Tacksam 28

"I am so happy and grateful now that..." Write a goal you want to accomplish in the future and explain that vision in great detail.

Nej, det kan jag inte och tänker jag inte. När T&M gick härifrån ikväll och tog med sig sin bebis så började jag gråta. Det var en blandning av överansträngning, sorg över att jag inte har fått några egna barn, tacksamhet för att jag inte har det för jag hade inte orkat, besvikelse över allt som är hemskt pga ME, och tacksamhet för att Mikael och jag fick passa henne tillsammans, så att jag kan njuta av hennes sällskap men inte behöver lyfta henne. Jag sa till Mikael att jag inte fattar varför jag fortfarande reagerar så starkt på saker, borde jag inte ha sörjt färdigt allting vid det här laget? Men jag kanske inte sörjer på det viset som helar mig, jag kanske bara lider utan att det leder till nåt. Ännu en sak att ta upp med psykologen, om jag får gå så länge att jag kommer förbi det med sömnen.

Men så jag tänker absolut inte ägna mig åt att varken drömma om saker eller tänka på hur det hade varit om inte om hade varit, eller skriva ner en framtid som jag faktiskt inte kan påverka. Det enda i mitt liv jag kan påverka är mitt humör. Just nu sätter jag inga mål mer än att leva och hålla mig lycklig istället för bitter. Jag hade aldrig trott att jag skulle behöva akta mig för det, men det behöver jag. Jag, vars första smeknamn var gladness (och Humlan, men det har inte med saken att göra utan mina 70-talsbrungulrandiga sparkbyxor och långa, smala armar och ben till en liten randig kropp, 2 kg på 50 cm gjorde mig lite insektslik), har alltid studsat tillbaka ganska lätt till mitt naturliga läge, glädjen. Att jag börjar bli bitter lägger jag märke till men vet inte riktigt hur jag ska stävja. Jag känner ju vad jag känner, men hur ändrar man en äkta känsla till en man hellre vill ha?

Jag vill inte dö, vill inte att Mikael dör och inga i min eller Mikaels familj. Det är mina mest älskade. Sen kommer ett par underbara vänner som jag önskar kunna träffa mer. Men så ska ingen skiljas, vara olycklig, vara ensam eller med fel person, ha jobb de gillar, ha pengar så de inte svälter och sjukförsäkring i relevanta fall. Ha en lugn vardag med tid att vara den man vill och inte reagera stressat på alla situationer. Tid att höra gott, tid att njuta, tid för dejter, tid för sport och böcker och musik och knyppling. Sjukdomar hålle sig borta!!! Förutom det där att jag inte ska bli bitter.

Och P.S. Käre Gud, jag ber att Lion ska göra nytta så som de tre dagarna när jag var oövervinnerlig nog att laga mat, ta disken och göra ärenden. Jag var inte heller dum i huvudet då, som nu, det var en makalös känsla. Jag redigerade ett brev mer på en kväll en på ett år.

2 kommentarer:

modren sa...

Det där med att du inte fick några egna barn, det hade ju ändå inte gått p g a ME - som så mycket annat. Men tänk ändå att du har syskonbarn i olika åldrar och M:s barnbarn som droppar in i alldeles lagoma doser. Vilken välsignelse att inte ha fått några barn MEN ÄNDÅ FÅ BARNBARN!
modren

Anja Olergård sa...

Jag inser verkligen hur lyckligt lottad jag är som har fått del av Mikaels barn och barnbarn, och mina fina syskonbarn. Just det kunde inte ha gått bättre.