden idag är att jag inte har migrän. Det är andra gången sen jag fick botox och förhoppningsvis har det vänt nu. Jag kör duktigt med vetevärmaren och det tycks hjälpa nackmusklerna att slappna av.
P.S. Dagens söt var Vanna. När Mikael gick hemifrån idag vände hon sig mot verandadörren och satt där och tittade längtansfullt och mycket alert efter honom. Sen tog hon sig en sniff på hans byxben som hängde ner från fåtöljen, och sen tycktes hon acceptera sin övergivenhet. Idag var hon nybadad och pälsen såg så fluffig och fin ut. Som det lilla gosedjur hon är.
P.S. Glöm inte att be ett bidrag till valfri hjälporganisation med tanke på Filippinerna.
Jag var i alla fall väldigt glad och tacksam härom dagen när jag lyssnade på musik. Mikael lyssnar på musik med texten först, jag lyssnar på musiken först. Det är därför ett enda ackord kan få mig att lipa. Och julmusik är förbundet med så mycket mer än bara en vanlig digga-låt. Det är barndom, lukter, traditioner, förväntan, Jesusbarnet, allt som ligger en nära hjärtat samlat i ett. Kan faktiskt inte låta bli att tänka på Knuten i just detta sammanhang. Ett litet virrvarr, men perfekt balans som bildar nåt vackrare än delarna. Och apropå det så har jag lite pejl på Georg Jensen-ljusstakar på tradera. Priset på Royal design är fortfarande fantastiskt, men jag har inget emot en lite mer hands-on win-win-situation. Och jag skulle inte tacka nej till en Knut, men Georg Jensens har fyra ljus, så den kan bli en fin adventsljusstake. Kanske.
Dessutom grät jag nog för att jag saknar musik och sång. Jag orkar så väldigt sällan lyssna på musik och det är en sorts sorg i mitt liv. En stor och viktig del som jag inte orkar. Det kräver koncentration till och med att ha musik som bakgrundssorl, så det är i yttersta undantagsfall som jag väljer att ha musik på. För att inte tala om att jag inte kan sjunga längre. Rösten låter som en gammal rökig tant, och inte på nåt sexigt vis... Men så går det när man inte ens får sin veckovisa psalmsångsövning.
På samma vis insåg jag idag hos doktorn att det helt enkelt är vissa saker jag måste ge upp tanken på. Många saker har jag redan gett upp, men när jag måste gå och ta prover (tråkigt, tar energi) istället för att gå till naprapaten (ger energi för det tar bort smärta), så blir jag lite sur. När vården inkräktar på mitt liv, då blir jag irriterad. Provtagningspersonalen hade sagt till Mikael att jag kunde få bli provtagen hemma, men det verkade inte läkaren särskilt med på. Ja, det är ju synd när ens enda aktivitet i veckan ska bli att gå till vårdcentralen. Jag längtar så till Lions men jag har inte kommit dit än. Har längtat sen förra vintern. Kanske kan jag hitta några söta kaffekoppar och använda som krukor till hyacinter. Jag brukar ta bort jorden och låta rötterna stå i en vas, men det har jag gjort i en del år nu och längtar efter variation. Men jag vet att det inte är en mänsklig rättighet att roa sig, så jag får anpassa mig.
Jag har i alla fall roat mig idag! (Fast jag vet att jag bara orkar max en sak i veckan så passar jag alldeles föär ofta på att göra nåt mer "när jag ändå...".) Jag åkte kometen till vc, och det var underbart. Att känna luft och natur och något utanför lägenheten var uppfriskande på många sätt. Sen är jag inte så rädd längre för läkaren. Dummar hon sig så tänker jag påminna henne om att hon har hittat på saker i journalen. Hon protesterade inte ens mot mina sömnmediciner.
Sen satt jag på kometen och pratade med Mikael i telefon, och det kom till slut ut en kille från gymmet och frågade om allt var OK. Fy sjutton vad snällt! Och förresten hade en skolklass precis slutat när jag åkte hemifrån och två killar i typisk slyngelålder hälsade på mig! Tror ju inte att de kände mig, utan bara var artiga. Det var coolt.
Och sen beställde jag pizza. Jag har inte använt plånboken på månader, så det var lite av en erfarenhet att dra fram 65:-. Hade glömt det där med pengar. Jag handlar ju bara på nätet och där ser man aldrig pengarna. Mitt senaste köp var förresten ett Lancomeläppstift som jag är jättenöjd med. Före det två nagellack, ett Dior i gammalrosa och ett Isadora i lila.
Jag har väl berättat om världens bästa sätt att ta bort nagellack?
Man tager en bomullsboll, inte bomullsrundel, och börjar fiska upp ändan som om det var ett ihoprullat band. Sen river man av små små bitar, lite större än en nagel bara, 10-12 st. Sen tar man sitt medel och häller lite på tussen, trycker den mot nageln och gör på ena handen i taget. När man har fem duttar på fingrarna kan man trycka till med dutten och dra, och i 9 fall av 10 försvinner ALLT nagellack i ett drag. Ibland kan det fastna nån flisliknande bit på sidan. Nyckeln är nämligen att det är medlet som tar bort lacket, inte bomullen. Och om medlet får sitta på nageln i några sekunder så följer det med helt snällt. Sparar tid, ansträngning och bomullsbollar. Här ser ni en bild. Beskrivningen på sidan har jag inte läst.
