Flugor vs bebisar

Förutom de uppenbara skillnaderna mellan flugor och bebisar, har jag upptäckt en till. Vi har ju haft en del flygdjur (inkl idag när en rätt så rejäl mörk fjäril flög hysteriskt mellan rummen och nästan såg ut som en småfågel när vingarna fladdrade) och jag har observerat dem. De verkar verkligen dumma. De flyger en centimeter ifrån friheten, eller en fönsterkarms bredd kanske man ska säga för att inte överdriva, men de bara försöker, febril och frustrerat, att flyga ut genom glaset. Det går såklart inte. Om man vispar till dem lite i rätt riktning med en tidning, blir de bara hysteriskt rädda -- inte alls tacksamma för att man visade dem vägen ut -- och flyger snarare i motsatt riktning, som för att rädda sig från tidningen. Så det funkar oftast inte heller. När det är en geting ger jag mig inte förrän jag har föst ut den, men flugor, pappa långben och annat fä bryr jag mig inte lika mycket om, och har observerat deras långa, korkade kamp.


Och så igår var Neo här. Han är ju, onödigt sagt, en människa och inte ett fä, och har med andra ord en större hjärna än alla flygfän tillsammans. Och även om han är rätt dum fortfarande (inte specifikt han givetvis, men barn i hans ålder) är det ändå fascinerande hur mycket han fattar. Jag tänker på två tillfällen igår. Det ena var när han hade stått halvböjd under köksbordet och pillat på en kartong. Sen tröttnade han och reste sig försiktigt upp (jag hade hållit honom på huvudet hela tiden ifall han skulle resa sig plötsligt) och upptäckte att han var fast under bordsskivan. Han började skrika på hjälp, och jag försökte böja honom ner så jag kunde lyfta upp honom. Han kämpade ivrigt emot, för han ville inte böja sig ner, han ville bort. Men efter bara några sekunder slappnade han av i kroppen och lät mig böja ner honom, så att jag kunde lyfta upp honom utan att huvudet slog i underkanten av bordet. Han fattade att jag visste bättre och gick med på att låta sig "fösas" av mig, till skillnad från flugorna.


Här är han ute på nattlig promenad. Källa.

Sedan hände det en gång till när han skulle dricka vatten ur en flaska. Jag visste inte hur duktig han var på att dricka själv (vet ju i stort sett inget om vad barn "ska" eller brukar kunna vid vissa åldrar) och lät honom först hålla flaskan själv, som han ville. Men han vinklade den inte så att vattnet rann till sugnappen och började skrika när han inte fick nåt vatten. Han höll så hårt i flaskan att jag inte kunde vinkla den åt honom, och det tog några sekunder innan han fattade att jag försökte hjälpa honom, och slappnade av i armarna så jag kunde hjälpa honom. Givetvis drack han då med en näst intill omättlig törst. Alldeles nöjd. Sötis. Vilka pusskinder! Nu kommer jag bort från ämnet...

Små människor kan -- även om de inte fattar så mycket, relativt sett, ännu -- ändå begripa saker och dra slutsatser på ett sätt som "andra djur" inte kan. Det tycker jag är häftigt att se.

Kan också säga att jag tror att getingar har en relativt hög hjärnkapacitet jämfört med andra flygkryp. Getingar flyger nämligen ganska ofta ut själva. Hände senast idag. Det händer i princip aldrig med en fluga. Enligt min ringa empiriska erfarenhet. Men människor är fortfarande högst på listan.

We rule. Betänk det.