Vad är du chef för?

Vad är din värdegrund? Vad har du för dokument över rutiner? Vem kontrollerar att den som gör arbetet gör rätt?

Hos oss brukar ovanstående variera och det som är vanligast är att jag säger att veganburgarna inte var särskilt goda och kan du låta bli att köpa dem fler gånger? Jag har också sagt att om man ska ha lök i soppa behöver den blankas i stekpanna först, annars smakar det inte så gott. Och Mikael har sagt att om man gör Korv Stroganoff smakar det godare om man steker korvbitarna först, inte bara värmer dem i såsen. Så det gör jag numera. Om han alltid steker löken innan han har den i soppan är inte 100% fastställt. Tydligen består de flesta av våra rutiner om mathantering. Vissa åsikter finns också om hur tvätten ska gå till. Men vi har det ju inte på papper. Hur ska det gå?

Läste nämligen om ett dokument i Örebro som "ingen kan förstå. Det är fyra sidor långt och har kostat 8 750 kronor per sida. Nio workshops har krävts, ledda av en konsult med sidouppdrag för Vänsterpartiet. Äntligen har Örebro kommun reviderat sin överenskommelse om samverkan med det civila samhället. Men vad fyller det för funktion? Stämningen i kommunfullmäktige blev surmulen när Markus Allard från Örebropartiet frågade i tisdags. Varför slösar vi skattepengar på onödiga dokument, undrade han.

I dokumentet får man bland annat reda på att kommunen och civilsamhället 'ska bidra efter förmåga till en hållbar samhällsutveckling', att de 'gemensamt skapar förutsättningar för en ömsesidig relation präglad av nyfikenhet, mod, öppenhet och tillit.' Parterna använder 'samverkansrådet som ett forum för att i dialog utveckla förutsättningarna för samverkan.' Överenskommelsen är en 'plattform' och bidrar till 'stärkt demokrati' och 'innovativ samverkan'.

Vad betyder det, frågade Allard, varför behövs detta dokument? Ansvariga politiker menade att man måste ha ett dokument för att politiker och icke-politiker ska kunna prata med varandra. Man behöver regler för att kunna samverka. Det är viktigt för folkhälsan och främjar mänskliga rättigheter, slog en socialdemokrat fast. Andra tog i lite mer. Martha Wicklund från Vänsterpartiet tog upp minnesdagen för Förintelsen, som varit dagen före, och menade att det Allard 'föreslår är väldigt mycket i linje med det samhälle som då fanns'. Att ifrågasätta ett dokument ingen kan svara på vad det fyller för funktion hotar demokratin och folkhälsan. Var det inte precis såhär 30-talet började?

'Till slut är det jag som känner mig korkad när jag undrar vad det här är och ingen svarar', säger Allard. Ingen förstår, men den som frågar får stå med dumstrut i skamvrån. ...

Det är viktigt att det ser tjusigt ut, som sagt. Inte bara kommuner ägnar sig åt det här, men det är lätt att hitta exempel där. Polisen har i dag 200 centralt anställda kommunikatörer, medan det råder polisbrist. Att sjukvården har behov av fler sjuksköterskor är välkänt.

Mellan 2010 och 2017 ökade antalet sjuksköterskor, specialistsjuksköterskor, barnmorskor, röntgensjuksköterskor och biomedicinska analytiker med två procent. Antalet chefer, handläggare och administratörer ökade med 36 procent. Nya Karolinska har en chef för varje sjukhussäng. Det är allt fler som pratar om vård, men inte fler som vårdar. Andelen anställda i ledning och verksamhetsstöd i tre svenska myndigheter ökade från 27 till 37 procent mellan 1983 och 2010. Andelen i kärnverksamheten sjönk med andra ord från 73 till 63 procent." (Källa https://www.svd.se/samverkan-for-dumhet-i-orebro)

EN CHEF FÖR VARJE SÄNG?

Hela landet består ju av mycket snack och lite verkstad. Vem ska säga ifrån?

2 kommentarer:

modren sa...

Ge mig lite snö!
modren, helt förundrad

Monica sa...

Maken har lärt mig se dumheterna i vitögat. Kalla en ko en ko och en bajshög en bajshög, liksom. Sådana här dokument är akademiker specialister på. Jag kan inte tala om hur många sådana som svävar runt i den svenska skolvärlden, men det är fler än antalet riktigt duktiga lärare vågar jag påstå. Jag blir löjligt fnissig då jag tänker på de påhittade genuspublikationerna som någon hade hittat på. Ordbajs, men tydligen luktade det inte sämre än att de blev publicerade i officiella kanaler. "Kejsaren utan kläder" är inte längre ensam. Han har minst en kollega i varje kommun. Tjing!