Jag har givetvis aldrig gjort såna där pås-carbonaror. Men jag har ätit dem.
Försöker sen den i Luzern alltid göra en så riktig Carbonara som möjligt. Det är inte så lätt. Brukar köra med bacon, gräddmjölk, äggula och svartpeppar, typ. Såg ett recept idag på Kalasgott som verkar OK:
Pasta Carbonara
2 Portioner
2 port Pasta
140g Bacon
1 bit Gul Lök
1 Vitlöksklyfta
ca 4-5 dl Gräddmjölk
1 bit Parmesanost
2 Ägg
saft från Citron
Salt o Peppar
ev. Tabasco
Gör så här
Koka pastan al dente och spara lite av kokvattnet. Strimla bacon. Finhacka lök och vitlök. Fräs i olivolja tills allt fått en gyllene färg. Slå på gräddmjölken och riv i osten. Pressa i en liten skvätt citronsaft. Låt såsen reducera en aning under ständig omrörning. Vänd i pastan och kokvattnet i den varma såsen. Rör i de råa äggen. På låg värme, rör om i pastan tills såsen tjocknat och blivit krämig. Smaka av med salt, peppar och ev. ett par droppar tabasco.
Men vem orkar hålla på så mycket? Carbonara är ju den typiska "orkar inte stå upp i mer än fem minuter-maten".
Jag har själv gjort en superenkel variant, som inte på något vis är äkta men som var godare än alla äkta jag själv har provat att göra:
Ta en burk Philadelphia (denna hade varit fryst och blivit grynig, så det kändes väldigt kreativt att låta den komma till användning), häll i lite mjölk i pannan och blanda ut så det liknar sås. Krydda med svartpeppar (ett måste) och annat du vill ha. Men kom nu inte på att ha i curry eller nåt sånt. På sin höjd en snabb slatt muskot och salt. Och just det, man ska först steka bacon i småklippta bitar och sen hälla på sås-görar-ingredienserna. Och sen hälla det på pastan. Den här gången hade vi 12-minuterskokad pasta, som ju är mycket godare än all pasta som tar 8 minuter. Fet pasta, som i tjock, det är gott, det!
Philadelphian gör att såsen blir oemotståndligt krämig och en aning syrlig. Det balanserar det feta jättebra, som annars lätt blir ont-i-magen-fett om det bara är gräddsås. Och har man ett stycke parmesan hemma så häver man såklart på lite finriven sådan. Vi hade det hemma, men jag glömde det för jag var så upptagen med att experimentera med Philadelphian. Kommer inte ens ihåg om jag hade i nån äggula. Hur som helst så behövdes det inte. Såsen blev suverän!
Varsågod, mitt första mattips (???).
(Bilden vet jag inte vems den är. Googlade på Carbonara, men de första bilderna fanns på fjortistjejers bloggar, helt utan hänvisning, så de hade väl själva snott dem. Orkar inte titta på fler "nu kmr pappa, jag får damp". Snodd bild alltså.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar