Glömsk

I Idag har jag glömt jättemycket. Som att jag tar ett steg i köket och redan har glömt vad jag ska göra. Jag hade svårt att fatta vilken dag det var. Visste inte, när jag satte mig i soffan, om jag nyss hade ätit mat eller tagit sömnmedicin. Fattar inget, minns inget, har svårt att berätta de enklaste grejer. Men jag åkte i alla fall inte omkull i kurvorna med kometen. Mikael var med på cykeln, och jag var i sånt dåligt skick idag att jag inte borde ha åkt (men jag ville hämta mitt paket och mina migräntabletter). Satt och skumpade på det där ofjädrade tröskverket så brösten fladdrade. Och så åkte vi för fort för att jag skulle hänga med i svängarna (argh !! Vilket dåligt skämt!). Men det var roligt att vara på utflykt.

Sen har jag varit febrig för första gången på länge. Alldeles rosig på kinderna. Tror att jag inte tålde kometturen, det var ju plötsligt så kallt ute, kanske räckte det inte med jacka, handskar, långbyxor, strumpor och höstskor. Kall luft vinande om ansiktet. Vilken chock. Vilket nederlag. Au revoir och wir sehen uns. Sommaren 2015. Nej fy vad trist. Orkar jag åka på en restresa? Såg en till Syrakusa som jag dog lite av, av längtan alltså. Jag är inte redo för att sitta med filt över benen när jag åker ut.

Jag vet att jag bara har klagat på värmen, men fy vad jag saknar den nu. Slut på att gå barfota till brevlådan och soprummet. Suck. Vi har bara 25,4 grader i sovrummet. Hur ska vi klara oss. Först klagar man på att det är så varmt att man inte kan ha kläder på sig, och nu klagar jag på att det är så jobbigt att klä på sig allt man behöver för att hålla sig varm. Jag trodde jag var ganska lättsmickrad, men jag börjar bli en riktig surpuppa! Väderkinkig. Vad har den för kod hos socialstyrelsen? Rekommenderad behandling: flytta utomlands från september till maj. Sicilien i mitt hjärta. Fast jag skulle väl klaga lika mycket där, men jag undrar varför jag är så sur? Jag förtog mig nog på kometturen. Jag brukar bli ledsen när jag mår dåligt och det är faktiskt trevligare än att vara sur.

Men jag skulle ju skriva goda nyheter här varje dag, det hade jag helt glömt bort, såklart. Dagens bästa var att jag har bestämt mig för att sluta med godis. Det är verkligen en drog, och jag borde hålla mig ifrån den. Men det finns ju tusen andra saker att köpa istället, som remi, delicatobollar, kanelbullar, wienerbröd, vaniljmunkar, ja, till och med enmetersbröd. Om jag nu inte ska säga so long till de där himla kolhydraterna. De blir min död. De senaste gångerna jag har ätit godis har jag inte tyckt att det var så gott. Det är mest de första par bitarna som är goda, sen blir man lite konstig av sockret, mår lite illa, vill inte ha på en stund, sen mååååste man ha annars dör man, och så åker den där godisskålen fram och tillbaka.

Dagens lik (That's how we roll) var en stor fet död kråka som låg med fel sida uppåt på vägen mellan Ica och Åbyplan, innan vi svängde av mot oss.

Och vi har så fantastiskt vacker rondell. Den är så fin att jag borde ta kort på den. Det blir dock inte genast nu. Men kanske kan jag komma ihåg det till imorgon.

Annars kan jag hoppas att min bukett med magenta nejlikor -- Mikael fick en bukett vita (limevita) rosor-- slår ut snart så jag får valuta för pengarna.

Oj, nu vaknade jag av ett rejält sömnryck. Bäst å sluta innan ni får höra mia små frökenaktiga snarkningar.

Farewell

6 kommentarer:

Sara sa...

Jag tror att det är ruggigt och kallt på Sicilien på vintern. Och dåligt isolerade hus. Och trappor. From one gnällspik to another.

Nilla sa...

Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att man kunde bli så trött av att köra en komet men det blev jag snart varse om. Det får bli korta turer när solen skiner och termometern visar över 20 grader ;)

Anja Olergård sa...

Ja, du har rätt, vinter på Sicilien är nog inte för oss blekansikten som behöver isolerade hus och värmeslingor i badrumsgolvet. Men en liten restresa drömmer jag fortfarande om.

Anja Olergård sa...

Eller hur, Pernilla! Och igår hängde jag dessutom efter min man, så jag åkte fortare än jag orkade. Liten hjärna, litet förstånd. Men glad ändå :)

Klarins sa...

Kan vi anteckna oss på nån lista, vi som slutat med godis så många ggr att nu MÅSTE det bli allvar?!
Godis är ett fördärv på alla sätt. Hur kan vi annars så smarta människor falla för nåt så KASS gång på gång, bara för att det finns vid utgångskassorna?
Har vi nån lista? Ska vi böta 100:- om vi faller, alternativt få 1000:- om vi håller oss ett halvår? Vet inte vem som ska betala, men det ordnar sig nog.
Jag är så trött på att vara sockerberoende! Vill ha det ur systemet en gång för alla. Vill bli fri! FREEDOM!
modren

Sara sa...

Jag är med, Modren!
Befinner mig visserligen sällan vid någon utgångskassa, men trillar dit ändå. Är det ok att ge barnen godisförbud för att mota mitt vansinne?
Nu har jag, kan jag berätta stolt, ätit ca 80g kolhydrater på en vecka. Vill inte snubbla nu, men måste ändå fråga: räknas planerade intag (som exempelvis om en kär väninna har 20-årsjubileum) som snubbel? Eller får man unna sig en väl inplanerad Crème caramel utan att böta? Eller är det no sugar added fram till jul? (Börjar genast deala, men det hör ju till beroendeproblematiken, har jag hört!)