En av mina kärlekar

Mikael brukar vara nummer ett, men nu i ve kan meddelade jag honom att min solfjäder var nummer ett. Den fläktar skönt. Om man bara kunde uppfinna en självfläktande solfjäder.

Men Mikael kom snabbt tillbaka till första plats, han brukar vara ohotad där, även om jag snabbt fick 40-årsfödelsedagsbarnet på plats ett när han blev firad ikväll.

För att inte tala om den absolut oemotståndlige Johannes! När vi kom var han fullt upptagen med att plocka tomburkar ur en papperskasse, ge dem en och en till någon som snabbt blev jag, och sen plocka tillbaka dem. I och ur, med litet avbrott med att pilla på öppningsdutten som dock kan skäras. Sen åt han. Jordgubbarna var han helt besatt av, åt dem så fort att han knappt hann svälja en förrän han tog nästa. Han kunde äta fint med sked, men det var såklart lättare att plocka några riskorn med pekfingergreppet och tappa de flesta på hakan, tröjan, mammas klänning, bordet, golvet och kanske också sin egen mage.

Vid ett tillfälle hade han skrattat åt nåt, nej, så var det inte, jag tror han hostade och det kanske lät lite roligt så vi gullskrattade åt honom. Och dum är han intenflr han försökte genast hosta sådär gulligt att de ska skratta igen, men han kunde inte och skrattet blev ett hysteriskt roligt klämhost men vi skrattade ju ändå och det var vad han ville. Han tyckte mycket om att sopa. Lekte med mammas sån där greptång om hon tappar nåt på golvet. Och han såg ju att köksluckorna dolde skatter av leksaker, så han inriktade sig på en, öppnade luckan och sa oj,oj! om innehållet. Mamma stoppade honom innan han hade rivit ner några glasburkar. Han behöver inga leksaker, allt i ett hem kan man leka med. Han var i alla fall så ljuvlig! Vred sig som om han försökte undkomma en boaorm när det byttes blöja. Inte många barn ligger artigt och väntar. Det gjorde Elsa, hon var mitt änglabarn. Hon kramade mig frön innan hon var ett år. Ett barn som kan ge kärlek på det viset är oerhört speciell. Fast nu pratar vi om Johannes. Han vinkade till slut sin Ria Wägner-vink och när jag kastade slängkyssar till honom var han faktiskt rätt trollbunden. Han sa inte så många ord, men det han sa var välvalt och kommunikativt. I am totally smitten. Han är 1 1/2 och jag har träffat honom 4 ggr. Fattar ni vad jag hatar att vara sjuk?!

Inga kommentarer: