Vansinniga idéer

Min hjärna, den är inte snivskarp längre, om man säger så. Fast jag har saker planerat tisdag, onsdag och torsdag den här veckan, liksom förra (!), så fick jag för mig att det skulle vara en bra idé att ta kometen till centrum och hämta medicin som var färdig på apoteket. Jag behövde inte nån av dem, men eftersom jag hade ont i huvudet så ville jag gärna bege mig ut. Ja, den logiken.

Och jag tyckte också att det vore en bra idé att gå på hemköp, när jag ändå var ute. Köpte några frukter och en vienetta för tio spänn. Sen i kassan visste jag inte skillnad på 21:- och 41:- och kassörskan fick be mig om en tjuga till.

Sen kom jag hem och värmde en frysrätt. Kyckling med minirösti (telefonen föreslog minröjning), grönpepparsås, broccoli och svartvinbärsgele. Jaja, det är nog broccolin som har gett allergiska utslag idag. Fast jag tänkte bara slänga soporna, och kom på att jag skulle passa på att klippa (!) bort lite dött från rosbuskarna. Jag har ju tappat all form av planeringssinne och insåg ganska fort att detta var ett större jobb än jag hade föreställt mig. Så bara för det så fortsatte jag med resten av buskarna tills jag hade en hel påse full. Då passade jag också på att kapa av några smitande buskgrenar, och då såg jag att vi hade ogräs i rosrabatten, och då skulle jag bara rycka upp dem, och sen hade vi lite grönt mellan markplattorna. Och sen slängde jag soporna, och det är ett rent underverk att jag inte slängde nycklarna också när jag ändå höll på. Och att jag tog mig upp för de tre trappstegen mellan lägenheten och sophuset.

Sen har jag knappt kunnat gå på resten av kvällen, och jag som knappt böjde mig. Tydligen är trädgårdsarbete mer krävande än det ser ut. Jag har ju sett förfallet som har kommit i spåren på sjuke grannen, han som har en makalös trädgård och som brukar sköta om vårt närområde. Han är sjuk, och jag "tänkte bara..."

Alltså, när Mikael inte är hemma och kan fråga mig om det där verkligen är en bra idé. Man kan ju tro att jag inte varit sjuk i tjugo år. Eller att jag har lite svårt att både tänka tankar och utvärdera dem.

För det stämmer absolut. Och eftersom jag gjort på tok för mycket idag så kan jag absolut inte sova, vilket skulle behöva extra väl med tanke på tisdag, onsdag och torsdag. Jo, det går bra nu.

2 kommentarer:

Sara sa...

Ja men det är så himla svårt att sluta när man väl har börjat, "ska bara" tar över. Jag undrar om det inte är en ond ande, som när man väl släppt in den inte släpper taget om en förrän kroppen är förbrukad. Jag tror vid närmare eftertanke att andar är avundsjuka på oss för att vi har en lekamen OCH ande och därför besätter de oss gärna och gör en massa trädgårdsarbete som de inte fått hålla på med på sjuhundra år.

Anja Olergård sa...

Ja, det låter väldigt trolig. Jag blir aldrig besatt när jag vilar mig, det kanske de är vana vid. Men blir gärna besatt när jag äter av samma bottenlösa andar.