Jag visste det!

Mark my words, jag sa att vi skulle få se vad för spännande sak som skulle hända idag (och då menar jag inte när J fick reda på att jag hade gjort en cheesecake from scratch för att han hade önskat sig cheesecake. Jag använder Maries mat-receptet, det är jämna siffror av allt, 200 g Philla, en gräddfil, en creme fraiche, två hela ägg, det är smart på det viset. Jag kan inte länka med telefonen men jag googlade på Maries mat cheesecake och så är det nåt med jordgubbar. Fast vi hade hallon.

Men nu försvann jag in i det goda våldet man gör på plastpåsen med digestiven med morteln, pang, pang. Eller kanske mer doft, doff. Kras och doff.

Jo men vad tror ni händer när vi sitter där runt matbordet. En. Katt. Kommer. In.

Inte samma katt som låg utanför igår, utan en gråspräcklig, som var oblyg och jamade i alla våra hörn men inte ville bli kelad med av T. Det tyckte jag var lite svagt, kommer man in i nån hus, är katt och jamar, då trodde i alla fall jag att det betydde klappa mig. Nu är jag rädd att det betydde Jag kan inte hitta den där råttan jag gömde förra gången, det var i nåt hörn här, eller i sovrummet, varför har ni den dörren stängd? Min råtta!!

Jag säger det, livet på Ribby allé är otroligt spännande. Imorgon har vi inte heller några djurbesök planerade, men vi får se. Allt som flyger och surrar är icke välkommet, och helt förbjudet är sånt som ringlar. Jag skulle ta livet av nåt som kröp utan ben i vår lägenhet. Jag hade inte stoppat den i en yoghurthink och släppt ut den i skogen. Jag hade inte kunnat lugna mig och veta att den levde i närheten. Det hade förmodligen blivit halshuggning utan rättegång.

Så kanske är vårt hem Läskiga huset eller nåt sånt som finns på tivoli. Skräckkammaren! Jag höll nyss på att direkt MÖRDA  en mygga, helt utan pardon. Jag viftade först bort den, spände ögonen i hen och sa Det är ditt liv det gäller! Så BORT!

Kanske tur att jag inte fick några barn. Stackars Pontus sitter på pottan, jag hotar med döden. Fast jag vet å andra sidan skillnader mellan djur och människor, även barn. Fast de ibland mer är som djur. Äter med liknande bordsskick i alla fall.

Nu ska jag komma över denna omvälvande och spännande dag, vi säger så, fast det var lite annat också. Jag stilsäker mig inför ett nej, som kan komma imorgon om de vet det med en gång. För varje dag efter imorgon som jag inte får ett nej, kommer jag -- förmodligen, bara -- närmare ett ja. Å, fy bubblan vad jag blir stirrig.

Nej, lugn och fin, sömnmedicin.

Vi hörs igen, folkens, hoppas jag. På en plats nära er eller mig.

4 kommentarer:

Sara sa...

Har jag berättat om ormen Ormen? Jag stod ute och fipplade med grillen, Leffe var i köket och ungarna + grannbarnen hade nån jagalek runt ikring, fast grannpojken satt just då i tallen tre meter ifrån mig, när en jättestor kolsvart huggorm ringlade förbi fötterna på mig, över rötterna på tallen och typ stannade där. Jag gastade på L att han skulle komma med spade BUMS (jaja, de är fridlysta, men sen min bror blev ormbiten och fick hjärtmuskelinflammation och med fyra barfota ungar så får alla huggormar som kommer hit skylla sig själva!) . L kom, men givetvis var barfotabarnen snabbare, så jag röt åt dem att backa undan och L gjorde processen kort med ormen. Och då sprack den och det visade sig att anledningen till att den var så fet var att den hade magen full av ca 3 cm stora ägg! Och efteråt fick jag minsann höra att jag inte borde haga upp mig och hojta så mycket!
Är det nån gång man har full rätt till att höja rösten är väl bär det ringlar dräktiga jätteormar kring fötterna!

Sara sa...

Jaga, inte haga!

Anja Olergård sa...

Fridlysta blaha blaha. De tigger själva om döden. Din historia är värst, förresten, om du undrar.

AL/Scandinavian Christmas sa...

Tænkte skriva nåt uppmuntrande men jag kom helt av mig. Mår lite illa øver Saras historia. UUuææææ