Igår kväll kom det in nåt djur. Det var som en fluga, fast större vingar, och djuret fladdrade rätt mycket och rätt nära mig. Jag var lite rädd. Han satt på golvlisten (såklart) och jag drämde till slut till honom med kanten på ett skrivhäfte. Jag suckade och tänkte att jag hade dödat honom, oskadliggjort fienden. Men efter ett par minuter attackerar han mig, i ansiktet, och jag skriker till, rätt så högt.
Monstret formligen flög in i sovrummet, blicken fäst på mig, och all fokus på Faran. När hon fattade att det var ett djur kom hon fram och försökte rädda mig från det. Men hon kände visst inte för att äta upp det (min lösning), så jag fick försöka själv igen. Nu var han på golvet och jag kunde lättare drämma till med kraft, vilket jag gjorde.
Och monstret lufsade ut igen innan jag hann tacka henne ordenligt. Jag ropade efter henne: Fanny, tack för att du räddade mig!
Mikael. Vad gjorde han under tiden jag led alla dessa helvetets mordiska kval? Löste korsord. Han var inte alls orolig för mig.
Och idag öppnade han bara balkongdörren lite lojt när det kom in en galen geting. Jag säger galen, för nu verkar det småförsiktiga nära-fönstret-flygandet ha ersatts av hysteriskt överallt-i-lägenheten-fylle-flygande. Nåt med att de snart dör, då blir de helt annorlunda.
Och så ska vi ha fredagsdejt. Jag föreslog att vi skulle ha Fanta-provning på ett berg. Jag såg nämligen en tom flaska som hade innehållit nåt med ananas och blev gruvligt sugen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar