Rapport från Ribby ängar

Sovit dåligt i veckor, har klarat det bra både mentalt och fysiskt. Men inatt var det värst hittills och den här dagen har varit pyton. Superont i benen, först frös jag, sen feber (-känsla, jag mäter aldrig längre) och blossande kinder, illamående, snuva, dåligt humör,  huvudvärk, migrän, ont i halsen, utmattning (orken räcker till cirka en minut på benen).

Jag är mer irriterad än ledsen, som väl är. Igår kom pappa med nybakat bröd från mamma som räddade gårdagens tillfälliga depparstund. Tyvärr funkar tröstätning mot insomni. Eller i alla fall mot de psykiska följderna av insomni.

Jaja, sur, sur, sur. Men jag har fått knappt 3 timmars sömn, plus en knappt fyra timmars så kallad nap, men jag måste ha sovit för jag drömde mardrömmar hela tiden, så kändes det i alla fall. Och jag behöver ett minimum av 10 timmar i sträck, hellre 11-12.

Jag vet inte om jag ska strunta i allt vad sömnpiller heter och bara vara utan i två veckor. Så kanske de funkar igen sen? Kanske ska beställa telefontid hos Anders ö. Min nygamla neurolog i stan har bara behandlat mig för migrän och jag vet inte vad han vet om svår insomni i samband med ME. Jag måste hålla i Mikael när jag är deppig, eller äta nåt. Det är ångestdämpande, om det jag har ens kallas ångest. Jag tror det är ett hån mot dem som verkligen har ångest! Men för mig känns det jobbigt. Men jag har mina lyckliga stunder, måste bara skaffa proviant som funkar mot ångest och depp. Och inte sån sort man blir fet av, gärna... Ett av grundproblemet är att dålig sömn ger mig migrän, som gör det svårare att sova, och så har vi en nedåtgående spiral.

Och om jag inte sover får jag fler och förvärrade ME-symptom, vilka i sin tur gör att det blir svårare att sova.

Jag vill strunta i förnuftet och bara ta vad som behövs. Men det ska jag inte. Jag tar fram mina äss ur rockärmen, i form av extra saroten, extra magnesium, Alvedon och Ipren, och den högre dosen av de tre sömnmediciner som jag har höjningsutrymme i. Den fjärde är stilnoct där max är 10. Ett tag för några år sen, 7 kanske, åt jag 20 mg under en period och då skrev sömnöverläkaren ut melatonin. Då insåg jag att om jag låter fler medel samverka klarar jag av att somna på normala doser. Men jag har varit uppe på både 15 och 20 mg stilnoct den här sommaren (mycket migrän --> dålig sömn) och jag har verkligen kämpat mig ner från 20, till 15, till tio. Det går ju sådär... Vi får se.

Idag har jag existerat, levt mitt liv genom telefonen, pratat med Mikael, fått göra paus mellan skära sallad till mig och äta den. Ändå var salladen redan färdig från en påse, jag skar bara ner några extra bitar gurka, paprika och tomat. Men det var ett sisyfosarbete och nu glömde jag vad jag skulle säga.

Jag behöver verkligen sova i natt. Och inte kan jag gråta om irritationen går över i ledsnad, för det får man ont i huvudet av.

Men jag har trots det inte skällt på nån idag, alltid nåt. Verkligen.

4 kommentarer:

Klarins sa...

Dags för duktig läkare.
Kämpa inte ensam.
Det måste väl finnas läkare som har erfarenhet av svåra sömnproblem.
Det är inte mycket till liv när man inte sover under en längre period. Tortyr är inte bra för någon.
modren

Anonym sa...

Jag har också ME och kronisk migrän.

Det är viktigt att försöka få lite dagsljus på morgonen/förmiddagen. Svårt och jobbigt eftersom man oftast mår som sämst då (sover/vilar), men viktigt har jag fått lära mig.

Det är ju ett komplicerat hormonsystem som styr sömn/vakenhet. Man bör inte använda solglasögon hela tiden man är ute eftersom ljuset då inte får samma effekt.

Blått ljus ifrån dator, tv och mobil kvällstid försämrar insomningen.

En normal dygnsrytm påverkar även ämnesomsättning och andra funktioner i kroppen.

Hoppas du blir lite bättre snart!

Monnah sa...

Funkar ljudböcker, eller är det precis alla ljud som förstör det för dig? Jag somnar nämligen alltid då jag ligger och lyssnar på sådana...

Anja Olergård sa...

Hade en cd med fågelkvitter men den stressade mig -- måste somna, cd:n är snart slut. Och jag måste sova med öronproppar för att inte väckas utifrån. Men tack för tanken och omtanken!