Men nu kommer ju allt i fel ordning!
Dagen började med att Claes-Göran kom hit med deras hund som vi ska passa i två veckor (om vi står ut så länge). En labrador/golden retriver som heter Fanny (vilket Rob tyckte var extremt roligt och genast sa att Fanny borde ha en hundkompis som heter Dick). Fanny är väluppfostrad (very "calm and submissive") och tjock, men inte dum. Och hon tuggar inte på skor, skäller knappt, och hoppar inte. Tyvärr kan vi dock inte tycka att det är fel när hon gäspar, för när mamma såg hennes demoniska gap helt vidöppet blev hon lite rädd. Men mamma är lika rädd för hundar som jag är för getingar, så det räknas inte.
Det var en ganska rolig start på dagen att "få" en hund! Sen la jag mig att sova lite mer och Mikael gick på promenad med hundmonstret. Han kom hem med färska frallor från bageriet, och varsin chokladtårtebit och nån annan bageriprodukt som jag inte vet vad den kallades. Det är tydligen en tradition hos Olergårds att man får tårta/bakelse till frukost på sin födelsedag. En annan Olergårdsk tradition (fast mer från Mikaels barndomshem tror jag) är att man får lotter på sin födelsedag. M trodde kanske att jag skulle ha turen med mig på min 40-årsdag, men allt jag vann var 25:-, inte två och en halv miljon. Men för 25:- kan jag få en ny lott, och en ny chans. Jag är så dum och överpositiv att jag alltid tror att den här gången vinner jag nog. Men som sagt, jag har ju en chans kvar, om jag inte tar ut pengarna istället och köper glass.
Dessutom hade M med sig en flaska Listerine hem. Jag försökte att inte låtsas om ifall han menade det som en stor fin hint :)
Efter frukost och sånt la jag mig igen och vilade och sen åkte vi till en minigolfbana på väg mot Huddinge, precis före det där MC-stället. Tror stället heter Lissma park. Vi tog hunden med oss. De som drev stället var såna festliga typer. De såg inte kloka ut nån av dem (för en konservativ intellektuell som jag), och karlen satte sig till och med och började spela gura på en bänk, men de var supercoola på nåt vis och oerhört serviceinriktade. Vi började med varsin Dajmstrut så vi skulle få krafter inför den enorma fysiska utmaningen. Och sen kom som sagt regnskuren, där det bokstavligen vräkte ner i en minut och sen lika plötsligt började bara droppa emellanåt, och så var det slut. Sicket väderäventyr!
Hunden fattade rätt fort att hon inte fick ta golfbollarna eller gå på banorna, så hon lufsade bara omkring och luktade på sniglar och annat intressant.
Vi orkade bara gå knappt halva banan och glädjande nog vann inte Mikael fullkomligt överlägset. Jag hade bara en enda 8 mer än han, och hade till och med slagit honom på två hål. Men nåt särskilt sinne för minigolf har jag inte. Men det var roligt ändå, och luktade natur och annat ljuvligt. (Hunden luktar förresten inte så ljuvligt. Våt päls luktar verkligen apa och jag fick nästan kväljningar vid ett tillfälle igår. Mer om det sen.)
Sen stannade vi lite kort på Vi och köpte godis (jag fick BÅDE en påse snören och en 100-grams chokladkaka, men bara för att det var min födelsedag. Förresten orkade jag bara smälla i mig lakritsen när vi kom hem), och sen åt vi middag som redan var färdig! Vi hade fått spaghetti och köttfärssås på fredagen och det var så skönt att ha rester att bara värma i mikron. Mikael gick rätt mycket med hunden och han var rätt trött faktiskt. Jag var ju som jag brukar... Det var underbart att bara slappa, så jag låg i soffan och svullade i mig lakritssnören och njöt. Och så ringde mina syskon (förutom Johan som flyttar den här helgen och nog inte har varken en ipluggad dator eller mitt telefonnummer tillgängligt -- och det har jag nu fått ett ursäktande mail om från jobbet) och sen på kvällen Annika Sahlin. Hon sjöng med vad jag trodde var Jennifer och Jessica, men det var Ulle! De hade fått ihop ett trepartssamtal med Dalsjöfors och Oklahoma och Västerhaninge! Det var sååå roligt! Hade också fått en hel otrolig mängd gratulationer via Facebook. Kände mig mycket älskad oc huppvaktad!
Sen var det ju vår första kväll med hunden och det måste jag nog skriva i ett eget inlägg, för vi skrattade så vi tjöt vid flera tillfällen. Hon är verkligen en character, eller så är hundar såna, jag vet inte.
Hur som helst så måste jag också skriva om fredagen. Karolina och Paul och Neo och Johanna var här på middag (sagda Bolognese med bönsallad och jordgubbscheesecake) och jag fick en present av Karolina! Jag försökte ladda hem nåt program som gör att min dator känner igen min telefon, eftersom den helt plötsligt vägrar ladda ner några foton från telefonen, men jag orkade inte hålla på så länge som det behövdes, så jag kan inte sätta in nåt kort. Har också letat på nätet, men jag hittar ingen exakt likadan. Den nedan är lila och rosa, och min är bara rosa, annars är de likadana.
Det är/var hur som helst en USB-dammsugare, i typisk gammal engelsk modell, och den suger faktiskt! Sög upp några smulor förut och om jag hinner (har så mycket jag vill berätta) så ska jag dammsuga tangentbordet också. Till och med förpackningen var supersöt, med brun bakgrund och rosa prickar. Jag älskar ju sånt. Fast det är tanken som räknas och jag hade blivit glad för precis vad som helst, eftersom jag absolut inte förväntade mig nåt alls.
De här bilderna har jag snott från Karolinas blogg.
Sen, om vi tar oss tillbaka till nåt någorlunda kronologiskt schema av födelsedagshelgen, så är vi på lördag kväll. Mikael och jag hade lämpligt nog kommit till sista kapitlet i Mormons bok, så det läste vi. Att läsa ut Mormons bok på sin födelsedag är också en bra present! Sen hade jag min biblioteksbok och han sitt korsord och vi njöt av att ta det lugnt. Jag hade inte velat ha nån fest för jag var för trött för det, så det var perfekt. Men jag visste att han hade nåt mer planerat, men att det skulle bli på söndagen.
På söndagen kom vi ovanligt sent till mötet. Mikael hade väldigt svårt att ta sig ur fåtöljen och in i duschen, för han hade varit ute och gått med hunden sammanlagt 2 1/2 timme på morgonen/förmiddagen. Men vi kom dit till slut, och vädret var fortfarande alldeles behagligt på ca 25 grader. Jag hade både mascara och örhängen på mig, dagen till ära. Och jag älskar verkligen att vara i kyrkan, så det var också en sorts födelsedagspresent, fast jag brukar få göra det 52 gånger om året...
Sen åkte vi hem, Mikael gick ut med hunden och jag vilade, innan vi skulle ut igen. Mikael hade försökt boka bord nånstans åt oss, eller på flera ställen, jag minns inte exakt vad han sa, men ställena hade bara haft bröllop. Tydligen populärt den här sommaren... Så vi fick bryta sabbatsbudet och äta födelsedagsmiddag på söndagen istället. Vi började åka åt ett visst håll och jag hoppades i hemlighet att vi skulle vara på väg mot Sundby gård, som ligger oerhört naturskönt vid en sjö, och som vi åt grillbuffé på en annan födelsedag. Och det var dit vi var på väg! Tyvärr var bommen nerfälld och vi fick gå en lång bit. Det hade jag inte tänkt på skulle kunna hända, och fick till slut så ont i trampdynorna att jag fick ta av mig skorna och gå barfota. Jag har fått några riktigt saftiga blåsor, ska ni veta!
Vi satt på övre våningen i den där utstickande glasgrejen längst till höger på bilden. Från sin matplats har man vatten rakt nedanför sig, och sen utsikt över sjön både åt vänster och åt höger. Å, jag älskar Sundby gård!
Den här dagen hade de inte grillbuffé som förra gången utan à la carte, och jag och M åt båda två till förrätt Västerbottenpaj med sikrom och crème fraiche. Sen åt Mikael Lammfärsbiff med fetaost, tzatziki, lammsky och kokt färsk potatis och jag åt Stekt majskycklingbröst med couscous, grillade grönsaker och rödvinsky. Till efterrätt åt Mikael Vaniljpannacotta med färska bär och jag Crème brulée med färska bär. Vi drack en flaska Cabernet sauvignon från Australien, utan alkohol såklart. Ni hör va, värsta lyxen!!!!! Det var en suverän eftermiddag/kväll.
Efter middagen hade M ordnat en liten roddbåt åt oss och så rodde han ut mig på sjön! Det var superromantiskt och roligt. Vädret var underbart, solen glittrade lagom på vågorna och brisen var ljuvlig. Det är dock inte helt lätt att vara graciös och gymnastisk när man väger typ 90 tjocka kilon, är lika sjuk som otränad och ska gå i en liten guppande plastbåt i söndagskjol med fötternas trampdynor sargade av blåsor. Men ingen ramlade i, inte ens nästan. Fast jag trampade lite snett så jag hamnade på ena sidan av båten, varpå Mikael på nåt sätt råkade hamna på samma sida och båten lutade i en farlig vinkel och en sekund innan vi hade hunnit förflytta våra vikter mot mitten igen så undrade jag om vi skulle lyckas välta båten redan vid bryggan. Men det var kul!
Efter roddbåtsturen släppte han av mig vid stranden och jag satt på bryggan med fötterna i vattnet. Då skulle man haft en baddräkt! Jag aktade i alla fall fötterna från att bli bitna av den stora gammelgäddan som kanske, eller kanske inte, låg och lurade under bryggan.
Och Mikael hade sett att jag hade ansträngt mig lite extra -- till och med med örhängen -- och gav mig komplimanger (i så lagom mått att jag trodde på dem) och vi höll varandra i handen över middagsbordet. Det var så romantiskt, återigen på ett alldeles lagom sätt så jag inte himlar med ögonen istället, och jag kände mig så älskad. En fantastisk känsla, att vara gift på sin 40-årsdag. Lyckan är verkligen min!
Och idag måndag var vi hos mamma och pappa för att bland annat fira mig igen. Vilken middag! Vilken tårta! Vilka presenter! En 40-årsdag som varar i dagarna tre! Vilken tjej med tur jag är!!
(Nu har jag använt upp veckans ranson av utropstecken, så jag får försöka skriva lite mindre känslostormande inlägg i några dar. Kanske kan det bli läsbart ändå.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar