Zebrarisk

Skulle lägga in ett hårspänne i skåpet i badrummet, och där ser jag förra säsongens brun utan sol. Eller antagligen många säsonger sen, den är nämligen från Oriflame och där har inte Ellen jobbat på många år. Hur som helst tyckte jag plötsligt att det vore en bra idé att smörja in det i ansiktet. Jag är lite för optimistiskt för mitt eget bästa, för jag får ofta idéer som jag tycker är fantastiska. Medan Mikael och jag har tittat på film har jag känt hur jag ligger här i soffan och luktar BUS.

Jag kan se ut som en zebra nu, jag vågar knappt gå och kolla.

100 saker, var det så?

Såg härom dagen nåns tanke om att under ett år sälja 100 saker man har hemma -- böcker, skor, väskor, kläder, vad man nu har samlat på sig. Sedan skulle man göra nåt roligt för pengarna. Fördelarna med det här var tre:

1) Om man går igenom sina saker och gör sig av med de minst älskade sakerna, blir de man sparar viktigare.

2) Att rensa bland sakerna gör att vi får utrymme för tankar, känslor, planer, drömmar. Saker kan tynga oss.

3) Att ha pengar uppbundna i saker gör oss ofria. Att göra något roligt för pengarna, tillsammans med människor som är viktiga för oss, gör att man flyttar det ekonomiska värdet från saker till människor och upplevelser. Bara vinster!

Det finns en bok om en man som skalade av sitt ägande så att det bara blev hundra saker kvar. Det tycker jag låter lite extremt för mig, särskilt om femton av dem redan är nagellack...

Det här hette vist #crop100 och går förvisso ut på att sälja/göra sig av med 100 saker på ett år.

En vinst förutom de tre ovan skulle också vara att om man inte har så många kostymer att välja mellan blir det enklare att välja och man kan använda den energin till riktigt viktiga beslut, sa visst Barack Obama.


Källa

Vad är framgång?

Om man måste säga att man är framgångsrik, då är man inte det. Det är som att behöva förklara för nån att man är snygg.

Men framgång är så viktigt i samhället, och jag har knappt några av de normala framgångarna avprickade på min lista. Jag är lyckligt gift, det är väl den största och viktigaste. Jag har ingen vidare hälsa att tala om, även om det kunde vara värre både för mig och Mikael. Vi är inte rika med svenska mått mätt, men har allt vad vi behöver och det är mer än de flesta i världen. Jag har till och med nagellack, smink och örhängen. Och fler böcker än jag kan läsa.

Egentligen gillar jag nog inte framgång. Det känns som fel prioritering, fel sätt att mäta sitt liv. Jag tror att jag tycker att livet ska mätas i lycka, i nöjdhet.

Jag såg nån reklam om det dyraste hemmet på blocket, en stor vacker lägenhet för 31 miljoner. Jag är ju oerhört svag för takrosetter och sånt. Men jag skulle inte vakna lyckligare i den lägenheten än jag gör här. Det vore häftigt ett tag, men inte på riktigt.

Och apropå detta, så har Mikael rensat i förrådet idag. Han hittade några av mina sparade tyger. Josef Franck-aktigt från Borås wäfveri och Laura Ashley. Jag ville hemskt gärna behålla dem. Men jag har inte använt dem på 7 år, och jag älskar Mikael mer än mina tyger. Vill hellre att vi ska ha rum för det som är vårt, än att jag ska ha rum för mitt. Både bokstavligt och bildligt.

Dagens klokord


Idag

Idag var jag hos kirurg. Ska på magnetröntgen så de vet var alla stenar sitter och hur gallgångarna ser ut. Mera väntetider och fler besök, men jag får se det som dejter. Dinner and a movie blir hos oss doktorn och mcd. Som bonus kan jag medan Mikael handlar på ica glo lite på nagellack och cc creams. (Vad ÄR det egentligen?) Provade bara ett läppstift och det var lika neonrosa som min blus.

Mamma har skrämt mig med att hon fick dricka 2 liter kontrastvätska före sin MR. Jag som minst sagt sällan är törstig tycker det låter värdelöst. Men jag förbereder mig mentalt och ska leta fram feta sugrör.

Annars är dagens viktiga åtgärd att presentera två av mina vänner för varandra. Sara är ME-tvilling och lika käck som jag. För er som inte förstår göteborgska betyder käck trevlig, eller - givetvis i det här fallet - underbar, rolig, ödmjuk, småtokig och med en mikroskopisk men existerande dos självdistans. Det var jag alltså, Sara är mycket normalare.

Sara är geniet som sa att om jag ska vara avundsjuk på nån så borde det inte vara killen med gallstensanfall på akuten utan någon med tårna i vattnet på Seychellerna. Vi kan kalla henne min bättre hälft. Käkar tång, har hönor, bor i Stockholm. Men eftersom vi aldrig pratat hör jag göteborgska ur hennes fiktiva mun. Hoppas det är OK, det är faktiskt en komplimang. Sch, lyssna inte på Mikael.

