Tack för pengarna!

Jag tror jag skriver samma inlägg varje månad. När jag tar migränsprutan som kostar 4 500:- och tänker på botoxen som kostar tvåtusen varannan månad (eller, jag betalar den inte själv längre men när jag fick den på recept kostade den ungefär det). Mikaels grej på armen är också dyr. Men alla de här svindyra grejerna har verkligen förbättrat vårt mående och vår livskvalitet. Ikväll glömde jag sprutan ända tills vid tiotiden och nu har jag som migränhuvudvärk och blir så påmind om hur livet hade varit utan dessa hjälpmedel. Hade vi varit fattiga i tredje världen hade vi kanske varit döda bägge två. Jag hade nog inte levt utan sömnpiller och migränmediciner och Mikael hade varit stendöd sen 40 år utan insulin. 

Så socialistisk medicin är en av de mest grundläggande rättigheterna som ett land har en plikt att ge sina medborgare. Jag är så personligt investerad i tanken att jag har rätt att leva och rätt att slippa de plågor som kan medicineras bort. Det är illa nog ändå med forskningsslantarna som ME-forskningen får som gör att det inte finns nån bot eller bromsmedicin etc. Men man ska inte bli hemlös om man får gallsten och får en operationsräkning på 600 000:-. Tänk om man bara har en vecka mellan två jobb och så får man gallsten då och familjen hamnar på gatan. Det finns inga ord för hur orättfärdigt jag tycker att det är.

Jag är inte för att sjuka ska ha det lika bra som friska, arbetande människor, men man ska baske mig inte behöva räkna med att ens föräldrar ska låta en flytta hem gratis och betala alla ens vård- och läkemedelskostnader. Det gjorde mina i flera år. Staten ska inte uppehålla en lyxig livsstil, men man ska inte hänvisas till att tigga bland sina bekanta.

Jag tänker ofta på hur det hade varit förr. Vi har mycket fornlämningar där vi bor och för varje nytt byggprojekt så gör de arkeologiska utgrävningar först och som Mikael brukar gå på visningen av. Om man levde i en liten by med en handfull familjer så vet jag inte om de skulle tycka att 4 500:- i månaden var en rimlig kostnad, särskilt när jag varken drar in några pengar eller kan utföra några sysslor. Jag är inte utsatt i Sverige idag (sagt med viss ironi eftersom jag läser veckovis om folk som får avslag från Försäkringskassan) men jag blir jättenervös för hur det skulle funka för mig med en helt annan politik. En ME-tjej skrev till FK att hon ju faktiskt kunde ha sex med sin man, och tyder det på arbetsförmåga? Borde hon ligga med andra än sin man och ta betalt för det? Det exemplet är ju extremt men många gånger är det ju det. 

Men idag orkar jag mig inte (så mycket) för vården utan känner tacksamhet för denna mitakelapruta. Den funkar som den där leken med stolar i en ring och när musiken tystnar ska alla sätta dig på en stol. Det finns visst receptorer i hjärnan där det som orsakar migrän sätter sig. Man har kunnat isolera den mojängen som utlöser migrän och när man injicerar folk med den så får de migrän. Men nu får jag en spruta med nåt som sätter sig på samma receptorer som migränet skulle ha satt sig. Men eftersom det redan är upptaget så får man inget migrän. Alltså anfallen stoppas innan de ens börjat. Effektivaste medicin jag nånsin provat. Makalös. Så av tre huvudvärkssorter har jag bara en kvar. En envis rackare som finns där hela tiden, men jag har sluppit de andra två. Glaset är inte bara halvfullt utan mer än så! 

Heja Sverige och innerligt tack för pengarna!