Julefröjd

Sköna hem tror jag det var hade en lista över svenskarnas tio juldekorationsfavoriter och som nummer 10 kom julkrubban. Jag blev lite chockad för jag trodde bara att det var religiösa som brydde sig om krubbor. Jag har för närvarande två, en bullig i tyg som jag köpte med min svägerska i USA för minst 10 år sen på en hantverksjulutställning. Så de är speciella för mig för det. Och sen har jag en ljuvlig krubba som består av två vita träskivor med ljus emellan och ur träskivorna har man sågat ut silhuetter av Josef, Maria och Jesusbarnet. Jag köpte tio stycken på en gång på gamla goa Ekohallen i Borås till alla i min bokklubb men dumt nog inte till mig själv för jag hade så få ytor i den lägenheten och hade ingenstans att göra av den. Och sen när jag såklart ångrade mig så fick jag mammas! Det är kärlek det! Allt vad jag önskar mig i världen försöker de ge mig. Jag vet att de är ledsna för att jag är så begränsad i mitt liv så de anstränger sig verkligen för att jag ska ha det bra. Fina, fina föräldrar. Och jag ska väl visa de där krubborna när jag kommer ur sängen. Märkte ni där att jag fick det att låta som om jag bara behövde resa mig ur sängen? Men jullådan är borta, jag tror att M la sakerna i en annan låda än förra julen så han hittar inte vad han tror han letar efter. Men jag är ju närmast senil så det kan man inte lita på. Och jag har varit ute på balkongen, ifall lådan hamnat där när han städade förrådet, och jag har letat på golvet i mina garderober fast jag redan visste att det fanns en symaskin och en sylåda och massa handväskor på golvet. Så nu kan ni be för att vi får fram julsakerna innan julen är slut! Vi har ju en stjärna som jag köpte på Ellos på Black Friday och så har vi julgranssaker så den får vi fixa. Så kan det väl vara bra så, förresten har vi en död hyacint också. Jag fattar inte hur jag kan döda allt växande fast jag verkligen försöker få dem att trivas. Och så har vi plastanemoner från Ikea, de är väldigt fina faktiskt.

En annan sak jag blev förvånad över och som jag tänker på i samband med listan med julkrubban är det enorma antal vita kyrkor med både ljus och ljud i som säljs på tradera. Eller, jag vet inte hur många som verkligen säljs, men det är rätt många till salu bland det som kommer ut till salu under taggen advent varje dag.

Mikael var så rolig när jag försökte få det till att vi skulle försöka få julen att bli mer om Jesusbarnet och mindre om klapparna. Han sa Julen har för mig aldrig haft nånting att göra med Jesus. Nä, just det, så går det när man är uppvuxen i ett gott, ateistiskt hem och den första frun har samma bakgrund. Så jag som evig farisé försöker få in läsning av julevangeliet om nu ingen går med på att klä ut sig med morgonrockar och handdukar på huvudet och agera hela julspelet där undertecknad som äldsta barn ofta fick agera åsna, helt enkelt för att jag var stark nog att bära en Maria på ryggen. Men åsnan hade en fin roll och ska ingalunda skojas med pga sin bristande intelligens. Det är hur som helst illa att jag lägger mig i Olergårds presenttraditioner på alla möjliga sätt, t ex föredrar jag om inte alla öppnar allt på samma gång så kan alla se vad folk ger och får och så har man mer att glädjas åt. Men om alla har önskelistor behöver man väl inte visa hur glad man blev över item no 4 på listan (som är välkoordinerad med de andra för att motverka dubbelköp), för det vet man redan, annars hade man inte önskat sig det. Å andra sidan har vi ett kort på mamma med ett par innersulor i famnen. Skotskrutiga ni vet. Vi tvingar fram glädje och tacksamhet där det ibland faktiskt bara bor ett jaha? Så jag kämpar i uppförsbacke med att ta in Jesus i alla fall jämsides med tomten, att försöka göra goda saker i jul snarare än bara äta goda saker och utan att själv bli anklagad för självgodhet!, och att bli överraskad och glad för vad man får. I år har vi dock så förfärligt ont om pengar att vi bara ska köpa julklappar till barnen, och då inte ens barnen i usa för det kostar ju multum att skicka och det har vi inte heller råd med. Men tre andra barn har vi, varav en så liten att han kan få suga på en bit snöre och tycka det är världens party. Men ibland när Mikael har mer pengar har han gett fantastiskt generösa julklappar till "barnen", en gång blev de alldeles chockade. Så han är verkligen ingen snåljåp, har bara haft för lite jobb på länge. Och jag har ju ungefär hälften av vad ni kan gissa att jag har i månaden. Det blir ingen jul på Grand Hotel, om man säger så. Men vårt hem är ett slott, eller nåja, en överbelastad tvåa, fast oss kärt som ett slott, fast nåja, vi kunde ha användning för nya tapeter, nytt soffbord, nya bokhyllor och ett nytt köksbord. Och lite vackrare ramar till några av våra foton än bara el cheapo gigante från Ikea. Och tre nya taklampor och två nya sängbordslampor. De är fina men så gula av ålder och dessutom är den ena flera år äldre än den andra så en är gul och en är orangegul när vi har båda tända. Sånt stör mig. Och så har vi massor av papplådor ovanpå garderoberna som bara borde slängas för jag har glömt vad som är i. Och diverse, nej DIVERSE!!!!! saker som ska säljas på tradera. Ja, det kommer stå så på min gravsten...

Men vad säger ni om luciatåg, julsånger antingen som elevator music i affärerna eller som fina konserter i kyrkor och konserthallar, mat, julhälsningar, pepparkakshus, chokladask till brevbäraren, klä sig i rött, äta sig proppmätt, kanske ge pengar till UNHCR som motvikt. En tand spricker av knäcken. Bråck och huvudvärk och statisk elektricitet av alla lockade plastsnören. Ett antiklimax där man är fullkomligt tom kl 20.00, förutom barnen som är sockerstinna och leker med alla julklappar på en gång. Men vi vuxna som har saftat, syltat, lagt in och lagt upp och lagt ut, vi är tomma och tänker Var det inte mer än så här?

Det är därför julen måste innehålla lite goda gärningar och lite Jesus, för då är det alltid "mer än så".