Ljuvligheters ljuvligheter

Älskar blommor. Har respekt för dem, de dör nämligen alltid i min vård.

Jag har fyra favoriter:

1. Pion
2. Ranunkel
3. Anemon
4. Magentafärgade nejlikor

Så den här buketten är rätt fin.

Tacksam 29

What about gratitude journaling for 29 days are you most grateful for? 

Som vanligt när det gäller tacksamhet man "måste" leverera så slår det mig hur mycket man har att vara tacksam för, även om man trodde att det var lite dystert nån dag.

Jag önskar idag på skottdagen att en jag bryr mig om skulle få fria till sin partner. Jag vet inte om det är läge i förhållandet för det, och bättre att vänta och vara säker än skynda på ett felaktigt val. Men jag hoppas att folk ska få vara gifta. Annars är det nog mer romantiskt för hen om partnern gör det, men jag kan ha fel. 

Mikael friade och jag skrev fem dikter den natten. Hela den dagen är ett underbart minne. Jag tror inte han hade planerat nåt märkvärdigt, och jag hade inte velat ha nåt stort och märkvärdigt frieri, jag är t o m glad att han inte föll på knä. Ibland är jag helt oromantisk och bara pragmatisk. Rustning, häst, public places, huvva, det passar inte mig. Men ändå blev det så stort att jag skrev dikter för första och sista gången i livet. 

Jag hoppas nån friar idag!

Tacksam 28

"I am so happy and grateful now that..." Write a goal you want to accomplish in the future and explain that vision in great detail.

Nej, det kan jag inte och tänker jag inte. När T&M gick härifrån ikväll och tog med sig sin bebis så började jag gråta. Det var en blandning av överansträngning, sorg över att jag inte har fått några egna barn, tacksamhet för att jag inte har det för jag hade inte orkat, besvikelse över allt som är hemskt pga ME, och tacksamhet för att Mikael och jag fick passa henne tillsammans, så att jag kan njuta av hennes sällskap men inte behöver lyfta henne. Jag sa till Mikael att jag inte fattar varför jag fortfarande reagerar så starkt på saker, borde jag inte ha sörjt färdigt allting vid det här laget? Men jag kanske inte sörjer på det viset som helar mig, jag kanske bara lider utan att det leder till nåt. Ännu en sak att ta upp med psykologen, om jag får gå så länge att jag kommer förbi det med sömnen.

Men så jag tänker absolut inte ägna mig åt att varken drömma om saker eller tänka på hur det hade varit om inte om hade varit, eller skriva ner en framtid som jag faktiskt inte kan påverka. Det enda i mitt liv jag kan påverka är mitt humör. Just nu sätter jag inga mål mer än att leva och hålla mig lycklig istället för bitter. Jag hade aldrig trott att jag skulle behöva akta mig för det, men det behöver jag. Jag, vars första smeknamn var gladness (och Humlan, men det har inte med saken att göra utan mina 70-talsbrungulrandiga sparkbyxor och långa, smala armar och ben till en liten randig kropp, 2 kg på 50 cm gjorde mig lite insektslik), har alltid studsat tillbaka ganska lätt till mitt naturliga läge, glädjen. Att jag börjar bli bitter lägger jag märke till men vet inte riktigt hur jag ska stävja. Jag känner ju vad jag känner, men hur ändrar man en äkta känsla till en man hellre vill ha?

Jag vill inte dö, vill inte att Mikael dör och inga i min eller Mikaels familj. Det är mina mest älskade. Sen kommer ett par underbara vänner som jag önskar kunna träffa mer. Men så ska ingen skiljas, vara olycklig, vara ensam eller med fel person, ha jobb de gillar, ha pengar så de inte svälter och sjukförsäkring i relevanta fall. Ha en lugn vardag med tid att vara den man vill och inte reagera stressat på alla situationer. Tid att höra gott, tid att njuta, tid för dejter, tid för sport och böcker och musik och knyppling. Sjukdomar hålle sig borta!!! Förutom det där att jag inte ska bli bitter.

Och P.S. Käre Gud, jag ber att Lion ska göra nytta så som de tre dagarna när jag var oövervinnerlig nog att laga mat, ta disken och göra ärenden. Jag var inte heller dum i huvudet då, som nu, det var en makalös känsla. Jag redigerade ett brev mer på en kväll en på ett år.

Nästan ett skämt

Mikael och jag passade femmånaders barnbarn idag. Mot slutet när hon hade gäspat tre gånger men inte ville somna i nån av våra famnar tänkte M ta ut henne i vagnen, förra gången somnade hon på 10 sekunder då. Jag hör hur han pratar med henne i hallen för att hon inte ska börja skrika uttråkat i vagnen och han säger att han ska ta på sig en jacka faktiskt för det är ju minusgrader. När han kommer tillbaka ser jag att han har en sommarjacka utan foder på sig. Lagom? Dagens skratt. 

Men det var väldigt romantiskt att se honom med en bebis. Och hon är den sötaste salivproducenten i världen. 

Dagens fadäs inträffade dock inte med E. Men jag skulle sätta på vatten ifall hon blev hungrig och ville ha ersättning, då ska vattnet vara kokat och svalnat. Men jag satte på fel platta. Där det stod en plastbunke som smälte. Men bebisen är hel och det är huvudsaken!

Tacksam 27

What are you grateful for today?

Att Mikael köpte wienerkorv och korvbröd och satte korven på värmning och jag bara fick stoppa korv i bröd och känna att jag hjälpte till. Fast även det var för mycket och han hörde hur jag blev andfådd och sa att han borde ha tänkt på det. Snällt, men omöjligt. Men jag borde analysera allting medan jag gör det och stoppa i tid.

Jag har annars haft några riktigt dåliga dagar. Har med nöd och näppe klätt på mig och tagit mediciner, det tar längre än man tror för det är så många och alla kan inte ligga i dosetten för att det är superstora, flytande, pulver osv. Någon dag har jag kokat snabbmakaroner också men sen inte kunnat nåt mer. Imorse vaknade jag av vad jag tror var ljud från Mikaels telefon men jag somnade om. Eller, det blev typ 15 sömnperioder på tre timmar så jag trodde inte det hade gått tre timmar för jag var vaken så mycket. Och då är det också lite sent att ta vissa sömnmediconer, särskilt som jag ska duschas kl 17 och måste vara vaken tills dess. Så med mindre medicin tog det timmar att somna och sömnen hade usel kvalitet och ändå vaknade jag inte förrän efter att hemtjänsten gått hem med oförrättat ärende. 

Men jag ska inte börja bli orolig för att jag är så dålig utan bara lugnt konstatera sambandet med sömnen. Och just det, jag har gått ner i dos på min fetmedicin. Jag vägrar att gå upp mer så nu skar jag av vad som går från pillret och det blir allt från bara lite puder till en halv tablett. Men jag har tagit ca 20 mg två nätter istället för 30 och det kan också vara förklaringen. Ska man verkligen behöva välja mellan att sova dåligt och ha ett aktivitetsfönster på 10 minuter, eller bara bli fetare och fetare? 

Mitt möte med ssk-läkaren igår gick bra. Jag stressar mycket för att han har dålig mikrofon så jag hör bara ca hälften av vad han säger och måste räkna ut vad den andra halvan är med tanke på vad som är rimligt. Ibland kan jag inte höra tillräckligt för att ens gissa. Det blir en stor kognitiv anspänning och det tar också kraft. Har haft så ont i huvudet idag men det kan ju bero på att jag överansträngde mig igår. Man tänker ju inte på att sitta på en stol och lyssna är så jobbigt. Hur kan jag glömma det när jag varit sjuk längre än jag varit frisk?

