Anne Ö

Jag har aldrig förr sett en målning av en ängel på Pinterest. Det brukar inte vara min stil. Men den här bilden nästan skickade mig i magen för jag bara såg Anne framför mig. Nu kan hon gå, hoppa, skratta, springa, ha på sig vad hon vill. Fri, hon är fri till slut.

Jag såg dödsannonsen idag och andra gången jag läste den började jag gråta.

4 kommentarer:

Harriet Klarin sa...

Tycker det ser ut som om den vackra ängeln har en törnekrona... Nu blandade jag allt ihop det teologiska.
Jag har alltid tyckt att det låter så skönt att vila i frid. Men tänk om behovet av vila inte fanns? Tanken svindlar.
modren, trött

Anonym sa...

Underbara Anja. Hoppas att du kan förstå att jag blev så otroligt glad över att min fråga till dig, fick ett långt och ärligt svar. Jag förstår precis hur du tänker och det hjälper även mig. Vill så gärna tro att det är så det är. Att när vi dör, så mår vi äntligen bra och efter en "blink" så har vi alla nära och kära omkring oss och sedan är allt bra i evigheters, evigheter.
Problemet är då hur man ska "stå ut" fram tills den dagen kommer. Det var kärnan i min fråga. Jag har svårt att hitta tröst hos Gud eller hos människor, när smärtorna är som värst. Tycker att jag fick ett bra svar på dina tankar runt detta.
Jag har, precis som du, en underbar man, en kärleksfull mor samt en liten skara vänner som inte gett upp. Trots det känner jag mig ensam med min ME. Hade cancer 2016 och det hade alla lättare att relatera till. När det gäller MEn känner jag mig närmare dig och andra som bloggar om ME, än mina närmaste. Hoppas att du vill vara min MEvän, lite så här som nu. Några frågor, några svar. Tycker verkligen om din blogg. Kram Lena

Anja Olergård sa...

Mamma, hon hade en törnekrona de senaste 16 åren! Men när hon dog blev den till en midsommarkrans.

Anja Olergård sa...

Kära Lena. Jag vill gärna vara MEvän med dig.

Det är sant att om man säger att man har cancer så får man sympati och förståelse. När man säger att man har ME får man kanske dumma kommentarer som Alla är lite trötta, du ska bara ta dig samman. Det är en dubbel börda med den här sjukdomen och är nog anledningen till att vi känner sådana varma känslor för varandra. Vi vet hur de har det.

Tack för att du gillar min blogg. Det betyder mycket!!!