Idag har det varit final i Melodifestivalen. Jag måste säga att jag inte har tittat på det med annat än vämjelse, och högst 30 sekunder om året, sedan närmare 30 år. Jag ber om ursäkt till dem jag sårar när jag sågar detta svenska folknöje. Jag förmår inte ens titta på Eurovision, där det borde vara ett snäpp bättre låtar. Men jag bor inte under en sten och har hört och sett en del vinnarlåtar i efterhand.
Gillade att nån sa att Melodifestivalen borde sändas i Barnkanalen. Elakt men sant.
Men jag har inga problem att älska personer som älskar Mello. Varsågoda, knock yourselves out, om det gör er lyckliga.
Men ni förstår att jag inte är nån kännare. Men idag gjorde jag en bedrift.
En gång i vintras såg Mikael och jag på ca 15 sekunder på Mello, minns inte låten eller artisten, ens om det var en kille eller tjej. Har inte hört så mycket om vad folk har tyckt under veckofinalerna heller, jag hänger ju inte med så mycket i sociala medier. Däremot har jag uppfattat att Robert Gustavsson tävlade som en skämtkaraktär, och att det var nåt med att Pernilla Wahlgren gjorde nåt otillåtet, kanske delade sin sons låt för tidigt eller så. Benjamin Ingrosso heter han väl.
Idag såg jag på den där snabbgenomgången av låtarna med vilket nummer man ska ringa. Jag såg halva låt 8, hela 9 och hela 10. 10 var Robert, dåligt nummer. 8:an minns jag inget alls av, och 9:an var Ingrossopojken. (Och jag har tydligen blivit en sån som kallar vuxna män för pojkar. Fast jag har förstått att han bor hemma och då är man kanske inte vuxen än.). Men när jag hörde de där sammanfattande fem sekunderna av låt nummer 9 sa jag till mig själv att den låten kommer att vinna. Hur visste jag det? Låten lät som alla vinnare efter Loreen. Killen är känd för vilka hans föräldrar är innan han har gjort nåt för att förtjäna kändisskapet. (Och nej, jag menar inte att han blev känd idag, det har han varit länge.) Hans familj är med i en dokusåpa på tv. Han är söt. Jag hann inte se mycket av koreografin men den såg ut som de andra som har vunnit. Han såg ut som ett vinnarpaket, så som man tror att ett vinnarpaket ser ut fast man inte ens tittar på de andra låtarna.
Min poäng är tydlig. Det är för lätt om man kan skapa en vinnare som är så självklar.
Fast iofs tycker jag att den bästa Mellolåten nånsin var schlagerskämtlåten med Markoolio och hon tjejen som jag glömt av nu. Linda Bentzing, hur det nu stavas. Bäst text och bäst musik. Och ändå var låten en parodi. Lite som själva Mello.
5 kommentarer:
Nja, Benjamin är nog den enda i familjen som faktiskt har en fullfjädrad sång- och danstalang som används till annat än musikaler och köpcentraevents. Han vann barnmello som 8-åring, Let’s dance som 16-åring och skriver låtar i klass med kusinerna som når ut långt utanför Sveriges topplistor. Jag vill nog hävda att just denna låt inte låter som något annat som vunnit vare sig mello eller eurovision. Dessutom är han pastanörd, totalt fixerad vid vad som är den perfekta pastan! Heja Benji! Mvh, Mellohatälskare😅
Du kan säkert ha rätt, jag baserar alltihop på max tre sekunders lyssning.
För första gången någonsin (tror jag) har jag inte lyssnat på ens en mellolåt. Inte en. Men grattis Benjamin!
Vad jag förstått på min dotter, att för dem med tre barn, är "mello"ett program som är deras lördagsmys. Det är många deltävlingar, musik, dans och skratt. Barnen får sova middag, så de orkar vara uppe. De äter tacos, sjunger med och barnen dansar till musiken. Så hejar de på olika låtar. Inget allvar, bara lite lördags-skoj. Lena
Det låter som ett trevligt lördagsmys för barnfamiljer! Det är väl så jag har uppfattat det från andra också, att det är mys kring ett tema som är lite kul. Jag är däremot så medelålders att jag tittar slaviskt på pensionärsmusikprogram som Så ska det låta och Dobidoo.
Skicka en kommentar