Psyksjuk?

Såg ett jätteintressant TV-program idag som hette Är du riktigt klok? Det var del två av två men ni kan se både del 1 och del 2 på Svt play.

Programidén var i princip att under en vecka skulle 10 personer som inte kände varandra eller "panelen" utföra olika uppgifter. "Panelen" bestod av nån psykiatriprofessor, en sjukskötare och nån mer, typ läkare. De hade fått fem psykiatriska diagnoser, social fobi, anorexia, depression, OCD och bipolär sjukdom, men visste inte vilka av de 10 som var sjuka respektive friska. De utsatte dem för olika tester för att kunna se på reaktionerna vem det var som hade vad. Det andra testet var att städa gödsel i en ladugård, och en av männen sa efter¨åt att det skulle bli skönt att åka till hotellrummet och tvätta sig "på riktigt". Det var i princip det som avslöjade honom som OCD, men han dolde å andra sidan inte sin sjukdom. Mot slutet av veckan hade de lyckats pricka in den som hade haft anorexia, medan andra tre fick avslöja det själva, för de kunde inte upptäcka det. Första dagen hade de valt OCD-killen som en de var säkra på var sjuk, men deras uppgift var också att välja en som de var säkra på var frisk. Då valde de en av de fem sjuka, men de kunde aldrig upptäcka vad hon led av.

Det här fick mig att tänka. En skotsk kvinna reagerade precis som en med bipolär sjukdom i ett psykologiskt test, men hon var som sagt inte sjuk. Och jag funderade på hur det hade gått om jag var där. Man kan ju säga att jag har social fobi om det gäller telefoner. Jag är livrädd för att ringa i telefon. Om jag absolut måste gör jag det, men jag har gått veckor utan att ringa obehagliga samtal för att jag är för feg. Hade de testat det hade jag åkt dit så det rungade. Och de frågade en av kvinnorna hur det hade gått att umgås med främmande människor hela veckan. Hon sa att det hade gått bra. jag hade verkligen inte gillat att umgås med 9 främmande personer i en hel vecka, och där hade de kanske också trott att jag hade social fobi.

Däremot hade min personlighet -- rätt glad och glättig -- aldrig låtit påskina att jag faktiskt lider av depression, och både har medicinerats för det i flera år, samt gått på kognitiv beteendeterapi för det. Depression ligger inte "nära" min personlighet, eftersom jag är glad och positiv av naturen. Social fobi däremot känner jag ibland att jag redan har, men jag antar att fobi är en överdrift. Så det som ligger mig närmast respektive längst bort i min personlighet stämmer inte med min "psykiatriska sjukdomshistoria". Är det så i allmänhet eller? Att de två inte hänger ihop? Kronisk sjukdom leder ju ofta till depression, så jag kanske inte har haft mitt riktiga psykiska sammanbrott än... 1 av 4 vuxna får något sådant under livet.

Mikael och jag kom i alla fall fram till att alla är psykiskt sjuka, i varierande grad, precis som alla nog är sjuka på nåt sätt i kroppen. Kanske inte allvarliga sjukdomar, men alla har väl nån krämpa eller nån svaghet, fysiskt. På samma vis har alla en dragning åt nåt psykiskt sjukt håll, vad det nu är. Det är nog det ofriska som är normalt.

Om ni har 2x50 minuter och är intresserade av människans hjärna, hälsa och lite detektivarbete, tycker jag detta är ett utmärkt tillfälle att förkovra er.