Jag minns när jag var barn att jag ofta fick komma hem och bo hos mormor och morfar, och sova i campingsängen bredvid mormors säng, när jag var sjuk. Jag tyckte det var ett utmärkt upplägg, för en mormors enda uppgift är att passa upp på och bota ett sjukt barn. Det var jättemysigt och speciellt att få bli vårdad av mormor, som gjorde alla sjuka friska. Det kändes verkligen som om hon hade den gåvan.
Jag kom att tänka på det här för att de hade en fråga på Vem vet mest där svaret var Charleston och jag minns hur mormor dansade charleston ibland. Det var så gulligt. Hon var speciell, min mormor.
Så jag har tänkt på mormor idag, och helt nyss slog det mig som lite underligt att jag alltid eller i alla fall ofta fick åka hemifrån när jag var sjuk, och nu, 44 år senare, kommer jag på hur det hängde ihop. Jag fick inte åka till mormor för att det var lyxigt för mig (fast det var så jag upplevde det). Det var för min brors skull. Han hade över 30 öroninflammationer och dessutom både astma och krupp, och magen var helt paj efter antibiotikan mot öronen så han blev dödssjuk av minsta lilla magbacill, även när andra föräldrar tyckte att deras barn var friska nu, de har ätit pannkaka och smittar inte längre. Och om jag fick en förkylning var jag ju som ett vapen mot min bror, så de skickade bort mig.
Men jag tyckte bara det var härligt att få vara speciell.
Undrar hur många saker man inte berättar för sina barn som de får en annorlunda bild av. Det sägs ju att barn ofta tror att skilsmässa är deras fel.
Och varför är det fel att lära sina barn saker? Varför måste allt kallas för indoktrinering eller hjärntvätt? Genusteori är också hjärntvätt, fast sanktionerat av staten. Nu säger jag inte att man ska få skicka barn till IS eller nåt sånt, men normala saker. Att man försöker lära barnen allt man vet om livet. Så att de kan bli bättre människor och vara lyckliga.
Ljug gärna om att de får åka till mormor som en belöning. Eller ljug förresten inte, men man kan ju berätta delar av sanningen.
Som jag gör här. Mwoahaha!
3 kommentarer:
Åh! Jag önskar att jag hade fått se mormor dansa charleston, det har jag aldrig gjort, såvitt jag kan minnas.
Kanske skickade de också iväg dig för att du skulle slippa Johan när du var sjuk, ren omtanke av dig alltså ��
Lolatt /e
Hon trippade och såg nätt och flickig ut, hela hon. Helt klart mera njutbart än kalsongdansen, fast den har ju blivit evig den också.
Charleston versus kalsonger.
På pricken mormors´resp morfars personligheter.
Mormor var seriös och ansvarstagande men faktiskt också lite tokig och mycket levnadsglad.
modren
Skicka en kommentar