Jag ska i alla fall fortsätta med upptrappningen som jag gjort hittills, det visste jag för jag har inte fått några symptom på att jag måste sakta ner. Men de där dagarna för 1-2 veckor sen när jag både lagade middag (på riktigt, inte bara snabbmakaroner till färdiga köttbullar), skötte diskmaskinen, skrev på datorn och åkte komet, den energinivån har jag inte haft igen. Det stressar mig nåt oerhört att inte veta om den kommer tillbaka när jag ökar dosen, eller om det inte blir mer än såhär. När jag provade LDN fick jag också en flod av energi den första veckan och trodde det var mitt nya normala pga medicinen, men sen försvann det och trots att jag åt medicinen i hela 18 månader för att se om mitt immunförsvar bara var oerhört långsamt på att reagera så blev det ingen mer effekt. Så jag har det i bakhuvudet. Man ska inte ta ut saker i förväg, så jag försöker både vänja mig vid tanken att jag inte blir bättre och att bara hoppas lagom på att jag ska få t ex 10% mer energi. Men även 10%, eller hellre procentenheter!, skulle göra enorm skillnad. Jag drömmer om två timmar om dagen men skulle nöja mig med en. Då kan man få ihop 2, kanske 3, om förutsättningarna stämmer och man före- och eftervilar superstrikt, och då kan man ju äta ute, åka till Nynäshamn, bjuda hem folk, åka hem till folk, köpa ny behå! Laga lasagne, baka frallor, baka bullar, du nåt enkelt, kanske orka läsa lite, prata i telefon nån gång. Passa Emmi, åka till Jay-Jay och Grace, och täääääänk om Neo och Belle kunde sova över här och åka och bada på Sköndal. Med picknick!!! Jag svimmar! Men så är det ju inte än, ta det lugnt.

Jag ska ta prover om 3-4 veckor. Det var ju tänkt att VC skulle svara mig på nåt sätt om jag får hemsjukvård. Vill inte åka till VC i onödan, särskilt inte när jag så fort jag har några sämre dagar halkar ner till 10 minuters uppetid. Där kan jag inte fastna. Och ska jag fastna där så ska det vara på grund av att sjukdomens framfart inte går att stoppa, inte för att VC skiter i vilket.

Tacksam 26

What personal growth change in the last year are you most thankful for?

Ärligt talat kan jag inte svara på frågan. Jag minns inte vilket förra året var, bara att det inte var det året med übersommaren. Minns inte vad jag lärt mig förra året. Det är ju lite synd, men det viktiga är att jag känner att jag växer, och det gör jag, inte att jag kan lista tillväxten.

En sak som jag i alla fall minns och är mer medveten om numera är att det kanske inte är nån annan än jag själv som avgör mitt värde. Att ingen annans åsikt om mig gör det minsta till eller från, utan att mitt värde är nåt mellan mig och Gud. Och han ser ju en evighet i mig, saker jag inte ens har kommit på att jag inte har kommit på. Så då har vi mig. Och det är ofta där skon klämmer. Jag hittar på att jag borde det ena eller andra för att vara värd så mycket som jag tycker.

Till exempel hittade jag ett tunt, grått hår på sidan av hakan och det var nästan 3 cm långt. Jag dog ju alla genanta dödar när jag tänkte på hur länge jag gått omkring med det. Och vi var på middag med barnen i söndags och på måndagen efter duschen hittade jag några svarta hår som borde tagits bort. Men man kan ju inte komma ihåg allt. Och inte vara allt, göra allt, finnas för allt och alla. Ibland får man lov att slänga nåt som de fattiga kanske hade kunnat använda, för att man inte klarar av att hitta de fattiga och fråga om de vill ha den. Ibland måste man slänga oöppnade, oanvända hudvårdsprodukter för att de har haft bäst före datum för flera år sen men man har inte orkat smörja kroppen på så lång tid och nu är grejerna för gamla. Man är inte ond om man slänger saker. Ibland låter det så, men det är man inte. Man gör oftast sitt allra bästa. Man är däremot ond om man skänker trosor till Röda korset med bajs i eller en blodig binda kvar (det händer har jag läst och dem vill jag trycka ner näsan på i nåns binda), men inte om man slänger produkter som är utgångna för fem år sen. Jag har nog faktiskt kommit till insikt om att man kan göra nåt bra om man gör sig av med grejer. Jag har dock fortfarande problem med att orka sortera i slänga, skänka, spara. Men sånt som har med ME att göra har jag verkligen inte lärt mig än.

Tacksam 25

"I am thankful my family and friends turn to me for..." They don't, jag duger inte till nåt. De inkluderar mig och jag är alltid inbjuden till det jag klarar att delta på, men de ber mig sällan om saker. Jag är faktiskt glad att jag inte får massa förfrågningar, för jag borde säga nej men vet inte om jag skulle klara det.

Tacksam 24

"I am thankful for the ability to..." Jag är väldigt kluven. Jag tycker ju inte att jag kan nånting. Men jag kan fortfarande skämta. Och njuta åt skämt. Mikael hade en vild kväll och fick mig att gapskratta tre gånger. Det är jag faktiskt glad för.



Corona i Italien

Min syster har bott i Milano i nästan tre år och har sin bästa vän Samantha där. Nu rapporterar svt: "Fram till i fredags hade Italien upptäckt tre smittade personer. Men bara under helgen kunde 150 nya fall bekräftas. Antalet döda var på måndagen uppe i fem personer och över 200 smittade." Det är mest i norra Italien där hon bor.

De säger att många får inte värre symptom än en förkylning. Men att gå från 3 smittade till över 200 på tre dagar och dessutom fem döda tycker jag låter värre än en förkylning. Jag läste nån annanstans att av de drygt 200 smittade ligger ett 40-tal på intensiven. Det är nästan var fjärde smittad.

SöS gick till stabsläge i helgen, en vanlig helg som inte ens var lönehelg. Vad händer om vi plötsligt behöver 40 intensivvårdsplatser?

Jag såg också hemska, hemska siffror på hur många administratörer/chefer det finns i vården. Fler än det finns läkare! Jag har också läst att det går en administratör på varje sjukhussäng. När ska alla extra och onödiga chefer sparkas och vårdpersonal anställas? Det här är ju helt ohållbart. Vården ska inte vara politikers sätt att tacka gamla kompisar med ett chefsjobb.

Det blir så verkligt när jag hör om att de stänger saker, avlysst mässor osv i Italien och håller orter i karantän. Vilket innebär att alla står i kö i mataffären för att köpa toapapper. Men om ett område är satt i karantän får man röra sig fritt inne i området, men man får inte ha kontakt med nån utanför. Fast har man inte Corona och det finns smittspridare i området vill man ju inte röra sig i området och toalettpappersbalen verkar som en bra idé.

Jag är normalt sett inte rädd för influensan, för jag blir aldrig sjuk. Mitt immunförsvar är helt sjukt, fast åt det hållet att jag inte blivit smittad med nåt på 10-15 år. En magsjuka är enda undantaget. Men de säger ju att ingen har immunitet mot Corona så därför blir det en större grej. Jag vet att jag pratade om självmord förut men jag vill verkligen inte dö! Jag vill verkligen inte heller bli sjuk och vill absolut inte behöva läggas in på sjukhus, som lär vara överfullt och helt utan förmåga att anpassa för ME. Jag är mer rädd för sjukhuset än för Corona.

Men en norsk me-sjuk hade legat inne och sa att de tagit jättebra hand om henne. En annan hade varit på ett annat ställe än vården, minnet sviker mig, och de hade inte himlat med ögonen åt nåt av förslagen på anpassning hon bad om. Så det kan hända. Fast vi är långt från att Corona är en risk i Sverige. Men jag tar ju ut både glädje och nervositet i förskott.

En ovanlig måndagsbukett

Blått och orange, vilken fantastisk färgkombination! Jag är helt med på det tåget.

Marchesa

Ni vet vad jag säger: Jag dånar lite!

Dagens dummaste

Läste att Harry och Meghan (han är yngste sonen till prins Charles och frun en amerikansk Suits-skådespelerska) har skickat ut ett pressmeddelande om att drottningen inte äger ordet kunglig. Detta eftersom deras eget registrerade varumärke Sussex Royal, som de har lagt ner hundratusen pund (?) på för hemsida och annat, och skulle trycka pennor och tröjor med texten på, nu inte godkänns av kungahuset. källa

Alltså, nej, drottningen äger inte ordet royal. Men royal is who royal does, dvs om man avsäger sig de kungliga uppgifterna tycker jag att man också avsäger sig den kungliga rollen och titeln. Man får inte äta kakan och ha den. Tackar man nej till plikterna tackar man nej till privilegierna. Man är inte kunglig för att man fötts som det, då är Meghan ingenting, utan för att man representerar kungahuset och arbetar åt dem. Tycker det är fullkomligt ovärdigt att trycka pennor med royal på. Nej, de är inte kungliga längre, vad mig anbelangar. Men skattebetalarna ska ändå hålla dem med livvakter livet ut, kanske 10 pers dagligen. Det hade jag varit lite sur över om jag var britt. Det borde de delvis stå för själva. Harry kan ju inte hjälpa vem han fötts som och det är klart att han är en måltavla för galna mördare även om han avsagt sig sina arbetsuppgifter, men om de gjort det för att de själva vill försörja sig hur de önskar så får de börja betala för saker, så som folk som försörjer sig själva gör. Meghan kan starta en blogg och bli influencer och leva på gratisprover och reklamintäkter. Och betala sin egen säkerhet. Det gjorde ju t o m prinsessan Blondinbella. Och nu använder jag termen prinsessa sarkastiskt, om det inte var tydligt. 

Man kan ju då fråga sig om jag tycker att Madeleine och Carl Philip är kungliga. Ja, lite. Jag kan inte svara bättre än så. Det är på ett sätt lite löjligt med ett enormt kungahus, där kungens systrars barnbarn ska vara kungliga. Om de nu är det, det är de väl inte. Men mina syskons arbete påverkar ju inte vem jag är. De som gör kungliga uppgifter är kungliga, tycker jag. Men man får absoluuuut inte försöka tjäna pengar på pennor. Jag får frossbrytningar. Och det är smaklöst så in i bänken att sura över att man inte får använda royal i sin tacky marknadsföring när man själv och frivilligt har gått ur the royal pants. Den lilla planen gick upp i rök. Det fattade vem som helst, utom Meghan eller hennes nickedocka Harry, som skällde ut personal under bröllopsplaneringen med orden What Meghan wants, Meghan gets.

Om det ens är sant, fast jag läst det i tidningen.

P. S. Jag har rätt kraftig feber för att jag åt lasagne och mangoglass i T&M:s nya hus och höll världens sötaste salivproduktionsmaskin idag, så jag är eventuellt arg och besviken över det och tar ut det på Harry & Meghan. Fast bara lite.

Tacksam 23

What season of the year are you most thankful for? 

Alltid den som är på väg. Eller den som är. Det går ju inte att välja, det är som att fråga vilket av sina barn man gillar mest.

Men jag tål värme ganska dåligt numera så förrförra sommaren var inte min favoritårstid.

Dagens chock

Mikael satt vid datorn och jag höll på i skåpet med mina mediciner och Vem vet mest gick i bakgrunden på tv. Så frågar de vilken metall som heter W i periodiska systemet och har högst smältpunkt av alla metaller. Jag svarar volfram och sekunden senare säger de volfram på tv:n. Mikael tittar upp på mig med en ganska förvirrad blick och jag frågar med låtsad sårad stolthet Hur kan du bli förvånad att jag kan det?

Min pappa drillade mig ganska bra i periodiska systemet, dessutom har mycket latinska namn som Ag, silver, argentum, som ligger till grund för franskans argent som betyder pengar. Man kan tro att guld skulle vara ordet för pengar, men så rika var folk inte, men det heter aurum och jag vet faktiskt inte om det har någon motsvarighet i våra moderna språk. Jag kan inte hålla allt i huvudet. Men mer än ni tror.

Tacksam 22

Recall a time when you received a compliment, what about it made you thankful?

Jag fick den bästa komplimangen på länge av svärdotter Miriam på Mikaels 60-årsmiddag. Hon berömde min frisyr och sa att hon blir sugen på att klippa sig som jag. Det är ju den allra effektivaste formen av komplimang, lusten att efterlikna nåt! Och att få en ärlig komplimang för mitt utseende när jag nyss gått upp i vikt och känner mig ännu mer osäker än jag brukar var väldigt fint.

Sen fick jag en fin komplimang av Mikael härom helgen. Han tycker att jag är vacker fast jag är så fet. Det var inte så han sa, såklart, men det var så jag hörde det. Makalöst. Men man ser ju människan, inte utsidan. Visst kan man bedöma okända människor på bara utseendet, men människor man älskar är ju alltid supervackra inifrån.

Magiskt test!

Fick reklam från Mio om att göra ett sofftest. Jag vet redan vad jag gillar för sorts soffa men tyckte det var kul att se om Mio också visste det. Och så ska man klicka på olika bilder som man föredrar och jag fattar verkligen inte hur en hund ska hjälpa dem att veta vilken soffa jag vill ha.

Men så kommer svaret, med en Howardsoffa, precis som jag vill ha. Har en lite mindre variant och rak, och marinblå. Men hur visste de det? 

Tacksam 21

What about your home or your neighbourhood are you thankful for?

Härom dagen pratade Mikael och jag om det. Jag vill ju alltid tapetsera om, få det perfekt, helst flytta till större. Men jag är tacksam för att vi bor ekonomiskt. Vi blir inte utslängda på gatan om något händer, vi har råd att bo här även under ganska skrala omständigheter, vilket vi haft nu när Mikael studerat. Det är egentligen värt mer än en drömlägenhet på Östermalm eller var nu de där fina lägenheterna finns som har stoooora rum, högt i tak med takrosett och sammanlagt 30 km breda lister. Jag vill fortfarande gärna bo så, men jag har inget på Östermalm att göra. Vill för mitt liv inte träffa Katrin Zytomierska i mataffären. Här klarar vi oss, både att vi har allt vi behöver men också att vi kan betala för oss utan att få ångest. Det är en stor lättnad, och frågan är om inte den sinnesfriden är mer värd än feta lister. Jag har ju 25 års vana av att saker inte blir som jag vill men kan vara bra ändå. Och vad folk grälar mest om är visst pengar. Jag har ju i princip vad en student lever på så jag har ju lärt mig att rätta mun efter matsäcken. Jag vill inte sitta i en tight situation så vi blir irriterade på varandra över att pengarna inte räcker, eller grälar över hur de spenderas (jag har inte berättat att jag råkade köpa en stor box med 200 öronproppar härom natten, jag som inte ska handla på nätterna...). Då är det bättre att bo lite trångt och bli irriterade på varandra över pappershögar istället för pengar 😜.

Tacksam 20

Send a thank you note/text message to one person you are thankful for today.

Det har jag gjort. Hade velat skriva till tjugo, trettio eller fler människor jag är tacksam r, det finns jättemånga! Men idag var en person given. Hon går igenom nåt tråkigt, som inte är hennes fel, för att hjälpa andra.

Tacksam 19

What about today has brought you joy?

Helt klart historien jag lade ut här nedanför.

Och också en video från härom dagen av lilla stora B som kämpade sig uppför en backe på skidor med sin bonussyster bakom. Jag hörde bara vad hon sa i slutet, men då sa hon Vi klarer det sikkert. Sån optimism, beslutsamhet och omtanke. Det gör mig verkligen lycklig när människor är goda mot varandra. Det finns så många människor i världen som gör vidrigheter så vi behöver lyfta fram när nån är ett geni på medmänsklighet.

Heter jag Anja?

Min man höll kurs i hemberedskap idag och presenterade sig som Mikael Olergård och höll sen kursen (om jag minns detaljerna rätt). Efteråt kom en kvinna fram och frågade om hans fru hette Anja och han sa förvånat att det gjorde jag. Har hon ME? Ja, och då kom det fram att kvinnans dotter också har ME. Men min mamma känner inte jättemånga ME-sjuka vid namn, så dottern måste ha talat om mig med mamman för att namnet skulle fastna och även att hon kom på sambandet i ett helt annat sammanhang. Hon kanske har sagt att jag är ett ärkepucko, men då hade nog mamman inte sagt nåt. Så jag tar det som att nån känner igen mitt namn för att jag har sagt nåt bra eller nåt snällt eller nåt som hjälpte nån. Det kanske inte ens är så, men jag väljer att tolka saken så, för att det är allt jag vill, att säga nåt snällt eller bra eller som hjälper nån. Att jag tänker att nån har sagt till sin mamma att jag har gjort nåt bra betydde väldigt mycket för mig.

Tacksam 18

What goals are you thankful for accomplishing?

