Pang, bom, krasch!

Plötsligt händer det. Man håller med Alex Schulman. Nu kan det blir precis hur som helst i framtiden. Inget är säkert längre. Om jag kan hålla med Schulman kan allt hända. Läs delar ur hans senaste krönika här:

Jag tittar på morgonteve. Någon av de kungliga bebisarna ska döpas och SVT pluggar hårt för dagens direktsändning. SVT har redan nu skickat ut en stringer som står och fryser utanför kyrkan. Han är lite tagen, för han har fått storvilt på kroken, vid reporterns sida står ”dopgeneralen” som fungerar som dopets ceremonimästare. Det är en äldre man klädd i en svensk vadmal-uniform som ser ut att komma från stormaktstiden. Han bär en massa medaljonger på bröstet och på huvudet har han en hatt med pappersfransar. 


Det skulle kunna vara en sketch. Eller ett lajv som gick för långt. Men detta är alltså allvar. Han ÄR dopgeneral och han HAR en smällkaramell på huvudet. Och den underdånige reportern ber att få bli vallad av dopgeneralen upp mot kyrkans ingång, så att han kan få promenera samma väg som dopgästerna kommer att göra om några timmar. ”Då kommer de upp den här vägen”, säger dopgeneralen högtidligt och pappersfransarna böljar häftigt när han gör en gest med handen. Han berättar sedan att slottsvakten hjälper till att hålla upp dörrarna för gästerna, och sen går alla in i kyrkan.

”Vad gör de där inne i kyrkan sen då?”, frågar reportern med vördnad. Gubben med kräfthatten svarar att gästerna då ”väntar” och ”kanske samtalar man litegrann”.

Reportern bockar sedan tre gånger till dopgeneralen, jo han gör faktiskt det, och med darrande stämma lämnar han över till studion med ett löfte om  att  ”det här kommer bli väldigt VÄLDIGT vackert” och reportern ligger kvar i bild några sekunder och det syns att han är helt utmattad av stundens allvar, han är på gränsen till kaputt av alla rörelser inom honom.

Sen börjar dopet och jag ska ärligt säga att jag inte tittade på det särskilt noga. Men jag slogs av något när alla kom. Carl Philip i uniform med en massa simborgarmärken på bröstet, han såg ut som Carl Hamilton. Och sen kom kungen i sin uniform, med ännu fler nålar och hängsmycken och berlocker, det var så många streck och fastnålade mynt att jag tänkte att han måste utkämpat många krig, på egen hand. Kungen delade ut en medalj till den nyfödde kungligheten. Det var Serafimerorden. Det som anses vara Sveriges finaste utmärkelse. Som man bara ger till exceptionella människor som gjort framstående saker. Vad hade bebisen gjort för att få den? Jo, fötts, som prins. 

Det är ju märkligt.

Vi rusar fram mot en ny värld. Allt går mot förändring. 

Och ändå står vi kvar – med detta. 

Jag tycker vi svenskar har kvittrat väldigt bra för kungligheterna. Men har vi inte kvittrat klart nu?

5 kommentarer:

Sara sa...

Anja, det här är SÅ inte likt dig att jag fullkomligt smäller av!
Fast i övrigt håller jag förstås med. Det är väldigt fyndigt konstaterat att de har smällkarameller och simborgarmärken. Och hela tillställningen lämnar inte mycket utrymme för satir, så Grotesco lär ju bli arbetslösa om kungahuset/svt fortsätter så här. Vart månde detta leda? Hur ska det då gå med klänningsreportagen?

Harriet Klarin sa...

Det ÄR fyndigt skrivet. Och det ligger en hel del i det. Varför denna vördnad inför högst vanliga människor?
Fast Victoria gillar jag.
modren

Sara sa...

Det finns väl egentligen ingen motsättning i att gilla vare sig individer (eller för den delen klänningar) eller förekomsten av kungahus och att ställa sig frågande till huruvida just kräfthattar förmedlar optimal värdighet. Eller för den delen hur himla märkvärdigt man ska behöva föra sig för att en bebis döps.

Anja Olergård sa...

Klänningsreporgagen kommer att överleva länge i hjärtans välmåga. Klänningarna är egentligen det enda jag är intresserad av när det gäller kungahuset. Jag har ju blivit upprörd från tårna över hur en bikinikändis kan bli kunglig och det har nog ingen missat. Det är ett grundläggande problem numera med alla Europas kungahus, att om de börjar bete sig som och gifta sig med normala människor så kommer folk att inse att de bara är normala människor och då har de ingen rätt till ordnar och appanage.

Men jag är inte säker på att republik är rätt svar heller.

Men jag gillar att ha åsikter om klänningarna!

Sara sa...

Jag gillar att ha åsikter. Åsikter är bra.