Passat?

Såg en småbarnspappa med två barn, en bebis och en toddler, på tv härom dagen och som aldrig hade passat barnen själv utan sin fru. Passat? Själv? What? Det är en sak att aldrig ha varit ensam med ett litet spädbarn som ammar ofta, men det var en bebis, inte ett spädbarn. Så jag tyckte det var lite skumt.

Jag är verkligen emot att staten ska bestämma vem som ska vara hemma med barnen och när. Men jag är å andra sidan väldigt mycket för att även pappor ska känna sina barn och kunna ta hand om dem. Däremot tycker jag inte att det enda sättet att knyta an till sina barn är under en lagstadgad föräldraledighet. Det skulle ju betyda att staten avgör hur mycket man älskar och känner sina barn.

Fast jag har ju inga barn, så vad vet jag.

1 kommentar:

Harriet Klarin sa...

Det är en annan sida av myntet "pappa hjälper till hemma".
Har nån hört talas om en mamma som "hjälper till hemma"?
Här har jag varit extremt lyckligt lottad. Från att ha varit en uppassad ende son blev B en fullfjädrad förälder. De tre första månaderna av ditt liv, Anja, var det han som gav dig mat VARJE natt (läkarens order för du var så liten).
Han kunde somna om genast efteråt medan jag inte kunde det om jag blev väckt. Och han gillade det skarpt.
Och när ni blev fler var det han som plockade upp alla leksaker från golven när han kom hem från jobbet.
Men jag lagade middag varje dag :-) Och skötte tvätten. Jag kan inte minnas att vi nånsin bråkade om vem som gjorde vad hemma.
modren