Men inte alla.
Jag är så fascinerad av denna donna som vi känner som Anna Maria Corazza Bildt. Hon är verkligen inte fager. Hennes frisyr idag (på kungens 80-årsfest) måste ha varit den mest ofixade jag sett på en kunglig galamiddag. Men så ser hon ut för det mesta. Bed head de luxe. Inte tidernas mest smickrande panna. Hennes hudfärg är inte ens kritvit, som min, utan grå.
Och sjalen var så malplacerad! Den skrek högst på de mest oskyldiga, svepande filmerna.
Klänningen var inte mycket bättre.
Men såvitt jag vet är hon respekterad för det hon gör.
Och de håller händer.
Och så fint att en kvinna kan bli älskad för den hon är. Jag vet inte om hon själv tycker att hon blir älskad trots sitt utseende, men jag tror att hon inte ens bryr sig ett endaste skvatt. Inte sådär som kroppspositiva ofta gör, som gör en grej av att de är snygga trots att de är tjocka. Inte bara att de är snygga, punkt. Jag tror inte hon bryr sig eller så tycker hon att hon är fin. Och det är ju helt ljuvligt egentligen.
Och hon inspirerade till ett inlägg här. Det gjorde inte de tjusiga kvinnorna ikväll.
Nej, de som imponerade på mig ikväll gjorde det med sin personlighet, trots att all världens flärd var samlad under ett tak.
När det skulle vara tapto kom kungabarnen ut och stannade i en liten grupp. Men Victoria svepte lätt med blicken över församlingen, och såg stolarna på rad, där bara två personer satt, det thailändska kungaparet. Ingen pratade med dem och hon gick genast dit. ❤️
