Hus eller lägenhet?

Jag kommer ihåg hur jag och Ulle (Bullum) diskuterade frågan om hus eller lägenhet för numera ganska många år sen. Jag har växt upp i villa (villOR) med trädgårdar och kan räkna gångerna jag lekt i sagda trädgårdar på en hand, eller högst två. Mina starkaste barndomsminnen är från Vintergatan (har många minnen därifrån, t ex av att klämma mig in i Dodos källarfönster, och med Amy på vallen vid deras hus, samt på väg hem från skolan och allt som hindrade ens snabba hemgång, tex småkryp och syrener, men inga minnen från Vintergatans trädgård) och Gårdskullavägen (kasta boll på ängen, ängen nyklippt och vass, ängen så uppvuxen att man kunde gömma sig bland växtligheten, ån på sommar och vinter -- vatten, växter och djur, och sen skridskois, det lilla centrumet med Konsum och bageri, lekplatsen nära Kerstins hus och lekplatsen på andra sidan stora vägen som hade den bästa karusellen (ingen ville åka med mig för jag hade långa springben och noll tendens till illamående -- till skillnad mot alla mina kompisar) och sist men verkligen inte minst Hildings kiosk som man cyklade till och där de höjde en storstrut från 3 till 3,30 kr. Jag cyklade runt, runt, till Hildings och sen bakvägen hem via Anne Karlssons hus och så småningom Birgitta Sundqvists. Sen fortsatte jag bara cykla, runt runt, och började sen i enlighet med Hedvig på TV (hon med näsan och den läskiga ugglan på taket) lära mig mer och mer avancerade cykelkonster tills mamma såg mig som en olycka som väntar på att hända och sa att det var emot lagen att cykla med träskor och om polisen såg mig skulle de ta mig. Eller den gången Johan och jag satt på varsitt elskåp vid "stora vägen" och skrev upp bilnummer, ifall polisen behövde hjälp. Jaja, ni hör att jag har många barndomsminnen, men bara ett från vår egen trädgård, nej två: Pappa på julaftons nysnö, stegar upp orden GOD JUL på hela baksidan. Och det andra var att jag plockade hallon en gång eller två. Tålamod har aldrig varit min starka sida även om hallon är supergott. That's it. No more trädgårdsminnen.

Men nu inser jag att dessa minnen är från när jag var 5-6 och uppåt. Det kanske är skönt att kunna släppa ut sin 3-4-åring i den inhägnade trädgården? Men de är väl för små för att släppas ut ensamma? Ett staket är väl ingen magisk gräns utan snarare en uppmuntran att se mer. Så jag har inga direkta behovskänslor för  trädgårdar. Dessutom hatar jag passionerat att ha jord under naglarna, eller på vilket ställe som helst på händerna. Måste tvätta händerna så fort jag får skräp på mig. En släng av tvångssyndrom inser jag, men då är det inte roligt att rensa ogräs!

För att inte tala om huset. Jag läste precis vad Senja skrev i sin "halsbandsblogg". Det var storm igår och hon hörde hur det brakade överallt och var rädd att de oansade gamla träden skulle gå av på mitten och landa på huset. Och i nästa mening sa hon att hon var så glad att de har ett eget hus. Tja, man kan ju säga att vi har lite olika perspektiv. Jag skulle också vara rädd om det brakade runt huset. Men om man bor i sitt eget hus är det ju ens egna tusenlappar som ryker om man får ett träd i vardagsrummet. Jag känner ingen som helst trygghet i att äga ett hus. Kostnader som man inte kan ha nån kontroll över? Huvva!

Däremot kan jag inte säga att jag inte gillar ytorna som finns i en villa. Men det finns ju stora lägenheter också. Och jag är inte så tokig i att spela hög musik att jag måste ha ett hus för att inte störa grannarna. Och vi bor i ett så bra område att våra grannar inte heller stör oss, som min systers, som visst var grannarna  från helvetet. Och jag har diskmaskin, tvättmaskin och torktumlare på kryplängds avstånd. Vad mer kan jag behöva? Ett arbetsrum, så vi kan få plats med saker och papper. Men det är allt. Några feta lister om jag ändå får drömma. Men inget hus!

P.S. Jag är inte Oprah och väntar mig inte brev så fort jag har en åsikt, men jag kan visst förstå folk som vill ha hus. Det är andra åsikter och preferenser som ligger till botten för det, och här har jag bara beskrivit mina. Jag vet att alla inte är som jag, men det här är min blogg. Författa ett eget välskrivet lov över den egna villan, så kanske jag ändrar mig! Det du!

4 kommentarer:

Karolina sa...

Jag har också kommit på att jag egentligen inte heller har något behov av ett eget hus. Jag slipper gärna att klippa gräs och skotta snö och jag hatar också att ha jord under naglarna. Nej, ett penthouse kan jag tänka mig ;)

Monica sa...

Jag älskar mitt hus. Trädgården är inte vacker, men uteplatsen bakom bergknallen gör att vi sitter "i fred" trots att vi har fem hus rätt nära omkring oss. Det bästa vore väl en villa som man hyr så man slipper allt kneg, men jag vet inte... Det är underbart att slippa tänka på grannarna och vad de hör eller inte. Vi har ju dessutom musicerande barn och de kan hållas som de vill! :) Lägenhet i all ära, men jag röstar för mitt hus, i alla fall tills varken jag eller maken orkar ta hand om det viktigaste.

Anna Linda sa...

haha, vem tror du betalar om det ramlar in ett träd i ett hyreshus? Joakim von Anka?

Själva hyran går till gårdfesterna hos er eller?

Du e rolig du. I övrigt håller jag med dig om att olika boendeformer sin respektive charm.

stina sa...

Jag vill ha hus nån gång i framtiden. Inte riktigt redo än dock. Den största anledningen för oss som gör att vi längtar efter hus är faktiskt just det där att släppa ut ungarna. =) Under uppsikt naturligtvis.