Fars dag

Det var Fars dag igår och det var trevligt. Pappa hade absolved me från att besöka honom eller skaffa present (han minns hur svårt det var när hans egen pappa var gammal och "hade allt"), men jag köpte en korsordstidning till honom på ICA i lördags kväll som han fick i kyrkan. Han visste att vi skulle ha Mikaels barn på middag, men han hade i alla fall ett barn på middag.

Halva söndagsmorgonen har jag glömt nu, men blir inte lika rädd för minnesluckorna längre.

Åkte hem efter sakramentsmötet bara, trist, och somnade faktiskt. Fick migrän och tog nässpray och la mig igen. Har jag för mig. Igår är så längesen. Måste man minnas allt vad man gör?

Klockan fem kom Thomas, Iina och Johanna och gav Mikael en bukett och en bakelse. Han åt den i farten för han skulle köra Jonte till teater. Det hade blivit en kommunikationsbugg och vissa trodde det skulle bli mat klockan fem men det visste inte jag. Så det blev lite söndagsvila medan Mikael var med Jonte och jag lagade mat. Johanna hade önskat sig fisk så det blev det.

Dessutom hade vi precis lyckats sälja köksbordet och stolarna på Blocket, och M tyckte det skulle ta för lång tid att hämta hans, så vi satt runt soffbordet och åt, såsmåningom. Jag kände mig som i England. M hade köpt julmust.

Tårtan skulle vara hög, med grädde och frukt och banan och choklad. Så jag gjorde en med sex lager och Jonathan blir inte gift i år, som väl är.

Framemot åtta var "ungdomarna" rätt trötta efter en lång soulnite-helg, så M körde hem alla. Jag stoppade in i diskmaskinen (bästa vännen) och la mig i soffan och såg på film. Sen när M kom hem blev jag så glad att jag sprang fram och kastade mig i famnen på honom. Det är härligt att jag inte har vant mig vid honom riktigt än. Vi pratade en del och sen såg jag färdigt filmen medan han somnade. Bara andra gången sen vi gifte oss som jag stannar uppe längre än han.

Imorse vaknade jag med huvudvärk. Sur. Ville bara ha tårta till frukost. Det var OK sa Mikael (ungefär som när Tjorven frågar Gud), så jag åt tårta till frukost. Är man snart 40 får man väl göra som man vill. Fast jag blev inte så mätt, så nu måste jag nog gå och ta mig lite mackor. Är för sur för att äta egentligen. Borde gå och pillra mig. Uppror och surhet är inte bästa medicinen mot migrän!

Men tårtan var god.