Gift med en ingenjör

Trodde min blodtrycksmätare hade slut på batterier så Mikael köpte nya. Den funkade en gång av fyra. Error-meddelandet betyder Blåser inte upp sig ordentligt, och jo, det märkte jag själv. Den orkade inte blåsa upp mer än till 40, förutom den enda gången. Så så hade jag börjat titta efter en ny. Min sköldkörtelläkare vill egentligen att jag ska ha en som noterar oregelbunden puls. Jag mäter blodtrycket morgon och kväll medan jag höjer medicinen så jag vill gärna ha en mätare som funkar just nu. Annars äter jag ju två blodtrycksmediciner och vet att jag har normalt blodtryck. Men det räcker ju att kolla nån enstaka gång, behöver inte betala 7-800:- för att ha en hemma. Men nu under inställningen av medicinen är det ju extra viktigt. Så jag tänkte köpa en Omron (det pålitligaste märket) med varning för oregelbunden puls.

Men min man tyckte inte att vi skulle nöja oss med det tillvägagångssättet. Han vill hellre köpa en motorcykel än en blodtrycksmätare så han tog på sig att laga den. Han är ju trots allt medicinteknisk ingenjör. Och wow, vilken insyn i hans hjärna jag fick. Väldigt annorlunda än min.

Efter att ha testat den på sig själv ett antal gånger inklusive att sätta manschetten lite olika och kolla noga på den trycka bildbeakrivningen som står på manschetten om exakt hur den ska sitta, skulle han felsöka den. Han tog loss fästet mellan slangen och mätaren och inspekterade det noga. Sen blåste han själv i det pyttelilla munstycket och tog i så hårt att han blev röd i ansiktet. Jag fick ställföreträdande migrän av att bara se honom! Men han fick inte ont i huvudet, sa han. Sen blåste han och höll andra änden av slangen, med manschetten, mot ansiktet när han blåste och kände då luftdrag. Aha! Slangen läcker vid fästet!

Han började med att fylla diskhon med vatten och stoppade ner manschetten som han satt runt en pet-flaska, samt början eller slutet på sladden, vilket man nu vill kalla det för, och satte sen på mätaren. Det var ju samma teknik som laga cykeldäck men jag hade aldrig kommit på det själv. Den klarade inte av att blåsa upp manschetten, som vi ju visste, och det kom massor av luftbubblor precis vid fästet till manschetten. Som han ju visserligen hade räknat ut redan. Men två bevis är bättre än ett.

Då kramar han ur manschetten så hjälpligt han kan och tar fram en sprättare ur syskrinet. Han visste var den fanns för tydligen har han använt den förr. Sen sprättar han först loss en bit av kanten så han kommer åt stället inuti manschetten där slangen är fäst mot nåt som är en ballong. Den inspekterar han noga. Sen letar han upp plastlim (ja, det finns fler lim än Karlssons klister, limstift och textillim!) i en flaska med lång, smal nos, typ som man bygger modellflygplan med. Det är för mycket väta så den fäster inte, men han torkar och limmar sen.

Idag har det gått 24h och limmet har torkat. Han testar men tyvärr läcker den fortfarande. Jag hade en idé om att sätta silvertejp på slangen, men enligt hans analys var läckan inte på den del av slangen som sitter utanför manschetten utan inuti själva manschetten, och det går inte att stoppa dit silvertejp när inte hans finlemmade klister lyckades.

Men wow, vad folks hjärnor kan vara annorlunda än min. Jag hade bara tänkt att nu är den sönder. Men man köper ju inte en ny bil när nåt går sönder, man lagar den. Jag har bara aldrig sett på tekniska saker som nåt man kan laga.

Jag har däremot stoppat strumpor. Apropå laga saker. Eller en gång trampade jag på en glasbit så att jag fick ett jack i strumpan (och foten, som inte behövde sys), som var ny. Och det sydde jag igen med små stygn. Det är ju all skillnad mot att fläta igen ett runt hål på hälen, sånt gör ju ingen längre. Och det är verkligen irriterande att ha på sig stoppade strumpor. Jag får spel om tåsömmen har en lös tråd som är för lång.

Strumpor är annars en av sakerna jag saknar mest med att inte bo nära Ullared. Och slipsar. Och hygienartiklar. Och batterier. Och såklart kläder och väskor och när det begav sig, DVD:er och CD:ar. Och böcker, och påslakan och överkast och badrumsattiraljer och heminredning. Och spel! Min epilator är från Ullared och det är nog förresten min fön också. Då har de verkligen varit värda sina pengar! Jag önskar mig faktiskt en Ullaredstripp, men jag vet inte hur det skulle gå till. Och fy bubblan för att åka elrullstol där. Att gå på sina egna ben bland alla kundvagnar är illa nog ju! Och vad dåligt man skulle se om man satt ner, och vad svårt man skulle ha att nå grejorna. En gång var vi där typ vid 16-tiden och det är knepet! Då har alla åkt hem och det var hur gott om plats som helst. Om man sover över kan man gå två dagar, sent, om det inte räcker med tid med en dag. Mamma fick förresten migrän av ljudet av alla kundvagnar mot kakelgolvet. Mikael har bara kallat mig för Kristina (hans ex) två gånger tror jag, och en gång var när vi packade in Ullaredskassar i bilen. Utmattad man som har shoppat i timmar, det är rätt bra orsak att glömma vem man är gift med.

Jag har i alla fall blivit påmind om att jag är gift med en ingenjör. I hemlighet tyckte jag som 16-åring alltid att killarna som gick teknisk var lite hetare än de som gick natur. Så det blev 😍.

Tveksam

Newport har rea och de hade ett påslakanset som var sänkt med 70% till bara 417:- för två påslakan och två kuddfodral. Och 75:- i frakt. Ordinarie pris 1390:-. Jag har aldrig köpt nåt på Newport, det brukar inte vara i min prisklass. Och påslakanset ser bara sådär lagom fint ut. Jag gillar ju egentligen mer mönster. Men jag har nippran på påslakan, älskar att variera. Nu har vi tre sorter som vi varierar mellan, och ett på jul. Så jag behöver ju inte ett till. Men 70% rea tilltalar mig så grymt mycket. Och kanske är det faktiskt väldigt skön kvalitet på dem? Vi hade ju räknat med att Mikael skulle ha ett jobb nu. Han har ju fullt upp med typ fyra olika jobb, men det är inte samma som att få en heltidslön varje månad som man kan lita på. Så det är lite illojalt att köpa påslakan som vi inte behöver och som inte är de snyggaste jag sett men ändå lockar mig.
Nu har jag bestämt mig för att inte köpa det. Det verkar inte lockande med knappar på örngottet. Jag ligger ju jämt på sidan så skulle få knappar i ansiktet.

Fast å andra sidan så ser ju tyget ut som en snygg skjorta och heter Windsor. Tänk om det blir mitt favoritlakan nånsin?

Och tänkt om jag velar så länge att det tar slut?

Nu räcker det!

Corona kan vara luftburet.

Det smittar förmodligen utan symptom.

Mikael hade 35,5° igår.

Just när jag hade fått kontroll på känslorna kommer det nya nyheter.

Och jag blir fullkomligt livrädd för att hamna på Älvsjömässan. Man kan inte ha hörselkåpor hela dygnet, det gör för ont. För att inte tala om tre veckor.

Och så plötsligt inser jag att om jag blir sjuk lär de inte släppa med Mikael. Så vem ska vara förnuftig och vettig angående hur man berättar om ME:n? Eller ta till med storsläggan om de ignorerar den och skadar mig. Då behöver min man säga ifrån för jag gråter ju bara av tanken. Har förmodligen PTSD av vården så att tala för mig själv till stressad värd låter så svårt så jag nästan får andnöd av att skriva om det.

Jag önskar mig mer än när annat att Mikael ska haft Corona nu i veckan och att det skulle finnas ett snabbtest som sa ja, han är immun. Då skulle jag inte vara så orolig för att bli smittad själv. Eller att han skulle ligga inne i tre veckor och jag skulle lagat mat själv?!?! Idag öppnade jag bara en sån där plastkorv med stuvad spenat och värmde, resten hade Mikael gjort innan han behövde åka iväg till sina gamla damer och hjälpa dem med datorn. Och sen låg jag helt däckad och grät av trötthet.

Min blodtrycksmätare verkar vara död och inte bara har fått slut på batterier. Ska köpa en Omron som varnar för oregelbunden puls. Det låter som 700:-.

Skulle köpa mediciner. Mer än hälften var tillfälligt slut.

Förutom den viktigaste av alla, som jag ser att den inte kommer 200531 utan 210531. Om inte nån har skrivit fel. Jag blir inte lugn förrän jag pratat med apoteket, och kanske är det inte slutet på paniken utan början. Jag är rejält ynklig idag, till både kropp och psyke. Men min själ mår strålande! Synd bara att det inte är den som bestämmer. 

Hoarders, die!

Jag går in och kollar läget med jämna mellanrum på mina mediciner och ser om det är dags att hämta ut nåt och om eventuella nya recept har kommit in.

Hade ett litet gräl för ett tag sen med en kille som hade köpt upp ett års lager av sin medicin och dagen efter var de slit och folk som var ute i sista sekunden skulle få vara utan medicin i två veckor.

Staten reagerade, men för sent. Nu får man inte lov att hamstra mediciner längte. Men det har ju folk tydligen redan gjort i en månad och nu är saker slut på riktigt. Så too little, too late. För vad hjälper det nu??? Jag skulle köpa två mediciner på måndag, varav jag bara har nån vecka kvar av den ena. Restnoterad, generiska alternativet slut hos tillverkaren. Beräknad tillgänglighet 0531. Fattar ni, närmare två månader utan en medicin som jag verrrrrrkligen behöver. Fyra dagar utan den i höstas drev på sömnångesten som det värsta ånglok. Fy bubblan. Måste in och kolla på Fass om den finns i 10mg som jag kan dela på.

Hoppas att ni som har hamstrat mediciner känner er nöjda med er själva. Förra gången jag inte sov under en lång period, ca en månad, blev jag suicidal. Det känns väl skönt att göra så mot andra. Bara ni klarar er ett år på era mediciner.

Lika som bär

En liten blomsterkrans?

Ibland tycker till och med jag att lagom är bäst snarare än more is mote. Men på nåt sätt är det ändå vackert, på ett konstnärligt sätt, som Frida Kahlo men utan mustaschen.

Mammas fel

Hon sa Du skulle väl inte tacka nej till en fralla. Och nej, det skulle jag verkligen inte. Efter det gick det bara utför.

Sådär beige

Jag är ju en färgperson snarare än en grå eller beige person. Men det finns undantag. Ibland kan det vara så stiligt som en smocka. Den sista bilden alltså. Fullkomning. Och den där kragen, och sidentyget. Man kan bli kär i en bild!


Dagens fråga

Vet ni vad Nizam of Hyderabad är?

Det här halsbandet som blivande drottning Kate hade på sig nån gång.


Jag har aldrig haft på mig ett halsband som heter nåt. Det är ju inte som att Ikeas grejer heter saker. Men nästan. Nästan inte.

En sån dag...

Drömmer jobbiga drömmar och vänder mig i sängen 15 gånger. Värdelös sömn. Vaknar supertidigt men vet inte om jag sovit för lite för jag vet inte vad klockan egentligen är efter sommartidsbytet. Kollade på Pinterest tills jag inte orkade mer.

Gick upp. Började göra mig lite i ordning. Öppnade ytterdörren för att vädra ut torrschampolukten. Naken. Utan att titta i fönstret först. Nån var utanför men han bar nåt och jag flög bakåt så tror inte det gick så illa.

Försökte ta på mig behån utåin och fattade inte hur hyskorna kunde ha bytt håll bara för att man tvättade den.

Kollade lite på Vem vet mest med Mikael. Slutsvaret var panflöjt och Mikael frågar Visste du inte det? Ö, vadå, jo. Fattar inget. Du tittade på mig som om du ville se om jag kunde svaret. Gjorde jag? För en sekund sen men det har jag glömt och vet inte vad jag menar. Jag är helt förvirrad och Mikael frågade om jag verkligen var vaken.

Sen reste vi oss och han såg att jag hade lagt frysta laxbitar i varmvatten på tining. Men vi måste ju kolla ifall vi har nån färsk mat i kylen först. Va? Du är verkligen inte vaken.

Ja, men det var inget i kylen som nästan var dött så då gör vi laxen.

Då öppnade jag förpackningen och la fyra laxbitar i formen och jag slängde paketet i soporna. Men vad smutsig dörren bakom sopkorgen är. Jag sprutar medel på dörren. Och laxen står fem centimeter över dörren. Ser sprutade droppar i formen, sköljer av fiskarna och lägger tillbaka dem. I formen som jag inte sköljt av. Men jag orkar inte mer. Vi dör inte av lite rengöringsmedel. Bara det inte smakar Ajax. Eller det generiska märket vi har.

Gör en pestoblandning av turkisk yoghurt och pesto och breder över laxen. Ställer in den i ugnen.

Men jag har ju inte saltat å pepprat fisken. Vem bryr sig. Klipper upp en tetra med svartvk börsdricka för att svälja mediciner med. Samma sax som jag öppnade fiskförpackmingen med. Jag måste ju ha sköljt av den. Måste och måste. Men inte blir man sjuk av nanopartiklar av rå fisk?

Jag klarar inte den här dagen mer.

Jag tänker i alla fall inte hälla av potatisen eller ta ut den varma formen ur ugnen. Det är en olycka som väntar på att hända.

Nu ska jag resa mig. Klockan ringde. Nån som sätter emot att jag kommer att glömma att jag är klantig idag och i alla fall hälla av och ta ut? Lättförtjänta pengar. Eller svåra. Fattar inte om låga odds ger mycket eller lite pengar. Ska inte gå nära några knivar idag.

P.S. Vi har fått nybakade bullar (tack mamma). Inget annat spelar nån roll.