Däremot har pulsen varit under 90 två gånger när jag vilat. Underbart. Och 102 på toan, då går jag ju först, och sätter mig sen, så det är mycket inblandat, så 102 är jättebra. Minst 20 slag påmer de senaste dagarna. Hoppas innerligt det fortsätter gå åt rätt håll. Och om det inte gör det utan att det är ett steg fram och två tillbaks, så hoppas jag att jag tål det också.
Jag försöker glädja mig med att tänka på min 50-årsfest för mina kompisar, men jag kan ärligt inte känna i kroppen att jag nånsin kan bli så bra att jag orkar det. Så jag är lite labil inför framtiden. Trodde inte födelsedagskraschen skulle bli såhär illa. Och då blir man nervös för att man har förtagit sig helt och aldrig återhämtar sig. Men då får jag glädja mig över det som var. Och så får jag bjuda in en person för sig att ligga bredvid mig i sängen och prata. En i månaden kan jag nog orka. Vad roligt det låter!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar