Göra sig av med

Jag hade ju jobbigt när jag gav bort cellon, och räddningen var att jag gav den till Jojo och att jag skulle få tillbaka den om hon inte behövde den längre. Men det var jättejobbigt att inse att jag är en annan person nu, en som inte orkar spela cello.

Igår gick jag igenom ett par kartonger som jag har haft ovanpå garderoberna. Först "kärleksbrev" från Giovanni och sen kärleksbrev från David A. Jag var så nöjd med att slänga dem. Jag vill absolut inte behålla dem. Enda saken som varit riktigt lätt att göra sig av med.

Men så vad var det mer? Böcker från universitetet, mina favvoämnen. Jag kommer aldrig att doktorera.

Böcker om svensk grammatik och språkanvändning från när jag översatte. Jag kommer nog aldrig att arbeta igen.

Böcker om skrivande. Jag kommer aldrig skriva en rad om de inte hittar en bot. Jag kommer inte att uppfylla mina drömmar.

Det är svårt.

Jag sa till Mikael att om det var sådär varmt ute kunde vi kanske köpa varsin Magnum och äta den i naturen. Om jag rensar i en låda, svarade han och jag kände mig jättenöjd med upplägget.

Men det är mer än lite trist att byta universitetet, arbetet och författardrömmarna mot en Magnum.

3 kommentarer:

Harriet Klarin sa...

Men inte är väl Magnum en så dum kompensation?
Är det 5-kronors från Hemköp, de riktigt mörka?
Oemotståndliga.
modren
som givetvis förstår ditt allvar och inte försöker förringa det :-(

Monnah sa...

Jag gråter inte så lätt som vanligt på sistone, men detta träffade mig rakt i magen och upp i tårkanalerna... Jag hoppas Magnumstunden blev riktigt fin! ❤️

Sara sa...

Eftersom skrivstunderna skulle ha varit många hoppas jag att du inte behöver inskränka dig till en enda magnumstund. Quid pro quo.