Tyvärr är jag i såpass patetiskt skick att det behövs fler hälfter för att få mig normal. -aktig... Till min hjälp har vi för detta ändamål min syster Anna Linda. Vi har inte heller träffats, fast jag visste vem du var och hade gärna hälsat på dig på Bautistas konsert. Men villervalla. Vi är också tvillingar och separerade vid födseln, min alltså, eftersom jag är äldre. Hon har inte ME men har ett visst mått av permanent och tillfälligt lidande hemmavid, så hon har förtjänat privilegiet att rätta mig när jag är dum. Sen får vi gåshud av samma lussebullar och ljusstakar från svenskt tenn (fast jag är bara en wannabe, hon är en riktig spice girl). Och av samma svenska molliga visor. Hennes mamma beundrade visst mig när jag var barn, tror inte det var för min skönhet dock.. Så we go way back. Hennes mosters man var min pappas bästis när midjan satt högre upp än nu. Hon är annars precis som Sara den kloka sidan av mig. Sara, Anna Linda, ni har råkats i kommentarfältet. Hoppas ni inte längre är främlingar.

Thanks for all the fish.

Just det, AL bor i Tromsö.

Såg att en person på fejan har varit fem timmar på akuten med misstänkt gallstensanfall. Ska ligga kvar över natten och ta fler prover imorgon bitti.

Själv ska jag till kirurgen imorgon men inte för själva operationen.

Kan inte låta bli att bli lite sur över att jag själv efter sex timmar på akuten fortfarande inte hade fått träffa läkare och att jag pga min ME inte orkade vara kvar längre, i korridoren... Hade den dagen inte råkat vara så kaotiskt full på stadens akuter hade jag kanske varit av med gallan för tio veckor sen och sluppit ett antal anfall och den försämring i mitt allmäntillstånd som de har fört med sig.

Bitter klär mig inte, och inte avundsjuk heller. Men de smyger sig på en.

Jag tror mest jag fick helt slut på ork nyss och då blir allt så jobbigt. Till och med tanken på att tvätta håret imorgon. Och bestämma vad jag ska ha på mig. Inte så att jag ska klä upp mig nåt vidare, men jag har bara så vanvettssvårt nuförtiden att tänka klart och fatta några som helst beslut. Och så har jag fyllt i papper inför imorgon och försökt formulera argument för varför jag inte ska hamna i nån kö och vänta tre månader på operation eller så. Så jag är helt tom i bollen alltså. Och rädd för imorgon, att jag inte ska orka ta mig samman och prata för mig, plus att beskedet ska bli att jag får vänta tre månader, som vårdgarantin säger. Och så blir jag avundsjuk om XX blir av med sin blåsa imorgon redan.

Dessutom har jag fått ett besked idag som jag har väntat ivrigt på, och hade hoppats på annorlunda utfall, och så blir man lite besviken. Känslor.

Och sånt är livet.

Feedly, rapport efter några dagars användning

Är absolut inte så nöjd med Feedly som med Google Reader. Till exempel för att:

* den laddar långsammare.
* den säger sig vara nätbaserad och synka ens lästa inlägg, men de inläggen jag läste i telefonen förut idag är olästa på datorn nu ikväll.
* den vägrar låta mig kommentera! Kanske det är appen i telefonen som inte är helt kompatibel med min gamla telefon, men jag får upp kommentarsfältet men inga bokstäver.

Sen har jag inte provat att ta bort feeds, lägga till, byta namn eller så, så det har jag ingen åsikt om ännu ifall det är lätt eller svårt.

Däremot är den rätt snygg (vilket jag faktiskt inte bryr mig om).

Den funkar också precis som Reader vad gäller ens kategorier och att det står hur många per kategori som är olästa, samt att man kan gå in och välja att läsa en viss blogg ur en kategori. Och allt sånt.

Ett plus var också att det var lätt att byta från Reader till Feedly. Klickar på en knapp.

Dagens roligaste

Vi "har" ju en hund. Pytteliten, kelig, inte jätteintellektuell om man säger så, vickar lite på rumpan när hon går, en typisk liten tjej. Bryr sig inte om saker som händer runt henne, möjligtvis med undantag för hundkiss och Mikael. Skulle inte rymma för hon är bara en liten kelhund.

Och nu kommer det roliga.

Mikael kallar henne för Baskervilles hund.

Det är så precis min humor!!

Lukta gott?

Jag tänkte avsluta dagen med nåt lite fett, eftersom jag var småhungrig efter micromiddagen. Mosa en avocado, citron, vitlök, chili, tacosås i, krossa ett par mysko chips med ostsmak (jäpp, lite som gamla gympastrumpor) och ät så fort att dessa avgrundssmaker inte hinner fastna i munnen.

Kan väl meddela att Mikael vaknade strax efter att jag la mig. Jag visste nog att ingen tandborstning kunde rå på den blandningen. Myggorna segnar ner, den ivriga lilla nattfjärilen flög berusat rätt in i rutan. Vitlök och gympasockar är den osynliga fågelskrämman.

Varsågod för tipset. Den här bloggen är ju annars lite av en husmorsblogg, med goda tips och så. Mm.

Och vad gäller tips så har jag mentalt lämnat google reader för ett par dagar sen och idag på riktigt.

Ville ha en rss-läsare som
*Är webbaserad så man kan läsa sin aktuella feed på olika apparater.
*Hämtar ens gamla feed själv från google, även om det var rätt lätt när jag ett tag trodde jag ville ha The old reader och gjorde det själv.
*Behåller ens uppdelningar i kategorier, är lätt att ändra vy på (se första raden, se snippets, se hela inlägget osv.

Förut fick jag det inte att funka på både telefonen och datorn, men jag gjorde och gjorde om på några sätt och nu har jag tagit bort google reader och kör bara på feedly. Den har varit lite långsam, men jag vänjer väl mig. Såg alltid hela inlägg, kanske får ändra till snippets om det blir för långsamt.

Jag är i alla fall ute flera dar i förväg. Men jag är verkligen sur på google. Lägger de ner Mail också så är mitt liv slut.

En härlig dag

Efter en heltokig vecka med tre dagar utanför dörren (klippning, VC och nåt mer som jag glömt) och en natt med måååånga timmars sömn är jag nu snart människa igen. Var frestad av massa saker, som att åka till Hemköp och köpa sallad ur deras salladsbar till middag, äta på Kinarestaurangen med Mikael, åka på bilutflykt nånstans och se nåt. Men vi pratade bara om frestelserna och så sa jag att jag ska vila idag.

Eller rättare sagt så har jag duschat idag, inte precis vila, men det var skönt! Medelhavskänsla. Fast jag undrade när jag hade stoppat det lilla lättvättade håret i handduksturban varför det inte luktade så gott som det brukar. Insåg att jag bara tvättat håret och inte tvålat in mig. På med kranen igen, och sen luktade det gott! Tog fram en ny burk kropps-in-smeta-sig också, och hade orkat röja lite med sån där parmesanrivare på hälarna. Så jag känner mig riktigt fräsch!

Och för skojs skull satte jag mig ute ett par minuter och viftade sporadiskt med händerna i håret. Tog sen fram fönen och blåste lite lojt, en halvminut eller så. Och så var håret torrt. Så ska det vara!!!

Dessutom har jag tagit av de gamla lakanen och ska nu lägga mig ner för att samla kraft till att sätta på de nya. Mikael gör en sömn-app till mig (där jag kan registrera sömnen i telefonen), så jag ska faktiskt inte störa honom. Men som sagt, jag vilar mig en stund först.

Fattar ni vilken bra dag, både nyduschad och rena lakan? Och det har varit knäpptyst i hela området idag. Alla har bakfylla eller är bortresta, underbart!

Faktiskt inte bara elände och lip

Idag har jag klippt mig. De två första kommentarerna från två olika personer var: Är du nöjd? Undrar om jag inte borde vara det... Mrn mikael tycker det ser tjockare ut, och feminint. Och om jag inte stoppar för mycket goja i håret kan jag nog få det att glänsa i solen. Hon klippte nu en page som ser ut som en frisyr även om man inte orkar fixa med den. Det blir bra över sommaren. Men till bröllopet klipper jag det som jag egentligen vill ha det, så som Ellen hade på mitt bröllop, lite mer uppklippt och rundat.

Jag är visst så van att klaga här att jag har glömt bort hur man är trevlig.

Öööö, jag kommer faktiskt inte på nåt! Om man börjar med Lycka är ... kanske det kommer nåt?
Lycka är att inte ha haft gallstensanfall på tio dar.
Lycka är att kunna äta sallad med babyspenat och ändå inte få gallstensanfall.
Lycka är möjligtvis att hunden ska vara här imorgon.
Lycka är när nån gillar ens kommentar på fejan. Eller när flera gör det, så man fattar att den man sa det till inte bara tryckte gilla för att vara artig.
Lycka är nog när man är dum åt det naiva, glada, tacksamma hållet istället för det misstänksamma.
Lycka är att bli kallad nåns tvillingsyater.
Lycka är när hjärnan funkar, om än långsamt, och ett ljus går upp för en när man gör kopplingen.
Lycka är att jag aldrig spyr.
Lycka är att Mikael är söt när han sover.
Lycka är när jag får vila efter den här vansinnesveckan. Önskar mig bara byte av lakan och en halvsnabb dusch också.
Lycka är att ha luft i nacken på sommaren. Jag är helt enkelt inte en långhårig tjej. Dessutom har mitt hår blivit så tunt.
Lycka är när nån bryr sig om en.
Lycka är när lillprinsessan somnar på min axel. Att hon gillar stället nog för att somna gör mig barnsligt stolt och lycklig.
Och att jag ska få träffa tvillingarna i sommar!! Jippi. Johan och tjejerna kommer, medan Beth inte får flyga med de nya tvillingarna i magen. Undra vilka de är???
Lycka är mycket.
Lycka är ofta a matter of looking for it, försöka komma ihåg det, så dräller det fram lyckor ur minnesförrådet. Kanske inte så att det är rosenrött och underbart att vara allvarligt sjuk, men att det gråa matchas väldigt väl av det gammalrosa, det askrosa och de rosa pionerna. Oj, vad livet är vackert om man kallar det för blombukett!

Glad midsommar, kära alla.

Och ta det lugnt med sillen, hörni.

Mera elände

Trodde jag var färdigledsnad igår. Men idag har jag läst 33 sidor journaler från vårdcentralen. Min ordinarieläkare har skrivit överviktig på allmäntillstånd på varje besök. Jättekul att läsa det om och om igen. Att jag en gång bad att få Mianserin utskrivet för sömnen och hon vägrade för hon kände inte till det, det hade jag däremot velat ha i skrift. Att en annan läkare skrev ut det tre dar senare, finns dessutom inte heller med. Lägligt.

Dessutom har sjukgymnasten, även den jag trodde förstod, sagt att jag har rörelserädsla, när jag har försökt förklara att jag blir sämre om jag gör för mycket. Den andra ville skicka mig till kurator för att bearbeta denna rädsla. Sambandet framgick tydligare i skrift. Jag påstås också ha sagt att ingen försämring har skett i min ME de senaste åren, när verkligheten och sanningen är att jag blivit avsevärt sämre, både de senaste åren, liksom de ARTON ÅREN före det. Det var mer, men jag orkar inte med mera nu.

Den enda goda nyheten var att ultraljudssvaret sa att min gallblåsa är full till brädden med stenar. Inte med de orden, men knöfull hur som helst. Det är så vaaaaaaaaansinnigt befriande att ha nåt som ingen förnekar eller förminskar.

Lipsill

Det är skillnad på att gråta för att man har ont och gråta för att man är ledsen. Vet inte vilket jag föredrar, men det ena är i alla fall mycket mer okomplicerat än det andra. Smärta behöver man bara stå ut med, ledsnad måste man bearbeta, komma över, bla bla bla. Blä blä blä.

Inför mitt besök hos en av få läkare i Sverige som är van vid ME-patienter, inte bara medicinsk litteratur om ME (känga till Danderyd...), i slutet av juli, har jag börjat efterfråga journalkopior. Jag har aldrig begärt journalkopior i efterhand. Har varit naiv och trott att de skriver vad vi pratade om. Och en inte förstått vad jag skulle med dem till, jag hade ju resultatet muntligt. Men nu ska man tydligen kunna bevisa allt man säger också.

Jag ser att de hittar på lite som passar. En skrev att jag dricker måttligt med alkohol. Hade hon ens ställt frågan hade hon fått ett svar som över huvud taget stämmer med verkligheten. Om det inte spelar nån roll, ta inte med det då, men skriv för sjutton inte bara ett eget antagande. Vad antar de mer som inte är sant? I'm ranting.

Chocken är att Gottfries, som jag gick till efter remiss från min duktiga och långvariga specialistläkare, och som jag förväntade mig var en formsak för att jag skulle få en ME-diagnos från Sveriges enda ME-klinik. De ME-diagnoser (två stycken samt en misstanke om det redan i England) jag hade var från läkare kvalificerade att sätta den diagnosen, men jag ville ändå ha det på papper av dem som mitt landsting kallade specialister.

Och nu visar det sig att Zachrisson har skrivit fel kod, inte G 93.3 som är ME/CFS eller kroniskt trötthetssyndrom (som han hela tiden kallar det i journalen) utan F 48.0 som alltså är neurasteni, en neurotisk sjukdom, inte en neurologisk. Jag skrev precis en fråga på några ME-forum på fejan som jag hoppas att nån med erfarenhet av liknande kan kommentera på och lugna mig. Men jag har svårt att tro att man skriver helt fel kod. Man skriver nog den man tycker är rätt. Och då har jag inte ME, jag är "nervsvag". Ju mer jag tänker på det, desto mer kränkt blir jag. Och jag tål ändå inte när folk blir kränkta av allt och inget, gärna i media, så jag blir sällan kränkt. Det är så dumt att bry sig.

Men nu, tycker OZ alltså att jag är psyksjuk?

Måste man göra sömnapnéutredning för att se om jag har ME eftersom jag är tjock? (Att jag inte blev tjock förrän efter 10 år av ME med BMI på 18, verkar inte vara förklaring nog till att jag hade något i TIO ÅR innan jag ens blev tjock!) Och att jag får diagnosen nervsvag, som ska innehålla ångest och depression, det är också underligt eftersom jag inte började äta antidepressiva förrän kanske åtta-10 år efter insjuknandet. Min livssituation hade dessutom förbättrats strax innan jag blev sjuk, bättre arbetsuppgifter, mindre tidspress, trevligare kolleger, jämfört med en chef jag försökte låta bli att förakta. Inte blir man utbränd (om det är det han menar) när livet går ännu bättre än förut?

Säger han egentligen att jag inte är sjuk, utan ska ta mig samman? Vila lite bara, gå på KBT lite, skärpa mig? För neurastenipatienter ger man inte Rituximab, dem ska man klappa på huvudet och säga There, there till.

Jag vet att jag är lite chockad och ledsen, och förnärmad över hela grejen.

Nej, nu rinner gråtsnoret från näsan. Måste lugna mig så jag kan sova. Måste sätta klockan och gå upp för att ta prover imorgon, jag försökte idag men kroppen var inte samarbetsvillig, och sen kommer våra söta missionärer på middag och språklektion. Jag önskar mig spaghetti och köttfärssås, men jag vågar inte säga det till Mikael, för han avskyr pasta. Men jag vill ha tröstmat... Han måste inte själv laga nåt han tycker är äckligt, fast man inte får säga äckligt om mat.

Och så ska jag klippa mig på torsdag.

Kan nån gissa om jag har tagit i lite för mycket den här veckan? Idag lagade jag laxmiddag och åkte ända till Ica med kometen för att hämta ett rek. Det är för mycket även för en bra dag.

Att efter snart 19 års högst ofrivillig nära bekantskap med ME bli kallad nervsvag, det var inte kul. Jag trodde att jag hade nån sorts senioritet och slapp sånt tjafs. Kan strö ME-diagnoser kring mig som en fet rik rappare strör dollarsedlar. Men tydligen inte. Blä.

Barf Vader

http://feedproxy.google.com/~r/failblog/~3/VUcvav7wtbM/7558571008

Dagens inredningstips

Klev ur sängen till tonerna av mitt eget gapskratt. Min man hade hittat ett rätt fint ställe för de nytvättade bysthållarna som jag hängt över duschstången. Det här skulle passa i vilken inredningstidning som helst. Böjarna är som gjorda för att ha nåt hängande i sig. Way to go, Mike.

Gallsten, ett kvasivetenskapligt inlägg

Efter sju anfall på ungefär lika många veckor börjar jag tröttna på det där med gallsten.

Men det som förvärrar allt är att min läkare säger att jag måste äta mer järnrik föda (rött kött, spenat) samt mer frukt (har lågt kalium).

Dessyttermera har jag på senaste tiden fått starkare matallergier och tål inte broccoli, svamp, tomater, ris, nektariner, jordgubbar.

Lydig mot läkaren åt jag två bananer och fick gallstensanfall. Rädd om min magflora och med tanke på allergierna åt jag små yoghurtar med bifidus (och citronsmak) och fick gallstensanfall.

Vill inte bara leva på mackor (det tål jag bra), så nu har jag undersökt saken lite närmare. Jag har hittat att följande inte är bra för gallstensanfall:

Gröna äpplen, färska (lagade och juice lär ska gå bra)
Päron
Apelsiner
Banan
Jordgubbar
Hjortron (särskilt kärnorna)
Mörkgröna grönsaker: Ärtor, spenat, broccoli, grönkål, grön paprika, skalet på gurka
Sur mat (ex citron)
Ägg
Fet mat,  t ex lax, makrill
Majonnäs
Friterad mat
Lök
Vitlök
Rökt mat som salami, rökt fisk
Rött kött
Mjölkprodukter
Sånt man är allergisk mot

För järnet SKA jag äta rött kött och spenat. Men inte för gallstenarna.
För kaliumet SKA jag äta bananer och övrig frukt och bär. Men inte för gallstenarna. Avocado kan jag äta men tycker rätt illa om. Är vindruvor surt t ex? Har ingen lust att experimentera med saker för att jag borde få upp kaliumnivåerna i blodet. Då tar jag hellre tillskott tills gallan är borta.

Däremot har jag lärt mig att en för fettsnål kost kan leda till problem med gallsten, eftersom gallan sköljs ut ordentligt just när man äter fett. Efter gastric bypass t ex så ökar risken att behöva operera bort gallan med 5,5. Har till och med hittat ett "botemedel" vid gallsten, som går ut på att man ska fasta 3-4 dagar och sen dricka en halvliter olivolja på kvällen. Under natten sköljer fettet då ur gallan och tar med sig stenarna och sen är problemen borta, om man fortsätter att äta mycket fett. Är inte helt säker på att jag vågar göra nåt sånt. Det låter lite väl häxkonstaktigt.

Däremot verkar jag tåla fett i små doser nu och även pommes frites har gått bra. Men nu har jag gjort en ordentlig forskning på vad folk påstår ger dem gallbesvär. Och så har jag bestämt mig för att skriva exakt matdagbok. Jaja, har man inget att göra så skaffar man sig.




Årets julkort?

Garvar ihjäl mig. Tänk er Mikael och mig utklädda till indianer och cowboys, eller i singular då förstås.

Fast det är roligare när det är fler på kortet. Tror dock inte att nån annan än jag tycker det där med utklädning är en särskilt käck idé. Förutom familjen Fö... som vann Århundradets Coolaste Julkort förra året, minst sagt.

 
Förutom att de söta människorna jag inte alls menar att skratta ihjäl mig åt på bilden inte alls har klätt ut sig för att vara roliga, utan tar sitt amerikanska nybyggararv på allvar. Jag borde skämmas lite.
 
Men det gör jag inte.
 
Utklädning is da bomb.

Kampen om tiden

Man vet att man är stressad när man tycker naglarna växer så fort att man måste klippa dem så ofta att man inte riktigt hinner med.

Klokt om gräl


Mors dag?

Den här hade jag sparat på datorn och tänkte sätta in på Mors dag.

Så vältajmad blev den hyllningen...

Tacokrydda

Skrev jag hur upprörd jag blev när det kom fram för några veckor sen att det som finns mest i tacokrydda är druvsocker? Det blev jag i alla fall. Och så hittade jag den här nån gång. Man borde ALDRIG köpa tacokrydda mer! Och här har man inte längre nån ursäkt.

MIddag hit å dit

Åt ljummen kycklingsallad på två grillade lår till middag idag. Det var gott, och antagligen är jag hungrig nu igen eftersom jag börjar tänka romantiska tankar om mat.

Så jag sätter in en bild på vad som måste vara den vackraste maten jag nånsin har sett. Jag är kär.


Från Martha Stewart

Kärleksbevisning

Härom dagen föreslog Mikael en semester. Han tyckte vi skulle åka på liten kryssning österut, köpa en fin hytt så jag kunde sova ordentligt, och sen bara stanna i hytten. Vila. Gå ut en gång för att äta middag. Det skulle till och med bli lättare än hemma, där jag måste åka bil dit och hem.

Fattar ni att en karl sitter och tänker ut sånt. Som inte har nåt högre syfte i mänsklighetens historia än att göra mig lycklig. Jag är fortfarande förundrad över att han finns och finns hos mig.

Är det osannolikt dumt?

Oh Heyo Gozeemahsoo

Just det

Vad tyckte ni om Ebbas halsband under första delen av sändningen? Ett sånt köpte jag för ett par veckor sen. Men jag är inte jättenöjd med mitt, i annan färg. Men jag är givetvis stolt och tacksam att Ebba härmar mig.

Underbart och pest

Igår alltså, fick barnkram och sån där älsklingsblomma som blir blå om man stoppar ett kopparmynt i jorden och bebis somnade på axeln.

Men sen orkade jag inte ens ligga på soffan och kommentera tv-tablån med "morfar", så jag la mig. Missade dessutom en kusin för jag inte orkade.:

Sen sov jag dåligt, vaknade vid nio, somnade igen och hade sen nattsvettningar i två timmar. Skakade av köld, bokstavligen, och svettades om vartannat. Drömde att Ellen och jag åkte skidor i Schweiz. Och så väckarklocka på det, i nåt ivrigt men naivt försök att gå på ett möte i kyrkan. Jovisst orkade jag gå upp ur sängen, en halvtimme efter att Mikael kom hem från sagda möte. Men jag låg i soffan och slötittade på bröllopet, som jag absolut inte orkar kommentera mer idag än att Herr Chris gjorde allt annat än bort sig! Den typen har jag tyckt ser illvillig och självisk ut, sur och vrång, men hans småfuktiga ögon när bruden gick upp för altargången ändrade min syn på honom. Lite i alla fall.

Och så kan jag glädja publiken med att de där hungerdagarna är över och jag äter som vanligt igen, lite frukosten och middag och kanske nåt mer. "Kanske nåt mer" var igår och idag tre små söta bifidusyoghurtar med citronsmak. Och så åt jag citronfromage idag. Och man ska inte äta surt för gallstenarna, men dessa trodde jag var fusksmak bara. Nejdå. För en timme sen började här hemma ett litet helvete igen. Jag grät ut minst en termos med snor, vankade av och an fast jag bara orkade ligga stilla egentligen, samt hängde mig över köksbänken och frustade som en kvinna i födslovåndor. Det hann inte gå mer än kanske fem minuter innan jag förstod att det var gallsten och jag rusade efter medicinen. Fick trots detta närmare en halvtimmes piiiiiina och även nu känns magen alldeles uppblåst och öm. Jag har ju ett gallstensanfall fast jag inte riktigt känner det.

Och tror ni att jag orkade byta lakan efter nattens svettmaraton? Nej. Tror ni jag ens orkade duscha när jag vaknade? Nej. Men tredje gången gillt. Efter mitt numera sjunde gallstensanfall hade jag inget val. Stod inte ut med mig själv.Och så var jag så duktig och skrek tyst, för Mikael ska tolka imorgon och behöver sin nattsömn för han vaknade visst halv 4 inatt.

Men jag var så slut att jag stod med handduken fastkilad i hallen och orkade inte torka mig. Grät en skvätt för att jag är så vaaaaaaansinnigt trött. Och här ligger jag nu och skriver, för att ha nåt att göra så jag inte känner magen. Det gör fortfarande ont, det brukar det inte.

