Svamp?!?!?!

Jag är uppvuxen med att man har en liten konservburk svamp i köttfärssåsen. Men det är helt förbjudet i Italien. När Ellen berättade det för sin bästis Samantha (som lagar den godaste mat jag smakat) så blev hennes barn alldeles förskräckta och spärrade upp ögonen som om hon sagt att vi hade kackerlackor i såsen. Funghi?!?!?!?!?!

den här bilden från Kostdoktorn får mig att skratta lite för det är "italiensk" mat. Och inte tror jag det är pasta heller utan nåt fusk, för man får inte in pasta på 20g kolhydrater inte.

Men utländsk mat är ofta anpassad till vårt smaksinne och lynne. Alla har ju ätit kinamat, men det har inte kineserna. Pappa har varit i Hongkong några gånger när jag bodde hemma och hörde historierna, och det var sannerligen ingen Kinamat de åt. Tror min syster har sagt samma sak.

Så i Sverige äter vi champinjoner till fejkpasta och kallar det italienskt.

Apropå mat så är jag jättestolt över mig själv över att jag inte skrev ett meter långt svar till en person som påstår att för en diabetiker är insulin inte problemet, och att animaliskt protein höjer blodsockret hos diabetiker mer än kolhydrater. Det var bara toppen på isberget, hon pratade även om vikten av kalorier, lågt kolesterol, och tio grejer till som man även sa här för 10-20 år sen. Hon var dock relativt påläst och kunde hänvisa till olika studier. Dessutom hade hennes man typ 1-diabetes och han får högre blodsocker av animaliskt protein än av kolhydrater. Det är i så fall den enda personen på jorden, sjukdomen är att man inte tål socker, inte kött! Men jag sa bara att jag inte håller med om det dussin saker jag inte köpte, och berömde henne sen för att hon varit så snäll fast vi var oense. När jag såg notifikationen om svar från henne fick jag en klump i magen. Jag har fått en del i mitt tycke småelaka och i vilket fall olämpliga kommentarer i en annan sjukdomsgrupp än ME. Har läst kommentarfält till t ex DN på FB, och folk är verkligen inte snälla! Om man inte ser människan utan bara sitt tangentbord kan man tydligen säga vad som helst. Och jag blir så triggad av dumma människor och känner så stark längtan efter att upplysa dem om deras dumhet och om vad verkligheten är, och det är inte en nyttig aktivitet! Men så jag berömde i alla fall tjejen för att hon var agreeable fast vi disagreed. Det betyder mycket om man känner sig trygg i en grupp eller inte. Jag har blivit påhoppad ganska många gånger genom åren i ME-grupper för att jag har sagt saker som folk inte vet och inte kan tro är på det viset. Och jag har dåligt minne så kan aldrig komma ihåg källor, men googla kan de ju göra själva lika väl som jag gjorde det.

När nån man gillar och respekterar klickar gilla på en kommentar man skrev, då betyder det så mycket för en. Att man inte är ensam om sina tokerier utan att nån som också är inläst håller med om det jag sagt.

Men jag har slarvat senaste månaden när jag varit så dålig, jag har inte ens orkat klicka gilla när folk sätter ut saker jag verkligen gillar. Jag orkar inte bli bemött, så jag säger inget.

Apropå må dåligt så hade jag bara 80 i puls, 82 när jag tagit fram blodtrycksmätaren. När jag gick upp och gick på toa hade jag bara 94, och jag blev så fantastiskt glad. Har det äntligen börjat gå åt rätt håll???? Men så hade jag gjort en side salad till mina kycklinglår och skulle bara ta mediciner också. 130. Det är fortfarande så att jag kan absolut göra en sak om dagen, och det måste vara att ta mediciner. Det tar en stund för det är många saker som behövs som tillägg. Men sen kunde jag alltså inte göra en liten skål sallad? Jag hade inte klätt på mig mer än underkläder. Förut har jag kunnat göra två saker, medicin och påklädning eller medicin och hjälpa till med nåt litet till middagen (som ta fram salladspåsen), men idag kunde jag bara göra en sak. Jag vinner inget på att få panik för på att det har gått en månad och jag är fortfarande jättedålig. Om jag blev såhär för att jag träffade min familj när jag fyllde 50, så var jag ändå nöjd med det. Hade inte velat ligga hemma ensam. Och om detta var det sista jag kan göra så fine, det var ju ändå på gång. Hade en kvart uppetid förut och nu har jag 10 min och måste göra enklare saker under uppetiden. Om jag inte hämtar mig mer än så här får vi se om jag kan få mer hjälp av hemtjänsten eller om jag bara ska gå omkring i underkläderna och ha filt när det blir kallt? Eller om jag får hemsjukvård kan de hjälpa till med mediciner.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Åh hoppas verkligen att du blir bättre och i alla fall kommer tillbaks till ditt gamla "normalläge"

modren sa...

Skönt att du börjar inse att du inte behöver uppfostra världen. Fåfängligt som Predikaren skulle ha sagt.
Dumhet och okunnighet går nog aldrig att besegra. Let it go and move on.
modren, ack så smart och kunnig :-)

Monica sa...

Det är svårt att hantera andras åsikter om sådant som är viktigt för en och även åsikter om en själv, alldeles särskilt mycket då man inte mår bra. Det måste ju vara ett bra sätt för dig att spara energi att inte engagera dig i diskussioner som du vet kan leda till upprörda känslor. Allra mest tycker jag ju bara att du ska få till MER uppetid och ork att engagera dig, men det måste komma! Ditt firande verkar ändå ha varit mestadels en succé. Kram!