Inför julkalendern #LIGHTtheWORLD

Då är det alltså dags för årets traditionella julkalender här på Überseriöst.

Som jag har nämnt tidigare har jag i år tänkt använda mig av en färdig mall, kan man säga. Den kommer från min kyrka och finns på mormon.org och på hashtaggen #LIGHTtheWORLD. Den baseras på att likna Jesus genom att göra vad han gjorde. Häng på! Det funkar för alla sorters religiösa, agnostiker, ateister och filatelister.

Jag kommer att göra så att dagen innan skriver jag vad nästa dags tema är, så att man får tid att tänka. Sen kommer jag senare på dagen rapportera om hur min uppgift gick, och säga vilken som är nästa dags. Jag hoppas att jag kommer att vara så pass lucid (jag vet inte om man kan säga så på svenska men det var för frestande med tanke på att Lucia bara inträffar den här månaden) att jag vet vilken dag det är åtminstone de flesta dagarna. Och eftersom jag är i princip sängliggande så kommer jag att anstränga mig för att det lilla ska få betydelse.

Till och med det minsta försök att göra något gott för någon annan är alltid bättre än inget alls.

Och givetvis är förslagen att se som inspiration. Själv är bäste dräng osv. Men jag tycker det är jättekäckt med ett dagligt tema. Det blir lättare då än om man bara säger "Jag ska vara mer medmänsklig och mindre köptokig".

---------------------------

1. Jesus lyfte andras bördor.

Förslag:
Säg något snällt till någon som behöver det.
Erbjud dig att hjälpa någon att flytta.
Skotta snö från din grannes trottoar.

Eftersom jag inte har några barn...

... så får jag väl säga att det här är det vackraste jag gjort.

Förutom att det är Martha Stewart som har gjort bägge.

Men ni fattar.

Måndagsbuketten

Stella di Libero

Dagens spädgris

Dagens julko

Dagens alpko från Grindelwald

Julblommor på två sätt

Dagens jobbansökan

Dagens sammet och veklagan

Har glömt vems bild detta är också. Jag får verkligen skärpa mig.

Men detta sammetsvackra gör mig alldeles lycklig!

Och kudden i förgrunden är från Jysk, eller så har Jysk kopierat originalet, vilket väl är det troligaste.

Är lite sur på Jysk. Det där med spegeln som de inte ens hade två timmar efter att affären öppnade. Och så fick vi reklam igår kväll, inklusive ett rejält kampanjblad från Jysk. Gissa om de säljer min spegel? Men har dubblat priset. Jaha, så nu finns den igen.

Dagens medmänsklighet

Förresten, för nån vecka sen såg jag i en säljgrupp på fb hur nån erbjöd en hel julkalender med paket till en flicka 6-10 år och att hon eventuellt kunde fixa en till till nån utarbetad eller mindre bemedlad mamma.

Och förut ikväll läste jag om en frisör som sa att hon har sax och kam och bil och om folk skriver personligt meddelande till henne om vem de är och varför de gärna blir klippta inför jul, så ska hon välja tio stycken och åka hem till dem och klippa dem gratis.

Och nån tipsade henne då om hemlösa som kanske skulle behöva ny frisyr till jul.

Vad jag önskar att hela min jul handlade om att göra saker för andra. Jag köpte en röd kjol på tradera son var felmärkt i storleken och som jag fick pengarna tillbaka för. Den tänkte jag ge till kvinnohärbärget i Handen, eller vad det heter där kvinnor som har tagit sig ur våldsamma situationer, kanske bara med kläderna på kroppen, får bo. Dem vill man ju gärna ge fina kläder. Tänk att inte ha några kläder att ha på en jobbintervju. Förra julen tror jag vi gav bort hygienpaket åt dem och de hemlösa på Kryckan. Vad trevligt det skulle vara att köpa 20 tandborstar, tandkrämer, kammar osv osv, på ica maxi och sen stå i ett litet effektivt löpande band med familjen och plocka ihop necessesärer till behövande. Jag vet inte om Belle skulle orka koncentrera sig, men Neo skulle säkert minnas det resten av sitt liv. Den julen vi hjälpte till så folk som inte bor nånstans kan tvätta sig och bli rena. Å, vad hjärtat bultar av JA, JA, GÖR DET.

Vi får se, kanske får jag fullt upp i december med att klara av min julkalender, där jag varje dag ska göra något för någon annan för att likna Jesus, som alltid gjorde saker för andra och visade kärlek. I min version blir det verkligen små saker, som kommer att kännas rätt stora för mig.

Häng gärna med mig i december. Dagen före skriver jag vad nästa dags sak är, och dagen efter skriver jag hur det gick när jag gjorde dagens julkalendergärning. Ni är mer än välkomna att skriva och berätta om era erfarenheter i kommentarsfältet eller i privat meddelande.

Skojar bara

Jag har visst julångest. Jag har haft så mycket feber den här veckan, som jag fått av att typ koka färsk pasta i två minuter, och sen har jag legat ner resten av dagen förutom när jag klädde på mig. Och då blir jag stressad för de många saker som står inplanerade på almanackan. Bra saker, roliga saker, nyttiga saker, nödvändiga, men för många.

Och så kan jag inte sova. Var liksom uppe i varv i hjärnan förut, och hade feber, så kroppen kändes avig, och då går jag inte ens och lägger mig utan ligger kvar i soffan och väntar på att kroppen ska godkänna min anmälan om att få sova. Till slut känner jag att jag är för trött för att ligga där och vänta, och så går jag och lägger mig ändå, och är smårädd för att inte somna. Och inatt sov jag 13 timmar och då trodde jag att jag rättat till det som varit fel hela veckan. Men vi hade besök en liten stund idag, och jag tror inte jag tålde det. Antingen att det var för sent, för långt, eller för emotionellt. Eller så fick jag feber av de 10 Marianne jag åt. Man kan aldrig vara så säker. Jag tror alla med ME har önskat sig ett rejält signalhorn som kroppen ska tuta i när man går över gränsen. För det är så svårt att veta. Vissa saker klarar man aldrig, som att åka på semester på andra sidan jorden. Vissa saker brukar man klara, men inte för många i taget, och ibland gör man inget av det man inte klarar och får ändå varningslampor som blinkar, för mig har de varit feber och allergier och migrän den här veckan. Och ändå har jag möjligtvis bara varit hemifrån en gång och hämtat posten eller slängt sopor. Och att jag mår så efter en vecka utan aktiviteter, förutom besöket ikväll, det utlöser en enorm stress inför de aktiviteter jag måste göra och som jag gissar kommer att få mig att må pest och som jag kanske inte har hämtat mig ifrån förrän i mars. Fy, vad jag blir deppig när jag tänker på det. Jag vill göra alla de där sakerna, men jag vill å andra sidan också bara ligga hemma och äta take-out med hörselskydd så att det här dåliga inte blir värre. För hur ska jag klara det? Ska jag skippa naprapaten och välja julkonsert, fast få mer ont, eller ska jag skippa det jag älskar med julen och gå på vårdbesök, för att det är "bra för mig"?

Jag trodde att jag så smått och pö om pö hade återhämtat mig, och särskilt när jag sov 13 timmar i natt. Men klockan är efter fyra på natten och det står sex saker i min almanacka nästa vecka, varav två är duscha, tre är aktiviteter utanför hemmet och ett är ett besök hemma. Det här går inte. Men hör ni, jag slutar tänka på det nu och försöker boka tid för samtal med min man (ha!), så får han hjälpa mig att sovra i kalendern. Jag kanske vet intellektuellt sett vad jag klarar och inte, men det är skönt att luta sig mot honom emotionellt sett, när man måste göra jobbiga grejer.

Haha, dagens skratt inträffade nyss. Mikael vände sig om i sängen och morrade samtidigt som en tiger. Undrar vad han drömde!

Ja, det var nog bäst att avsluta det här med ett skratt. Vi hörs på en web nära dig!

Dagens räv

Dagens getbebis

Måndagsbuketten

(Förlåt, jag glömde komma ihåg vems klänningen/bilden är.)

Dagens storböl

Jag saknade Bereden väg för Herran idag, dessutom har vi flyttat bort elpianot så jag kunde inte spela den själv heller. Så jag kollade några fina versioner på YouTube. Det började röras i hjärtesträngarna. Jag har haft julångest några dagar för att jag varit så övertrött och stressad, men jag sov gott och länge inatt, så nu börjsr julångesten fördrivas och ersättas av julefrid. Mikael har hämtat in lite julsaker också.

Men sen började jag klicka på olika saker som föreslogs, ni vet hur det blir, och en timme senare har jag hamnat på bröllopskonsert för Daniel och Victoria, och till sist hör jag Imor'n är det bröllopskalas. Jag sjunger med, men rösten håller inte mer än några stavelser. Sommar, Sverige, musik, kärlek, bröllop, Elie Saab-klänning, barnkör, kärlek. Hjälp vad jag bölade. Har aldrig kunnat lyssna på den utan att bryta ihop totalt av att den innehåller så mycket kärlek och bröllop. Plus jordgubbstårta på altanen. Allt som är underbart i livet. Och "Du har just fått den du vill".

Jag har också fått den jag vill, den jag drömt om i så många år. Jag kunde aldrig föreställa mig honom, men när han kom visste jag på sekunden att det var han. Han är så snäll, har ett stort hjärta, och det uppskattar jag så.

Igår kom han hem med en bukett blommor, en stor maffig sak, och lussebullar som smälte i munnen. Han var så lyhörd för att jag kände mig supersjuk och supernere. En sån karl, det är ju tur vi har 'en.

Jag smäller av. Av lycka.

Lite inspiration?

Vi har en tom yta. Ja, en. Men det ser i alla fall ojämnt ut på höger och vänster sida om soffan. Vi har sagt för länge sen att vi skulle ställa nåt litet där, men det har jag glömt av, och Mikael gör rätt i att inte köpa inredning oombedd. (Han försökte, ombedd, köpa en vit spegel igår på Black Friday-rea men den var slut. De två efter honom i kön skulle köpa samma spegel...) Så jag kollade lite lojt på Blocket, läste några bloggar, glodde runt lite på Pinterest och avslutade med att söka på sideboard på Ikea. Deprimerande. Men så fick jag den goda idén att kolla på Hemnet, där har de ju även rumskategorier att inspireras av. Kollade på några bilder, helt ok, en, två till, och sen hittade jag en drömbild! Går till objektet, och tror ni inte att på tio bilder i frimärksformat så har jag vaskat fram ett SLOTT för 35 miljoner, på en egen ö, med allé till ingången. Jag baxnar och blir så sur att jag inte ens tänker sätta in några bilder på det här. Ni kan ju tänka er själva. Men för det priset så får man mycket hus för pengarna. (För en tiondel får man 83 kvm i Vendelsö.) Jag får visserligen medge att hela stället var rätt bedagat, i alla fall möbler och gardiner. Och på en vägg i hallen hade färgen släppt på några ställen. Så you get what you pay for.

Men nu var det så att jag skulle ha en liten sak att ställa i en knöfull, liten lägenhet. Inte ett slott.

Det suger att ha slottssmak och lägenhetsplånbok.

Och förresten har jag massa ideer. Helst en drinkvagn, det har jag haft nippran på länge, fast i krom och med växter på. Eller en sån där gammal byrå med marmortopp och intarsia. Eller ett vitt gustavianskt sidobord med en lampa med blå elefanterlampskärm från Svenskt tenn, eller en ananaslampa för 1 900:- som jag råkade se igår. Men det ska vara nåt litet. Piedestal låter förfärligt osexigt. Och kan man inte ha så stor grej att det kan få plats två saker på? Kanske ett vitt halvmånebord, det har jag ju suktat efter länge, och en lampa och en växt. Får fortsätta att kolla på Blocket. Efter sidobord, inte slottsinredning.

Dessutom är problemet inte omedelbart överhängande. Den där tomma platsen ska nämligen få en gran så fort som jag kan förhandla in den från förrådet.

Dagens skratt

Facebook frågade mig nyss om jag var i Majbrasan i Vh. Dagens asgarv. Det roliga är om man vet att Majbrasan i Vh ligger bakom vårt hus. Så nästan rätt. Bara ett halvår fel. Så blir det när datorer ska tänka.

Oartighet

Ibland är ju inte folk kloka. Det bästa exemplet är spanska C:s eldiga svar när en något socialt handikappad (men ändå!!!) bekant frågade henne om de inte skulle ha fler barn. "Nästa gång min man och jag har sex och jag känner att jag blev befruktad ska jag säga till dig!"

Det är ju annars en svår sak, det att svara när folk säger ohemult dumma saker. Man är ju beredd på vissa dumheter, men ibland är folk särdeles begåvade inom facket dumma kommentarer, och då räcker man inte alltid till. Man kunde inte föreställa sig och/eller förbereda sig på den sortens dumhet.

Jag tror det var Dr Phil (som jag sörjer så. Jag tyckte nämligen han var bra i början, nu är hans program mer som Ricki Lake om ni minns henne) som sa att man skulle säga såhär:
Bla bla, dumhet.
- Ursäkta?!
Bla bla, mera dumhet.
- Ja, vad sa du?!
Bla bla, rekord i dumhet.
- Så du menar att du tycker att JAG ska "bla bla, rekord i dumhet"?
Bla bla. Ja.

Ja, om man sen då inte säger nånting alls så hamnar det dumma, oombedda rådet hängande i luften på ett ganska tydligt sätt. Gör det mot förmodan inte det, hänger sig i luften lite pinsamt, säger man bara jaha, eller tack för din omtanke.

Men det är ju verkligen inte jag som är spaltskriverskan nummer ett. Igår fick Magdalena Ribbing frågan om hur man svarar folk som frågar ifall ens transsexuella barn har bytt kön på riktigt, där nere.

Mycket ska man höra innan öronen trillar av.

Så Magdalena svarade, och kom sen till detta geniala:

Fortsatta frågor av någon som är totalt okänslig kan besvaras med "hur då menar du?" vilket måste få den som frågar att gå in i detaljer och då kan du ge svaret "men hur tänker du nu?" just därför att det är absurt att vilja rota i andras kroppar.

Till slut om inget annat hjälper kan du säga "men tycker du inte själv att det du frågar är så privat att andra inte har med det att göra."

Jag är ju inte lika finkänslig som Magdalena och hade hellre velat säga Och hur har du nåt med det att göra? eller kanske Vad får dig att tänka att det är din ensak? Eller Du är inte med nu.

Om sanningen ska fram vore det underbart att få säga till nån Och hissen går inte ända upp märker jag.

Men det kommer aldrig att hända. Jag är för trevlig, artig, väluppfostrad. Suck.

Tacksam?

Idag på mormonnewsroom.se finns en liten betraktelse om tacksamhet. Artikelförfattaren har skrivit en lång, härlig lista på saker hon skrivit ner i sin tacksamhetsdagbok. Sån underbar läsning!!

Men jag försökte också lura ut vem personen var. Och innan jag kom till slutet och såg namnet, hade jag kommit på det.

Det slår mig, på nåt vis. Skulle nån som läser en lista över vad jag är tacksam över förstå att det var jag? Kanske finns det inget egenvärde i att folk ska veta, men jag tänker på det såhär. Att folk borde känna igen vad jag är tacksam för, för att jag har pratat så mycket om det redan.

Därför säger jag, igen hoppas jag, att jag är tacksam för Mikael, mamma, pappa, mina syskon, deras fruar och mina syskonbarn. För Mikaels barn, och barnbarnen. Och de som kanske kommer att tillhöra familjen i framtiden. Spelkväll. Besök. Omtanke, både om mig och från mig. Lukten av ren tvätt. Nybäddade lakan. Mat. Rostbiffsmacka, skinkmacka, ostmacka. Pepparkaksdeg. Tända ljus. Snölandskap. Nackkudde. Mjuk soffa. Ännu mjukare säng. Mjuk midja, I suppose. Bereden väg. Middag. Vänskap. Skrivande. Drömmar. Liseberg. Läsa bok, åka till Italien. Flyta i varm pool. Bh. Att Mikael lever. Att jag lever. Att vi är gifta för evigt. Att vi kämpar för att det ska bli så, och att vi fortfarande ska vilja det om tolvhundra år. Marabou. Gott & Blandat (sötsvart, grön, röd). Kyckling med cashewnötter. Friterade räkor. Magnum. När Mikael läser skrifterna. När jag kan gå till kyrkan. Sakramentet hemma. Smink, locktång, smycken, strumpbyxor. Inredningsdrömmar. Resedrömmar. Författardrömmar. Matdrömmar. Festdrömmar. Sydrömmar. Sångdrömmar. Kärleksdrömmar. Ny spegel till vardagsrummet snart hoppas jag. Levande blommor! Få blommor i present. Drömmen om att läsa. Bebisar. Hur de luktar, hur mjuka de är, hur de ser på en. Nagellack. Bullar!!! Hjälp, BULLAR!!!!! Att det finns glasögon. Mediciner! En rejäl dos kodein. Botox. Mina vigselringar. Mikael. Mikaels skratt. Att hans nysningar är så starka i ljudet att jag typ får lock för öronen och blir döv i fem minuter. Den gången vi var på Riverdance. Alla goda utemiddagar vi ätit. Att jag kommer att sakna hans nysningar när han dör, eller jag. Att han lever. Att jag har så bra hjälp på Sköndal. Att min vc-läkare är bra. Humor. Jesus. Mikael. Öronproppar. Mediciner. Att det är så himla svårt att sluta med detta. Men jag kan. Bara lite till. Stöd. Omtanke. När ni bär mig. <3

snälla, får jag bara säga en sak till?

Jag sa att jag hade 4,7 i gymnasiebetyg, men det var utan ambition, bara på begåvning. Syrran, som fick ut gymnasiebetyg för två linjer dessutom, fick typ 4,9999999999. Men hon var ambitiös.

Just det, jag är hos psykologen för mitt kognitiva test han och vill höra hur det står till där uppe. Svårt i skolan? Jag sa kaxigt, men sant, att till och med på universitetet var jag bland de bästa i klassen.

Ja, och sen gick vi igenom några exempelsituationer och vad jag har svårt med, ur minnessynpunkt tex, eller koncentration osv. Så han skulle vara beredd på det i sin tolkning.

Jag gör ett gäng olika tester och är lagom trög på vissa, lagom smart på andra.

Sist ger han mig en lista med 50 ord som man bara ska läsa högt. Han förklarade, som till alla, att om jag var osäker på hur ett ord uttalades kunde jag gissa. Vem får alla rätt, inklusive ett ord jag aldrig hört/sett, på latin dessutom, men jag uttalar det rätt ändå. Det delprovet brukar de använda eftersom såna resultat brukar överensstämma med begåvning. Och född i min familj och med de ingifta vi har, och Rob, plus med Mikael och min nya familj, där alla också är extremt smarta, så är det lätt att jag känner sig som den som inte hänger med, inte fattar, inte hör, den de får förklara reglerna för en gång till mitt i spelet och så. Och när jag pratar med Mikael så pratar jag så som jag orkar, dvs jag anstränger mig inte som om det vore en jobbintervju. Och då vet jag såååå ofta inte vad saker heter, fattar inte hur man öppnar, stänger, släcker, sträcker, smäcker, ja ni fattar.

Så det var så GÖTT idag att min begåvning slog i taket! Bra gjort av en som kan titta på bilderna i en inredningstidning och en dag senare titta på samma tidning och vet inte om jag läst den. Jag fick lite självförtroende idag, och det var så härligt! Det gjorde mig lycklig. Det är meningen att man ska göra saker man är duktig på. Det skapar något gott hos människan, så man inte är ute på stan och okynnesvåldtar eller slår ner folk för att man inte gillar hur de ser ut. Fick alla de här människorna, ja, ungdomar är också människor, chans att prova på saker och hitta nåt de verkligen är bra på och/eller brinner för, skulle de inte ha lika mycket anledning att drälla på stan, för de är hemma och BYGGER SIN EGEN GITARR. Färgar kompisarnas hår kanske. Flätar afroflätor. Att känna att just jag duger till är fantastiskt.

Kan inte alla som ser det här tänka efter i morgon om nån gör nåt bra. Och säg det då till dem! Jag tror att man kan skapa en revolution av välmående!

Det förbjudna, det underbara

Med en sån rubrik kanske ni förväntar er ett annat sorts innehåll. Men, nej, leta vidare, det här är ingen sån blogg.

Men jag har sett nåt underbart idag och ska göra nåt förbjudet, berätta om det.

I korridoren utanför psykologen på Sköndal som jag var hos idag gick jag bakom en tjej med blont hår. Jag säger inget mer, jag KAN inte säga nåt mer, för jag är ju observant som ett blindstyre. Men jag såg en sak som man känner igen. Håret längst upp/bak, jag tror inte det heter hjässa, var lite tillplattat på ett sätt som det bara blir om man ligger i sängen mycket. Eller soffan. Jag kände mig med ens som om vi hörde ihop på nåt vis. Hon är som jag.

Jag har förresten en helt annan frisyr efter sex timmar i soffan ikväll än framför spegeln. Bedhead är en term jag verkligen tycker vi ska vara med och uppvärdera, nu när vi fått de unga med oss, som behöver produkter för att se slitna ut som vi. Bara så ni vet, ni som inte är så med, det finns nu alltså ett hårvårdsmärke som heter Bed head. Men det är inte för oss som vill ha bort bed head:et. Där föll den jämförelsen. Nog så. Trött. Borde andas lugnt. Farväl!

Artikel

När jag drömmer om att bli författare tänker jag alltid att jag ska skriva under pseudonym. Och ni anar inte hur många fantastiska pseudonymer jag kläckt ur mig genom åren! Men det där att sitta i tv-sofforna är för marknadsföringssjälar, eller extroverta om ni vill. Jag vill helst sitta inlåst i ett torn och skriva. Nja, inte inlåst, och inte i ett torn, men gärna med en författarkollega bredvid/mittemot mig som man går och äter lunch med.

Men, jag vill inte bli känd. Jag vill så gärna inte bli känd att jag är lite nervös för att jag nu är med i Må Bra (nr 12 som kom idag). Det hjälper ju inte att jag ser mastodontiskt fet ut på den ena bilden. Men ni kan ju se själva. Eller köp ett eget ex. Jag loooooovar att ni kommer att kunna se bättre om ni köper tidningen!

Om ni kan hitta något snällt att säga får ni gärna göra det. Jag tigger inte beröm, jag är bara väldigt nervös. Fast artikelförfattaren gav mig årets finaste komplimang i dag. Jag får försöka andas och tro på mig själv.

(P.S. Soffan kommer från Mio/Blocket, gardinerna och mattan är ikea, så även golvlampan, de mörkblåa kuddarna H&M Home och de andra Jotex. Jotexkudden var för övrigt i ett inredningsmagasin jag läste igår. Då känner man sig nöjd. "Jag köpte den innan varenda stylade lägenhetsannons hade den." So not gonna happen. Men jag tackar för det lilla, en prisvärd toile de jouykudde som sen blev hypead i tidningen. Blusen är också H&M fast från Tradera. Sminkning, egen, och så synd att jag bara ligger på håret för det har Vannas mamma gjort görfint. Funderar på att ta familjefoto, ja, avec Michel et moi. Vet inte om jag vågar några fler foton. Kanske om man skär av fotot under munnen så att inte hakorna kommer med?

Det jag ville säga med den där ohejdade reklamen förut var att jag vet att det inte brukar gå till så, men ni får gärna skicka mig nån liten rabattkupong eller så. Jag vet att jag bara har drygt 100 läsare om dagen och det ligger inga stora pengar i de sponsringskontrakten. Men femti spänn i rabatt? Ok? Jag står på Eniro. Tack på förhand.)

Dagens ME-nyhet

Författaren Karin Alvtegen, vars gammelfaster var Astrid Lindgren, har varit med i Malou efter 10 och berättat att hon har ME sen fyra år tillbaka. Klippet finns att se på här. Jag har inte sett klippet själv, hon säger att det var jobbigt att inte bli trodd, och det vet jag inte om jag klarar att lyssna på just nu.

Bob Dylan kommer inte...

... till Nobelfirandet och en kolumnist var upprörd för att det urholkar litteraturpriset. Jag håller inte med. Rättare sagt förstår jag inte vad som skulle urholkas. Ni får gärna förklara, jag är i shoppingkoma.

Jag har nämligen kollat på klänningar på Asos. Och faktum är att man skulle kunna hitta en där som de inte skulle slänga ut en från middagen om man hade. Det är ju bra att veta tills när jag själv ska ta emot nobelpriset i litteratur. Och ja, då har det nog sannerligen urholkats.

Jag är inte på tårna med modet så som våra prinsessor är, men jag tippar på att de mer normala gästerna kommer att ha mycket spets och sjalärmar. Inte på samma gång, men det är de enda förutspåelser jag kan klämma ur mig.

Dagens äktenskapstips

Julblomster

Vilken är din favorit?
Finns det nån som inte platsar?

Gör det själv inför julen

De här fastnade jag för för att de är så naturliga.

Sen funderar jag väldeliga på ett julpynt som jag inte kan bestämma mig för riktigt. I original ska man ta några gamla bräder och spika ihop dem till en sorts kvadratisk form, som när man lägger golv ungefär, och sen spika fem spikar i och knyta ett sidenband mellan spikarna så det blir en stjärna. Sorry, det hade varit så mycket enklare om jag hade en bild.

Men jag är inte mycket för gamla bräder och inte att lämna det rått och vädrat, med saker som sticker ut längdmässigt. Så har jag tänkt på att göra det med brädgårdsspill och få exakta kanter i obehandlad furu. Men jag är ingen furutjej, även om jag skulle ääääälska lukten! Så jag börjar tänka på andra material. Marmor vore coolt och en kvadratisk marmorplatta går väl att få tag på. Men spika i den, nja, och att hänga upp den kan också bli svårt. Så vad har vi för material? Jag tänker på såna där plastrullar med tryckt mönster, det finns alla slags trä och faktiskt marmor också, nu när jag tänker efter. En grå marmorkvadrat med fett med sidenband. I grått. Tråkjag. Men fy vad fint. Då kan man ju ta en spånskiva bara, och klä den med marmorplast. Fast då går spikarna rakt igenom för spånskiva är tunt. Och om man måste limma på träkanter på baksidan blir det plötsligt för jobbigt. Det går bra på tv att bara såga lite, när man har rum, maskiner och allt färdigt och förberett.

En annan grej är att jag vill ta en teckning som N har gjort och rama in den och sätta på vardagsrumsväggen. Fast det har inget med jul att göra, jag bara vill göra det.

Dagens julstil

Jag tyckte det var mycket vackert att se på, den gången jag firade de första veckorna i december i USA. Men i ärlighetens namn har vi som svenskar inte tillräcklig tolerans för glitter. Vi tål inte att det är hur mycket grejer som helst i granen, så man knappt ser granen. Och på Pinterest brukar saker vi tycker är fina stå benämna som enkla och skandinaviska. Visst, jag köper att rött kan vara fint på jul, men jag är ändå tveksam. Det är svårt för mig att bestämma mig för var på skalan mellan ren och kitchig som jag vill ha min jul. Här är i alla fall några bildliga tankar om saken.