Men Mikael plockade lupiner åt mig när han tog ut Vanna. Så jag har fått många kärleksgåvor de senaste dagarna. Han kom förresten hem och sa att säkert tio pers hälsade till mig. Fast vilka de var mindes han inte. Nåja, vad kan man begära av en man som är känd för att kalla även sina barn för Nisse. Lupiner var mer än gott nog. Och sovande bebis. Vi koste oss minsann igår, vi. Världens bästa mys.

Så ja, livet är riktigt pestigt, men emellanåt alldeles underbart.

Imorgon vill jag ha mer underbart och mindre pest.

Skit, jag hickade just. Det. gjorde. ONT. Mer underbart, sa jag!

Vad heter detta?

Jag minns hur jag fick en mintgrön kjol med tre volangvåder som mormor sydde till avslutningen i 6:an.

Trots att jag älskade den kjolen, verkligen ääääääääääälskade den, så har jag vuxit ifrån mintgrönt.

Men så för att jag har letat efter gröna klänningar så har jag börjat tänka på grönt på ett nytt sätt. Jag vet inte vad den här färgen heter, men mintgrönt låter fortfarande inte så fint. Är detta nåt annat än mintgrön, och har ni i så fall namnet? Aqua ska väl ha lite mer blått i sig?

Källa

Step for man, leap for mankind

Jag fick personligen dåliga nyheter idag. Min läkare vill inte skriva ut LDN, vilket jag hade hoppats på att han skulle. Men jag har redan bett om tid hos plan B-läkaren. Han kan ME och LDN och även om man får betala besöket ur egen ficka (några tusen), så kommer det nog att vara värt pengarna. Vet inte hur många månaders väntetid jag ska räkna med, jämfört med att få börja med medicinen imorgon, men jag har tålamod.

Något som däremot kan starta med en gång är fas 3-studien på cancermedicinen mot ME som två norska läkare har fått goda resultat med! Jag har tiggt pengar ett par gånger på bloggen och fejan, och nu har pengarna kommit. Det sista kom från Forskningsrådet i Norge och professor Mella säger att arbetet kan börja med en gång. Det är så fantastiskt goda nyheter!!!

Jag har fått förnyad beslutsamhet att röja tag i mina gamla journaler som jag ska skaffa från tre ställen (varav en läkare är pensionerad och en död) utan precisare tidsangivelser än +-5 år. Men om jag får diagnosen från Danderyd och de så småningom startar en egen Rituximab-studie så vill jag verkligen vara med!

Så ett litet steg i fel riktning för mig följdes av ett oerhört stor kliv i rätt riktning för ME-befolkningen. Kunde varit en sämre dag!

Grönt på bröllopet och kungliga stilikoner?

Är man tant så ska man vara det med stil.

Källa

P.S. Är faktiskt lite nyfiken på prinsessbröllopet på lördag. Mamma hade förresten sett en löpsedel med ordalydelsen att bröllopet riskerade att bli inställt (tydligen har hans släkt förlorat sina rikedomar). Undrar om de får hitta på typ vad som helst och get away with it.

Busig

Jag har ett par gelépennor vid sängen.

Jag har nyss lagt mig.

Jag är lite speedad eftersom jag var utanför lägenheten och träffade folk idag.

Jag undrar så om Mikael skulle vakna om jag undersökte ifall man kan rita på hud med gelépennor.
Ett grönt hjärta i pannan när han ser sig i spegeln imorgon får mig att vilja fnissa görhögt.

Jag är lättroad men det ser jag som en fördel, inte en svaghet. Har ni så här kul klockan 4.07?

Stilikon med ekotänk

Min stilikon nummer ett är Mary av Danmark. Inte många kvinnor gör mig knäsvaga, men det gör hon!

Jag följer en lite gulligt fanhysterisk blogg om hennes kläder. Tydligen är hon i Malaysia nu och hade vid något tillfälle på sig en rosa Pradaklänning.


OK, fint, apanaget räcker väl till sånt.

Och så sist i inlägget står det när hon för övrigt använt klänningen. 2004 och 2008! Coolt! Bruden har en klänning på sig som är nästan tio år gammal. Gillar!


För övrigt är det imponerande att ha kvar sin ungflickskropp efter 10 år och fyra barn.

Ost

Inspirerad av min ostmacka förut idag kan jag meddela att Goudaost uttalas chaoda. Och då ska man alltså harkla sig riktigt bra på ch. Som i choklad faktiskt.

Det har Rob lärt mig.

Lätthet är konst

Mikael hade köpt en tårtbotten i hjärtform och den gjorde jag tårta av härom dagen. Faktiskt som överraskning när han hade varit nånstans. Jag hade köpt en sprits nån gång och försökte mig på att göra den fin. Det gick sådär, minst sagt.

Sa till Mikael att jag blev förvånad över att det var så svårt. Det ser ju så lätt ut.