Min största bedrift var mina universitetsstudier. Jag var redan sjuk då, men klarade själva skolämnena bra fast jag fick fuska mig igenom en del för jag hade inte nog med kognitiv energi till att läsa de enorma mängder man ska läsa om man studerar litteratur. Men jag ÄLSKADE det. Och även om både min kandidat- och min masteruppsats inte blev färdiga på rätt termin, så är jag oerhört stolt över dem. Eftersom de tog längre tid fick jag skriva dem helt själv utan nån hjälp av handledare, men ändå fick jag VG på bägge. Och vad jag hade velat fortsätta doktorera. Men att jag klarade av skolan med så bra betyg fast jag hade ME är min största bedrift.

Bedrift är ju inte precis goal, men jag hade ju såklart som mål att klara skolan bra.

Tacksam 17

What holiday tradition are you most thankful for?

Det är ju helt omöjligt att bara välja en! Att Jesusbarnet alltid haft en central roll i mina jular, julbordet, det vi åt förra helgen slog rekord, kan ha haft nåt med hela ursprungsfamiljen att göra, stjärnor och stakar i fönstren. 

Midsommar är jag inte så förtjust i, påsk handlar lite för mycket om ägg, harar och lösgodis tills man spyr, nyår har jag kvar lite komplex för sen jag var singel och sjuk och egentligen varken hade nånstans att fira vilket egentligen var bäst för jag orkade ändå inte. Och man ska vara så lycklig och lyckad på nyår och pussas, och det har jag först nu, nån att pussa i alla fall, men har inte vant mig än så vi firar hemma nu när jag inte ens kan gå bort och ligga i en säng över tolvslaget.

Fy vad tråkig jag låter. Men jag älskar jul. Julmusiken, färgerna, förväntan på snö och annat. Att folk anstränger sig för att vara snälla och det ger så mycket kärlek i världen.

Tacksam 16

What is your favorite part of your evening routine?

När jag kommer in i sovrummet och ser sängen, med Mikael i, och inser att jag nu får ligga där jättelänge.

Lila blommor

Lila är inte alla hjärtans dag-färgen nummer ett, men nu kan vi gå bananas med vilka färger vi vill! Så här kommer lila, från syrén ner till mörklila

Tacksam 15

What is your favorite part of your morning routine?

Insikten om att jag inte måste gå upp ur sängen på länge än.

Tacksam 14

Who are you most grateful for in your life?

Sorry mamma, men det är Mikael. Eller Gud. 

Tacksam 13

What helps you relax?

Hmm, jag är ganska lugn för det mesta. Kan hetsa upp mig för små och stora saker, vilket jag önskar jag kunde låta bli, men jag blir också lugn fort, är inte långsint t ex. Förutom när folk felbehandlar ME-sjuka. Jag är tyvärr ganska spänd i kroppen men det är nog för att jag inte rör mig som man ska och ligger så mycket. Musklerna är ju gjorda för att användas och jag tror jag har stelnat med åren, så känns det. Och då är ju problemet att jag blir avslappnad i vatten men det är för jobbigt att ta mig till en pool. Men jag försöker andas medvetet när jag kommer ihåg det. Och faktiskt, nu när jag har så ont i ögonen när jag tar ögondroppar så måste jag ligga och blunda rätt länge, eller, länge och länge, länge nog för att jag ska sluta stressa över att jag måste blunda. Men idag har jag inte tagit ögondroppar än, jag är både slarvig och glömsk och har gjort ärenden som var viktiga. Bland annat har jag skrivit till min vårdcentral om att de har stoppat in ett meddelande från en Marie i min journal. Superläskigt att läsa! Har inte ens ätit mat än så nu ska jag värma plättar. Och lugna ner mig. Andas är faktiskt bättre än man tror.

Tacksam 12

What is your favorite treat?

Kanelbulle. Hembakad.
Hembakat bröd, saftigt, nästan degigt, ljust.
Hembakade lussekatter
Jag kan kanske svara GLUTEN på den frågan.

Tacksam 11

How has God provided for you when you were worried?

Svår fråga. Jag trodde nämligen provide i den meningen betydde sett till att du har det du behöver av mat, husrum osv, men det passar inte ihop med att man är orolig, så jag vet faktiskt inte vad frågan avser.

Men jag kan ju säga att fast jag aldrig varit rik (lite mer rik i Borås där jag köpte lägenheten för 25 000:- kontant, hade en avgift på 1 800:- och orkade gå i affärer och hitta fynd) så har jag alltid klarat mig. Visst inser jag att min förmåga att låta bli att köpa skor när vi inte har råd hjälper mig att alltid ha mat på bordet. Men jag ska ju inte ta på mig all ära för det själv. Jag tror Gud har räddat oss många gånger men som vi inte har märkt. Så fint det blir sen när man är död, så tänker i alla fall jag, att man får se sitt liv rulla förbi som en film, och få se när Gud ingrep, eller en god gärning som någon okänd eller känd men osynlig person gjorde. Jag skulle också gärna vilja se vad jag gjorde som andra blev glada för. Wow, vilken fantastisk film. Den längtar jag efter att se!

KUL om ME!!!!!!

Jag har inte läst artikeln (https://mecfsresearchreview.me/2019/04/25/something-in-the-blood/?fbclid=IwAR3WDIaV4Dm_xYKQ6pZ0oU6tv45AW_GM2SgZT4BFx-EgA53f_LIMDJOsrj8) 
men jag har förstått vad forskningen går ut på.

Fyra oberoende forskargrupper har hittat samma fel vid ME, och jag beskriver det bäst såhär: om man tar friska celler och lägger dem i en ME-sjuks plasma så blir de sjuka. Jag tror att de mäter det genom att injicera salt i cellen (?) och som stressar den och mäter nån funktion då. Men det intressanta är också att om man å andra sidan tar me-sjukas celler och lägger dem i frisk plasma så reagerar cellerna som de friska. Dvs man kan bota ME-celler på samma gång som man kan göra friska celler ME-sjuka. Detta påverkar både celler och mitokondrier men det fattar jag inte hur. Jag har ju haft som en personlig teori ett autoimmint angrepp på mitokondrierna, men då skulle man kanske dö. Men fyra har hittat samma och det fungerar bägge vägarna. Jag är så glad. Det var goda och trevliga nyheter att få en jobbig vecka när tre ME-sjuka tagit livet av sig, och allt från Facebook till Aftonbladet har varit smockfullt av förståsigpåare som hävdar det ena värre än det andra på samma gång som jag försöker smälta tre döda på en vecka.

Men nu hoppas jag igen. Tänkte härom dagen att jag kanske ska börja planera mitt 30-årsjubileum redan nu, fem år går fortare än man tror. Men nu tänker jag hoppas att jag är frisk då och är med Mikael på Sicilien, med Sofie på Liseberg, med Ellen på Bali, med Rebecka i London, syr med Katrin, i fjällen med barn och barnbarn, i USA med alla syskon och syskonbarn, går i ny kör, har bokklubb, läser en bok i veckan, lagar mat, bakar, tvättar som om det inte vore jobbigt, går i kyrkan, skriver böcker, jobbar med nåt om jag inte bara ska skriva, kanske gå lite skrivarutbildning först för att värma upp, ja ni vet. Orkar både äta mat hos mamma och pappa och prata efteråt och orkar bjuda hem dem och andra som gäster. Förutom barnen och de allra närmaste i min familj har vi väl haft gäster max 5 gånger på 10 år. Tänk att ha vänner! Tänk att kunna bjuda hem folk och soffan är inte upptagen av att jag ligger i den!!!!!

Allt för några celler i plasma. Ett nytt liv.

"Kul" om me

Vilken vecka och halva har bara gått. Ur en norsk artikel om hur man botar me:

”Byta partner, flytta, oroa sig mindre och lära sig att ge lite mer fan i saker”,

Han jämförde känslan när man har me med behovet att ”kissa när man är nervös”?!! 

Georg Espolin Johnson är idéhistoriker och läkare...

Tacksam 10

Vilket är ditt bästa semesterminne? 

Med Mikael på Sicilien. Var inte så hejdlöst sjuk som nu utan orkade med utflykter i hyrbilen. Vi var också ett par gånger i områdets turiststad nummer 1, nämligen Cefalù. Där åt vi fantastisk middag, fantastisk glass, badade i Medelhavet på en urtjusig strand. Är lite mer sugen på att åka dit och bara ligga i solstol vid poolen och läsa böcker. Det längtar jag verkligen efter.

Andra semestrar jag älskat:

Två veckor i karibien på Antigua

Tre veckor i Boston, precis bredvid Harvard. Ibland gick jag in mellan de olika husen och låtsades att jag var en student. Hade hellre velat gå på Oxford, men i alla fall.

Alla gånger i London, flest gånger med Sanne, men också med Rebecka och och Katrin och Sussi och Veronica.

Vår smekmånad som var fantastiskt lyckad. Barnen garvade när vi skulle till Alanya, Det är värsta partyhåla. På semestermånaderna, hoppades vi. Och ja,vi var i princip de yngsta där. Men helt underbart att ligga i solstol och höra Medelhavets kluckande. Där åt jag spaghetti och köttfärssås varannan dag. Jag tyckte jag hade rätt att ta min favoritmat så ofta jag ville.

Sen var Mikael och jag med mamma och Ellen i Italien där nere vid tån, Kalabrien hette det. Inte lika bra el Sicilien men helt tillräckligt för en härlig semester. Där mådde jag sämre och det var en ganska bortkastad semester, även om jag mestadels njöt av det jag orkade göra. Orkade aldrig ta mig upp till lunch och en dag hade de lasagne som Ellen vet att jag äääääälskar, så hon tjingsade med kocken och sparade en rejäl bit till mig. Det var ett bra och vackert ställe som jag kan tänka mig att åka tillbaka till, med elrulle, fast det var kullersten.

Sen har jag varit i Prag två gånger och älskade bägge gångerna. En gång mötte vi upp mina kusiner och några kompisar som jag också kände och Johan och jag åkte på hans BA-rabatt, fast jag spillde vatten i knät. Smidigt. Den andra gången bjöd Daniel in mig till ett stort, stort gäng, minst 15 pers, från olika länder i Europa. Också superkul helg, tid att umgås med Lillan också. Då var jag snygg.

Sen var vi i vad jag gror var Gedser, där vi åkte en tur till Travemünde. Då var vi så pass stora att jag hade fått mens (då! När de hade badland!!!) men Ellen kanske eller kanske inte hade börjat skolan. Men det var sista gången alla fyra syskonen var med på semestern.

Nej, nu minns jag att mamma och pappa bjöd oss på kryssning till Riga (när de firade 5o-årig bröllopsdag???) och då hade vi alla amerikanarna med oss, men inte Johannes som nog var för liten. Det var kul.

Tacksam 9

Vilket vardagsföremål är du tacksam för?

Lätt, fast inte lätt att bara säga ett. Stekpanna, spis, ugn, muffinsplåt, rinnande varmt vatten, diskmaskin, tvättmaskin, torktumlare, dammsugare. Vad fruktansvärt slitigt livet skulle vara om man fick skrapa tvätten på tvättbrädor i floden. Och dusch med varmvatten! Det skulle jag inte gärna vara utan. Annars floden igen. Huvva. ELEMENT! Det är 22,8° i sovrummet nu, alldeles lagom. Och tack för modern byggnadsteknik så jag kan ha det så varmt inne. Charmigt hus från sekelskiftet med självdrag är ju kod för iskallt.

Ojdå

Hittar spår av mig själv lite överallt, på FB, Insta, och ser att jag har skrivit en del underliga saker med mycket stavfel. Japp, så är det när man har ätit julbord (!) med nästan hela familjen, inklusive de två som bor i utlandet (Skåne resp USA) och de två under tre, och tagit sömnpiller. Den gamla historien. Två inlägg har jag tagit bort helt, några andra orkar jag inte bry mig om.

Men det blir så väldigt tydligt. Jag ska ju inte skriva med sömnpiller i kroppen. Som nu t ex!!! Men jag tror att jag kan göra ett undantag, regeln är ju främst till för andra situationer när jag är påverkad. Och det märker jag ju att jag inte är. Visst Nisse!

Regler är för allas bästa. Man ska inte tro att man är ett undantag, för då är det just för dig i den situationen som regeln är avsedd! Att skydda!!!

Igår regnade det här i Stockholm. Det känns som högst femte gången på hela vintern som det kom nån nederbörd. Mikael tyckte det hade regnat länge. Jag som känner mig hemma i Västra Frölunda sa att i Göteborg betyder regna länge tre månader. Men det regnar så lite, ja, visserligen, men inte bara uppifrån utan från sidan också. I England kan det regna nerifrån också, när det studsar tillbaka upp.

Ja, men det var väl min signal att det är dags att sova.


Tacksam 8

What do you love about your best friend?

Jag har haft flera bästa vänner och de har haft några saker gemensamt: de är smarta, kvicka och roliga, på gott humör, bokliga och intresserade och visa, och gillar att prata.

Tacksam 7

What is your favoutire physical appearance of yourself?

Jag tycker frågan är lurigt ställt, typ som att man ska svara vilken gång man tyckte man var snyggast, inte vilken som är den kroppsdel man är mest nöjd med, ja, kanske stolt över.

Ironiskt, ja, lagom roligt nu men inte så kul när jag ställde mig på vågen två gånger för säkerhets skull och den visade 110 kg. Jag vet att jag har gått upp i vikt sen jag ofrivilligt ökade min fetmedicin från 20 till 30 mg för att de inte hade nån skåra och går i bitar om jag försöker skära itu den. Och jag vet att max är 6o mg så jag tyckte inte det vore så farligt, men nu sitter det 10 extra kg på min medicinmage. Skräp!

Så jag har ju knappast nåt tillfälle där jag känner mig riktigt fin. Fetman hänger över mig som ett blött täcke.

Mitt snyggaste nånsin var annars på min brors första bröllop. Jag var så smal och hade en superklädsam klänning som jag älskade. Jag hade den också när jag sjöng med Mia och Ninni inför 1000 personer.  Den satt som om den var hälld över mig. Det är ett av mina snyggaste minnen, men jag har ganska många till från den perioden när jag tyckte jag var snygg. Jag VAR ju det! Smal men inte anorektisk, kurvig, långa ben, reanäsa som ingen annan så en ljuvlig garderob. Jag orkade alltid klä på mig riktiga kläder också och var alltid fin i håret och sminkad. Om jag har byxoer med dragkedja istället för mysbyxor är det överkurs,viss skillnad. Det tar energi att få på sig såna tajta byxor jämfört med ett par fleecebyxor.

Jag har en lila sidenklänning från Monsoon som jag hade på min brors bröllop och den trodde jag att jag var ganska snygg tills jag såg foton av mig i den vid ett annat tillfälle.

Men om jag måste säga en kroppsdel säger jag antingen ögonen, för jag tittar verkligen på folk, ser dem, eller min mun, för att den lätt skrattar. Mitt ansikte är ganska generöst med känslor, på ett bra sätt, tror jag. Och så är jag ganska stolt över mina fingrar för att det är så fint med nagellack,vilket jag ofta har.

Men fråga inte en fet kvinna som har gått upp 15 kg sen förra vägningen vad hon gillar mest med sin figur, för det går inte att svara annat än DEN FÖR 15 ÅR SEN. Men det är ju inte att älska sin kropp oavsett hur den ser ut, kroppspositivism osv. Men jag vill för mitt liv inte se ut så här. Vill hemskt gärna väga högst 69 kg. Var ju nere i 57 men så smal behöver jag inte vara när jag är 50 och 1,76.
?men 110 kg,jag vill ner till 69,vi säger 7o för aritmetikens skull. Det ör ju bara 4o kg. Jag har gått ner 35 kg en annan gång. Så teoretiskt 
R det möjligt. Men de 36 kilona var 2o och 16, och när jag fortfarande höll på att gå ner. Er för jag en ny smörtmedi in som jag går upp 9 kg av på 6månader och hur många gånger orkar man gå ner samma kilon???

Men om jag tar resten av året det borde vara 52-5 veckor dvs47, så ska jag gå ner aningens mer ön 1 kg i ve kan och så får jag köpa ny garderob i höst. Förutom om jag för nån mer sjukdom som kör er kortison. Och vad ska jag göra med fetmedicinen? Jag vet inte om det ör värt min hälsa att fortsätta med den,f?r den hjälper ju sömnen men jag blir fetare och har blivit ända sen f?räta gpngen jag prova de, dö gick jag upp 6 kg på att halvår. Men då åt jag normalt. Nu äter jag mindre och i alla fall ibland nyttigare, så jag går inte upp 1 kg ler månad, men jag undrar i mitt stilla sinne vad som hän?jfr om jag satte ut den. Kanske måste det. För har inte röd att inte komma i mina kläder.

Jag tror jag ska fråga min psykläkare om hon tycker det är ok att trixa med de andra medicinerna så jag kan sluta med mianserinet helt. Det vore underbart. Då kunde jag gå ner och stanna där! Nu går jag upp och ner samma förb**** kilon vilket är så jobbigt för stridsmlralen.

Synd bara att jag blir så allergisk av sånt jag äter lcta på LCHF, som ägg, broccoli, blomkål, champinjoner. Skulle få en ordentlig utredning av histamknintolerans och mastcellsaktivering men det blev inget. Min vc släpper allt som om det vore en het potatis.

Har fått sömnremiss äntligen, det skulle gjorts i våras nån gång, men även denna är ställd till fel mottagare och på fel frågeställning. Jag ska hämta en sömnapnemaskin och sova med en natt hemma. Men det var inte snarkningar som var problemet, jag vill sova på sjukhus i tre dagar med elektroner på hjärnan. Ska ringa St Görans och kolla att hon psykläkaren ens är uppdaterad och de gör det fortfarande. Men det är bland annat det här jag vill ha hemsjukvård för, en person i sjukvården som reder ut sånt här åt mig. Då får de se hur hemskans mycket tid det tar när det blir fel, man får begära om kopior, ringa, ändra, tala med andra, vänta på tid osv osv.










Tacksam 6

Lite sen med gårdagen. What Bible verse are you thankful for?

Också jättelätt! Jag har haft samma favoritvers hela mitt vuxna liv, och siffrorna är dessutom min födelsedag. Versen är Uppenbarelseboken 7:17:

"för Lammet mitt på tronen ska vara deras herde. Han ska leda dem till livets vattenkällor, och Gud ska torka alla tårar från deras ögon."

Varför är detta något jag tycker mycket om?

Jo,Lammet (vita, gulliga djur som är lika söta som bebisar, samt en känd symbol för Kristus själv) mitt på tronen (han är inte bara ett lamm utan har en egen tron, dvs är kung) ska vara deras herde. Herrarna fick se nyfödde Jesusbarnet. Kanske är det nån symbolik om herdars personlighet som jag inte känner till. De leder dem som är beroende av dem, och en herde skulle lämna sina 99 får för att hitta det enda borttappade.

Livets vattenkällor. Jag har aldrig riktigt varit i en öken men i varmt väder. Vätska är inte bara gott och uppfriskande utan livgkvande. Men han vet var det finns och ska leda oss dit.

Sen kommer det stora. Gud ska torka alla tårar från våra ögon. Att han vet om alla tårar och vad de är för sorg som orsakar dem är för att han är som en närvarande förälder. Han har inte skickat oss ensamma till människogalaxen utan han följer oss och räknar de tårar som faller och de lammslm försvinner. Och sen ska han inte säga några gemensamma goda nyheter till gruppen människobarn på 10 miljarder (eller nåt) utan han ska personligen torka mina tårar. Han ska göra så att hans kärlek och hans belöningar för god och trogen tjänst ska övergå alla bekymmer jag haft, alla misslyckanden, alla sorger. Det låter så intimt och vackert att Gud ska torka mina tårar.det ör ju verkligen personlig omtanke att nån torkar ens tårar. Och Gud vet att jag har använt mycket Kleenex i mina där. Men mina sorger torkar han bort och sen ger han mig nåt bättre än jag ens kan tänka ni.

Så på samma gång är Jesus ett lamm, en kung på en tron, och Gud själv ska torka ALLA tårar, dvs all ledsnad kommer att få större välsignelser. Fantastiskt vackert. Först rent semantiskt, men också makalöst i sina löften.

Äntligen!!!!!

Jag sa redan för typ 20 år sen att trots att jag var välinställd på min sköldkörtelmedicin, det tog ett år, så kände jag inte så stor skillnad i måendet. Sen läste jag att personer med ME ofta har lägre halter av saker i ryggmärgsvätskan än i blodet och frågade om det kunde påverka sköldkörtelmedicinen. Min läkare var me-kunnig men jag fick inget gehör för den tanken. Sen har åren gått och jag har hela tiden haft typiska symptom på underbehandling som torr hud, trög mage, torr hud och sköra naglar, låg temp, tappar hår osv. Men en del av det kan ju förklaras med ME fast jag har ändå hela tiden känt att jag inte får ut nog av min sköldkörtelmedicin. Sen satte jag mig in lite mer i saken och lärde mig att medicinen, som innehåller hormonet t4, ska omvandlas i kroppen till det aktiva t3. Då föll poletten ner. Min kropp lägger ju av med saker som inte är så viktiga för att den har fyllt upp med det nödvändigaste. Det är t ex därför jag kan ha temp på 35,4 när jag lägger mig, dvs trots att tempen går upp under dagen så orkar min kropp inte hålla normal temperatur under aktivitet utan bara i vila/sömn. Inte för att jag har så bra temp på morgonen heller, men då är den bara lite under det normala. Ju mer jag läste på om t3 desto mer föll på plats. Det finns ett genfel som gör att man inte konverterar t4 till t3 och jag har ju andra genfel. Vid ME förekommer s k Low t3 syndrome, dvs att folk som inte ens är sköldkörtelsjuka ändå har för lågt t3. Och det senaste året har mitt t4 stigit och då ska egentligen t3-värdet följa med, men det har det inte gjort och nu är mitt t3 4,1 och mitt t4 25. Övre referens är 22 och egentligen är det bra om man inte har mer än 20. Jag får värre och värre symptom med magen, tempen, håret osv vilket förklaras av att om t4 är för högt så skyddar kroppen sig mot det, för att det normalt innebär att ämnesomsättningen då går för fort och det är farligt för hjärtat. Men jag mår som om jag borde höja dosen, inte som om jag borde sänka den. Det blir bara värre för ju längre jag går med högt t4 och lågt t3 desto mer av t4 omvandlar kroppen till reverse t3 istället för t3. Det är som en inaktiv "propp" som sätter sig på platsen där t3 ska sitta, men så att det redan är upptaget där, vilket saktar ner ämnesomsättningen. Men jag har ju inte för hög ämnesomsättning, jag har för låg, men det fattar inte kroppen för signalerna hypofysen sänder baseras på att t4 ska omvandlas till t3 (vilket nog inte funkar på mig). Det finns en medicin som innehåller t3 och den har jag försökt få i flera år. Min senaste läkare använde argumentet att tsh blir så lågt då (vilket det blir, men det gör inget om det beror på Lio-intag) men på samma gång tycker han att mitt nuvarande tsh på <0.02 där det ska vara över 0.3 är helt ok. Då är ju argumentet mot Lio utan mening om jag kan ha så lågt tsh på Levaxin. Det ska man absolut inte men det är samma läkare som inte heller brydde sig om när alla järnvärdena var under referens och jag får magsmärtor av järntabletter.

Lång historia lång. Men nu har jag fått recept på t3 och Apotea levererar det med hjälp av best imorgon kväll!!!!!!!!

Dessutom har jag köpt ögondroppar utan konserveringsmedel. Jag insåg att det kan vara det jag reagerar så på. Synd bara att den kostar 90 spänn mot 30:- med konserveringsmedel. Men då kan jag utesluta om det är konserveringsmedel jag reagerar på, inte att jag fortfarande har typ sår på hornhinnan, vilket jag inte borde ha efter så här lång tid.

Så jag är ganska lycklig om man säger så! 

Å andra sidan ska man ju inte vara för positiv, det är ju krig och svält och bränder som man måste ta noga hänsyn till. Och året har knappt börjat men redan har tre personer med ME tagit livet av sig i Sverige. 

Man ska ju inte vara sarkastisk när det handlar om döden, men det är min skyddsmekanism att använda humor i svåra situationer.

Tacksam 5

What burden has God recently lifted? Ganska lätt också. Jag sov bättre länge och även om det gick åt skogen av tyngdtäcket så vet jag att det kan bli så bra igen. Och vetskapen om att suicidperioderna är undvikbara genom en sällsynt sorts b12 känns också väldigt bra. Så jag har börjat sjunga och nynna ibland. Det är underbart!


Jars of fears

Hittade denna på Mireilles Insta. Tyckte den var bra. Men jag vet inte hur man markerar, men jag kan diskutera. ("Å neeeej")

Small spaces, nej, heights, lite, spiders mycket om de inte är pyttesmå, darkness nej, men värre om jag är ensam hemma, public speaking. 100 Pers, inga problem, 1000 lite läskigt. Gränsen skulle jag gissa går vid 500 för mig. Clowns, nej verkligen inte, snakes, ja verkligen!!!!!

Losing a loved one, ja förfääääärligt rädd. Sen Rob dog går jag och vet att nån ska dö, vem blir det och när, nån nära mig eller nån jag inte bryter ihop för vet jag inte. Water, drowning, open water. Ja! Jag vill inte simma för långt ut. Bara i pool kan det vara fem meter under mig utan att jag bryr mig (för att jag ser botten och ser att den inte är läskig). Är lite lite rädd för att åka båt. Fire, nja, vad säger man. Jag är inte rädd för om vårt hus brinner upp när vi inte är hemma (om jag bara kan få tag på visakort, mobil och mediciner), men skulle vara ganska rädd om det brann när vi var här inne, särskilt om det brann när jag var ensam för jag vet inte om jag kan tänka lugnt i den situationen. Jag skulle också vara rädd om det brann i grannens hus, men då inte för branden utan för allt arbete som måste göras om ens hem blir rökskaday eller också brinner ner. Skaffa nya kläder, nya skor, allt, det låter så jobbigt att jag inte klarar av tanken. Death. Inte jag. Jag vill ju hellre dö på samma gång som Mikael men jag är inte rädd för att dö. Tror på nåt efter döden som inte är nåt att vara rädd för. Kan vara rädd för sättet jag skulle dö, om det var mycket smärtsamt, plågsamt, om det var påverkat av att vården felbehandlat me:n och gör det värre/outhärdligt att ligga på sjukhus, det är jag mer rädd för. Abuse. Nej, typ aldrig. Men när jag är ensam har jag det låst dygnet runt. Men det är inte att jag inte är rädd för att bli våldtagen, folk bryter sig sällan in i hus för att våldföra sig. Så risken är inte så stor. Jag skulle vara jätterädd om jag skulle hem ensam på natten. Growing older. VERKLIGEN INTE, jag gillar det. Social anxiety. Lite. Jag är introvert plus har väldigt lite vana nuförtiden, så lite, ja.

Germs. Bara den gången Mikael hade magsjuka, som jag fick. Före det hade nåt i kroppen slagit om och jag smittas inte av nåt. Men de första 10 åren med me när jag blev sjuk i 3 veckor av en liten förkylning var jag rädd för baciller, och sur på folk som vistades i publika rum sjuka. Riktigt arg. Going insane. Det har jag väl redan gjort. Jag är i alla fall inte rädd för det. Abandonement. Ja, ifall Mikael lämnade mig skulle det vara fruktansvärt. Om han inte hade blivit en fullkomligt, outhärdlig idiot som misshandlade mig, då hade väl ingen blivit ledsen för att bli rndam. Ledsen över det som kunde ha gått bra men inte gjorde det . Hamna i eldstrid. Det känns också så otroligt, men det beror ju på var man bor. Narkos. Nej. Lite orolig för att me:n ska ställa till med ovanliga saker som att jag inte somnar på vad de tror eller inte vaknar, eller vaknar så pigg att jag inte kan lugna mig. Men jag är absolut inte rädd för att dö nedsövd. Dö ensam. Nej. Men jag hade gärna velat ha fått träffa alla en sista gång. Sen ligger man väl bara där och blundar och tänker och väntar. Det tror jag att jag kan göra själv. Men det är svårt att föreställa dig hur det kommer att kännas. Det okända. Ja, måste man säga. Och det har blivit värre för att om det t ex är kullersten där jag ska åka med Marve så flyger jag omkring så mycket och mår sämre av utflykten än om det varit platt mark. Så det okända i kombination med kontrollbehov har helt klart blivit värre. Men det känns inte som en noja utan som självbevarelsedrift.

Flyga. En väldigt liten rädsla som jag knappt skulle benämna rädsla. Medvetenhet om att jag kan dö, men risken är minimal. Då är jag snarare rädd för hur dålig jag kommer att bli av flygresan, och allt omkring. Hål. Ska man vara rädd för att ramla ner i hål heller? Har aldrig varit nära att ramla i ett hål, ser sällan ens några, så nej, inte det minsta. Svärmande insekter. För sjutton, nu snackar vi fobi. Vi behöver bara säga enstaka insekter. Det behöver inte vara en svärm, en enda är en för mycket. Förra sommaren vet jag inte ens om vi hade nån geting inne, den förra två. Men i somras kom en illgrön, stor (ca 8 cm kropp och ben och spröt åt alla håll) gräshoppa in och först när jag hörde att den var inne, inte ute, tänkte jag Synd, den dör ju. Sen lät ljudet väldigt starkt och väldigt nära och det gillade jag inte. Så jag reste mig och skulle kolla och då flög kan rätt in i ansiktet på mig. Och satte sig på tv-bänken där jag inte kunde fånga honom. Nu hade jag redan skrikit så högt att jag väckte Mikael men han somnade om. Då försökte jag vifta med flugpiskan i närheten så den skulle ställa sig där jag skulle kunna fånga den i en plastbunke, men då flög, eller hoppar de?, in i sovrummet. Jag letade överallt men såg den inte. Till slut är jag ganska hysterisk och den också för den har spelat så högt att Mikael har störts i sömnen av ljudet. Han var på insidan av Mikaels garderob och jag föste ut den och sen slog jag den med flugpiskan helt hysteriskt och våldsamt typtio gånger, medan jag skrek i högan sky. Men tyvärr hade den satt sig på ett par träningsbyxor så jag vet inte om det var så mjukt underlag att den inte dog och plötsligt var den borta. Då var jag fullkomligt livrädd. Mikael hade vaknat igen när jag slog och slog, och fast han var arg på att bli väckt två gånger så såg han ju att jag var helt förstörd av rädsla. Han kollade överallt i rummet, inklusive lyste i benen på byxorna med ficklampa. Men när jag skulle gå och lägga mig så började jag panikgråta och kunde inte tvinga mig själv att gå förbi undersidan av sängen, där den kan ha hoppat in och i så fall kan hoppa ut och på mig. Det varen av de jobbigaste rädsloupplevelserna nånsin. Getingar flyger ju aldrig mot en, men det gjorde denna, så jag var inte trygg förrän den var borta. Kackerlackorna på Kanarieöarna har jag haft rätt svårt för också. Men det var längesen. Pregnant. Haha, nej, det är jag lika rädd för som att få en bomb rätt i huvudet. Risken är lika stor. Och jag skulle inte vara så nervös för graviditeten, även om en del mår pyton så mår ju andra bättre än nånsin. Men förlossningen är jag glad att jag slipper. Jag har helt avsagt mig mitt ansvar att föröka mig och uppfylla jorden. Failure. Jättesvårt. Först inte, men det är för att jag sällan var misslyckad. Och då behöver man inte vara rädd. Men nu när jag inte är duktig på nåt så är jag mer rädd för att misslyckas, för  risken är större. Men jag tror det är en irrationell rädsla för jag tror inte jag skulle förstöra nåt genom att misslyckas. Becoming paralyzed. Nej, inte precis, men jag är rädd för att bli förfärligt sjuk i me, så så jag får sondmatas, använda blöjor och inte varken kan prata eller orka andras tal. Det är jag rädd för. Det är troligare att det blir så än att jag skulle bli förlamad. Others finding out my secrets. Ha, nej, jag har redan avslöjat dem själv.

Vilka rädslor har du?

Tacksam 4

Vilken styrka är du tacksam för?

Den var lätt, mitt humör. Jag kallades gladness som bebis och har en inneboende glädje. Det finns inte mycket jobbigare än sura människor, de tar kraft av en, och tänk om jag fick leva med mig själv och jag var sur. Det är jag så glad att jag slipper. Jag är också tacksam för att jag har lätt att skratta, lätt att se det komiska i en situation, lätt att överge ledsnad och ilska och återgå till glädjen. Inte ens om Mikael verkligen har varit dum orkar jag vara arg på honom särskilt länge. Så skönt.

Tacksam 3

Nämn tre saker som du älskar hos din partner. 

1. Att han är så stabil till skillnad mot mig. Det enda jag är stabilare än han är att bli arg, jag blir lätt sur en kort stund men oftast blir det inget mer. Men Mikael hetsar inte upp sig över att köttet blev lite för stekt, att han glömde att ta med sig alla rabattkupongerna jag klippt ut när han skulle äta på KFC med Jonte, att han inte blir hysterisk och tror det värsta om tillfällen när han saknar kunskap. Han är rejäl att hålla sig i när det blåser starkt. 

2. Det är så intressant att prata med honom. Vi får aldrig nog. Vilket gör att känner mig älskad, för om han hade baserat vårt förhållande på att vi skulle löpträna ihop eller vandra i fjällen, hade jag känt mig mindervärdig som inte kan det. Så jag älskar att prata med honom, och älskar att han valde mig till samtalspartner, inte för mina egenskaper som kock, husa eller fotomodell. 

3. Han är så vacker när han ber. Han för oss närmare Gud. Och det för oss närmare varandra också. 

Sen har jag en brasklapp som handlar om våra gräl. Jag tror vi har grälat 7 gånger sen vi gifte oss. Och istället för att ta till fula grälmetoder som namecalling, dra upp gamla synder och svagheter, eller att gå därifrån mitt i och vara sur i tre dagar och inte pratas vid (allt det tycker jag är ocivilicerat) försöker vi lösa grälet inte bara tills själva frågan är avgjord utan tills vi älskar varandra igen. Det betyder så mycket för mig. Det betyder att han inte tänker ge upp om oss.

Jag såg förresten angående Alla hjärtans dag att man kunde beställa blommor som skulle komma om tre år, för att visa att !än verkligen trodde på en framtid tillsammans. Men tänk om de flyttar, tänker jag bekymrat.


Tacksam 1 och 2

Nu är det februari med skottdag så dessa tacksamhetsfrågor passar utmärkt! Jag tar en om dagen, och upphovskvinnan heter ericarandall.com.

Idag får jag köra både 1 och 2 för jag missade den.

1. Vad är du tacksam för idag/igår?
Hade en riktigt dålig dag igår. Hade tagit på mig byxorna, fick sitta och vila. Och Mikael fixade middag fast han har massa jobb, som han inte får betalt för förrän det är färdigt så jag vill verkligen hjälpa till med maten. Men han är så bra på att läsa mig och ser när jag måste ta med mig resten av kläderna och lägga mig i soffan. Att vara så förstådd jag är i min sjukdom är verkligen en lättnad. Läser ibland om folks partners eller föräldrar som säger så dumma saker att ni skulle chockas. Men igår var jag tacksam över Mikaels intuition, middag och att dagen tog slut. Det kändes som om jag låg och väntade på det hela dagen. Men så somnade jag på tredje försöket. Tacksam, var det! Kunde haft mer ångest. Nu accepterar jag att när jag är dålig och inte somnar så går jag upp och dricker nåt varmt och tar nån mer tablett och det får jag inte panik över.

2. Nämn något du älskar med ditt jobb?
Oh well. Hur ska jag tolka det. Fel hursom. Jag älskar med min livssituation att jag inte har barn. Älskar å älskar, HAYAR det egentligen, men är i verkligheten jag lever i rent teoretiskt nöjd med det eftersom det inte hade gått. Jag saknar alla barn i familjen, men samtidigt orkar jag inte mer än så här. Jag vet inte hur jag hade stått ut att ligga i sängen och hyscha på barn som leker, inte kunna gå upp och göra dem en macka, inte orka att de berättade om kriser för jag blir dålig även av emotionell överansträngning. Så det älskar jag inte, men om nu saker är som de är så är jag tacksam för att den komplikationen inte finns i mitt hälsliv.


Manligt?

Jag brukar ju säga Vi gillar olika när det gäller manligt och kvinnligt. Men alltså, såg nyss på reklam för en fotbollsmatch och målvakten spottade en liten loska innan det skulle skjutas straff. Så jag undrar verkligen vad det är som gör att män spottar. Det är ju onödigt och ofräscht. Jag tror aldrig i hela mitt liv att jag har fått en impuls att spotta, förutom när jag nyss har spytt, vilket händer en gång per decennium ungefär. Jag har som väl är aldrig sett Mikael spotta. Nu blir jag lite stolt över att han förtrycker sina hormoner till förmån för folkhyfs.

Vad är du chef för?

Vad är din värdegrund? Vad har du för dokument över rutiner? Vem kontrollerar att den som gör arbetet gör rätt?

Hos oss brukar ovanstående variera och det som är vanligast är att jag säger att veganburgarna inte var särskilt goda och kan du låta bli att köpa dem fler gånger? Jag har också sagt att om man ska ha lök i soppa behöver den blankas i stekpanna först, annars smakar det inte så gott. Och Mikael har sagt att om man gör Korv Stroganoff smakar det godare om man steker korvbitarna först, inte bara värmer dem i såsen. Så det gör jag numera. Om han alltid steker löken innan han har den i soppan är inte 100% fastställt. Tydligen består de flesta av våra rutiner om mathantering. Vissa åsikter finns också om hur tvätten ska gå till. Men vi har det ju inte på papper. Hur ska det gå?

Läste nämligen om ett dokument i Örebro som "ingen kan förstå. Det är fyra sidor långt och har kostat 8 750 kronor per sida. Nio workshops har krävts, ledda av en konsult med sidouppdrag för Vänsterpartiet. Äntligen har Örebro kommun reviderat sin överenskommelse om samverkan med det civila samhället. Men vad fyller det för funktion? Stämningen i kommunfullmäktige blev surmulen när Markus Allard från Örebropartiet frågade i tisdags. Varför slösar vi skattepengar på onödiga dokument, undrade han.

I dokumentet får man bland annat reda på att kommunen och civilsamhället 'ska bidra efter förmåga till en hållbar samhällsutveckling', att de 'gemensamt skapar förutsättningar för en ömsesidig relation präglad av nyfikenhet, mod, öppenhet och tillit.' Parterna använder 'samverkansrådet som ett forum för att i dialog utveckla förutsättningarna för samverkan.' Överenskommelsen är en 'plattform' och bidrar till 'stärkt demokrati' och 'innovativ samverkan'.

Vad betyder det, frågade Allard, varför behövs detta dokument? Ansvariga politiker menade att man måste ha ett dokument för att politiker och icke-politiker ska kunna prata med varandra. Man behöver regler för att kunna samverka. Det är viktigt för folkhälsan och främjar mänskliga rättigheter, slog en socialdemokrat fast. Andra tog i lite mer. Martha Wicklund från Vänsterpartiet tog upp minnesdagen för Förintelsen, som varit dagen före, och menade att det Allard 'föreslår är väldigt mycket i linje med det samhälle som då fanns'. Att ifrågasätta ett dokument ingen kan svara på vad det fyller för funktion hotar demokratin och folkhälsan. Var det inte precis såhär 30-talet började?

'Till slut är det jag som känner mig korkad när jag undrar vad det här är och ingen svarar', säger Allard. Ingen förstår, men den som frågar får stå med dumstrut i skamvrån. ...

Det är viktigt att det ser tjusigt ut, som sagt. Inte bara kommuner ägnar sig åt det här, men det är lätt att hitta exempel där. Polisen har i dag 200 centralt anställda kommunikatörer, medan det råder polisbrist. Att sjukvården har behov av fler sjuksköterskor är välkänt.

Mellan 2010 och 2017 ökade antalet sjuksköterskor, specialistsjuksköterskor, barnmorskor, röntgensjuksköterskor och biomedicinska analytiker med två procent. Antalet chefer, handläggare och administratörer ökade med 36 procent. Nya Karolinska har en chef för varje sjukhussäng. Det är allt fler som pratar om vård, men inte fler som vårdar. Andelen anställda i ledning och verksamhetsstöd i tre svenska myndigheter ökade från 27 till 37 procent mellan 1983 och 2010. Andelen i kärnverksamheten sjönk med andra ord från 73 till 63 procent." (Källa https://www.svd.se/samverkan-for-dumhet-i-orebro)

EN CHEF FÖR VARJE SÄNG?

Hela landet består ju av mycket snack och lite verkstad. Vem ska säga ifrån?