Lättstörd

Ett förlag efterlyste manuskript på FB. Att jag inte dog. Bara för att man fysiskt kan skriva bokstäverna A till Ö betyder det inte att man kan skriva en bok. Jag kan siffrorna 0-9 men inte löser jag några stora mysterier för det. Så det krävs mer. Myyyyycket mer. För vilket får som helst kan skriva en bok, speciellt om man ger ut den själv. Jag har sett en som var så sorglig att jag inte ens blev irriterad över hur dålig den var, utan ledsen för hens skull att hen inte begrep hur dåligt det var. Och folk kan ju även få framgångar med dåliga böcker, som min smekmånadsläsning vittnar om, det låg nämligen en Läckberg och en Dan Brown på nattduksbordet. Tur var väl det för de första dagarna hade jag gjort för mycket och fick feberfrossa och fick ligga inne i två dar. Men den semestern minns jag några roliga saker från. Vi hörde ett blipp i lägenheten nästan jämt och kunde inte fatta vad det var. Men jo, det var mataffären Migros (som jag älskar sen jag bodde i Schweiz) som hade så himla hög volym på streckkodsblippen i kassorna att det hördes in i lägenheter på andra sidan gatan.

Sen läste jag som sagt två böcker och då är det en riktig semester! Vi låg på stranden under parasoll och läste och jag älskade livet ur mig där. Medelhavets böljande, kluckande. Och det var då jag upptäckte att Mikael är en säl, i alla fall rör han sig som en säl i vattnet. Resultatet av åtta år (?) under vattnet med dykning och undervattensrugby. Han tog dykcert när han hade brutit armen och inte kunde tävla, då passade han på att ta dykcert. De flesta var redan rätt duktiga på sånt som har med fenor och andas och cyklop och snorkel att göra. Många av dem tog dykcert och nästan med bakbundna händer. Så att min man rör sig som en säl under vattnet förvånar mig inte, men jag blev verkligen varse att vi aldrig hade varit och badat ihop, för det säliga skulle jag ha kommit ihåg.

Annars trodde jag att hans andeväsen var en buffel. De kanske springer i full fart mot nåt som kommer att sluta olla, men man får bara hålla utkik och flytta sig. Och dessutom så var det tack vare dem som indianerna överlevde. Det låter precis som Mikael.

Själv är jag en delfin. Jag gillar att skratta och fnattra, simma och snurra mig i varma vatten, och att hjälpa människor att bli glada.

Smekmånaden? Som såklart bara var en vecka, man är ju inte kunglig. Jag åt turkisk mat varannan dag och spaghetti med köttfärssås varannan dag. Jag brydde mig inte om att det är barnmat eller om de tycker att jag rynkar på näsan åt deras mat (som för övrigt smakade likadant varje dag så då var spaghettin Inte sämre).

Mikael köpte frukost, det ingick inte, på Migros varje dag, i princip bröd och osaltat smör med pålägg och sen köpte han varsin glass som vi la i frysen och åt till mellanmål när det var för varmt men inte dags att klä på sig inför middagen. Vi fick faktiskt bröllopsresan av våra bröllopsgäster. Det var fint.

Sen ääääälskade jag att kunna ligga i en solstol (och komma upp ur den) och bara ha några steg ner till Medelhavet. Vi badade flera gånger varje dag. Är så glad för den resan, nu är jag så dålig att jag bara knappt tar mig ner i en handikappool för egen maskin, flyter så länge jag orkar men vill aldrig sluta, och sen får de vinscha upp mig. Gudomligheternas gudomlighet med den där vinschen!

Vi gick omkring där vi bodde men inte så mycket mer. En dag åkte vi till stans stora centrum och det var väl kul, men inte så man ville vandra runt varje dag. Och vi var så ensamma överallt! Det var lågsäsong i oktober och pensionärerna som fyllde stället sa att så här varmt har det aldrig varit i oktober. På vår nästa resa ett par år senare sa de Så här svalt har det aldrig varit på Sicilien i augusti. Så vi har i alla fall tur med vädret, som de säger.

Längtar efter att åka till Sicilien, andra änden den här gången kanske. Jag vet inte ens om det skulle gå ens med elrullstol.

Men på Teneriffa, eller är det Lanzarote, har reumatikerförbundet rehabresor och då är det elmopeder i vartenda gathörn. Man kanske skulle åka till ett handikappvänligt ställe till att börja med. Fast man får börja med att fråga sig själv om man orkar packa och orkar åka till Arlanda. Förra gången vi åkte packade Mikael åt mig. Men fy vad jag längtar efter att resa.

Och Liseberg såklart! Och lite hamma hamma. Och bokklubb, eller åtminstone läsa böcker. Och spaghetti varannan dag. Så lättflirtad är jag.