Foto i juni 23

Black and white

De menar att ta ett svartvitt foto, men jag tänker ju med en gång på den pågående raskampen, eller vad man ska kalla det. Det gick upp en stor sak för mig idag under ett spännande program på Access där en professor modererade ett antal 25-40-åringar från olika länder, bakgrund, etnicitet osv. Vissa frågor är inte så lätta. Om en ful, plattbrö stad tjej vill ha jobb på Hooters, är det diskriminering när hon inte får jobbet? Man får lov att specificera att de ska vara kvinnor, det är acceptabel sexism, men att de ska vara snygga är lookism. Jag älskade med universitetet att ha intelligenta diskussioner. Det är nog i grund och botten min favorithobby. Så spännande också när man tror att man har en viss åsikt, men när det stött och blötts inser man att man har en annan syn.

Jag ändrade syn om positiv rasism, dvs att kvinnor och färgade får bättre chanser än vita män. Förut tyckte jag det var ett oacceptabelt sätt. Ska jag komma till en kvinnlig, inkvoterad läkare som missar cancern. Men de menar ju inte Ta in vem som helst från gatan och låt dem operera. De menar att om, i en mansdominerad bransch, man ger en bland toppkandidaterna en liten extra push, för samhällets väl. För samhället blir nog bättre av både män och kvinnor som läkare, ingenjörer osv. även det motsatta, att det behövs fler män i omsorgen eller den "lägre" vården, samt verkligen i förskolebranschen. Som samhället ser it idag kan det vara den viktigaste mannen i många barns liv.

3 kommentarer:

Monica sa...

Jag håller med, men håller inte med. Män i all ära, men ser jag en man i en förskoleklass blir jag alltid misstänksam. Det stora jämställdhetsprojektet som Chalmers bedriver gillar jag inte heller. (Betalar en massa pengar till folk för att de ska sluta och headhuntar kvinnlig elit från hela världen till stora kostnader.) Eller att man ska genusfiera fysik och kemi och hitta på grejer bara för att kvinnor ska få plats i historien. Att ändra på kursplaner och ta in irrelevant litteratur för att klassiska filosofi och psykologi varit överrepresenterade av män. Vår käre vän fick två kvinnliga ambulansförare som inte orkade bära honom. Det slutade med att de måste vänta på bärhjälp. Han finns inte i livet längre, men det var inte bara detta som var orsaken som tur var. Så nej, jag tycker inte att kvotering nödvändigtvis gör någonting bättre. Det må låta hur bra som helst på papperet, men när det är skarpt läge? Om det står mellan fyra likvärdiga och en av dem är kvinnor, go for it. En arbetsplats med bara kvinnor är helvetet på jorden. (Välkommen till det passivt aggressiva hönshuset lågstadieskola.) Jag antar att samma sak gäller en arbetsplats med bara män, fast av andra orsaker. Lagom är bäst? Dessutom tycker jag att det är märkligt att Finlands kvinnodominerande styre hyllas, men tvärtom är fruktansvärt. Fler kvinnor än män är alltid bättre, liksom. Ja, det var väl det.

Monica sa...

Eh, jag glömde att läsa igenom innan jag tryckte på publicera. Ursäkta den dåliga svenskan.

Anja Olergård sa...

Jag håller med dig i allt! Men man önskar att mannen på förskolan inte ska vara pedofil utan bara jämna ut saker för barnen och hönsgården. Men nej, du har rätt i precis allt fast jag önskar på nåt vis att det gick att skjuta på saker lite. Inte så att man ska göra alla de dår vansinniga sakerna du nämner men, jag vet inte, jag önskar att det kunde fungera på ett klokt och normalt sätt. Har inte läst Ivar Arpi och Anna-Karin Wyndhamns bok om genusterrorismen men jag skulle gärna göra det. Det här är inte så lätt som det låter.