Ljuga?

Igår kväll var det nåt pratprogram där det diskuterades om man ljuger för sin partner eller inte. Mikael och jag började genast prata lögner.

Vi kom fram till att vi bägge två ljuger för varandra. Om man med det menar att undanhålla sanningen, att välja att koncentrera sig på det goda, att inte säga allt som är sant.

En gång hade Mikael köpt en skjorta och jag tyckte den var rätt ful. Men behöver man säga sånt till varandra? Självklart inte. Och det är inte ens en lögn att låta bli. "Sanningen", vad man nu tycker att den är, måste inte fram i varje liten instans. Man vill inte höra om ens rumpa ser stor ut.

Men man kanske också kan hjälpa varandra att inte ljuga genom att inte ställa frågor som det inte finns nåt rätt svar på.

Och om man faktiskt undrar om ens rumpa ser stor ut, så är det bättre att fråga sin syster. Ens man ska inte behöva ha en tjock rumpa på sitt samvete. Sånt slutar aldrig väl.

3 kommentarer:

Sara sa...

Ingen människa är eller bör känna sig förpliktigad att säga the truth, the whole truth and nothing but the truth utom i rättssalen. Man kan alltid välja att vara prosocial istället. Och, som min bror ofta påpekar: det är inte sant, men det är roligare så!

Klarins sa...

Jag tycker det är så jobbigt med folk som i alla sammanhang stolt säger att de är "raka", att de alltid säger sin åsikt. Och så sårar de folk till höger och vänster och känner sig nöjda med sig själva.
Många ggr kan och bör man hålla tyst för att inte döda glädjen hos någon. Kärlek är mycket större än ens behov av att trumpeta ut sin åsikt.
Det är klokare att säga till sin man att han är stilig än att han har dubbelhakor och tjock mage. Bygg upp, inte tryck till. Och vissa sanningar är relativa, beroende på om man ser med kärlek eller kritiska glasögon.
Och det finns alltid saker att rosa.
Sen är det så sant som du säger, att om man ställer en fråga måste man vara beredd på ett ärligt svar. Men också då föredrar jag ett snällt svar som kanske ligger i sanningens utmarker. Man kan försöka vara diplomat!
modren

Monnah sa...

Jag har den konstiga kombinationen att vara überdiplomatisk och samtidigt väldigt rak. Jag använder mina egenskaper med urskiljning nu då jag är äldre. Värre var det för 20 år sedan. Då var jag nog rätt outhärdlig... Jag håller med om att man inte alltid behöver säga hela sanningen, men att ljuga för att göra någon "glad" hjälper ingen. Man behöver inte specifikt säga "din rumpa ser tjock ut", men om man ska hjälpa och shoppa med någon gör man ju en jättestor otjänst om man säger "åh ja, köp den" om ett plagg som sitter illa. Som sagt. Urskiljning...