Vilken god jul!

Vi vaknade i tid för att åka på julaftonsfirande (både Mikael och jag vaknade några onödiga timmar för tidigt). Vi krockade inte på vägen. Det fanns så fantastiskt mycket god mat som alla (utom jag...) hade hjälpt till med. Och ingen som känner mig skulle tro att min favorit på julbordet var J:s Jansson, men den var fantastisk! Köttbullarna var hemmatrillade av ett annat syskon (väldigt runda dessutom), allt var så trevligt och gott att jag måste säga att jag dånade lite. Fast jag hade min första jul utan brynkål, och det gick visst bra det också. Fisktallriken var om möjligt ännu godare än köttallriken. Och godisbordet sen, jag hade hela fickan full av papper. Nougaten jag gillar finns i alla fall kvar i Twist.

Presentutdelningen tog lång tid. Trevligt, alla presenter var oerhört lyckade men det är ändå lite pinsamt att vuxna människor får så mycket grejer, när folk svälter. Men jag är inte på något sätt beredd att byta mina saker mot svältbarnsjordnötssmör. En oerhörd triumf för själviskheten, men jag fick ju så vansinnigt bra grejer!

Jag är inte världens mobilaste, och inte världens påhittigaste heller, så Mikaels presenter från mig var lite som de brukar vara, ett par krysstidningsprenumerationer, en utemiddag i Gamla stan, en hemmagjord kalender (han ville hellre ha en religiös kalender än en Downton Abbey, sa han, och i sista sekunden, efter bokstavligen flera timmars förgäves letande efter nog stora bilder, så hittade jag en guldgruva i en serie stillbilder från filmer ur Jesu liv som kyrkan har filmat nyligen. Det var jättesvårt att bara välja tolv, det fanns så många bra.)

Jag har fläckar på blusen, det snöade på hemvägen, så allt är väl helt i sin ordning. Barnens mamma vaknade med vattenläcka. Ska vi tänka på de stackars svältande, krigsdrabbade barnen imorgon för att uppväga för idag? Jag blir så tvehågsen och är lycklig och har dåligt samvete på samma gång. Men en väldigt bra julafton på det hela taget. Vi fick nästan se tårar vid julklappsutdelningen!

Jag satt upp under middagen och julklappsutdelningen, vilade en gång på soffan och en lång gång i sängen. Vad skulle jag komma till? Jo, jag hörde vid ett tillfälle att de spelade ett spel där en fråga handlade om en holländsk konstnär född i Delft och jag trodde det var Vermeer. Det var det också, men jag orkade inte ropa det, och kanske var väl det lika bra. Mina syskon och jag känner alltför väl igen fallet med frågespel där nån inte vill vara med men sen kan -- och säger -- alla svaren! Så jag teg av både nöd och lust kan man säga. Och jag blir mina föräldrar, mer och mer ju mer åren går. Tur man har några bra!!

Nu ska jag verkligen försöka lugna mig. Är totalspeedad inuti, det måste man bli för att orka. Går man för långsamt hinner man märka hur trött man är, men kör man i 200 knyck, nä, jag vet inte hur logiskt det är, men säg den med ME som inte är speedad på julaftons natt.

Nu ska jag läsa i min Downton Abbey-bok!!!

4 kommentarer:

Sara sa...

Ha inte dåligt samvete. Om det var någon annan som hade en god jul skulle du inte vilja minska deras glädje. Faktiskt så måste människor få fira högtider, göra det lilla extra för varandra och vara glada. Det gör också världen bättre!

Jag hade också en så himla trevlig julafton, kände mig pigg, fast maken envisades med att köra iväg mig på tvångsvila stup i kvarten, fick god mat och var omgiven av glada människor. Bästa på åratal!

Harriet Klarin sa...

Vår julafton var också jättehärlig. Två nära släktingar på jullunch och fyra vänner sen på julmiddag. Trött av all matlagning och disk (trots maskin) men allt var väl förberett så det blev ingen stress. Men jag begriper inte hur det kan bli så mycket mat över. Här svälts inte. Gick upp ett kilo bara igår, fast jag INTE åt nåt julgodis. Önskar jag bara kunde strunta i det där med vikt, det är så futilt.
Det var en bra julafton.
modren

Anja Olergård sa...

Du har som vanligt rätt, Sara. Jag blir jätteglad när ni har bra julaftnär. Bra så!

Monnah sa...

Och vi hade också en riktig toppenjul! Inte alls friserad (jag känner mig nästan nödd och tvungen att säga det efter att ha läst så mycket om internetstress och jämförelser och sådär eftersom jag inte är intresserad av det - vill bara att alla ska må bra), men ändå precis som jag hade hoppats och bättre ändå. Och vår mat blev så god, men tyvärr blev det en massa rester över så klart. Nåja. Vi låter ingenting förfaras. Än.