Dagens troschock, jag menar diskchock

Nej, det blev ingen troschock för grannarna idag heller. Fast vi gick omkring i bara underkläderna. Jag siktade högt och klädde på mig söt somrig blus och kjol, som sidenscarfen som kom på posten idag passade perfekt till. Men kläderna gick bara att behålla på nån minut. Men jag var inte osedlig när jag hämtade posten, men sen rök kläderna, och min fina svala kimono passade perfekt på altanen.

Men om det inte blev en troschock, det blir det väl nästan jämt på teve numera, vad var det då jag skulle skriva om?

Jag ser att det är disk. Inte så chockerande, men vänta ni. Mikael var på besök hos "hans" tre familjer i församlingen (vårt skyddsnät som jag nog berättat om) och jag var ensam hemma. Ingen som hör när jag flämtar och påminner mig om att lugna mig. Treo med koffein i kroppen. Dock är denna falska energi, men jag skär sallad och kokar ägg att ha till tonfisksallad (dressingen med tonfisk i gjorde jag igår). Och sen vispar jag till lite kakor (som bara ska nyttjas som sista desperat utväg för att stävja en eventuell sömnbristdepression. Och ja, jag har nästan gömt dem från Mikael, inte för att han inte får ta utan för att han inte helst ska veta att jag äter vispat socker, smör, ägg och mjöl.

Men det var fullt i diskhon, och med koffein i kroppen orkade jag både plocka ur och plocka i och trycka igång den innan jag kom på att jag hade sovit dåligt och bara varlåtsaspigg. Då satte jag mig ner.

Disckchocken för Mikael var att jag hade både plockat ur och i.

Det är förresten bara 28,3 i sovrummet och öppet fönster. Måste ha lita täcke på mig. Under värmeböljan?! Jomenvisst.

Morfar Mikael har lagt sitt täcke som barnbarnet Neo lägger sitt, som en banan runt huvudet.

Jag längtar så efter ett annat liv än detta, när sjukdomar inte stoppar att få barn. Jag såg en hel drös med bilder från K (tror att bloggen inte uppdateras i min feed eftersom den är skyddad). Var säker på att Mikaels och mina barn skulle kunna få mitt
mörka raka  (dvs alldeles glatt) med bruna ögon, mot Mikaels ståtliga ljusa lockar och stålblå ögon. Å, vilka barn vi skulle.få. Kom mina barn, kom till mamma. Alla andra är dock lika välkomna. Vilket barn som helst som vill kännas vid mig, är ett barn jag älskar.

Min kusins dotter reste sig upp och kramade mig en gång när jag lyckades komma till kyrkan. Sånt hänger med länge. <3 mg

Inga kommentarer: