Äntligen en bra valaffisch

MaNa har hittat denna roliga valaffischbilden. Plötsligt vill jag verkligen rösta.

Mikael och jag har bestämt oss för att göra en sån där, vad heter det, barometer! Vi ska diskutera frågorna så att vi går på djupet. Han är inte lika politiskt säker den här gången, jag får rätt parti på de flesta barometrar, rätt som i det jag har bestämt mig för att rösta på. Och parkerna hamnar i en fin ordning med 2:an som mitt andra angernstiv osv. Vilket väl betyder att jag är insatt i frågorna och röstar så som jag borde rösta enligt de värderingar jag har. Men jag har inte bestämt mig i regionen och inte heller i kommunen.

MaNa har varit och röstat idag. Jag blir så glad oavsett om folk röster helt "fel.' Säger inte att hon gjorde det, utan fortsätter bara tanken att jag blir glad när folk röstar. Folk som tar sitt ansvar och försöker göra så att de man tycker är vettiga ska få styra landet är beundransvärda. Och jag har lärt mig så mycket genom det system vi har i Sverige med många partier, att människor behöver inte vara dumma i huvudet för att de har fattat vissa saker fel, som man själv tycker. Alla gör ju detta för att de tror att ett sätt är bäst och nyttigast för landet. Och tvärtom mot i USA där det är väldigt polariserat mellan de två enda kandidaterna och deras parti, så rör det på sig i svensk politik, vänster är alltid vänster och höger alltid höger, men ändå rör det sig lite. Gamla konstellationer kastas, nya görs upp. De flesta kan samarbeta med de flesta. De två partierna på yttre kant kanske aldrig kommer att samregera men konstigt vore väl det. Märkligt nog har båda partierna på varsin kant problem med -ister i sina medlemsregister, i detta fallet kommunister och nazister. Men även folk som röstar på något av dessa problematiska partier kan vara fantastiskt trevliga människor som du skulle vika dig dubbel för att hjälpa. Och som kanske har räddat livet på dig. Det är svårt att älska och respektera politikerna generellt, men låt oss aldrig följa deras exempel och behandla varandra som de gör. Människor förtjänar bättre. Du också, oavsett vad du röstar på faktiskt.

Experimentera

Jag vaknade efter nästa til timmars sömn men var så trött att jag var tvungen att vila i en halvtimme innan jag orkade öppna ögonen.

Det är lätt att en sån upplevelse uppleva som frustrerande.

Men hur ska jag vrida det här blogginlägget och därmed mig själv på ett sätt så att jag kan få ut nåt bra av händelsen?

Jag får experimentera. Funkar det att tänka att jag är glad att jag får sova ut varje dag? Lite. Eller att jag inte har barn som väcker mig. Eller behöver gå upp till ett jobb. Det skulle jag gärna göra men när det nu är som det är är jag glad att jag inte behöver tvinga iväg kroppen nånstans.

Mera då? Jag har en skön säng och vaknar sällan med ont nånstans. (Jag säger inte nåt om hur länge det varar.) Jag har tid att göra ingenting. Och faktiskt, men det kom jag inte på själv för jag blev bara arg och ledsen, så kan man ju tänka på lika mycket inredning, mode och älskade barn som vid vilket annat tillfälle som helst.

Mikael säger att han är bra på att ta saker som de kommer. Det har han rätt i, jag är mycket mer neurotisk än han. Och jag hoppar fort till en känsla men kommer inte på att man inte måste stanna i varje känsla tills den har levt sitt liv och skrumpnar bort. Man kan välja att känna en annan sak. Gå vidare. Möt det som kommer men bestäm sedan aktivt vart jag vill gå.

Nu vill jag gå upp och stoppa in handdukarna i torktumlaren så Mikael har nåt att torka sig med imorgon när han ska till jobbet. Men jag har precis för mig att det låg en burk med Texas Pecan i frysen. Jag känner mig lite febrig (det är väldigt sent för det) så jag passar på att undersöka om jag såg i syne. Vill så ofta äta när jag tagit Stilnoct. Tydligen är det vanligt att vilja äta när man tagit den.

Så farväl, comrades. Tills nästa gång. 

Årets badbrud

Det var ju kokhett ute idag, 29° klockan 17. Mikaels semester är snart slut och på söndag stänger de handikappbadet på Stora Sköndal för säsongen. Så jag bestämde mig för att trotsa kroppen (jag hade fått feberkänning igår av att duschas, så det var inte ett lätt beslut) och ta tillfället i akt att bada. Har inte gjort det på ett par år för att det var så svårt att få tider under covid men nu är det fritt fram.

Och hjääääääälp vad ljuvligt det var! Jag simmar bara under den där avgränsaren mellan lek och sim så det är inte superjobbigt. Tar trappan ner i vattnet och håller mig i handräckena. Och sen ligger jag bara och flyter. 

Det är nåt närmast religiöst med upplevelsen att sänka ner hela sin kropp i vatten. Jag blir så fantastiskt lycklig. Njuter nåt så ohemult. Och sen har de en lift som de hissar upp mig i och så kommer Mikael med elrullstolen. Idag klädde jag inte ens av mig utan tog bara på mig morgonrocken och väntade i rullstolen medan Mikael bytte om. Så det är väldigt anpassat och det gör all skillnad. Jag kunde knappt gå från baksidan av bilen till passagerarsidan, det är väl när man kommer upp ur vattnet så är man plötsligt så tung. Men det gick bra. Mitt korta hår har inte ens torkat än men det är jätteskönt med en kall skalle i det här vädret.

Det var häftigt också att se Mikael i vattnet. Jag glömmer ju att han är som en säl. Hade inga glasögon på mig och när det kom nån crawlande mot mig så minns jag att jag tänkte att det var en simmare, inte en vanlig människa. Och sen såg jag att det var Mikael. Men han fick sluta crawla, han fick ont i hjärtat. Men lite försiktigt bröstsim gick bra. Och han ser så väldigt vattenvan ut, då ser jag att han har levt i vatten i många år men som jag inte var med om. Det sitter kvar.

Sen är det en sak man får på köpet och det är att se badplatsen och sjön som är bredvid poolen. Brygga och barnfamiljer. Jättemysigt.

Förra gången jag badade där kom jag plötsligt på hur mycket tåbira det finns i den där poolen, och barnkiss antar jag. När jag dök ner i vattnet på leksidan innan jag skulle vinschas upp så kom jag på det igen. En hel sommars lös hud. Men då är man tacksam för klor.

En som Mikael pratade med sa att det aldrig varit så varmt i vattnet som idag. Det tror jag på, men även i början av sommaren är det badkarsvarmt där. Hela poängen med handikappbad.

Jag hade glömt hur mycket jag älskar att bada. Ska skriva upp det överst på listan för nästa sommar. Jag är en ny människa.

P.S. Det är dock riktigt sorgligt att åka precis förbi Sköndals ME-mottagning som var så fantastiskt bra och veta att den är nedlagd. Är väldigt onöjd med den ME-vård jag får av annan vårdgivare.

Det kallas adverb

ALLVAR?!?!?!?!

En beskrivning av ett substantiv är ett adjektiv, en beskrivning av ett verb är adverb och slutar på-ly. Jag tänkte att det var superironiskt skrivet men kommentarsfältet var fullt med vacker citat.

Vi är rika!

Det som göms i snö, heter det. 

Vi har fått stopp i vasken så Mikael rensade rören idag. Ni anar inte vilken guldgruva han stötte på som ingen av oss kom ihåg eller ens har sett när vi öppnat dörrarna under diskhon de senaste åren: massvis med plastpåsar från mataffären från den tiden när man hade råd med inte bara elen utan även matkassen!

Ni anar inte hur det kändes att titta på alla påsarna, både M och jag knyter en knut på påsarna och det är väl ett tecken på att vi är gjorda för varandra. Och nu är vi dessutom rika.

Man kan inte begära nåt mer.

Jo, det kan man verkligen. En riktig skitdag idag. Men nu börjar huvudvärken släppa efter både en Treo som inte hjälpte och sen en triptan. Om jag inte rör mig känns det ok. I huvudet alltså. Resten ska vi inte prata om.

Men faktiskt, känner mig väldigt nedstämd idag, mest för massa saker som är jobbiga. Men så fick jag komplimanger av en jag inte känner. Och så skrev en i en ME-grupp att vi skulle säga fem goda egenskaper vi hade, och det var inte lätt. Jag har ju mina vanliga problem men de blir inte precis bättre av att ha ont och att saker är onödigt jobbiga. Men jag bestämde mig för att hur lång tid det än tog så skulle jag skriva fem starka sidor hos mig själv. Jag tror jag skrev rolig, omtänksam, snäll, tålmodig, tacksam. Är det inte ironiskt att jag skrev tålmodig och tacksam? Men jag känner att jag har blivit bättre på båda. Och det krävs rätt mycket tålamod för att leva som jag gör, och jag klarar ju det, dag ut och dag in. Så jo.

Där sprack logiken

En överentusiastisk amerikansk tjej som heter Shea Whitney gör videor om hur man blir snyggare, typ vilka kläder som är omoderna osv. Hon gick nu igenom tio skönhetsprodukter som man ska undvika, där en var deodorant med aluminium och vad man kan använda istället. Det vet jag ju lär ska vara farligt. Men jag vet inte om det är sant eller att det faktiskt är så små mängder och som inte ackumuleras i kroppen som folk säger.

Vid ett tillfälle sa hon att vad det nu var kunde innehålla kamfer, och menade att det ju är så dåligt. 

Jag var faktiskt tvungen att googla på kamfer, för i mitt sinne så är det typ gammaldags liniment. "Kamfer och lavendel", sjunger Kristina från Duvemåla, "det luktar hemma". Men kamfer är förbjudet i USA. Numera finns det främst i typ tigerbalsam. Så nej, det var inte så farligt som hon trodde. Men man kan döda nån med 4g. 4g Alvedon kan man äta per dygn. Så ok, det är väl inte nyttigt.

Men sen kom det fullständigt dödande slaget.

Hon sa nämligen att våra naglar inte alls är döda utan de lever. "Det är därför det gör så ont när man river sig i naveln."

FAKTA! Naglarna går utmärkt att klippa och det skadar ingen känsel och folk hsr klippt naglarna i tusentals år. Nej, det gör inte ont att klippa av naglarna. De lever inte.

Och vad som gör ont om man river i en nagel är inte att nageln går av, i och med att huden som nageln sitter ihop med har känsel och lever. Innanför den där vita kanten på naglarna sitter ju nageln ihop med huden och river man in dit är det huden som gör ont. 

Detta låter fullkomligt självklart för mig. Så självklart att jag undrar om jag har lika mycket fel som hon?

Nej, läs själva på Wikipedia. Naglar är döda celler.

Det här är dock ett väldigt levande uttryck för mig. Önskar verkligen jag hade kapacitet att måla naglarna. Just denna är Bahama Mama från Essie. En absolut favorit färg. Men den är lite tunn och behöver målas flera gånger, sånt har jag inte tålamod för. Orkar inte sitta upp för att ett lager ska torka. Men man kan beundra det ändå!

Smart knep

Min kompis Humlan som ni känner från kommentarsfältet kom med ett sånt bra tips härom dagen om att somna. Man skulle tänka att man inte ska somna. Det är ju typ det jag gör jämt och inte funkar det särskilt bra. Men jag läste hela artikeln och tror jag fattar nu.

Man ska säga sådär till sig själv som en del gör med barn: Du får absolut inte äta några grönsaker. Dvs man ska säga till sig själv att vad som än händer så får man absolut inte somna, man får inte ens blunda. Typ så.

Och vips så vill man absolut somna! Ens egna usla ångestsömn är plötsligt ett fantastiskt alternativ som man är jätteglad att man har.

Konstigt hur en liten förändring av tanken kan åstadkomma nåt sånt.

Jag har inte haft sömnångest på länge så jag har inte haft chans att prova knepet än. Men jag tror absolut det funkar, det kändes som det bara av att jag läste artikeln. Jag tog två Stilnoct på hotellet första och andra natten och första natten hemma också och det verkade vara nog för sen har jag sovit som vanligt även om jag fortfarande mår sämre än vanligt på dagarna. Så ingen sömnångest här. 

Idag fick jag feber och jag tror det var för att jag satt upp och åt i torsdags. Men det var väldigt försiktig feber och den höll bara i sig två timmar. Och idag har jag varit på dåligt humör men har klarat mig utan Treo. Och på måndag får jag ta migränspruta.

Så allt är under kontroll. Allt utom mina vårdgivare, men det vore väl för mycket begärt.

Finn fem fel!

Det här är från menyn på min favoritrestaurang här i Vh. Och ja, det är en restaurang, ingen förortssylta. Den ser ut som en sylta men serverar mat som passar till stärkta servetter.

Men stavningen är visst inte huvudsaken.

Hur många fel hittar ni?

Rätt svar, eller nej, vad jag hittade och det behöver ju absolut inte vara rätt, följer nedan.

Jag fick det till 14 anomalier. Hittade ni fler?

Och visst blir man sugen!

Vilken semester!

M fixade en timme extra så jag sov till 12.15. Jag hade trott att jag skulle försöka duscha då men det var ju bara att glömma. Jag fick på mig kläder och slet ihop mina grejer och tog mediciner. Det var nog.

Men sen tog vi den norra vägen hem och gjorde en avstickare till Mikaels mamma på Vreta kaningård. Där var också Mikaels syster och det var så roligt att träffa dem! Vi satt och drack isvatten i hammocken och jag blev helt hammockfrälst. Sen plockade Sussi några blommor från trädgården som vi fick med oss hem. De ska flytta därifrån till ett enplanshus och inte ha kvar kaninverksamheten.

Sen mindes jag att det finns en godisaffär med oerhört många sorter i Enköping. Man vill ju inte ha alla 1000 sorters godis som finns men det var jättekul att gå och välja. Vi tog varsin påse och de var stadiga bruna papperspåsar som grönsakshandlarna använder, typ som potatispåsar. Och det behövdes, Mikael köpte ett kilo och jag 1 1/2. Mina favoritgodisar köpte jag kanske tio av och en del andra bara en enda. Men det blev väldigt mycket godis ändå! Lakritsdumle var den bästa överraskningen, det brukar vara svårt att få tag på. Ovanligaste godiset var nog tre små mini-Ritter sport. Söta som bara den.

Sen när vi kommit till Stockholm behövde vi tanka och då närmade sig klockan fem och jag började bli hungrig. Jag hade visserligen fått en köttbullemacka av Mikaelr till frukosten den var inte kvar i magen längre. Så jag föreslog att vi skulle tanka på Circle-K för de lär ha Pizza hut-pizzor. Men eftersom vi hade pratat om KFC härom dagen så åkte vi dit, det ligger i Bromma. Det har jag ju inte ätit sen jag var i London, så det var riktigt roligt också. Och när vi satt parkerade och åt med dörrarna öppna luktade det natur. Så hela dagen idag blev en utflyktsdag med många roliga delar.

Vi var hemma vid halv sju. Klockan sju fick jag ett paket med bud och på samma gång feber. Måste komma ihåg att ladda min klocka för att jag har tappat väckarklockan på golvet och hittar den inte, och om klockan på armen också är död vet jag inte när jag somnar och vaknar. Annars kan jag låta allting ligga kvar i väskan och bara vila.

Jag är väldigt glad att vara hemma. Det har varit tufft med feber fyra gånger på tre dagar. Är alldeles slut men är smockfull av intryck. Det har varit fantastiskt och jag hoppas bara jag hämtar mig. En del blir permanent försämrade av även relativt små ansträngningar (minns att nån sa att de aldrig blev "normala" igen efter en cykeltur) så jag hoppas det går bra men är lite orolig.

Jag har ställt godispåsen så långt bort att jag inte når den utan att resa mig upp. Och det gör jag inte i onödan nu. Det är bra, godis är inte nyttigt när man ska kurera sig.

Men jag är så lycklig. I botten. Ska tänka på att gå dit i sinnet istället för till de känslor som kommer när man är överansträngd och orolig.

Det här har i alla fall varit alldeles underbara dagar!

Sån fin dag

Mikael var på nåt bilmuseum medan jag sov.

Sen åkte vi till Köpings stadsbibliotek. De hade utförsäljning av böcker för 5:-/styck. Google Maps visade en väg men vägskyltarna en annan. Jag var kartläsare (ett av mina mest förhatliga jobb, för att jag är så dålig på det. Och för att Google Maps inte funkar som jag önskar mig. I flera mil igår det stod det att vi skulle svänga av motorvägen vid Kungsgatan. Det syntes inte vad vägen hade för nummer eller vad det skulle stå att vägen gick mot. Det kom upp på skärmen nästan i realtid.) Men vi kom fram, både igår hit och idag till biblioteket.

På väg dit började det regna. Men vem bryr sig, vi ska till biblioteket! Det var så längesen och jag var uppspelt som en bildåre som ska på bilmuseum.

Tyvärr luktade det inte så mycket bibliotek som jag hade förväntat mig. Men jag har några böcker att snusa på i alla fall.

Jag köpte två romaner, en möjligtvis verklighetsbaserad berättelse om cancer. Den andra minns jag inte, nåt med agenter som hoppar av. Sen en Totte-bok som jag längtar efter att läsa med barnbarn. Visst kan Lotta cykla. En barnbok som var tysk från början, kanske är det någon som är känd där. Det var ont om mellanböcker så förutom de tre blev det inget förrän jag kom till de där Lasse-Majas detektivbyrå nånting. Köpte två böcker som jag ska försöka läsa själv. Om de inte är för barnsliga.

Sen köpte Mikael en bok med andliga sånger. De fyra av Lona Sandell var två helt okända och Tryggare kan ingen vara och Blott en dag. Jag köpte en notbok med lätta pianoarrangemang av Stevie Wonder-låtar. Sen köpte jag en pianobok som jag inte ska spela utan använda sidorna om jag gör kort till nån nån gång.

Fick en DVD för en femma också, kommer inte ihåg vad filmen hette men om ni zoomar bilden så ser ni. Den verkar lovande.

Vilket nöje det var! Att välja ut böckerna och glädjas åt dem. Att sen fota dem på sängen är sen gammalt. Man måste visa allt man köpt.

Sen regnade det så vi blev pricklkga. Bara det är ju ett äventyr för mig.

Och sen blev det middag. Så gott! Först delade vi på en skaldjursceviche (som är ett sydamerikanskt ord för skaldjur i limejuice) med avokado och jordgubbar. Sen valde båda entrecôte med grillade körsbärstomater och krossad potatis. De är inte helkrossade utan bara tryckta på. Små, grillade. Grönpepparsås. Vi orkade inte sitta så länge att det blev efterrätt, annars hade de både panna cotta och chokladtårta.

Men faktiskt har vi ätit efterätt redan. Mikael var på promenad och kom hem med lite grejer från Ica, bland annat två bitar passionsfruktstårta. Jag åt det till frukost tillsammans med en pucko. 😂Men han åt hotellfrukost. Tårtan var jättegod. Har man inte bröd får man äta tårta.

Han köpte ett spel på Ica som vi har spelat ikväll. Det var en frågesport om olika naturfenomen och var de kom ifrån. Sen har vi legat och lyssnat på musik och slösurfat. 

Jag vaknade av att jag fick astma idag också. Tog en Stilnoct till och somnade om. Men kände mig ändå rätt ok jämfört med igår. Satt i Marve på restaurangen och fast den inte är superskön satt jag bättre än i stolarna. Det gjorde också skillnad.

Hade ambitioner att parkera Marve i ett hörn men hörnet var så litet att man fick precisionsparkera och det orkade jag bara inte. Så blev den kombinerad staty/behåhållare. 

Packningen imorgon kommer ju att bli väldigt mycket enklare än den där hemma. Nu är det bara att ösa ner allt i väskan. Vi får se om vi lyckas få stanna på rummet längre eller om det är 12 som gäller. Mikael ska se imorgon på frukosten om städaren kan vänta med vårt rum.

Sängarna är enligt uppgift Hästens-sängar. Hästens har huvudkontor i Köping. Jag sov inte dåligt. Men de känns inte helt nya. Kuddarna var knöliga men inte så Ulla att det störde sömnen. Allt lugnt hittills. Mätt och belåten. Och än så länge har jag inte fått feber heller. Hör har vi redan legat på sängarna och väskorna i förgrunden gör väl inte rummet rättvisa.

Det är verkligen trevligt att vara på semester. Men skönt också att vi inte har en flera timmar lång flygresa hem, om fem dagar! Detta med minisemester i närområdet funkar faktiskt! Att detta inte är ett femstjärniga gotell, tror detta har tre, betyder ju att man kan komma undan med att inte klä om till middagen osv. Vi hade bara ett annat par i restaurangen igår och idag bara en man som drack nåt. Jag restaurangen är större men det var en dörr in till oss så allt vi hörde var våra egna röster och skvalmysiken. Det lät som om de hade hittat en Spellista för gråhåriga. You're in the army now och sånt. Sommaren i city 1990. Det var en bra infam låt.

Nu har M på en spellista med älskade musikallåtar. Riktigt bra underhållning. Vilken underbar semester vi har. Och bilen har AC så jag fruktar inte ens morgondagen. Så särskilt.

P.S. Fast där kom febern. Jaja.

Lagom?

De hade 20 grader i Alice springs igår. Inte så farligt, kan tyckas. Men det är ju vinter!

Vi hade väl också 20° igår. Eller ja, det måste ha varit mer för det var skönt med klänning och sandaler.

Men sen var det 13°. Men det må väl vara hänt, klockan 01:11. Jag har kört fläkten rätt på mig en stund för jag blev supervarm av att ta fram mediciner. Det fanns ingen yta som var hög så jag stod och ömsom böjde mig ner och ömsom pillade med saker i luften. Vill inte spilla ut sömnpillren på golvet och krypa och leta osv. Och en medicin tar jag i olja, det är lite pyssel med att få med det. Jag har i alla fall diskat dosmåttet med flytande tvål.

Men jag tänkte inte på att sprita händerna när vi kom in på rummet, och kom inte på det förrän jag hade varit halvvägs ner i påsen med kinapuffar. 

Såg ett avsnitt med Vera. Älskar henne!

Åt förresten en tagliatelle med svampsås som var utomordentlig. Hade gärna tagit en panna cotta till efterrätt men vem orkar sitta upp i onödan! 

Elrullstolen är annars skillnaden på husbunden och inte. Fast hjääälp vad det har varit jobbigt idag. Har haft feber två gånger, det har nog aldrig hänt. Men tack och lov börjar det lägga sig nu, så jag får en bättre chans att sova. Jag har glömt regnjacka men det ska väl inte regna. Då får vi hitta en klädaffär och gömma oss i. Fatta, jag har inte köpt ett klädesplagg i en affär på så många år att jag inte ens kommer ihåg det. Kanske 5-8 år? Bara Tradera, och ibland några behåar från Ellos, och ibland köper jag nya jeans på H&M. De passar mig bättre så jag behöver bara köpa typ två st, förra gången jag köpte jeans på Ellos hade jag nog 20 att och det är ju ett fruktlöst jobb att ta av och på 20 jeans och bedöma dem som nej, kanske, absolut, men vänta, vad kostade de? Senast jag köpte grejer på Ellos köpte jag även 20 behåar och behöll tre eller fyra. Ganska lite utdelning. En var min favorit men den är så hård att jag inte orkar knäppa den själv. Idag höll jag på att ta den men orkade inte, då reste sig Mikael upp och skulle knäppa den åt mig, men då hade jag redan fått på mig en hemmabehå, dvs en som inte har padding utan där är brösten fria att spreta åt det håll de vill. När jag sitter där i rullstol och är så fet att det inte liknar nåt, med hemmabehå på restaurang, minsta möjliga makeup, inte ens några smycken, rouge och läppstift visserligen, men håret ser sorgligare och sorgligare ju längre dagen går... men det är jag. Jag är inte 90-70-90 längre (jag vet att man ska vara 90-60-90 men jag har alltid haft bred midja) men 125-125-125 med hemmabehå, krum rygg, hjärnan har checkat ut och jag hade gärna lagt mig rätt på golvet. Om jag inte gillar den jag blivit, tough love. Det här är given jag fått. Det är mitt nya jag. Och jag ska älska, acceptera och beundra den jag blir för jag är förvånansvärt trevlig fortfarande. Jag skriker inte och hatar världen. Men när nån sätter in en kortkurs de ska läsa på universitetet så blir jag avundsjuk och ledsen och arg. Men jag tror på en Gud som har lovat att såna som jag, som har gått miste om mycket i livet, barn och karriär och hälsa i mitt fall, kommer att belönas mer än det man fick ge upp. Och det tror jag på. Så jag är inte förtvivlad, det har ändå blivit ett rätt så bra liv av det jag har, fast jag aldrig hade valt det om jag trodde jag hade nåt val.

Mikael har haft körlektklner i sömnen. "Så försöker du köra så långt fram det går" säger han i sömnen. Men i ärlighetens namn pratade han om vinklar också. Fast det kan kanske också vara körlektioner. Men han pratade om en rät vinkel och en rak vinkel. Vet inte vad en rak vinkel är, om det inte är 180° förstås.

När jag åt min pasta pratade vi om hur fruktansvärt det hade varit att åka till Gardasjön. Då hade man ju inte ens kommit ur landet på fem, sex timmar. Det är nog slut med utlandsresor för mig. Tills vetenskapen uppfinner trans... Vad heter det när man blinkar och så är man framme?