Nu är det ingen återvändo

Jag är inte varken särskilt känd eller ökänd här i området. Ibland ser nån granne mig när jag hämtar posten, eller om jag tar den stora rundan och slänger sopor. Våra grannar i huset bredvid har också sett mig på komettur emellanåt.

Men för övrigt har jag en rätt låg profil som närapå sängbunden.

Det vill säga, fram till idag.

Jag berättade för Mikael att jag gått ut och slängt sopor i min kinesiska kimono. Den är ju visserligen fin, men det är tantvarning på att gå ut i morgonrock.

Om jag bara röjer fram mina papiljotter så kan väl klichén bli fullständig. Förutom att jag inte går i tofflor utan barfota.

Mikael ifrågasatte inte, hans Varför? var bara nyfikenhet. Så jag drog efter andan och sa att det är för varmt för kläder, jag är 44 år gammal och orkar inte bry mig.

Och när jag sa det var jag så nöjd med mig själv. Det är trevligt att bli äldre, det sa alltid min mamma, för man bryr sig mindre och mindre.

Däremot måste man fortsätta att bry sig om att klippa gräsmattan och tånaglarna, men annars kan man göra lite som man vill.

Fast jag borde nog ha tvättat fötterna innan jag la mig. Men nu går jag icke upp ur den här sängen förrän om så många timmar jag bara kan.

Inga kommentarer: