I fredags var pappa superfarsa nr 1 och körde mig till Sköndal, med ett par stopp först på blomsteraffären och chokladfabriken, där jag mötte min doktor Ulla för sista gången. Det kändes hemskt roligt att få visa vår tacksamhet, min och 16 andra personers, som varit hennes patienter på ME-kliniken.
Mikael fick ställa in för att hinna träffa barn och barnbarn innan de åker hem efter den här vistelsen. Men det gick jättebra med pappa. (Fast jag hade haft den tiden på Sköndal i ett par månader och kunde inte flytta tiden i sista sekunden så jag också kunde få träffa barn och barnbarn. Det var ju det enda trista.)
Dock har jag ingen smartphone längre, och kameran på min Nokia är gruvligt dålig. Så jag tog med mig plattan, som laddats hela natten. Tyvärr hade det varit glapp och batteriet var dött. Så det fick bli selfie med Nokian ändå och här är fotot.
2 kommentarer:
Fint om än dimmigt foto av två glada brudar! Där spred du verkligen glädje.
Och glad födelsedag!
modren, har jag så gamla barn?
Ja, det var en glädje för mig att se henne bli glad!
Tack! Sovit dåligt pga värmen, för få timmar och vaknat 5 ggr. Så jag är rätt kass. Det enda jag ville var att orka åka och bada. Vi får se.
Skicka en kommentar