Dessutom var jag idag på textilaffären i centrum medan min pizza stod i ugnen. Rena drömmen! Julkrusiduller en masse, men dem frestades jag inte av, eftersom jag ska ta fram jullådan imorgon om jag orkar, och kanske (antagligen!) har jag massa saker jag inte minns och som känns nya. Men jag köpte två stuvar och lite allmänt pyssel, får rapportera mer om det en annan dag.
Jag har så mycket idéer på Pinterest. Och idag är jag lite i gasen, som jag lätt blir när jag liksom tar i för att orka nåt ansträngande. Det där höga "jag var ute och levde!" har inte ersatts än av "här får du betala för att du tog ut mer energi från kontot än vad du hade innestående". Skillnaden idag är att jag inte har migrän. Det är andra gången sen jag fick botox och förhoppningsvis har det vänt nu. Jag kör duktigt med vetevärmaren och det tycks hjälpa nackmusklerna att slappna av.
P.S. Dagens söt var Vanna. När Mikael gick hemifrån idag vände hon sig mot verandadörren och satt där och tittade längtansfullt och mycket alert efter honom. Sen tog hon sig en sniff på hans byxben som hängde ner från fåtöljen, och sen tycktes hon acceptera sin övergivenhet. Idag var hon nybadad och pälsen såg så fluffig och fin ut. Som det lilla gosedjur hon är.
P.S. Glöm inte att be ett bidrag till valfri hjälporganisation med tanke på Filippinerna.
The mother of good ideas
Jag har ju en talang för att få idéer. De verkar kloka, effektiva, nyskapande, tills de träffar på nån annan än mig, jag är en lättlurad typ. Packade ner locktången men inte fönen. Tyckte det var effektiv packning. Att göra den enda hårfixarapparaten obrukbar på nytvättat hår, som planen var. Men så var jag så stirrig och sov bara några timmar, så jag kunde återanvända tisdagsfrisyren. Men det hade jag ju inte räknat ut när jag packade. Då packade jag bara som ett särskolebarn som normalt brukar behöva hjälp med packningen. I sista sekunden kom jag ihåg att lägga i ett par trosor. Fast doktorn behövde inte titta så noga.
Nej, det riktigt käcka jag kom på idag var att jag skulle göra ett litet kirurgiskt ingrepp på mig själv. Hade fått en sån där tunn hudficka som petade ut på mitt ögonlock. Jag tänkte att en nagelklippare fixar nog ett snabbt, rakt snitt. Strålande. What could go wrong, liksom, tänker de tre hjärnceller som är vakna. Jag ryckte lite i huddutten och tog till slut tag i den. Sterilisera tånagelklipparen som nuddar allt möjligt fotbös, det tänkte jag inte på. Men jag fick ett grepp och det kändes bra, dvs inget alls. Men jag hade kanske bara lurat mig. För nu sitter den liksom och tuggar i nåt tjockt som gör göront. De där små flärparna ska väl inte ha nerver? Jag fick faktiskt för ovanlighetens skull några riktigt bra idéer, varav den första var: Sluta klippa i huden. Och sen :Överblicka skadorna.
Jo, min uppstudsiga dutt är borta och har bara lämnat ett millimeterstort blodmärke. Som visst inte slutar blöda så lätt, för varje gång jag ska topsa lite försiktigt så börjar det igen. Jag torkade och tvättade till slut, tryckte sen länge och hårt med en tops, och till sist vek jag den minsta toapapperskompressen i mannaminne och tryckte fast. Den sitter där än.
Det som hade gjort ont var en halv centimeter därifrån, där jag måste ha råkat hugga tag i det friska, normala, nervcellsfylla ögonlocksköttet och börjat klämma hårt på det med vassa nagelklippare. Jag blev lite svimfärdig och trodde det inte skulle göra så ont. Det skulle det inte, och gjorde inte heller när jag insåg att de där nagelklipparna är rundade och kan sägas ha två verksamma sidor. Jag har ägnat mig åt för mycket verksamhet ikväll. Men den som skulle bort, försvann, utan problem. Där är ju i alla fall bra.
Men trots att jag är så ding i bollen och hittar på såna här stolleprov, så är jag ändå stolt över mig själv. Jag har min självständighet kvar. Jag kan saker, inte bara Mikael (som förresten har den goda vanan att sova när normalt folk, dvs inte jag, sover. Man kan ju inte väcka sin man och be honom klippa av nån sorts mollusk från ögonlocket. När han har skött om dödligt sårade eller låtsasskjutna i kriget, kan man inte komma där med en osterilicerad nagelklippare om be om kaphjälp.
Men slutet gott, allting gott. Och jag bara tuggade lite på det där andra stället på ögonlocket. Det har redan slutit sig. Och jag har tidernas finaste kompress.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)