Jag är 44 år och finns inte i brottsregistret. Men jag har gjort fel.
Jag har tjuvåkt på spårvagnen när jag bara skulle en hållplats.
Jag har stulit en miniprydnadssköldpadda från Arne Karlsson när jag var fyra.
Jag har stoppat en godis i munnen vid lösgodiset utan att betala.
Jag tror att jag kan ha haft en fusklapp i skolan, men som jag inte tittade på på provet (det var de tyska böjningarna av der, die och das).
Jag har brutit mot många av mina egna regler om vad jag får äta och inte, t ex godis som jag bröt mot senast igår.
Jag har kopierat noter.
Jag sätter ofta in bilder här utan att veta eller ange vem som har copyright.
Jag har ljugit för Mikael om en ful skjorta.
Jag har också tyckt att han var en fullkomlig idiot och inte sagt det. Fast det är väl inget fel utan snarare en välgärning.
Jag har gått mot röd gubbe. Gått över gatan utan övergångsställe, brutit mot trafikregler med kometen (gissar jag, jag vet inte om jag får lov att köra den i rondellen), jag har övningskört utan övningskörningstillstånd (det hade gått ut två gånger före det).
Det var det. Förutom den gången när jag inte bältade mig när vi åkte från ena parkeringen i centrum till den andra och blev bötfällda med 3000:-. Jaja, det borde jag väl ha kommit över vid det här laget.
Undrar om denna lista är fullständig eller om jag har gjort saker jag inte kommer ihåg?!
Eller saker jag tyckte jag gjorde rätt i men som var fel.
På ett sätt känner jag mig glad att listan inte är värre, men samtidigt tycker jag att några av sakerna var väldigt onödiga i efterhand. Men man växer ju.
Och nu kan ingen använda mina synder mot mig i utpressningssyfte. Bara en sån sak.
3 kommentarer:
Ganska oskyldiga bekännelser. Ännu oskyldigare är att du minns alltihop och inte riktigt kan skaka av dig det...
Sicka samveten vi har...
modren
Va, har du stulit av makens farfar!?
Jäpp, AL. Vi var hemma hos dem och de hade den sötaste lilla miniatyrsköldpadda jag nånsin sett. Så jag bara tog den. Och satt sen i en garderob hemma och beundrade den, fast det smakade så mycket stöld där i garderoben att det förtog glädjen. Jag hade ju trott att jag inte kunde leva utan glasgrejen, men att stjäla förtar som sagt glädjen. Jag försnillande den sedan, men vågade inte erkänna vad jag gjort. Fast jag var bara fyra, det kanske är förmildrande omständigheter?
Skicka en kommentar