Jaha, lätt som när en konditor på TV gör det?

Hmm, ja, ungefär så.

Och för tusende gången blev jag påmind om att skickligt folk får sitt skicklighet att se enkel ut. Det är därför man inte kan jämföra svårighetsgraden hos ett pianostycke med hur svårt det låter när syrran får noterna i händerna, jämfört med mig. Det visste jag ju, men jag tänkte lite fel där med tårtan.

Ni kan vara glada att jag inte tog foto.

Förresten är det på Instagram man sätter in foton på sin mat.

Men det är på den här bloggen man kallar tårta mat.

Hejhej.

Allt och inget, det är väl den här bloggens tema?

Såg i min ohälsodagbok att jag hade skrivit för ett par veckor sen att om jag slutar att ta Mianserin så sover jag inte. Så jag provar inte det igen än på ett tag. Den kallas även fetmedicin, vilket jag blev sorgligt medveten om idag när jag återigen fick hänga tillbaka ett plagg i garderoben som satt bra förra sommaren. Viktökning står med i Fass och de senaste tre dagarna har jag till och med skrivit i dagboken att jag har varit superhungrig hela dagarna. Idag har jag på de tolv timmarna som jag varit vaken ätit en ostmacka, två prickig korv-smörgåsar, ett glas juice, en kopp oboy, en billys-pizza, en lakritsgrej som jag inte vet vad den kallas, en stor portion fläskytterfilé med morötter, potatis, sås och sallad samt inlagd gurka och äppelmos också om vi ska vara riktigt noggranna, samt en liten liten portion fruktsallad med grädde (inget rassel i stenarna, tack och lov!). Det är som att jag inte har ätit sen igår och jag är verkligen HUNGRIG. I förrgår natt var jag så hungrig att jag åt en sked bearnaisesås och en sked köttfärssås i ren desperation. Skumt hur det kan sätta sig på hjärnan så. Det måste finnas nån hungerreceptor, den vore kul att hitta. Jag påstår inte att jag är en ängel matmässigt (oboy anyone?), men jag märker verkligen skillnad på somliga dagar, fast jag tar medicinen hela tiden. Jag ska helt klart bli hjärnforskare när jag blir stor. Om de tar in humanister...

Kan meddela att jag har köpt två klänningar i USA som Johan ska skicka till mig. Om jag vågar kan jag sätta in bilder och accessoarer när jag fått dem och bestämt om nån av dem duger att härbergera mig på bröllopet -- jag är väldigt self conscious nuförtiden, pga vikten, så jag betvivlar hela min smak. Har i alla fall bestämt mig för att inte vara så dumdristig att jag har klackar på mig, och det är tragiskt, det är vad det är. Om jag börjar ändra mig ska jag påminna mig om dagens tvåminuters släpiga promenad med mamma i mina skönaste högklackade som ändå torterade mig. Och så minns jag Thomas och Pernilles bröllop, där jag hade mina PLATTA, vita, SKÖNA satängskor (som jag köpte till mitt eget bröllop för 30:- på tradera, fortfarande ett av mina stoltaste ögonblick) och dog litegrann i fötterna av. Note to self!

Och så har jag äntligen förstått var lockar kommer ifrån. Det är svett. Ni skulle se min nacke.

Nu ska jag gå och lägga mig utan att äta pannkakor först. Det ska gå.

Tegelstenar

Tydligen ska man kolla hemma i bokhyllorna och blogga om de tjockaste fem böckerna man har som man har läst och två som man inte har läst.

Lite orättvist för min tjockaste bok som jag inte läst (Fanney Burneys Cecilia tror jag, eller Evelina) har jag gjort mig av med. Har nog bara hälften av mina böcker kvar, eller snarare en tredjedel eller fjärdedel. Men vi får se hur det går:

LÄST
Bibeln. Har nog fuskat mig igenom Gamla testamentet, men i stort sett så har jag läst den.

Stora läkarboken. Återigen fusk för den har jag inte läst från pärm till pärm, men den är fet och bra.

Fire of the covenant, Gerald Lund. Jättefascinerande bok om amerikanska mormonpionjärer och nybyggare.

Hellström Roslund, kanske hette den Tre sekunder. Mikael fick den i julklapp för två jular sen av Vanja och Gösta och den var riktigt bra.

Dan Brown, Inferno. Har inte läst hela än, och så tjock är den inte, men jag har kanske inte så många tjocka böcker hemma längre. Skönlitteratur köper jag inte så mycket och då mest i pocket.

Och den här samlingen böcker talar mer om vår platsbrist och min numera skrala boksamling än om vilka tjocka böcker jag har eller inte har.

INTE LÄST
Utvandrarna-serien. Har en gammal bokreavariant som är så vacker och pinsamt oläst.

Leon Uris, Exodus. Lite fusk för den har jag avpolleterat. Men den hängde med i bokhyllan sen min första lägenhet. Eventuellt såg jag filmen och ville läsa boken. Å, dessa föresatser...